Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902

1945-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1945 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen

den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar.

Genom en den 13 april 1945 dagtecknad proposition, nr 272, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 3 moni. lagen den 27 juni 1902

(nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

2 §.

3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras

enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat

tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller

järnväg eller, när fråga är örn luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter

från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt

eller till allmänt bruk godkänt flygfält med en största utsträckning av 2 500

meter eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger

en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen

av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters

radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke

utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter

från fältets mittpunkt eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid grän
1

Senaste lydelse se SFS 1938: 458.

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 9 sami. 2 avd. Nr 43. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

sen överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen

och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och

med 3 000 meters radie.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

Jämlikt 2 § 3 morn. lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, erfordras numera Kungl. Maj:ts tillstånd att

framdraga elektrisk starkströmsledning i luften inom 1 000 meters avstånd

från gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält även i fall, då ej redan

på grund av bestämmelserna i 1 eller 2 mom. koncessionsplikt beträffande

ledningen föreligger.

Det genom propositionen framlagda förslaget örn ändring av dessa bestämmelser

har föranletts av en framställning från överbefälhavaren. I ärendet

hava efter remiss utlåtanden avgivits av kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnat yttrande från

Aktiebolaget Aerotransport, ävensom av Svenska vattenkraftföreningen och

Svenska elektricitetsverksföreningen gemensamt, varjämte från flvgstaben införskaffats

en promemoria i ämnet.

I fråga om innehållet i nämnda framställning och yttrandena däröver får

utskottet hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ohlin, har anfört:

»Bland de intressen som kunna beröras av en projekterad elektrisk starkströmsledning

märkes numera även luftfarten. För denna är det av särskild

betydelse att luftledningar icke framdragas så nära ett flygfält att uppstigning

från eller landning å fältet försvåras. Då fråga var om s. k. koncessionspliktiga

ledningar, alltså det stora flertalet starkströmsledningar, kunde redan

från början behovet av hänsynstagande härutinnan tillgodoses i samband

med Kungl. Maj:ts prövning av koncessionsansökningarna, medan något dylikt

behov ej förelåg beträffande de ledningar som icke voro koncessionspliktiga

på grund av att de till hela sin sträckning skulle förläggas inom byggnad

eller under jordytan. Vad angår övriga icke koncessionspliktiga ledningar,

d. v. s. huvudsakligen vissa kortare luftledningar, har genom en år 1938

vidtagen ändring av 2 § 3 mom. i 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar, stadgats, att sådan ledning icke utan Konungens

tillstånd må framdragas på mindre avstånd än 1 000 meter från

gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält.

Vid tiden för denna lagändrings genomförande ansågs ett flygplan kunna

på ett avstånd av 1 000 meter från flygfältet efter start uppnå eller före landning

inneha en så betryggande höjd, att någon med hänsyn till luftfarten

särskilt anordnad prövning av planerade luftledningar på nämnda eller större

avstånd från fältgränsen icke skulle vara erforderlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

3

Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,

d. v. s. ökad belastning per ytenhet av vingarna, vilket medfört dels

krav på allt längre start- och landningssträckor samt dels allt mindre stigvinkel

intill dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts. Den genom

1938 års lagändring införda bestämmelsen måste därför anses redan vara föråldrad

och i behov av jämkningar i enlighet med nuvarande fordringar på

riskfria start- och landningsförhållanden vid flygfälten.

Överbefälhavaren har härutinnan föreslagit, att eljest ej koncessionspliktig

luftledning icke må utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd

än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun tillhörigt flygfält

eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå bildar högre mask än

1: 50, räknat från närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt

såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har förordat en dylik bestämmelse men har med hänsyn till del

planerade storflygfältet och andra liknande framdeles möjligen tillkommande

fält för sin del föreslagit, att bestämmelsen måtte gälla endast flygfält

med en största utsträckning av 2 500 meter samt att beträffande större flygfält

avståndet till mittpunkten skulle vara minst 4 000 meter och masken

räknas från en cirkel med 3 000 meters radie.

Jag anser mig böra i huvudsak biträda detta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag samt vill nu till detsamma foga följande uttalanden. Liksom

gällande lag avser förslaget endast staten eller kommun tillhörigt flygfält,

därvid med flygfält torde förstås den del av en flygplats, som användes för

start och landning. Emellertid finnes redan nu en flygplats i enskild ägo,

vilken med stöd av § 18 kungörelsen den 20 april 1928 med vissa bestämmelser

rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart

godkänts såsom flygplats till allmänt bruk. Det synes lämpligt att låta den

nu ifrågavarande lagstiftningen avse även flygfälten å dylika flygplatser.

Då jämväl kommunala flygplatser, avsedda till allmänt bruk, skola godkännas

i nyss angiven ordning, kan hänsyn härtill tagas vid lagtextens avfattning.

— Å de kartor, som chefen för flygvapnet låter upprätta över militära

flygfält, angives fältets mittpunkt. Därest förevarande lagförslag genomföres,

torde det på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit få

ankomma på luftfartsmyndigheten att å kartor över civila flygplatser angiva

flygfältets mittpunkt. — Den i förslaget omnämnda masken skall räknas från

ledningen närmast belägna punkt på en cirkel med flygfältets mittpunkt såsom

medelpunkt och med 1 500 respektive 3 000 meters radie samt skall jämväl

avse nivåskillnaden mellan ledningen och flygfältet vid gränsen. Punkten

på cirkeln tänkes alltså vara belägen på samma nivå som flygfältet vid

gränsen. Att det därvid är fråga örn gränsen närmast ledningen har ansetts

icke behöva direkt utsägas. Emellertid torde då icke heller i lagtexten böra

angivas den lika självklara förutsättningen, att masken från cirkeln skall

räknas från den närmast ledningen belägna punkten på cirkeln. — Givetvis

äro de föreslagna bestämmelserna icke avsedda all gälla som regler för ledningarnas

anordnande i förhållande lill flygfälten. Bestämmelserna i fråga

skola endast angiva koncessionspliktens omfattning, och det får sedan an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

komma på Kungl. Majit att under beaktande av föreliggande förhållanden

pröva inkommande koncessionsansökningar.

Den ifrågasatta lagändringen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari

1946.

Enligt kungörelsen den 14 januari 1944 med vissa bestämmelser rörande

telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar må dylik ledning icke utan

särskilt tillstånd framdragas å kronans mark eller inom område för allmän

väg eller för enskild järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, och ej

heller inom område för spårväg, som genom koncession ställts under väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens kontroll. Sedan den av mig nu förordade lagändringen

genomförts, synes det böra övervägas huruvida icke, såsom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, motsvarande bestämmelser böra införas i

fråga om svagströmsledningar.»

Lagtexten har slutligen avfattats i enlighet med vissa av lagrådet gjorda

erinringar.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför tillstyrka, att detsamma antages.

Beträffande frågan om gottgörelse för merkostnader, som kunna uppstå

därigenom att en elektrisk ledning på grund av de föreslagna bestämmelserna

måste framdragas i jorden i stället för i luften, har utskottet yttrat sig i sitt

utlåtande nr 42 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förbud

mot bebyggelse till hinder för försvaret. Utskottet får härutinnan hänvisa till

berörda utlåtande.

Såsom framhållits i det yttrande, som vattenfallsstyrelsen avgivit i förevarande

ärende, torde, örn vid förnyelse av en koncession på grund av de föreslagna

bestämmelserna föreskrives att ledning eller station skall flyttas, kostnaden

härför böra drabba innehavaren av flygfältet.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 272.

Stockholm den 8 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Björkman, Carl

Eric Ericsson, Hallagård, Englund och Helgesson;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, fru Johansson, herrar

Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås, Andersson i Alfredshem

och Osterman.

457946. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 a1 i texten