Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902
1945-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1945 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen
den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser
örn elektriska anläggningar.
Genom en den 13 april 1945 dagtecknad proposition, nr 272, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 3 moni. lagen den 27 juni 1902
(nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.
Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar,1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
2 §.
3 mom. Elektrisk starkströmsledning, för vars utförande tillstånd ej erfordras
enligt 1 eller 2 morn., må likväl icke utan att Konungen därtill lämnat
tillstånd framdragas inom område för allmän väg, vattentrafikled eller
järnväg eller, när fråga är örn luftledning, på mindre avstånd än 2 500 meter
från den i vederbörlig ordning bestämda mittpunkten av staten tillhörigt
eller till allmänt bruk godkänt flygfält med en största utsträckning av 2 500
meter eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid gränsen överstiger
en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen och omkretsen
av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och med 1 500 meters
radie. Har flygfältet större utsträckning än nyss sagts, må ledningen icke
utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd än 4 000 meter
från fältets mittpunkt eller så att ledningens höjd över fältets nivå vid grän
1
Senaste lydelse se SFS 1938: 458.
Bihang till riksdagens protokoll 1045. 9 sami. 2 avd. Nr 43. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
sen överstiger en femtiondel av avståndet i nämnda plan mellan ledningen
och omkretsen av en cirkel med fältets mittpunkt såsom medelpunkt och
med 3 000 meters radie.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.
Jämlikt 2 § 3 morn. lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, erfordras numera Kungl. Maj:ts tillstånd att
framdraga elektrisk starkströmsledning i luften inom 1 000 meters avstånd
från gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält även i fall, då ej redan
på grund av bestämmelserna i 1 eller 2 mom. koncessionsplikt beträffande
ledningen föreligger.
Det genom propositionen framlagda förslaget örn ändring av dessa bestämmelser
har föranletts av en framställning från överbefälhavaren. I ärendet
hava efter remiss utlåtanden avgivits av kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnat yttrande från
Aktiebolaget Aerotransport, ävensom av Svenska vattenkraftföreningen och
Svenska elektricitetsverksföreningen gemensamt, varjämte från flvgstaben införskaffats
en promemoria i ämnet.
I fråga om innehållet i nämnda framställning och yttrandena däröver får
utskottet hänvisa till propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ohlin, har anfört:
»Bland de intressen som kunna beröras av en projekterad elektrisk starkströmsledning
märkes numera även luftfarten. För denna är det av särskild
betydelse att luftledningar icke framdragas så nära ett flygfält att uppstigning
från eller landning å fältet försvåras. Då fråga var om s. k. koncessionspliktiga
ledningar, alltså det stora flertalet starkströmsledningar, kunde redan
från början behovet av hänsynstagande härutinnan tillgodoses i samband
med Kungl. Maj:ts prövning av koncessionsansökningarna, medan något dylikt
behov ej förelåg beträffande de ledningar som icke voro koncessionspliktiga
på grund av att de till hela sin sträckning skulle förläggas inom byggnad
eller under jordytan. Vad angår övriga icke koncessionspliktiga ledningar,
d. v. s. huvudsakligen vissa kortare luftledningar, har genom en år 1938
vidtagen ändring av 2 § 3 mom. i 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser
örn elektriska anläggningar, stadgats, att sådan ledning icke utan Konungens
tillstånd må framdragas på mindre avstånd än 1 000 meter från
gränsen av staten eller kommun tillhörigt flygfält.
Vid tiden för denna lagändrings genomförande ansågs ett flygplan kunna
på ett avstånd av 1 000 meter från flygfältet efter start uppnå eller före landning
inneha en så betryggande höjd, att någon med hänsyn till luftfarten
särskilt anordnad prövning av planerade luftledningar på nämnda eller större
avstånd från fältgränsen icke skulle vara erforderlig.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
3
Flygteknikens utveckling har emellertid ständigt gått mot ökad vingbelastning,
d. v. s. ökad belastning per ytenhet av vingarna, vilket medfört dels
krav på allt längre start- och landningssträckor samt dels allt mindre stigvinkel
intill dess den för stigning bästa hastigheten uppnåtts. Den genom
1938 års lagändring införda bestämmelsen måste därför anses redan vara föråldrad
och i behov av jämkningar i enlighet med nuvarande fordringar på
riskfria start- och landningsförhållanden vid flygfälten.
Överbefälhavaren har härutinnan föreslagit, att eljest ej koncessionspliktig
luftledning icke må utan Konungens tillstånd framdragas på mindre avstånd
än 2 500 meter från mittpunkten av staten eller kommun tillhörigt flygfält
eller så att ledningen i förhållande till fältets nivå bildar högre mask än
1: 50, räknat från närmast belägna punkt på en cirkel med fältets mittpunkt
såsom medelpunkt och med 1 500 meters radie. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har förordat en dylik bestämmelse men har med hänsyn till del
planerade storflygfältet och andra liknande framdeles möjligen tillkommande
fält för sin del föreslagit, att bestämmelsen måtte gälla endast flygfält
med en största utsträckning av 2 500 meter samt att beträffande större flygfält
avståndet till mittpunkten skulle vara minst 4 000 meter och masken
räknas från en cirkel med 3 000 meters radie.
Jag anser mig böra i huvudsak biträda detta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag samt vill nu till detsamma foga följande uttalanden. Liksom
gällande lag avser förslaget endast staten eller kommun tillhörigt flygfält,
därvid med flygfält torde förstås den del av en flygplats, som användes för
start och landning. Emellertid finnes redan nu en flygplats i enskild ägo,
vilken med stöd av § 18 kungörelsen den 20 april 1928 med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart
godkänts såsom flygplats till allmänt bruk. Det synes lämpligt att låta den
nu ifrågavarande lagstiftningen avse även flygfälten å dylika flygplatser.
Då jämväl kommunala flygplatser, avsedda till allmänt bruk, skola godkännas
i nyss angiven ordning, kan hänsyn härtill tagas vid lagtextens avfattning.
— Å de kartor, som chefen för flygvapnet låter upprätta över militära
flygfält, angives fältets mittpunkt. Därest förevarande lagförslag genomföres,
torde det på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit få
ankomma på luftfartsmyndigheten att å kartor över civila flygplatser angiva
flygfältets mittpunkt. — Den i förslaget omnämnda masken skall räknas från
ledningen närmast belägna punkt på en cirkel med flygfältets mittpunkt såsom
medelpunkt och med 1 500 respektive 3 000 meters radie samt skall jämväl
avse nivåskillnaden mellan ledningen och flygfältet vid gränsen. Punkten
på cirkeln tänkes alltså vara belägen på samma nivå som flygfältet vid
gränsen. Att det därvid är fråga örn gränsen närmast ledningen har ansetts
icke behöva direkt utsägas. Emellertid torde då icke heller i lagtexten böra
angivas den lika självklara förutsättningen, att masken från cirkeln skall
räknas från den närmast ledningen belägna punkten på cirkeln. — Givetvis
äro de föreslagna bestämmelserna icke avsedda all gälla som regler för ledningarnas
anordnande i förhållande lill flygfälten. Bestämmelserna i fråga
skola endast angiva koncessionspliktens omfattning, och det får sedan an
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
komma på Kungl. Majit att under beaktande av föreliggande förhållanden
pröva inkommande koncessionsansökningar.
Den ifrågasatta lagändringen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari
1946.
Enligt kungörelsen den 14 januari 1944 med vissa bestämmelser rörande
telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar må dylik ledning icke utan
särskilt tillstånd framdragas å kronans mark eller inom område för allmän
väg eller för enskild järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, och ej
heller inom område för spårväg, som genom koncession ställts under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll. Sedan den av mig nu förordade lagändringen
genomförts, synes det böra övervägas huruvida icke, såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, motsvarande bestämmelser böra införas i
fråga om svagströmsledningar.»
Lagtexten har slutligen avfattats i enlighet med vissa av lagrådet gjorda
erinringar.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför tillstyrka, att detsamma antages.
Beträffande frågan om gottgörelse för merkostnader, som kunna uppstå
därigenom att en elektrisk ledning på grund av de föreslagna bestämmelserna
måste framdragas i jorden i stället för i luften, har utskottet yttrat sig i sitt
utlåtande nr 42 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förbud
mot bebyggelse till hinder för försvaret. Utskottet får härutinnan hänvisa till
berörda utlåtande.
Såsom framhållits i det yttrande, som vattenfallsstyrelsen avgivit i förevarande
ärende, torde, örn vid förnyelse av en koncession på grund av de föreslagna
bestämmelserna föreskrives att ledning eller station skall flyttas, kostnaden
härför böra drabba innehavaren av flygfältet.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 272.
Stockholm den 8 maj 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Björkman, Carl
Eric Ericsson, Hallagård, Englund och Helgesson;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, fru Johansson, herrar
Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås, Andersson i Alfredshem
och Osterman.
457946. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. lagen den 27 juni 1902 a1 i texten