Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1945-05-15 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:47, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 196, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lantarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer.

(Gällande lag:)

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, samt å

byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring som nu nämnts,

allt för såvitt i företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas

minst tre arbetare, häri icke

inräknad arbetare, som användes till

arbete, vilket avses under a)—f) här

nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom

självständigt företag, för såvitt

däri till arbete för arbetsgivares räkning

i regel användes minst en arbetare

enligt samma beräkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9

(Kungl. Maj-.ts förslag:)

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, samt å

byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring som nu nämnts,

allt för såvitt i företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas

minst två arbetare, häri icke

inräknad arbetare, som användes till

arbete, vilket avses under a)—f) här

nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom

självständigt företag, för såvitt

däri till arbete för arbetsgivares räkning

i regel användes minst en arbetare

enligt samma beräkning.

sami. 2 avd. Nr 47.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i 7.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag.)

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) kolning i mila;

c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,

upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den

mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;

d) husligt arbete;

e) arbete, som bedrives av staten; samt

f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;

b) lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning;

eller

c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete

är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida

viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör

eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Ordinarie arbetstid.

4§-

1 mom. Till arbete, som avses i

1 § första stycket under 1), må arbetsgivare

icke använda arbetare under

längre tid, raster oräknade, än

för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka
under

januari, februari och december

41 timmar,

under mars, oktober och november

46 timmar samt

under tiden april—september 54

limmar.

Från vad sålunda stadgats skola

gälla följande undantag:

Ordinarie arbetstid.

4 §•

1 mom. Till arbete, som avses i

1 § första stycket under 1), må arbetsgivare

icke använda arbetare under

längre tid, raster oräknade, än

för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka
under

januari, februari och december

43 timmar,

under mars, oktober och november

48 timmar samt

under tiden april—september 52

timmar.

Från vad sålunda stadgats skola

gälla följande undantag:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

3

(Gällande lag:)

a) För varje brukningsdel må en

arbetare, som i regel användes till

såväl djurskötsel som annat arbete

(arbetare med blandat arbete), användas

till arbete under januari,

februari och december högst 47 timmar

för arbetsvecka samt under

mars, oktober och november högst

52 timmar för arbetsvecka.

Vad nu sagts gäde ock den, som

ersätter arbetare med blandat arbete

under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen

användes till djurskötsel (djurskötare),

samt för arbetare, som under

minst en vecka ersätter djurskötare,

må arbetstiden icke överstiga

för dygn nio timmar och för två arbetsveckor

i följd 108 timmar.

För att ersätta djurskötare under

kortare tid än en vecka må annan

arbetare användas till djurskötsel utöver

den i första stycket angivna

tiden för arbetsvecka, dock att den

sammanlagda arbetstiden icke må

överstiga 54 timmar för arbetsvecka.

2 mom. Till arbete, som avses i

1 § första stycket under 2), må arbetsgivare

icke använda arbetare under

längre tid, raster oräknade, än

för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka
antingen

48 timmar

eller ock under januari, februari,

november och december 42 timmar,

under mars och oktober 45 timmar

samt under tiden april—september

53 timmar.

3 mom. Med arbetsvecka förstås

(Kungl. Maj:ts förslag:)

a) För varje brukningsdel må en

arbetare, som i regel användes till

såväl djurskötsel som annat arbete

(arbetare med blandat arbete), användas

till arbete under januari,

februari och december högst 45 timmar

för arbetsvecka samt under

mars, oktober och november högst

50 timmar för arbetsvecka.

Vad nu sagts gälle ock den, som

ersätter arbetare med blandat arbete

under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen

användes till djurskötsel (djurskötare),

samt för arbetare, som under

minst en vecka ersätter djurskötare,

må arbetstiden icke överstiga

för dygn nio timmar och för två arbetsveckor

i följd 100 timmar.

För att ersätta djurskötare under

kortare tid än en vecka må annan

arbetare användas till djurskötsel utöver

den i första stycket för oktober

—mars angivna tiden för arbetsvecka.

Den sammanlagda arbetstiden

för arbetsvecka, varunder sådan arbetare

användes även till djurskötsel,

må varken under nämnda månader

eller under året i övrigt överstiga

50 timmar.

2 mom. Till arbete, som avses i

1 § första stycket under 2), må arbetsgivare

icke använda arbetare

under längre tid, raster oräknade,

än för dygn 10 timmar samt för

arbetsvecka

antingen 48 timmar

eller ock under januari, februari,

november och december 43 timmar,

under mars och oktober 46 timmar

samt under tiden april—september

52 timmar.

i fall, som avses i 1 morn., tiden från

och med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden

från och med fredag till och med torsdag. Vad i 1 mom. föreskrivits beträffande

två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder om två arbetsveckor,

räknade från första måndagen i november månad varje år.

För viss månad given föreskrift örn arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka

eller tvåveckorspcriod, som nyss sagts, vars första dag infaller under

månaden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

5 §•

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § angivna

arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt än

i nämnda paragraf sägs.

2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden utsträckes

längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av arbetsrådet

medgivas, då det av uttalanden av arbetarnas sammanslutning eller

sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de

arbetare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och

arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

Arbete d övertid.

6 §•

1 mom. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som

ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete å övertid. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till posten.

2 mom. Arbetare må utan sådan anmälan eller ansökan, som i 1 mom.

sägs, användas till arbete å övertid, som föranledes av födelser, sjukdomsfall

eller olycksfall bland djuren.

7 §•

1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-

eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden

eller såvitt angår trädgårdsskötsel att så kallad vakttjänst utföres utom

den allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare därtill användas å övertid

under högst sju timmar för arbetsvecka.

2 mom. Finner arbetsgivare i an- 2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall än som avses i 6 § med hän- nät fall än som avses i 6 § med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat

att använda arbetare till arbete å

övertid, vare därtill berättigad för

högst 48 timmar under loppet av

fyra arbetsveckor eller, örn arbetsrådet

finner skäl sådant medgiva,

högst 50 timmar under loppet av en

kalendermånad; dock icke för mer

än 200 timmar under en tidrymd av

12 månader i följd.

syn till särskilt förhållande påkallat

att använda arbetare till arbete å

övertid, vare därtill berättigad för

högst 48 timmar under loppet av

fyra arbetsveckor och 200 timmar

under en tidrymd av 12 månader i

följd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

5

(Gällande lag:) (Kungl. Alaj:ts förslag:)

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,

dock för högst 100 timmar under en tidrymd av 12 månader i följd, meddelas

av arbetsrådet.

4 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i

denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,

men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom

användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

8 §•

Arbetsgivaren bör anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal,

upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Rörande arbetares användande till arbete å övertid enligt 6 § 1 mom. eller

7 § åligger det arbetsgivaren att göra anteckning i sådan övertidsjournal

senast den första söckendagen i näst därpå följande arbetsvecka eller, därest

då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan, som avses

i nämnda lagrum, så snart sådant kan bedömas. Arbetsrådet äger dock

föreskriva, att anteckning om arbete å övertid får verkställas å annan tid

och på annat sätt än nu angivits. I fråga om sådant arbete å övertid, som

avses i 7 § 1 morn., är arbetsgivaren icke pliktig att göra dylik anteckning,

där övertiden finnes behörigen upptagen å arbetstidschema, anslaget å

arbetsstället och angivande tiden för det dagliga arbetets början och slut.

Arbetare åge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran

erhålla del av övertids journalen såvitt honom rörer.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 § Beslut av arbetsrådet enligt 6 §

1 mom. eller 7 § 3 mom. skall biläg- 1 mom. eller 7 § 2 eller 3 mom, skall

gas journal eller annan handling,

däri anteckning enligt andra stycket

skall göras, och skall journalen eller

handlingen jämte bilagda beslut förvaras

å arbetsstället under minst tre

år, räknat beträffande journalen

eller handlingen från den tid, då

sista anteckningen gjordes däri, och

beträffande beslutet från detsammas

datum.

biläggas journal eller annan handling,

däri anteckning enligt andra

stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda

beslut förvaras å arbetsstället under

minst tre år, räknat beträffande

journalen eller handlingen från den

tid, då sista anteckningen gjordes

däri, och beträffande beslutet från

detsammas datum.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i

denna lag, utser Konungen för viss tid två med jordbruksförhållanden förtrogna

ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de

svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i

arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;

en ledamot skall utses bland personer, föreslagna

av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta

en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.

För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter,

av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med

iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning

stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd

ordning, eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna

i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

10 §.

1 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense örn viss eftergift i något

avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 moni., må Konungen på framställning

av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må

inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter

inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller företag,

att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen på

framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

U §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen. Därvid

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande

tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med

dagsböter. Var arbetaren under 18 år, vare den, som har vårdnaden om

arbetaren, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till

böter från och med fem till och med femtio kronor.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 § 1 morn., eller att iakttaga vad enligt 8 § andra, tredje eller fjärde

stycket åligger honom, straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 § andra stycket, straffes med dagsböter ej under fem.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller hushållningssällskap,

skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit

viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

7

(Gällande lag.) (Kungl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 augusti 1942 och

i övrigt den 1 november 1942 samt

gäller till och med den 31 oktober

1945. Beträffande förseelse mot lagen,

som begåtts under tiden för

dess giltighet, skall dock vad i lagen

är stadgat fortfara att gälla efter

sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 augusti 1945 och

i övrigt den 1 november 1945 samt

gäller till och med den 31 oktober

1948. Beträffande förseelse mot lagen,

som begåtts under tiden för dess

giltighet, skall dock vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda

dag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

en vid riksdagens början inom andra kammaren av herr Landgren väckt

motion, nr lil, örn vissa ändringar i lantarbetstidslagen, dels ock fyra i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 361 av herr Johanson, Karl Emil, m. fl. samt inom andra kammaren

nr 551 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. (lika lydande med 1:361),

nr 552 av herr Eriksson i Sandby m. fl. och nr 553 av herr Karlsson i

Stuvsta m. fl.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn

motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

Den första lagliga regleringen av arbetstiden inom jordbruk och trädgårdsskötsel

infördes genom 1936 års lantarbetstidslag, vilken tillkom på

grundval av en av den s. k. lantarbetstidsutredningen verkställd utredning

(SOU 1935:48). Redan följande år undergick denna lag en genomgripande

revision. Vid de åren 1939 och 1942 vidtagna revisionerna av lantarbetstidslagen

företogos inga väsentliga ändringar i lagen. Den sistnämnda år

av riksdagen antagna lantarbetstidslagen utfärdades den 18 juli 1942

(nr 651) och gäller till och med den 31 oktober 1945.

Utredning rörande frågan, i vilken form lantarbetstidslagen skall förnyas,

har på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställts av arhctsrådet, därvid arbetsrådet

berett följande myndigheter och organisationer tillfälle att till rådet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna i lagen givit anledning,

nämligen riksförsäkringsanstalten, lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,

svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, föreningen skogsarbeten,

riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen i Sverige, svenska

lantarbetareförbundet, svenska transportarbetareförbundet samt tjänstemännens

centralorganisation. Yttranden ha inkommit till arbetsrådet från samtliga

de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna.

Arbetsrådet har på grundval av utredningen föreslagit att lantarbetstidslagen,

efter allenast en mindre ändring i 7 § 2 morn., förlänges för en tid av

tre år. Rådets yttrande i ämnet är emellertid icke enhälligt, utan skiljaktiga

meningar ha anmälts å ena sidan av arbetsgivarrepresentanterna i rådet

(ledamöterna Söderbäck och Sigmund) och å andra sidan av arbetarrepresentanterna

i rådet (ledamöterna Thörnberg och Sträng). De nämnda rådsledamöterna

ha å ömse sidor framlagt olika förslag till ändring av lantarbetstidslagen

utöver det av rådet förordade.

Över de förslag som framställts av arbetsrådet eller dess särskilda ledamöter

eller framkommit i yttranden som avgivits till rådet ha, efter remiss,

yttranden inhämtats från riksförsäkringsanstalten, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission och statens livsmedelskommission.

Vidare har tillfälle till yttrande över nämnda förslag beretts

Sveriges lantbruksförbund, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,

svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund, riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen

i Sverige, svenska 1 a n tarbe färe förbi! odet, svenska transportarbetareförbundet

och tjänstemännens centralorganisation. Samtliga de

nämnda organisationerna utom trädgårdsarbetsgivareföreningen ha begagnat

sig av det givna tillfället att avgiva yttrande.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har i propositionen under nedan angivna

särskilda avsnitt anfört bl. a. följande:

Principfrågan om lantarbetstidslagen nu bör underkastas saklig revision.

Då giltigheten av gällande lantarbetstidslag upphör med utgången av

oktober månad innevarande år, måste lagen dessförinnan förnyas. Härvid

uppkommer frågan om lagen i samband därmed även bör göras till föremål

för revision i sakligt hänseende. Särskilt från lantarbetarnas sida ha framförts

olika önskemål örn ändrade bestämmelser. Flera myndigheter, däribland

arbetsrådet, lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen, ha icke

ansett tillrådligt att nu företaga några mera genomgripande ändringar i

lagen. De ha därvid särskilt hänvisat till nödvändigheten att under rådande

krisläge hålla jordbruksproduktionen uppe på högsta möjliga nivå. Nämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

9

synpunkt måste självfallet tillmätas den största betydelse. Att märka är

emellertid att, såsom ock av arbetsmarknadskommissionen framhållits,

lantarbetstidslagen reellt sett har karaktären av en permanent lagstiftning.

Och även örn den nya lagen förlänas en relativt kort giltighetstid, exempelvis

ett eller annat år räknat från den 1 nästinstundande november, torde

kunna antagas att den försörjningspolitiska situationen under tiden för

lagens tillämpning blir väsentligt annorlunda än den som för närvarande

räder. Det synes med hänsyn härtill icke vara rimligt att vid lagstiftningens

utformning uteslutande taga hänsyn till dagsläget på försörjningsområdet.

Skulle iakttagandet av lagens föreskrifter på grund av tillspetsade krisförhållanden

komma att medföra särskilda svårigheter finnes, såsom arbetsmarknadskommissionen

påpekat, möjlighet för Kungl. Maj:t jämlikt 10 §

2 mom. lantarbetstidslagen att i viss utsträckning medgiva undantag från

lagens tillämpning. Erinras må därom att Kungl. Majit våren 1940 med

stöd av nämnda lagrum undantog stora delar av landet från lagens tillämpning

under ett par månaders tid. Därest sådant av förhållandena påkallas

lärer även lagen den 14 juni 1940 (nr 484) örn undantag från gällande bestämmelser

rörande arbetstidens reglering m. m., vilken lag upphör att

gälla den 30 juni i år, komma att av statsmakterna förlänas fortsatt giltighet;

jämlikt nämnda lag äger Kungl. Majit, i den omfattning det prövas nödigt,

förordna att lantarbetstidslagen icke skall äga tillämpning.

I anslutning till det sagda har, efter granskning av gällande lag ur de

synpunkter som anförts till stöd för de från olika håll framställda erinringarna

mot lagens sakliga innehåll, inom socialdepartementet upprättats

förslag till en i vissa hänseenden reviderad lantarbetstidslag. Då jag i

nämnda förslag ansett mig på flera punkter böra tillmötesgå lantarbetarnas

krav, har detta skett icke endast därför att jag funnit kraven vara i och för

sig socialt berättigade utan även därför att det för mig framstår såsom

uppenbart att en lösning av jordbrukets arbetskraftsproblem på längre sikt

icke kan åvägabringas så länge jordbrukets arbetsförhållanden te sig väsentligt

ogynnsammare än arbetsförhållandena inom andra områden, särskilt

industriens.

Lagens tillämpningsområde (1 §).

Tillämpningsområdet för den gällande lantarbetstidslagen är vad beträifar

jordbruk inskränkt till företag, vari i regel användas minst tre arbetare.

Detta medför att en stor del av lantarbetarna icke bliva delaktiga av det

skydd lagen avser att åstadkomma. Olägenheten härav blir desto större som

arbetarna i de små företagen ofta icke äga samma möjligheter som arbetarna

i de stora att gentemot arbetsgivaren hävda sina intressen. Emot en utsträckning

av lagens tillämplighet till även de mindre jordbruksföretagen

har främst invänts alt dessa företag hade särskilt stort behov att få mera

självständigt ordna sina arbetstider. Ehuru denna invändning torde äga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

visst fog, bör betydelsen av densamma icke överskattas. Såsom från lantarbetarhåll

påpekats, har det visat sig möjligt att inom ett jordbruket så

närbesläktat område som trädgårdsskötseln reglera arbetstiden för alla företag

som regelmässigt använda lejd arbetskraft. Vidare må framhållas, att de

särskilt inom det mindre jordbruket framträdande svårigheterna att anskaffa

arbetare i icke obetydlig grad torde bottna i de oreglerade arbetsförhållandena

vid dessa företag. Enligt min mening tala övervägande skäl för

att en ny lantarbetstidslag erhåller ett vidare tillämpningsområde än den nu

gällande. Då det ur principiell synpunkt måste anses önskvärt, att tillämpligheten

av den sociala skyddslagstiftningen icke är beroende av antalet arbetare

hos en viss arbetsgivare, anser jag att lantarbetstidslagen bör gälla

för alla jordbruksföretag vari lejd arbetskraft användes. Emellertid finner

jag mig nödsakad att nu stanna vid att föreslå en sådan utvidgning av lagen

att därunder hänföras företag med minst två stadigvarande arbetare. En

utsträckning av lagens tillämplighet även till det minsta jordbruket skulle

nämligen under rådande krisförhållanden kunna komma att medföra vissa

svårigheter. Möjligheten för det minsta jordbruket att genomföra en rationalisering

av driften är för närvarande i hög grad beskuren.

Frågan om en utsträckning av lantarbetstidslagens tillämpning till hela

jordbruksområdet torde böra upptagas till förnyat övervägande senast då

den nya lagen —- vilken enligt vad jag i det följande kommer att förorda

bör gälla under en tid av tre år — skall förnyas.

I den gällande lagen undantagas vissa slag av arbete från lagens tillämpning.

Häri avses ej att göra ändring. Ett önskemål att mjölkning mot

ackordsersättning icke skulle såsom hittills skett undantagas från lagens

tillämpning finner jag mig sålunda icke kunna nu tillmötesgå. Då det emellertid

ur principiell synpunkt får anses oriktigt att avlöningsformen är avgörande

för frågan huruvida ett visst arbete skall vara underkastat arbetstidsreglering

eller ej, synes nämnda undantagsbestämmelse böra i fortsättningen

uppmärksammas.

Arbetstiden för utearbetare (i $ 1 mom. första stycket).

I den gällande lagen äro veckoarbetstiderna för jordbrukets utearbetare

differentierade efter årstiderna så att veckoarbetstiden är längre under sommarhalvåret

(54 timmar) än under vinterhalvåret (41 resp. 46 timmar). Från

lantarbetarhåll har föreslagits att en viss utjämning därvidlag måtte företagas,

därvid veckoarbetstiden under sommarhalvåret skulle minskas från

54 till 52 timmar. Till stöd för förslaget har bl. a. framhållits att den nuvarande

längden av arbetstiden under sommaren i fysiskt avseende vore alltför

påfrestande för arbetaren. Emot förslaget har förnämligast anförts att

ett genomförande av detsamma komme att medföra att, därest jordbruksarbetet

icke skulle på ett för produktionen menligt sätt eftersättas, överlid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

11

måste anlitas regelbundet. En sådan anordning vore stridande mot lagens

sylte och skulle leda till en fördyring av produktionen.

Enligt min mening synas de nu stadgade säsongvariationerna i arbetstiden

för jordbrukets utearbetare böra något utjämnas. Icke blott med hänsyn till

jordbruksarbetarnas fysiska hälsa utan även av sociala skäl torde nämligen

en arbetsvecka örn 54 timmar få anses alltför lång. Lämpligt synes vara att

nämnda timantal, på sätt föreslagits, nedsättes till 52 i samband med en

motsvarande utökning av veckoarbetstiden under vinterhalvåret. En sådan

omfördelning av årsarbetstiden synes icke behöva medföra några mera betydande

olägenheter för jordbruksproduktionen eller prispolitiken beträffande

jordbruksalster. Jag vill därför föreslå att veckoarbetstiden bestämmes för

januari, februari och december till 43 timmar, för mars, oktober och november

till 48 timmar och för april—september till 52 timmar.

I detta sammanhang vill jag även beröra det av lantbruksstyrelsen framförda

förslaget att arbetsgivaren skulle tillerkännas rätt att överflytta 5 arbetstimmar

i veckan från november till februari. Såsom även framgår av ett

par framställningar till Kungl. Majit, synas önskemål i liknande riktning

vara ganska allmänna bland särskilt arbetsgivarna i Mellansverige. De

framkomna yrkandena lia emellertid erhållit en något olika innebörd, beroende

på de skiftande geografiska och andra betingelserna för vederbörande

jordbruk. Jag anser därför att dessa önskemål, i den mån de befinnas

befogade, lämpligen böra tillgodoses dispensvägen. Till detta mitt

ståndpunktstagande har bidragit, att det är av ett icke ringa intresse att de

i lagen intagna reglerna äro så enkla och enhetliga som möjligt. Påpekas

må även att den av mig enligt vad nyss nämnts förordade utjämningen av

säsongvariationerna i fråga örn arbetstiden kommer att medföra en generell

utökning av veckoarbetstiden under februari med 2 timmar.

Arbetstiden för arbetare med blandat arbete (h § 1 mom. a).

Vad beträffar förslaget, att arbetstiden för arbetare med blandat arbete

skulle maximeras för tvåveckorsperioder under vinterhalvåret, må erinras

örn att frågan örn enveckas- eller tvåveckorsperioder skulle begagnas härvidlag

var föremål för överväganden vid 1942 års revision av lantarbetstidslagen.

Statsmakterna funno därvid en begränsning av arbetstiden veckovis

vara att föredraga. Anledning att nu frångå denna ståndpunkt torde icke

föreligga.

Ej heller synes det förslag böra bifallas som avser att i lagen införa rätt

att utnyttja den utsträckta arbetstid, som mcdgives för arbetare med blandat

arbete, för mer än pn arbetare vid varje brukningsdel. Såsom arbetsrådet påpekat

torde det nämligen finnas endast ett relativt litet antal företag, där del

icke är tillräckligt med en arbetare med blandat arbete; för dessa företag

står alltid möjligheten öppen att ansöka örn dispens.

I det följande kommer jag all förorda en nedsättning av arbetstiden för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

djurskötare från 108 timmar per tvåveckorsperiod till 100 timmar per sådan

period. Under förutsättning att nämnda förslag bifalles torde den maximala

veckoarbetstiden för arbetare med blandat arbete böra bestämmas för januari,

februari och december till 45 timmar och för mars, oktober och november

till 50 timmar.

Arbetstiden för djurskötare (4 § 1 mom. b).

Arbetstiden för djurskötare beräknas enligt gällande bestämmelser för

tvåveckorsperioder och får icke för någon sådan period överstiga 108 timmar.

Från lantarbetarhåll har yrkats att djurskötarnas arbetstid måtte beräknas

veckovis och fastställas till 48—50 timmar i veckan. Till stöd för

yrkandet har framhållits, att årsarbetstiden för djurskötare väsentligen överstege

den som gällde för övriga arbetare inom näringen. Veckobegränsningen

skulle möjliggöra att djurskötarna, vilka för närvarande endast kunde räkna

med en fridag varannan vecka, skulle kunna få en fridag i veckan. Åtskilliga

invändningar ha emellertid även rests mot förslaget. Sålunda har framhållits

nödvändigheten ur försörjningssynpunkt av att kreatursstammen icke

minskades på grund av brist på arbetskraft.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen anser jag att de rådande

arbetstidsförhållandena för djurskötarna utgöra en av orsakerna till den

permanenta brist på dylika arbetare som sedan jämförelsevis lång tid tillbaka

råder inom jordbruket. En skälig jämkning av arbetstidsbestämmelserna

för denna yrkesgrupp kan därför snarast förväntas komma att befordra

lösningen av förevarande arbetskraftsproblem. Efter övervägande av

vad från ömse sidor anförts i denna fråga har jag ansett mig böra förorda

att det från lantarbetarhåll framförda ändringsförslaget på det sätt biträdes

att, med bibehållande av tvåveckorsperioden såsom grundval för beräkningen

av djurskötarnas arbetstid, arbetstiden för varje sådan period bestämmes

till högst 100 timmar. I samband härmed bör maximiarbetstiden

för tillfälliga ersättare för djurskötare bestämmas till 50 timmar i veckan.

Arbetstiden för trädgårdsarbetare (4 § 2 morn.).

Trädgårdsarbetsgivare ha enligt gällande lag att välja mellan två olika

alternativ för utnyttjande av den hos honom anställda arbetskraften. Arbetstiden

är enligt det ena alternativet året runt likformigt begränsad till 48

timmar för vecka; enligt det andra alternativet verkställes tidsbegränsningen

med hänsyn till årstiderna så att den, per vecka räknat, utgör 42 timmar

under januari, februari, november och december, 45 timmar under mars

och oktober samt 53 timmar under april—september

Av liknande skäl som anförts till stöd för den av mig förordade minskningen

av sommararbetstiden för jordbrukets utearbetare torde arbetstiden

för trädgårdsarbetare böra för sommarhalvåret nedsättas till 52 timmar i

veckan, i samband varmed den medgivna veckoarbetstiden för vinterhalv
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr hl.

13

året torde böra utökas med en timme. Att, såsom från visst håll påyrkats,

härvidlag åstadkomma fullständig överensstämmelse med den allmänna

arbetstidsregeln för jordbruksarbetare — vilket bl. a. skulle innebära en

ökad årlig arbetstid för trädgårdsarbetarna — synes icke lämpligt. Icke

heller kan jag förorda införande av något ytterligare alternativ för arbetstidens

uttagande inom trädgårdsskötseln.

önskemål ha även framkommit örn införande inom trädgårdsskötseln av

en motsvarighet till det för jordbrukets vidkommande begagnade begreppet

arbetare med blandat arbete. Tillräcklig anledning därtill synes emellertid

icke föreligga. I övrigt vill jag på denna punkt hänvisa till de av arbetsrådet

anvisade utvägarna för arbetsgivaren att komma till rätta med eventuella

svårigheter.

Arbetsrddets dispensgivning (5 §).

Den allmänna regel för arbetsrådets dispensgivning, som innehålles i

5 § 1 mom. av lagen, lämnar i sin nuvarande lydelse arbetsrådet ett betydande

spelrum då det gäller att, under hänsynstagande till omständigheterna

i det särskilda fallet, bedöma om och i vad mån avvikelser från

de legalt givna arbetstidsreglerna skola medgivas. Fördelarna härav äro,

såsom ock understrukits av såväl arbetsrådet som arbetsmarknadskommissionen,

så betydande, att en begränsning, utöver vad nu gäller, av arbetsrådets

rätt att avslå och bifalla dispensansökningar bör företagas endast

om mycket starka skäl tala därför. Då detta knappast kan anses vara

fallet, anser jag mig icke böra föreslå någon ändring i dispensregeln. Jag

förutsätter härvid såsom givet att arbetsrådet vid behandlingen av dispensansökningar

å ena sidan tager skälig hänsyn till sådana avvikelser i ljusförhållandena

som motivera överflyttning av arbetstid exempelvis från

november till mars samt å andra sidan icke medgiver arbetstidsöverflyttning

av sådan anledning eller i sådan omfattning som med hänsyn till lagens

syfte icke bör godtagas.

Uttag ning av övertid (7 §).

Av arbetsrådet har framlagts ett förslag örn ändring av 7 § 2 mom. av

huvudsakligen formell natur, innebärande att övertidsberäkningen, vilken

enligt gällande bestämmelser anknyter till fyraveckorsperioder, skulle, om

ai’betsrådet finner skäl att därtill lämna sitt medgivande, få verkställas per

kalendermånad. Förslaget har icke mött någon gensaga i remissyttrandena,

och har jag upptagit det i departementsförslaget efter viss redaktionell

jämkning.

Journal färing av övertid (8 §).

Ett under utredningen uppkommet förslag att ålägga arbetsgivaren obligatorisk

.skyldighet att anskaffa övertidsjournal framfördes redan i sam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Utskottet.

band med tillkomsten av 1942 års lantarbetstidslag. Då underlåtenhet att

iakttaga en sådan föreskrift icke lämpligen kunde förbindas med straffansvar,

stannade man emellertid för det nuvarande stadgandet i 8 §, enligt

vilket arbetsgivaren bör anskaffa övertidsjournal. Någon anledning att nu

andima nämnda paragraf i den föreslagna riktningen synes icke föreligga.

Däremot bör i paragrafen företagas en formell komplettering, betingad av

ändringen i 7 §.

Lagens giltighetstid (slutbestämmelsen).

Även örn lantarbetstädslagen i enlighet med vad av mig förordats i vissa

avseenden nu göres till föremål för saklig revision återstå flera punkter —

bl. a. frågorna om lagens tillämpningsområde, undantagsbestämmelsen om

mjölkning på ackord och arbetstidsregleringen för djurskötarna — vilka

inom en icke alltför avlägsen tid böra upptagas till förnyad omprövning.

Jag anser därför att giltigheten för den blivande lagen bör begränsas, lämpligen

för den hittills vedertagna tidrymden av tre år.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Giltighetstiden för den nu gällande lantarbetstidslagen utgår den 31 oktober

1945. Genom förevarande proposition har framlagts förslag till ny

lantarbetstidslag, avsedd att gälla under tre år från nämnda dag. Förslaget

ansluter sig i huvudsak till bestämmelserna i den gällande lagen men innefattar

vissa väsentliga ändringar. Under utredningen ha yppats delade meningar

rörande lämpligheten att i nuvarande försörjningsläge företaga en

saklig revision av lagen. Utskottet har för sin del funnit ändringsförslagen

socialt berättigade och på längre sikt ägnade att medverka till en lösning av

jordbrukets arbetskraftsproblem. Därest på grund av krisförhåilandena svårigheter

skulle uppstå att tillämpa föreskrifterna i lagen, finnas såsom föredragande

statsrådet framhållit olika möjligheter att dispensvägen medgiva

undantag från lagens tillämpning. Efter övervägande av utredningen i ärendet

har utskottet kommit till den uppfattningen att de i propositionen föreslagna

ändringarna böra genomföras.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget vill utskottet i anslutning

till de i ämnet väckta motionerna framhålla följande.

1 §■

Gällande lag är, såvitt angår jordbruket, i princip tillämplig å företag,

vari i regel användas minst tre lejda arbetare. I propositionen har föreslagits,

att tillämpningsområdet i detta avseende skulle utvidgas att omfatta företag,

vari i regel användas minst två arbetare.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: lil har framförts ett

förslag, som överensstämmer med det nu genom propositionen framlagda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AT.

15

Yrkanden beträffande tillämpningsområdet ha framställts jämväl i motionerna

I: 361 och 11: 551, vari hemställts, att den nuvarande bestämmelsen

måtte bibehållas, samt i motionen 11: 553, vari hemställts, att lagen måtte

bliva tillämplig å företag med minst en arbetare.

Till de skäl som av föredragande statsrådet anförts till stöd för en utvidgning

av lagens tillämpningsområde kan läggas, att det för arbetsgivarna

inom det mindre jordbruket vid konkurrensen örn arbetskraften måste vara

av vikt, att arbetstidsregleringen såvitt möjligt är enhetlig. Mot förslaget har

bl. a. invänts, att det skulle bliva förenat med stora svårigheter att anordna

en verksam kontroll över lagstiftningens efterlevnad å de små jordbruken.

Utskottet finner denna farhåga överdriven. Lantarbetarna torde genom sin

organisation kunna effektivt medverka vid övervakningen av lagens tillämpning.

Och även örn kontrollen i ett eller annat fall skulle brista, kan detta

icke vara något avgörande skäl mot genomförande av en eljest påkallad reglering.

De svårigheter som vid lagens tillämpning möjligen kunna uppstå

för mindre företag torde, utan att lagens syfte äventyras, kunna i'' tillbörlig

utsträckning beaktas i dispensväg.

Ehuru det för utskottet framstår såsom principiellt oriktigt, att tillämpligheten

av den sociala skyddslagstiftningen är beroende av antalet arbetare

hos en viss arbetsgivare, kan dock utskottet med hänsyn till de av föredragande

statsrådet anförda skälen icke förorda, att begränsningen av lagens

tillämpningsområde helt borttages.

4 § 1 mom. första stycket.

Detta lagrum innehåller bestämmelser om den ordinarie arbetstidens begränsning

för jordbrukets arbetare i allmänhet, s. k. utearbetare. Såväl

enligt gällande lag som enligt Kungl. Maj:ts förslag varierar arbetstiden

efter årstiderna. I förslaget har dock skett en viss utjämning, så att arbetstiden

under sommarhalvåret förkortats med två timmar i veckan och under

vinterhalvåret förlängts i motsvarande mån.

I motionen 11: lil har hemställts, att arbetstiden måtte anordnas så att

året runt tillämpas en enhetlig arbetsvecka.

I motionerna I: 361 och II: 551 har yrkats, att den nuvarande bestämmelsen

måtte bibehållas men kompletteras på sådant sätt, att arbetsgivare

skulle äga att minska arbetstiden under november till 41 timmar mot nuvarande

46 timmar i veckan och i stället öka arbetstiden under februari till

46 timmar mot nuvarande 41 timmar i veckan. Den arbetsgivare som så

önskade .skulle med andra ord kunna överflytta 5 timmar per vecka från

november till februari.

De skäl som föranlett differentieringen av arbetstiden med hänsyn till

säsongväxlingarna äro helt naturligt så starka att en enhetlig ordinarie

arbetstid året örn knappast kan genomföras. Å andra sidan synes emellertid

en viss utjämning av säsongvariationerna motiverad. Vad i sådant avseende

föreslagits i propositionen anser sig utskottet kunna godkänna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Förslaget om viss valfrihet i fråga om arbetstiden under november och

februari har motiverats med att den nuvarande lagstiftningen ej vore avpassad

för de skiftande arbets- och ljusförhållandena inom olika delar av

landet. Detta är naturligtvis riktigt. Att genom specialbestämmelser i en lag

taga hänsyn till olika önskemål beträffande arbetstidens fördelning torde

emellertid icke vara möjligt. I framställningar, som inkommit till Kungl.

Majit, ha sålunda från arbetsgivare inom ganska närliggande delar av landet

i förevarande hänseende framställts yrkanden som ha olika innebörd.

Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet, att

önskemål om överflyttning av arbetstid från en månad till en annan lämpligen

böra, i den mån de äro befogade, tillgodoses dispensvägen.

4 § 1 mom. a).

Enligt detta lagrum må arbetstiden för arbetare, som i regel användes

till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), under

vinterhalvåret i viss utsträckning förlängas i förhållande till arbetstiden för

utearbetare. Denna undantagsbestämmelse får för varje brukningsdel utnyttjas

endast beträffande en arbetare. I propositionen har föreslagits, att

maximiarbetstiden under vinterhalvåret för arbetare med blandat arbete

skall förkortas med två timmar per vecka.

Yrkandet i motionen II: lil, att arbetstiden året runt måtte bliva enhetlig,

torde avse även arbetstiden för arbetare med blandat arbete. Av skäl som

anförts ovan under paragrafens första stycke avstyrker utskottet detta

yrkande.

I motionerna 1: 361 och 11: 551 har hemställts dels att förslaget om förkortning

av arbetstiden under vinterhalvåret måtte avslås och dels att arbetstiden

för ifrågavarande arbetare måtte beräknas för tvåveckorsperiod. Vad

angår det först nämnda yrkandet sammanhänger den föreslagna förkortningen

med de ändringar som föreslagits beträffande arbetstiden för djurskötare.

Då utskottet i det följande kommer att ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag i denna del, kan utskottet icke förorda avsteg från propositionen i

nu ifrågavarande hänseende. Vidkommande yrkandet om beräkning av arbetstiden

per tvåveckorsperiod må erinras, att tilläggsarbetstiden under

vinterhalvåret för arbetare med blandat arbete före 1942 års revision av lantarbetstidslagen

var maximerad för tvåveckorsperiod. Vid nämnda revision

funno statsmakterna en begränsning av arbetstiden veckovis vara att föredraga.

Utskottet anser icke skäl hava anförts, som böra föranleda till att

denna ståndpunkt frångås.

4 § 1 mom. b).

Arbetstiden för djurskötare är enligt detta lagrum maximerad till 108

timmar per tvåveckorsperiod. För att ersätta djurskötare under kortare tid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

än en vecka må annan arbetare användas till djurskötsel utöver den för

utearbetare bestämda tiden, dock att den sammanlagda arbetstiden icke ma

överstiga 54 timmar för arbetsvecka. I propositionen har föreslagits att dessa

arbetstider skulle förkortas till 100 respektive 50 timmar.

I motionen II: lil har yrkats, att djurskötarnas genomsnittliga arbetstid

måtte bestämmas lika med övriga jordbruksarbetares.

Motionerna I: 361 och II: 551 utmynna i denna del i yrkandet, att de föreslagna

ändringarna måtte avslås.

I motionerna II: 552 och II: 553 har hemställts, att arbetstiden för djurskötare

måtte regleras för vecka, samt i den senare motionen därutöver, att

djurskötare i lagen måtte berättigas till en ledig dag per vecka. Enligt sistnämnda

motion borde lagrummet erhålla följande lydelse:

b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel

(djurskötare), samt för arbetare, som under minst

en vecka ersätter djurskötare, må arbetstiden icke överstiga

för dygn nio timmar och för arbetsvecka 50 timmar, med

en ledig dag per vecka.

För att---50 timmar.

Utskottet instämmer i vad föredragande statsrådet anfört beträffande

frågan om djurskötarnas arbetstid. Vad särskilt angår spörsmålet, huruvida

arbetstiden bör beräknas för en eller två veckor, synes det huvudsakliga

skälet för det förra alternativet vara att det skulle möjliggöra för djurskötarna

att erhålla en fridag i veckan. Med hänsyn till den nuvarande bristen

på arbetskraft torde en bestämmelse, som medförde ett ökat antal fridagar

för djurskötarna, icke kunna utan fara för kreatursstammens bestånd erhålla

avsedd tillämpning. Det kan antagas, att dispensfallen skulle bliva

synnerligen talrika. Ehuru utskottet inser det i och för sig berättigade i lantarbetarnas

krav, kan utskottet med hänsyn bl. a. till nämnda synpunkter

icke tillstyrka, att arbetstiden regleras veckovis.

4 § 2 mom.

Beträffande detta moment, som innehåller bestämmelser om arbetstiden

för trädgårdsarbetare, har i propositionen föreslagits viss utjämning av den

alternativa, med hänsyn till årstiderna differentierade arbetstiden.

I motionerna I: 361 och II: 551 har yrkats, dock utan motivering, att den

nuvarande bestämmelsen måtte bibehållas.

Då de skäl som anförts till stöd för den föreslagna utjämningen av arbetstiden

för jordbrukets utearbetare synas äga tillämpning jämväl i fråga örn

trädgårdsarbetarna, torde beträffande arbetstiden för dem böra genomföras

en motsvarande ändring.

Bihang till riksdagens protokoll 1''JAö. 0 sand. 2 avd. Nr 47. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

4 § 3 mom.

Beträffande detta moment, som innehåller vissa definitioner av begreppen

arbetsvecka och tvåveckorsperiod, har i motionen 11: 553 i anslutning till

yrkandet, att arbetstiden för djurskötare måtte beräknas veckovis, hemställts

att vad i momentet sägs beträffande tvåveckorsperiod (första stycket andra

punkten och orden »eller tvåveckorsperiod» i andra stycket) måtte uteslutas.

Därest yrkandet beträffande beräkningen av djurskötarnas arbetstid avslås,

bör ej heller vidtagas någon ändring i förevarande moment.

5 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om arbetsrådets dispensgivning.

Arbetsrådet äger enligt 1 morn., när skäl därtill äro, medgiva, att den ordinarie

arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt

än i 4 § sägs, och enligt 2 morn., då särskilda skäl föreligga, jämväl förlänga

den ordinarie arbetstiden. Utsträckning av arbetstiden kan vidare enligt 3

mom. ske, då arbetarnas flertal finner utsträckningen önskvärd.

Mot avfattningen av 1 mom. har under utredningen från lantarbetarhåll

invänts, att den möjliggjorde dispens för mötande av ett rent tillfälligt behov

av arbetskraft, vilket behov enligt lagens syfte borde fyllas genom övertidsarbete.

Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att begränsa möjligheten till

omfördelning av den ordinarie arbetstiden.

Berörda spörsmål har upptagits till bedömande i motionerna 11: lil,

11: 552 och 11: 553, vilka samtliga utmynna i yrkanden örn ändring av lagen

på denna punkt. I de två sistnämnda motionerna har hemställts, att 1 mom.

måtte erhålla följande lydelse:

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva att

den i 4 § under viss månad angivna veckoarbetstid må utbytas

mot under annan månad angiven veckoarbetstid, dock

med iakttagande av att ordinarie arbetstid per år icke härigenom

förlänges. Därest parterna äro ense härom, må

arbetsrådet även godkänna annan fördelning av veckoarbetstiden,

dock med den begränsning per år som här ovan

anförts.

För att en dispensregel skall fylla sitt ändamål synes den böra lämna

den beslutande myndigheten erforderlig frihet att under hänsynstagande

till alla i varje särskilt fall inverkande faktorer bedöma, huruvida och i vad

mån avvikelser från normalregeln skola medgivas. Den nuvarande regeln i

5 § 1 mom. är avfattad i enlighet härmed. Enligt utskottets mening böra de

motionsvis anförda skälen ej föranleda ändring av lagen på denna punkt.

I likhet med föredragande statsrådet förutsätter utskottet, att arbetsrådet

icke medgiver arbetstidsöverflyttning av sådan anledning eller i sådan om
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

19

fattning som med hänsyn till lagens syfte icke bör godtagas. Särskilt må

framhållas, att överflyttning av arbetstid — såvitt vederbörande arbetare ej

tillstyrkt annan fördelning — i allmänhet torde böra ske endast inom de i

lagen angivna gränserna av 43 och 52 timmar i veckan.

8 §•

1 8 § första stycket stadgas, att arbetsgivaren bör anskaffa och å arbetsstället

förvara övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av

arbetsrådet. Enligt andra stycket åligger det arbetsgivare att utom i vissa

fall göra anteckning om arbete på övertid i sådan journal. Arbetsrådet äger

emellertid medgiva, att dylik anteckning får göras i annan handling. Underlåtenhet

att anskaffa övertidsjournal medför i och för sig ej någon påföljd.

I fall då övertidsarbete skall antecknas i journal eller annan handling, straffas

emellertid underlåtenhet härutinnan enligt 13 § med dagsböter.

1 motionen II: 552 har yrkats, att arbetsgivarna måtte åläggas obligatorisk

skyldighet att anskaffa övertidsjournal.

De bestämmelser varom nu är fråga stå i förevarande avseende i saklig

överensstämmelse med motsvarande stadganden i allmänna arbetstidslagen

(8 §), arbetstidslagen för detaljhandeln (10 §) och arbetstidslagen för hotell,

restauranger och kaféer (8 §).

Vid behandlingen under 1944 års riksdag av det då framlagda förslaget

till hotellarbetstidslag väcktes motionsvis yrkande av samma innebörd som

det nu gjorda. Detta yrkande avslogs av riksdagen.

De nu genom propositionen föreslagna bestämmelserna innebära en ovillkorlig

skyldighet för arbetsgivaren att i angivna fall föra anteckning om

uttaget övertidsarbete. Däremot har arbetsgivaren viss frihet att med tillstånd

av arbetsrådet välja sättet för anteckningens verkställande. I enlighet

härmed är straffsanktionen i 13 § anknuten till skyldigheten att föra anteckningar.

Om man i likhet med utskottet anser, att arbetsrådet bör äga

möjlighet att medgiva att dylika anteckningar skola få föras i annan handling

än övertidsjournal, kan uppenbarligen icke stadgas skyldighet för

arbetsgivaren att under alla omständigheter anskaffa sadan. Beträffande

företag, där något övertidsarbete ej förekommer eller sådant enligt lagen ej

behöver journalföras, synes en dylik föreskrift vara ändamålslös.

På grund av det anförda får utskottet avstyrka bifall till ifrågavarande

yrkande.

H §■

Enligt detta lagrum utövas tillsyn å efterlevnaden av lagen av yrkesinspektionen

och skall därvid i tillämpliga delar lända lill efterrättelse vad

som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni

1912 örn arbetarskydd.

1 motionen 11: 552 har hemställts, att i lantarbetstidslagen måtte i stället

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

för hänvisningen till arbetarskyddslagen intagas de regler som skola tilllämpas

i fråga om tillsynen å lagens efterlevnad.

Även i de andra arbetstidslagarna hänvisas i fråga om tillsynsreglerna

till arbetarskyddslagen. Hänvisningar från en lag eller författning till en

annan förekomma i stor utsträckning även på andra områden. Dessa hänvisningar

tjäna det rent praktiska syftet att omfattningen av lagverk och

författningssamlingar skall kunna hållas inom rimliga gränser och att en

ändring i en gemensam regel ej skall behöva medföra ändringar i ett flertal

författningar. Då i förevarande fall ej torde föreligga särskild anledning att

göra avsteg från den vanligen tillämpade metoden, kan utskottet icke tillstyrka

ifrågavarande yrkande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: lil, i den

mån däri framställda förslag avvika från de genom propositionen

framlagda, samt å motionerna I: 361 och II: 551—

553, antaga förevarande lagförslag oförändrat.

Stockholm den 15 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Forslund*, Björkman,

Carl Eric Ericsson, Hallagård och Uhlén*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Nilson i Eskilstuna, Cruse, fru

Johansson samt herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna*, Lundberg i Uppsala

och Andersson i Alfredshem.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

21

Reservationer

1) av herrar Björkman, Carl Eric Ericsson och fröken Andersson, vilka

anfört:

Även om den lagligen medgivna arbetstiden i många fall redan tillämpas

vid jordbruk, som ej sysselsätta flera än två lönearbetare, innebär likväl

den i propositionen föreslagna utsträckningen av lagens tillämpningsområde

till dylika företag (1 §) ett allvarligt ingrepp i det medelstora och mindre

jordbrukets drift. Det är en betydande skillnad mellan att obunden av lagbestämmelser

på ett ungefär tillämpa en viss arbetstid och att under straffansvar

vara pliktig att in i minsta detalj följa bindande lagbestämmelser

örn arbetstidens fördelning och utnyttjande. Därtill kommer att ifrågavarande

jordbrukare komma att betungas med journalföring av övertid,

något som även de, vilka tidigare tillämpat lagens arbetstid, hittills varit

befriade från.

I fråga örn den föreslagna minskningen av sommarhalvårets arbetstid

(4 § 1 mom. första stycket och 2 mom.) dela vi den i motionerna 1:361

och II: 551 uttryckta uppfattningen att intet bärande skäl framförts för

densamma. Det synes oss uppenbart, att förkortningen av arbetstiden under

den brådare hälften av året måste medföra olägenheter för produktionen.

Lantbruksstyrelsens förslag om införande i lagen av möjlighet att mot

varandra utbyta de för november och februari medgivna veckoarbetstiderna

(4 § 1 mom. första stycket) synes oss vara av praktiska skäl synnerligen

väl motiverat och ägnat att bekvämt och smidigt undanröja olägenheterna

av lagens föreskrift om en och samma arbetstid för hela landet från längst

i norr till längst i söder.

Under åberopande av de skäl, som i motionerna I: 361 och II: 551 anförts

för beräkning av arbetstiden vid s. k. blandat arbete per tvåveckorsperiod

och för bibehållande av den nuvarande maximibegränsningen av arbetstiden

vid sådant arbete (4 § 1 mom. a), ansluta vi oss till motionärernas förslag

på denna punkt.

Den förordade minskningen av djurskötarnas arbetstid (4 § 1 mom. b)

är enligt vår mening ägnad att ingiva allvarliga farhågor för att därav skall

följa produktionsminskning och kostnadsökning. Då arbetstidsminskningen

i regel ej kan kompenseras genom anställande av ny arbetskraft, måste förändringen,

i den mån den ej kan neutraliseras genom driftsrationalisering

eller genom att arbetarna åtaga sig en med 7 å 8 procent ökad arbetsbörda,

vilket allt ej torde kunna påräknas, föranleda motsvarande eftersättande av

förekommande arbeten. Det är uppenbart att sådant ej kan ske utan menliga

följder.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

På grund av det anförda få vi hemställa, att 1 och 4 §§ måtte i enlighet

med vad som yrkats i motionerna I: 361 och II: 551 erhålla följande lydelse.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess

binäring som nu nämnts, alli för såvitt i företaget till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas minst tre arbetare, häri icke inräknad arbetare,

som användes till arbete, vilket avses under a)—f) här nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt däri

till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes minst en arbetare enligt

samma beräkning.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) kolning i mila;

c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,

upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den

mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;

d) husligt arbete;

e) arbete, som bedrives av staten; samt

f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.

4 §■

1 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 1), må arbetsgivare

icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn

10 timmar samt för arbetsvecka

under januari och december 41 timmar,

under mars och oktober 46 timmar,

under februari 41 timmar och under november 46 timmar eller under

februari 46 timmar och under november 41 timmar samt

under tiden april—september 54 timmar.

Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:

a) För varje brukningsdel må en arbetare, som i regel användes till såväl

djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), användas till

arbete under januari, februari och december högst 94 timmar för två arbetsveckor

i följd samt under mars, oktober och november högst 104 timmar

för samma tid.

Vad nu sagts gäde ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete

under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel (djurskötare),

samt för arbetare, som under minst en vecka ersätter djurskötare,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il. 23

må arbetstiden icke överstiga för dygn nio timmar och för två arbetsveckor

i följd 108 timmar.

För att ersätta djurskötare under kortare tid än en vecka må annan arbetare

användas till djurskötsel utöver den i första stycket angivna tiden för

arbetsvecka, dock att den sammanlagda arbetstiden icke må överstiga 54

timmar för arbetsvecka.

2 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 2), må arbetsgivare

icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn

10 timmar samt för arbetsvecka

antingen 48 timmar

eller ock under januari, februari, november och december 42 timmar,

under mars och oktober 45 timmar samt under tiden april—september 53

timmar.

3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från och

med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden från

och med fredag till och med torsdag. Vad i 1 mom. föreskrivits beträffande

två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder om två arbetsveckor, räknade

från första måndagen i november månad varje år.

För viss månad given föreskrift örn arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka

eller tvåveckorsperiod, som nyss sagts, vars första dag infaller under

månaden.

2) av herr Cruse, fru Johansson samt herrar Lundberg i Uppsala och

Andersson i Alfredshem, vilka anfört:

Kungl. Majrts föreliggande förslag till reviderad lantarbetstidslag innebär

en förbättring av arbetstidsförhållandena vid jordbruket, så att dessa

komma mera i nivå med arbetstidsförhållandena inom andra områden. För

djurskötarna har dock gjorts ett undantag från de allmänna arbetstidsreglerna

genom att deras arbetstid föreslås skola fortfarande räknas per tvåveckorsperiod.

De skäl som anförts härför synas mindre vägande än de

skäl, som kunna anföras för att djurskötarna skola åtnjuta samma sociala

skydd som andra arbetare.

Enligt bestämmelsen i 5 § har arbetsrådet erhållit en betydande befogenhet

lill dispensgivning, som hittills även ganska flitigt utnyttjats av arbetsgivarna

och, enligt lantarbetarnas uppfattning, i en del fall missbrukats.

Dispens bör emellertid endast lämnas för alt tillgodose legala oundgängliga

behov, och en begränsning av dispensrätten är därför motiverad.

På grund härav hemställes, att 4 § 1 mom. b) och 3 mom. samt 5 §

1 mom. måtte erhålla följande lydelse:

4 § 1 mom. b).

b) För arbetare, som huvudsakligen användes lill djurskötsel (djurskötare),

samt för arbetare, som under minst en vecka ersätter djurskötare,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

må arbetstiden icke överstiga för dygn nio timmar och för arbetsvecka 50

timmar, och äger arbetaren åtnjuta en fridag varje vecka.

För att ersätta djurskötare under kortare tid än en vecka må annan arbetare

användas till djurskötsel utöver den i första stycket för oktober—mars

angivna tiden för arbetsvecka. Den sammanlagda arbetstiden för arbetsvecka,

varunder sådan arbetare användes även till djurskötsel, må varken

under nämnda månader eller under året i övrigt överstiga 50 timmar.

4 § 3 mom.

3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från och

med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden från

och med fredag till och med torsdag.

För viss månad given föreskrift om arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka,

som nyss sagts, vars första dag infaller under månaden.

5 § 1 mom.

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § för

viss månad angivna veckoarbetstiden utbytes mot veckoarbetstiden för

annan månad, dock med iakttagande att arbetstiden för år räknat icke härigenom

förlänges. Därest parterna äro ense därom, må arbetsrådet godkänna

även annan fördelning av veckoarbetstiden.

Beträffande 11 § anse vi, att yrkandet i motionen 11:552 bort bifallas.

Tiden har emellertid icke medgivit utarbetande av erforderlig lagtext.

kluns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

517087

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag. a1 i texten