Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942

1945-05-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1946 kl. 9 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln

den 18 juli 1942 (nr 652), m. m.

Genom en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 160, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

I) Lag

om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942

(nr 652).

Härigenom förordnas, att arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli

1942, vilken gäller till och med den 31 december 1945, skall äga fortsatt giltighet

efter sistnämnda dag; dock att, från och med den 1 januari 1946,

10 § i lagen skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Arbetsgivare bör anskaffa och å arbetsstället eller annan plats, som av

arbetsrådet godkännes, förvara övertidsjournal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet.

Har övertid---avbryta arbetstiden.

Arbetstagare åge---honom rörer.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt andra stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å plats, som i första

stycket avses, under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen

från den tid, då sista anteckningen gjordes dari, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

1) Lag

angående ändrad lydelse av 1 § andra stycket j) lagen den 16 maj 1930

(nr 138) om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket j) lagen den 16 maj 1930 örn

arbetstidens begränsning skall från och med den 1 januari 19461 hava

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Från lagens tillämpning undantagas:

j) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning,

Till utskottet har i ärendet inkommit en skrivelse från centralstyrelsen för

Sveriges farmacevtförbund. Innehållet i skrivelsen återgives nedan.

Arbetstidslag för detaljhandeln antogs första gången år 1939 på grundval

av ett av den s. k. arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda

avgivet förslag. Den första lagen, som gällde i tre år, efterträddes av

den nuvarande arbetstidslagen för detaljhandeln. Förslag till sistnämnda lag,

vilket grundade sig på en av särskilda sakkunniga verkställd utredning,

framlades genom proposition nr 349 för 1942 års riksdag, som antog förslaget

i oförändrad form. Jämväl sistnämnda lag erhöll tre års giltighetstid.

Denna tid utgår den 31 december 1945.

Med hänsyn härtill ha statsmakterna att innevarande år taga ställning till

fragan örn förlängning av giltigheten av lagen och om eventuella ändringar

i densamma.

Kungl. Majit har genom skrivelse den 22 september 1944 uppdragit åt

arbetsrådet att, efter inhämtande av yttranden från de myndigheter och

sammanslutningar, vilkas hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa

utredning örn och i vad mån ändringar vore erforderliga i nämnda arbetstidslag

samt till Kungl. Maj:t inkomma med berörda utredning jämte det

förslag, vartill densamma kunde föranleda.

I anledning härav har arbetsrådet berett riksförsäkringsanstalten och nedan

nämnda organisationer tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar,

vartill bestämmelserna i gällande arbetstidslag för detaljhandeln givit anledning,

nämligen svenska arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, kooperativa förbundet, svenska frisörtöreningen,

Sveriges konditorförening, systembolagens arbetsgivareförening,

1 Jfr SFS 1942: 653.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

3

landsorganisationen i Sverige, svenska handelsarbetareförbundet, svenska

livsmedelsarbetareförbundet, svenska frisörarbetareförbundet, svenska kommunalarbetareförbundet,

tjänstemännens centralorganisation och svenska

bokhandelsmedhjälpareföreningen. Yttranden lia inkommit från riksförsäkringsanstalten

och samtliga nämnda organisationer.

Arbetsrådet har därefter nied skrivelse deli 8 november 1944 redovisat det

av Kungl. Majit åt rådet lämnade uppdraget.

För innehållet i yttrandena och arbetsrådets framställning redogöres å

s. 4, 5, 7 och 8 i propositionen. Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa till

propositionen.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har anfört:

»Den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen att arbetstidslagen

för detaljhandeln, så som den nu är utformad, i stort sett väl fyller sitt syfte.

Det torde därför vara skäl att, i överensstämmelse med därom från åtskilliga

håll framställda önskemål, nu förläna lagen definitiv karaktär.

Vissa av de av arbetsrådet hörda organisationerna ha yrkat, att jämkningar

i olika avseenden måtte vidtagas i de i lagen ingående särskilda bestämmelserna.

Yrkandena, vilka i allmänhet avselt allenast mindre betydelsefulla

ämnen, lia av arbetsrådet biträtts endast i två fall. Det ena av dessa

avser den i 10 § givna bestämmelsen därom, att platsen för förvaring av

övertidsjournal m. fl. handlingar städse skall vara arbetsstället. På de grunder

som av arbetsrådet härutinnan anförts torde denna föreskrift böra uppmjukas

så att förvaringen må äga rum på annan plats än arbetsstället, om

arbetsrådet lämnar sitt medgivande därtill.

Tillräcklig anledning synes däremot icke föreligga för bifall till det andra

av arbetsrådet biträdda yrkandet. Detta senare yrkande är av huvudsakligen

formell natur och innebär, att ur den paragraf som angiver lagens

tillämpningsområde skulle uteslutas den i paragrafen vid sidan av begreppet

frisersalong begagnade termen rakstuga. Någon olägenhet synes icke följa

av att sistnämnda beteckning, om ock numera något föråldrad, får kvarstå

i lagen. Be i yttrandena i övrigt framkomna ändringsförslagen synas icke

böra nu föranleda någon åtgärd.

Då sålunda endast en obetydlig ändring synes böra vidtagas i arbetstidslagen

för detaljhandeln, torde det vara mindre lämpligt att utfärda en helt

ny lag. I stället synes tidsbegränsningen i fråga örn giltigheten för den gällande

lagen böra undanröjas och lagen på så sätt göras definitiv. I samband

härmed bör även den mot arbetstidslagen för detaljhandeln korresponderande

ändringen av 1 § andra stycket j) allmänna arbetstidslagen,

vilken ändring i likhet med förstnämnda lag endast gäller för tiden intill

utgången av år 1945, slutgiltigt genomföras.»

Vid den slutgiltiga utformningen av lagförslagen lia iakttagits vissa av

lagrådet gjorda formella erinringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

Enligt 2 § arbetstidslagen tor detaljhandeln äger vad i lagen stadgas icke

tillämpning å arbetstagare, som är anställd å apotek som

farmacevt.

Beträffande detta undantag anförde arbetstidsutredningen angående affärsoch

kontorsanställda i det betänkande (SOU 1937:55), som låg till grund

för 1939 års lag, att lagen vore avsedd att i och för sig äga tillämpning även

å apotek. De sakkunniga yttrade vidare:

Efter konferens med företrädare för Sveriges apotekareförbund och Sveriges

Jarmacevtförbund — och sedan därvid icke påyrkats en lösning i annan

riktning — hava de sakkunniga stannat vid att föreslå undantag för de vid

apoteken tjänstgörande farmacevterna, såväl farmacie kandidater som fullt

utbildade apotekare. Vid elevtjänstgöring före avlagd examen bör däremot

här ifrågavarande personal icke i och för sig vara undantagen från lagen,

bör farmacevterna gäller kollektivavtal, enligt vilket den ordinarie arbetstiden

är 42—48 timmar per vecka, och vid övertid skall betalas särskild

ersättning. Men dessutom äro farmacevterna skyldiga att fullgöra s. k.

nattjänst. Skyldighet att finnas tillgänglig å apoteket nattetid går i tur

mellan farmacevterna enligt särskilt schema. Särskilt vid apotek med mindre

antal farmacevter återkommer därför sådan tjänstgöring för var och en

ganska ofta. Sammanlagt representerar denna nattjänst i regel ett betydligt

timantal per år, och om man skulle betrakta deras tjänst som övertid i

lagens mening, bleve den vanliga övertidsramen icke tillräcklig med nuvarande

organisation. Antingen bleve då avsevärd personalökning erforderlig,

vilket enligt uppgift för närvarande vore svårt att ordna, eller också finge

dispensvägen en särskild reglering givas för farmacevternas arbetstid. Härtill

kommer, att det faktiska arbete, som kan vara att utföra under natten,

kan vara synnerligen varierande och ibland är ganska obetydligt. Det synes

då knappast rättvist att helt likställa tid under nattjänstgöring med vanlig

övertid.

Att i lagen giva specialföreskrifter för detta fall synes icke heller lämpligt,

och de sakkunniga hava därför funnit bäst att helt undantaga apotekens

farmacevter från lagens tillämpningsområde. Man har därvid även tagit i

betraktande, att parterna redan ordnat arbetstidsförhållandena genom kollektivavtal

och att man på detta sätt lättare än lagstiftningsvägen torde kunna

komma till rätta med de säregna förhållandena.

•

Förslag till arbetstidslag för detaljhandeln förelädes 1939 års riksdag

genom propositionen nr 96. Föredragande departementschefen uttalade

däri, att de sakkunniga syntes hava förebragt goda skäl för ifrågavarande

undantag.

Frågan örn farmacevternas ställning berördes i två i anledning av propositionen

väckta motioner.

I utlåtande, nr 31, i anledning av propositionen anförde andra lagutskottet

i det avseende varom nu är fråga:

^ Under 2 § c) har upptagits undantag för dem, som äro anställda å apotek

såsom farmacevter. Även dessa arbetstagare synas med visst fog kunna

framställa krav på att inbegripas under en arbetstidsreglering i lag. Särskilt

beaktande förtjänar härvidlag den i många fall ofta återkommande nattjänst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48.

5

göringen, som emellertid icke utan vidare torde kunna likställas med effektiv

arbetstid. I detta sammanhang bör avseende fästas även vid allmänhetens

berättigade krav på säkerhet i expeditionen. Med hänsyn till rådande brist

på farmacevtiskt utbildad personal torde dock en reglering av arbetstiden på

förevarande område åtminstone för närvarande möta vissa svårigheter. Utskottet

erinrar om att innevarande års riksdag i syfte att minska den brist

på sådan personal, som under nuvarande förhållanden föreligger, anslagit

medel till bestridande av kostnaderna för en extra kurs för farmacie kandidatexamen.

Vissa betydelsefulla spörsmål, som i förevarande sammanhang

tilldraga sig uppmärksamhet, falla sålunda utom ramen för en arbetstidslagstiftning.

I betraktande av vad nu anförts synes ytterligare någon

lids erfarenhet av utvecklingen på förevarande område böra avvaktas. Om

så skulle visa sig erforderligt, torde frågan örn en laglig reglering av farmacevternas

arbetstid kunna tagas under närmare omprövning vid utgången av

giltighetstiden för den nu föreslagna lagen.

Förevarande spörsmål synes icke hava berörts i samband med tillkomsten

av 1942 års lag.

I den till utskottet inkomna, förut nämnda skrivelsen från centralstyrelsen

för Sveriges farmacevtförbund har anförts:

Efter tillkomsten av arbetstidslagen för detaljhandeln har Sveriges farmacevtförbund

vid tvenne tillfällen avtalsvägen sökt att åstadkomma förbättring

av farmacevternas betungande nattjänst, som, trots att den omfattar tretton

timmar per dygn, icke inräknas i arbetstiden. I intet fall ledde aktionen till

önskat resultat, utan än i dag kvarstår skyldigheten för den anställde farmacevten

att utom ordinarie arbetstid fullgöra en betungande nattjänst. Denna

form av övertidsarbete är desto mera pressande såväl i fysiskt som psykiskt

hänseende, enär den fullgöres nattetid och förhindrar tillfälle till normal

avkoppling och vila.

Vådan av en allt för långt utsträckt arbetstid har från medicinskt håll nyligen

framhållits, varvid samtidigt påpekats, att arbetsresultatet därav blir starkt

lidande, något som kan bli ödesdigert då det gäller apotekaryrkets utövare.

Med kännedom om sjukvårdens nutida organisation kan man ifrågasätta

huruvida omsorgen om folkhälsan fordrar att apoteken i samma utsträckning

sorn hittills böra hållas tillgängliga dygnet runt. De erfarenheter man på senare

tid vunnit från sådana orter där apotek medgivits rätt alt hålla stängt över

veckohelgen tyder på, att denna rätt i ett mycket stort antal fall skulle kunna

utvidgas att omfatta även andra apotek än här berörda, varjämte öppethållandet

ofta skulle kunna begränsas till att omfatta vanlig affärstid.

Med hänsyn till de olikartade förhållanden, som äro rådande på olika orter

i vårt land, torde en generel] regel vara svår att uppställa. Förslagsvis torde

därför böra ankomma på medicinalstyrelsen att söka förverkliga de här framförda

önskemålen genom att fastställa vilka apotek som nödvändigtvis måste

hållas tillgängliga nattetid.

Åberopande vad ovan anförts anhåller centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund

vördsamt, att andra lagutskottet i sitt uttalande till riksdagen även

måtte taga hänsyn till farmacevternas berättigade krav att i möjligaste mån

komma i åtnjutande av de förmåner, som en tidsenlig lagstiftning berett andra

grupper av anställda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr AS.

Utskottet.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att arbetstidslagen för detaljhandeln

erhåller definitiv karaktär och att i samband därmed genomföres

den i propositionen föreslagna ändringen i lagen.

Genom den av centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund gjorda framställningen

torde ej ha åsyftats någon omedelbar ändring av arbetstidslagen

för detaljhandeln. Med hänsyn härtill finner utskottet, som förutsätter att

Kungl. Maj:t ägnar uppmärksamhet åt hithörande frågor, ej anledning att

närmare ingå på de i framställningen gjorda förslagen.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 17 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN. ;

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Wistrand, Forslund*,

Björkman*, Hage* och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Andersson*, herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna,

Cruse*, fru Johansson, herrar Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala* och

Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Muus tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

517137

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:313 Skrivelse till Konungen i anledning\ av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1 a1 i texten