Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åläggande för dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående avtappning av vatten ur dammar.

1945-05-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:50, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åläggande för dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående avtappning av vatten ur dammar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åläggande för

dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående

avtappning av vatten ur dammar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 321,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Edberg hemställt, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla dels om utredning av frågan,

huruvida och under vilka förutsättningar dammägare bör åläggas att i

god tid underrätta ortsbefolkningen, när avtappning av vatten ur dammar

av i motionen berörd art skall äga rum, dels om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:

I många av våra älvar förekomma dammar för vattenregleringar, där

kraftverk och timmerflottningar hållas i gång. När snösmältningen börjar

på vårarna samlas överloppsvatten upp för kommande behov i dessa dammar.

Vattnet nedanför dessa dammar sjunker då undan och lågvattenstånd

inträder i älven. Följden blir den att båtar och bryggor måste flyttas efter

vattnets sänkning. Under detta lågvattenstånd bruka husmödrarna också

ofta tvätta kläder vid älvstränderna. Efter tvätten bruka kläderna få stå

kvar i vattenfyllda kärl en tid.

Efter någon tid bli dammarna överfyllda av vatten, och för att inte risk

för dammarnas sprängning skall uppstå måste en del vatten tappas ur. Dammarna

öppnas och efter några timmar blir det högvatten, där det förut rått

lågvattenstånd. Vanligen tömmes vattnet ur dammarna utan föregående

varning, och så får man sedan i tidningarna läsa örn hur båtar och bryggor

och tvättkläder flutit bort med vattenströmmarna. Befolkningen längs älvstränderna

har sedan ett tidsödande arbete med att ta reda på bortflutna

föremål. I många fall lyckas man inte heller med detta arbete. När befolkningen,

som i de flesta fall består av ekonomiskt mindre välsituerade personer,

på detta sätt förlorar sina tillhörigheter, göra de en ekonomisk förlust,

som blir kännbar för dem. Det säger sig därför självt, att missbelåtenheten

är allmän med denna metod att utan föregående varning släppa ut

vatten ur dammarna. Olägenheterna skulle försvinna örn ett meddelande

lämnades i ortstidningarna i god tid örn denna vattenavtappning, så att befolkningen

erhöll kännedom örn den tidpunkt, då dammarna öppnades.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från vattenrättsdomarna. Dessa yttranden finnas

såsom bilagor fogade till detta utlåtande.

I 3 kap. vattenlagen den 28 juni 1918 lia upptagits bestämmelser örn vattenreglering.

1—25 §§ handla örn vattenreglering med tvångsdelaktighet. 26

—28 §§ innehålla stadganden om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Om någon till gemensamt gagn för sig och annan vill reglera vattnets

avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande

av bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande

av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft eller såväl för ändamål, sorn nu

sagts, som ock för torrläggning av mark, och han påfordran att övriga, för

vilka företaget i något av nu angivna hänseenden är till gagn, skola taga

del i kostnaden för detsamma, då skall han enligt 1 § äga vitsord till företaget,

såframt mer än hälften av den beräknade båtnaden därav belöper

å egendom, som tillhör honom eller honom och andra, vilka förena sig

med honom örn företaget. I 11 § stadgas, att örn någon vill verkställa vattenreglering,

som i 1 § sägs, skall han göra ansökan därom hos vattendomstolen

och skall målet därefter prövas i den ordning, som ill kap. stadgas

för ansökningsmål, dock att vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger

förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 §

sägs. Synemännens utlåtande angående vattenreglering skall underställas

vattendomstolens prövning. I den mån ej genom hänvisning till visst lagbud

eller eljest särskilda bestämmelser givas i 3 kap., skall beträffande

företag som avses i 1 § enligt stadgande i 3 § i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad i 2 kap. vattenlagen är för motsvarande fall stadgat.

3 kap. 26 § innehåller ett stadgande, att, därest ägare av strömfall utan

att påfordra förpliktande för annan att deltaga i kostnaden vill reglera

vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för

åstadkommande av bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande

av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fall,

bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten skola äga tillämpning beträffande

företaget. I vissa fall av vattenreglering utan tvångsdelaktighet

skola dock, enligt 27 §, en del tidigare stadganden i 3 kap., däribland 11 §,

äga tillämpning.

2 kap. 1—Al §§ vattenlagen innehålla bestämmelser om byggande i vatten.

I 20 § stadgas, att arbete för uppförande eller förändrande av damm

i älv, ström, å eller större bäck ej må påbörjas förrän efter ansökan i den

ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och

under vilka villkor arbetet må göras. Örn genom annat byggande i älv,

ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller

vattnets lopp, skall ock därom gälla vad nu sagts, såframt det ej är uppenbart,

att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden förnärmas.

Om i andra fall än de ovan nämnda sannolika skäl föreligga, att genom

byggande i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras regelmässigt

jämväl domstolens prövning. Därest till följd av inträffad skada å

byggnad i vatten eller å annan egendom eller till förekommande av dybk

skada, erfordras, att ändrings- eller reparationsarbete utan dröjsmål verkställes

å byggnaden, må arbetet, ändå att detsamma är av den beskaffen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

het, som förut angivits, ske utan föregången prövning av vattendomstolen.

Det åligger dock byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaf - fenhet, ofördröjligen efter dess verkställande bos vattendomstolen göra ansökan

örn godkännande av arbetet. Där genom byggnad, vilken verkställts

i enlighet med beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20 §,

eller genom hushållningen med vattnet i överensstämmelse med reglerna

i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande

icke av vattendomstolen förutsetts, må enligt 24 § första stycket den, som

lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning enligt reglerna

i 9 kap. Sådant anspråk skall dock för alt kunna upptagas till prövning

anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv

år, som vattendomstolen i beslutet må hava föreskrivit, räknat från utgången

av den för byggnadens fullbordande i beslutet eller ock sedermera

i anledning av sökt anstånd bestämda tiden. Är skada eller intrång, som

i första stycket avses, av betydenhet, må inom tid, som gäller för anmälan

av anspråk enligt nämnda stycke, talan förås om meddelande av sådana

ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet och vidtagande

på ägarens bekostnad av sådana förändringar i byggnadens anordnande,

som utan att förnärma tredje mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig

olägenhet äro ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan

eller intrånget för framtiden. I 31 § stadgas, att ägare av byggnad i

vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen vid byggnaden

blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen söka fastställande av ändrade

eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda rätt tillkomme ock annan

än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vattenkraften i honom tillhörigt

strömfall. Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser örn

vattenhushållningen, eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på

talan av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där

det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan

parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,

som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden

förebygga skadan. 32 § innehåller ett stadgande, att vid avtappning så

mycket vatten ej må framsläppas på en gång, att allmän eller enskild rätt

sättes i fara.

Enligt 9 kap. 1 § vattenlagen skall den som enligt lagen medgives rätt

att vidtaga åtgärd, varigenom annans egendom lider skada eller intrång,

därest ej för visst fall annat föreskrives i lagen, förpliktas att gälda ersättning

för skadan eller intrånget. Ersättningsanspråken skola vid vattenregleringsföretag

framställas och avgöras i samband med prövningen av

tillstånd till företaget.

I 13 kap. 13 § vattenlagen stadgas, att den som bryter mot de rörande

hushållning med eller framsläppande av vatten i lagen stadgade förcskrif
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Utskottet.

terna eller av domstol eller annan myndighet i laga ordning meddelade

bestämmelser skall straffas med dagsböter eller fängelse i högst 6 månader.

Gällande vattenlag erbjuder vissa möjligheter att förebygga eller så långt

möjligt är minska de olägenheter, som ett vattenregleringsföretag kan föranleda

såvitt avser nyttjandet av exempelvis båtställen, bryggor och tvättställen,

belägna invid det vattendrag, som utgör avlopp för dammen. De

personer, som kunna drabbas av dessa olägenheter, måste anses såsom sakägare

i det mål, vari prövning sker, huruvida och på vilka villkor regleringsföretaget

må komma till stånd. I regleringsmålet skall tillses, att därest

skada kan uppkomma för dessa sakägare, åtgärd för skadans förhindrande

eller minskande föreskrives eller ersättning därför fastställes. Såsom en

dylik åtgärd kan ifrågakomma skyldighet för dammägare att underrätta

ortsbefolkningen om förestående avtappning. Vidare gives det möjlighet

för ifrågavarande sakägare att tillvarataga sin rätt även efter det tillstånd

lämnats till vattenregleringen. Om skadan eller intrånget icke förutsetts

i regleringsmålet, kan sålunda sakägare inom viss tid framställa anspråk

på ersättning eller, örn skadan eller intrånget är av betydenhet, föra talan

om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande hushållningen med

vattnet som äro ägnade att förebygga eller minska olägenheterna. Likaså

kan, därest bestämmelser om hushållningen med vattnet saknas eller gällande

bestämmelser äro ofullständiga, den som av hushållningen lider

skada föra talan om fastställande av sådana bestämmelser som utan att

ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.

Ehuru vattenlagen genom nu berörda stadganden giver vissa möjligheter

för sakägare varom i motionen är fråga att bevaka sin rätt, torde det likväl

förhålla sig så att dessa stadganden, såvitt rörer ifrågavarande intressenter,

ofta icke erhållit praktisk tillämpning. Vattenrättsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol har sålunda anfört, att vid prövning av ansökan om

vattenreglering företagets skadeverkningar å intressen nedanför dammen

stundom icke tillräckligt beaktats. De berörda sakägarna ha måhända icke

haft kännedom örn att det tillämnade företaget kunde för dem medföra

skada eller intrång. De ha sålunda icke blivit i tillfälle att bevaka sin rätt.

Under målets handläggning har det måhända ej heller på annat sätt blivit

uppmärksammat, att företaget kan medföra skadeverkningar av förevarande

art. Därest det sedan efter företagets genomförande visat sig, att

sådana skadeverkningar uppkommit, torde det icke ligga så nära till hands

för dessa sakägare att begagna sig av den enligt vad ovan framhållits i

lagen föreskrivna möjligheten att begära fastställande av nya eller ändrade

föreskrifter rörande hushållningen med vattnet.

Av nu anförda skäl torde det kunna antagas, att beträffande åtskilliga

vattenregleringsföretag frågan om eventuell skyldighet för företagets ägare

att underrätta ortsbefolkningen om förestående avtappningar icke blivit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

5

föremål för rättslig prövning. Det torde icke kunna bestridas, att en sådan

underrättelseplikt ofta kan vara ägnad att åtminstone i viss utsträckning

förebygga de förut nämnda olägenheterna, ehuru givetvis lämpligheten av

en föreskrift av denna art måste bedömas från fall till fall. Enligt utskottets

mening torde möjlighet föreligga, att denna fråga skall kunna ordnas under

hand utan prövning av vattendomstolen. Det synes sålunda böra övervägas,

huruvida icke beträffande företag som drives av staten det bör

åligga företagets förvaltning att föranstalta om underrättelse av här avsedd

art i de fall, då sådan underrättelse kan anses lämplig. Att i annan

ordning än som i vattenlagen föreskrives ålägga enskilda företag en sådan

underrättelseskyldighet synes näppeligen böra ifrågakomma. Däremot kan

det måhända vara lämpligt, att de enskilda företagen, exempelvis genom

vattenfallsstyrelsens försorg, erhålla meddelande örn önskvärdheten av att

underrättelse om förestående vattenavtappningar lämnas i den mån så kan

anses lämpligt. Huru underrättelsen bör bringas till vederbörande intressenters

kännedom synes böra bedömas efter omständigheterna i det särskilda

fallet. Förutom kungörelse i ortspressen, som motionären närmast

avsett, kan uppläsande i radio eller anslag å lämpliga ställen härvidlag

komma i fråga.

På grund av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville

vidtaga de åtgärder, som kunna anses påkallade för att

vid vattenregleringsföretag de sakägare, som genom vattenavtappning

kunna lida skada eller intrång, erhålla underrättelse

om förestående vattenavtappning.

Stockholm den 18 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar!

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder''*, Wistrand, Forslund*, Olof

Carlsson*, Björkman*, Hallagård och Englund*;

från andra kammaren: herrar Nilson i Eskilstuna, Cruse*, Holm, Larsson i

Östersund*, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala* och

Andersson i Alfredshem*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Av Kungl. Majit anbefalld att avgiva yttrande över en vid 1945 års

riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 321, angående åläggande för

dammägare att underrätta ortsbefolkningen om förestående avtappning av

vatten ur dammar får undertecknad, vattenrättsdomare i Norrbygdens vattendomstol,

anföra följande.

Frågan huruvida en dammägare bör åläggas att underrätta ortsbefolkningen

örn förestående större vattenavtappningar bör normalt av vattendomstol

eller synemän behandlas i samband med prövning av villkoren

för tillstånd till vattenreglering för kraftändamål eller för flottningens

behov. Där en vattenreglering inverkar menligt å nyttjandet av båtstaden,

bryggor, tvättställen och andra sådana föremål, belägna vid det vattendrag

som utgör avlopp för ett regleringsmagasin, måste rättsägarna vid

avloppet anses såsom sakägare i regleringsmålet och ha sålunda möjlighet

att däri utföra sin talan. Detta har dock icke alltid tillräckligt beaktats.

Sökandena i regleringsmål lia tidigare vanligen ägnat ringa intresse åt

företagens skadeverkningar å intressen nedanför dammarna. Den brist

i utredningen som i detta hänseende kan ha förelegat har måhända under

målets vidare behandling icke blivit avhjälpt. Härigenom kan det ha blivit

svårigheter för sakägarna vid vattenmagasinens avlopp att tillvarataga sin

rätt. I samband med de synnerligen omfattande sjöregleringar som behandlats

vid denna vattendomstol under senare år ha emellertid även regleringarnas

verkningar nedanför vattenmagasinen varit föremål för en

mera ingående behandling. När utredningarna från sökandesidan numera

— såsom fortfarande förekommer — äro ofullständiga beträffande sakägarna

nedanför dammarna, få sökandena förelägganden att komplettera

sina ansökningar. Föreskrift om skyldighet för dammägare att underrätta

ortsbefolkningen om större tappningar har givits i åtminstone ett mål

(Suorvasjöarnas femte reglering). Lämpligheten av en föreskrift i detta

hänseende torde knappast kunna bedömas annat än för varje fall för sig.

Vattenlagen innehåller en del bestämmelser örn vattenhushållning som

i detta sammanhang äro av intresse, nämligen 2 kap. 32 § och 6 kap. 25 §

andra stycket. Överträdelse av dessa bestämmelser straffas enligt 13 kap.

13 §. Dessa bestämmelser gälla — enligt 5 § i lagen om vattenlagens införande

— jämväl äldre företag.

Därest frågan örn ortsbefolkningens underrättande örn vattenavtappningar

blivit förbisedd vid prövningen av villkoren för ett företag, torde denna

fråga efteråt kunna upptagas till behandling enligt 2 kap. 24 § andra

stycket eller 31 § andra stycket samt 6 kap. 17 § vattenlagen.

Den skada som drabbar en sakägare genom vattenståndsvariationerna

vid avtappning torde — i den mån den ej helt är att tillskriva vållande

av den skadelidande -— vara ersättningsgill. Vid regleringar för kraftändamål

kan dock ersättningsanspråk mot dammägaren icke resas efter

den tid som bestämts för anmälan av anspråk avseende oförutsedda skador

(5—12 år från utgången av byggnadstiden). Olägenheten härav minskas

i viss mån av möjligheten att i vissa fall få ersättning av fonderade regleringsavgifter.

De intressen som berörts i motionen torde vara särskilt utsatta för ska
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.

7

degörelse vid olovliga vattenregleringar och vid sådana i 2 kap. 20 § 1

mom. tredje stycket vattenlagen avsedda reparationsarbeten, där dammägaren

underlåter att snarast söka godkännande av arbetet. En skärpt

övervakning av efterlevnaden av lagens bestämmelser och domstolens föreskrifter

torde minska sakägarnas olägenheter jämväl i nu förevarande

avseenden.

Det synes mig icke föreligga tillräckliga skäl att låta den i motionen

väckta frågan nu bli föremål för lagstiftning. Det kan möjligen vara av

värde att stadga skyldighet för radiostation att radiera meddelanden örn

häftigt påkommande vattenavtappningar. Denna sak torde emellertid kunna

ordnas under hand. Därest vattenlagen förr eller senare underkastas en

allmän översyn, kan det dock vara befogat att därvid ha även förevarande

fråga i åtanke.

Umeå den 3 mars 1945.

F. Löwing.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Anbefallda att avgiva yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren

väckt motion, nr 321, angående åläggande för dammägare att underrätta

befolkningen om förestående avtappning av vattnet vid dammarna

få vi härmed anföra följande.

Vattenstånden variera i alla vattendrag, även de oreglerade, och fråga

är väl om variationerna i de oreglerade vattendragen med fog kunna sägas

vara av mindre omfattning än i de reglerade, om också variationerna i

de förstnämnda vattendragen understundom hava ett mera dämpat förlopp

än variationerna i de sistnämnda. Att dessa växlingar i vattenstånden kunna

medföra olägenheter för strandägarna torde vara obestridligt. Detta gäller

dock huvudsakligen sådana reglerade vattendrag, i vilka ingå mycket stora

sjömagasin. För det övervägande flertalet vattendrag torde däremot vattenståndsväxlingarna

vara så begränsade, att desamma icke vålla några olägenheter

av betydelse.

För hushållningen med vattnet vid en regleringsdamm gäller den allmänna

bestämmelsen i 2 kapitlet 32 § vattenlagen, att vid avtappning ej

må på en gång framsläppas så mycket vatten att allmän eller enskild rätt

sättes i fara. Denna allmänna bestämmelse kompletteras i förekommande

fall i vattendomstolarnas beslut med tillstånd till en reglering av detaljföreskrifter

för tappningen vid dammen i syfte just att förebygga eller så

långt möjligt är minska olägenheterna av regleringen för de nedanförliggande.

Hit hör exempelvis föreskrift örn så kallad förhandstappning,

innebärande skyldighet för regleringsdammens ägare att, då starkare flöden

äro att befara, i god tid öka avtappningen genom dammen, därvid

dock ökningen skall ske successivt och så jämnt som möjligt. Det torde

få förutsättas, att dessa föreskrifter i regel efterföljas. Örn så ej sker,

utsätter sig dammägaren för risken av skadeståndsplikt liksom ock av

straffansvar enligt 13 kapitlet 13 § vattenlagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.

Att de olägenheter, som i trots av dessa bestämmelser för hushållningen

med vattnet vid en regleringsdamm understundom uppkomma i vattendraget

nedanför dammen, skulle kunna förebyggas genom förhandsmeddelanden

om tappningarna i ortspressen, torde få anses såsom alldeles

uteslutet. Dessa olägenheter äro nämligen i regel föranledda av omständigheter,

som icke kunnat av dammägaren förutses, såsom ett plötsligt

inträffande blidväder, ett häftigt regnflöde eller dylikt, och vilka nödvändiggöra

en omedelbar ökning i tappningen. En föreskrift om skyldighet för

dammägaren att i dylika fall kungöra tappningsökningen skulle icke fylla

någon praktisk uppgift. •

På grund av det anförda synes den i motionen ifrågasatta utredningen

icke erforderlig.

Stockholm i Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolars kanslier

den 8 mars 1945.

Fabian Appelberg. Anton Thelin.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom nådig remiss den 9 februari 1945 har undertecknad anbefallts

att till utskottet senast den 10 mars 1945 avgiva yttrande över en vid årets

riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 321, angående åläggande för

dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående avtappning av

vatten ur dammar. Till åtlydnad härav får jag anföra följande.

Enligt mitt förmenande finnas redan med nuvarande bestämmelser i

vattenlagen möjligheter att komma till rätta med de spörsmål, som berörts

i motionen. Till en början må erinras örn stadgandet i 2 kap. 32 § sagda

lag, att vid avtappning ej så mycket vatten på en gång må framsläppas, att

allmän eller enskild rätt sättes i fara. Vad beträffar dammbyggnader, som

medgivits eller godkänts efter vattenlagens tillkomst, plägar vid Västerbygdens

vattendomstol ofta en erinran om nämnda lagstadgande intagas

i den dom, vari tillståndet eller godkännandet lämnas. Det åligger för

övrigt vattendomstol att i ansökningsmål om dammbyggnader m. m. tillse

att. därest skada kan anses uppkomma för intressenter nedströms en

dammbyggnad, åtgärd för skadans förhindrande eller minskande föreskrives

eller ersättning därför fastställes. Vidare torde såväl beträffande

äldre dammbyggnader som ock dammbyggnader tillkomna efter vattenlagens

ikraftträdande bestämmelserna i 31 § andra stycket ovannämnda

kapitel kunna komma till användning. Dessa innehålla att, därest beträffande

byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen saknas eller

gällande bestämmelser äro ofullständiga, på talan av någon som av hushållningen

lider skada vattendomstolen må, där det kan ske utan förnärmande

av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan parterna i målet

och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser, som utan att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.

9

ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.

Såvitt jag vet hava klagomål i de avseenden som i motionen berörts,

vad angår redan genomförda företag, endast i enstaka fall kommit under

Västerbygdens vattendomstols behandling. I ett nyligen avgjort mål har

vattendomstolen just givit bestämmelser örn förhandsmeddelande beträffande

större ökningar av tappningen till intressenter nedanför en reglerigsdamm

— intressenterna i förevarande fall vattenverksägare. Jämväl

må framhållas, att vattenståndsvariationer av berörd art kunna uppkomma

jämväl uppströms en dammbyggnad genom vattnets reglering därstädes,

ehuru vattenståndsvariationema härvid i regel icke bliva fullt så

hastiga. En häftig sänkning av vattenståndet nedströms en dammbyggnad

genom vattens innehållande kan jämväl medföra olägenheter såsom ock i

motionen antytts. Till alla dessa omständigheter måste ju hänsyn tågås

redan med nuvarande lagbestämmelser. Att då avsöndra speciellt det i

motionen framförda spörsmålet och giva en generell bestämmelse av något

slag i åsyftade avseendet förefaller icke vara lämpligt.

På grund av det ovan sagda anser jag i motionen begärd utredning icke

vara erforderlig.

Vänersborg i Västerbygdens vattendomstols kansli den 6 mars 1945.

Nils Lindberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 50.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:315 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn viss begränsning av försäkring sinrättnings regressrätt gentemot arbetsledare enligt lagen örn försäkrin s. 1 i texten