Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909

1945-05-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1945 kl 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909

(nr 56 s. 7) angående nationalparker.

Genom en den 27 april 1945 dagtecknad proposition, nr 284, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

•I

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7)

angående nationalparker.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker

skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §.

Med avseende å varje särskild nationalpark må Konungen i särskilt reglemente

eller annorledes föreskriva de undantag från vad i 1 § stadgats, som

må finnas nödiga för parkens bevakning och skyddande mot fara, för vetenskapliga

forskningar, för resors underlättande och resandes härbärgerande

samt för utövande av den jakt och det fiske, som prövas utan olägenhet kunna

medgivas, så ock för annat ändamål, om det är förenligt med det med

nationalparken avsedda syfte eller synnerliga skäl därtill äro.

ji

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för förslaget får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 0 sami. 2 avd. Nr 51. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr öl.

Enligt 1 § lagen den 25 juni 1909 Inr 56 s. 7) angående nationalparker är

inom kronan tillhörigt område, som blivit avsatt till nationalpark, förbjudet

att förstöra eller skada fast naturföremål eller inbildning samt att bearbeta

mineralfyndighet eller bortföra mineral. Det är vidare förbjudet att inom

sådant område fälla eller skada växande träd eller borttaga växter elier växtdelar-

av annan beskaffenhet än bär, som användas till omedelbar förtäring.

Ej heller är inom dylikt område tillåtet att jaga, fånga eller avsiktligt döda

djur av vad slag det vara må, då det ej sker till försvar- mot angrepp å person

eller egendom, eller att från ort till annan föra dödat eller fångat djur

eiler att skada eller bortföra ägg, rom eller bo. Hund må icke medföras inom

nationalpark. Förbjudet är också alt inom sådant område uppföra byggnad

eller stadigvarande bostad, verkställa odling eller beta kreatur. Tavla, plakat,

inskrift elier annan störande anordning må icke uppsättas eller anbringas i

axmonseringssyfte inom nationalpark.

Vad sålunda stadgats skall enligt 2 § samma lag ej leda till inskränkning

i enskild rätt, som må vara uppkommen då området avsättes till nationalpark,

eller i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro medgivna

lapparna, dock att jakt efter björn, lo, älg eller örn ej må äga rum.

Lapparna må även medföra för bevakning av deras renhjordar nödiga hundar.

Med avseende å varje särskild nationalpark må Kungl. Maj:t enligt 3 §

i särskilt reglemente föreskriva de undantag från bestämmelserna i 1 §, som

må finnas nödiga för parkens bevakning och skyddande mot fara, för vetenskapliga

forskningar, för resors underlättande och resandes härbärgerande

samt för utövande av den jakt och det fiske, som prövas kunna utan olägenhet

medgivas, ävensom för annat ändamål som är förenligt med det med

nationalparken avsedda syftet. I 4 § stadgas, att Kungl. Majit må, där så

finnes lämpligt, meddela förbud mot nationalparks beträdande. Redan uppkommen

enskild rätt får dock icke därigenom kränkas. Sådant förbud äger

ej tillämpning mot lapparna.

Överträdelse av lagen angående nationalparker eller i enlighet därmed utfärdat

förbud straffes enligt 5 § med böter.

I en den 26 mars 1945 dagtecknad skrivelse har statens industrikommission

hemställt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, att Höganäs-Billesholms

aktiebolag erhölle möjlighet att företaga brytning av magnesit vid Äpartjåkko

inom Sarjeks nationalpark. Framställningen har tillstyrkts av vetenskapsakademien

i ett den 29 mars 1945 avgivet yttrande, vid vilket fogats ett utlåtande

av akademiens naturskyddskommitté.

Föredraganden, statsrådet Rubbestad, har i propositionen anfört:

»Såsom statens industrikommission i sin ifrågavarande skrivelse framhållit,

har landets försörjningsläge beträffande den för järnhanteringen och kopparframställningen

nödvändiga råvaran magnesittegel i hög grad försämrats

sedan importen därav till följd av rådande förhållanden numera helt upphört.

Huruvida import i erforderlig utsträckning åter kan igångsättas, innan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr öl.

3

landets förråd av magnesittegel uttömts, låter sig icke nu bedömas. Det synes

därför erforderligt att åtgärder vidtagas i syfte att främja brytning av

inagnesit inom landet.

Den största av de hittills kända magnesitfyndiglieterna i Sverige är belägen

inom Sarjeks nationalpark vid foten av Äpartjåkkos högsta topp Perikpakte

pä södra sidan av sjön Perikluoppal. Denna fyndighet torde innehålla

högvärdig magnesit och är den ur såväl brytnings- som transportsynpunkter

bäst belägna. Med hänsyn till transportkostnaderna har på magnesit från

denna fyndighet baserad tegeltillverkning tidigare ansetts icke kunna ifrågasättas.

1 nuvarande läge torde det emellertid vara nödvändigt att begagna

sig av densamma därest tegeltillverkningen skall kunna upprätthållas. Enligt

vad industrikommissionen upplyst föreligger numera även möjlighet att

transportera magnesit medelst flygmaskin från Perikluoppal till Stora Sjöfallet,

varifrån den kan fraktas båtledes till järnvägsstation vid Inlandsbanan.

Enär ifrågavarande fyndighet såsom nämnts är belägen inom Sarjeks nationalpark,

är bearbetning av fyndigheten på grund av bestämmelserna i lagen

den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7) angående nationalparker icke tillåten. Då

det emellertid såsom jag nyss antytt torde vara ytterst angeläget att brytning

av magnesit medgives, synes en ändring av lagstiftningen angående nationalparker

böra ske. En sådan ändring torde emellertid icke böra ha avseende

allenast å det nu föreliggande fallet utan synes, då liknande spörsmål

kunna uppkomma i framtiden, böra givas en mer allmän räckvidd.

Jag förordar därför, att i ifrågavarande lag införes en föreskrift av innehåll,

att Kungl. Majit må medgiva undantag från vad i 1 § nämnda lag stadgats

icke blott i de fall, som nu avses i 3 §, utan även eljest då det av andra

orsaker finnes vara av synnerlig vikt.

Den av mig föreslagna nya bestämmelsen synes böra intagas i 3 § förevarande

lag och träda i kraft omedelbart efter lagens utfärdande.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 18 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

Utskottet.

DAVID NORMAN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Sten, Carl Eric Ericsson,

Hallagård, Nils Elowsson och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna, Holm,

fru Johansson, herrar Johnsson i Stockholm, Andersson i Eskilstuna och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

458010. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909 a1 i texten