Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 53

1945-05-25 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:53, Andra lagutskottets utlåtande nr 53

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

höjning av sjukpenning enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 309, av herr Witzell, vari anförts

följande:

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete har vid olika tillfällen

undergått förändringar och förbättringar.

Senast år 1941 beslöts dels höjning av den inkomstgräns, som gällde för

ersättningarnas maximibelopp, varigenom intervallsystemet för sjukpenningens

beräkning kunde ökas med nya klasser, dels ock höjning av sjukpenningen

i de förutvarande klasserna.

Efter dessa förändringar uppgår hel .sjukpenning i lägsta klassen till 1: 50

kr. per dag samt i högsta klassen till 7 kronor.

Samma år beslöts att — med vissa undantag — dyrtidstillägg av statsmedel

skulle utgå till tidigare livräntetagare med 15 %, dock ej å livräntor

på grund av lägre invaliditet än 30 %.

Vid 1942 års riksdag kompletterades 1941 års beslut om dyrtidstillägg så,

att dylikt skulle utgå även om denna invaliditet uppstått genom två eller

flera mindre olycksfall, för vilka var för sig dittills ej dyrtidstilläggsberättigade

livräntor utginge.

År 1943 beslöts ytterligare någon höjning av dyrtidstilläggen.

Den genom olycksfallsförsäkringslagen utgående begravningshjälpen undergick

jämväl vid 1941 års riksdag en höjning av minimibeloppet till 250 kr.

Den förbättring, 1941 och senare års beslut innebära, motsvarar emellertid

särskilt i fråga om sjukpenningen ingalunda den stegring av levnadskostnaderna,

som ägt rum sedan krigsutbrottet 1939. Den alltför låga sjukpenningen

blir helt naturligt mest kännbar i de lägre inkomstklasserna.

Det bör bemärkas, att sjukpenningens belopp fixerades redan 1941, medan

prisstoppet infördes först vid 1942 års höstriksdag. Levnadskostnaderna hade

då hunnit att ytterligare stiga, och det torde icke kunna förnekas, att denna

stegring jämväl fortsatt även efter prisstoppets införande.

Högsta sjukpenningen, 7 kr., kommer endast den till godo, vars årliga

arbetsförtjänst uppgår till eller överstiger 3 645 kr. Såväl sjukpenningen som

livräntan är avsedd att vid fullständig arbetsoförmåga utgå med i genomsnitt

•Vs av arbetsförtjänsten upp till maximibeloppet 3 645 kr.

Hedan 1941 uppgick emellertid den genomsnittliga arbetsinkomsten för

män i de högsta dyrortsgrupperna till 4 255 kr. resp. 4 354 kr. per år, och

innan pris- och lönestoppet genomfördes år 1942 hade denna genomsnittsinkomst

stigit ytterligare.

Bihang till riksdagens protokoll 19IS. 9 sami. 9 avd. JVr 53.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att varken nu utgående sjukpenning

eller livränta motsvarar 2/d av arbetsinkomsten, utan att starka skäl tala för

en höjning av bådadera.

På grund av vad sålunda anförts har i motionen hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa

utredning av ärendet samt skyndsamt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

I 6 § lagen den 11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete givas bestämmelser om den ersättning som skall utgivas till den som

skadats på grund av sådant olycksfall. Örn olycksfallet medfört sjukdom

som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, skall utgivas dels

läkarvård, läkemedel m. m., dels ock — under förutsättning att sjukdomen

varat mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan

nedsatts med minst en fjärdedel — sjukpenning för varje dag. Sjukpenningen

skall utgöra vid förlust av arbetsförmågan ett belopp bestämt i förhållande

till den skadades årliga arbetsförtjänst (hel sjukpenning) och vid nedsättning

av arbetsförmågan det lägre belopp som svarar mot nedsättningen. Hel sjukpenning

skall utgå med belopp som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men ej till (kronor)

kronor

öre

675

1

50

675

945

2

—

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

—

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

—

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

—

3 375

3 645

6

50

3 645

—

7

—

Enligt 6 § skall vidare, om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan, livränta under tiden utgå å ett årligt belopp,

motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades

årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp

som svarar mot nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

3

den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av vissa särskilda hjälpmedel.

Vidi förlust av arbetsförmågan må livräntan dock, när den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp

än nu sagts, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.

Livränta utgår icke, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en

tiondel. På särskild ansökan ina försäkringsrådet, när synnerliga skäl därtill

äro, besluta att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade

utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder. Ersättning

skall även utgå för sådan behandling som erfordras för höjande

av arbetsförmågan.

Beträffande livräntor till efterlevande stadgas i 7 §, att i ersättning skall

utgivas:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp

motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta från dödsfallet till dess barnet uppnått

samma ålder å ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller,

om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,

en livränta å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll

de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst.

Om livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt

detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller

adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den män så erfordras

nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper. Livränta

till änkling skall ej utgå, med mindre han för sitt uppehälle varit

av den avlidnas arbete beroende, och må ej åtnjutas av änkling, som väsentligen

åsidosatt den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller

väsentligen åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn.

Om på grund av sådan försumlighet livränta till änkling ej skall

utgå, må försäkringsrådet besluta, att livräntan i stället skall utgå till den

avlidnas barn eller adoptivbarn som ej fyllt sexton år. Till änka eller änkling,

som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

utgives eli kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

Enligt 9 § skall don årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§,

regelmässigt utgöra hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit,

inräknade — som den skadade under eli år, räknat tillbaka från

olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet

inträffat. Örn den årliga arbetsförtjänsten överstiger tretusenniohundra kronor,

skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning. Understiger den

årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till

detta belopp.

Den som äger rätt till livränta eller sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen

äger enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillågg

åt nissa ersättningslagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, m. m. erhålla dyrtidstillägg med 20 procent av livräntans eller sjukpenningens

belopp, oin olycksfallet inträffat före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg

skall dock icke utgå, därest arbetsförmågan icke är nedsatt med

minst tre tiondelar. Förordningen gäller till och med den 31 december 1945.

Genom propositionen nr 152 till innevarande års riksdag bär föreslagits, att

förordningen skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1946.

I sitt utlåtande nr 36 vid 1937 års riksdag hemställde andra lagutskottet i

anledning av väckta motioner, att riksdagen mätte-i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande

en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete, vid vilken

utredning de synpunkter, som kommit till uttryck i utskottets motivering,

borde tagas under omprövning, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. I sin motivering anförde utskottet

bland annat, att det framstode såsom synnerligen önskvärt, alt en höjning

kunde äga rum i fråga örn beloppet av sjukpenning och livränta, som utginge

inom de lägre inkomstgrupperna. Vidare framhölls, att omarbetningen

borde syfta till en mera rättvis avvägning av ersättningarna i vissa fall..—

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

6 och 7 §§ olycksfallsförsäkringslagen erhöllo sin nuvarande lydelse genom

lag den 19 december 1941, som trädde i kraft den 1 januari 1942. Lagändringarna

inneburo bland annat, att maximigränsen för den årliga arbetsinkomsten

höjdes från 3 000 kronor till 3 900 kronor. I samband härmed

utökades intervallsystemet för sjukpenningens beräknande med tre nya klasser,

varigenom sjukpenningens maximibelopp höjdes från fem kronor 50 öre

till sju kronor. Vidare höjdes sjukpenningen i de tre lägsta klasserna med 50

öre samt i fjärde och femte klasserna med 23 öre. Angående 1941 års lagändringar

må här vidare hänvisas till propositionen nr 316 till samma års

riksdag samt sammansatt banko- och andra lagutskotts i ärendet avgivna

utlåtande, nr 1,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

5

Vid 10åå års riksdag yrkade herr Andersson i Vigelsbo m. fl. i en inom

andra kammaren väckt motion, nr 220, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning angående åtgärder för alt

vid olycksfall, varav död eller full invaliditet följt, bereda större och barnrika

familjer bättre ekonomisk och social trygghet.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i sitt i ärendet avgivna,

av riksdagen godkända utlåtande nr 45, alt de livräntor som utgaves

jämlikt olycksfallsförsäkringslagen ofta vore alt anse såsom otillräckliga i de

fall, där de utginge till större familjer som för sin utkomst vore helt beroende

av livräntorna. Med hänsyn till socialvårdskommitténs arbete med revision

av olycksfallsförsäkringslagen saknades dock enligt utskottets mening anledning

att göra någon framställning till Kungl. Majit i ämnet.

Spörsmålet angående storleken av de ersättningar som utgå enligt olycks- Utskottet.

fallsförsäkringslagen är enligt utskottets mening förtjänt av synnerlig uppmärksamhet.

En förbättring av dessa ersättningar i vissa hänseenden framstår

otvivelaktigt såsom önskvärd.

Utredning rörande en allmän revision av olycksfallsförsäkringslagen pågår

för närvarande efter framställning fran riksdagen inom socialvardskommitlén.

I det av utskottet avgivna utlåtande, som låg till grund för denna framställning,

anfördes bland annat, alt utredningen borde syfta till en mera

rättvis avvägning av ersättningarna i vissa fall.

Då sålunda den i motionen berörda frågan redan är föremål för utredning,

saknas anledning att göra någon framställning till Kungl. Majit i motionens

syfte. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av alt utredningen

rörande revision av olycksfallsförsäkringslagen bedrives så skyndsamt

som möjligt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1945.

Pä andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

|rån första kammaren: herrar Norman. Holmbäck. Wistrand, Sten, Hallagård,

Nils Elowsson, Söderkvist och Hagman*;

från andra kammaren: herr Holm'''''', fru .lohansson*, herrar Håstad, Carlsson i

Hakeröd, Andersson i Eskilstuna*, Andersson i Alfredshem och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.