Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

1945-05-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:55, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen

örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner

och invalidunderstöd.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 68, vilken hänvisats till

lagutskott och tilldelats andra lagutskottet, ha herrar Gustafsson i Bogla och

Norén hemställt, att riksdagen måtte för sin del »besluta det tillägget till

lagen om provisorisk pensionsförstärkning, att den större förstärkningen

även skall tillkomma den vilkens make icke åtnjuter tilläggspension och vilken

har att försörja barn under 14 års ålder».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 1 december 19AA (nr 751) örn provisoriska förstärkningar

av tilläggspensioner och invalidunderstöd skola till den, vilken åtnjuter folkpension,

vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska

förstärkningar av tilläggspensionen eller understödet för varje budgetår utgå

a) ett belopp, utgörande för ogift ävensom för den vars make fyllt 60 år

och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd 100 kronor

samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor; samt b) ett belopp

motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad.

Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av denna

och grundpensionen understiger 12 kronor örn året, eller å invalidunderstöd

som för år icke uppgår till nämnda belopp (1 §). Vid bedömande huruvida

rätt till förstärkning föreligger skall avseende fästas allenast vid om tilläggspension

eller invalidunderstöd utgår för den månad, varunder förstärkning

i allmänhet må tidigast utbetalas. Förstärkning skall utgå med oavkortat

belopp jämväl i fall då tilläggspension eller invalidunderstöd icke utgår

under hela budgetåret (2 §). Bestämmandet av med vilketdera av beloppen

100 eller 50 kronor förstärkning skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena

den 15 i andra månaden före den under vilken förstärkningen i

allmänhet må tidigast utbetalas. Har den, som är gift, efter nyssnämnda

tidpunkt kommit i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga

till dylik fix förstärkning, skall sådan förstärkning dock icke utgå,

där vederbörandes make är berättigad till förstärkningsbeloppet å 100

kronor (3 §).

Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna skola till huvudsaklig

del gäldas av staten, dock att kommunerna och landstingen skola lämna bidrag

till kostnaderna efter vissa i lagen angivna procentsatser, beräknade

Bihang till riksdagens protokoll 1945. !) sami. 2 avd. Nr 55.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

enligt de grunder som gälla för bidrag till kostnaderna för tilläggspensionerna

och invalidunderstöden (5 §).

Enligt kungörelsen den 1 december 1944 (nr 752) med särskilda bestämmelser

angående tillämpningen under budgetåret 1944/45 av nyssnämnda

lag skola provisoriska förstärkningar utbetalas, den procentuella förstärkningen

(månadsbeloppet) under januari 1945 och den fixa förstärkningen

(100 resp. 50 kronor) under mars 1945.

Det förslag, som ledde till lagstiftningen om provisoriska förstärkningar

av tilläggspensionerna och invalidunderstöden, framlades av socialvårdskommittén

i skrivelse till Kungl. Majit den 29 juni 1944. Förslag till lag i

ämnet förelädes 1944 års riksdag genom propositionen nr 297. Enligt såväl

socialvårdskommitténs som Kungl. Maj :ts förslag skulle den provisoriska förstärkningen

utgöras endast av det i 1 § i lagen angivna fixa beloppet om

100 eller 50 kronor. Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade

propositionen jämte i ämnet väckta motioner, tillstyrkte i sitt utlåtande

nr 3 propositionen oförändrad. I en vid utlåtandet fogad reservation yrkades,

att riksdagen måtte besluta, att förstärkningen måtte utgå —- förutom

med de av Kungl. Maj :t föreslagna beloppen — med ett belopp, motsvarande

folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad. Riksdagen biföll

reservationen.

I den allmänna motiveringen till förslaget anförde socialvårdskommittén

bland annat följande:

Om varje enskild pensionärs förhållanden skulle göras till föremål för

granskning, kunde förbättringen i fråga om pensionsgrunderna först efter

relativt lång tid komma pensionärerna till godo. En provisorisk pensionsförbättring

måste därför utformas efter mycket enkla linjer, örn den skulle komma

pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det kunde därvid enligt kommitténs

mening icke undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vore i större

behov av förbättrad pension, bomme i åtnjutande av förbättringen, under det

att andra, som skulle ha behövt en ännu större förbättring, icke kunde erhålla

tillfredsställande hjälp.

Socialvårdskommittén framhöll i fortsättningen av sin skrivelse, att särskild

vikt borde fästas vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionärernas

försörjningsläge. Då bostadskostnaden relativt sett vore mera betungande

för ensamboende än för andra folkpensionärer, ansåge kommittén, att lika

stort belopp borde såsom provisorisk förbättring tillkomma varje folkpensionärshushåll.

Innebörden av kommitténs förslag till förverkligande av denna

tanke vore, att ogift tilläggspensionär skulle erhålla ett belopp av 100

kronor, medan till gift tilläggspensionär skulle utgå allenast 50 kronor. Hade

makar båda tilläggspension, skulle de alltså sammanlagt erhålla lika mycket

som en ogift tilläggspensionär. I fråga om de av äkta makar bestående hushåll,

där endast den ena maken uppbure tilläggspension eller invalidunderstöd,

komme dock den provisoriska förbättringen, därest någon särbestämmelse icke

infördes, att stanna vid 50 kronor, och det åsyftade målet att varje hushåll

skulle erhålla lika stort belopp komme ej att nås. Om den icke pensionsberät
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

3

tigade maken hade normal förvärvsförmåga, torde enligt kommitténs mening

anledning saknas att utgiva högre pensionsförbättring än den nyss nämnda.

Kunde det däremot antagas, att den icke pensionsberätligade makens förvärvsförmåga

vore nedsatt, torde det kunna anses skiiligt att makarnas hushåll

erhölle den förbättring, som i princip skulle tillkomma varje tilläggspensionärshushåll,

eller med andra ord att den till tilläggspension berättigade

maken erhölle lika stor pensionsförbättring som en ogift tilläggspensionär.

Med hänsyn till att man vid genomförandet av en provisorisk förbättring

måste tillämpa schematiska bestämmelser syntes det kommittén lämpligt att

såsom förutsättning för att förbättringen i ifrågavarande fall skulle utgå med

det högre beloppet föreskriva, att den icke pensionsberättigade maken uppnått

60 års ålder. Kommittén föreslog därför, att med ogift tilläggspensionär

skulle jämställas gift sådan, om maken ej hade tilläggspension och uppnått

60 års ålder. Det påpekades av kommittén, att detta förslag endast utgjorde

en konsekvens av den principiella utformningen av kommitténs förslag

och icke finge betraktas som ett ställningstagande från kommitténs sida

i fråga om folkpensioneringens framtida anordnande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anslöt sig i propositionen

till de av kommittén sålunda angivna principerna för den provisoriska

lagstiftningen.

I den vid sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande fogade, av

riksdagen bifallna reservationen anfördes bland annat följande:

Vid uppställandet av åldersgränsen har man utgått från den principen, att

förstärkning till makarnas hushåll skall utgå med det högre beloppet, om den

icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad kan bidraga till familjens

uppehälle. Att verkställa en individuell prövning av denne makes försörjningsförmåga

är dock såsom departementschefen anfört av praktiska skäl

icke möjligt i förevarande sammanhang. —- •—- — För att de nu berörda

svårigheterna skola undvikas har i förslaget den icke pensionsberättigade

makens ålder enbart lagts till grund för bedömande av hans försörjningsförmåga.

Härvid har det gällt att finna den åldersgräns, vid vilken arbetsförmågan

genomsnittligt sett väsentligt nedgår. Socialvårdskommittén och

departementschefen ha ansett denna gräns ligga vid 60 år.

Ur de nu angivna synpunkterna synes det också utskottet som om denna

gräns vore att föredraga framför den i motionerna 1: 357 och II: 557 förordade

gränsen av 55 år. Att i enlighet med yrkandet i motionerna I: 355 och II: 555

helt slopa åldersgränsen synes från förslagets principiella utgångspunkter

icke riktigt. En förstärkning med det högre beloppet till ett hushåll, där den

ena av makarna kan antagas vara fullt arbetsför, skulle särskilt framstå såsom

en orättvisa mot en sådan person, vars arbetsförmåga är nedsatt men

som icke uppnått den ålder eller befinner sig i sådant försämrat hälsotillstånd

att han har rätt till tilläggspension.

Såsom socialvårdskommittén framhållit är bestämmelsen örn åldersgränsen

alt anse som en konsekvens av den principiella utformningen av det nu föreliggande

förslaget. Utskottet vill betona angelägenheten av att införandet av

bestämmelsen icke får betraktas såsom ett ställningstagande från statsmakternas

sida till frågan örn folkpensioneringens framtida anordnande.

Genom propositionen nr 151 till innevarande års riksdag har framlagts förslag

till bland annat vissa ändringar i 1 § lagen örn provisoriska förstärk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Utskottet.

ningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. Propositionen har tillstyrkts

av sammansatt stats- och andra lagutskott i utlåtande nr 3.

Enligt lagen den 1 december 1944 om provisoriska förstärkningar av tillläggspensioner

och invalidunderstöd skola till den som åtnjuter folkpension,

vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska förstärkningar

av tilläggspensionen eller invalidunderstödet utgå dels ett fast belopp

örn 100 eller 50 kronor, dels ock ett procentuellt belopp, motsvarande folkpensionens

eller understödets belopp för en månad.

Vid utformandet av reglerna angående det fasta förstärkningsbeloppet har

särskild vikt fästs vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionäremas

försörjningsläge. Då dessa kostnader relativt sett äro mera betungande för

ensamboende än för andra folkpensionärer, ha nämnda regler byggts på den

tankegången, att lika stort belopp, 100 kronor, bör tillkomma varje pensionärshushåll.

I lagen har därför uppställts den huvudregeln, att ogift tilläggspensionär

skall erhålla 100 kronor samt gift tilläggspensionär 50 kronor. Om

någon ytterligare bestämmelse icke funnes, skulle emellertid, därest endast

den ene av makarna åtnjöte tilläggspension, till hushållet utgå allenast 50

kronor. Berörda förhållande skulle föranleda orättvisa i de fall, då den

icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad kunde bidraga till familjens

uppehälle. Till undvikande av denna olägenhet har därför stadgats, att

den pensionsberättigade maken skall erhålla 100 kronor, därest den andre

maken fyllt 60 år. Till grund för vad sålunda föreskrivits ligger det antagandet,

att arbetsförmågan vid 60-årsåldem genomsnittligt sett väsentligt nedgår.

I motionen har nu yrkats, att gift person, vars make icke åtnjuter tillläggspension,

skall erhålla 100 kronor jämväl i de fall då den pensionsberättigade

maken har att försörja barn under 14 års ålder. Motionärerna ha

till stöd för sitt yrkande andragit, att personer som ha att vårda sig om

minderåriga barn ha särskilda svårigheter att bidraga till sill försörjning.

Såsom framhållits under förarbetena till nu ifrågavarande lagstiftning har

den provisoriska pensionsförbättringen måst utformas efter mycket enkla

linjer för att den skulle komma pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det

har därför icke kunnat undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vöre

i större behov av förbättrad pension, komme i åtnjutande av förbättringen,

under det att andra som skulle ha behövt en ännu större förbättring icke

kunde erhålla tillfredsställande hjälp.

Vad speciellt angår villkoren för att den, vars make ej åtnjuter tilläggs-(

pension, skall erhålla det högre förstärkningsbeloppet, är det såsom jämväl

framhölls av Kungl. Majit och riksdagen vid lagens tillkomst av praktiska

skäl omöjligt att vid den prövning som skall föregå utbetalningen verkställa

en individuell undersökning av den icke pensionsberättigade makens försörjningsförmåga.

Denne makes ålder har därför enbart lagts till grund vid

bedömandet av denna fråga. Att det högre beloppet icke utgår i det av motionärerna

angivna fallet utgör otvivelaktigt en olägenhet som blir följden

av denna schematiska regel. Det är dock uppenbart, att regeln även i andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

5

hänseenden kan leda till kanske minst lika ojämna resultat. Detta har emellertid

varit förutsett vid lagens tillkomst. Att ersätta regeln med detaljerade

bestämmelser om förutsättningarna för åtnjutande av det högre beloppet eller

att vid sidan av regeln uppställa sådana bestämmelser torde icke vara

möjligt med hänsyn till de tekniska svårigheter som då skulle uppstå i samband

med utbetalningen av förstärkningen. Det synes då icke heller böra

ifrågakomma att med bibehållande av den nuvarande regeln föreskriva, att

det högre beloppet skall utgå jämväl i det speciella fall som avses i motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson*,

Hallagård, Hagman* och Englund*;

från andra kammaren: herr Nilson i Eskilstuna, fru Johansson*, herrar Larsson i

Östersund*, Witzell*, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna*, Andersson i Gisselås* och

Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.