Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
1945-05-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:55, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 55.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner
och invalidunderstöd.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 68, vilken hänvisats till
lagutskott och tilldelats andra lagutskottet, ha herrar Gustafsson i Bogla och
Norén hemställt, att riksdagen måtte för sin del »besluta det tillägget till
lagen om provisorisk pensionsförstärkning, att den större förstärkningen
även skall tillkomma den vilkens make icke åtnjuter tilläggspension och vilken
har att försörja barn under 14 års ålder».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt lagen den 1 december 19AA (nr 751) örn provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd skola till den, vilken åtnjuter folkpension,
vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska
förstärkningar av tilläggspensionen eller understödet för varje budgetår utgå
a) ett belopp, utgörande för ogift ävensom för den vars make fyllt 60 år
och ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd 100 kronor
samt för annan pensions- eller understödstagare 50 kronor; samt b) ett belopp
motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad.
Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av denna
och grundpensionen understiger 12 kronor örn året, eller å invalidunderstöd
som för år icke uppgår till nämnda belopp (1 §). Vid bedömande huruvida
rätt till förstärkning föreligger skall avseende fästas allenast vid om tilläggspension
eller invalidunderstöd utgår för den månad, varunder förstärkning
i allmänhet må tidigast utbetalas. Förstärkning skall utgå med oavkortat
belopp jämväl i fall då tilläggspension eller invalidunderstöd icke utgår
under hela budgetåret (2 §). Bestämmandet av med vilketdera av beloppen
100 eller 50 kronor förstärkning skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena
den 15 i andra månaden före den under vilken förstärkningen i
allmänhet må tidigast utbetalas. Har den, som är gift, efter nyssnämnda
tidpunkt kommit i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga
till dylik fix förstärkning, skall sådan förstärkning dock icke utgå,
där vederbörandes make är berättigad till förstärkningsbeloppet å 100
kronor (3 §).
Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna skola till huvudsaklig
del gäldas av staten, dock att kommunerna och landstingen skola lämna bidrag
till kostnaderna efter vissa i lagen angivna procentsatser, beräknade
Bihang till riksdagens protokoll 1945. !) sami. 2 avd. Nr 55.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 55.
enligt de grunder som gälla för bidrag till kostnaderna för tilläggspensionerna
och invalidunderstöden (5 §).
Enligt kungörelsen den 1 december 1944 (nr 752) med särskilda bestämmelser
angående tillämpningen under budgetåret 1944/45 av nyssnämnda
lag skola provisoriska förstärkningar utbetalas, den procentuella förstärkningen
(månadsbeloppet) under januari 1945 och den fixa förstärkningen
(100 resp. 50 kronor) under mars 1945.
Det förslag, som ledde till lagstiftningen om provisoriska förstärkningar
av tilläggspensionerna och invalidunderstöden, framlades av socialvårdskommittén
i skrivelse till Kungl. Majit den 29 juni 1944. Förslag till lag i
ämnet förelädes 1944 års riksdag genom propositionen nr 297. Enligt såväl
socialvårdskommitténs som Kungl. Maj :ts förslag skulle den provisoriska förstärkningen
utgöras endast av det i 1 § i lagen angivna fixa beloppet om
100 eller 50 kronor. Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade
propositionen jämte i ämnet väckta motioner, tillstyrkte i sitt utlåtande
nr 3 propositionen oförändrad. I en vid utlåtandet fogad reservation yrkades,
att riksdagen måtte besluta, att förstärkningen måtte utgå —- förutom
med de av Kungl. Maj :t föreslagna beloppen — med ett belopp, motsvarande
folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad. Riksdagen biföll
reservationen.
I den allmänna motiveringen till förslaget anförde socialvårdskommittén
bland annat följande:
Om varje enskild pensionärs förhållanden skulle göras till föremål för
granskning, kunde förbättringen i fråga om pensionsgrunderna först efter
relativt lång tid komma pensionärerna till godo. En provisorisk pensionsförbättring
måste därför utformas efter mycket enkla linjer, örn den skulle komma
pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det kunde därvid enligt kommitténs
mening icke undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vore i större
behov av förbättrad pension, bomme i åtnjutande av förbättringen, under det
att andra, som skulle ha behövt en ännu större förbättring, icke kunde erhålla
tillfredsställande hjälp.
Socialvårdskommittén framhöll i fortsättningen av sin skrivelse, att särskild
vikt borde fästas vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionärernas
försörjningsläge. Då bostadskostnaden relativt sett vore mera betungande
för ensamboende än för andra folkpensionärer, ansåge kommittén, att lika
stort belopp borde såsom provisorisk förbättring tillkomma varje folkpensionärshushåll.
Innebörden av kommitténs förslag till förverkligande av denna
tanke vore, att ogift tilläggspensionär skulle erhålla ett belopp av 100
kronor, medan till gift tilläggspensionär skulle utgå allenast 50 kronor. Hade
makar båda tilläggspension, skulle de alltså sammanlagt erhålla lika mycket
som en ogift tilläggspensionär. I fråga om de av äkta makar bestående hushåll,
där endast den ena maken uppbure tilläggspension eller invalidunderstöd,
komme dock den provisoriska förbättringen, därest någon särbestämmelse icke
infördes, att stanna vid 50 kronor, och det åsyftade målet att varje hushåll
skulle erhålla lika stort belopp komme ej att nås. Om den icke pensionsberät
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 55.
3
tigade maken hade normal förvärvsförmåga, torde enligt kommitténs mening
anledning saknas att utgiva högre pensionsförbättring än den nyss nämnda.
Kunde det däremot antagas, att den icke pensionsberätligade makens förvärvsförmåga
vore nedsatt, torde det kunna anses skiiligt att makarnas hushåll
erhölle den förbättring, som i princip skulle tillkomma varje tilläggspensionärshushåll,
eller med andra ord att den till tilläggspension berättigade
maken erhölle lika stor pensionsförbättring som en ogift tilläggspensionär.
Med hänsyn till att man vid genomförandet av en provisorisk förbättring
måste tillämpa schematiska bestämmelser syntes det kommittén lämpligt att
såsom förutsättning för att förbättringen i ifrågavarande fall skulle utgå med
det högre beloppet föreskriva, att den icke pensionsberättigade maken uppnått
60 års ålder. Kommittén föreslog därför, att med ogift tilläggspensionär
skulle jämställas gift sådan, om maken ej hade tilläggspension och uppnått
60 års ålder. Det påpekades av kommittén, att detta förslag endast utgjorde
en konsekvens av den principiella utformningen av kommitténs förslag
och icke finge betraktas som ett ställningstagande från kommitténs sida
i fråga om folkpensioneringens framtida anordnande.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anslöt sig i propositionen
till de av kommittén sålunda angivna principerna för den provisoriska
lagstiftningen.
I den vid sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande fogade, av
riksdagen bifallna reservationen anfördes bland annat följande:
Vid uppställandet av åldersgränsen har man utgått från den principen, att
förstärkning till makarnas hushåll skall utgå med det högre beloppet, om den
icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad kan bidraga till familjens
uppehälle. Att verkställa en individuell prövning av denne makes försörjningsförmåga
är dock såsom departementschefen anfört av praktiska skäl
icke möjligt i förevarande sammanhang. —- •—- — För att de nu berörda
svårigheterna skola undvikas har i förslaget den icke pensionsberättigade
makens ålder enbart lagts till grund för bedömande av hans försörjningsförmåga.
Härvid har det gällt att finna den åldersgräns, vid vilken arbetsförmågan
genomsnittligt sett väsentligt nedgår. Socialvårdskommittén och
departementschefen ha ansett denna gräns ligga vid 60 år.
Ur de nu angivna synpunkterna synes det också utskottet som om denna
gräns vore att föredraga framför den i motionerna 1: 357 och II: 557 förordade
gränsen av 55 år. Att i enlighet med yrkandet i motionerna I: 355 och II: 555
helt slopa åldersgränsen synes från förslagets principiella utgångspunkter
icke riktigt. En förstärkning med det högre beloppet till ett hushåll, där den
ena av makarna kan antagas vara fullt arbetsför, skulle särskilt framstå såsom
en orättvisa mot en sådan person, vars arbetsförmåga är nedsatt men
som icke uppnått den ålder eller befinner sig i sådant försämrat hälsotillstånd
att han har rätt till tilläggspension.
Såsom socialvårdskommittén framhållit är bestämmelsen örn åldersgränsen
alt anse som en konsekvens av den principiella utformningen av det nu föreliggande
förslaget. Utskottet vill betona angelägenheten av att införandet av
bestämmelsen icke får betraktas såsom ett ställningstagande från statsmakternas
sida till frågan örn folkpensioneringens framtida anordnande.
Genom propositionen nr 151 till innevarande års riksdag har framlagts förslag
till bland annat vissa ändringar i 1 § lagen örn provisoriska förstärk
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 55.
Utskottet.
ningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. Propositionen har tillstyrkts
av sammansatt stats- och andra lagutskott i utlåtande nr 3.
Enligt lagen den 1 december 1944 om provisoriska förstärkningar av tillläggspensioner
och invalidunderstöd skola till den som åtnjuter folkpension,
vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska förstärkningar
av tilläggspensionen eller invalidunderstödet utgå dels ett fast belopp
örn 100 eller 50 kronor, dels ock ett procentuellt belopp, motsvarande folkpensionens
eller understödets belopp för en månad.
Vid utformandet av reglerna angående det fasta förstärkningsbeloppet har
särskild vikt fästs vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionäremas
försörjningsläge. Då dessa kostnader relativt sett äro mera betungande för
ensamboende än för andra folkpensionärer, ha nämnda regler byggts på den
tankegången, att lika stort belopp, 100 kronor, bör tillkomma varje pensionärshushåll.
I lagen har därför uppställts den huvudregeln, att ogift tilläggspensionär
skall erhålla 100 kronor samt gift tilläggspensionär 50 kronor. Om
någon ytterligare bestämmelse icke funnes, skulle emellertid, därest endast
den ene av makarna åtnjöte tilläggspension, till hushållet utgå allenast 50
kronor. Berörda förhållande skulle föranleda orättvisa i de fall, då den
icke pensionsberättigade maken ej i nämnvärd grad kunde bidraga till familjens
uppehälle. Till undvikande av denna olägenhet har därför stadgats, att
den pensionsberättigade maken skall erhålla 100 kronor, därest den andre
maken fyllt 60 år. Till grund för vad sålunda föreskrivits ligger det antagandet,
att arbetsförmågan vid 60-årsåldem genomsnittligt sett väsentligt nedgår.
I motionen har nu yrkats, att gift person, vars make icke åtnjuter tillläggspension,
skall erhålla 100 kronor jämväl i de fall då den pensionsberättigade
maken har att försörja barn under 14 års ålder. Motionärerna ha
till stöd för sitt yrkande andragit, att personer som ha att vårda sig om
minderåriga barn ha särskilda svårigheter att bidraga till sill försörjning.
Såsom framhållits under förarbetena till nu ifrågavarande lagstiftning har
den provisoriska pensionsförbättringen måst utformas efter mycket enkla
linjer för att den skulle komma pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det
har därför icke kunnat undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vöre
i större behov av förbättrad pension, komme i åtnjutande av förbättringen,
under det att andra som skulle ha behövt en ännu större förbättring icke
kunde erhålla tillfredsställande hjälp.
Vad speciellt angår villkoren för att den, vars make ej åtnjuter tilläggs-(
pension, skall erhålla det högre förstärkningsbeloppet, är det såsom jämväl
framhölls av Kungl. Majit och riksdagen vid lagens tillkomst av praktiska
skäl omöjligt att vid den prövning som skall föregå utbetalningen verkställa
en individuell undersökning av den icke pensionsberättigade makens försörjningsförmåga.
Denne makes ålder har därför enbart lagts till grund vid
bedömandet av denna fråga. Att det högre beloppet icke utgår i det av motionärerna
angivna fallet utgör otvivelaktigt en olägenhet som blir följden
av denna schematiska regel. Det är dock uppenbart, att regeln även i andra
Andra lagutskottets utlåtande nr 55.
5
hänseenden kan leda till kanske minst lika ojämna resultat. Detta har emellertid
varit förutsett vid lagens tillkomst. Att ersätta regeln med detaljerade
bestämmelser om förutsättningarna för åtnjutande av det högre beloppet eller
att vid sidan av regeln uppställa sådana bestämmelser torde icke vara
möjligt med hänsyn till de tekniska svårigheter som då skulle uppstå i samband
med utbetalningen av förstärkningen. Det synes då icke heller böra
ifrågakomma att med bibehållande av den nuvarande regeln föreskriva, att
det högre beloppet skall utgå jämväl i det speciella fall som avses i motionen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson*,
Hallagård, Hagman* och Englund*;
från andra kammaren: herr Nilson i Eskilstuna, fru Johansson*, herrar Larsson i
Östersund*, Witzell*, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna*, Andersson i Gisselås* och
Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.