Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till butikst dagning slag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1945-05-29 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:57, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till butikst dagning slag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till butikst dagning slag, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 197, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till butikstängningslag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 335 av herr Boman m. fl. samt inom andra kammaren nr 525 av herr

Sköldin m. fl. (lika lydande med I: 335) och nr 554 av herrar Hammarlund

och Thorell.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn

motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet i huvudsak hänvisa

till motionerna.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrivelse från Sveriges korvhandlareförbund.

För innehållet i skrivelsen redogöres i det följande.

Lagstiftning, innebärande förbud mot idkande av handel under vissa tider

av dygnet, har funnits sedan lång tid tillbaka. Den första lagen i ämnet

tillkom år 1909 och efterträddes av 1919 års lag örn begränsning av tiden

för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda lag avlöstes i sin

tur år 1939 av en butikstängningslag av i stort sett samma innehåll som den

nu gällande.

Upprinnelsen till 1939 års butikstängningslag är att söka i ett av arbetslidsutredningen

angående affärs- och kontorsanställda den 31 december 1937

avgivet betänkande med förslag till bl. a. en butikstängningslag (S. O. U.

1937:55). Ett på grundval av nämnda betänkande samt däröver avgivna

yttranden upprättat förslag till lag i ämnet framlades genom proposition

Bihang till riksdagens protokoll 197/5. 9 sami. 2 avd. Nr 57. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(nr 96) för 1939 års lagtima riksdag som, sedan andra lagutskottet i ärendet

avgivit utlåtande (nr 31), med vissa mindre jämkningar antog förslaget. Den

därefter utfärdade lagen, som hade tre års giltighetstid, ersattes av den ännu

gällande butikstängningslagen.

Sistnämnda lag — 1942 års butikstängningslag — grundade sig på en av

1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga verkställd utredning

och däröver avgivna yttranden. Förslag till lagen framlades genom proposition

(nr 349) för 1942 års riksdag. Lagförslaget, vilket i stort sett överensstämde

med 1939 års lag, antogs av riksdagen med allenast några smärre

avvikelser, förordade av andra lagutskottet i dess i ämnet avgivna utlåtande

(nr 49). Lagen, som utfärdades den 18 juli 1942 (nr 654), fick liksom sin

föregångare treårig giltighetstid. Denna tid utgår den 31 december 1945.

Utredning rörande frågan, om och i vad mån ändringar äro erforderliga

i butikstängningslagen, har på uppdrag av Kungl. Maj:! verkställts av arbetsrådet.

Därvid har arbetsrådet berett följande myndigheter och organisationer

tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna

i den gällande lagen givit anledning, nämligen samtliga länsstyrelser,

statens tobaksnämnd, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

handelns arbetsgivareorganisation, kooperativa förbundet,

svenska frisörföreningen, tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges konditorförening,

Sveriges bageriidkareförening, svenska tidningsutgivareföreningen,

aktiebolaget svenska pressbyrån, Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund,

Sveriges kioskidkares riksförbund, fotohandlarnas riksförbund,

svenska fotografernas förbund, svenska frisörarbetareförbundet, svenska

handelsarbetareförbundet och svenska företagares riksförbund. Yttranden ha

inkommit till arbetsrådet från nämnda myndigheter och organisationer med

undantag av Sveriges bageriidkareförening. Vidare ha till rådet inkommit

skrivelser i ämnet från Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund

och Sveriges korvhandlareförbund.

Över arbetsrådets förslag har yttrande avgivits av kommerskollegium. Vid

yttrandet har kollegiet fogat yttranden från åtskilliga handelskamrer och

från Sveriges köpmannaförbund.

Arbetsrådet har föreslagit, att butikstängningslagen med vissa jämförelsevis

obetydliga ändringar erhåller fortsatt giltighet för en tid av tre år. I

några av de till arbetsrådet inkomna yttrandena har visserligen förmenats,

att lagen nu borde erhålla definitiv karaktär. Arbetsrådet har emellertid

häremot påpekat, att förhållandena på butikstängningslagens område efter

avslutandet av kriget kunde bli avsevärt förändrade.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har inledningsvis anfört:

»I likhet med arbetsrådet finner jag att vissa smärre jämkningar i nu gällande

bestämmelser i fråga om butikernas öppethållande och vad därmed

sammanhänger böra vidtagas. Med hänsyn till förevarande lags betydelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

3

för allmänheten och då de av jämkningarna berörda lagföreskrifterna äro

jämförelsevis många, torde den gamla lagen icke böra fortbestå efter revideringen.

Inom socialdepartementet har i stället utarbetats förslag till en

helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställning vad beträffar

rubriker och paragrafindelning har därvid kunnat i allo bibehållas.

I de till arbetsrådet inkomna yttrandena lia framförts åtskilliga ändringsförslag.

Vissa av de väckta förslagen lia icke upptagits till närmare skärskådande.

De flesta av de sålunda från behandlingen uteslutna förslagen angå

ämnen, som varit föremål för övervägande redan under förarbetena till den

nu gällande lagstiftningen. Sådana förändrade förhållanden lia icke sedan

dess inträffat att den ståndpunkt i berörda hänseenden, som av statsmakterna

intagits vid lagens tillkomst, synes böra nu rubbas. Härmed är ej

sagt att icke under de närmaste åren, enkannerligen sedan det pågående

kriget och de därav föranledda särskilda förhållandena upphört, sådana omgestaltningar

skulle kunna komma att äga rum på förevarande område av

det ekonomiska livet att därav motiverades bifall till åtminstone en del av

nyssnämnda ändringsyrkanden. Liksom arbetsrådet vill jag därför tillråda

att även den nya lagen gives allenast provisorisk giltighet, lämpligen för

den vedertagna tiden av tre år. Jämväl i andra avseenden än nyss nämnts

synes, då lagen efter förloppet av den kommande treårsperioden skall ånyo

förlängas, frågan om dess innehåll och utformning kunna upptagas till omprövning.

»

Utskottet delar uppfattningen, att den nya butikstängningslagen bör erhålla

provisorisk giltighet, och har intet att erinra mot att giltighetstiden

bestämmes till tre år. I fråga örn innehållet i den nya lagen ansluter sig

utskottet i det väsentliga till Kungl. Maj:ts förslag. Endast på ett fåtal punkter

kommer utskottet att föreslå avvikelser därifrån.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget har utskottet funnit

anledning till uttalanden endast i nedan angivna hänseenden.

U §■

Förevarande paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna om länsstyrelsens

rätt att under vissa i paragrafen närmare angivna omständigheter

medgiva näringsidkare rätt att hålla butik öppen för allmänheten eller annorstädes

idka försäljning till allmänheten under annan affärstid än den vanliga.

I korthet må här nämnas att de i 3 mom. av paragrafen angivna fallen,

då dispens må ifrågakomma, äro följande: 1) försäljning av vanliga kioskvaror

(tobaksvaror räknas ej dit) från kiosker och dylika försäljningsställen;

2) försäljning av en del kioskvaror från butiker; 3) försäljning av vanliga

kioskvaror, lagad mat och tobaksvaror vid nöjestillställning, idrottstävling

el. dyl.; 4) försäljning av vanliga kioskvaror, tobaksvaror och mindre

pappersartiklar vid järnvägs- m. fl. stationer; 5) försäljning utomhus av

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

varm korv o. dyl.; 6) söndagsförsäljning av blommor, frukt m. m. från butiker,

m. m.; samt 7) öppethållande eller försäljning i andra fall, »då synnerliga

skäl därtill äro».

Den fråga, som vid behandlingen av denna paragraf tilldrager sig den

största uppmärksamheten, är regleringen av handeln med tobaksvaror

utom den vanliga butikstiden. Enligt gällande butikstängningslag,

liksom även enligt 1939 års lag, kan tillstånd till försäljning

av tobak såsom av det föregående framgår lämnas i tre fall. Ur praktisk

synpunkt viktigast är rätten att sälja tobak från s. k. trafikkiosker enligt

punkt 4) i paragrafens tredje moment. Tillstånd till handel med tobak kan

vidare med stöd av punkt 3) i samma moment medgivas i samband med

nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt. Slutligen kan jämlikt

punkt 7) tobaksförsäljning medgivas i speciella undantagsfall, nämligen

då, såsom det heter i lagrummet, synnerliga skäl därtill äro. Enligt vad som

framgår av förarbetena till gällande lag skall punkt 7) kunna tillämpas bland

annat med hänsyn till personliga omständigheter hos den tillståndssökande.

Man har här närmast avsett sådana fall, då sociala skäl talade för att person,

som på grund av lyte eller sjukdom icke kunde törsörja sig eller sin

familj på annat sätt än genom kioskhandel, erhölle det tillskott i inkomst,

som rätten till tobaksförsäljning utom den vanliga affärstiden medförde (jfr

andra lagutskottets utlåtande nr 49/1942 sid. 39).

Vid tillkomsten av såväl 1939 års butikstängningslag som nu gällande lag

ansågs den slutliga regleringen av kioskhandeln med tobak böra anstå i avbidan

på resultatet av då pågående utredning örn regleringen av tobakshandeln

i dess helhet. En sådan reglering har numera kommit till stånd genom

lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror. Jämlikt 4 § nämnda lag skall monopolets utövare

i samråd med statens tobaksnämnd söka anpassa tobaksförsäljningsställenas

antal med hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis

omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning,

i den mån så kan ske ulan åsidosättande av allmänhetens och monopolets

utövares intressen. I anslutning därtill föreskrives i 3 § Kungl. Maj:ts instruktion

för statens tobaksnämnd att nämnden, i fråga örn beviljande av

rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare för bedrivande av detaljhandel

med tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle, skall verka för

att all varsamhet iakttages, som är förenlig med allmänhetens berättigade

anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och monopolets utövares

intressen.

I detta sammanhang må även omnämnas att genom en cirkulärskrivelse

från socialdepartementet den 28 januari 1944 länsstyrelserna anmodats att,

innan ärende angående särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga

(11 § butikstängningslagen) avgjordes, inhämta yttrande från tobaksnämnden,

därest i ärendet vore fråga örn försäljning av tobaksvaror i stad eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57. 5

stadsliknande samhälle och ansökningen icke funnes uppenbarligen böra

avslås.

Arbetsrådet1 föreslår, att i lagen stadgas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse

att i ärenden angående handel med tobak under utsträckt affärstid

höra tobaksnämnden, samt anför till motivering av detta sitt förslag följande.

Genom tillkomsten av 1943 års tobakslagstiftning har frågan örn handeln

med tobak under utsträckt affärstid kommit i ett nytt läge. Tidigare var

tobaksförsäljningen fri, och näringsidkare, som innehade länsstyrelsens tillstånd

till tobakshandel utom vanlig affärstid, kunde räkna med att utan vidare

erhålla tobaksvaror för försäljning. Numera kan det emellertid inträffa,

att näringsidkare av statlig myndighet, länsstyrelsen, medgives tillstånd att

driva handel med tobak utom vanlig affärstid men genom annat statligt organ,

tobaksnämnden, förvägras rätt att inköpa tobaksvaror för saluhållande.

Den lämpligaste utvägen att undvika förutnämnda icke önskvärda konsekvens

synes vara, att statens tobaksnämnd på ett eller annat sätt får, i vad

avser försäljning av tobak, medinflytande vid beviljandet av tillstånd jämlikt

11 § butikstängningslagen. Beträffande formen för ordnandet av detta medinflytande

må följande anföras. Tobaksnämnden har i sitt yttrande till arbetsrådet

upptagit två alternativa förslag. Det ena alternativet, vilket förordas

av nämnden, innebär, att länsstyrelsen före avgörandet av tillståndsärende,

som avser försäljning av tobak, skall inhämta nämndens utlåtande

samt att länsstyrelsen mot nämndens avstyrkande icke må bifalla ansökningen,

i vad avser tobak. Härigenom skulle alltså införas en vetorätt för

tobaksnämnden. Enligt det andra alternativet skall visserligen stadgas obligatorisk

skyldighet för länsstyrelsen att i ärenden av angiven art höra tobaksnämnden,

men det slutliga avgörandet skall fortfarande ligga hos länsstyrelsen.

Enligt arbetsrådets mening tala vissa skäl mot det första alternativet. Vid

prövning av ansökan örn tillstånd jämlikt 11 § gäller enligt 3 mom. såsom

en allmän regel, att hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten

och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle

uppkomma vid bifall till framställningen. I fråga om tillstånd enligt 3 mom.

7) kunna emellertid, såsom tidigare nämnts, av sociala skäl även andra omständigheter

komma i beaktande, ömmande personliga förhållanden hos den

tillståndssökande kunna sålunda medföra, att tillstånd till försäljning av

tobak utom den vanliga affärstiden medgives, även om en avvägning enligt

den allmänna regeln mellan allmänhetens och konkurrenternas intressen

skulle ha givit motsatt resultat. Då tobaksnämnden enligt 1943 års monopollag

och den för nämnden utfärdade instruktionen endast har att taga hänsyn

till allmänhetens berättigade anspråk och monopolets utövares intressen,

kan fara föreligga, att tobaksnämnden anser sig icke kunna skänka beaktande

åt förutnämnda sociala synpunkt. — Enligt monopollagen har tobaksnämnden,

åtminstone formellt sett, karaktären av ett rådgivande organ i förhållande

till monopolets utövare. Då tobaksnämnden enligt dess förslag

skulle bibehålla denna karaktär beträffande försäljning under den vanliga

butikstiden, kan det synas oegentligt att i fråga örn handel med tobak under

utsträckt affärstid lämna det formella avgörandet åt nämnden.

Tobaksnämndens ordförande har visserligen under hand upplyst, alt

1 Majoriteten i rådet, bestående av hrr Bosaeus, Pelow, Söderbäck, Thörnberg och .Johansson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

nämnden i hittills till vederbörande länsstyrelser avgivna utlåtanden ansett

sig böra taga hänsyn till samtliga omständigheter, som böra vinna beaktande

vid meddelande av tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen. Men då det

torde vara obestridligt att länsstyrelserna i regel ba större möjligheter än ett

centralt organ att erhålla allsidiga upplysningar örn de lokala förhållanden,

som här komma i fråga, och då det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt

vilken form som väljes för nämndens medinflytande vid tillståndsgivningen

enligt nämnda paragraf, om blott syftet med monopollagen vinnes,

anser sig arbetsrådet böra förorda det andra av nämnden framlagda förslaget,

mot vilket inga berättigade invändningar torde kunna resas. Arbetsrådet

förutsätter därvid, att länsstyrelsen i största möjliga utsträckning beaktar

den ståndpunkt, som kommer till uttryck i nämndens utlåtande. Något

uttryckligt lagstadgande härom synes knappast vara erforderligt. I de troligen

sällsynta fall, då länsstyrelsen trots tobaksnämndens avstyrkande medgiver

tobakshandel under utsträckt affärstid, återstår möjligheten att bos

Kungl. Maj:t anföra besvär över länsstyrelsens beslut. På skäl, som anförts

i nämndens yttrande, föreslår arbetsrådet under 18 §, att monopolets utövare

uttryckligen tillägges besvärsrätt.

Då det i vissa fall, t. ex. örn det gäller tillfällig försäljning av bland annat

tobak i samband med nöjestillställning och dylikt, kan föranleda onödig omgång

att inhämta yttrande från tobaksnämnden, föreslår arbetsrådet, att i

lagtexten intages bestämmelse, att nämnden skall höras, såvida ej fråga är

om försäljning under allenast kort tid.

I denna fråga äro emellertid arbetsrådets ordförande och ledamoten Borgström

av skiljaktig mening. Den förre framhåller, att enligt hans mening det

av tobaksnämnden förordade alternativet vore att föredraga. Då tobaksnämnden

— reellt örn också icke formellt sett — ägde bestämmanderätt i fråga om

detaljförsäljning av tobaksvaror från butik (häri inbegripet kiosk), som vore

underkastad den vanliga affärstiden, funné han med hänsyn till den nämnden

åvilande uppgiften att rationalisera all tobaksdetaljhandel lämpligast att

nämndens ståndpunkt bleve avgörande även beträffande försäljning av tobak

under utsträckt affärstid.

Ledamoten Borgström anför bl. a. följande.

Majoritetens ståndpunkt innebär, att nämnden skulle erhålla ett mindre

inflytande i ärenden rörande försäljning av tobaksvaror från kiosk med utsträckt

affärstid än vid försäljning i butik eller från kiosk med vanlig affärstid.

Detta synes mig vara en otillfredsställande anordning. De till stöd för

majoritetens uppfattning åberopade skälen synas mig heller icke övertygande.

Enligt majoritetens mening skulle nämndens handlande uteslutande komma

att bestämmas av monopollagen och nämndens instruktion. Fara kunde

föreligga, att nämnden ansåge sig icke kunna beakta sådana ömmande personliga

förhållanden, som avses i punkten 7) av 11 § 3 mom. butikstängningslagen.

För min del finner jag tvärtom uppenbart, att nämnden vid behandlingen

av förevarande ärenden skulle ha skyldighet att beakta jämväl

butikstängningslagens stadganden och de direktiv rörande dessas tillämpning,

en blivande proposition i ämnet kan komma att innefatta. Hela syftet

med anordningen vore ju just att hos en myndighet sammanföra tillämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

7

ningen av såväl monopollag som butikstängningslag på den punkt, där dessa

lagars tillämpningsområden sammanfalla. Nämndens ordförande har för övrigt

— under hänvisning till de av nämnden under år 1944 till länsstyrelserna

avgivna remissyttrandena — upplyst, att nämnden redan nu ansett sig

skyldig beakta ömmande omständigheter. Nämnden har sålunda praktiskt

taget undantagslöst ansett sig böra tillstyrka fortsatt giltighet av tidigare

beviljade tillstånd enligt nyss angivna stadgande i butikstängningslagen,

oaktat behov ur distributionssynpunkt av dessa försäljningsställen ofta icke

förelegat. I de fall, då ansökan örn nytt försäljningsställe avstyrkts trots att

»synnerliga skäl» styrkts av sökanden, har orsaken varit, att bifall till ansökningen

måst antagas undergräva försörjningsmöjligheten för innehavaren

av en närbelägen tobakshandel, ett bedömande som icke torde föranleda

anmärkning ur social synpunkt.

Det formella skälet mot vetorätt för nämnden, att denna i sitt förhållande

till tobaksmonopolets utövare har karaktären av ett rådgivande organ, torde

icke heller majoriteten vilja tillmäta större betydelse. Uppenbarligen har

nämnden erhållit sagda karaktär av den anledningen, att det svenska tobaksmonopolet

utövas genom ett aktiebolag. Denna omständighet innefattar enligt

min mening intet som helst hinder mot att den sakligt mest tillfredsställande

lösningen av nu förevarande fråga väljes. Anmärkas kan, att det under

den tid av ett och ett halvt år, som nämnden nu varit i verksamhet, icke

i något enda fall inträffat, att monopolbolaget fattat annat beslut än nämnden

föreslagit.

Då majoriteten uttalat, att det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt,

vilken form som väljes för dess medinflytande, må allenast framhållas,

att nämnden själv betecknat det av majoriteten förordade alternativet såsom

en mindre rationell lösning, vilken splittrar tillämpningen av en och samma

lag på två myndigheter och förutsätter besvärsrätt hos Kungl. Majit för

monopolbolaget.

Vad slutligen angår majoritetens uttalande, att länsstyrelserna i regel

skulle ha större möjligheter än nämnden att erhålla upplysningar om lokala

förhållanden, finner jag detsamma tillfullo vederlagt redan av de upplysningar

rörande nämndens sätt att behandla förevarande ärenden, som lämnats

i dess skrivelse till arbetsrådet. Här har — med utnyttjande av aktiebolaget

svenska tobaksmonopolets stora resurser — en särskild organisation

för ärendenas metodiska utredande uppbyggts och ställts till förfogande åt

cn myndighet, som uteslutande har till uppgift att syssla med tobaksförsäljningens

problem. Vidare bör emellertid framhållas, att nämnden självfallet

i likhet mod länsstyrelserna får tillgång till de lokala myndigheternas yttranden.

Man måste fråga sig, vilka upplysningar de av skiftande arbetsuppgifter

hårt tyngda länsstyrelserna skulle kunna ha tid och möjlighet att anskaffa

i dessa ärenden utöver dem, som framkomma genom de lokala myndigheternas

yttranden och nämndens på ort och ställe verkställda undersökningar.

Jag finner för min del all anledning antaga, att nämndens sammansättning,

de lokala myndigheternas yttranden och de i nämndens egen

regi bedrivna undersökningarna innefatta fullt tillfredsställande garantier

för ett allsidigt och rättvist bedömande av ansökningarna i fråga. Varje skäl

saknas därför enligt min mening att frånkänna nämnden en befogenhet,

som måste framstå såsom en naturlig konsekvens av 1943 års riksdagsbeslut

rörande tobaksdetaljhandelns ordnande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande rir 57.

Handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle och Luleå ha biträtt

majoritetens i arbetsrätt förevarande förslag. Förstnämnda handelskammare

har funnit förslaget örn vetorätt för tobaksnämnden stridande

mot svensk administrativ praxis och dessutom i övrigt olämpligt. Däremot

har handelskammaren i Stockholm, ehuru enligt handelskammarens mening

det praktiska resultatet torde bli detsamma vare sig det ena eller andra

alternativet valdes, dock föredragit det reservationsvis framkomna förslaget.

Reservanternas förslag har även tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund.

Kommerskollegium förklarar, att enligt kollegiets mening kunde det av

skäl, som närmare utvecklats i reservationerna, icke anses väl förenligt med

den omorganisation av tobakshandeln, som genomfördes 1943, att till länsstyrelsens

fria bedömande lämna frågan om beviljande av tillstånd till handel

med tobaksvaror, närmast kioskhandel, utom den vanliga affärstiden.

Kollegiet funne därför den linje för frågans lösning, som arbetsrådets majoritet

valt, föga tillfredsställande. Å andra sidan kunde de invändningar ur

mera formell synpunkt, som riktats mot den reservationsvis anvisade utvägen,

ej frånkännas visst berättigande. Ur administrativ synpunkt kunde

det måhända förefalla i viss mån oformligt att i visst hänseende inskränka

länsstyrelses beslutanderätt genom att tillerkänna tobaksnämnden vetorätt.

Ville man undvika denna formella oegentlighet, skulle måhända kunna tagas

under övervägande att överhuvud taget undantaga tobaksvaror från länsstyrelses

tillståndsgivning enligt 11 § och överlämna beslutanderätten rörande

dessa varor till det organ, som eljest hade att besluta om tillhandahållande

av tobaksvaror åt handlande, nämligen tobaksmonopolets utövare

efter hörande av tobaksnämnden. Därest en sådan linje icke skulle anses

framkomlig, ville kollegiet för sin del förorda det reservationsvis framförda

förslaget.

Föredragande statsrådet har i förevarande avseende anfört:

»Vidkommande spörsmålet om medgivande av handel med tobaksvaror

utom den vanliga butikstiden må till en början framhållas,

att det icke torde vara lämpligt att, såsom kommerskollegium föreslagit,

helt frikoppia denna tillståndsgivning från den som i övrigt utövas

av länsstyrelserna. Uppenbart är å andra sidan att vid medgivanden varom

här är fråga tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå den år

1943 genomförda monopollagstiftningen vilar och vilka vad detaljhandeln

med tobak beträffar betingas av såväl statsfinansiella som sociala skäl. Länsstyrelserna

ha också genom en cirkulärskrivelse från socialdepartementet i

början av förra året anmodats att, då fråga uppkomme örn dylik handel,

regelmässigt inhämta yttrande från statens tobaksnämnd. Då butikstängningslagen

nu skall revideras, bör lämpligen till densamma överföras bestämmelse,

varigenom statens tobaksnämnd tillförsäkras erforderligt inflytande

på behandlingen av dessa ärenden. Två alternativa förslag föreligga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

9

härutinnan. Enligt det ena, som omfattats av arbetsrådets majoritet, skulle

i lagen föreskrivas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse att i ärende

varom nu är fråga höra tobaksnämnden. Härjämte skulle monopolets utövare

uttryckligen tillerkännas rätt att överklaga länsstyrelses beslut, varigenom

rätt till handel med tobak under utsträckt tid medgivits. Det andra

förslaget, vilket förordats av tobaksnämnden samt biträtts av arbetsrådets

ordförande och en ledamot av rådet, innebär att nämnden skulle erhålla

verklig vetorätt i dessa ärenden.

Väl torde det senare alternativet icke vara förenat med några större olägenheter.

Det synes sålunda kunna tagas för givet att tobaksnämnden, örn

den erhölle vetorätt, skulle i önskvärd mån lämna utrymme åt de sociala

synpunkter, som, då fråga uppkommer om beviljande av rätt till handel

med tobak under utsträckt tid, framträda icke endast i vad avser den reguljära

kåren av tobakshandlare utan även, i särskilda fall, beträffande

dispenssökanden. Emellertid synes den av arbetsrådets majoritet förordade

anordningen innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer, som

ligga till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas. Jag

förutsätter härvid såsom självfallet att länsstyrelserna komma att i regel

godtaga den ståndpunkt som intages av fackmyndigheten — statens tobaksnämnd

— i dess utlåtanden. Om i något fall sistnämnda myndighet finner

sig icke kunna åtnöjas med länsstyrelsens beslut, bör möjlighet stå öppen

för tobaksnämnden att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning. Med

hänsyn till vad sålunda anförts och då den av arbetsrådets majoritet förordade

linjen innebär det minsta avsteget från det administrativa förfarande,

som eljest vinner tillämpning vid handläggningen av dispensansökningar

enligt 11 § butikstängningslagen, har departementsförslaget i förevarande

avseende utformats i anslutning till nämnda linje. Att, såsom arbetsrådet

föreslagit, från huvudregeln örn skyldighet att inhämta tobaksnämndens utlåtande

göra undantag då fråga vöre örn försäljning under allenast kort tid,

synes icke medföra någon mera påtaglig praktisk fördel; påpekas må härvidlag

att yttrande från nämnden i varje fall regelmässigt torde komma att

inhämtas av monopolbolaget, innan detta lämnar medgivande örn rätt till

återförsäljarrabatt åt dispenssökanden.»

I enlighet härmed har i propositionen föreslagits elt tillägg till 11 §

1 mom. av innehåll, att det skall åligga länsstyrelse att, innan ärende angående

ansökan om tillstånd till försäljning av tobaksvaror avgöres, inhämta

utlåtande över ansökningen från statens tobaksnämnd.

1 motionerna I: 335 och II: 525 har yrkats, att skyldigheten för länsstyrelse

att inhämta utlåtande från tobaksnämnden måtte begränsas till att

avse endast ärenden angående tillstånd till försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadslilcnande samhälle.

I nämnda motioner bemötes vidare löiedragande statsrådets uttalande,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet.

att han förutsatte såsom självfallet att länsstyrelserna komme att i regel

godtaga den ståndpunkt som intoges av fackmyndigheten — statens tobaksnämnd

— i dess utlåtanden. Enligt motionärerna skulle, om riksdagen ej

reste någon erinran mot detta uttalande, lätt den situationen kunna uppstå,

att tobaksnämnden erhölle en oskriven vetorätt över länsstyrelserna.

Ben 1943 genomförda regleringen av detaljhandeln med tobaksvaror

hade till syfte att få till stånd en sanering av specialtobakshandeln, vilken

så gott som uteslutande återfinnes i städer och stadsliknande samhällen.

Denna sanering ville man vinna bl. a. genom nyetableringskontroll över

tobaksaffärerna i dylika samhällen. Kontrollen skulle utövas under medverkan

av statens tobaksnämnd. I enlighet härmed stadgas i 4 § lagen den

11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,

att monopolets utövare skall i samråd med tobaksnämnden söka anpassa

tobaksförsäljningsställenas antal med hänsyn till möjligheten för de

återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis omfattar försäljning av tobaksvaror,

att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan åsidosättande

av allmänhetens och monopolets utövares intressen. I den för tobaksnämnden

utfärdade instruktionen givas mera detaljerade föreskrifter angående

utövandet av nyetableringskontrollen. Sistnämnda föreskrifter gälla endast

tobaksaffärer i städer och stadsliknande samhällen.

I likhet med föredragande statsrådet finner utskottet uppenbart, att vid

medgivanden enligt 11 § butikstängningslagen till försäljning av tobaksvaror

tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå 1943 års reglering

av tobakshandeln vilar, och att statens tobaksnämnd därför bör tillförsäkras

erforderligt inflytande på behandlingen av dessa ärenden. Mot

den i propositionen föreslagna formen härför har utskottet intet att erinra.

Fråga är emellertid, örn icke skyldigheten för länsstyrelse att inhämta utlåtande

från tobaksnämnden och rätten för nämnden att överklaga länsstyrelsens

beslut bör begränsas till att avse ärenden rörande tillstånd till

tobaksförsäljning i städer och stadsliknande samhällen. Med hänsyn till

syftet med 1943 års reglering av tobakshandeln synes det opåkallat att utsträcka

tobaksnämndens ifrågavarande befogenheter till ärenden som angå

den rena landsbygden. Vissa skäl torde emellertid kunna anföras för en

sådan utsträckning. Sålunda kan det antagas, att tobaksnämndens medverkan

skulle vara av betydelse för åstadkommande av enhetlighet i bedömandet

av hithörande ärenden. Vidare skulle tobaksnämnden få tillfälle

att framföra sina synpunkter beträffande distributionsbehovet, den ifrågasatte

återförsäljarens lämplighet ur affärsmässiga synpunkter och dylikt.

Dessa omständigheter utgöra emellertid enligt utskottets mening ej tillräckliga

skäl för att bereda tobaksnämnden ett inflytande som går längre än

som åsyftats vid 1943 års reglering av tobakshandeln. Utskottet får på

grund av det anförda föreslå, att skyldigheten för länsstyrelse att inhämta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

11

utlåtande från tobaksnämnden och rätten för nämnden att överklaga länsstyrelsens

beslut begränsas till att avse ärenden angående tillstånd till försäljning

av tobaks varor i stad och stadsliknande samhälle. För undvikande

av missförstånd anser sig utskottet böra framhålla, att det naturligtvis bör

stå länsstyrelse fritt att, när den anser anledning därtill föreligga, inhämta

yttrande från tobaksnämnden även i ärenden som angå landsbygden.

Länsstyrelse, som inhämtat yttrande från tobaksnämnden, är givetvis icke

rättsligt bunden av dess utlåtande. Föredragande statsrådet förutsätter

emellertid såsom självfallet, att länsstyrelserna komma att i regel godtaga

den ståndpunkt som intages av tobaksnämnden. Även för utskottet framstår

det som naturligt att så blir fallet, i vart fall när fråga är om ärenden angående

tobaksförsäljning i städer eller stadsliknande samhällen. Eftersom

statsmakterna funnit en sanering av special tobakshandeln önskvärd och för

ändamålet inrättat ett särskilt organ, synes största möjliga beaktande böra

fästas vid de av detta organ uttalade synpunkterna.

I ingressen till 3 mom. gives den generella regeln, att vid prövning

av dispensansökan hänsyn bl. a. skall tagas å ena sidan till det gagn

för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan handel,

som skulle uppkomma vid bifall till framställningen.

Av vissa till arbetsrådet inkomna yttranden framgår, att olika meningar

råda örn innebörden av uttrycket »annan handel». 1941 års arbetstids- och

butikstängningssakkunniga anförde, att härmed finge avses sådan handel,

som dreves i närheten av den i ansökningen avsedda platsen och som vore

direkt berörd i konkurrenshänseende.

Arbetsrådet erinrar, vad beträffar ansökning om försäljning av tobak

utom den vanliga affärstiden, om att nödigt beaktande av syftet med 1943

års tobakslagstiftning kunde föranleda, att hänsyn toges ej blott till det

direkta och påtagliga avbräck, som vid bifall till ansökningen skulle uppstå

för specialtobakshandlare i närheten av den i ansökningen avsedda platsen,

utan även till en allmän omsättningsminskning, som kunde väntas drabba

sådana tobakshandlare inom ett större område. I fråga om tolkningen av

uttrycket »annan handel», när det gällde andra varor än tobak, framhåller

arbetsrådet, att den krets av näringsidkare, som skulle beröras av ett ifrågasatt

tillstånd, ej borde fattas allt för snäv.

Föredragande statsrådet har förklarat sig biträda den tolkning av ifrågavarande

regel som givits av arbetsrådet och vidare anfört:

»Icke minst beträffande behandlingen av frågor örn tillslånd till försäljning

av tobak under utsträckt tid bör gälla att uttrycket ''annan handel’

icke till sin innebörd begränsas till en alltför trång lokal räjong. Sistnämnda

synpunkt kommer givetvis att i särskild grad uppmärksammas av tobaksnämnden

i dess utlåtanden. I den mån härav kan föranledas en mera

restriktiv praxis vid prövning av dispensärenden må framhållas att, örn

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

fråga uppkommer om förlängning av tillstånd som meddelats i enlighet med

de hittills tillämpade grundsatserna, tillståndsmyndigheten självfallet har att

taga skälig hänsyn till sådana anspråk på att få fortsätta rörelsen som

grunda sig på havda kostnader för uppförandet av den brukade kiosken

o. dyl.»

I motionerna 1: 335 och II: 525 har kritik riktats mot den föreslagna nya

tolkningen av begreppet »annan handel». Inledningsvis erinras örn att 1943

års reglering av tobakshandeln avsåg endast tobaksaffärer i städer och stadsliknande

samhällen. I fortsättningen hänför sig kritiken särskilt till frågan

om tillstånd till försäljning av tobaksvaror i s. k. trafikkiosker (3 mom. 4

punkten). Det förmenas, att i samband med tillkomsten av 1943 års monopollagstiftning

intet förekommit som bör föranleda ändring av nuvarande

regler för tillståndsgivning. Med den föreslagna nya tolkningen av uttrycket

»annan handel» skulle enligt motionärernas åsikt de resandes berättigade

intresse åsidosättas. Godkändes denna tolkning finge ifrågavarande konkurrensregel

ingen lokal begränsning, och det skulle därför kunna hävdas, att

vid prövningen av dispensärenden hänsyn skulle tagas till annan handel

inom snart sagt vilket område som helst. —- I motionerna har yrkats, att

ingressen till 3 mom. måtte erhålla följande lydelse:

»3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning

följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat

skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till

de olägenheter för annan i närheten driven och i konkurrenshänseende direkt

berörd handel, som skulle uppkomma vid bifall till framställningen.»

För klargörande av tobaksnämndens befattning med nyetableringsfrågor

synes här böra intagas 3 § i den för nämnden gällande instruktionen.

Nämnda paragraf lyder:

I fråga örn beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare

för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle skall nämnden verka för att all varsamhet, som är förenlig

med allmänhetens berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror

och monopolets utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis

beviljas personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan

affärskunskap.

Uppkommer till behandling inom nämnden fråga örn beviljande av inköpsrätt,

som nyss sagts, för bedrivande av s. k. specialtobakshandel å nybebyggt

område i stad eller stadsliknande samhälle, där sådan handel förut

bedrives, skall nämnden undersöka, huruvida skäl föreligga att i stället för

beviljande av ny inköpsrätt bereda person, som inom annan del av samhället

idkar specialtobakshandel, tillfälle att överflytta sin rörelse till det nybebyggda

området samt i sådant fall hos monopolets utövare förorda dylik

åtgärd.

Har överflyttning begärts av inköpsrätt, varom här är fråga, till ny innehavare

av specialtobakshandel, skall nämnden, innan yttrande över dylik

ansökan avgives, undersöka, huruvida med hänsyn till den överlåtna affärslokalens

belägenhet och andra omständigheter, som nämnden finner vara av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57. 13

betydelse, nöjaktiga förutsättningar för rörelsens bedrivande kunna anses

vara för handen.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan anfört beträffande frågan om

tobaksnämndens inflytande vid avgörandet av dispensansökningar håller utskottet

före, att 1943 års reglering av tobakshandeln icke bör föranleda ändring

av nu tillämpade regler för dispensgivning såvitt angår landsbygden.

Utskottet är alltså härutinnan av samma mening som motionärerna.

I fråga om tillämpningen av butikstängningslagens föreskrifter örn tobaksförsäljning

då det gäller städer och stadsliknande samhällen ansluter sig

utskottet däremot till den av arbetsrådet och föredragande statsrådet uttalade

uppfattningen. Det förefaller uppenbart, att tobaksnämndens arbete

ej skulle få det av statsmakterna åsyftade resultatet, därest icke beträffande

rätten till kioskförsäljning av tobaksvaror iakttages samma återhållsamhet

som beträffande rätten till butikshandel med dessa varor. Tobaksdetaljhandeln

har ansetts vara splittrad på ett alltför stort antal enheter, vilket medfört

att årsomsättningen i tobaksaffärerna ofta blivit otillfredsställande. Den

eftersträvade rationaliseringen söker man nu vinna genom nyetableringskontroll

samt inlösen eller utspridning av redan befintliga tobaksaffärer.

Härmed vill man åstadkomma en allmän omsättningshöjning. Tydligt är att

man vid en sådan rationaliseringsprocess måste överblicka förhållandena

inom ett större område för att kunna bedöma hur och var de lämpliga

åtgärderna skola sättas in. Det ligger därför i linje med de av statsmakterna

redan godtagna principerna för anordnandet av detaljhandeln med tobaksvaror,

att man vid prövningen av en ansökan om kioskhandel med sådana

varor tager hänsyn till specialtobakshandelns läge i stort inom orten.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet örn ändring

av ingressen till 3 mom.

Beträffande 3 mom. punkt 1), som avser den egentliga kioskhandeln,

har i motionen II: .554 yrkats, att honung i förpackningar örn högst 100 gram

måtte upptagas bland det tillåtna varusortimentet. Frågan har icke berörts

under utredningen i lagstiftningsärendet.

Då rättigheten alt från kiosker sälja honung torde medföra ökade avsättningsmöjligheter

för denna vara, vilket är av betydelse för biodlingens fortsatta

utveckling, bör enligt utskottets mening motionärernas yrkande bifallas.

Därest försäljningen sker i så små förpackningar som motionärerna

föreslagit, torde den icke vålla märkbar skada för handeln med honung i

livsmedelsbutikerna. Utskottet föreslår alltså, alt varusortimentet i punkt 1)

utökas med honung i förpackningar örn högst 100 gram. Motsvarande ändring

torde böra vidtagas i punkterna 2) och 6).

Utskottet.

Utskottet.

I 3 mom. punkt 4) har statens tobaksnämnd — under anförande att

tillstånd till försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk endast borde beviljas i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

fall, där ett klart behov av tillgång tili tobaksvaror från den resande allmänhetens

sida förelåge — föreslagit en omformulering, innebärande att uttrycket

»mer betydande» skulle bli tillämpligt jämväl å station för järnvägsdrift.

Tobakshandlarnas riksförbund har ansett det böra understrykas, att tillstånd

enligt förevarande punkt endast finge medgivas under den utsträckta

tid, som kunde anses betingad av de resandes behov.

Arbetsrådet anser i likhet med tobaksnämnden, att tillstånd till trafikkiosk

borde, i vad avser järnvägsstationer, inskränkas till mera betydande

sådana. I detta sammanhang omnämner arbetsrådet, att rådet till behandling

förehaft spörsmålet, huruvida med hänsyn till allmänhetens intresse

att erhålla tillgång till tobaksvaror utom den vanliga affärstiden skäl förelåge

att i 3 mom. 4) eller i särskild bestämmelse lämna möjlighet för tillstånd

till tobaksförsäljning vid viktiga knutpunkter för annan trafik än den

i förevarande punkt avsedda — närmast nied tanke på en framtida utveckling

av bilismen — eller vid fritidsområde eller annan sådan plats, som allmänt

besöktes å kvällar eller söndagar. Arbetsrådet anser emellertid att,

om i dylika fall ett verkligt behov av tobaksförsäljning utom butikstid skulle

vara för handen, detta kunde tillgodoses genom tillämpning av 3 mom. 3)

eller 7).

Föredragande statsrådet har i förevarande hänseende anfört:

»Arbetsrådet har gjort till sitt ett av tobaksnämnden framfört förslag att

den i 3 mom. 4) upptagna dispensbestämmelsen — vilken gäller i fråga om

försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik eller

för mera betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik — skulle, jämväl vad

järnvägsstationer beträffar, endast ha avseende å station för mera betydande

trafik. Enahanda förslag framfördes vid tillkomsten av 1939 års

butikstängningslag såväl av de sakkunniga som framlade förslag till lagen

som motionsvis i riksdagen, men statsmakterna ansågo sig böra stanna för

den bestämmelse härutinnan som enligt vad nyss nämnts ännu gäller. Väl

framgår av en av arbetsrådet upprättad sammanställning över jämlikt 11 §

utfärdade beslut att tillstånden till trafikförsäljning under de senaste åren

undergått en högst betydande ökning. Av de lämnade siffrorna framgår

emellertid icke örn nämnda ökning till någon mera betydande del är att

tillskriva dispensgivning för järnvägskiosker. I de varusortiment som få

försäljas vid trafikkioskerna ingår även tobak. Det kunde därför tänkas

att, då fråga är örn järnvägsstationer där trafiken icke är mera betydande,

en mera restriktiv tillståndsgivning kunde påkallas av hänsyn till de förut

omnämnda, av statsmakterna numera godtagna principerna för detaljhandeln

med tobak. Så lärer emellertid knappast i högre grad vara fallet; på de

mindre orter varom härvidlag kan bli fråga, torde nämligen som regel icke

förekomma några specialtobaksaffärer. Jag finner förty tillräckliga skäl

icke hava anförts för att statsmakterna skulle frångå den ståndpunkt, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

15

av dem tidigare intagits till här förevarande spörsmål. I detta sammanhang

vill jag emellertid understryka att, enligt uttrycklig föreskrift i lagen, tillstånd

till försäljning från trafikkiosker endast må medgivas under den utsträckta

tid, som kan anses betingad av de resandes behov. Enligt min

mening bör även den tillståndsbeviljande myndigheten äga möjlighet att från

det varusortiment, som i allmänhet omfattas av försäljningen vid trafikkiosker,

utesluta tobak, därest detta påkallas av särskilda skäl, enkannerligen

sådana som sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln.

»

I motionerna I: 335 och II: 525 har mot det av föredragande statsrådet

sist gjorda uttalandet invänts, att lagen icke medgåve någon inskränkning i

det enligt punkt 4 tillåtna varusortimentet för en trafikkiosk. En kiosk, i

vilken ej finge försäljas tobaksvaror, vore enligt motionärernas åsikt ej någon

trafikkiosk i lagens mening. Motionärerna ha ansett skäl föreligga för

riksdagen att taga avstånd från berörda uttalande.

Stadgandet i 3 morn. punkt 4) om varusortimentet i s. k. trafikkiosker Utskottet.

innebär icke, att en kiosk till vilken tillstånd lämnats enligt nämnda punkt

under alia omständigheter skulle vara berättigad att föra alla de uppräknade

varorna. Detta framgår omedelbart av lagrummets avfattning. Något

formellt hinder för begränsning av varusortimentet föreligger alltså icke.

Utskottet delar för sin del föredragande statsrådets uppfattning, att tobak

bör kunna uteslutas från varusortimentet, därest detta påkallas av skäl som

sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln. I enlighet

med vad utskottet förut anfört finnes emellertid icke anledning att frångå

nu tillämpade regler för tillslåndsgivning beträffande trafikkiosker å den

egentliga landsbygden.

Beträffande 3 mom. punkt 5), som avser försäljning utomhus av

bl. a. varm korv, har Sveriges korv handlare förbund i skrivelse till arbetsrådet

anfört, att tillståndsgivningen, vad anginge tiden för försäljningens

upphörande, vore mycket ojämn, och rekommenderat, att i lagen angives en

viss norm för städer och en annan norm för landsorten.

Förbundet har vidare föreslagit, att sådana föreskrifter meddelas att vid

tillstånd till försäljning av varm korv i första hand hänsyn tages till enskild

sökande som personligen utövar försäljningen samt att, när fråga om nyetablering

uppstår, hänsyn tages även till redan befintlig handel med varm

korv i den mån ett nytt tillstånd kan komma att medföra sådan konkurrens

att det blir till olägenhet för denna handel. Enligt förbundets förmenande

bör för den skull, i likhet med vad som sägs i 7 § av nu gällande butikstängningslag

örn kommunal myndighets skyldighet beträffande vissa fattade

beslut i fråga örn vanlig butikshandel, för näringsidkare, som bedriver

handel enligt bestämmelserna i 11 §, så snart fråga örn nyetablering upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet.

Utskottet.

står, gälla att länsstyrelsen skall bereda vederbörande näringsidkare tillfälle

att genom sina sammanslutningar uttala sig i ärendet.

De av förbundet utvecklade synpunkterna ha icke föranlett något yttrande

från arbetsrådet eller föredragande statsrådet.

I den förut nämnda skrivelsen till utskottet har förbundet huvudsakligen

upprepat vad som anförts inför arbetsrådet.

Utskottet finner icke skäl föreslå någon vägledande regel beträffande tiden

för bedrivande av försäljning som avses i förevarande punkt. Härvidlag

torde de lokala förhållandena böra vara avgörande.

Vad angår korvhandlareförbundets framställning i övrigt anser sig utskottet

böra framhålla, att länsstyrelserna vid prövningen av dispensansökningar

synas böra tillbörligt beakta även de synpunkter som anläggas av sammanslutningar

av rörelseidkare och arbetare, som beröras av den ifrågasatta

dispensgivningen.

18 §.

Av skäl som anförts ovan i anslutning till behandlingen av 11 § 1 mom.

föreslår utskottet, med bifall till yrkande i motionerna I: 335 och II: 525, att

rätten för tobaksnämnden att överklaga länsstyrelses beslut enligt 11 § begränsas

till att avse ärenden angående tillstånd till försäljning av tobaksvaror

i stad och stadsliknande samhälle.

Övergångsbestämmelserna.

övergångsbestämmelserna lia i Kungl. Maj:ts förslag avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med vad gällande lag därom innehåller. I tredje

stycket stadgas, att redan meddelat tillstånd jämlikt 11 §, vilket avser viss

tid efter den 31 december 1945 eller som meddelats att gälla tills vidare, förbliver

giltigt intill den bestämda tidens utgång eller till dess att tillståndet

återkallats. Däremot lämnas ej någon bestämmelse för fall, då giltighetstiden

av ett tillstånd utgår den 31 december 1945. I sådana fall måste tillståndsinnehavaren

ansöka om förnyat tillstånd.

I motionerna I: 335 och II: 525 har framhållits, att praktiskt taget alla

gällande tillstånd till trafikkiosker utlöpa den 31 december 1945. Enligt

motionärerna skulle det medföra en onödigt omständlig procedur, örn i samtliga

dessa fall skulle göras ansökan om förnyat tillstånd. Motionärerna ha

funnit det ändamålsenligt, att även de tillstånd, vilkas giltighetstid utgår den

31 december 1945, genom stadgande i lagen förlängas tills vidare. Därigenom

behövde enligt motionärerna ej uppstå några olägenheter, eftersom enligt

11 § 4 mom. tillstånd finge återkallas, när skäl därtill vore. Motionärerna

ha yrkat, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av lagförslaget, som

påkallades av det anförda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

17

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till de nya riktlinjerna för

anordnandet av detaljhandeln med tobaksvaror lämpligt, att alla de tillstånd,

vilkas giltighetstid utgår den 31 december 1945, omprövas i ett sammanhang.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka bifall till motionärernas hemställan. Då

det kan tänkas, att prövningen av ansökningarna om förnyat tillstånd ej i

alla fall hinner verkställas innan den liva lagen träder i kraft, vill utskottet

emellertid föreslå, att övergångsbestämmelserna kompletteras med ett .stad

gande, att tidigare meddelat tillstånd skall, därest ansökan örn förnyat till

stånd göres före den 1 oktober 1945, gälla till dess ansökningen blivit prövad.

Ett sådant stadgande torde komma att påskynda ingivandet av ansökningar

om förnyat tillstånd.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklaring att det genom propositionen

framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Butikstängnuigalag.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde lii. m.

1 §•

/ inom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel

idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong och

fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det

enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som in

kommit i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller folografiateljé å

affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under affärstid

eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning lill allmänheten av viss vara annorstädes

än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

2 §•

Delina lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning

eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,

alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 57.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av

motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk

frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

6) försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från automatapparat,

som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras, och som

handhaves av butiksinnehavaren, ävensom från dylik apparat, som är uppsatt

i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen för de resande avsedd

del av järnvägs stationsområde;

7) försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning

och utan samband med annan handel bedriver med egna lantmannaeller

trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst;

8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, örn försäljningen

sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med annan

handel;

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska skrifter

och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;

10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i museer

eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;

11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt

12) öppethållande av lokal, där utställningar av verk av bildande konst

ävensom alster av konsthantverk och konstindustri, avsedda för försäljning,

anordnas, för visning av dessa konstverk.

3 §■

På begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller den, vars rätt

därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida denna lag äger

tillämpning å viss försäljning eller visst öppethållande av butik.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses

har arbetsrådet att på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller

den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Den vanliga affärstiden.

4 §•

Å söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till

klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december

må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.

Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin

eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten

jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.

Å påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må

butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.

5 §•

Å sön- eller helgdag må butik ej hållas öppen för allmänheten. Butik, där

handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och

konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande

blommor, må dock hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och

klockan 10.

Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas

öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.

Kommunala avvikelser.

6 §•

I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas

kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva

rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas,

att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma

må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis förläggas å annan

tid än den i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller helgdag dock ej under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för alt möjliggöra för

skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta personer

att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag

får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna paragraf förmäles, skall gälla hela kommunen,

där ej synnerliga skäl till annat föranleda. Olika bestämmelser må

meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser må även meddelas för

endast butiker av visst slag men må däremot icke begränsas till en eller

flera angivna butiker. De avsedda butikerna skola, i den mån så lämpligen

låter sig göra, angivas genom uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande

eller huvudsakligen, saluhållas i butikerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §■

Om bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens

beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,

skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare och andra, som

skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller på

annat sätt uttala sig i ärendet.

8 §•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för

sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten

eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet till

landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen

skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §■

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut örn

bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns bekostnad

ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelserna.

Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande

om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll

införas i minst en tidning inom orten.

10 §.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut örn bestämmelse enligt

fi § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11 §.

1 mom. Länsstyrelsen må under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar

meddela näringsidkare tillstånd att hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant

eljest icke är förenligt med bestämmelserna i denna lag.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,

som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under

vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över gjord ansökning skall, där ej fråga är

om öppethållande eller försäljning under allenast kort tid, av länsstyrelsen

beredas stads- eller kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige

ej finnas, kommunalnämnden. Kommunens beslutande myndighet må upp

draga åt kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva sådant yttrande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

21

(Kungl. Majlis förslag.)

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror,

skall länsstyrelsen före

ärendets avgörande inhämta utlålande

över ansökningen från statens

tobaksnämnd.

(Utskottets förslag,)

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande

samhälle, skall länsstyrelsen före ärendets

avgörande inhämta utlåtande

över ansökningen från statens tobaks
-

nämnd.

2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, örn sökanden

icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet, eller

anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,

så ock om hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhets
-

eller liknande synpunkt.

3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning

följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall

tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och a andra sidan till de olägenheter

för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall till framställ
-

ningen :

1) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fb

kon, dadlar, russin, produkter av

svensk frukt, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort och tändstickor,

vilken bedrives från kiosk, stånd,

bord eller annat sådant försäljnings^

ställe, där under den vanliga affärstiden

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda, i

allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22; sådant medgivande

må ock lämnas för försäljning

av dessa varor annorledes än

från särskilt försäljningsställe, örn

försäljningen icke är förbunden med

handel med andra varor och i övrigt

skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin och produkter av

svensk frukt ävensom periodiska

skrifter från annan butik än under

I) sägs, där under den vanliga affärs
-

1) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,

dadlar, russin, honung i förpackningar

örn högst 100 gram, produkter

av svensk frukt, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort och tändstickor,

vilken bedrives från kiosk, stånd,

bord eller annat sådant försäljningsställe,

där under den vanliga affärstiden

endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda, i

allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22; sådant medgivande

må ock lämnas för försäljning

av dessa varor annorledes än

från särskilt försäljningsställe, örn

försäljningen icke är förbunden med

handel med andra varor och i övrigt

skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, färsk frukt,fikon,

dadlar,russin, honung i förpackningar

örn högst 100 gram och produkter av

svensk frukt ävensom periodiska

skrifter från annan butik än under

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tiden endast dessa varor saluhållas, 1) sägs, där under den vanliga affärsmå

medgivas, såframt icke särskilda tiden endast dessa varor saluhållas,

skäl till annat föranleda, i allmänhet må medgivas, såframt icke särskilda

dock icke någon veckodag längre än skäl till annat föranleda, i allmänhet

till klockan 22; dock icke någon veckodag längre än

till klockan 22;

3) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till förhållandena

anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning endast

av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas under

den utsträckta tid, som kan anses betingad av de resandes behov; dock må

tillståndet i regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen

samt tobaksvaror och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm korv eller varm fisk samt bröd, potatis

och senap, som tillhandahållas i samband därmed, må medgivas i den utsträckning,

som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;

6) försäljning av levande blommor 6) försäljning av levande blommor

samt konfektyrer, kex, färsk frukt,

fikon, dadlar, russin och produkter

av svensk frukt från annan butik än

under 1) sägs, där under den vanliga

affärstiden endast dessa varor saluhållas,

ävensom öppethållande av fotografiateljé

må medgivas under

högst två timmar under sön- eller

helgdag, såframt icke särskilda skäl

till annat föranleda;

samt konfektyrer, kex, färsk frukt,

fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar

om högst 100 gram och

produkter av svensk frukt från annan

butik än under 1) sägs, där under

den vanliga affärstiden endast

dessa varor saluhållas, ävensom öppethållande

av fotografiateljé må

medgivas under högst två timmar

under sön- eller helgdag, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda;

7) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

4 mom. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må återkallas,

när skäl därtill äro.

I tillståndet skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande

eller försäljning får äga rum, samt de varuslag, som därunder få försäljas.

Länsstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter rörande försäljningens

anordnande, som finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall till den, som erhåller tillstånd, utfärda bevis härom,

vari villkoren för tillståndet skola angivas. Detta bevis skall, om rörelsen

drives å särskilt försäljningsställe, vara uppsatt å väl synlig plats därstädes,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt i annat fall ständigt vara tillgängligt hos den, som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats skall tillkännagivas genom anslag i

länsstyrelsens lokal. Sådant tillkännagivande bör ske inom fem dagar från

beslutets dag.

12 §.

Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande

behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas för

visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola meddelas

de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas erforderliga.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i

denna lag, utser Konungen för viss tid två med förhållandena inom lagens

tillämpningsområde förtrogna ledamöter. En ledamot skall utses bland personer,

föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och

vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter

förslag av arbetsgivarsammanslutningar; en ledamot skall utses bland personer,

föreslagna av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i

arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.

För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning

minst två suppleanter.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med

iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning

stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd ordning,

eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna i

nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten eller idkas försäljning till allmänheten

i fall, då sådant enligt denna lag eller enligt föreskrift, som meddelats med

stöd av lagen, icke är tillåtet, straffes näringsidkaren med dagsböter. Har

lian tidigare, dock ej mer än två år före det stämning delgivits, dömts för

förseelse varom nyss nämnts, må antalet dagsböter ej sältas under fem.

Underlåter näringsidkare att iakttaga vad honom enligt 11 § 4 mom. tredje

stycket andra punkten åligger, straffes med böter från och med fem till och

med femtio kronor.

Avskrift av utslag, varigenom den, som erhållit tillstånd enligt 11 §, dömts

för förseelse mot denna lag, skall utan dröjsmål översändas till länsstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där länsstyrelsen efter framställning av näringsidkare

godtagit viss person såsom verksamhetens föreståndare i näringsidkarens

ställe.

17 §•

I fråga örn köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle

skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning; och

må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen eller

samhället.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Innefattar beslutet tillstånd jämlikt

11 § till försäljning av tobaksvaror,

äger tobaksnämnden föra talan mot

beslutet.

beslutet.

Beslut, varigenom meddelats tillstånd som i 11 § sägs, skall anses hava

kommit klagande till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag

i länsstyrelsens lokal. Sådant beslut skall utan hinder av besvär lända till

efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordna!.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Innefattar beslutet tillstånd jämlikt

11 § till försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande samhälle,

äger tobaksnämnden föra talan mot

19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1945 och i övrigt den 1 januari 1946 samt gäller

till och med den 31 december 1948. Beträffande förseelse mot lagen, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

25

(Kungl. Majda förslag.) (Utskottets förslag.)

begåtts under tiden för dess giltighet, skall dock vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla efter sistnämnda dag.

Beslut, varigenom i kommun med stöd av lagen den 30 maj 1919 örn begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse eller med

stöd av butikstängningslagen den 22 juni 1939 eller butikstängningslagen

den 18 juli 1942 fastställts kortare affärstid än den i 4 eller 5 § av denna

lag medgivna, förbliver i denna del giltigt till dess det upphävts i den ordning,

som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av

butikstängningslagarna den 22 juni

1939 och den 18 juli 1942, vilket avser

viss tid efter den 31 december

1945 eller som meddelats att gälla

tills vidare, förbliver giltigt intill den

bestämda tidens utgång eller till dess

att tillståndet återkallats.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av

butikstängningslagarna den 22 juni

1939 och den 18 juli 1942, vilket avser

viss tid efter den 31 december

1945 eller som meddelats att gälla

tills vidare, förbliver giltigt intill den

bestämda tidens utgång eller till dess

att tillståndet återkallats. Tillstånd

som meddelats att gälla till och med

den 31 december 1945 skall, därest

förngat tillstånd sökts före den 1

oktober samma år men ansökningen

ej blivit prövad före årets utgång,

gälla till dess prövningen ägt rum.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16 §§ av denna lag må meddelas efter

den 1 oktober 1945, dock med verkan tidigast från denna lags ikraftträdande.

B. att motionerna I: 335, II: 525 och II: 554 måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 29 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Forslund*, Olof

Carlsson, Björkman, Hage och Wahlund;

från andra kammaren: herr Cruse*, fru Johansson, herrar Hedlund i Rådom*,

Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala, Andersson i Alfredshem

oell Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 57.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till butikstängning slag. a1 i texten