Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens konferens år 1944 vid dess tjugusjätte sammanträde antagna rekommendationerna, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1945-06-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens konferens år 1944 vid dess tjugusjätte sammanträde antagna rekommendationerna, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

1

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående de av internationella

arbetsorganisationens konferens år 1944 vid dess tjugusjätte

sammanträde antagna rekommendationerna,

såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 234, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de i

nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1944 vid dess tjugusjätte sammanträde antagna rekommendationerna,

nämligen

1) rekommendation (nr 67) angående ekonomisk trygghet;

2) rekommendation (nr 68) angående beredande av ekonomisk trygghet

och sjukvård åt personer, som hemförlovats från krigsmakten eller därmed

jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien;

3) rekommendation (nr 69) angående hälso- och sjukvård;

4) rekommendation (nr 70) angående socialpolitisk minimistandard i ickesjälvständiga

områden;

5) rekommendation (nr 71) angående reglering av sysselsättning vid övergången

från krig till fred;

6) rekommendation (nr 72) angående arbetsförmedling; samt

7) rekommendation (nr 73) angående nationell planering av offentliga arbeten.

Beträffande rekommendationernas lydelse får utskottet hänvisa till de såsom

bilagor (Bilagor A—G) vid propositionen fogade översättningarna till

svenska språket av originaltexterna till desamma.

Propositionen har, såvitt angår rekommendationerna nr 67—70, hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet samt i övrigt hänvisats

till statsutskottet.

Den internationella arbetsorganisationens tjugusjätte sammanträde det

första efter utbrottet av det andra världskriget — hölls i Philadelphia i

Amerikas förenta stater under tiden 20 april—12 maj 1944. Sammanträdet

bevistades av 41 medlemsstater, av vilka 28 sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud för vardera av arbetsgivar- och

arbetarsidoma. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas i organisationens

konstitution, att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 58. t

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå

antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter,

till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för vidtagande av

lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter

är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år,

skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18 månader

från sammanträdets avslutande. I fråga om en rekommendation skola

medlemmarna underrätta nationernas förbunds generalsekreterare om vidtagna

åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall,

skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare

förpliktelse med hänsyn därtill.

Rekommendationerna ha för yttrande remitterats till delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet.

Utskottet kommer i den följande framställningen att behandla rekommendationerna

nr 67—70 var för sig.

1. Rekommendationen (nr 67) angående ekonomisk trygghet.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har beträffande

förevarande rekommendation inhämtat yttranden från socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadskommissionen,

svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Landsorganisationen

har icke inkommit med något yttrande. Arbetsmarknadskommissionen

har icke yttrat sig beträffande denna rekommendation.

Socialstyrelsen framhåller bland annat, att de i Sverige genomförda sociala

vårdformerna, särskilt om hänsyn toges till de reformer, som kunde väntas

bliva en följd av socialvårdskommitténs pågående arbete, i stort sett kunde

anses motsvara de önskemål, som uppställts i rekommendationen. Styrelsen

funne de i rekommendationen anförda synpunkterna och önskemålen vara i

stort sett beaktansvärda men ansåge icke, att de vore av beskaffenhet att böra

föranleda några andra riktlinjer för det pågående reformarbetet på socialvårdens

område eller till några andra åtgärder från statsmakternas sida.

Pensionsstyrelsen uttalar, att rekommendationen borde överlämnas till socialvårdskommittén

och befolkningsutredningen för att tagas i betraktande

vid deras fortsatta arbete.

Riksförsäkringsanstalten finner syftet med ifrågavarande rekommendation

synnerligen beaktansvärt beträffande de delar av densamma, som berörde

den sociala olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Många av de i rekommendationen

uttalade önskemålen vore väsentligen tillgodosedda i vårt

land. Örn övriga önskemål torde kunna uttalas, att deras förverkligande snarast

möjligt i allmänhet måste anses eftersträvansvärt. Innan närmare ställning

toges till desamma, torde emellertid utredningar vara erforderliga i flera

avseenden, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. Riksförsäkringsanstalten

erinrade i detta sammanhang örn att verkställandet av en av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

3

riksdagen år 1937 begärd allsidig utredning rörande en förbättrad lagstiftning

om försäkring för olycksfall i arbete överlämnats åt socialvårdskommittén.

Anstalten upptager härefter till behandling de punkter i rekommendationen

och bilagan till densamma, i vilka föreslås mera vittgående bestämmelser

än enligt gällande svensk lag, ävensom sådana, mot vilka principiella erinringar

kunde göras.

Anstalten har vidare funnit anledning till kommentarer rörande två punkter

i själva rekommendationen, nämligen punkterna 23 och 24. Härutinnan

hänvisas till s. 15 och 16 i propositionen.

I övrigt ingår anstalten i detaljgranskning av vissa punkter i den vid rekommendationen

fogade bilagan och belyser närmare dess förhållande till

svensk lagstiftning.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att de flesta av de olika former

för främjande av ekonomisk trygghet, som föresloges i rekommendationen,

redan vore genomförda i Sverige men att vissa bristande överensstämmelser

kunde konstateras mellan våra principer för socialvården och de i rekommendationen

föreslagna.

Delegationen anför för egen del, att principerna i rekommendationen

i stort sett överensstämde med de grundlinjer, som uppdragits för socialvården

i vårt land och som följdes vid nu pågående reformarbete inom ifrågavarande

område. Delegationen ville emellertid särskilt framhålla vissa detaljer

i rekommendationen, som enligt delegationens mening icke borde äga

tillämpning på svenska förhållanden. Sålunda syntes, på sätt riksförsäkringsanstalten

framhållit, ersättning för olycksfall icke böra utgå med enhetliga

belopp, utan torde för vårt lands del anledning föreligga att fasthålla vid

principen, att sjukpenning och invalidlivränta skulle utgå med viss del av envar

skadads enligt lag fastställda arbetsförtjänst. Vidare delade delegationen

de av arbetsgivareföreningen uttalade betänkligheterna såväl mot tillämpning

av de i bilagan till rekommendationen under punkt 14: 2) och 3) uppdragna

riktlinjerna rörande arbetslöshetsersättningen som mot en sänkning av pensionsåldern

(bilagan punkt 12: 1). Delegationen hemställde slutligen, att förevarande

rekommendation överlämnades till socialvårdskommittén och 1941

års befolkningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörande av det

på dessa utredningar ankommande fortsatta utredningsarbetet.

2. Rekommendationen (nr 68) angående beredande av ekonomisk trygghet

och sjukvård åt personer, som hemförlovats från krigsmakten eller

därmed jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien.

över förevarande rekommendation har delegationen inhämtat yttranden

från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen.

Arbetsmarknadskommissionen har icke avgivit något särskilt yttrande

över rekommendationen.

Socialstyrelsen yttrar i huvudsak följande.

Den ifrågavarande rekommendationen torde i första hand avse åtgärder i

länder, som aktivt deltagit i det pågående världskriget. I Sverige torde det,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

åtminstone som förhållandena hittills utvecklat sig, endast i ringa utsträckning

lia förekommit, att personer blivit nödsakade att släppa kontakten med

sitt tidigare yrke eller förvärvsarbete på grund av tjänstgöring vid krigsmakten

eller inom krigsindustrien. De i rekommendationen åsyftade problemen

torde därför i Sverige icke vara av den omfattning, att de icke till största

delen kunna lösas inom ramen för de för normala förhållanden avsedda socialvårdande

åtgärderna.

Vissa speciella åtgärder ha emellertid vidtagits med tanke på ifrågavarande

problem, t. ex. inrättandet av de så kallade värnpliktslånen. Vad beträffar

krigstjänstgöringens inverkan på socialförsäkringens förmåner, till vilka vederbörande

före tjänstgöringen varit berättigad, så har även i vederbörande

författningar hänsyn tagits härtill genom särskilda föreskrifter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen, att skäl icke förelåge

att i anledning av ifrågavarande rekommendation vidtaga några åtgärder från

statsmakternas sida.

Pensionsstgrelsen har såsom sin mening uttalat, att rekommendationen

borde överlämnas till socialvårdskommittén för beaktande.

Delegationen ansluter sig till vad socialstyrelsen anfört beträffande

ifrågavarande rekommendation.

3. Rekommendationen (nr 69) angående hälso- och sjukvård.

Delegationen har över rekommendationen inhämtat yttranden från

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen

berör i sitt i ärendet avgivna yttrande icke närmare förevarande rekommendation.

Medicinalstyrelsen finner, att de flesta punkterna i rekommendationen i

stort sett rätt väl anslöte sig till svenska förhållanden och till den allmänna

utvecklingen i vårt land på de områden, som berördes i rekommendationen.

Det nu sagda ägde emellertid å andra sidan icke tillämpning å vissa delar

av rekommendationen, och flera av dess punkter kunde därför icke utan

vidare tillämpas i vårt land. Styrelsen förordade, att rekommendationen tillstyrktes

med en allmän reservation för utformningen av vissa punkter i

densamma.

Socialstyrelsen yttrar efter en kortfattad redogörelse för hälso- och sjukvårdens

organisation i vårt land följande.

En genomgående princip har varit, att vederbörande vårdbehövande är skyldig

att genom egna avgifter bidraga till kostnaderna för sjukvården. Genom

den frivilliga sjukförsäkringen finnes emellertid möjlighet att försäkringsmässigt

erhålla ersättning för hela kostnaden för sjukhusvård och större

delen av kostnaderna för läkarvård. För obemedlade bekostas sjukvårdsavgifterna

genom socialvårdsorgan.

Erfarenheterna av det i Sverige sålunda tillämpade systemet äro enligt

styrelsens uppfattning goda. Därest nu föreliggande förslag till lag örn allmän

sjukförsäkring genomföres, komma förhållandena att ytterligare förbättras

genom att sjukförsäkringen utsträckes till hela folket och rätten till

ersättning för läkarvård och därmed sammanhängande kostnader utvidgas.

Det i Sverige tillämpade systemet, som innebär, att de vårdbehövande fritt

få välja läkare och att det stora flertalet läkare äro beroende av privatpraktik,

torde enligt styrelsens mening innebära en garanti för att läkarvården

hålles på en hög nivå. Styrelsen anser därför, att anledning icke förefinnes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5S.

5

att införa för de vårdbehövande helt kostnadsfri sjukvård eller eljest frångå

det hittills tillämpade systemet.

I övrigt innehåller rekommendationen åtskilliga synpunkter rörande sjukvårdsorganisationens

anordnande i olika detaljer. Styrelsen anser sig icke

närmare böra gå in härpå men finner för sin del icke skäl föreligga att i

anledning av rekommendationen några nya riktlinjer för hälso- och sjukvårdens

ordnande här i landet uppdragas.

På grund av vad sålunda anförts uttalar styrelsen den meningen, att skäl

icke förelåge att i anledning av förevarande rekommendation vidtaga några

åtgärder från statsmakternas sida.

Delegationen ansluter sig i huvudsak till de av socialstyrelsen anförda

synpunkterna. Beträffande rekommendationens sakliga innehåll ansåge

sig emellertid delegationen icke böra underlåta att framhålla, att man vid avfattningen

uppenbarligen varit angelägen att hålla möjligheter öppna för tilllämpningen

av vitt skilda system vid läkarvårdens beredande. I mångt och

mycket framstode fördenskull de förordade anordningarna såsom främmande

för våra förhållanden. Syftet med och de allmänna uppgifterna för en av

samhället kontrollerad hälso- och sjukvård kunde emellertid sägas väl ansluta

sig till en ordning, som i vårt land allmänt erkänts som eftersträvansvärd.

4. Rekommendationen (nr 70) angående socialpolitisk minimistandard i

icke självständiga områden.

Då ifrågavarande rekommendation saknade aktualitet för vårt lands vidkommande,

ansåge sig delegationen icke behöva ingå på någon närmare

granskning av däri framförda förslag. Rekommendationen torde icke

påkalla annan åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen

föreslagna åtgärder saknade tillämpning på svenska förhållanden.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört, att han beträffande rekommendationerna i huvudsak kunde ansluta

sig till den uppfattning, som delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet uttalat beträffande var och en av dem. I vissa av de ifrågavarande

rekommendationerna hade otvivelaktigt uttryck givits åt många

värdefulla synpunkter av intresse även vid utformningen av den svenska

socialpolitiken. Departementschefen hade därför för avsikt att föranstalta örn

att ifrågavarande rekommendationer bringades till de myndigheters och utredningars

kännedom, vilka därav berördes, för att tagas under övervägande

vid fortsatta utrednings- och planläggningsarbeten.

Det sammanträde med internationella arbetsorganisationen vid vilket de i

propositionen upptagna rekommendationerna antogos är det första efter

krigsutbrottet 1939. Att organisationens verksamhet sålunda återupptagits är

att hälsa med stor tillfredsställelse. Det är att förmoda, att verksamheten

kommer att bliva av särskild betydelse för lösandet av de många skiftande

sociala problem som i de till organisationen anslutna staterna utan tvivel

komma att uppstå under efterkrigstiden.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

Av de fyra i propositionen behandlade rekommendationerna, över vilka

andra lagutskottet har att avgiva yttrande, handlar rekommendationen nr 67

om ekonomisk trygghet. Åtgärder för sådan trygghet böra enligt rekommendationen

åsyfta att avlägsna brist och förebygga nöd genom att i skälig

utsträckning bereda ersättning för inkomst som förlorats till följd av arbetsoförmåga,

däri inbegripet hög ålder, eller arbetslöshet eller på grund av

familjeförsörjarens frånfälle. För genomförandet av detta syfte föreslås dels

ett omfattande och i möjligaste mån enhetligt socialförsäkringssystem, berörande

såvitt möjligt alla anställda och så kallade självständiga arbetare, varmed

torde förstås enskilda företagare i en med arbetare jämförlig ställning,

dels ock socialhjälpsåtgärder, som vid behov tillförsäkra dem som icke omfattas

av försäkringen i stort sett motsvarande förmåner.

Delegationen för det internationella socialpolitiska arbetet har beträffande

denna rekommendation anfört, att principerna däri i stort sett överensstämde

med de grundlinjer som uppdragits för socialvården i vårt land och som

följdes vid nu pågående reformarbete på ifrågavarande område. Delegationen

har dock påpekat vissa detaljer i rekommendationen som icke borde äga

tillämpning å svenska förhållanden. Delegationen har hemställt, att rekommendationen

överlämnas till socialvårdskommittén och 1941 års befolkningsutredning

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det på dessa utredningar

ankommande fortsatta utredningsarbetet.

Rekommendationen nr 68 avser åtgärder för beredande av ekonomisk

trygghet och sjukvård åt personer som hemförlovats från tjänst vid krigsmakten

eller därmed jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien.

Denna rekommendation torde i första hand avse åtgärder i länder som deltagit

i kriget. De i rekommendationen åsyftade problemen torde i Sverige

kunna lösas inom ramen för de för normala förhållanden avsedda socialvårdande

åtgärderna. Av anförda skäl har socialstyrelsen, till vars ståndpunkt

delegationen anslutit sig, funnit, att skäl icke förelåge att i anledning av rekommendationen

vidtaga några åtgärder från statsmakternas sida.

I rekommendationen nr 69 upptagas bestämmelser angående hälso- och

sjukvård. Det förordas inrättandet av en organisation för hälso- och sjukvård,

som såvitt möjligt skall omfatta hela folket och genom vilken medborgarna

skola tillförsäkras en för de vårdbehövande kostnadsfri dylik vård. Två alternativ

uppställas för genomförande av detta önskemål, nämligen antingen en

socialförsäkring, i huvudsak baserad på försäkringsavgifter, eller en särskild

offentlig organisation, finansierad genom allmänna medel.

Socialstyrelsen har anfört, att några nya riktlinjer för hälso- och sjukvårdens

ordnande här i landet enligt styrelsens mening icke syntes böra uppdragas

med anledning av rekommendationen. Skäl förelåge icke att i anledning

av rekommendationen vidtaga några åtgärder från statsmakternas sida. Delegationen

har i huvudsak anslutit sig till vad socialstyrelsen anfört. Delegationen

ville framhålla, att de i rekommendationen förordade anordningarna

i mångt och mycket framstode såsom främmande för våra förhållanden.

Syftet med och de allmänna uppgifterna för en av samhället kon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58.

7

trollered hälso- och sjukvård kunde emellertid sägas väl ansluta sig tili en

ordning som i vårt land allmänt erkänts såsom eftersträvansvärd.

Rekommendationen nr 70 handlar om socialpolitisk minimistandard i ickesjälvständiga

områden. Denna rekommendation saknar såsom delegationen

anfört tillämpning på svenska förhållanden.

I likhet med föredragande departementschefen ansluter sig utskottet i huvudsak

till den uppfattning som delegationen uttalat beträffande de olika rekommendationerna.

Då desamma innehålla många synpunkter som äro

värda beaktande vid utformningen av den svenska socialpolitiken, böra de

såsom departementschefen anfört bringas till de myndigheters och utredningars

kännedom, som därav beröras, för att uppmärksammas vid fortsatta

utrednings- och planläggningsarbeten.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva

vad utskottet anfört.

Stockholm den 1 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Holmbäck, Linder*, Wistrand, Forslund*,

Olof Carlsson, Björkman* och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Hermansson*, Cruse*, Holm*,

Larsson i Östersund och Lundberg i Uppsala* samt Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ds proposition med anhållan örn riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens konfe a1 i texten