Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 6

1945-02-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:6, Andra lagutskottets utlåtande nr 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning ai> Kungl. Majda proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse au 15 § lagen den 16

maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, m. m.

Genom en den 4 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 11, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, bär Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens

begränsning.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

15 §.

Beträffande verksamhet---gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit

viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch

konditoriarbete.

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

1 Gällande lydelse, se SFS 1939: 202.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

9§.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i denna lag är stadgat angående innehavare av företag gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av innehavare av

företag godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i innehavarens ställe.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 fråga örn de skäl, sorn ligga till grund för propositionen, får utskottet,

i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning — i det följande

benämnd allmänna arbetstidslagen — skall arbetsgivare, som använder

arbetare till arbete i strid mot vad i lagen är stadgat eller mot föreskrift

som meddelats med stöd av lagen, fällas till straff (12 §). Straffpåföljd inträder

även för arbetsgivare, som försummar att fullgöra i lagen föreskriven

skyldighet att vederbörligen anmäla sådan avvikelse från arbetstidsregleringen,

som betingas av olyckshändelse m. m., att verkställa vissa anteckningar i

särskild journal eller på annat godtaget sätt, att förvara journalen m. m. på

arbetsstället under viss tid samt att anslå exemplar av lagen och arbetstidsschemat

på arbetsstället, varjämte straff följer för arbetsgivare, som lämnar

oriktig uppgift i anteckning varom nyss nämnts (13 §). Straffet utgöres i

samtliga fall av dagsböter. Från huvudregeln att arbetsgivaren är ansvarig

för efterlevnaden av lagen följer ett undantag av bestämmelsen i 15 § av

lagen. Enligt nämnda paragraf skall nämligen, beträffande verksamhet som

bedrives av kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare gälla

arbetsföreståndaren.

Enahanda ansvariglietsregler givas i lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

här nedan benämnd bageriarbetstidslagen. Företagsinnehavaren

straffas sålunda med dagsböter, om han bedriver arbete i strid mot stadgande

i lagen eller mot föreskrift som utfärdats med stöd av sådant stadgande

(6 §). Enahanda straff inträder, därest företagsinnehavaren försummar

att fullgöra i lagen föreskriven skyldighet att vederbörligen anmäla

sådan avvikelse från arbetstidsregleringen, som betingas av olyckshändelse

m. m., eller att anslå exemplar av lagen i fråga å arbetsstället (7 §). Vidare

föreskrives i 9 § bageriarbetstidslagen — vilken paragraf tillagts genom lag

den 26 maj 1939 — att beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6. 3

kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare skall gälla arbetsföreståndaren.

I Icintarbetstidslagen den 18 juli 1942, arbetstidslagen för detaljhandeln av

samma dag och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer den 30

juni 1944 finnas motsvarande bestämmelser om straffansvar för arbetsgivare,

som bryter mot de i lagarna givna föreskrifterna. I dessa lagar har emellertid

möjlighet skapats för arbetsgivaren att få ansvaret för lagarnas efterlevnad

överflyttat till särskild arbetsföreståndare. Enligt föreskrift i lagarna

(resp. 15, 17 och 15 §) skall nämligen, där arbetsrådet efter framställning

av arbetsgivare godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens

ställe, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

En liknande bestämmelse finnes även i butikstängningslagen

den 18 juli 1942. Jämlikt sistnämnda lag kan nämligen länsstyrelsen efter

framställning av näringsidkare godtaga viss person såsom verksamhetens

föreståndare i näringsidkarens ställe (16 §).

I sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 har frågan om ansvaret för

lagens efterlevnad vunnit en lösning, som avviker från reglerna i de övriga

arbetstidsförfattningarna. Ansvaret för iakttagande av de centrala bestämmelserna

i sjöarbetstidslagen åvilar nämligen fartygsbefälhavaren. Om förseelsen

skett med redarens vetskap och vilja, straffas emellertid även redaren.

I 28 § förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. lämnas vissa föreskrifter rörande arbetstiden för förare av

automobil i yrkesmässig trafik. Enligt 34 § 2 mom. samma förordning straffas

innehavare av trafiktillstånd, som använder förare till arbete i strid mot

nämnda föreskrifter, med böter. Innehaves trafiktillståndet av staten eller

kommun, drabbar ansvaret dock enligt 37 § förarens närmaste förman eller

under vissa omständigheter annan överordnad.

I en vid 1943 års riksdag väckt motion (1:60) hemställdes, bland annat,

att riksdagen för sin del ville besluta, att till 15 § allmänna arbetstidslagen

skulle fogas ett nytt stycke av innehåll, att arbetsrådet efter framställning

av arbetsgivare kunde godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens

ställe.

Andra lagutskottet, som behandlade nämnda motion, inhämtade yttrande

över densamma av arbetsrådet och riksförsäkringsanstalten ävensom av

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och de anställdas

centralorganisation (Daco). Riksförsäkringsanstalten hade i sin tur infordrat

yttranden från samtliga yrkesinspektörer, skogs- och flottledsinspektören

samt yrkesinspektrisen.

Riksdagen, som godkände av andra lagutskottet i ärendet avgivet utlåtande

(nr 25), anhöll i enlighet därmed i skrivelse den 29 maj 1943, att Kungl.

Maj:t ville dels för riksdagen framlägga förslag om sådan ändring i allmänna

arbetstidslagen, att möjlighet bereddes till överflyttning av ari
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

svaret för lagens efterlevnad till särskild i arbetsgivarens ställe av arbetsrådet

godtagen arbetsföreståndare, dels ock låta verkställa utredning rörande

lämpligheten och behovet av motsvarande ändringar i arbetstidslagstiftningen

närstående författningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda. Av utskottets utlåtande torde framgå,

att med arbetstidslagstiftningen närstående författningar närmast åsyftats

bageriarbetstidslagen och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

Genom beslut den 30 juni 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsrådet att

verkställa ifrågavarande av riksdagen begärda utredning rörande arbetstidslagstiftningen

närstående författningar. Arbetsrådet införskaffade yttranden

i ärendet från riksförsäkringsanstalten och statens biltrafiknämnd. Riksförsäkringsanstalten

hade i sin tur infordrat yttranden från yrkesinspektörerna;

biltrafiknämnden hade i ärendet erhållit yttranden från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län

ävensom från järnvägarnas samarbetsnämnd, Sveriges trafikbilägares riksorganisation,

biltrafikens arbetsgivareförbund, svenska transportarbetareförbundet

och svenska lokaltrafikföreningen.

I skrivelse den 21 december 1943 framlade arbetsrådet resultatet av den

anbefallda utredningen, innebärande förslag till ändring av 9 § bageriarbetstidslagen.

Häröver har efter remiss yttranden avgivits av Sveriges bageriidkareförening

och svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Nämnas må slutligen i detta sammanhang, att riksdagen i sin ovanberörda

skrivelse den 29 maj 1943 jämväl anhållit, att vid den inom 1938 års arbetarskyddskommitté

pågående utredningen måtte tagas under övervägande,

huruvida och i vad mån möjlighet borde beredas till överflyttning av ansvaret

för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till

särskild arbetsföreståndare, samt att Kungl. Maj:t i skrivelse den 30 juni

1943 anmodat nämnda kommitté att i samband med fullgörandet av dess

uppdrag överväga sagda spörsmål.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har i propositionen anfört följande:

»I flera av de speciella arbetstidslagarna, nämligen lantarbetstidslagen,

arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger

och kaféer, ävensom i den arbetstidslagstiftningen närstående butikstängningslagen

finnes intagen bestämmelse, enligt vilken vad beträffar ansvaret

för lagarnas efterlevnad offentlig myndighet äger att, efter framställning

från arbetsgivaren, godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i

arbetsgivarens ställe. En sådan bestämmelse torde, på sätt riksdagen hemställt,

böra införas jämväl i allmänna arbetstidslagen. Därjämte torde en

dylik föreskrift, i enlighet med vad som föreslagits eller tillstyrkts av hörda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

5

myndigheter och sammanslutningar, böra inflyta i bageriarbetstidslagen.

Berörda anordning kan nämligen utan tvivel i många fall, till fromma för

effektiviteten av ifrågavarande lagstiftning, leda till att ansvaret verkligen

kommer alt åvila den som faktiskt handhar ledningen av arbetet eller rörelsen

och därför också närmast bör öva uppsikt över att lagstiftningen

efterföljes. Å andra sidan torde den prövning, som vederbörande myndighet

har att verkställa då fråga uppkommer om överflyttning av

arbetsgivaransvaret å särskild föreståndare, innebära en tillfyllestgörande

garanti för att ifrågavarande möjlighet icke missbrukas. För medgivande

till ansvarighetsöverflyttningen lärer nämligen myndigheten städse böra

kräva såväl att tillräckliga skäl för ett överförande av ansvaret visas föreligga

som ock att den, som skall övertaga ansvaret, har en sådan ställning

inom företaget och sådana personliga kvalifikationer att han lämpligen

kan godtagas såsom arbetsföreståndare. Skulle det komma till vederbörande

myndighets kännedom att en person, som av myndigheten tidigare

godtagits såsom arbetsföreståndare, icke längre är lämplig för nämnda

uppgift eller att sådana omständigheter eljest föreligga att ansvarighetsöverflyttningen

icke längre bör äga bestånd, har myndigheten såväl rätt

som skyldighet att återkalla sitt medgivande.

Vad beträffar frågan, på vilken myndighet det bör ankomma att pröva

ansökningar om överflyttande av arbetsgivaransvaret, torde arbetsrådet. som

har att meddela eftergifter från bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen,

jämväl böra pröva ansökningar örn överflyttande av ansvaret enligt

nämnda lag. Ansökningar om eftergifter från bestämmelserna i bageriarbetstidslagen

prövas och avgöras av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

d. v. s. riksförsäkringsanstalten. Denna har påyrkat att jämväl prövningen

av ansökningar örn överflyttande av företagaransvaret enligt bageriarbetstidslagen

måtte anförtros åt anstalten. Såsom arbetsrådet framhållit måste

det emellertid för en enhetlig tillämpning av överflyttningsregeln vara av

betydelse att ifrågavarande ärenden avgöras av arbetsrådet, som har att

bedöma likartade frågor enligt lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln,

arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt, efter

genomförandet av den tillämnade ändringen av allmänna arbetstidslagen,

jämväl enligt sistnämnda lag. Alt märka är även att beträffande de företag,

som omfattas av såväl allmänna arbetstidslagen som bageriarbetstidslagen,

arbetsrådet i allt fall har att pröva, huruvida skäl föreligga för ett

överflyttande av ansvaret för efterlevnaden av bestämmelserna i förstnämnda

lag. Då jag på grund av det anförda förordar att det skall ankomma

på arbetsrådet att pröva ansökningar av ifrågavarande slag jämväl

i vad de avse bageriarbetstidslagen, utgår jag från att arbetsrådet vid

ärendenas behandling kommer att i erforderlig mån söka kontakt med

riksförsäkringsanstalten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

Utskottet.

Vidkommande slutligen spörsmålet huruvida ifrågavarande regel örn överflyttning

av arbetsgivaransvaret bör införas även i förordningen om yrkesmässig

automobiltrafik m. m., nämligen i vad avser förseelser mot förordningens

arbetstidsbestämmelser, skulle en dylik överflyttning på sätt biltrafiknämnden

och arbetsrådet framhållit medföra den olägenheten, att

skilda bestämmelser bleve gällande i fråga om å ena sidan dylika förseelser

och å andra sidan övriga förseelser mot förordningen. Förordningens arbetstidsbestämmelser

givas i 28 §, vilken paragraf innehåller, i 1 mom. regler

om längsta oavbrutna körtid för motorförare i yrkesmässig trafik och i

2 mom. regler om sådan förares arbets- och vilotid. Föreskrifterna i 1 mom.

ha tillkommit så gott som uteslutande i syfte att tjäna trafiksäkerhetens

intresse. Även reglerna i 2 mom. torde endast i ringa mån ha karaktären

av en av sociala skäl betingad arbetstidsreglering. Vid behandlingen

under 1944 års riksdag av ett motionsvis framfört förslag om ändring av

sagda moment underströks också att sistberörda bestämmelser huvudsakligen

avsåge att minska den fara för trafiksäkerheten som är förenad med

förares överansträngning. Vid nu angivna förhållanden och då något starkare

behov av möjlighet till ansvarighetsöverflyttning i vad avser förordningens

arbetstidsbestämmelser icke framträtt, anser jag att nämnda fråga

icke bör upptagas till slutligt övervägande i nu förevarande sammanhang.»

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Genom förevarande proposition har föreslagits införande i allmänna arbetstidslagen

och bageriarbetstidslagen av en bestämmelse, enligt vilken

arbetsrådet skall äga att efter framställning av företagsinnehavare godtaga

viss person såsom arbetsföreståndare i innehavarens ställe med den verkan

att ansvaret för lagarnas efterlevnad överflyttas till arbetsföreståndaren.

Motsvarande bestämmelse finnes redan i de flesta andra arbetstidslagarna.

De nu framlagda lagförslagen hava föranletls av en framställning av 1943

års riksdag. Mot avfattningen av desamma har utskottet intet att erinra.

I fråga om tillämpningen av bestämmelsen ansluter sig utskottet till vad

föredragande statsrådet anfört beträffande förutsättningarna för medgivande

till ansvarighetsöverflyttning och beträffande återkallande av sådant

medgivande. Enligt utskottets mening bör såsom arbetsföreståndare i allmänhet

godtagas endast den som intar en verkligt ledande ställning, således

beträffande företag, som drivas i form av bolag eller förening, verkställande

direktör, disponent eller därmed jämställd befattningshavare. Då det gäller

större industriföretag torde ansvaret böra kunna överflyttas till den som utövar

ledningen för större driftavdelning, särskild fabrik eller dylikt inom

företaget. Med hänsyn till att de företag, som falla under allmänna arbetstidslagen,

i fråga örn storlek, organisation m. m. förete avsevärda skiljaktigheter

är det emellertid vanskligt att fastställa bestämda regler för tillämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

7

ningen av ifrågavarande bestämmelse. Fall kunna tänkas, då avsteg från

de av utskottet uppdragna riktlinjerna kunna vara motiverade. Det torde

böra ankomma på arbetsrådet att i praxis närmare utforma normerna för

tillämpning av bestämmelsen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 15 februari 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund*,

Olof Carlsson, Hallagård och Gunnar Andersson*;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson*, herrar Pettersson

i Hällbacken*, Ryberg*, Nilson i Eskilstuna, Hermansson, Holm* och Larsson

i Ostersund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:42 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 6 i texten