Andra lagutskottets utlåtande nr 6
1945-02-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:6, Andra lagutskottets utlåtande nr 6
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1945 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning ai> Kungl. Majda proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse au 15 § lagen den 16
maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, m. m.
Genom en den 4 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 11, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, bär Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens
begränsning.
Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens
begränsning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
15 §.
Beträffande verksamhet---gälla arbetsföreståndaren.
Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit
viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa
inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch
konditoriarbete.
Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
1 Gällande lydelse, se SFS 1939: 202.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 6.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
9§.
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i denna lag är stadgat angående innehavare av företag gälla arbetsföreståndaren.
Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av innehavare av
företag godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i innehavarens ställe.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 fråga örn de skäl, sorn ligga till grund för propositionen, får utskottet,
i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning — i det följande
benämnd allmänna arbetstidslagen — skall arbetsgivare, som använder
arbetare till arbete i strid mot vad i lagen är stadgat eller mot föreskrift
som meddelats med stöd av lagen, fällas till straff (12 §). Straffpåföljd inträder
även för arbetsgivare, som försummar att fullgöra i lagen föreskriven
skyldighet att vederbörligen anmäla sådan avvikelse från arbetstidsregleringen,
som betingas av olyckshändelse m. m., att verkställa vissa anteckningar i
särskild journal eller på annat godtaget sätt, att förvara journalen m. m. på
arbetsstället under viss tid samt att anslå exemplar av lagen och arbetstidsschemat
på arbetsstället, varjämte straff följer för arbetsgivare, som lämnar
oriktig uppgift i anteckning varom nyss nämnts (13 §). Straffet utgöres i
samtliga fall av dagsböter. Från huvudregeln att arbetsgivaren är ansvarig
för efterlevnaden av lagen följer ett undantag av bestämmelsen i 15 § av
lagen. Enligt nämnda paragraf skall nämligen, beträffande verksamhet som
bedrives av kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare gälla
arbetsföreståndaren.
Enahanda ansvariglietsregler givas i lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
här nedan benämnd bageriarbetstidslagen. Företagsinnehavaren
straffas sålunda med dagsböter, om han bedriver arbete i strid mot stadgande
i lagen eller mot föreskrift som utfärdats med stöd av sådant stadgande
(6 §). Enahanda straff inträder, därest företagsinnehavaren försummar
att fullgöra i lagen föreskriven skyldighet att vederbörligen anmäla
sådan avvikelse från arbetstidsregleringen, som betingas av olyckshändelse
m. m., eller att anslå exemplar av lagen i fråga å arbetsstället (7 §). Vidare
föreskrives i 9 § bageriarbetstidslagen — vilken paragraf tillagts genom lag
den 26 maj 1939 — att beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller
Andra lagutskottets utlåtande nr 6. 3
kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare skall gälla arbetsföreståndaren.
I Icintarbetstidslagen den 18 juli 1942, arbetstidslagen för detaljhandeln av
samma dag och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer den 30
juni 1944 finnas motsvarande bestämmelser om straffansvar för arbetsgivare,
som bryter mot de i lagarna givna föreskrifterna. I dessa lagar har emellertid
möjlighet skapats för arbetsgivaren att få ansvaret för lagarnas efterlevnad
överflyttat till särskild arbetsföreståndare. Enligt föreskrift i lagarna
(resp. 15, 17 och 15 §) skall nämligen, där arbetsrådet efter framställning
av arbetsgivare godtagit viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens
ställe, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
En liknande bestämmelse finnes även i butikstängningslagen
den 18 juli 1942. Jämlikt sistnämnda lag kan nämligen länsstyrelsen efter
framställning av näringsidkare godtaga viss person såsom verksamhetens
föreståndare i näringsidkarens ställe (16 §).
I sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 har frågan om ansvaret för
lagens efterlevnad vunnit en lösning, som avviker från reglerna i de övriga
arbetstidsförfattningarna. Ansvaret för iakttagande av de centrala bestämmelserna
i sjöarbetstidslagen åvilar nämligen fartygsbefälhavaren. Om förseelsen
skett med redarens vetskap och vilja, straffas emellertid även redaren.
I 28 § förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. lämnas vissa föreskrifter rörande arbetstiden för förare av
automobil i yrkesmässig trafik. Enligt 34 § 2 mom. samma förordning straffas
innehavare av trafiktillstånd, som använder förare till arbete i strid mot
nämnda föreskrifter, med böter. Innehaves trafiktillståndet av staten eller
kommun, drabbar ansvaret dock enligt 37 § förarens närmaste förman eller
under vissa omständigheter annan överordnad.
I en vid 1943 års riksdag väckt motion (1:60) hemställdes, bland annat,
att riksdagen för sin del ville besluta, att till 15 § allmänna arbetstidslagen
skulle fogas ett nytt stycke av innehåll, att arbetsrådet efter framställning
av arbetsgivare kunde godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens
ställe.
Andra lagutskottet, som behandlade nämnda motion, inhämtade yttrande
över densamma av arbetsrådet och riksförsäkringsanstalten ävensom av
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och de anställdas
centralorganisation (Daco). Riksförsäkringsanstalten hade i sin tur infordrat
yttranden från samtliga yrkesinspektörer, skogs- och flottledsinspektören
samt yrkesinspektrisen.
Riksdagen, som godkände av andra lagutskottet i ärendet avgivet utlåtande
(nr 25), anhöll i enlighet därmed i skrivelse den 29 maj 1943, att Kungl.
Maj:t ville dels för riksdagen framlägga förslag om sådan ändring i allmänna
arbetstidslagen, att möjlighet bereddes till överflyttning av ari
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
svaret för lagens efterlevnad till särskild i arbetsgivarens ställe av arbetsrådet
godtagen arbetsföreståndare, dels ock låta verkställa utredning rörande
lämpligheten och behovet av motsvarande ändringar i arbetstidslagstiftningen
närstående författningar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda. Av utskottets utlåtande torde framgå,
att med arbetstidslagstiftningen närstående författningar närmast åsyftats
bageriarbetstidslagen och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m.
Genom beslut den 30 juni 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsrådet att
verkställa ifrågavarande av riksdagen begärda utredning rörande arbetstidslagstiftningen
närstående författningar. Arbetsrådet införskaffade yttranden
i ärendet från riksförsäkringsanstalten och statens biltrafiknämnd. Riksförsäkringsanstalten
hade i sin tur infordrat yttranden från yrkesinspektörerna;
biltrafiknämnden hade i ärendet erhållit yttranden från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län
ävensom från järnvägarnas samarbetsnämnd, Sveriges trafikbilägares riksorganisation,
biltrafikens arbetsgivareförbund, svenska transportarbetareförbundet
och svenska lokaltrafikföreningen.
I skrivelse den 21 december 1943 framlade arbetsrådet resultatet av den
anbefallda utredningen, innebärande förslag till ändring av 9 § bageriarbetstidslagen.
Häröver har efter remiss yttranden avgivits av Sveriges bageriidkareförening
och svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Nämnas må slutligen i detta sammanhang, att riksdagen i sin ovanberörda
skrivelse den 29 maj 1943 jämväl anhållit, att vid den inom 1938 års arbetarskyddskommitté
pågående utredningen måtte tagas under övervägande,
huruvida och i vad mån möjlighet borde beredas till överflyttning av ansvaret
för iakttagande av arbetarskyddslagstiftningen från arbetsgivare till
särskild arbetsföreståndare, samt att Kungl. Maj:t i skrivelse den 30 juni
1943 anmodat nämnda kommitté att i samband med fullgörandet av dess
uppdrag överväga sagda spörsmål.
Föredraganden, statsrådet Erlander, har i propositionen anfört följande:
»I flera av de speciella arbetstidslagarna, nämligen lantarbetstidslagen,
arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstidslagen för hotell, restauranger
och kaféer, ävensom i den arbetstidslagstiftningen närstående butikstängningslagen
finnes intagen bestämmelse, enligt vilken vad beträffar ansvaret
för lagarnas efterlevnad offentlig myndighet äger att, efter framställning
från arbetsgivaren, godtaga viss person såsom arbetsföreståndare i
arbetsgivarens ställe. En sådan bestämmelse torde, på sätt riksdagen hemställt,
böra införas jämväl i allmänna arbetstidslagen. Därjämte torde en
dylik föreskrift, i enlighet med vad som föreslagits eller tillstyrkts av hörda
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
5
myndigheter och sammanslutningar, böra inflyta i bageriarbetstidslagen.
Berörda anordning kan nämligen utan tvivel i många fall, till fromma för
effektiviteten av ifrågavarande lagstiftning, leda till att ansvaret verkligen
kommer alt åvila den som faktiskt handhar ledningen av arbetet eller rörelsen
och därför också närmast bör öva uppsikt över att lagstiftningen
efterföljes. Å andra sidan torde den prövning, som vederbörande myndighet
har att verkställa då fråga uppkommer om överflyttning av
arbetsgivaransvaret å särskild föreståndare, innebära en tillfyllestgörande
garanti för att ifrågavarande möjlighet icke missbrukas. För medgivande
till ansvarighetsöverflyttningen lärer nämligen myndigheten städse böra
kräva såväl att tillräckliga skäl för ett överförande av ansvaret visas föreligga
som ock att den, som skall övertaga ansvaret, har en sådan ställning
inom företaget och sådana personliga kvalifikationer att han lämpligen
kan godtagas såsom arbetsföreståndare. Skulle det komma till vederbörande
myndighets kännedom att en person, som av myndigheten tidigare
godtagits såsom arbetsföreståndare, icke längre är lämplig för nämnda
uppgift eller att sådana omständigheter eljest föreligga att ansvarighetsöverflyttningen
icke längre bör äga bestånd, har myndigheten såväl rätt
som skyldighet att återkalla sitt medgivande.
Vad beträffar frågan, på vilken myndighet det bör ankomma att pröva
ansökningar om överflyttande av arbetsgivaransvaret, torde arbetsrådet. som
har att meddela eftergifter från bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen,
jämväl böra pröva ansökningar örn överflyttande av ansvaret enligt
nämnda lag. Ansökningar om eftergifter från bestämmelserna i bageriarbetstidslagen
prövas och avgöras av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
d. v. s. riksförsäkringsanstalten. Denna har påyrkat att jämväl prövningen
av ansökningar örn överflyttande av företagaransvaret enligt bageriarbetstidslagen
måtte anförtros åt anstalten. Såsom arbetsrådet framhållit måste
det emellertid för en enhetlig tillämpning av överflyttningsregeln vara av
betydelse att ifrågavarande ärenden avgöras av arbetsrådet, som har att
bedöma likartade frågor enligt lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln,
arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt, efter
genomförandet av den tillämnade ändringen av allmänna arbetstidslagen,
jämväl enligt sistnämnda lag. Alt märka är även att beträffande de företag,
som omfattas av såväl allmänna arbetstidslagen som bageriarbetstidslagen,
arbetsrådet i allt fall har att pröva, huruvida skäl föreligga för ett
överflyttande av ansvaret för efterlevnaden av bestämmelserna i förstnämnda
lag. Då jag på grund av det anförda förordar att det skall ankomma
på arbetsrådet att pröva ansökningar av ifrågavarande slag jämväl
i vad de avse bageriarbetstidslagen, utgår jag från att arbetsrådet vid
ärendenas behandling kommer att i erforderlig mån söka kontakt med
riksförsäkringsanstalten.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
Utskottet.
Vidkommande slutligen spörsmålet huruvida ifrågavarande regel örn överflyttning
av arbetsgivaransvaret bör införas även i förordningen om yrkesmässig
automobiltrafik m. m., nämligen i vad avser förseelser mot förordningens
arbetstidsbestämmelser, skulle en dylik överflyttning på sätt biltrafiknämnden
och arbetsrådet framhållit medföra den olägenheten, att
skilda bestämmelser bleve gällande i fråga om å ena sidan dylika förseelser
och å andra sidan övriga förseelser mot förordningen. Förordningens arbetstidsbestämmelser
givas i 28 §, vilken paragraf innehåller, i 1 mom. regler
om längsta oavbrutna körtid för motorförare i yrkesmässig trafik och i
2 mom. regler om sådan förares arbets- och vilotid. Föreskrifterna i 1 mom.
ha tillkommit så gott som uteslutande i syfte att tjäna trafiksäkerhetens
intresse. Även reglerna i 2 mom. torde endast i ringa mån ha karaktären
av en av sociala skäl betingad arbetstidsreglering. Vid behandlingen
under 1944 års riksdag av ett motionsvis framfört förslag om ändring av
sagda moment underströks också att sistberörda bestämmelser huvudsakligen
avsåge att minska den fara för trafiksäkerheten som är förenad med
förares överansträngning. Vid nu angivna förhållanden och då något starkare
behov av möjlighet till ansvarighetsöverflyttning i vad avser förordningens
arbetstidsbestämmelser icke framträtt, anser jag att nämnda fråga
icke bör upptagas till slutligt övervägande i nu förevarande sammanhang.»
Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.
Genom förevarande proposition har föreslagits införande i allmänna arbetstidslagen
och bageriarbetstidslagen av en bestämmelse, enligt vilken
arbetsrådet skall äga att efter framställning av företagsinnehavare godtaga
viss person såsom arbetsföreståndare i innehavarens ställe med den verkan
att ansvaret för lagarnas efterlevnad överflyttas till arbetsföreståndaren.
Motsvarande bestämmelse finnes redan i de flesta andra arbetstidslagarna.
De nu framlagda lagförslagen hava föranletls av en framställning av 1943
års riksdag. Mot avfattningen av desamma har utskottet intet att erinra.
I fråga om tillämpningen av bestämmelsen ansluter sig utskottet till vad
föredragande statsrådet anfört beträffande förutsättningarna för medgivande
till ansvarighetsöverflyttning och beträffande återkallande av sådant
medgivande. Enligt utskottets mening bör såsom arbetsföreståndare i allmänhet
godtagas endast den som intar en verkligt ledande ställning, således
beträffande företag, som drivas i form av bolag eller förening, verkställande
direktör, disponent eller därmed jämställd befattningshavare. Då det gäller
större industriföretag torde ansvaret böra kunna överflyttas till den som utövar
ledningen för större driftavdelning, särskild fabrik eller dylikt inom
företaget. Med hänsyn till att de företag, som falla under allmänna arbetstidslagen,
i fråga örn storlek, organisation m. m. förete avsevärda skiljaktigheter
är det emellertid vanskligt att fastställa bestämda regler för tillämp
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
7
ningen av ifrågavarande bestämmelse. Fall kunna tänkas, då avsteg från
de av utskottet uppdragna riktlinjerna kunna vara motiverade. Det torde
böra ankomma på arbetsrådet att i praxis närmare utforma normerna för
tillämpning av bestämmelsen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 15 februari 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund*,
Olof Carlsson, Hallagård och Gunnar Andersson*;
från andra kammaren: herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson*, herrar Pettersson
i Hällbacken*, Ryberg*, Nilson i Eskilstuna, Hermansson, Holm* och Larsson
i Ostersund.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:42 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 6 i texten