Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 37 avherr Helgesson m. fl. samt i andra kammaren nr 71 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. och nr 177 av herr Birke.

1945-06-05 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:62, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik. Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 37 avherr Helgesson m. fl. samt i andra kammaren nr 71 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. och nr 177 av herr Birke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1945 kl. 9 fm.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av

högertrafik.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 37 avherr

Helgesson m. fl. samt i andra kammaren nr 71 av herr Nilsson i Göteborg

m. fl. och nr 177 av herr Birke.

I motionerna, av vilka de två förstnämnda äro likalydande, hemställes, att

riksdagen måtte i princip besluta införande av högertrafik i landet samt bemyndiga

regeringen att så snart förhållandena det medgiva genomföra reformen,

enligt de två förstnämnda motionerna dock senast två år efter krigets

slut.

Belräffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrivelse från Stockholms handelskammare,

vari hemställts, att utskottet måtte tillstyrka bifall till motionerna.

Spörsmålet om övergång till högertrafik har vid flera tillfällen behandlats

i riksdagen samt varit föremål för utredningar av sakkunniga. En redogörelse

för vad sålunda och i övrigt beträffande frågan förekommit till och

med 1938 års riksdag finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 24

vid 1939 års lagtima riksdag. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Vid 1939 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, I: 217, vari hemställdes,

att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att överväga och för

riksdagen framlägga förslag snarast möjligt örn övergång till högertrafik.

I utlåtande, nr 24, i anledning av motionen yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Såsom framgår av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen har högertrafiken

på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde

inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska

fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,

som regeln om högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för

Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade

trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare

böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas

sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla

förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter och

Bihang lill riksdagens protokoll t945. 9 sami. 2 aud. Nr 62.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ändra lagutskottets utlåtande nr 62.

kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till

betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands övergång till högertrafik bör

följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är

det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till

en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro

förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande

är fallet.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt land angående övergång

till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av

vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att

olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.

En i ämnet verkställd utredning —--har emellertid visat, att antalet av

de olyckor, som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik,

är relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska

motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera

betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik med

utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband med

utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade uppgifterna

rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva dessutom

vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner sig i

snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än att denna

ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn härtill

kan det icke anses utslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden med ett

bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma att framstå såsom

mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,

att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas

önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar

uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.

Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under

färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara

ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande

på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står

uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets

mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för

denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel

såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en

fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra

allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till

lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande

göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.

Jämväl andra trafikanter och framförallt fotgängare hava vid resor

till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja sig vid

dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall. Genom

den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt folk kommit

i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav synes en

ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna förväntas.

Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar komma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

3

(ill användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande

av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav vara ett intresse,

som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik

bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken

för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.

Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna

i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens

omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt

förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande

Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående

år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad

med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt

lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra

stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva

av övergående natur. Den olycksfallsrisk, som äger samband med olikheten

i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.

I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken

i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även örn samtidigt

trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan

till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband

med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju

längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.

En övergång till högertrafik kommer uppenbarligen att medföra icke oväsentliga

kostnader. Sålunda måste i de städer, där spårvägstrafik förekommer,

åtskilliga ändringsarbeten verkställas med avseende å vagnpark samt

banor och anläggningar. Vidare måste vägmärken och andra till tjänst för

väg- och gatutrafiken uppsatta signaler flyttas, varjämte vissa ändringsarbeten

i övrigt å gator och vägar torde bliva erforderliga. En av de största

utgiftsposterna vid en övergång till högertrafik torde föranledas av den ombyggnad

av omnibusbeståndet, som därvid måste vidtagas. Av utskottets

ovan lämnade redogörelse framgår, att antalet omnibusar i riket under senare

år undergått en väsentlig ökning. Skäl synas föreligga för antagandet,

att denna ökning under de närmaste åren kommer att fortsätta och att till

följd därav kostnaden för en eventuell ombyggnad av omnibusar kommer

att växa. Emellertid torde spårvägstrafiken i de inre delarna av vissa städer

framdeles komma att nedläggas. Därigenom skulle uppenbarligen en

minskning av kostnaderna för spårvägstrafikens omläggning inträda. Denna

minskning kommer dock sannolikt att uppvägas av ökade utgifter för ombyggnad

av det större antal omnibusar, som vid en sådan tidpunkt kan finnas

i landet. Jämväl övriga utgifter, som äro förbundna med en övergång

till högertrafik, torde till följd av de anordningar, som betingas av den alltmer

växande trafiken, visa cn tendens till ökning.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående

lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer

till stånd. Vid en sådan utredning torde — förutom övriga på frågan inverkande

omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, som kunna

förefinnas att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras

vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer almin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

stone delvis kunna motverkas, om övergången genomföres vid därför lämpad

tidpunkt och om densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

i anledning av motionen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande lämpligheten av att i

vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag,

till vilka utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Efter bemyndande av Kungl. Majit tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

den 26 augusti 1939 särskilda sakkunniga (1939 års

högertrafikkommitté) för att inom departementet biträda nied verkställande

av en förutsättningslös utredning i ämnet.

Kommittén avgav den 3 december 1940 betänkande med förslag rörande

övergång till högertrafik i Sverige (Statens off. utredn. 1940:30). Ur betänkandet

torde här i anslutning till vissa av de synpunkter, som utvecklats i

andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr 24/1939, böra anföras följande.

Enligt kommitténs uppfattning kunde avgörande företräde ur teoretisk

eller teknisk synpunkt icke givas åt någotdera av de trafiksystem, varom

fråga är. Den omständigheten att flertalet bilar i vårt land vore vänsterstyrda

kunde icke godtagas såsom skäl för övergång till högertrafik. Även

om de fördelar, som ur trafiksäkerhetssynpunkt kunde påvisas vid tillämpning

av vänsterstyrning i högertrafik, skulle antagas större än de olägenheter,

som kunde vara förbundna med vänsterstyrning i nuvarande trafiksystem,

torde dessa fördelar icke vara av den art eller storleksordning att de

i och för sig kunde motivera en så omfattande samt med väsentliga kostnader

och olägenheter förenad åtgärd som hela trafiksystemets omläggning i

förevarande avseende, överhuvud syntes det ej förenat med klok förtänksamhet

att grunda en dylik omläggning, vilken måste förutsättas komma att

bliva bestående för överskådlig framtid, på en detalj i det nuvarande bilbeståndets

konstruktion.

Huvudskälet för en övergång till högertrafik måste enligt kommittén vara

kravet på största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerna i den internationella

landsvägstrafiken. Detta krav grundade sig givetvis i första hand

på angelägenheten av att eliminera de orsaker till trafikolyckor, som med

nu rådande oenhetliga system funnes och som uppenbarligen måste få större

betydelse i den mån vårt land finge ökad andel i internationell trafik. Vid

bedömande av detta kravs berättigande ur trafiksäkerhetssynpunkt måste

hänsyn tagas ej blott till den utländska trafik, som inkomme till vårt land

från länder med högertrafik, utan även till den trafik, som ginge till sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

o

länder från vårt land. Man måste vidare taga hänsyn till såväl bilar som

cyklister och trafikanter till fots. I detta sammanhang borde ock beaktas den

hämmande inverkan, som förekomsten av olika trafikregler i skilda länder

kunde antagas utöva främst på den internationella motorfordonstrafikens

utveckling, samt önskvärdheten av att detta hämmande moment kunde undanröjas

icke minst med hänsyn till den för vårt land ur ekonomisk synpunkt

betydelsefulla utländska turisttrafiken.

Beträffande frågan i vad mån tillämpningen av olika

trafikregler i de skilda länderna utövat inverkan på

olycksfallsrisken har kommittén kommit till samma uppfattning

som andra lagutskottet vid 1939 års riksdag. Örn alltså olycksfallsfrekvensen

hittills icke varit betydande, vore det emellertid enligt kommitténs åsikt

uppenbart, att olägenheterna av skilda trafikregler vid en intensifierad internationell

trafik skulle komma att växa. Man hade alltså att taga ståndpunkt

till frågan huruvida en sådan intensifiering vore sannolik.

För närvarande vore av naturliga skäl motorfordonstrafiken mellan Sverige

och utlandet reducerad till ett minimum, liksom även den inländska motorfordonstrafiken

vore väsentligt reducerad. När en vändning mot ökad trafik

kunde inträffa undandroge sig kommitténs bedömande. Då man emellertid

måste se frågan örn övergång till högertrafik på lång sikt, torde man vara

berättigad att vid frågans bedömande utgå från en förnyad stegring av såväl

den inländska motorfordonstrafiken som ock trafiken med utlandet. Vid

sådant förhållande torde den nuvarande nedgångsperioden i den internationella

trafiken icke böra åberopas såsom skäl för att nu undanskjuta ett

avgörande i positiv riktning. Å andra sidan syntes den minskade trafiken

ägnad att i vissa avseenden underlätta en omläggning av ifrågavarande slag,

ehuru man ej kunde bortse från att vissa med den nuvarande krisen sammanhängande

förhållanden innebure försvårande moment.

Kommittén ansåg, att en övergång till högertrafik beträffande väg- och

gatutrafik (alltså ej järnvägstrafik) måste anses principiellt riktig och borde

genomföras under förutsättning att därmed förväntad vinst i trafiksäkerhetsavseende

kunde antagas större än därmed förenad olägenhet. Att till

grund för ett beslut i förevarande avseende lägga några kalkyler rörande

ekonomisk vinst i form av ökad utländsk turisttrafik vid en omläggning

ansåge kommittén icke tiiirådligt, då några tillförlitliga beräkningar i detta

hänseende icke torde kunna framläggas.

De med en övergång till högertrafik förenade olägenheter, som borde vägas

mot vinsten därav, vore dels faran för ökade olycksfallsrisker under

övergångsperioden och dels kostnaderna för omläggningen. Vid bedömandet

av detta avvägningsspörsmål borde beaktas, att vinsten skulle bliva för framtiden

bestående under det att olägenheterna vore av övergående natur.

Att olycksfallsrisken under övergångsperioden skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

stegras vöre enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt. För ett riktigt

bedömande av denna omständighet borde emellertid den totala omfattningen

av de skador, som på lång sikt kunde förväntas uppstå, om högertrafik infördes,

ställas i förhållande till omfattningen av skador vid bibehållen vänstertrafik.

En beräkning av detta förhållande torde dock icke med någon större

grad av tillförlitlighet kunna verkställas, då resultatet i verkligheten måste

bliva beroende på en mångfald olika faktorer, vilka ej kunde bestämmas på

förhand. Ett försök att med utnyttjande av tillgänglig statistik belysa förhållandet

hade dock på föranstaltande av kommittén utförts. Av de därvid

gjorda beräkningarna hade dragits den slutsatsen, att, i händelse högertrafik

ej infördes, olyckor, som berodde på ovana vid vänstertrafik, måste i det

långa loppet medföra skadeverkningar av större omfattning än dem som kunde

förväntas uppkomma av olyckor, som berodde på ovana vid högertrafik,

i händelse sådan trafik infördes, en slutsats som uppenbarligen talade till

förmån för en omläggning till högertrafik. I fråga örn den tidpunkt, då vid

en dylik omläggning vinsten i förevarande avseende skulle uppkomma, utvisade

åter de verkställda beräkningarna ej alltför gynnsamma resultat. Härvid

borde emellertid beaktas, att beräkningarna ytterst utginge från den

statistik, som hade verkställts i samband med trafikomläggningen i Österrike

under år 1938. Denna omläggning hade skett under särdeles ogynnsamma

förhållanden, bl. a. i samband med större trupprörelser, mörkläggningsövningar

m. m. Ej heller hade omläggningen genomförts samtidigt i hela

landet, vilket säkerligen bidragit till ökat antal olyckor. Vidare borde beaktas,

att beräkningarna ej toge hänsyn till de olyckor, som på grund av vår

ovana vid högertrafik inträffade utomlands. Efter en omläggning bortfölle

jämväl denna orsak till olycksrisker.

Kommittén ansåge sig därför med fog kunna antaga att — även om ett

ökat antal trafikolyckor i samband med övergång till högertrafik i vårt land

ej kunde undvikas — man dock härvid, såvida ej oförutsedda ogynnsamma

omständigheter inträffade, borde kunna påräkna ett vida bättre resultat än

de på grundval av beräkningarna skisserade, allt under förutsättning att

effektiva åtgärder till motverkande av olycksrisken vidtoges i enlighet med

vissa av kommittén förordade riktlinjer.

De med en övergång till högertrafik förenade kostnaderna ha avkommittén

beräknats för följande åtgärder:

förändring av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator, såsom vägmärken,

trafiksignaler och refuger m. m.,

förändring av vissa av järnvägarnas signal- och säkerhetsanordningar,

vilka beröra väg- och gatutrafiken,

ombyggnad av viss del av spårvägarnas rullande materiel samt fasta anläggningar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

7

ombyggnad av omnibusar och vissa fasta för den yrkesmässiga omnibustrafiken

erforderliga anläggningar samt

åtgärder, som äro nödvändiga i samband med övergången för att eliminera

därmed förenade olägenheter och risker.

Under förutsättning att övergång till högertrafik kunde ske i juni 1943,

skulle kostnaderna för ovan nämnda åtgärder enligt kommitténs beräkningar

uppgå till omkring 16 miljoner kronor, därav för åtgärder beträffande

omnibusar m. m. omkring 10,3 miljoner. Kostnadsberäkningarna hade beträffande

sistnämnda belopp grundats å prisläget den 1 september 1940 och

i övrigt på prislägena vid skilda tider från hösten 1939 till utgången av 1940.

Enligt kommitténs förslag borde av kostnaderna något mer än 14 miljoner

kronor bäras av statsverket.

För klarläggande av sin ståndpunktbeträffande frågan örn

övergång till högertrafik anförde kommittén följande:

En övergång till högertrafik i vårt land beträffande väg- och gatutrafik

måste anses vara principiellt riktig för vinnande av största möjliga enhetlighet

i fråga om trafikreglerna till lands på sätt redan skett till sjöss och i

luften. Man bör jämväl kunna antaga, att därest effektiva åtgärder mot

den ökade risken för trafikolyckor i samband med övergången till dylik

trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor skall kunna nedbringas

så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid skall visa sig berättigad

ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas, synes en övergång

till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad

trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud i

vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal år förväntas,

kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större olycksrisker

vid omläggningen.

Kommittén vill därför förorda, att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter

eller av andra skäl, som undandraga sig kommitténs bedömande,

hinder möter — beslut fattas örn införande av högertrafik i vårt land i

enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

Över kommitténs betänkande avgåvos, efter remiss, yttranden av

länsstyrelserna (av vilka en del infordrade yttranden bl. a. från länens vägingenjörer,

vägstyrelser, bilbesikLningsmän och polismyndigheter), generalposts

lyrelsen, järnvägsstyrelsen, skolöverstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, överbefälhavaren, arméförvaltningens tygdepartement,

statspolisintendenten, statens arbetsmarknadskommission, Svenska

järnvägsföreningen, Svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen

(numera Svenska lokaltrafikföreningen), trafikförsäkringsföreningen, Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande, Kungl, automobilklubben,

Motormännens riksförbund, Sveriges trafikbilägares riksorganisation, Automobilbesiktningsmännens

förening, Cyklisternas riksförening (Cykelfrämjandet),

Sveriges bilskolors riksförbund, Svenska automobilhandlareför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

eningen, automobilhandlareförbundel, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska stadsförbundet, Svenska trafikförbundet, Svenska vägföreningen,

Svenska vägstyrelsernas förbund, Svenska teknologföreningen och Svenska

motorförbundet.

I flertalet av yttrandena tillstyrktes i princip övergång till högertrafik. Införande

av högertrafik avstyrktes av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska

motcrförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Statskontoret

och statspolisintendenten, som icke direkt avstyrkte den föreslagna reformen

i princip, uttalade sig emellertid mot dess genomförande, åtminstone under

rådande förhållanden.

Vid 7.94/ års riksdag väcktes ånyo motioner, I: 110 av herr Nisser m. fl.

och 11:214 av herr Lundell, om införande av högertrafik.

I utlåtande, nr 13, i anledning av motionerna anmärkte andra lagutskottet,

att frågan huruvida högertrafik skulle införas i vårt land för närvarande

efter verkställd utredning vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med

hänsyn härtill ansåge utskottet, att riksdagen icke då borde taga ställning

till denna fråga.

På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet i andra kammaren anförde chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Regeringen har beslutat att icke i år förelägga riksdagen förslag i ärendet.

I de inkomna remissyttrandena har man kunnat spåra en ganska positiv inriktning.

Flertalet hörda myndigheter ha uttalat sig för införande av högertrafik,

men det har också rests mycket starka betänkligheter emot att införa

högertrafik just nu. Särskilt har överbefälhavaren poängterat, att det icke

gärna kunde vara rimligt att genomföra en i trafikhänseende så genomgripande

omläggning i det osäkra läge, som nu är för handen. Påståendet, att

det just nu skulle vara särskilt lämpligt att övergå från vänsterkörning till

högerkörning, därför att trafiken är inskränkt, bemötes alltså från militärt

håll med hänvisning till att det skulle vara en mycket dålig beredskapsåtgärd

att vidtaga en trafikomläggning, när man icke vet, om icke under tiden

armén till äventyrs måste ställas på krigsfot. — ---De skäl mot en om
läggning,

som anförts från militärt håll, måste av regeringen tillerkännas

en utomordentligt stor betydelse. Regeringens hållning har dessutom bestämts

av statsfinansiella hänsyn. Arrangemanget skulle enligt kommitténs

förslag kosta 16 miljoner kronor, varav staten skulle bidraga med omkring

14 miljoner kronor. Man måste väl ändå erkänna, att det finns andra ändamål,

som det är mera nödvändigt att tillgodose i dessa tider.

Som motiv för en övergång till högertrafik har----åberopats, att det

ur arbetslöshetssynpunkl skulle vara förmånligt att nu övergå till högertrafik.

Så är icke förhållandet. Saken är nämligen den, att det mesta av de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

9

arbeten, som skulle behöva utföras vid en övergång från vänstertrafik till

högertrafik, består i omändring av omnibusparken och eventuellt ombyggnad

av spårvagnarna. Det gäller speciella arbeten, som endast kunna utföras

vid karosseri- och andra för dylik specialtillverkning uppförda verkstäder.

Inom verkstadsindustrien har för övrigt icke rått och befaras icke någon arbetslöshet.

Övriga arbeten, som skulle behöva utföras, äro av så ringa omfattning,

att de ur arbetslöshetssynpunkt varken göra till eller ifrån. Allra

minst torde de arrangemang, som behöva vidtagas för flyttande av vägmärken

och vägvisare, ha någon betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. De måste

nämligen vidtagas på mycket kort tid, och arbetena lämpa sig därför icke

för arbetslösa.

Regeringen har icke principiellt fattat ståndpunkt i frågan om övergång

till högertrafik, men regeringen anser det oundgängligen nödvändigt att

vänta med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kan bättre

överblickas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågan örn införande av högertrafik behandlades därefter i anledning av

väckta motioner (I: 47 av herr Nisser m. fl. och II: 7 av herr Pettersson i

Hällbacken m. fl.) av 1943 års riksdag.

I utlåtande, nr 9, över nämnda motioner yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget

ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande

omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva^ följden av införande

av högertrafik. Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till

högertrafik kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde

ej heller låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta

sig efter ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet

överblickas.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare

och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom

skulle lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till

högertrafik, vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.

Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat

under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis

kan fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes

böra fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform

kan genomföras, finner utskottet ej skäl att tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, då förhållandena

det medgiva, täger frågan under omprövning.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionerna icke matte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservationer avgåvos dels av herrar Linder, Forslund, Löfvander och

Hallagård, vilka ansågo, att utskottets motivering i vissa avseenden bort

hava annan lydelse, dels ock av herr Pettersson i Hällbacken, som hem
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

ställde, att riksdagen måtte i princip uttala sig för införande av högertrafik

samt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit så snart förhållandena

det medgåve för riksdagen framlade förslag härom.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I skrivelse den 23 januari 1945 anmodade chefen för kommunikationsdepartementet

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt dels verkställa

den revision av kostnadsberäkningarna i högertrafikkommitténs betänkande,

som kunde föranledas av efter år 1940 inträffade förhållanden,

samt på grundval av en sådan revision framlägga nya kostnadsberäkningar

i ämnet, dels ock i samband därmed avgiva ej mindre yttrande och förslag

beträffande den övergångstid, som lämpligen borde fastställas därest beslut

örn övergång till högertrafik skulle meddelas inom en närliggande framtid,

än även yttrande rörande de omständigheter i övrigt, som styrelsen funne

vara av betydelse för ett ståndpunktstagande i frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redovisade nämnda uppdrag med skrivelse

den 2 mars 1945. Under förutsättning att övergång till högertrafik

skedde hösten 1946, skulle kostnaderna för övergången enligt styrelsens beräkningar

uppgå till cirka 27 miljoner kronor. Kostnaderna hade alltså

sedan högertrafikkommitténs beräkningar utfördes stegrats med omkring

11 miljoner kronor. Direkt jämförelse mellan kommitténs och styrelsens

siffror bleve emellertid missvisande, dels emedan styrelsen i sin beräkning

medtagit vissa kostnader, som kommittén icke tagit hänsyn till (fraktkostnader

för bussar en miljon kronor och oförutsedda utgifter en miljon kronor),

dels på grund av den prisstegring som inträtt sedan kommittén framlade sin

beräkning. Hänfört till 1940 års prisnivå torde den verkliga kostnadsökökningen

stanna vid ungefär en miljon kronor.

Beträffande principfrågan, huruvida övergång borde ske till högertrafik,

anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a.:

I yttrande den 20 januari 1941 över 1939 års högertrafikkommittés betänkande

instämde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i kommitténs förord

för införande av högertrafik. Under den tid, som sedan dess förflutit, har

styrelsen stärkts i sin bestämda uppfattning, att vårt land i längden icke

kan fasthålla vid en körregel, motsatt den som tillämpas icke blott i våra

närmaste grannländer utan bland majoriteten av jordens länder.

I likhet med 1939 års högertrafikkommitté anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att huvudmotivet för en övergång till högertrafik är kravet på

största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerna i den internationella

landsvägstrafiken. Ehuru det kan vara vanskligt att göra förutsägelser om

den kommande trafikutvecklingen, är dock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del övertygad om att samfärdseln länderna emellan kommer att

stegras icke blott till förkrigstidens nivå utan långt därutöver. Det är möjligt,

alt denna utveckling icke kommer under de närmaste efterkrigsåren,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

11

men vid övervägande av en sådan fråga som den föreliggande måste besinnas,

att övergång till högertrafik är en åtgärd, som kommer att medföra

verkningar i en framtid långt bortom de närmaste åren. Den ansvällning av

den internationella trafiken, som sålunda är att emotse, kommer säkerligen

att omfatta icke allenast motorfordonstrafiken. Cykeltrafiken har före och

under kriget ökat i mycket stor utsträckning. Denna utveckling gör det troligt,

att framtidens semesterfirande cyklister i allt större utsträckning komma

ali söka sig utom landets gränser. Jämväl Sveriges deltagande i återuppbyggnadsarbetet

efter kriget i våra krigshärjade grannländer torde medföra

en stark ökning av samfärdseln mellan de nordiska länderna.

Med hänsyn till kravet på största möjliga trafiksäkerhet i den kommande

internationella trafiken synes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att övergång

till högertrafik icke längre kan skjutas åt sidan.

Flera andra skäl hava framförts för övergång till högertrafik, bland annat

rattens placering i de flesta av landets bilar. Kommittén har emellertid som

slutomdöme utalat, att den omständigheten, att flertalet bilar i vårt land

äro vänstersiyrda, icke kunde godtagas som skäl för övergång till högertrafik.

då nackdelarna och fördelarna av vänsterstyrning vid vänstertrafik

torde väga ungefär lika. Denna uppfattning kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del icke dela och den motsäges även av det förhållandet, att i

länder med högertrafik ratten praktiskt taget alltid sitter till vänster. Det

är ett av varje bilist välkänt faktum, att rattens placering till vänster i vänstertrafik

innebär avsevärda olägenheter vid omkörning enär föraren i den

omkörande bilen icke kan överskåda den framförvarande vägbanan och i

god tid varsebliva mötande fordon utan att taga större delen av den högra

väghalvan i anspråk. Ett icke obetydligt antal trafikolyckor torde hava haft

sin orsak i nämnda förhållande. Den omständigheten, att föraren efter omläggning

till högertrafik icke längre kommer att sitta vid den sida av fordonet,

som befinner sig närmast vägkanten, blir av ålit mer underordnad

betydelse i den mån breddningen av vägarna fortskrider. För övrigt må

framhållas, att förare vid möte med annat fordon kan nedbringa sin egen

hastighet örn han är osäker örn vägkantens belägenhet; vid omkörning till

vänster blir rattens placering till vänster till fördel, eftersom föraren i den

uppdrivna hastigheten kan noga kontrollera sitt eget fordons belägenhet i

förhållande till vägkanten. Väg- och vattenbyggnadsslyrelsen finner sålunda,

alt rattens placering måste anses hava en mycket stor betydelse ur

trafiksäkerhetssynpunkt, och att en övergång till högertrafik även i detta

avseende verkar trafiksäkerhetsfrämjande.

Före kriget hade Sverige en icke obetydlig export av automobiler. På senare

lid har jämväl viss export av färdigbyggda bussar förekommit. Då exporten

så gott som uteslutande gått till länder med högertrafik, som alltså

kräva bussar med helt annat byggnadssätt än som hittills tillämpats i Sverige,

skulle det för automobilindustrien vara av värde med samma trafikriktning

i Sverige, varigenom tillverkningskostnaderna skulle kunna sänkas

och konkurrenskraften ökas.

Det allmänna trafikläget måste för närvarande anses vara särskilt gynnsamt

för omläggning av trafikriktningen. Den avsevärda minskningen av

motorfordonstrafiken under kriget — den utgör för närvarande endast omkring

hälften av 1936 års trafik — måste givetvis kraftigt bidraga till att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

övergången kan göras mera riskfri än under högtrafiktid. Då trafiken åter

börjar svälla efter kriget, uppstå genast väsentligt stegrade olycksfallsrisker

vid en eventuell omläggning av trafikriktningen, varifrån icke kan bortses.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt bör därför omläggningen ske snarast.

Jämväl ekonomiska synpunkter tala mycket starkt emot varje uppskjutande

av omläggningen till efter hösten 1946.

Stora nyanskaffningar av spårvagnar och bussar äro förestående. Stockholms

spårvägar har för successiv leverans under innevarande år beställt

90 nya innerstadsspårvagnar av modern typ. För Malmö spårvägar skola

anskaffas 10 nya vagnar av samma slag. Nämnda spårvägsföretag hava planerat

men ännu ej beställt ombyggnad av sammanlagt 70 äldre spårvagnar

till enriktningsvagnar. Jämväl bussparken kommer att inom den närmaste

tiden tillföras nya vagnar, i Stockholm 50 trådbussar och 50 brännoljebussar

samt i Malmö 5 bussar. Postverket har under hand meddelat, att 20

nya bussar äro beställda och att 15 bussar planeras att inköpas nästa år.

Ianspråktagandet av samtliga ovannämnda fordon kan, även om därigenom

vederbörande trafikföretag åsamkas stora olägenheter, uppskjutas

till efter övergången till högertrafik dock endast under förutsättning att

omläggningen sker senast hösten 1946. Blir så icke fallet, måste nämnda

vagnar tagas i bruk för vintertrafiken 1946—1947 och följaktligen byggas

för vänstertrafik för att vid en kommande omläggning ändras för högertrafik.

Dessa ombyggnadskostnader äro avsevärda. Enbart för Stockholms

spårvägars del har kostnadsökningen beräknats uppgå till 3 700 000 kronor.

Malmö spårvägar redovisa en merkostnad av omkring 500 000 kronor. För

övriga trafikföretag hava säkra uppgifter icke erhållits, men liknande förhållanden

torde föreligga även där. Härtill kommer, att den alltjämt skeende

utbyggnaden av spårvägs- och trådbussnätet medför väsentligt stegrade

kostnader för varje år som omläggningen uppskjutes; speciellt kostnadskrävande

äro i detta avseende de omfattande signalsäkerlietsanläggningar,

som planeras eller äro under utförande. Slutligen torde böra framhållas,

att ju längre omläggningen uppskjutes, desto fler nya bussar hinna

nybyggas ute i landet under övergångstiden och desto fler bussar blir det

följaktligen att bygga om. Häremot kan visserligen invändas, att dessa bussar

redan från början kunna inrättas så att ombyggnaden vid den blivande

trafikomläggningen blir mycket enkel, varigenom avsevärda ombyggnadskostnader

skulle kunna inbesparas. 1939 års högertrafikkommitté har beräknat,

att med varje år, med vilket övergångstiden förlänges, skulle genom

här antydda åtgärder kunna inbesparas 232 500 kronor i ombyggnadskostnader.

Även örn denna summa flerfaldigas, kommer den ändock icke att

vara ens av samma storleksordning som de merkostnader, vilka skulle uppstå

vid varje uppskjutande av tidpunkten för omläggningen. Det bör också

framhållas, att för de vagnar, som betinga de högsta ombyggnadskostnadema,

nämligen de alltmera vanliga vagnarna med fast konduktör och

ett fiertal dörrar, endast obetydliga åtgärder kunna vidtagas för att underlätta

en framtida ombyggnad.

Den verkställda utredningen ger sålunda otvivelaktigt vid handen, att omläggning

till högertrafik icke bör ske senare än under hösten 1946. Uppskjutes

övergången med endast ett år till 1947 kan kostnadsstegringen med

säkerhet beräknas överstiga 5 000 000 kronor. Ställes övergången ännu mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

13

på framtiden, torde kostnaderna stegras med stora belopp ytterligare trots

alla tänkbara åtgärder.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill även framhålla den synnerligen

stora angelägenheten av att principbeslut om högertrafikens införande fattas

så snart ske kan. För det omfattande planläggningsarbetet, för avgörandet

av planerade inköp och ombyggnader samt för verkstädernas konstruktionsarbete

är varje dag som vinnes av största betydelse.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill till slut framhålla, att de trafikföretag,

verkstäder och andra, med vilka styrelsen samråd i frågan, förklarat,

att en omläggning till högertrafik kommer att medföra avsevärda

svårigheter, vilka dock kunna bemästras genom omsorgsfull planläggning

och under vissa av styrelsen angivna förutsättningar.

över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse ha, efter remiss, yttranden

avgivits av statens arbetsmarknadskommission, såvitt angar med

frågan förbundna arbetsmarknadssynpunkter, och av statens industrikommission,

såvitt angår materialsynpunkter.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att övervägande delen av

arbetena vid en övergång till högertrafik utgjordes av verkstadsarbeten.

Ordertillgången vid verkstäderna torde för närvarande i huvudsak vara

god, men verkstadsindustrien vöre att anse som förhållandevis konjunkturkänslig,

varför hänsyn till läget på arbetsmarknaden syntes böra tagas

vid valet av tidpunkt för en eventuell övergång till högertrafik. Kommissionen

ville framhålla angelägenheten av att avgörande snarast fattades i

principfrågan, huruvida högertrafik skulle införas eller ej. Därest en trafikomläggning

beslutades, borde det överlåtas åt Kungl. Majit att med beaktande

av bl. a. arbetsmarknadspolitiska synpunkter bestämma om tidpunkten

för reformens genomförande.

Industrikommissionen har förklarat, att de med en övergång till högertrafik

förbundna materialfrågorna icke torde vara av beskaffenhet att utgöra

hinder mot en omläggning.

Sedan dessa yttranden inhämtats, torde ytterligare åtgärder för lösning av

frågan om införande av högertrafik ej ha vidtagits från Kungl. Maj:ts sida.

Det må här anmärkas, att till Kungl. Majit inkommit framställningar beträffande

frågan örn införande av högertrafik

deli 26 november 1942 från svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen

(numera svenska lokaltrafikföreningen),

den 24 november 1943 från Sveriges automobilhandlareförbund,

den 5 oktober 1944 från svenska lokaltrafikföreningen, svenska omnibusägareförbundet,

kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund och

Sveriges automobilindustriförening (tryckt såsom bilaga till förevaiande

motion I: 37),

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Utskottet.

den 13 oktober 1944 från motorförarnas helnykterhetsförbund,

den 16 november 1944 från stadskollegiet i Stockholm,

den 22 december 1944 från Överståthållarämbetet,

den 15 mars 1945 från förbundsrådet för kungl, automobilklubbens landsförbund

samt

den 15 mars 1945 från styrelsen för Sveriges läkares automobilklubb.

I samtliga nu nämnde framställningar utom den från stadskollegiet i Stockholm

har förordats införande av högertrafik samt framhållits, att ett principbeslut

härom borde fattas snarast. Stadskollegiet i Stockholm har, utan

alt taga ställning till frågan huruvida en trafikomläggning bör ske, med

hänsyn till det förestående tunnelbanebygget i Stockholm ansett det synnerligen

angeläget, att ett principavgörande snarast möjligt kommer till stånd.

Slutligen må anmärkas, att under 1944 tillkallats sakkunniga (19M års

trafikförfattningssakkunniga) för att verkställa översyn över samtliga författningar

på trafikväsendets område. I direktiven för de sakkunniga uttalades

bl. a., att spörsmålet om övergång till högertrafik icke syntes äga

sådant samband med en revision av trafikförfattningarna att det behövde

upptagas vid ifrågavarande utredning. Erforderliga beslut i högertrafikfrågan

ansågs kunna fattas på basis av tidigare verkställd utredning.

Såsom huvudskäl för övergång till högertrafik har anförts, att enhetliga

trafikregler i den internationella landsvägstrafiken skulle eliminera de

orsaker till trafikolyckor som sammanhänga med ovana vid ett främmande

trafiksystem vid färd från ett land till ett annat. Verkan härav skulle

bliva dels den direkta att trafiksäkerheten på lång sikt skulle förbättras

och dels den mera indirekta att den hämmande inverkan, som förekomsten

av skilda trafiksystem kunde antagas utöva på den internationella trafikens

utveckling, skulle bortfalla.

Mot nu berörda och andra fördelar av en övergång till högertrafik måste

vägas de olägenheter som en trafikomläggning skulle medföra, nämligen

faran för ökad olycksfallsrisk under övergångsperioden och kostnaderna

för genomförande av reformen.

Vid bedömandet av det ovan nämnda huvudskälet för införande av högertrafik

måste stor vikt fästas vid frågan huru samfärdseln mellan Sverige

och utlandet kommer att utvecklas. Härvid bör beaktas, att vårt lands

förbindelsemöjligheter med grannländerna äro mycket begränsade, vilket

i sin ordning måste verka återhållande på trafikutbytet även med andra

länder. Att göra några förutsägelser beträffande den allmänna trafikutvecklingen

länderna emellan torde vara mycket vanskligt. Utskottet håller

i vart fall för troligt, att Sverige icke på lång tid kan förväntas bliva i mera

s. 15 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr 62.

15

avsevärd mån berört av en eventuell intensifiering av den internationella

landsvägstrafiken. — När det gäller att taga ställning till de för övergång

till högertrafik åberopade trafiksäkerhetsskälen bör icke heller förbises, att

trafiken över gränserna avsevärt underlättas därigenom att i Sverige tilllämpas

internationella regler i fråga om vägmärken och trafiksignaler.

Att olycksfallsrisken, därest högertrafik infördes, skulle stegras under

övergångsperioden torde vara ofrånkomligt. 1939 års högertrafikkommitté

har emellertid antagit att, därest effektiva åtgärder mot den ökade olycksfallsrisken

vidtoges, antalet trafikolyckor skulle kunna nedbringas så att

en trafikomläggning inom en ej alltför lång tid skulle visa sig berättigad ur

trafiksäkerhetssynpunkt. Aven om man bortser från de enligt utskottets mening

väga grunder, på vilka antagandet vilar, torde detsamma ej vara berättigat

med mindre än att man utgår från att landsvägstrafiken mellan

Sverige och utlandet kommer att få en mycket stor omfattning. Att mot

bakgrunden av vad ovan nämnts beträffande den troliga utvecklingen i detta

avseende taga risken av en ökad olycksfallsfrekvens inom landet finner

utskottet betänkligt.

Under ärendets behandling har framhållits, att Sverige icke i längden kan

bibehålla ett trafiksystem som avviker från det som tillämpas i flertalet andra

länder och att ett uppskov med omläggningen bland annat kommer att

medföra väsentligt ökade kostnader. Även om trafiksäkerhetssynpunkterna

i en framtid skulle kräva övergång till högertrafik, finner utskottet den

omständigheten att omläggningen då eventuellt skulle bliva dyrare ej vara

avgörande för frågans behandling i nuvarande läge. Åtskilliga reformförslag

på socialpolitikens område, vilka under kriget fått vila, påkalla efter dess

avslutande uppmärksamhet och komma vid genomförandet att kräva stora

kostnader. Samtidigt därmed framträder behovet av utgiftsbegränsningar

för vinnande av lättnader i beskattningen. För en övervägande del av landets

befolkning torde förverkligandet av önskemål i berörda avseenden

framstå såsom mera angeläget än införandet av högertrafik. Enligt utskottets

mening böra under sådana förhållanden ej nedlägggas stora kostnader för

genomförande av en trafikomläggning, vars aktuella fördelar skulle vara

minst sagt tvivelaktiga.

Till det anförda kommer den omständigheten, att kravet på övergång

till högertrafik i och för sig icke torde uppbäras av någon utbredd folkmening.

Enligt utskottets åsikt bör en reform som skulle utöva så stor inverkan

på medborgarnas vanor som en genomgripande ändring av hävdvunna

trafikregler ej komma till stånd med mindre än att den omfattas av

folkets breda lager. Därest frågan örn införande av högertrafik ånyo skulle

komma under statsmakternas behandling, kan det ifrågasättas, örn icke folkmeningen

borde undersökas genom folkomröstning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner ej måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Björkman*,

Carl Eric Ericsson, Hallagård, Englund och Helgesson*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken*,

Ryberg, Cruse*, fru Johansson* samt herrar Andersson i Eskilstuna*, Andersson i

Alfredshem och Osterman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Norman, Carl Eric Ericsson, Helgesson, Pettersson i Hällbacken,

Cruse, Andersson i Eskilstuna och Osterman, vilka anfört:

Vid bedömandet av förevarande fråga må erinras örn att riksdagen vid

behandlingen av densamma år 1939 intog en mycket positiv ställning till

förslaget örn införande av högertrafik. Vi tillåta oss att ur andra lagutskottets

av riksdagen godkända utlåtande citera följande:

»Högertrafiken har på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning.

I Europa torde inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien

och Irländska fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den

stora anslutning, som regeln örn högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt

för Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande

av ändrade trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

17

förr eller senare böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande

från statsmakternas sida. En omläggning till högertrafik måste

emellertid under alla förhållanden under övergångstiden vara förenad med

vissa svårigheter, och kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen

att belöpa sig till betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands

övergång till högertrafik bör följaktligen undersökas ur olika synpunkter.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att ett ställningstagande till denna

fråga icke uppskjutes till en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning

och de olägenheter, som äro förenade därmed, måhända kunna visa

sig vara större än vad för närvarande är fallet.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt land angående övergång

till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av

vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att

olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.

En i ämnet verkställd utredning har emellertid visat, att antalet av de olyckor,

som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik, är

relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska

motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera

betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik

med utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband

med utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade

uppgifterna rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva

dessutom vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner

sig i snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än att

denna ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn

härtill kan det icke anses uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden

med ett bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma

att framstå såsom mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,

att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas

önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar

uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.

Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under

färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara

ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande

på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står

uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets

mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för

denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel

såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en

fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medBihang

till riksdagens protokoll 1915. 9 sami. 2 and. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

föra allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till

lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande

göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.

Jämväl andra trafikanter och framför allt fotgängare hava vid

resor till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja

sig vid dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall.

Genom den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt

folk kommit i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav

synes en ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna

förväntas. Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar

kommu till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande

av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav

vara ett intresse, som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager

i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik

bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken

för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.

Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna

i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens

omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt

förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande

Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående

år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad

med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt

lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra

stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva

av övergående natur. Den olycksfallsrisk, som äger samband med olikheten

i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.

I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken

i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt

trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan

till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband

med en övergång till höger körning i vårt land förväntas bliva större ju

längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.»

Utskottet berörde även kostnadsfrågan, därvid utskottet bl. a. yttrade,

att skäl syntes föreligga för antagandet, att kostnaderna skulle ökas ju mera

avgörandet fördröjdes.

Alla de skäl för övergång till högertrafik som riksdagen alltså godkände

år 1939 hava stärkts genom den senare företagna utredningen och vunnit

förnyad aktualitet, sedan Europakriget tagit slut. Det skulle vara mycket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

19

anmärkningsvärt, om en utredning, som bekräftat de antaganden som av

riksdagen gjorts till stöd för en framställning örn utredningen, icke skulle

medföra det resultat som riksdagen uppenbarligen åsyftade då framställningen

gjordes.

Vi vilja särskilt understryka utskottets yttrande, att ett hämmande genom

oenhetliga trafikregler av den internationella trafiken uppenbarligen

icke slår i överensstämmelse med tidens krav. Enligt vår mening är det en

angelägenhet av utomordentlig vikt, att nu, när freden kommit, förbindelserna

mellan länderna och för Sveriges del framför allt med grannländerna

bliva så livliga som möjligt. Från vår sida böra därför inga åtgärder

underlåtas, som äro ägnade att underlätta den internationella samfärdseln.

För befordrande av förståelsen mellan folken torde den personliga kontakt

som skapas genom färder i främmande länder vara av största betydelse.

En trafikomläggning i Sverige kommer att medföra även andra fördelar

än dem som sammanhänga med underlättandet av den internationella trafiken.

Det må sålunda framhållas, att flertalet bilar i vårt land äro vänsterstyrda

och alltså inrättade för högertrafik. Det skulle med hänsyn härtill

säkerligen vara av mycket stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, om

högertrafik infördes. För den del av Sveriges bilindustri, som med hänsyn

till exporten nu måste tillverka typer för såväl vänster- som högertrafik,

skulle del vara av värde om endast en enhetlig typ behövde framställas.

Därigenom skulle tillverkningskostnaderna kunna sänkas och konkurrenskraften

ökas.

Såsom framhållits från många håll måste det nuvarande läget vara synnerligen

lämpligt för övergång till högertrafik, eftersom dröjsmål med säkerhet

kommer att medföra dels större olycksfallsrisker vid omläggningen

och dels ökade kostnader. Vad de sistnämnda beträffar, kunna vi icke

finna, att det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade beloppet, 27

miljoner kronor, bör verka avskräckande när det gäller en reform av den

betydelse som införande av högertrafik otvivelaktigt skulle ha.

På grund av det anförda tillstyrka vi i princip, att högertrafik införes i

landet.

I fråga om tidpunkten för en trafikomläggning anse vi oss böra erinra

örn arbetsmarknadskommissionens uttalande i dess yttrande över väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens i år företagna utredning i ämnet (se s. 13 ovan).

Å ena sidan är det av vikt, att övergången ej fördröjes så länge att en ans\ällning

av trafiken kommer att ogynnsamt inverka på olycksfallsrisken

och i avsevärd mån stegra kostnaderna. Ä andra sidan bör i enlighet med

vad arbetsmarknadskommissionen anfört beaktas även arbetsmarknadspolitiska

synpunkter. Därest beslut om införande av högertrafik fattas, torde det

böra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga frågan om den lämpliga

tidpunkten för övergången.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att riksdagen måtte

A. för sin del besluta, att högertrafik skall införas i landet;

samt

B. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att Kungl. Majit

ville närmare överväga frågan om den lämpliga tidpunkten

för en trafikomläggning och förelägga riksdagen förslag

härom.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1945

451834

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.