Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926

1945-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen

den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Genom en den 26 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 27, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet skall erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så

ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren ersättning av allmänna

medel enligt gällande resereglemente. Ägodelningsnämndeman njute för

tjänstgöring vid ägodelningsrätts sammanträde ersättning av allmänna medel

enligt vad särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för lagförslaget får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 17 juni 1944 (nr 387) har riksdagen i anledning

av väckt motion och under åberopande av innehållet i andra lagutskottets

över denna avgivna utlåtande (nr 56) hemställt om utredning rörande sådan

ändring av 21 kap. 12 § lagen om delning av jord å landet, att ersättning

till ägodelningsnämndemän för resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten

sammanträder, samt för uppehållet vid rätten komme att gäldas av allmänna

medel, över skrivelsen ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantBihang

till riksdagens protokoll J9i5. 9 sami. 2 avd. Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

mäteristyrelsen, fastighetsbildningssakkunniga, föreningen Sveriges häradshövdingar

och Sveriges lantmätareförening. Därjämte har inom justitiedepartementet

utredning införskaffats angående storleken av ifrågavarande

kostnader.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

anfört:

»Enligt gällande bestämmelser skola kostnaderna för domstolsledamots inställelse

vid rätten i vissa fall bestridas av sakägare. Så är jämlikt 21

kap. 12 § jorddelningslagen fallet med ersättningen till ägodelningsnämndemän

då ägodelningsrätten icke hålles i anslutning till häradsrättssammanträde,

vari vederbörande såsom nämndeman deltager. Gottgörelsen till ägodelningsdomaren

för hans inställelse gäldas däremot av allmänna medel. Beträffande

vattendomstol gäller enligt 11 kap. 97 § vattenlagen, bland annat,

att sökande i ansökningsmål och kärande i stämningsmål ävensom klagande

i besvärs- och underställningsmål, den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats

av hans besvär, äro pliktiga att förskjuta gottgörelse åt vattendomstolens

ledamöter samt åt dess sekreterare för inställelse vid domstolens sammanträde,

där detta hålles vid syn på stället, eller vid undersökning enligt

11 kap. 45 § 2 morn., dock ej ersättning för längre resa än från jämvägseller

ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen; sökande i

underställningsmål kan ock bliva skyldig att förskjuta dylik kostnad. Erinras

må vidare, att kostnaden för urtima ting i tvistemål jämlikt 4 kap. 2 § rättegångsbalken

skall bestridas av kärande och att jämväl häradssyn jämlikt

14 kap. 4 § jordabalken skall ske å kärandens bekostnad.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har frågan om sakägarnas

skyldighet att svara för domstolsledamötemas inställelsekostnader varit

föremål för diskussion under förarbetena till gällande jorddelningslag. Enligt

1866 års skiftesstadga skulle inställelsekostnadema för såväl rättens ordförande

som dess ledamöter gottgöras av parterna, men redan i det tidigaste av de

förslag till ny skifteslagstiftning, som ligga till grund för 1926 års jorddelningslag,

nämligen det år 1911 avgivna, föreslogs att ersättningen till ägodelningsdomaren

skulle utgå av statsmedel. Lantmäteristyrelsen uttalade sig

sedermera vid upprepade tillfällen för att staten i större utsträckning skulle

påtaga sig ifrågavarande kostnader. I samband med remiss till lagrådet av

det förslag till lag om delning av jord å landet, som sedermera efter viss omarbetning

förelädes riksdagen, framhölls i en vid statsrådsprotokollet i ärendet

fogad promemoria, att det vore önskvärt att kostnaden för skiftesdomstolamas

verksamhet helt övertoges av staten men att det under rådande förhållanden

knappast syntes tillrådligt att gå längre än till att låta staten bestrida

kostnaden för ägodelningsdomarens inställelse.

De kostnader för ägodelningsnämndemännens inställelse, varom här är

fråga, uppgå från statsfinansiell synpunkt icke till några större belopp, under

de två sistförflutna budgetåren omkring 20 000 kronor om året. För de

enskilda ersättningspliktiga parterna kunna emellertid de belopp, som i de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

3

olika målen skola gäldas, komma att utgöra en betungande extra pålaga,

särskilt som i jorddelningsmål de av domstolsprövningen berörda ekonomiska

värdena — till skillnad från vad fallet ofta är i vattenmål — sällan

torde vara särskilt betydande. Därtill kommer att, såsom bl. a. häradshövdingföreningen

framhållit, behovet av specialdomstol för dessa ärenden i huvudsak

är grundat på det allmännas intresse av ändamålsenlig jorddelning

samt säkra och bestående grunder för fastighetsindelningen. Det synes kunna

antagas, att utvecklingen på förevarande område kommer att gå i sådan

riktning, att ägodelningsrätternas uppgift i fortsättningen i än högre grad

än hittills kommer att avse tillgodoseende av olika av den statliga jordpolitiken

bestämda önskemål beträffande jorddelningsförhållandena. I betraktande

härav finner jag välgrundat att sakägarna skola vara befriade, ej blott

från kostnaderna för ägodelningsdomarens inställelse vid rätten utan även

från ersättningsskyldigheten för de med ägodelningsnämndemännens inställelse

förenade utgifterna. Någon anledning att låta med genomförandet av

denna reform anstå, till dess i samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande

vissa andra ändringar i 21 kap. jorddelningslagen skola företagas,

synes mig icke föreligga.

I överensstämmelse med det anförda torde i 21 kap. 12 § första stycket

jorddelningslagen, jämte det ersättning till ägodelningsdomaren förklaras

skola utgå av allmänna medel enligt gällande resereglemente, böra stadgas,

att ägodelningsnämndeman för tjänstgöring vid ägodelningsrätt skall njuta

ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt är stadgat. I detta hänseende

torde böra meddelas samma bestämmelser som angående ersättning tiLl

nämndeman för tjänstgöring i häradsrätt. Härom gäller enligt förut nämnda

kungörelse, att resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt rese- och

traktamentsklass II E samt att dagtraktamente utgår, även om nämndemannen

är bosatt å sammanträdesorten.

Om sakägarna befrias från skyldighet att svara för kostnaden för ägodelningsnämndemännens

inställelse, torde den i andra stycket av lagrummet

intagna regeln örn fördelning av kostnader å flera mål kunna utgå. I

den mån fördelning kan ifrågakomma av andra kostnader än för ägodelningsnämndemännens

inställelse lärer ligga i sakens natur, att den bör ske

efter vad som är skäligt. Vad angår tredje stycket av lagrummet — enligt vilket

ersättning icke skall utgå då sammanträde med ägodelningsrätt hålles i

samband med häradsrättssammanträde och ordföranden i häradsrätten även

är ägodelningsdomare eller i häradsrätten tjänstgörande nämndeman tillika är

ägodelningsnämndeman — är att märka, att efter genomförandet av de nya

avlöningsbestämmelserna för häradshövdingar enhetliga föreskrifter gälla

med avseende å resekostnads- och traktamentsersättning för häradsrätts ordförande

och ägodelningsdomare. Enligt vad jag nyss anfört skulle förhållandet

bliva detsamma med avseende å ersättningen till nämndemän och ägodelningsnämndcmän.

I betraktande härav synes jämväl tredje stycket av lagrummet

kunna utgå.

De föreslagna lagändringarna torde höra träda i kraft den 1 juli 1945.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Utskottet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot det genom propositionen framlagda

förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 15 februari 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Björkman, Hage, Sten, Hallagård,

Nils Elowsson och Söderkvist;

från andra kammaren: herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås och Lundberg

i Uppsala.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450894

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 a1 i texten