Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för barnavårdsnämnd att i vissa fall vidtaga åtgärder beträffande barn, som fyllt sexton år. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 194 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och nr 305 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.

1945-06-12 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:72, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för barnavårdsnämnd att i vissa fall vidtaga åtgärder beträffande barn, som fyllt sexton år. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 194 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och nr 305 i andra kammaren av fröken Öberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

1

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för

barnavårdsnämnd att i vissa fall vidtaga åtgärder beträffande

barn, som fyllt sexton år.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 194 i första kammaren av

fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och nr 305 i andra kammaren av fröken

Öberg m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning av frågan, »huruvida

barnavårdsnämnd bör erhålla befogenhet att även ingripa beträffande de

barn över 16 år, vilka leva under olämpliga hemförhållanden och särskilt de,

som utsättas för fara till sin själsliga hälsa».

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för delta yrkande får utskottet

hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från socialstyrelsen och socialvårdskommittén,

varjämte svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet på utskottets begäran

avgivit yttrande över motionerna. De inkomna yttrandena finnas såsom

bilagor fogade till detta utlåtande.

Enligt 22 § lagen den 6 juni 7924 (nr 367) örn samhällets barnavård och

ungdomsskydd (barnavårdslag) åligger det barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder

beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder

krävas för dess tillrättaförande; samt

d) person i åldern mellan aderton och tjuguett är, som befinnes föra ett

oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst liv eller eljest visat svår oart och beträfBihang

till riksdagens protokoll 4945. 9 samt. 2 avd. Nr 72.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

Utskottet.

fande vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande.

Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i 22 §

a)—c) sägs, äger nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda,

vidtaga en eller flera av vissa i 23 § 1 mom. angivna åtgärder, bland annat

tilldela föräldrarna en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter

mot barnet samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes,

kunna inträda enligt lagen, ävensom föreskriva anlitande av lämplig, till

stöd för hemuppfostran inrättad anstalt eller ock barnets hållande till av

nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

Enligt 23 § 2 mom. bör barnavårdsnämnd, som beslutat åtgärd, varom förmäles

1 morn., förordna örn övervakning av den, mot vilken åtgärden skall

riktas. Nämnden äger emellertid förordna om övervakning även utan att

åtgärd enligt 1 mom. vidtagits.

Örn barnavårdsnämnden finner de i 23 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa

eller örn sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör nämnden,

enligt 24 § 1 morn., omhändertaga den, varom är fråga, för att bereda

honom en efter hans egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfostran)

enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Enligt 29 § 1 mom. äger barnavårdsnämnd, efter medgivande av föräldrarna,

för somhällsvård omhändertaga barn under sexton år, som vistas hos

föräldrarna och på grund av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller

eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd, utan att likväl sådant

fall föreligger som i 22 § avses, dock endast under den förutsättning, att

nödtillståndet icke annorledes avhjälpes.

Är missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § l morn., beroende därpå,

att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller

för ett lastbart, eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt

missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om barnet, bör

barnavårdsnämnden, enligt 30 §, göra anmälan härom hos nykterhetsnämnd,

polismyndighet eller domstol för vidtagande av åtgärd, som av det anmärkta

förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag ankommer på nämnda myndigheter.

Enligt stadgande i 22 § barnavårdslagen har barnavårdsnämnden att i enlighet

med 23—25 §§ vidtaga åtgärder bland annat beträffande barn under

16 år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig vanvård

eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa eller beträffande barn

i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller

oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat.

I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida barnavårdsnämnd bör erhålla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

A

befogenhet att även ingripa beträffande barn över 16 år, vilka leva under

olämpliga hemförhållanden, särskilt barn som utsättas för fara till sin själsliga

hälsa. Motionärerna ha avsett, att åtgärder skola kunna vidtagas från

barnavårdsnämndens sida exempelvis i fall, då föräldrarna förhindra barnet

att deltaga i kamratlivet eller att använda fritiden till vidare utbildning eller

då de tvinga barnet att taga ett arbete för vilket barnet icke har håg eller

fallenhet.

Avfattningen av förenämnda stadgande i 22 § barnavårdslagen giver vid

handen, att barnavårdsnämnden har befogenhet att ingripa beträffande

barn under 16 år endast i fall, då verkligt allvarliga missförhållanden föreligga.

När föräldrarnas inställning gentemot barnet är av den art som i

motionerna avses, torde därför åtgärder från nämndens sida icke kunna vidtagas

annat än i extrema fall. Härav följer, att en lagändring, som allenast

innebure en höjning av den i nyssnämnda stadgande angivna åldersgränsen

från 16 till 18 år, endast i ringa mån skulle tillgodose motionärernas önskemål.

För ett genomförande av motionernas syfte torde erfordras, att i barnavårdslagen

införes en särskild bestämmelse, som ger barnavårdsnämnden

rätt att vidtaga åtgärder beträffande barn i åldern mellan 16 och 18 år i fall,

då missförhållanden av i motionerna berörd art föreligga, även om missförhållandena

icke äro så allvarliga, att de enligt den nuvarande lydelsen av 22 §

barnavårdslagen kunna giva anledning till ingripande då fråga är örn barn

under 16 år.

Mot en dylik bestämmelse kunna emellertid invändningar göras. Anledning

torde sålunda saknas att i fråga örn nämndens befogenhet att vidtaga

åtgärd i fall, då missförhållande med avseende å psykisk vård föreligger,

göra skillnad mellan de fall där barnet är över 16 år och de fall då barnet

ej uppnått sagda ålder. Vidare torde det, såsom socialstyrelsen anfört i sill

över motionerna avgivna remissyttrande, av praktiska skäl ställa sig svårt

att utvidga barnavårdsnämndens befogenhet på sätt ifrågasatts utan att samtidigt

giva nämnden rätt att ingripa beträffande barn i åldern mellan 16 och

18 år, därest sådana missförhållanden föreligga som redan nu kunna föranleda

nämnden att ingripa beträffande barn under 16 år.

Det önskemål, som kommit till uttryck i motionerna, synes sålunda icke

kunna tillgodoses utan en avsevärd utvidgning av samhällets möjligheter till

ingripande beträffande barn som leva under olämpliga förhållanden i föräldrahemmet.

Enighet torde emellertid råda därom, att sådant ingripande

bör ske endast örn särskilt vägande skäl tala därför. Lagstiftningen på förevarande

område har städse måst ske under beaktande å ena sidan av intresset

att barnet skyddas mot faror av fysisk och psykisk art och å andra

sidan av att föräldrarnas anspråk på skydd mot obehörigt ingripande från

det allmännas sida tillbörligt tillgodoses. I viss mån måste till grund för lagstiftningen

ligga den tankegången, afl även om föräldrarnas vård örn barnet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 72. ''

är behäftad med vissa brister och en mera tillfredsställande vård kan erhållas

genom samhällets försorg, det allmännas omhändertagande av barnet

likväl icke kan ersätta den fördel för barnet som ligger däri att det får uppväxa

hos sina egna föräldrar. Även örn ett visst behov förefinnes av ingripande

i de av motionärerna avsedda fallen, ställer sig utskottet synnerligen

tveksamt till den avsevärda utvidgning av barnavårdsnämndens befogenhet

som ett tillgodoseende av nämnda behov enligt vad ovan anförts skulle föra

med sig.

En utvidgning av barnavårdsnämndernas befogenhet synes för närvarande

även ur en annan synpunkt framstå såsom mindre tillrådlig. En dylik utvidgning

torde nämligen, såsom socialstyrelsen och socialvårdskommittén

anfört i sina remissyttranden, förutsätta vissa förändringar av organisatorisk

art.

Ehuru utskottet av nu angivna skäl icke kan tillstyrka bifall till motionärernas

framställning, vill utskottet emellertid understryka, att förevarande

spörsmål är en fråga som i fortsättningen är förtjänt av uppmärksamhet från

statsmakternas sida. Därest bestämmelserna örn samhällets ingripande beträffande

barn som leva under olämpliga hemförhållanden komma att undergå

översyn, bör sålunda förevarande spörsmål bliva föremål för beaktande.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Löfvander, Olof

Carlsson*, Björkman, Hage* och Sten*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg*, Cruse*, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Lundberg i Uppsala, Andersson i Alfredshem* och

Osterman.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

5

Bilaga A.

Kungl. Socialstyrelsen.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

I skrivelse den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att med anledning av framställning av riksdagens andra lagutskott till utskottet

avgiva yttrande över motionerna vid innevarande riksdag nr 194 i

första kammaren och 305 i andra kammaren angående rätt för barnavårdsnämnd

att i vissa fall vidtaga åtgärder beträffande barn, som fyllt 16 år.

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Motionärerna framhålla, att det även förekommer »fall, då en icke vanartad

pojke eller flicka mellan 16—18 år lever under otillfredsställande hemförhållanden

och utsättes för psykisk vanvård». De utveckla närmare vad de

avse med detta och åberopa bland annat sådan förhållanden som att den

unga gossen eller flickan »förhindras deltaga i kamratlivet eller inte får använda

sin fritid till vidare utbildning eller kanske tvingas taga ett arbete, som

han inte är intresserad av eller lämplig för» och de finna det godtyckligt

»att i dylika fall draga gränsen för barnavårdsnämndens ingripande vid 16

år». Det vill härav synas som om motionärerna hade en överdriven föreställning

örn barnavårdsnämndernas möjligheter att med stöd av 22 § a) och b)

barnavårdslagen vidtaga åtgärder beträffande harn under 16 år. Enligt

sagda bestämmelser kan nämnden vidtaga åtgärder beträffande dylika barn,

»som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättas för allvarlig vanvård eller

annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa» liksom ock beträffande

barn i samma ålder, »som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat». Med den tilllämpning

dessa bestämmelser med stöd av förarbetena till lagen erhållit av

högre myndigheter (länsstyrelser samt regeringsrätten) kunna barnavårdsnämnderna

i fall av angiven art omhändertaga för skyddsuppfostran endast

vid verkligt allvarliga missförhållanden. Lagstiftarna torde heller aldrig lia

avsett att en så allvarlig åtgärd som att mot föräldrarnas vilja skilja ett barn

från föräldrahemmet skulle kunna vidtagas under av motionärerna berörda

förhållanden. Skall man tillmötesgå motionärernas önskemål så blir det därför

fråga örn icke endast att flytta upp åldersgränsen utan även att för barn

under 16 år giva barnavårdsnämnderna långt vidare befogenheter än de för

närvarande äga.

Barnavårdsnämnderna äro tyvärr i mycket stor omfattning framför allt i

de talrika småkommunerna föga utrustade för att kunna påtaga sig ett ökat

ansvar av nämnt slag. Socialstyrelsen har haft anledning tidigare vidröra

detta förhållande i annat sammanhang. Styrelsen avgav den 15 maj 1944

yttrande över en av 1942 års skyddshemsutredning upprättad P. M. angående

frågan örn utvidgad samverkan mellan organen för tvångsuppfostran

och skyddsuppfostran. Därvid framhöll styrelsen, att styrelsen i likhet med

skyddshemsutredningen ansåg, alt straffmyndighetsåldern borde så snart ske

kunde flyttas upp till 18 år. Delta kunde dock icke ske förrän barnavårdsnämnderna

erhållit den sammansättning och personalutrustning, som gjorde

dem kapabla att fungera såsom ett slags ungdomsdomstolar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

Frågan om en effektivare sammansättning av barnavårdsnämnderna torde

knappast böra tagas upp förrän i samband med en mera grundlig reform av

socialvårdens lokala förvaltningsorganisation i dess helhet. Socialvårdskommittén

har i sitt betänkande angående socialvårdens organisation m. m.

(SOU: 1942: 56) behandlat dessa spörsmål. Betänkandet, som torde ha varit

avsett mera som en av praktiska skäl lämnad redogörelse för kommitténs

ståndpunkt till spörsmålet än som förslag till omedelbar lagstiftning, har

icke föranlett proposition till riksdagen. Spörsmålet torde knappast kunna

tagas upp till slutligt bedömande förrän statsmakterna tagit ställning till frågan

om en ändrad kommunindelning, varom förslag från en särskild kommitté

inom kort lär vara att förvänta. Även måste socialvårdskommitténs

mera viktiga förslag örn socialvårdens innehåll avvaktas. Det torde sålunda

ännu dröja en tid, innan frågan om de lokala socialförvaltningsorganens

uppgifter och sammansättning kan bli föremål för slutlig prövning.

Emellertid skulle de framförda önskemålen väl till någon del tillmötesgås

örn man utan att ändra på de gällande bestämmelsernas innehåll höjde åldersgränsen

till 18 år. Motionärerna synas framför allt syfta till ingripanden

i sådana fall, där man kan tala om missförhållanden i avseende på barnens

fostran eller över huvud taget psykiska vård. Styrelsen delar motionärernas

mening att om en uppfattning av åldersgränsen skall företagas, så är det

visserligen viktigast att uppflyttningen får gälla sådana fall man finner det

av praktiska skäl knappast lämpligt alt göra en sådan begränsning. Skall en

uppflyttning av åldersgränsen vidtagas, torde den böra omfatta samtliga de

i § 22 a) och b) avsedda fallen.

Att ett visst behov av en sådan lagändring föreligger, finner styrelsen bestyrkt

av erfarenheten. Fråga är emellertid örn delta behoVär av den styrka,

att en så allvarlig utvidgning av barnavårdsnämndernas befogenheter kan

rekommenderas. I varje fall måste styrelsen ställa sig tveksam till en sådan

åtgärd av nyss berörda skäl, sålunda med hänsyn till nämndernas nuvarande

svaga organisation.

Socialvårdskommittén har under förlidet år framlagt förslag angående revision

av lagstiftningen örn barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård, vilket

förslag föranlett proposition till årets riksdag. Socialstyrelsen finner det

emellertid nödvändigt att även andra delar av barnavårdslagen och särskilt

då de, som avse omhändertagande av barn, bli föremål för översyn. Styrelsen

erinrar om att spörsmålen om höjning av straffmyndighetsåldern och

örn avskaffande av lagen om tvångsuppfostran enligt Kungl. Majlis direktiv

skola upptagas av strafflagberedningen. Sådana åtgärder förutsätta emellertid

enligt styrelsens i ovannämnda yttrande anförda mening en viss omorganisation

av barnavårdsnämnderna. Inom strafflagberedningen torde en utredning

härom icke kunna verkställas. Socialvårdskommitténs sammansättning

torde knappast heller vara sådan, att berörda översyn lämpligen bör utföras

av denna kommitté. Å andra sidan måste frågan prövas i nära samband

med spörsmålet örn de lokala socialvårdsorganens och då särskilt

barnavårdsnämndens organisation. Därest en särskild kommitté tillsättes,

måste man därför förutsätta ett intimt samarbete mellan denna och socialvårdskommittén.

Socialstyrelsen finner för sin del angeläget, att en omprövning av barnavårdslagens

innehåll i berörda delar med flera sammanhängande spörsmål

verkställes i så god tid, att förslag kan föreligga samtidigt med att social
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

7

vårdskommiltén framlägger definitivt förslag angående de lokala socialvårdsorganen

sammansättning m. m.

De av motionärerna omskrivna frågorna böra enligt styrelsens mening bli

föremål för övervägande i nyssnämnda större sammanhang.

I detta ärendes handläggning ha deltagit tf. generaldirektören Höjer, byråchefen

Berggren (föredragande), generaldirektörens ställföreträdare tf. byråchefen

Alexanderson, skyddshemsinspektören Eriksson samt barnavårdsinspektrisen

Göta Rosén.

Stockholm den 19 mars 1945.

KARL J. HÖJER.

A. Berggren.

Bilaga B.

SOCIALVÅRDSKOMMITTÉN.

Till Riksdagens andra lagutskott.

I skrivelse den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt socialvårdskommittén

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två motioner,

nr 194 i första kammaren och nr 305 i andra kammaren, angående

rätt för barnavårdsnämnd att i vissa fall vidtaga åtgärder beträffande barn,

som fyllt sexton år. Med anledning härav får kommittén anföra följande.

I motionerna har föreslagits utredning av frågan, »huruvida barnavårdsnämnd

bör erhålla befogenhet att även ingripa beträffande de barn över

16 år, vilka leva under olämpliga hemförhållanden, och särskilt dem, som

idsättas för fara till sin själsliga hälsa».

Till stöd för detta yrkande anföres bl. a., att det förekommer fall, då

icke vanartade barn i åldern 16—18 år leva under otillfredsställande hemförhållanden

och utsättas för psykisk vanvård, exempelvis genom överdriven

stränghet eller bristande förståelse från föräldrarnas sida. Örn en 16—17- åring, som sköter sitt arbete, av föräldrarna förhindras deltaga i kamratlivet

eller inte får använda sin fritid till vidare utbildning eller kanske

tvingats taga ett arbete, som den unge inte är intresserad av eller lämpad

för, kan, detta verka nedbrytande på den unges själsliga hälsa och skaftet

honom för hela livet. Det synes motionärerna godtyckligt att i dylika fall

draga gränsen för barnavårdsnämndens ingripande vid 16 års ålder.

För närvarande kräves enligt 22 § a)—b) barnavårdslagen för barnavårdsnämndens

ingripande beträffande barn under 16 år antingen att barnet

i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig vanvård eller

annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa eller att barnet är i fara

alt bli vanartat på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga

att fostra barnet. Enligt den praxis som utbildat sig kan ingripande

icke ske med mindre missförhållande av allvarligare natur föreligger. Uppenbarligen

skulle enbart en höjning av åldersgränsen i nyssnämnda lag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

rum icke tillgodose motionärernas syfte. Härför skulle erfordras förändring

av de materiella förutsättningarna för ingripande, och det skulle i och

för sig härvid näppeligen finnas någon anledning att från en dylik utvidgning

av området för ingripande undantaga barnen under 16 år. I realiteten

aktualiseras således i motionerna spörsmålet örn samhällets möjlighet atf

ingripa mot olämpliga hemförhållanden i dess helhet. Man kommer här i

kontakt med synnerligen grannlaga förhållanden. Kommittén vill icke bestrida

att nuvarande lagstiftning icke alltid giver samhället erforderliga

maktmedel till skydd för barnen mot olämpliga hemförhållanden eller

olämpliga föräldrar. På grund av förhållandenas natur måste man dock

iakttaga stor försiktighet vid en utvidgning av området för samhällets ingripande

på barnavårdens område, och särskilt viktigt är det att de lokala

barnavårdsorganen förstå att rätt fylla sin uppgift. Kommittén nödgas konstatera,

att den med hänsyn till sistnämnda omständighet hyser allvarliga

betänkligheter mot att nu utvidga området för barnavårdsnämndernas verksamhet.

Denna uppfattning bör framför allt ses mot bakgrunden av den nuvarande

kommunala indelningen. Småkommunsystemets avigsidor ha otvivelaktig

framträtt även på barnavårdens område, och intill dess ifrågavarande

nackdelar blivit avhjälpta samt barnavårdsnämnderna i samband

härmed erhållit en förstärkt organisation, böra deras uppgifter enligt kommitténs

mening icke utvidgas i överensstämmelse med vad som måste anses

vara motionernas egentliga innebörd.

Det skulle givetvis kunna övervägas att utan materiell förändring av

barnavårdslagen i övrigt höja åldersgränsen för ingripande enligt 22 § a) —

b) till 18 år. Även en sådan åtgärd skulle emellertid innebära en sådan utvidgning

av barnavårdsnämndernas befogenhet som kommittén av ovan

anförda skäl för närvarande icke kan finna motiverad.

På grund av vad sålunda anförts, filmer sig socialvårdskommittén böra

avstyrka bifall till förevarande motioner.

I ärendets behandling ha deltagit — förutom undertecknad Eriksson,

ordförande, — herrar Bexelius, Hagård, Hartmann, Höjer och Skoglund.

Stockholm den 12 april 1945.

På socialvårdskommitténs vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

/ Sven Larsson.

Bilaga C.

Svenska Fattigvårds- och Barnavårdsförbundet.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 7 februari 1945 har andra lagutskottet lämnat svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över inom

riksdagen väckta likalydande motioner nr 194 i första kammaren av fru

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 72.

9

Sjöström-Bengtsson m. fl. och nr 305 i andra kammaren av fröken Öberg

in. fl. angående rätt för barnavårdsnämnd att i vissa fall vidtaga åtgärder

beträffande barn, som fyllt 16 år. I anledning härav får förbundet genom

sin avdelningsstyrelse för barnavård vördsamt anföra följande.

Förbundet har tillfrågat barnavårdsdirektörema i landets tre största städer,

huruvida sådana fall, som i motionerna avses, äro vanliga. Som svar

på denna förfrågan hava barnavårdsdirektörema i Stockholm och Malmö

meddelat, att fallen i fråga sällan förekomma, medan barnavårdsdirektören

i Göteborg förklarat desamma långt ifrån sällsynta. Uppfattningarna i detta

avseende synas sålunda delade.

Rent principiellt sett är förbundet tveksamt örn lämpligheten av att baimavårdsnämnder

ges den ökade maktbefogenhet, som motionärerna föreslå.

Det förefaller nämligen, som om ett ingripande från barnavårdsnämnderna

i de ömtåliga fall, som här avses, faktiskt många gånger kunde bliva till

mer skada än gagn. I sådana fall torde råd och påverkan av någon person

med auktoritet, en präst, läkare eller annan, som har vederbörandes förtroende,

ofta leda till bättre resultat.

Skulle emellertid en översyn av barnavårdslagen genom socialvårdskoinmittén

eller på annat sätt komma att äga rum, bar förbundet givetvis intet

att erinra mot att det ifrågavarande spörsmålet samtidigt med andra överväganden

upptages till närmare utredning och prövning.

Stockholm den 14 mars 1945.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Arvid Wallgren.

/ Eric Wahlberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 19b5.

9 sami.

2 aud.

Nr 72.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.