Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.
1945-06-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1945:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 73.
1
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
om rätt i vissa fall för innehavare av en
jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson,
Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har anförts följande:
Inom flera av jordbrukets förädlingsindustrier, bl. a. mejerier, stärkelsefabriker
och bränneriet, förekommer i ej ringa utsträckning, att fabriksanläggningar
uppförts på ofri grund. Marken har sålunda endast disponerats
med nyttjanderätt.
I de för rörelsen använda fabriksanläggningarna lia ej sällan avsevärda
kapitalbelopp investerats. Nu har det i ett flertal fall inträffat, att då upplåtelsetiden
för den mark, där anläggningen uppförts, gått till ända och anläggningens
ägare antingen velat förlänga upplåtelsetiden eller ock med
äganderätt förvärva marken, svårigheter häremot rests från jordägarens sida.
Denne har haft möjlighet att utnyttja tvångsläget, och ej sällan ha oskäliga
villkor för fortsatt upplåtelse eller förvärv av området uppställts av jordägaren.
Det kan icke anses tillfredsställande, att sådana oskäliga villkor
skola kunna betingas i dylika fall. Särskilda åtgärder synas därför påkallade
för tillvaratagandet av anläggningsinnehavarnas intressen. Genom lag
den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område har den, som med nyttjanderätt för
brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark samt därå äger
boningshus, medgivits rätt att under vissa betingelser tillösa sig marken.
Det torde icke möta svårigheter att genom särskild lagstiftning medgiva
innehavare av anläggningar av här nämnt slag rätt att i liknande ordning
tillösa sig marken.
Under hänvisning till vad sålunda anförts lia motionärerna anhållit, att
riksdagen i skrivelse till Kungt. Majit måtte hemställa örn utredning rörande
lagstiftningsåtgärder i enlighet med vad som i motionerna framhållits.
Såsom framgar av det ovan anförda har i motionerna åberopats lagen
den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen. Enligt denna
lag kan den, som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar
annan tillhörig mark samt därå äger boningshus som lämnar nöjaktig
bostad at honom och hans familj, bliva berättigad att tvångsvis i viss ord
Bihang
till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 73.
1361 46
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 73.
ning tillösa sig marken. Förutsättningarna härför äro, dels att marken är
upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan upplåtelse, då
ansökan örn utövande av lösningsrätt göres, mer än tio år i följd innehafts
av annan än ägaren eller ock den tid marken innehafts av annan än ägaren
tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande avtal örn nyttjanderätt
till marken, uppgår till mer än tio år, dels att nyttjanderättshavare tillhörigt
boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt honom och hans familj,
fanns å marken uppfört den 1 januari 1919, dels ock att minst en fjärdedel
av det värde marken med därå befintliga byggnader äger belöper på nyttjanderättshavarens
byggnader.
Såsom motionärerna framhållit torde det inom flera av jordbrukets förädlingsindustrier
i icke obetydlig utsträckning förekomma, att anläggning
som hör till industriföretaget uppförts å mark, tillhörig annan än anläggningens
ägare. Det är anledning förmoda, att anläggningen i dylika fall uppförts
för ganska lång tid sedan; numera torde företagaren sällan underlåta att
iakttaga den försiktigheten att förskaffa sig äganderätt till marken, innan
anläggningen kommer till stånd.
Enligt motionärerna har det i ett flertal fall inträffat, att markägare, då
upplåtelsetiden tilländalupit, uppställt oskäliga villkor för förlängning av
upplåtelseavtalet till den mark varom här är fråga eller för förvärv av marken
med äganderätt. I vilken utsträckning missförhållanden av sådan beskaffenhet
förekommit, torde icke utan vidare kunna bedömas. Detsamma gäller beträffande
förekomsten av fall, då markägaren helt enkelt vägrat att överlåta
marken eller förlänga avtalet. För ett närmare besvarande av nu berörda
spörsmål torde erfordras en ingående utredning.
Frågan, huruvida lagstiftaren bör lämna sin medverkan för att tillgodose
nyttjanderättshavarens intresse i de fall som nu nämnts, kan givetvis vara
föremål för delade meningar. Det kan icke bortses från att betänkligheter av
principiell art kunna resas mot det ingrepp i äganderätten som en inlösningsrätt
skulle utgöra.
Rätt att tvångsvis taga i anspråk annans mark har i svensk lagstiftning i
princip endast medgivits i sådana fall, då det ansetts nödigt att tillgodose
vissa intressen som kunna betraktas såsom mer eller mindre allmänna. Måhända
kan mot den av motionärerna föreslagna inlösningsrätten invändas,
att det intresse varom här är fråga icke kan anses vara av nämnda art. Emellertid
måste beaktas, att de företag, som kunna komma att draga nytta av en
dylik lagstiftning, likväl ofta torde få anses fullgöra ett ändamål, som är i hög
grad allmännyttigt. Företagets verksamhet kan ha en stor betydelse för den
ort, där anläggningen är belägen.
Att markägaren i en situation av nu berörd art kan begagna sig av nyttjanderättsinnehavarens
svåra situation framstår utan vidare såsom otillfredsställande.
Det är obestridligt, att företagarens intresse i förevarande fall
oftast är avsevärt starkare än jordägarens. För jordägaren är det kanske
fråga om ett område som redan länge brukats skilt från hans övriga egen
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 73.
dom och som i och för sig har ett ringa värde. För företaget åter kan det
gälla en fabriksanläggning, varå betydanåe kostnader nedlagts och som
drivits sedan lång tid tillbaka. Yärdet av marken torde i dylika fall ofta utgöra
endast en bråkdel av fabriksanläggningens värde. Beaktas bör även, att
fall ofta torde förekomma då anläggningen, exempelvis med hänsyn till avsättningsmöjligheterna
för företagets produkter, icke gärna kan förläggas å
annan ort samt att i dylika fall annan mark å orten kanske icke står till förfogande.
Att nyttjanderättshavaren i dylika fall skall tvingas att frånträda
besittningen till marken eller gå med på oskäliga villkor för att få nyttjanderättavtalet
förlängt, är uppenbarligen icke förenligt med billighet och rättvisa.
Starka skäl kunna sålunda enligt utskottets mening åberopas för en inlösningsrätt
av den art motionärerna föreslagit. Därest rätt till inlösen av mark,
varå industrianläggning uppförts, anses böra införas, torde emellertid dylik
rätt böra tillkomma icke blott de företag som avses i motionerna, nämligen
jordbrukets förädlingsindustrier, utan även industriföretag i övrigt.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet giltiga skäl föreligga för
att en utredning rörande det nu behandlade spörsmålet kommer till stånd.
Vid utformning av en eventuell lagstiftning i förevarande ämne måste
givetvis noga beaktas, att markägarens berättigade intressen icke åsidosättas
samt att det ingrepp i äganderätten som lagstiftningen måste innebära icke
göres mera vidsträckt än som kan anses oundgängligen påkallat. Att markägaren
bör erhålla full ersättning för den mark som avstås är uppenbart.
Det bör övervägas, huruvida lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom att
inlösningsrätten begränsas till sådana anläggningar som finnas uppförda vid
en viss tidpunkt. Utan särskilda skäl torde lagstiftningen sålunda icke böra
gälla jordupplåtelser som ske i framtiden. Tydligen måste för rätt till inlösen
uppställas det villkoret, att anläggningen representerar ett icke obetydligt
värde i förhållande till marken. Det torde även böra krävas, att anläggningen
funnits uppförd under en icke alltför kort tid. Övervägas bör,
örn för rätt till inlösen böra uppställas villkor, som ha avseende å anläggningens
betydelse ur allmän eller enskild synpunkt eller ä anläggningens beskaffenhet
i övrigt. Att den ifrågasatta inlösningsrätten bör omgärdas med
restriktioner även i andra hänseenden än nu angivits är icke uteslutet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte föranstalta
örn utredning, huruvida och under vilka förutsättningar
rätt bör tillerkännas innehavare av industrianläggning å ofri
grund att inlösa den mark varå anläggningen är belägen, samt att
Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 12 juni 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NOHM AN.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 73.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herdar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Carl Eric
Ericsson, Hallagård, Nils Elowsson*, Söderkvist och Uhlén*;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Nilson i Eskilstuna,
Cruse*, Håstad, fru Västberg* samt herrar Carlsson i Bakeröd*, Lundberg i Uppsala
och Andersson i Alfredshem*.
*Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Holmbäck, Wistrand, Carl Eric Ericsson, Nilson i Eskilstuna
och Håstad, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
Även örn i någon del av Sverige missförhållanden kunna föreligga av den
art motionärerna angiva, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en utredning
i en så ingripande fråga utan att hava närmare kännedom örn några
särskilda fall, i vilka dylika missförhållanden visat sig. Motionärerna hava
emellertid icke gått in på några sådana fall och utskottet har icke heller från
annat håll fått tillgång till preciserade uppgifter därom.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:525 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling a1 i texten