Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.

1945-06-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning

om rätt i vissa fall för innehavare av en

jordbrukets å ofri mark belägen förädling .^industri

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 76 i första kammaren av herr Elofsson,

Gustaf, m. fl. och nr 106 i andra kammaren av herr Norup m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har anförts följande:

Inom flera av jordbrukets förädlingsindustrier, bl. a. mejerier, stärkelsefabriker

och bränneriet, förekommer i ej ringa utsträckning, att fabriksanläggningar

uppförts på ofri grund. Marken har sålunda endast disponerats

med nyttjanderätt.

I de för rörelsen använda fabriksanläggningarna lia ej sällan avsevärda

kapitalbelopp investerats. Nu har det i ett flertal fall inträffat, att då upplåtelsetiden

för den mark, där anläggningen uppförts, gått till ända och anläggningens

ägare antingen velat förlänga upplåtelsetiden eller ock med

äganderätt förvärva marken, svårigheter häremot rests från jordägarens sida.

Denne har haft möjlighet att utnyttja tvångsläget, och ej sällan ha oskäliga

villkor för fortsatt upplåtelse eller förvärv av området uppställts av jordägaren.

Det kan icke anses tillfredsställande, att sådana oskäliga villkor

skola kunna betingas i dylika fall. Särskilda åtgärder synas därför påkallade

för tillvaratagandet av anläggningsinnehavarnas intressen. Genom lag

den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område har den, som med nyttjanderätt för

brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark samt därå äger

boningshus, medgivits rätt att under vissa betingelser tillösa sig marken.

Det torde icke möta svårigheter att genom särskild lagstiftning medgiva

innehavare av anläggningar av här nämnt slag rätt att i liknande ordning

tillösa sig marken.

Under hänvisning till vad sålunda anförts lia motionärerna anhållit, att

riksdagen i skrivelse till Kungt. Majit måtte hemställa örn utredning rörande

lagstiftningsåtgärder i enlighet med vad som i motionerna framhållits.

Såsom framgar av det ovan anförda har i motionerna åberopats lagen

den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen. Enligt denna

lag kan den, som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar

annan tillhörig mark samt därå äger boningshus som lämnar nöjaktig

bostad at honom och hans familj, bliva berättigad att tvångsvis i viss ord
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 73.

1361 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 73.

ning tillösa sig marken. Förutsättningarna härför äro, dels att marken är

upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan upplåtelse, då

ansökan örn utövande av lösningsrätt göres, mer än tio år i följd innehafts

av annan än ägaren eller ock den tid marken innehafts av annan än ägaren

tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande avtal örn nyttjanderätt

till marken, uppgår till mer än tio år, dels att nyttjanderättshavare tillhörigt

boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt honom och hans familj,

fanns å marken uppfört den 1 januari 1919, dels ock att minst en fjärdedel

av det värde marken med därå befintliga byggnader äger belöper på nyttjanderättshavarens

byggnader.

Såsom motionärerna framhållit torde det inom flera av jordbrukets förädlingsindustrier

i icke obetydlig utsträckning förekomma, att anläggning

som hör till industriföretaget uppförts å mark, tillhörig annan än anläggningens

ägare. Det är anledning förmoda, att anläggningen i dylika fall uppförts

för ganska lång tid sedan; numera torde företagaren sällan underlåta att

iakttaga den försiktigheten att förskaffa sig äganderätt till marken, innan

anläggningen kommer till stånd.

Enligt motionärerna har det i ett flertal fall inträffat, att markägare, då

upplåtelsetiden tilländalupit, uppställt oskäliga villkor för förlängning av

upplåtelseavtalet till den mark varom här är fråga eller för förvärv av marken

med äganderätt. I vilken utsträckning missförhållanden av sådan beskaffenhet

förekommit, torde icke utan vidare kunna bedömas. Detsamma gäller beträffande

förekomsten av fall, då markägaren helt enkelt vägrat att överlåta

marken eller förlänga avtalet. För ett närmare besvarande av nu berörda

spörsmål torde erfordras en ingående utredning.

Frågan, huruvida lagstiftaren bör lämna sin medverkan för att tillgodose

nyttjanderättshavarens intresse i de fall som nu nämnts, kan givetvis vara

föremål för delade meningar. Det kan icke bortses från att betänkligheter av

principiell art kunna resas mot det ingrepp i äganderätten som en inlösningsrätt

skulle utgöra.

Rätt att tvångsvis taga i anspråk annans mark har i svensk lagstiftning i

princip endast medgivits i sådana fall, då det ansetts nödigt att tillgodose

vissa intressen som kunna betraktas såsom mer eller mindre allmänna. Måhända

kan mot den av motionärerna föreslagna inlösningsrätten invändas,

att det intresse varom här är fråga icke kan anses vara av nämnda art. Emellertid

måste beaktas, att de företag, som kunna komma att draga nytta av en

dylik lagstiftning, likväl ofta torde få anses fullgöra ett ändamål, som är i hög

grad allmännyttigt. Företagets verksamhet kan ha en stor betydelse för den

ort, där anläggningen är belägen.

Att markägaren i en situation av nu berörd art kan begagna sig av nyttjanderättsinnehavarens

svåra situation framstår utan vidare såsom otillfredsställande.

Det är obestridligt, att företagarens intresse i förevarande fall

oftast är avsevärt starkare än jordägarens. För jordägaren är det kanske

fråga om ett område som redan länge brukats skilt från hans övriga egen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 73.

dom och som i och för sig har ett ringa värde. För företaget åter kan det

gälla en fabriksanläggning, varå betydanåe kostnader nedlagts och som

drivits sedan lång tid tillbaka. Yärdet av marken torde i dylika fall ofta utgöra

endast en bråkdel av fabriksanläggningens värde. Beaktas bör även, att

fall ofta torde förekomma då anläggningen, exempelvis med hänsyn till avsättningsmöjligheterna

för företagets produkter, icke gärna kan förläggas å

annan ort samt att i dylika fall annan mark å orten kanske icke står till förfogande.

Att nyttjanderättshavaren i dylika fall skall tvingas att frånträda

besittningen till marken eller gå med på oskäliga villkor för att få nyttjanderättavtalet

förlängt, är uppenbarligen icke förenligt med billighet och rättvisa.

Starka skäl kunna sålunda enligt utskottets mening åberopas för en inlösningsrätt

av den art motionärerna föreslagit. Därest rätt till inlösen av mark,

varå industrianläggning uppförts, anses böra införas, torde emellertid dylik

rätt böra tillkomma icke blott de företag som avses i motionerna, nämligen

jordbrukets förädlingsindustrier, utan även industriföretag i övrigt.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet giltiga skäl föreligga för

att en utredning rörande det nu behandlade spörsmålet kommer till stånd.

Vid utformning av en eventuell lagstiftning i förevarande ämne måste

givetvis noga beaktas, att markägarens berättigade intressen icke åsidosättas

samt att det ingrepp i äganderätten som lagstiftningen måste innebära icke

göres mera vidsträckt än som kan anses oundgängligen påkallat. Att markägaren

bör erhålla full ersättning för den mark som avstås är uppenbart.

Det bör övervägas, huruvida lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom att

inlösningsrätten begränsas till sådana anläggningar som finnas uppförda vid

en viss tidpunkt. Utan särskilda skäl torde lagstiftningen sålunda icke böra

gälla jordupplåtelser som ske i framtiden. Tydligen måste för rätt till inlösen

uppställas det villkoret, att anläggningen representerar ett icke obetydligt

värde i förhållande till marken. Det torde även böra krävas, att anläggningen

funnits uppförd under en icke alltför kort tid. Övervägas bör,

örn för rätt till inlösen böra uppställas villkor, som ha avseende å anläggningens

betydelse ur allmän eller enskild synpunkt eller ä anläggningens beskaffenhet

i övrigt. Att den ifrågasatta inlösningsrätten bör omgärdas med

restriktioner även i andra hänseenden än nu angivits är icke uteslutet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte föranstalta

örn utredning, huruvida och under vilka förutsättningar

rätt bör tillerkännas innehavare av industrianläggning å ofri

grund att inlösa den mark varå anläggningen är belägen, samt att

Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 12 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NOHM AN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 73.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herdar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Carl Eric

Ericsson, Hallagård, Nils Elowsson*, Söderkvist och Uhlén*;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Nilson i Eskilstuna,

Cruse*, Håstad, fru Västberg* samt herrar Carlsson i Bakeröd*, Lundberg i Uppsala

och Andersson i Alfredshem*.

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Holmbäck, Wistrand, Carl Eric Ericsson, Nilson i Eskilstuna

och Håstad, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Även örn i någon del av Sverige missförhållanden kunna föreligga av den

art motionärerna angiva, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en utredning

i en så ingripande fråga utan att hava närmare kännedom örn några

särskilda fall, i vilka dylika missförhållanden visat sig. Motionärerna hava

emellertid icke gått in på några sådana fall och utskottet har icke heller från

annat håll fått tillgång till preciserade uppgifter därom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:525 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädling a1 i texten