Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om förkortning av arbetstiden vid skiftoell nattarbete samt vid arbete under jord m. m.

1945-06-15 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1945:77, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om förkortning av arbetstiden vid skiftoell nattarbete samt vid arbete under jord m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

1

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

förkortning av arbetstiden vid skift- oell nattarbete

samt vid arbete under jord m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 423,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Cruse hemställt, »att riksdagen

i skrivelse lill Kungl. Maj:! ville anhålla örn utredning dels rörande

förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under

jord, dels rörande lagstadgad rätt för arbetare att själv avgöra, örn han vill

utföra övertidsarbete eller ej».

I motionen har framhållits, att inom vissa arbetsområden rationaliseringen

drivits så långt, att hälsoskäl motiverade en förkortning av arbetstiden.

Detta gällde framför allt skift- och nattarbete samt arbete under jord. Vad

särskilt anginge skiftarbete lämnade lagen om arbetstidens begränsning

sämre skydd för sådant arbete än för vanligt dagarbete. I detta hänseende

hänvisade motionären till 4 § andra .stycket och 5 § 2 mom. i lagen. Motionären

fortsätter:

Arbetstidslagen lämnar sålunda vidsträckt frihet att förlänga arbetstiden

per dag och vecka vid skiftarbete, blott arbetstiden under en treveckorsperiod

icke överstiger 144 timmar. Att skiftarbete kan medföra ohälsa, har

uppmärksammats av rationaliseringsutredningen, sorn framhåller, »att .skiftarbete

åstadkommer nervösa sjukdomar och magsjukdomar, vilka förvärras

av de ofta återkommande växlingarna i tiderna för skiften». Läkarna torde

även allmänt vara av den uppfattningen, att skift- och nattarbete är ganska

påfrestande för hälsan. Allt arbete, som helt eller delvis infaller mellan

kl. 23 och 6, bör därför begränsas till i genomsnitt 7 timmar per dygn eller

42 timmar per vecka.

Vidare frambålles i motionen, att jämväl bestämmelserna om arbetares

skyldighet alt utföra övertidsarbete böra reformeras. Sedan motionären

redogjort för innehållet i 7 § 5 mom. i lagen, anför han vidare:

Samtliga kollektivavtal torde innehålla bestämmelser, att arbetarna ha

skyldighet att fullgöra i arbetstidslagen eller av arbetsrådet medgiven övertid.

Några fackförbund lia sökt genomföra ändring av dessa avtalsbestämmelser

i syfte att arbetarna själva skulle äga rätt ali avgöra, örn de vilja sta

till förfogande för övertidsarbete eller ej. Dessa ändringsyrkanden lia emellertid

icke kunnat genomföras på grund av arbetsgivarnas hårdnackade motstånd.

Ifrågavarande bestämmelser i kollektivavtalen torde därför icke

kunna reformeras utan omfattande och förödande arbetskonflikter.

llihang till riksdagens protokoll 19 45. .9 sami. 2 avd. Nr 77.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

Sista delen av stadgandet i arbetstidslagens 7 § 5 mom. avser att lämna

arbetarna skydd mot överansträngning och ohälsa genom övertidsarbete.

Detta skydd är dock i praktiken ganska illusoriskt. Många arbetare med

mindre god hälsa tvingas nu att utföra övertidsarbete, varigenom deras

ohälsa ytterligare förvärras. Arbetstidslagen bör lämna ett effektivt skydd

åt dem, som på grund av hälsoskäl eller andra sakliga skäl icke önska utföra

övertidsarbete. Sedan ordinarie arbete fullgjorts, böra arbetarna äga

rätt att själva förfoga över sin fritid. Lagfästandet av en dylik frihet torde

icke hindra arbetsgivarna att få erforderligt övertidsarbete utfört. Det torde

finnas tillräckligt många arbetare, som äro villiga att frivilligt utföra erforderligt

övertidsarbete, i synnerhet som kollektivavtalen i allmänhet stadga

högre ersättning för övertidsarbete än ordinarie arbete.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från arbetsrådet, riksförsäkringsanstalten och

socialstyrelsen, varjämte svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige på utskottets begäran avgivit yttranden i ärendet. De inkomna

yttrandena finnas såsom bilagor fogade till detta utlåtande.

I 4 § lagen om arbetstidens begränsning gives den allmänna regeln, att

arbetsgivare icke må använda arbetare till arbete under längre tid än 8 timmar

av dygnet eller 48 timmar i veckan. Därest denna begränsning av arbetstiden

för vecka icke därigenom överskrides, må dock arbetstiden under

något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. Bedrives

arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid tillämpas, såvitt

därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd

av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan. I de följande

paragraferna angivas åtskilliga undantag från huvudregeln. Sålunda stadgas

i 5 § 1 inom., att örn för visst arbete arbetstiden är i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller på grund av annat förhållande är

av växlande längd, arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden allenast begränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven

tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. I 2 mom. av

samma paragraf utsäges, att örn arbete, som bedrives med tre skiftlag, på

grund av synnerliga skäl finnes böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar,

arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt

undantag. Enligt 5 § 3—-5 moni. må arbetsrådet vidare medgiva

undantag dels beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid

eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av

synnerligen stort allmänt intresse, dels då i annat fall, än förut nämnts,

undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt

missförhållande, dels ock då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora

flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma

önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

3

6 § uttalas, att örn natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet,

som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört

överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

arbetare må, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts

med stöd av 5 §. Sådant arbete må icke fortsättas längre tid än

två dygn utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Vidare äger

arbetsgivare enligt 7 § 1 mom. till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten,

som för driftens ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före

eller efter den allmänna arbetstiden, använda nödigt antal arbetare, vilka

fyllt aderton år, under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder

de eljest få användas till arbete. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses

i 6 § med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare

till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av

5 §, är han enligt 7 § 2 mom. därtill berättigad i avseende å arbetare, som

fyllt aderton år, för högst 48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor

och 200 timmar under loppet av ett kalenderår. Utsträckt arbetstid enligt

detta moment må även, med iakttagande av motsvarande begränsning, beräknas

för kortare tidrymd än fyra veckor. Är ytterligare eftergift av trängande

behov påkallad, må sådan enligt 3 mom. i samma paragraf meddelas

av arbetsrådet, dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår.

Enligt 4 mom. ankommer det på arbetsrådet att pröva i vad mån den, som

fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i 7 §. I

fråga om arbetares skyldighet att utföra övertidsarbete skall enligt 5 mom.

gälla vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet. Det

åligger emellertid arbetsgivaren att tillse, att icke arbetaren genom användande

till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa. Enligt 9 §

7 mom. bör arbetsrådet i regel bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare

tillfälle att yttra sig samt på lämpligt sätt söka samråd med representanter

för arbetsgivare och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut,

som avses i 7 § 4 morn., skall såvitt möjligt fattas efter samråd med

yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I. Tidigare behandling av frågan om förkortning av arbetstiden.

Det å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington

år 1919 antagna förslaget till konvention angående begränsning av arbetstiden

i industriella företag till 48 timmar i veckan har icke ratificerats av

Sverige.

Vid 1931, 1932, 1933, 193i, 1935 och 1936 års riksdagar väcktes i motioner

förslag örn förkortning av arbetstiden (motionerna 11:287 år 1931, 11:60 år

1932, 11: 79 och II: 252 år 1933, II: 286 år 1934, 11:337 år 1935 samt II: 17

år 1936). På hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 16/1931, 35/1932,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

35/1933, 53/1934, 16/1935 och 20/1936) beslöt riksdagen, att motionerna icke

skulle föranleda till någon åtgärd.

Internationella arbetsorganisationen antog vid sin konferens år 1935 ett

förslag till konvention angående arbetstidens förkortning till fyrtio timmar

i veckan. Enligt artikel 1 i nämnda konventionsförslag skulle varje medlem

av internationella arbetsorganisationen, som ratificerade konventionen,

förklara sig gilla principen örn fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på sådant

sätt, att den icke medförde sänkning av arbetarnas levnadsnivå, samt vidtagande

eller främjande av åtgärder, som kunde anses ägnade att leda till

detta mål. Medlemmen skulle förbinda sig att, i enlighet med detaljföreskrifter,

som kunde meddelas i särskilda konventioner, vilka ratificerades av

medlemmen, tillämpa nämnda princip på olika slag av sysselsättning.

Genom proposition nr 15 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Majit om

riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens

konferens år 1935 fattade besluten, bland dem förslaget till konvention angående

arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan. Med hänvisning

till konventionens karaktär av principuttalande och under erinran, att framtida

praktiska statsåtgärder till förverkligande av fyrtiotimmarsveckan

krävde särskild prövning och särskilda beslut av de svenska statsmakterna,

förordade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att den föreliggande

principkonventionen ratificerades av Sverige.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 19 rörande nämnda konventionsförslag

bl. a. följande:

Mellan 1919 års konvention örn 8-timmars arbetsdag och 48-timmars arbetsvecka

samt 1935 års konventionsförslag föreligger en väsentlig skillnad

därutinnan, att i det senare men icke i den förra uttalas, att konventionen

skall tillämpas på sådant sätt. att den icke medför sänkning av arbetarnas

levnadsnivå.------ *

Utskottet håller för sin del före, att den stat, som ansluter sig till en principkonvention,

därigenom — örn än icke formellt — uttalar en avsikt att

eftersträva, att konventionens principer skola komma till praktisk tillämpning

inom det egna landet.

Ratificeringen av en konvention om 40-timmars arbetsvecka .skulle enligt

utskottets mening knappast stå i överensstämmelse med den omständigheten,

att vårt land ännu icke ansett sig kunna ratificera konventionen örn 48- timmars arbetsvecka. Ett godkännande av konventionen örn 40-timmars

arbetsvecka skulle även på annat område medföra en alltför stor motsats

mellan teori och praktik. Vid förberedelserna till förslag örn lag rörande

arbetstiden för dem, som ha sysselsättning inom jordbruk och trädgårdsskötsel,

har nämligen ifrågasatts en reglering efter helt andra linjer.

Utredning örn de följder i ekonomiskt avseende, som skulle uppkomma

för olika slag av rörelse, därest 40-timmars arbetsvecka infördes i vårt näringsliv,

föreligger icke. Ej heller har utretts i vad mån man har att räkna

med, att avsikten att bereda arbetstillfällen för ett större antal efter införande

av 40-timmars arbetsvecka skulle motverkas därav, att arbetarna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77. 5

under sin fritid åtoge sig arbete inom ett annat yrke än det för deni huvudsakliga.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner sig utskottet böra föreslå riksdagen

att uttala, att riksdagen för sin del anser, att ratifikation av föreliggande

konventionsförslag icke bör äga rum.

Reservation anfördes av herr Linder m. fl., vilka hemställde, att riksdagen

måtte för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning, att ifrågavarande

förslag borde ratificeras.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1938 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 206, att riksdagen måtte i princip uttala sin anslutning till artikel 1 i det

av internationella arbetskonferensen år 1935 antagna förslaget till konvention

angående arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan samt att

riksdagen måtte i skrivelse till regeringen hemställa om förslag till nästa

års riksdag angående sådan förändring av arbetstidslagen, att »fyrtio timmars

arbetsvecka får laglig kraft».

Andra lagutskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 14:

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår uttalade 1936 års riksdag

som sin mening, att ratifikation av förslaget till principkonvention angående

arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan icke borde äga

rum. En stark minoritet förordade dock ratifikation med framhållande av

bland annat, att starka sociala skäl talade för kravet på en ny internationell

aktion i frågan örn arbetstidens reglering. Emellertid har konventionsförslaget

intill 1938 års början icke av någon stat ratificerats. Vid det sammanträde,

som innevarande år skall hållas av internationella arbetsorganisationens

konferens, kommer spörsmålet om ett generellt genomförande av

en arbetstidsförkortning ånyo att dryftas. 1 frågans nuvarande läge torde

skäl icke föreligga för riksdagen att göra något uttalande rörande nyssnämnda

konventionsförslag. Utskottet finner ej heller anledning tillstyrka

någon framställning till Kungl. Majit beträffande ändring av lagen om arbetstidens

begränsning i den av motionärerna angivna riktningen.

Utskottet hemställde av nu angivna skäl, att motionen icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls.

Även frågan om förkortning av arbetstiden inom vissa

näringsgrenar har vid olika tillfällen varit föremål för ställningstagande

från riksdagens sida.

Internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 antog ett förslag

till en internationell konvention beträffande arbetstiden i automatiska

fönsterglasbruk, där denna maximerades till i genomsnitt 42 timmar per

vecka och det tillika bland annat bestämdes, att arbetet borde bedrivas nied

minst fyra skiftlag. I proposition till 1936 års riksdag (nr 35) förordade

Kungl. Majit en .svensk ratifikation av detta konventionsförslag under förut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andru lagutskottets utlåtande nr 7 7.

sättning, att det ratificerades av de mera betydande fönsterglasproducerande

länderna, tillhörande den internationella arbetsorganisationen. 1 anslutning

härtill framställdes i propositionen även ett förslag till svensk lagstiftning i

ämnet, vilken skulle träda i kraft den dag, som sedermera bestämdes i samband

med en eventuell ratifikation.

I sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande, nr 29, anförde andra

lagutskottet:

I förevarande proposition har föreslagits en laglig reglering av arbetstiden

till i genomsnitt 42 timmar i veckan för en till antalet obetydlig, i en enda

speciell verksamhet sysselsatt grupp arbetare. Den föreslagna lagstiftningen

avser nämligen blott sådan tillverkning av fönsterglas eller annat glas, som

allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas, vilken bedrives

med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår utan avbrott jämväl

under sön- och helgdagar. Sådan tillverkning förekommer i Sverige för

närvarande endast vid fönsterglasbruken i Oxelösund och Glava, varest tillsammans

omkring 125 arbetare äro sysselsatta därmed.

Departementschefen har icke anfört någon omständighet av beskaffenhet

att föranleda därtill, att den nyssnämnda gruppen arbetare skulle med hänsyn

till särskilt behov av skydd mot hälsofara givas en annan ställning än

den, som fortfarande skulle tillkomma andra arbetare, sysselsatta i annan

verksamhet med lika svåra arbetsförhållanden.

Med hänsyn till det ringa antal arbetare, som kunna beredas sysselsättning

vid de två fönsterglasbruken i vårt land, synes en lagstiftning av föreslagen

beskaffenhet, efter vars genomförande arbetarantalet kan beräknas

bliva ökat nied allenast ett 30-tal, icke ur arbetslöshetssynpunkt kunna hava

någon nämnvärt förbättrande inverkan. Möjligen skulle förhållandena däremot

kunna bliva försämrade, i det att, enligt vad svenska arbetsgivareföreningen

i sitt yttrande i ärendet uppgivit, det kunde ifrågasättas, att Glava

glasbruk på grund av de genom avsevärd ökning av driftkostnaderna försvårade

möjligheterna att konkurrera med utländska fönsterglasbruk skulle

komma att nedlägga driften.

Det skäl, som för departementschefen främst synes hava talat för en särskild

lagstiftning i vårt land på förevarande område, torde hava varit det,

att en sådan lagstiftning skulle möjliggöra Sveriges anslutning till 1934 års

internationella konventionsförslag i ämnet. Utskottet finner sig emellertid

icke kunna enbart ur sådan synpunkt godtaga en lagstiftning av föreslaget

innehåll. Om en förkortning av arbetstiden överhuvud skall genomföras på

nu ifrågavarande arbetsområde, bör undersökas, huruvida icke motsvarande

arbetstidsförkortning bör stadgas även för andra arbetare, som utöva sin

verksamhet under lika svåra förhållanden som de, vilka föreligga för de i

kontinuerlig drift vid fönsterglasbruken sysselsatta arbetarna. Förhållanden

av angivna beskaffenhet torde förefinnas bland annat vid järnbruken. Någon

utredning av spörsmålet i vilken omfattning arbete av angivet slag förekommer

i vårt land har emellertid icke lämnats i propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka de i propositionen framlagda lagförslagen. Enligt utskottets mening

följer härav att möjlighet icke föreligger för Sverige att ratificera konventionsförslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

7

Utskottet hemställde därför, att lagförslaget icke måtte antagas av riksdagen

samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela, att

riksdagen för sin del ansåge, att förslaget till konvention angående arbetstiden

i automatiska fönsterglasbruk icke borde ratificeras. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen.

År 1935 antog internationella arbetsorganisationens konferens eli förslag

till internationell konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.

1 fråga örn arbete under jord innebär denna konvention en maximering

av arbetstiden till 73A timmar per dag. Vidare antog nämnda konferens ett

förslag till konvention om förkortning av arbetstiden i buteljglasbruk, som

ävenledes förutsatte en maximering av arbetsveckan till i genomsnitt 42

limmar samt användandet av minst fyra skiftlag.

Genom proposition nr 15 till 7936 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn

riksdagens yttrande angående de beslut som år 1935 fattats av internationella

arbetskonferensen. I propositionen anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, beträffande förslaget till konvention angående begränsning

av arbetstiden i kolgruvor, att Sverige icke borde ansluta sig till

konventionen förrän några av de större kolproducerande länderna ratificerat

konventionen. Ehuru departementschefen i princip vore av den uppfattningen.

att Sverige borde biträda konventionen, ansåge han, att med ratifikationsfrågan

tillsvidare borde anstå. För anslutning till konventionen

krävdes vissa ändringar i gällande arbetstidslagstiftning. Så snart klarhet

vunnits rörande de stora kolproducerande ländernas ståndpunkt, torde såväl

lagändrings- sorn ratifikationsfrågan böra upptagas till förnyat övervägande.

Såvitt rörde förslaget till konvention angående förkortning av arbetstiden

i buteljglasbruk anförde departementschefen, att frågan örn ratifikation

av konventionen borde anstå i avvaktan på utredning rörande frågan

örn den inverkan en tillämpning av konventionens bestämmelser skulle

komma att utöva på den svenska buteljglasindustrien.

Andra lagutskottet som behandlade propositionen yttrade i sitt utlåtande

nr 19, beträffande förstnämnda konventionsförslag, att utskottet lika med

departementschefen i princip vore av den uppfattningen, att Sverige borde

biträda förslaget. Med ratifikation av detsamma syntes emellertid böra anslå,

lill dess åtminstone några av de kolproducerande länder, vilkas produktion

vore av större betydelse för Sveriges kolimport, ratificerat förslaget. 1

fråga örn konventionen angående arbetstiden i buteljglasbruk anslöt sig

utskottet till departementschefens uppfattning, att förslaget för det dåvarande

icke borde ratificeras. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Genom propositionen nr 56 till 1937 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn

riksdagens yttrande rörande lil. a. ett vid internationella arbetsorganisationens

konferens år 1936 antaget förslag till konvention angående förkortning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andru lagutskottets utlåtande nr 77.

av arbet slick''ii vid offentliga arbeten. Konventionen ingick i den serie av

specialkonventioner för olika industrier, vilka inom ramen av förenämnda

av 1935 års internationella arbetskonferens antagna förslag till principkonvention

angående 40-timmars arbetsvecka, skulle i detalj giva bestämmelser

om arbetstidens förkortning inom särskilda industrier under hänsynstagande

till de speciella förhållandena på respektive arbetsområden. På

hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 14) anslöt sig riksdagen till

föredragande departementschefens uppfattning, att förslaget icke för det

dåvarande borde ratificeras.

Även vid 1938 års riksdag hemställde Kungl. Majit (propositionen nr 45)

örn riksdagens yttrande beträffande ett i nyssnämnda serie ingående konventionsförslag.

Det åsyftade förslaget avsåg förkortning av arbetstiden

inom textilindustrien till i genomsnitt 40 timmar i veckan. Utskottet hemställde

i sitt utlåtande nr 15, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

meddela, att riksdagen för sin del anslöte sig till föredragande departementschefens

uppfattning, att förslaget icke för det dåvarande borde ratificeras.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan örn riskerna för ohälsa i samband med skiftarbete har berörts i

rationaliseringsutredningens betänkande (SOU 1939: 13). Under hösten

1936 hade nämnda utredning anordnat en serie konferenser med representanter

för arbetsgivarnas, arbetarnas och de anställdas organisationer samt

anslutna industriföretag. Därvid diskuterades särskilt frågan, huruvida den

på flera håll i samband med vidtagna rationaliseringsåtgärder ökade arbetstakten

kunde anses ha i ogynnsam riktning påverkat arbetarnas och de

anställdas hälsa. I betänkandet framhålles, att konferenserna icke gåve till

resultat några säkrare utgångspunkter för spörsmålets bedömande. De uttalanden

som gjordes stredo nämligen i betydelsefulla avseenden mot varandra.

Vid konferenserna uttalades å ena sidan, att den med rationaliseringen

intensifierade arbetstakten i åtskilliga fall inverkat menligt på arbetarnas

hälsotillstånd. Fall hade t. o. m. förekommit, då arbetarna redan i

40-årsåldern kunde anses utslitna. En påtaglig stegring i sjukdomsfrekvensen

bland arbetarna, särskilt i fråga om nervösa sjukdomar, hade även på

sina håll inträtt. Understundom hade den ökade arbetstakten i förening med

större enformighet i arbetet bidragit till att framkalla nevroser. Det i vissa

moderna fabrikslokaler ökade maskinlarmet hade jämväl påverkat arbetarna

oförmånligt. Särskilt ogynnsamma hade verkningarna av det forcerade

arbetet visat sig vara för kvinnor och minderåriga. I förevarande sammanhang

erinrades dessutom örn skiftarbetets i form av nervösa sjukdomar

och magsjukdomar ogynnsamma följdverkningar vilka förvärrades av de

ofta återkommande växlingarna i tiderna för skiften. Ä andra sidan framhölls

vid nämnda konferenser, att nervösa sjukdomar hos arbetare och anställda

även vore förorsakade av andra anledningar än hög arbetstakt. Man

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

9

var härvid närmast av den uppfattningen, att rationaliseringen på det hela

taget medfört sådana betydande lättnader för arbetarna, att några ogynnsamma

verkningar å arbetarnas hälsa knappast mera allmänt kunde ha gjort

sig gällande. Det erinrades sålunda örn att rationalisering av driften ofta

innebure, att tungt och osunt arbete eliminerades. Förbättrade transportanordningar

måste i betydelsefulla avseenden ha gjort arbetet lättare för arbetarna.

Moderniseringen av fabrikerna, varigenom de hygieniska och sanitära

förhållandena avsevärt förbättrats, måste jämväl lia påverkat arbetarnas

hälsotillstånd i gynnsam riktning.

II. Tidigare behandling av frågan om ändrade bestämmelser

rörande övertidsarbete.

1 samband med behandlingen av förslaget lill arbetstidslag vid 1930 års

riksdag framställdes i en motion yrkande, att 7 § skulle uteslutas. Vidare

föreslogs motionsvis, att i 7 § 3 mom. skulle införas ett stadgande av innehåll,

att eftergift finge meddelas för högst 28 timmar under loppet av fyra

veckor. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 15 förslaget om uteslutande

av 7 §. Utskottet uttalade vidare, att utskottet ej heller kunde tillstyrka

den föreslagna begränsningen i övertidens beräkning. Då övertid enligt

7 § 3 mom. finge uttagas endast efter medgivande av arbetsrådet, syntes

det utskottet, som örn denna bestämmelse icke medförde någon risk i

skyddsavseende. Riksdagen gjorde icke någon erinran häremot.

Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935 och 1936 års riksdagar väcktes genom

motioner förslag örn sådan skärpning av bestämmelserna angående övertidsarbete,

att dylikt medgåves endast då särskilt tvingande omständigheter

förelåge, exempelvis då genom natur- eller olyckshändelse eller genom annan

omständighet, som ej kunnat förutses, fara förelåge för liv, hälsa eller

egendom (11:287 år 1931, II: GO år 1932, 11:79 år 1933, 11:286 år 1934,

11:337 år 1935 och 11: 17 år 1936). På hemställan av andra lagutskottet

(utlåtanden nr 16/1931, 35/1932, 35/1933, 53/1934, 16/1935 och 20/1936)

beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon åtgärd. 1

sitt sistnämnda utlåtande hänvisade utskottet till vad utskottet anfört i sitt

utlåtande nr 15 vid 1930 års riksdag.

1 motionen II: 70 vid 1938 ars riksdag hemställdes, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning och

förslag till sådan ändring av lagen örn arbetstidens begränsning, att rätten

till uttagande av övertidsarbete ytterligare begränsades.

Andra lagutskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande nr 19:

Enligt lagen örn arbetstidens begränsning åligger det arbetsgivare att

tillse, att arbetare icke genom övertidsarbete utsattes för överansträngning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

Utskottet.

eller ohälsa. Motionärerna hava gjort gällande, att övertidsarbete för närvarande

förekomme i sådan utsträckning, att förhållandena, särskilt inom

industrier, som till övervägande del använde sig av kvinnlig arbetskraft,

t. ex. textil- och beklädnadsindustrien, vore ägnade att ingiva allvarliga betänkligheter.

Vid behandlingen inom utskottet av föreliggande ärende har

även anförts, att den fortgående rationaliseringen i förening med övertidsarbete

kunde medföra ökade påfrestningar för arbetarna med ty åtföljande

sociala vådor. Ä andra sidan bör beaktas, att konkurrenskraften hos ett

industriföretag i många fall torde vara i väsentlig mån beroende av den

snabbhet, varmed ett visst arbete kan utföras. Stundom lärer förekomma,

att ett arbete måste forceras för att minska betydande olägenheter för beställare

och andra, t. ex. vid reparation av ett havererat fartyg. Yrkeskunnig

extra arbetskraft torde icke alltid vara att tillgå.

Utskottet anser det vara av stor vikt för samhället, att med övertidsarbete

sammanhängande olägenheter såvitt möjligt begränsas. Därvid måste emellertid

en sådan avvägning ske, att icke näringslivets berättigade intressen

åsidosättas. Enligt utskottets mening vore det önskvärt att få till stånd en

förutsättningslös utredning rörande hithörande spörsmål. Genom en dylik

utredning borde klarläggas, under vilka förhållanden övertidsarbete uttages

enligt arbetstidslagen och huruvida jämkningar i rätten att uttaga sådant

arbete kunna vara av omständigheterna påkallade.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen i

anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta utreda, under vilka förhållanden övertidsarbete uttoges enligt

lagen om arbetstidens begränsning och huruvida jämkningar i rätten

att uttaga sådant arbete kunde vara av omständigheterna påkallade, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Denna hemställan bifölls.

Angående de åtgärder som vidtagits i anledning av nämnda riksdagsskrivelse

får utskottet hänvisa till socialstyrelsens över motionen avgivna

remissyttrande.

Landsorganisationen i Sverige har i skriftlig framställning till chefen för

socialdepartementet den 5 mars 1945 hemställt om revision av lagen om

arbetstidens begränsning. Vid framställningen funnos fogade en skrivelse

från svenska metallindustriarbetarförbundet till landsorganisationen ävensom

yttranden över nämnda skrivelse från övriga fackförbund.

1 ärendet har till utskottet inkommit en skriftlig framställning från

svenska järnvägsmannaförbundet, svenska transportarbetarförbundet och

svenska kommunalarbetarförbundet.

I motionen har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning dels rörande förkortning av arbetstiden vid skift- och

nattarbete samt vid arbete under jord, dels ock angående rätt för arbetare

att själv avgöra, örn han vill utföra övertidsarbete eller ej.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

11

Såsom framgår av vad ovan anförts har frågan om en generell förkortning

av arbetstiden vid flera tillfällen aktualiserats. Internationella arbetsorganisationens

konferens antog sålunda år 1935 förslag till en principkonvention

örn sänkning av arbetstiden till 40 timmar i veckan. Ett av Kungl.

Majit vid 1936 års riksdag framlagt förslag att Sverige skulle ratificera

nämnda konvention vann ej riksdagens bifall. Vid 1938 års riksdag väcktes

en motion med yrkande, att Sverige skulle ansluta sig till konventionsförslaget,

men framställningen avslogs likaledes av riksdagen. Riksdagen anförde

därvid, att frågan örn ett generellt genomförande av en arbetstidsförkortning

ånyo komme att dryftas av internationella arbetsorganisationens

konferens. Konferensen har senare bordlagt frågan.

Vissa skäl tala otvivelaktigt för en generell arbetstidsförkortning. Det kan

dock ifrågasättas, huruvida för närvarande förutsättningar föreligga att bedöma

vilka verkningar ett realiserande av detta önskemål skulle medföra

i olika hänseenden, särskilt för näringslivets vidkommande. Sannolikt är,

att förevarande spörsmål icke kan lösas annat än i internationellt sammanhang.

Även örn sålunda en allmän arbetstidsförkortning är ett spörsmål som får

ses på jämförelsevis lång sikt, följer därav dock icke, att motsvarande betraktelsesätt

måste anläggas på frågan, örn en förkortning av arbetstiden

är möjlig vid vissa former av arbeten eller inom vissa näringsgrenar. De

skäl som enligt vad ovan antytts kunna tala mot en allmän arbetstidsförkortning

ha icke samma styrka, då det gäller att avgöra, huruvida en dylik

mera begränsad förkortning av arbetstiden kan genomföras.

Det torde icke kunna bestridas, att skiftarbete är en form av arbete som

är särskilt påfrestande. Denna åsikt synes vara ganska allmänt utbredd

bland arbetarna själva. 1 samband med den i socialstyrelsens remissyttrande

omförmälda, av styrelsen verkställda undersökning rörande övertidsarbete,

vars resultat publicerats i Sociala meddelanden år 1941, hade sålunda

flerstädes från arbetarhåll uttalats, att skiftarbete vore en betungande

arbetsform. Samma uppfattning har även kommit till uttryck i den i utskottets

ovan lämnade redogörelse omnämnda framställningen från landsorganisationen

i Sverige till chefen för socialdepartementet samt i de uttalanden

från olika fackförbund som fogats vid nämnda framställning.

Vid sidan av skiftarbete nämner motionären nattarbete såsom en betungande

form av arbete. Ali nattarbete i allmänhet får anses vara mera

påfrestande än arbete örn dagen torde vara allmänt erkänt, önskemål örn

en förkortning av arbetstiden vid nattarbete lia bland annat framförts i

flera av de vid landsorganisationens nyssnämnda framställning fogade

uttalandena.

Vad härefter angår frågan om förkortning av arbetstiden inom särskilda

näringsgrenar bar denna fråga tidigare vid skilda tillfällen varit föremål för

uppmärksamhet. Internationella arbetsorganisationen bar sålunda antagit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

flera förslag till konventioner rörande förkortning av arbetstiden inom olika

områden. Dessa konventionsförslag lia icke ratificerats av Sverige. Här må

nämnas, att 1936 års riksdag hade att behandla ett av Kungl. Majit framlagt

förslag, att Sverige skulle ratificera ett förslag till konvention örn begränsning

av arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk till 42 timmar i

veckan. 1 samband därmed framlade Kungl. Majit även ett förslag till lagstiftning

i ämnet. Riksdagen avslog de framlagda förslagen efter hemställan

av andra lagutskottet. Utskottet yttrade, att örn en förkortning av arbetstiden

inom automatiska fönsterglasbruk överhuvud skulle genomföras, det

borde undersökas, huruvida icke en motsvarande arbetstidsförkortning

borde genomföras även för andra arbetare som utövade sin verksamhet

under lika svåra förhållanden som de i lagförslaget avsedda arbetarna. Utskottet

anförde vidare, att någon utredning av spörsmålet, i vilken omfattning

arbete av angivet slag förekomme i vårt land, icke hade presterats,

inom utskottet reserverade sig sju ledamöter för bifall till Kungl. Majits

förslag.

Att en del yrkesgrupper, exempelvis vissa gruvarbetare, järnbruksarbetare

och arbetare anställda vid trafikföretag, ha behov av en kortare

arbetstid än andra arbetare torde icke med fog kunna bestridas. Självfallet

är det förenat med svårigheter att på ett tillfredsställande sätt avväga

maximiarbetstidens längd i förhållande till de mer eller mindre krävande

förhållanden varunder arbetet utföres. En fullt rättvis gradering av arbetstiden

torde icke kunna åstadkommas. Det torde däremot vara möjligt att

— åtminstone såsom ett provisorium i avbidan på en generell arbetstidsförkortning

— i förevarande hänseende privilegiera vissa arbetargrupper,

sorn lia särskilt påfrestande arbete. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka,

att frågan örn differentiering av den lagstadgade semesterns längd

för olika grupper av arbetstagare med hänsyn till deras semesterbehov för

närvarande är föremål för utredning.

I motionen har vidare såsom förut angivits hemställts om införande av

lagstadgad rätt för arbetare att själv avgöra, örn han vill utföra övertidsarbete

eller ej. För genomförande av motionens syfte i denna del torde

erfordras, att förbud stadgas mot upptagande i kollektivavtal av bestämmelse

örn skyldighet för arbetare att utföra övertidsarbete. Införandet av

ett sådant förbud skulle medföra ett avsteg från de principiella grunderna

för den nuvarande lagstiftningen om kollektivavtal. Frågan om kollektivavtals

materiella innehåll är nämligen icke föremål för någon laglig reglering

utan har gjorts beroende av de avtalsslutande parternas fria överenskommelser.

Lagstiftningen om kollektivavtal giver endast bestämmelser örn

dylika avtals form och rättsverkan.

Spörsmålet örn införande av ändrade bestämmelser rörande övertidsarbete

har vid flera tillfällen varit under riksdagens prövning. 1938 års riksdag

hemställde i anledning av väckt motion i skrivelse till Kungl. Majit, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

13

Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden övertidsarbete uttoges

enligt lagen om arbetstidens begränsning och huruvida jämkningar i

rätten att uttaga dylikt arbete kunde vara av omständigheterna påkallade,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva

anledning. I det av andra lagutskottet avgivna, av riksdagen godkända utlåtande

som låg till grund för riksdagens framställning anförde utskottet,

att utskottet ansåge det vara av stor vikt för samhället att med övertidsarbete

sammanhängande olägenheter såvitt möjligt begränsades. Utskottet

iramhöll emellertid även vikten av att sådan avvägning därvid skedde, att

icke näringslivets berättigade intressen åsidosattes.

I anledning av denna framställning från riksdagen verkställde socialstyrelsen

vissa undersökningar av huvudsakligen statistisk art. Ytterligare utredning,

som närmast skulle avse övertidsarbetets verkningar ur medicinska

synpunkter, ansågs böra inställas efter krigsutbrottet 1939. Någon vidare

utredning i ärendet har sedermera icke verkställts.

1 socialstyrelsens undersökningar ingick även en utfrågning av arbetare

inom olika fack angående arbetarnas uppfattning av övertidsarbetets betydelse

i arbetshygieniskt hänseende. De inkomna svaren utvisade en allmän

uppfattning, att övertidsarbetet blivit särskilt påfrestande genom den ökade

arbetstakten. Av de arbetare som besvarade en fråga örn behovet av ändrade

bestämmelser angående övertidsarbetet förklarade sig ungefär två

tredjedelar önska en revision av lagstiftningen i syfte att begränsa uttagandet

av arbete å övertid.

önskemålet örn en dylik begränsning har även starkt framhållits i landsorganisationens

förut omförmälda framställning till chefen för socialdepartementet

ävensom i därvid fogade uttalanden från olika fackförbund.

Vad ovan anförts giver enligt utskottets mening vid banden, att utredning

är påkallad rörande förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete

samt vid arbete som eljest kan anses vara av mera påfrestande art.

Vidare torde fortsatt utredning böra ske beträffande frågan örn ändrade

bestämmelser rörande uttagande av arbete å övertid. Vid de utredningar

utskottet sålunda anser sig böra förorda måste uppmärksamhet ägnas bland

annat åt den hittills föga utredda frågan, i vilken utsträckning skift- och

nattarbete, övertidsarbete samt arbete inom särskilt påfrestande yrken inverkat

menligt å arbetarnas hälsotillstånd. Den tekniska rationaliseringens

inverkan i arbetshygieniskt hänseende bör därvid särskilt beaktas.

En utredning i de hänseenden som nu nämnts har avseende å centrala

stadgande!! i allmänna arbetstidslagen. Det torde näppeligen vara möjligt

att verkställa sådan utredning utan alt ingå på frågan om ändring av

nämnda lag även i andra, icke direkt berörda hänseenden. Oavsett detta

synes det emellertid som örn utredningen lämpligen bör förbindas med en

allmän översyn av förevarande Isig. Sålunda torde exempelvis böra tågås

under omprövning frågan örn lagens tillämpningsområde. Härutinnan kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

anmärkas, att 1944 års riksdag på hemställan av utskottet hos Kungl. Maj:t

anhållit örn utredning angående frågan om lagstadgad arbetstidsreglering

rörande arbete som har till ändamål att bereda sjukvård. Uppmärksamhet

bör jämväl ägnas åt spörsmålet om förbättrad kontroll över lagens efterlevnad.

Till övervägande böra även upptagas frågorna örn införande av

obligatoriska raster, om arbetstidens lämpligaste förläggning och därmed

sammanhängande spörsmål, i den mån de icke äro föremål för utredning

av 1938 års arbetarskyddskommitté.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en allmän översyn av lagen den 16 maj 1930 örn

arbetstidens begränsning samt för riksdagen framlägga det

förslag vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 15 juni 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Löfvander, Olof

Carlsson, Björkman*, Hage och Sten;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Cruse, fru Johansson*,

herrar Larsson i Östersund, Lundberg i Uppsala, Andersson i Alfredshem och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Holmbäck, Wistrand, Löfvander, Björkman, fröken Andersson,

herrar Ryberg och Osterman, vilka anfört:

Frågan om arbetstidens längd sammanhänger intimt med förutsättningarna

för upprätthållandet och utvecklandet av landets produktionsförmåga

och allmänna ekonomiska standard. Med hänsyn till det oöverskådliga läge,

vari världsekonomien f. n. befinner sig, är det särskilt angeläget att icke

utan tvingande skäl rubba produktionskapaciteten. I varje fall böra regie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77.

15

ringar av arbetstiden icke företagas utan hänsynstagande till förhållandena

inom motsvarande näringar i utlandet; en ensidigt företagen inskränkning

av arbetstiden i Sverige skulle omedelbart påverka vårt lands konkurrenskraft

på världsmarknaden.

Alldeles särskilt gäller detta de industrier, vilka äro hänvisade att i avsevärd

omfattning söka sin avsättning direkt å världsmarknaden. På grund

av arbetsprocessens natur är det främst i sådana industrier, som skift- eller

därmed jämförligt arbete förekommer. En arbetstidsreglering för dessa industriers

del utan reciprocitet i de andra industriländerna komrne omedelbart

att medföra allvarliga återverkningar icke endast för exportproduktionen

utan medelbart för vårt ekonomiska liv i dess helhet.

Vad sålunda anförts beträffande arbetstidens reglering i allmänhet gäller

även ytterligare inskränkningar i rätten att uttaga övertidsarbete, sådan

den begränsats i nu gällande arbetstidslagstiftning. Under alla omständigheter

är en under nuvarande ovissa läge företagen utredning icke ägnad alt

läggas till grund för en ny reglering av arbetstiden.

Med anledning av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå förevarande motion.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt arbetsrädet att lill riksdagens andra lagutskott

avgiva yttrande över en av herr Cruse avgiven motion 11:423, vari

hemställes, att riksdagen i .skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn utredning

dels rörande förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete

samt vid arbete under jord, dels rörande lagstadgad rätt för arbetare att

själv avgöra, om han vill utföra övertidsarbete eller ej, får arbetsrädet anföra

följande.

Arbetsrädet har intet att erinra mot att den begärda utredningen kominer

till stånd men vill i fråga om tidpunkten för dess verkställande framhålla,

att en utredning, avseende arbetsförhållandena under krigsåren, då övertidsarbete

förekommit i särskilt stor omfattning, icke kan giva en riktig bild

av förhållandena under normala tider.

I skrivelse till statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet den

5 mars 1945 har Landsorganisationen i Sverige framhållit, att en allmän

revision av allmänna arbetstidslagen är påkallad. Då det kan förväntas,

att en dylik revision inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att företagas,

finner arbetsrädet lämpligt att den nu föreslagna utredningen sammankopplas

med de utredningar, som torde komma att verkställas i samband

med nämnda revision.

Arbetsrädet vill samtidigt framhålla, att kungl, socialstyrelsen i enlighet

med av Kungl. Majit givet uppdrag verkställt utredning rörande omfattning

m. m. av övertidsarbete under åren 1928—1938. Sammanställningar, utvisande

resultatet av denna utredning, hava av Kungl. Majit överlämnats till

1938 års arbetarskvddskommitté.

Stockholm den 20 mars 1945.

På arbetsrådets vägnar:

JOHN NORDIN.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Majit anbefallt riksförsäkringsanstalten

ait senast den 20 mars 1945 till riksdagens andra lagutskott

avgiva yttrande över en av herr Cruse väckt motion, nr lii 423, angående

utredning om förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid

arbete under jord m. m. Till efterkommande härav får anstalten anföra

följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andru lagat skallets utlåtande nr 77; bilagor.

En utredning rörande olägenheter i samband nied skift- och nattarbete

samt vid arbete under jord bör enligt anstaltens mening icke inskränkas till

att avse enbart arbetstidens längd utan bör även omfatta t. ex. tiden för

skiftväxling samt frågan örn införande av obligatoriska raster. Därjämte

torde böra utredas, huruvida icke en allmän inskränkning av nattarbetet bör

genomföras och sådant arbete tillåtas allenast i viss begränsad omfattning.

Beträffande motionärens förslag örn utredning angående viss lagstiftning

rörande skyldighet att utföra övertidsarbete får anstalten meddela, att sådana

förhållanden ej kommit till yrkesinspektionens kännedom, som giva

stöd för det i motionen gjorda påståendet, att många arbetare med mindre

god hälsa -— trots stadgandet i 7 § 5 mom. allmänna arbetstidslagen —

tvingats att utföra övertidsarbete, varigenom deras ohälsa ytterligare förvärrats.

Örn anmälan om dylika fall skulle inkomma till yrkesinspektionen,

lärer denna äga möjlighet till ingripande med stöd av den allmänna bestämmelsen

i 3 § första stycket arbetarskyddslagen. Skulle missbruk mot

förmodan visa sig förekomma i större utsträckning bör måhända även övervägas

att vidtaga ändring i inskränkande syfte i gällande övertidsbestämmelser.

De i motionen anförda förhållandena måste anses hava stor betydelse ur

arbetarskyddssynpunkt, och riksförsäkringsanstalten finner därför önskvärt,

att de bliva föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning i den

mån detta icke möjligen redan skett genom 1938 års arbetarskyddskommitté.

För att icke undersökningsresultaten skola påverkas av den för närvarande

på många håll till följd av krigsförhållandena i avsevärt högre grad än

eljest uppdrivna produktionsintensiteten torde för utredningens verkställande

böra avvaktas en tidpunkt med mera normala förhållanden inom

näringslivet än de nu rådande.

I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknade, deltagit byråchefen

Stenholm.

Stockholm den 17 mars 1945.

DAVID ÖSTRAND.

Edw. Below.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över motionen nr 423 i andra kammaren

av herr Cruse angående utredning örn förkortning av arbetstiden vid

skift- och nattarbete sami vid arbete under jord m. m. 1 anledning härav

får styrelsen anföra följande.

Motionen tar sikte på arbelstidsförhållandena vid skift- och nattarbete

och vid arbete under jord samt på frågan örn övertidsarbetet.

Vid skift- och nattarbete samt arbete under jord har enligt motionärens

uppfattning den industriella rationaliseringen medfört en sådan uppdriven

Bihang lill riksdagens protokoll 194b. 9 sami. 3 avd. Nr 77; bilagor. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr il: bilagor.

arbetstakt, alt en ytterligare förkortning av arbetstiden där numera kunde

anses vara motiverad av hänsyn till arbetarnas hälsa. Beträffande skift- och

nattarbetet ifrågasättes i motionen, att arbetstiden begränsas till i genomsnitt

7 timmar per dygn eller 42 timmar per vecka. Frågan om hur arbete

under jord lämpligen bolde regleras beröres icke närmare i motionen.

Det kan i detta sammanhang erinras örn att den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1934 antog ett förslag till en internationell

konvention beträffande arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk, där denna

maximerades lill i genomsnitt 42 timmar per vecka och det tillika bland

annat bestämdes, att arbetet borde bedrivas med minst fyra skiftlag. 1 proposition

till 1986 års riksdag (nr 35) förordade Kungl. Majit en svensk ratifikation

av detta konventionsförslag under förutsättning att det ratificerades

av de mera betydande fönsterglasproducerande länderna, tillhörande den

internationella arbetsorganisationen. 1 anslutning härtill framställdes i propositionen

även ett förslag till svensk lagstiftning i ämnet, vilken skulle träda

i kraft den dag, som sedermera bestämdes i samband med en eventuell ratifikation.

Riksdagen avslog emellertid detta lagförslag och uttalade därjämte,

att konventionen angående arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk icke

borde ratificeras. Andra lagutskottet, vars utlåtande därvid följdes, anförde

bland annat, att man, innan en speciallagstiftning av detta slag antoges,

borde undersöka, huruvida icke en motsvarande arbetstidsförkortning vore

befogad även för andra arbetare, t. ex. järnbruksarbetarna, vilka arbetade

under lika svåra förhållanden som de, vilka förelåge för de i kontinuerlig

drift vid fönsterglasbruken sysselsatta arbetarna. Utskottet konstaterade,

att någon utredning av spörsmålet, i vilken omfattning arbete av angivet

slag förekomme i vårt land, icke hade presterats.

En av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1935 föreslagen

konvention om förkortning av arbetstiden i buteljglasbruk, som ävenledes

förutsatte en maximering av arbetsveckan till i genomsnitt 42 timmar

samt användandet av minst fyra skiftlag, ratificerades heller icke av Sverige.

Detsamma gäller i fråga om en av nämnda konferens förordad principkonvention

örn 40 timmars arbetsvecka.

Frågan örn riskerna för ohälsa i samband nied skiftarbete har sedermera

berörts i rationaliseringsutredningens betänkande (SOU 1939: 13). Under

hösten 1936 hade nämnda utredning anordnat en serie konferenser med

representanter för arbetsgivarnas, arbetarnas och de anställdas organisationer

samt enskilda industriföretag. Därvid diskuterades särskilt frågan,

huruvida den på flera håll i samband nied vidtagna rationaliseringsåtgärder

ökade arbetstakten kunde anses lia ogynnsamt påverkat de arbetandes

hälsa. Konferenserna gåvo icke till resultat några säkrare utgångspunkter

för frågans bedömande. Det uttalades å ena sidan vid dessa konferenser,

att den nied rationaliseringen intensifierade arbetstakten i åtskilliga fall

hade inverkat menligt pä arbetarnas hälsotillstånd. Därvid erinrades också

örn »skiftarbetets i lorm av nervösa sjukdomar och magsjukdomar ogynnsamma

följdverkningar, vilka förvärrades av de ofta återkommande växlingarna

i tiderna för skiften». A andra sidan betonades det emellertid också,

att nervösa sjukdomar hos arbetare och anställda även vore förorsakade av

andra anledningar än hög arbetstakt och att rationaliseringen i det hela hade

medfört betydande lättnader för arbetarna.

Det är sålunda icke, sorn det i motionen uppgives, rationaliseringsutredningen

själv, som här »framhåller» de ovan anmärkta olägenheterna vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

skiftarbete. Utredningen nöjer sig i detta hänseende med att referera vissa

uttalanden från deltagarna i nämnda konferenser.

Emellertid hemställde rationaliseringsutredningen hos Kungl. Majit örn

uppdrag åt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt och i .samråd

med utredningen företaga erforderliga undersökningar i fråga om rationaliseringens

inflytande på arbetares och anställdas hälsotillstånd. På anmodan

av Kungl. Majit inkommo därefter de båda ämbetsverken efter .samråd

med rationaliseringsutredningen med plan och kostnadsförslag för sådana

undersökningar. I samband med att ett statens institut för folkhälsan

kort lid därefter inrättades fann Kungl. Majit det emellertid icke vara påkallat

att vidtaga någon vidare åtgärd i ärendet. Enligt av Kungl. Majit

utfärdad instruktion åligger det nämligen detta institut att bland annat utföra

undersökningar rörande ohälsa, som uppkommer genom ogynnsamma

yttre inflytanden i samband med arbete, samt föreslå åtgärder, som ur medicinsk

synpunkt befinnas påkallade för att minska risken av ohälsa i arbete.

Institutet har. enligt vad socialstyrelsen erfarit, år 1939 planerat en undersökning

av arbetstidsförhållandena i samband med skiftarbete. T samband

nied kriget inträffande omständigheter befunnos emellertid icke vara gynnsamma

för utförandet av denna undersökning.

Institutet lär emellertid ha för avsikt att, i den mån förhållandena de!

medgiva, företaga undersökningar angående betydelsen av arbetstidens

längd och förläggning under olika förhållanden med särskilt beaktande av

vrkeshvgieniska synpunkter.

Enligt vad styrelsen ytterligare erfarit, har 1938 års arbetarskyddsk örn - laitte tagit frågan örn nattvila i industriellt arbete under omprövning.

Det må i detta sammanhang vidare nämnas, att socialstyrelsen nyligen i

(''II principuttalande angående anordnandet av sådana former av daghem

eller barnhem, särskilt så kallade veckohem, som äro avsedda att omhändertaga

barn, vilkas mödrar på grund av skiftarbete eller eljest på grund av

arbetstidens förläggning icke kunna anlita de vanliga daghemmen, har belönat

önskvärdheten av att mödrar med minderåriga barn överhuvud icke

hänvisas till skiftarbete utan att alla ansträngningar inriktas på att ge yrkesarbetande

mödrar möjlighet till arbete under normal dagarbetstid.

Vad den ävenledes i motionen berörda frågan örn förkortning av arbetstiden

vid arbete under jord beträffar, må det erinras örn att Sverige i princip

har anslutit sig till ett av den internationella arbetsorganisationens konferens

år 1935 antaget förslag till internationell konvention angående begränsning

av arbetstiden i kolgruvor. I fråga örn arbete under jord innebär denna

konvention en mnximering av arbetstiden till 73/4 timmar per dag. Med

konventionens ratifikation har fått anstå i avvaktan på att åtminstone några

av de större kolproducerande länderna skola ratificera densamma. Vid frågans

förberedande behandling hade från svensk sida ifrågasatts en längre

gående inskränkning av arbetstiden vid kolgruvor än den i konventionen

angivna.

I den remitterade motionen ifrågasättes införandet av en »lagsladgad rätt

för arbetare att själv avgöra, örn han vill utföra övertidsarbete eller ej». Det

framgår icke fullt klart, vad härmed åsyftas. Närmast synes motionären lia

avsett ett förbud för arbetarna all kollektivt åtaga sig skyldighet all utföra

övertidsarbete i den omfattning, lagen tillåter. Möjligen avses även en sådan

inskränkning i avtalsfriheten, all den enskilde arbetaren icke skall kunna

på förhand förbinda sig alt vid anfordran utföra övertidsarbete. Del ifråga
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottet* utlåtande nr 77; bilagor.

varande syftet anser motionären böra uppnås genom en ändring av arbetstidslagen.

Denna lag ålägger nu arbetsgivaren att tillse, att icke arbetaren

genom övertidsarbete utsättes för överansträngning eller ohälsa, men det

skydd mot missbruk, som detta stadgande ger, förklaras i motionen vara

ganska illusoriskt, och det göres gällande, att övertidsarbetet nu ofta blir

menligt för mindre motståndskraftiga arbetares hälsa.

Vid 1938 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 70)

med yrkande örn skyndsam utredning och förslag till sådan ändring av

arbetstidslagen, att den nu medgivna rätten till uttagande i viss utsträckning

av övertidsarbete ytterligare begränsades. Det pekades där på förefintliga

hälsorisker särskilt inom de industrier, där övervägande kvinnlig arbetskraft

anlitades, och det anmärktes, att dessa risker i de särskilda fallen ofta icke

upptäcktes, förrän det vore för sent. I anledning av denna motion hemställde

riksdagen hos Kungl. Majit örn en utredning, under vilka förhållanden

övertidsarbete uttoges enligt arbetstidslagen samt huruvida jämkningar

i rätten alt uttaga sådant arbete kunde vara av omständigheterna påkallade.

Kungl. Majit gav därefter socialstyrelsen i uppdrag att verkställa en utredning

i ämnet.

För fullgörande av detta uppdrag utförde socialstyrelsen i samråd med

vissa myndigheter och organisationer en del huvudsakligen statistiska undersökningar

beträffande övertidsarbetet, vilkas resultat har redovisats i årgången

1941 av styrelsens tidskrift Sociala Meddelanden. I undersökningarna

ingick även en utfrågning av arbetarna angående dessas uppfattning

örn övertidsarbetets betydelse i arbetshygieniskt avseende. Att döma

av ett flertal därvid inkomna yttranden från arbetare inom olika fack syntes

det vara en tämligen allmänt utbredd uppfattning på arbetarhåll, att övertidsarbetet

blivit särskilt påfrestande genom den ökade arbetstakten. Det

framhölls i en del yttranden, att övertidsarbete givetvis blir mest påfrestande,

då det uttages i förening med skiftarbete. Från flera håll uttalades i

detta sammanhang, att skiftarbete i och för sig är den mest betungande

arbetsformen. Många arbetare gjorde gällande, att en begränsning av skiftarbetet

vore angelägnare än en begränsning av övertidsarbetet.

Bland de arbetare, som vid denna enquéte besvarade en framställd fråga

örn behovet av ändrade lagbestämmelser angående övertidsarbetet, förklarade

sig ungefär två tredjedelar önska en revision av lagstiftningen i syfte

att minska antalet övertidstimmar eller på annat sätt begränsa uttagandet

av arbete på övertid.

I flera yttranden från arbetarna betonades vidare behovet av en effektivare

kontroll av efterlevnaden av det ovan berörda stadgande i lagen, som

avser alt garantera, att arbetaren icke utsättes för överansträngning eller

ohälsa i samband med övertidsarbete.

Vid planerandet av den här i korthet berörda utredningen hade det jämväl

avsetts, att statens institut för folkhälsan skulle utföra vissa mindre

lokalundersökningar i syfte att utröna övertidsarbetets verkningar ur medicinska

synpunkter. Denna undersökning ansågs emellertid tills vidare böra

inhiberas efter krigsutbrottet 1939.

Socialstyrelsens ovan berörda utredning överlämnades sedermera till 1938

års arbetarskyddskommitté i och för avgivande av utlåtande.

Vad ovan ilar anförts ger vid handen, att de i motionen berörda yrkeshygieniska

spörsmålen lia varit föremål för statsmakternas oell vederbörande

myndigheters uppmärksamhet vid olika tillfällen och föranlett under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

21

sökningar, som emellertid i vissa fall icke lia kunnat fullföljas på grund av

tidsförhållandena. Därvid har framgått, att skift- och nattarbete, arbete

under jord och övertidsarbete äro arbetsformer, som ansetts kunna vara påfrestande

för arbetarnas hälsa. Det är synnerligen önskvärt, att det närmare

klargöres, i vilken utsträckning detta är fallet, och att den betydelsefulla

frågan om den tekniska rationaliseringens inverkan i arbetshygieniskt

hänseende i detta sammanhang också får sin belysning. I anslutning härtill

framställer sig spörsmålet om behovet av en reformering av de nuvarande

arbetstidsförhållandena, vare sig detta lämpligen bör ske genom en förkortning

av i gällande lag medgiven arbetstid eller genom arbetstidens lämpligare

förläggning och rasternas anordning eller möjligtvis genom en effektiviserad

yrkesinspektion och förbättrad kontroll av lagens efterlevnad.

Styrelsen finner sålunda en närmare undersökning av rådande arbetstidsförhållanden

i av motionen angivna hänseenden i och för sig vara väl befogad.

De ovan berörda av statens institut för folkhälsan samt av 1938 års

arbetarskyddskommitté redan igångsatta eller planerade undersökningarna

komma därvid givetvis närmast i betraktande. Det är önskvärt, att dessa

fullföljas. Styrelsen får i detta sammanhang också hänvisa till ett den

14 mars 1945 till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott avgivet

yttrande över en motion av herr Sköldin i andra kammaren (11:47),

där styrelsen betonade önskvärdheten av att folkhälsoinstitutet finge erforderliga

resurser för en utredning örn det moderna rationaliserade industriarbetets

inverkan på arbetarens psykiska hälsa. Det torde emellertid ur

flera synpunkter vara lämpligt, att det härutöver uppdrages åt sakkunniga

myndigheter att verkställa en allmän översyn av lagen den 16 maj 1930

örn arbetstidens begränsning. De avsedda specialundersökningarna skulle

då inordnas i ett sådant större sammanhang. Redan den omständigheten,

att speciella arbetstidslagar på senare tid ha tillkommit för särskilda områden,

synes påkalla en sådan översyn av den tidigare arbetstidslagen, varvid

frågan om en utvidgning av dennas tillämpningsområde jämväl kunde

tagas under omprövning. Ett beaktansvärt förslag i denna riktning har nyligen

framställts av landsorganisationen i Sverige.

Stockholm den 19 mars 1945.

KARL J. HÖJER.

Erik Alexanderson.

Bilaga /).

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 7 februari 1945 har tillfälle beretts Svenska arbetsgivareföreningen

att avgiva yttrande över en i andra kammaren väckt motion

nr 423 av herr Cruse angående utredning örn förkortning av arbetstiden

vid skift- och nattarbete samt vid arbete under jord m. ni. Föreningen

får i anledning härav anföra följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

Motionären gör till en början gällande, att hälsoskäl skulle motivera en

förkortning av den nuvarande 48-timmarsveckan vid vissa slag av arbete,

särskilt vid skift- och nattarbete samt arbete under jord.

Motionären har därvid särskilt tagit sikte på skiftarbetet och uttalar, att

lagen örn arbetstidens begränsning egendomligt nog lämnar sämre skydd

för skiftarbete än för regelbundet dagarbete. I detta avseende hänvisar motionären

till 4 § andra stycket och 5 § 2 mom. arbetstidslagen. T den förstnämnda

bestämmelsen stadgas, att örn arbete bedrives med regelbunden

skiftindelning, annan arbetstid än i 4 § första stycket angivits, d. v. s. 8—9

timmar örn dygnet eller 48 timmar i veckan, må tillämpas, såvitt därigenom

icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre

veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan. Det torde icke med fog

kunna påstås, att denna bestämmelse i tillämpningen har lett till överansträngning

av arbetarna. Anledningen till dess tillkomst är den, att förhållandena

vid skiftarbete kunna vara så växlande, att det icke rimligen kan

begäras, att huvudregeln i 4 § första stycket alltid skall tillämpas på sådant

arbete. Särskilt föranleda förhållandena vid skiftväxling, d. v. s. övergången

från ett skift till ett annat, att arbetet för en enskild arbetare en vecka kati

överstiga 48 timmar och en annan vecka understiga 48 timmar, men även

andra förhållanden kunna inverka. I 5 § 2 mom. stadgas, att örn arbete,

som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga skäl finnes böra

fortgå jämväl under sön- och helgdagar, arbetsrådet må, i den mån så prövas

påkallat, medgiva därför erforderligt undantag. Det framgår av förarbetena

til! lagen, att även detta undantag är motiverat av synnerligen

starka skäl. Anledningen till detsamma är. att i fråga örn arbeten, som ej

(åla avbrott, sålunda ej ens å sön- och helgdagar, kommer med en fördelning

av arbetet på tre skifilag på varje sådant lag en arbetstid per vecka av

56 timmar. T en dylik situation kan visserligen arbetstiden ofta nedbringas

till 48 timmar i veckan genom införande av ett s. k. hoppande skift, men

med hänsyn lil! att det i vissa fall kan bereda betydande olägenheter alt

anskaffa evira arbetskraft, bar det ansetts nödvändigt att bereda möjlighet

till längre arbetstid än 48 timmar i nu berörda fall. Det är emellertid all

märka, att under den tid lagen gällt, en arbetstid av 56 timmar blivit allt

sällsyntare, beroende dels på att parterna inom många verksamhetsområden,

där den tidigare förekommit, i kollektivavtal enats örn att minska den till

48 timmar, dels på att arbetsrådets tillämpning av denna bestämmelse blivit

alltmer restriktiv. Man kan utgå från att i de fall, där undantag av arbetsrådet

medgivas med stöd av detta moment, dessa undantag äro motiverade

av vägande skäl. Det är överhuvud taget omöjligt att stifta en lag örn

maximiarbetstid utan att giva utrymme för en viss frihet i tillämpningen på

grund av arbetslivets skiftande förhållanden.

Motionären går emellertid vida längre än att angripa dessa bestämmelser,

i det han föreslår en begränsning av allt arbete, som helt eller delvis infaller

mellan kl. 23 och 6, till i genomsnitt 7 timmar per dygn eller 42 timmar per

vecka. Till stöd för detta preciserade yrkande åberopas för det första, att

rationaliseringsutredningen skulle ha framhållit, »att skiftarbete åstadkommer

nervösa sjukdomar och magsjukdomar, vilka förvärras av de ofta återkommande

växlingarna i tiderna för skiften». Föreningen vill påpeka, att

detta icke är något nationaliseringsutredningens eget uttalande utan ett yttrande,

som är fällt — sannolikt av någon arbetarrepresentant — vid av utredningen

anordnade konferenser med representanter för arbetsgivarnas,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andia lagutskottets utlåtande nr 7 7; bilagor.

arbetarnas oell de ansiälldas organisationer (utredningens betänkande, del 1,

sid. 233). För det andra åberopar motionären, alt läkarna även allmänt

torde vara av den uppfattningen, att skift- och nattarbete är ganska påfrestande

för hälsan. Föreningen vill framhålla, att detta icke är medicinskt

utrett och att även örn påståendet skulle accepteras, det ingalunda är säkert,

att en arbetstidsförkortning skulle vara det rätta sättet att motarbeta dessa

skadliga verkningar. En åtgärd, sorn beträffande skiftarbete synes vara att

rekommendera, är alt lia mindre täta skiftväxlingar, så att en arbetare

arbetade exempelvis tre veckor på ett eftermiddagsskift och därefter tre

veckor på ett nattskift, i stället för att såsom nu byta skift varje vecka.

Dylika åtgärder lia emellertid hittills i allmänhet stött på motstånd från

arbetarsidan. Det bör dessutom beaktas, att det arbete, som inom industrien

försiggår i treskift, i stor utsträckning består i passning av maskiner och

alltså måste anses som ett fysiskt relativt lätt arbete. Föreningen kan icke

underlåta att framhålla, att föreningen även i ett annat avseende finner

ifrågavarande yrkande mindre väl övervägt. Treskiftsarbete förekommer i

.svensk industri huvudsakligen i sådana fall, då det är tekniskt betingat,

d. v. s. då fråga är om en arbetsprocess, som av tekniska skäl icke kan avbrytas.

En förkortning av nattskiftet till sju timmar skulle i alla sådana fäll

leda till en motsvarande förlängning av de båda andra skiften med tillsammans

en timme, eftersom ju arbetet måste pågå under hela dygnet. Detta

kan emellertid uppenbarligen icke vara någon praktisk lösning. Det förefaller,

som örn motionären skulle lia utgått från förhållandena inom det

fack, tryckerifacket, som han själv representerar, där kontinuerlig skiftgång

icke ifrågakommer.

Icke heller i andra fall har del kunnat påvisas, att den lagstadgade 48- timmarsveckan .skulle kunna leda till överansträngning. Klart är dock, att

då det är fråga örn ett verkligt hälsofarligt arbete — t. ex. arbete i vilket

giftiga ämnen användas eller bildas —- en arbetare icke kan regelbundet

sysselsättas 48 timmar i sådant arbete, örn man icke kan åstadkomma effektiva

skyddsanordningar, vilket emellertid i regel är möjligt. För bl. a. sådana

täll finnes en bestämmelse i 4 § e) arbetarskyddslagen, att tiden för

arbetares användande till särskilt hälsofarligt arbete skall tillbörligen inskränkas.

f praktiken sker detta också genom att man låter sådana arbetstagare

under en del av sin arbetstid .syssla med annat arbete.

Vidare yrkar motionären utredning om »lagstadgad rätt för arbetare att

själv avgöra, örn han vill utföra övertidsarbete eller ej». Härtill vill föreningen

först anmärka, ali arbetare icke enbart på grund av arbetstidslagen

är skyldig utföra övertidsarbete. 1 lagens 7 § 5 mom. stadgas ju, alf i fråga

örn arbetares skyldighet alt utföra övertidsarbete gäller vad därom kan vara

med arbetsgivaren överenskommet. En överenskommelse härom träfläs beträffande

icke kollektivavta 1 s reglera de områden direkt med arbetstagaren

och beträffande de kollektivavlalsreglerade områdena regelmässigt i kollektivavtal

mellan arbetsgivarens och arbetarnas organisationer. Motionären

syftar uppenbarligen till att i kollektivavtal icke skulle få införas bestämmelse

örn skyldighet för arbetare alt utföra övertidsarbete, utan att avgörandet

skulle överlämnas åt den enskilde arbetaren. Detta skulle emellertid

medföra synnerligen allvarliga olägenheter. Man får icke glömma, ali storleken

av de i kollektivavtalen stadgade tilläggen för övertidsarbete medför,

att arbetsgivaren icke påbjuder dylikt arbete annat än när detta är absolut

nödvändigt. Det är mångå omständigheter som gör, att övertidsarbete i sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

.''{neira lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

skilda fall kan vara nödvändigt. Detta gäller exempelvis vid reparationer

av i driften använda maskiner. Vidare kan det i många fall vara nödvändigt

att leveranser fullgöras så snabbt, att den ordinarie arbetstiden icke

räcker tili. Icke minst staten har under nuvarande kristid måst betinga sig

så korta leveranstider vid beställningar hos enskilda företag, att övertidsarbete

måst anordnas. Motionären är tydligen själv medveten om att övertidsarbete

ofta måste tillgripas men uttalar den uppfattningen, att lagfästandet

av en frihet för arbetarna att sedan ordinarie arbete fullgjorts själva få

förfoga över sin fritid, icke torde hindra arbetsgivaren att få erforderligt

arbete utfört. Det torde finnas tillräckligt många arbetare -— anför motionären

— som äro villiga att frivilligt utföra erforderligt övertidsarbete, i

synnerhet som kollektivavtalen i allmänhet stadga högre ersättning för övertidsarbete

än ordinarie arbete. Ett dylikt resonemang är ju i själva verket

mycket ytligt. I många industrier är förhållandet det, att arbetet icke kan

avbrytas i ett led i produktionskedjan utan att detta leder till allmänt driftstopp.

Vägran från ett fåtal arbetare att utföra övertidsarbete — en vägran

som enligt motionärens förslag överhuvud taget icke skulle behöva motiveras

—- skulle därför kunna hindra utförande av övertidsarbete inom en hel

industrianläggning. En ändring i av motionären antydd riktning skulle därför

bereda synnerlig olägenhet. Den skulle dessutom icke medföra någon

motsvarande vinst för arbetarna. De gränser, inom vilka lagen och arbetsrådets

därpå grundade praxis tillåter övertidsarbete, äro nämligen så små,

att någon överansträngning icke behöver befaras av arbetare, som användas

till övertidsarbete, givetvis med undantag för arbetare med svag hälsa. De

arbetare, som av verkliga hälsoskäl böra befrias från övertidsarbete, erhålla

också regelmässigt sådan befrielse. Till stöd för befrielse från övertidsarbete

kan sådan arbetare åberopa 7 § 5 mom. arbetstidslagen. Tillämpningen av

denna bestämmelse liksom av övriga bestämmelser i lagen övervakas av

yrkesinspektionen, som givetvis har medel att med tvång genomdriva att

den efterföljes, örn så skulle visa sig erforderligt.

Föreningen vill ytterligare anföra, att i nuvarande läge det måste möta de

största betänkligheter att överväga någon inskränkning av arbetstiden.

Under den närmaste tiden komma uppenbarligen mycket stora krav att ställas

på produktionskapaciteten inom vårt näringsliv. Tidpunkten för framförandet

av det ifrågavarande yrkandet är sålunda enligt föreningens mening

sällsynt illa vald.

Under åberopande av vad ovan anförts får föreningen hemställa, att motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

Svenska arbetsgivareföreningen

FRITIOF SÖDERBÄCK.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande nr 77; bilagor.

25

Bilaga E.

Till Andra lagutskottet.

Genom remiss den 7 mars 1945 har Landsorganisationen i Sverige lämnats

tillfälle att avgiva yttrande över en inom andra kammaren av herr

Cruse väckt motion (nr 423) angående utredning om förkortning av arbetstiden

vid skift- och nattarbete samt vid arbete under jord m. m.

Landsorganisationen har i en den 5 februari 1945 till statsrådet och chefen

för socialdepartementet gjord framställning hemställt örn en allmän översyn

av åttatimmarslagen, därvid den angelägnaste uppgiften för en översyn

framhållits vara omprövning dels av lagens regler örn den ordinarie arbetstiden

för arbetare under jord, skiftarbetare och andra arbetare i särskilt

pressande sysselsättningar, dels av reglerna om övertidsarbete.

Med instämmande i motionens syfte får landsorganisationen på det sätt

tillstyrka motionärens förslag att de i motionen berörda frågorna underkastas

utredning, vilken dock, för det fall landsorganisationens nyssnämnda

framställning föranleder åtgärd, bör företagas i samband med den allmänna

översyn av lagen, som framställningen avser.

Stockholm den 12 mars 1945.

Landsorganisationen i Sverige

AUG. LINDBERG.

/ Arnold Sölvén.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 77; bilagor.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:528 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående reformering av lösdriverilagstiftningen. s. 13 i texten