Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner ** örn lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas beskattning. ’S

1945-03-06 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:16, Betänkande i anledning av väckta motioner ** örn lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas beskattning. ’S

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

Nr 16

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1945 kl. 5 em.

Bevfflningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

** örn lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas beskattning.

’S

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 260 i

första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 273 i andra kammaren av

herr Fröderberg m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att förslag till lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas

beskattning måtte föreläggas riksdagen, örn möjligt redan år

1946, samt att förslaget måtte innebära, att de ideella organisationer, varom

här är fråga och därvid främst idrottsrörelsen, i första hand helt befrias

från skattskyldighet till stat och kommun och att, om så ej skulle befinnas

möjligt, gällande bestämmelser örn taxering av inkomst av rörelse ges en

sådan utformning, att nämnda föreningars samtliga utgifter inom ramen för

deras ändamål få räknas som avdragsgilla vid taxeringen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen nr 260 i första kammaren.

Enligt 53 § 1 mom. e) kommunalskatlelagen, sådant detta lagrum lyder

efter år 1942 beslutad ändring av detsamma, äro stiftelser, som hava till

huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer

eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna

understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom

sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av nu angivna art,

skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse men befriade från skattskyldighet

för annan inkomst.

I 7 § f) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt enligt

detta författningsrums lydelse efter år 1942 beslutad ändring finnes en föreskrift

av motsvarande innehåll som i 53 § 1 inom. e) kommunalskatlelagen,

dock att befrielsen från skattskyldighet här gäller sådan inkomst, som ej

härflulit av rörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 19i!>. 7 samt. Vr 16.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Enligt 12 § 1 mom. b) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

föreligger skattskyldighet för förmögenhet för, bland andra, föreningar

och samfund, vilkas medlemmar icke pä grund av medlemskapet

äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ävensom stiftelser, samtliga

dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.

Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkommo

i samband med år 1942 genomförd omreglering av skattefriheten för

stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer. Dessa författningsändringar

inneburo i jämförelse med förut gällande bestämmelser i huvudsak

en tydligare avfattning och en klarare gränsdragning ofelian skattefria

och skattskyldiga rättssubjekt. Beträffande ideella föreningar inneburo 1942

års författningsändringar, att i författningstexten intogs en uttrycklig bestämmelse

om att ideella föreningar borde, i den mån de främjade samma

ändamål som de från skattskyldighet frikallade stiftelserna, erhålla skattefrihet

i likhet med dessa. Eftersom begreppet ideell förening icke förekommer

i lagstiftningen — med undantag dock för 1929 års lag om tillsyn över

stiftelser, i vilken lag talas örn stiftelse anförtrodd åt ideell förening eller

annat samfund — har benämningen ideell förening icke ansetts böra användas

i författningstexten. I stället har såsom förutsättning för att en förening

med sådant ändamål, som ovan nämnts, skall komma i åtnjutande av skattefrihet

föreskrivits, att föreningen icke i sin verksamhet på något sätt tillgodoser

medlemmarnas ekonomiska intressen.

Vad särskilt angår idrottsorganisationernas beskattning enligt nuvarande

bestämmelser kan rörande praxis i detta hänseende av regeringsrättens årsbok

inhämtas följande. En idrottsförening blev beskattad för inkomst från

en föreningen tillhörig dansbana men erhöll ej avdrag för underskott å fotbollsspel

och allmän idrott (1931 not. Fi 936). En sini- och idrottsklubb blev

taxerad för inkomst av bad- och tennisrörelse vid en av klubben arrenderad

badinrättning utan avdrag för förlust, som uppkommit å klubbens idrottsliga

verksamhet (1932 not. Fi 10). Inkomst av inträdesavgifter vid av idrottsförening

anordnade tävlingar ansågs utgöra skattepliktig inkomst för föreningen

(1935 ref. 8). Svenska simförbundet erhöll avdrag från inkomst av

märken, medaljer, regler m. m. med allenast hälften av utgifterna för tävlingar

och instruktörer jämte därå belöpande kansli- och styrelsekostnader

(1944 not. Fi 124).

I motioner vid 1936 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av punkt 1 i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen,

att avgifter, som influtit till idrottsförening vid tävling eller uppvisning i icke

professionell idrott, bleve undantagna från beskattning. Motionärerna framhöllo

såsom motivering härför idrottens stora allmänna och sociala betydelse

samt påpekade, att hel skattebefrielse för idrottsföreningar även kunde

ifrågasättas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Samma års bevillningsutskott, som i sitt i anledning av motionerna avgivna

betänkande nr 35 avstyrkte desamma, yttrade bland annat följande:

»I likhet med motionärerna anser utskottet den icke professionella idrotten

äga stor betydelse samt vara förtjänt av stöd för sin verksamhet från det allmännas

sida. Utskottet ifrågasätter emellertid lämpligheten av att detta stod

herodes genom befrielse från skatt för ifrågavarande avgifter. En dylik

skattelindring skulle nämligen huvudsakligen komma de större, i ekonomiskt

hänseende bäst ställda föreningarna till godo, medan däremot de mindre

föreningarna, vilka i regel torde vara i största behov av understöd för sin

verksamhet, skulle erhålla relativt ringa nytta av en lindring i sin beskattning.

Vad härefter angår förslaget ur principiell synpunkt finner utskottet

det vara betänkligt att förorda ändring i ifrågavarande bestämmelser i punkt

1 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen beträffande ett visst rättssubjekts

särskilda slag av inkomst. En sadan ändring kunde lätt föranleda

krav på skattebefrielse för viss inkomst från andra institutioner med samhällsgagneligt

syfte, vilka i beskattningshänseende för närvarande äro likställda

"med idrottsföreningarna och vilka liksom dessa använda inkomsten

för sin verksamhet. Vid nu angivna förhållanden och då ifrågavarande spörsmål

bör bliva föremål för närmare övervägande efter en mera ingående undersökning

än den utskottet kunnat verkställa, anser sig utskottet icke kunna

biträda motionärernas hemställan.»

Utskottet tilläde, att det torde kunna förväntas, att de år 1936 för utredning

rörande den kommunala beskattningen jämte därmed sammanhängande

frågor tillsatta sakkunniga komme att ägna uppmärksamhet åt detta

spörsmål.

I enlighet med utskottets hemställan avslogos motionerna av riksdagen.

De år 1942 beslutade författningsändringarna torde ej kunna anses ha

inneburit någon ändring i jämförelse med förut gällande bestämmelser i

fråga örn idrottsorganisationernas beskattning. I propositionen nr 134 till

samma års riksdag, vilken proposition låg till grand för nämnda förlattningsändringar,

anförde departementschefen i berörda hänseende följande:

»Idrottsrörelsen synes lämpligen böra erhålla det allmännas stöd i annan

forin än genom en förmån, som skulle komma de olika sammanslutningarna

lill godo i allt större omfattning, ju bättre ekonomi de redan hade. Att låta

den heterogena gruppen av institutioner och föreningar med sylte att utbilda

ungdomen i fysiskt och moraliskt avseende erhålla skattefrihet eller att lini

göra ett urval för sådant ändamål finner jag knappast lämpligt eller ens

möjligt.»

I de nu föreliggande motionerna lämnas till en början vissa ur ungdoms*

vårdskommitténs år 1944 avgivna betänkande (SOU 1944:31) hämtade uppgifter

angående antal lokalavdelningar och medlemsantal i olika slag av

ungdomsorganisationer. Av dessa uppgifter Damgar, all de med avseende å

antalet lokalavdelningar och medlemmar största av dessa organisationer äro

scout- och idrottsorganisationerna. Därnäst komma kyrkliga och frikyrkliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

organisationer samt de politiska organisationerna. Bland övriga organisationer

märkas nykterhetsrörelsens organisationer.

I motionerna framhåUes vidare, att det bland de för ideell verksamhet intresserade

rådde en tämligen enhällig mening att frågan örn den direkta

beskattningen av ungdomsorganisationerna icke vore ordnad på ett tillfredsställande

sätt. De vore visserligen befriade från skattskyldighet för medlemsavgifter

men ansåges i övrigt skattskyldiga till stat och kommun för all inkomst.

De linge således skatta för bland annat ränteinkomst och inkomst av

lörelse. Till inkomst av rörelse räknades inkomst av uppvisningar, tävlingar

och fester, till vilka allmänheten hade tillträde mot avgift, samt märkesförsäljning

och lotterier. Utgivandet av publikationer och böcker ansåges även

som en rörelse, sav ida icke verksamheten vore av rent intern art. Organisationerna

vore skattskyldiga för förmögenhet enligt förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt men behövde ej erlägga särskild skatt å förmögenhet.

Sedan år 1941 hade taxeringsmyndigheterna, särskilt i Stockholm,

börjat åsätta idrottsföreningarna taxering för inkomst av rörelse efter strängare

grunder än tidigare tillämpats, i det att avdrag icke eller åtminstone endast

delvis medgivits för kostnader av mera allmän natur, vilka ej direkt

belöpte på inkomstgivande tävlingsarrangemang. Hit hade då räknats diverse

allmänna administrationskostnader samt utgifter för hållande av instruktörei

och åtgäider för upparbetandet av föreningsmedlemmarnas fysiska kondition

och för deras allmänna träning. En annan väg att skärpa beskattningen

hade varit att bryta ut och beskatta de inkomstgivande grenarna av

en förenings verksamhet, såsom fotboll och handboll eller bandy, men vägra

av ding för utgifterna inom andra grenar av verksamheten, som givit förlust.

Resultatet härav bleve i regel, alt en så behandlad förening finge skattemässig

inkomst av rörelse, ehuru dess bokförda netto kunde visa förlust.

Dessa tendenser inom taxeringsväsendet hade funnit ett visst stöd i det av

regeringsrätten avgjorda målet rörande Svenska simförbundets taxering.

Idrottens representanter ansåge, att idrotten själv borde få behålla och förvalta

de vinstmedel obeskurna, som uppkomme genom medlemmarnas osjälviska

arbete. Idrottsföreningarna borde således hänföras under 7 § e) förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och motsvarande författningsrum

i kommunalskattelagen eller således jämställas med undervisningsanstalter.

I andra hand och såsom en temporär nödfallsutväg förordades

en sådan uppmjukning av reglerna för beräkning av inkomst av »idrottsrörelse*,

att därvid en förenings samtliga utgifter inom ramen av dess ändamål

finge räknas som avdragsgilla vid taxeringen. Det framliålles emellertid,

att en sadan lösning, ehuruväl den skulle medföra en avsevärd förbättring

i det nuvarande ohållbara tillståndet på skattefronten, likväl fortfarande

kunde giva anledning till olika uppfattningar vid taxeringen. Vad beträffade

övriga ungdomsorganisationer, som ej direkt sysslade med gymnastik och

idrott, torde det anförda i tillämpliga delar gälla även dem och deras verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16. 0

I ifrågavarande motioner yrkas i första hand, att de ideella ungdoms- Itskottet,

organisationerna — oell därvid i främsta rummet idrottsrörelsens organisationer

— helt befrias från skattskyldighet till stat och kommun. Örn detta

skulle befinnas ej vara möjligt, yrkas sådan ändring i gällande bestämmelser

angående beräkning av inkomst av rörelse, att nämnda organisationers samtliga

utgifter inom ramen för deras ändamål få räknas som avdragsgilla vid

taxeringen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har frågan om idrottsorganisationernas

behandling i beskattningshänseende tidigare varit föremål

för Kungl. Maj:ts och riksdagens uppmärksamhet. Ett vid 1936 års riksdag

motionsvis framställt yrkande, att avgifter, som influtit till idrottsförening

vid tävling eller uppvisning i icke professionell idrott, skulle undantagas

från beskattning, avslogs av riksdagen på hemställan av samma års bevillningsutskott.

Utskottet ansåg visserligen den icke professionella idrotten

vara förtjänt av stöd för sin verksamhet från det allmännas sida men ifrågasatte

lämpligheten av att detta stöd lämnades genom befrielse från skattskyldighet

för nämnda avgifter. En dylik skattelindring skulle nämligen

framhöll utskottet — huvudsakligen komma de större och i ekonomiskt

hänseende bäst ställda föreningarna till godo, medan däremot de mindre

föreningarna, vilka i regel torde vara i största behov av understöd för sin

verksamhet, skulle erhålla relativt ringa nytta av en sådan lindring i sin

beskattning. Utskottet fann det även ur principiell synpunkt betänkligt att

förorda bestämmelser om skattefrihet för vissa rättssubjekts särskilda slag

av inkomst.

Frågan huruvida idrottsorganisationerna böra vara underkastade skattskyldighet

överhuvud taget berördes, såsom ovan nämnts, i samband med

de år 1942 vidtagna författningsändringarna rörande juridiska personers

skattskyldighet. I propositionen nr 134 till samma års riksdag yttrade sålunda

departementschefen, att idrottsrörelsen lämpligen syntes böra erhålla

det allmännas stöd i annan form än genom en förman, som skulle komma

de olika sammanslutningarna till godo i allt större omfattning, ju bättre

ekonomi de redan hade. Att låta den heterogena gruppen av institutioner

och föreningar med syfte att utbilda ungdomen i fysiskt och moraliskt avseende

erhålla skattefrihet eller att här göra ett urval för sådant ändamål

fann departementschefen knappast lämpligt eller ens möjligt.

Beträffande det i de nu ifrågavarande motionerna i första hand framställda

yrkandet eller att de ideella ungdomsorganisationerna, i främsta

rummet idrottsrörelsens organisationer, skola helt befrias från skattskyldighet

till stat och kommun får utskottet erinra örn att tidigare års bevillningsutskott

vid upprepade tillfällen framhållit angelägenheten av att främjandet

av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga ändamål icke bör ske i form

av lättnader vid beskattningen eller skattefrihet utan att, i den mån stöd

från statens sida för något ändamål befinnes påkallat, detta stöd skall lärn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

nas i lorm av anslag lill det avsedda ändamålet. Denna ståndpunkt har

godkänts av riksdagen. Såsom framgår av det ovan återgivna uttalandet av

departementschefen i propositionen nr 134 till 1942 års riksdag har även

denne ansett stöd åt idrottsrörelsen i form av skattebefrielse ej böra ifrågakomma.

Utskottet är för sin del av samma uppfattning och kan således icke

förorda införande av bestämmelser örn skattefrihet för idrottsorganisationerna.

Del må emellertid framhållas, alt, även örn skattefrihet skulle anses

böra medgivas dessa organisationer, skattefriheten för dem knappast skulle

komma ali bliva av något större värde. Idrottsorganisationerna torde nämligen

under alla förhållanden icke kunna tillerkännas en förmånligare ställning

i beskattningshänseende än de i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen

och 7 § f) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmäla

stiftelserna, vilka vid den kommunala beskattningen åtnjuta skattefrihet

för annan inkomst än av fastighet och av rörelse samt vid den statliga

beskattningen för annan inkomst än av rörelse. Skattefriheten skulle

sålunda komma alf avse deras inkomst av kapital och av tillfällig förvärvsverksamhet,

medan däremot organisationernas inkomst av ekonomisk verksamhet

i övrigt — vartill hänföras deras inkomster av tävlingar, försålda

idrottsmärken o. dyl. — skulle, i den mån denna verksamhet är att hänföra

till rörelse, tagas till beskattning.

Det i motionerna i andra hand framställda yrkandet om införande av

ändrade bestämmelser i fråga örn beräkning av inkomst av rörelse nied avseende

å ovannämnda organisationers taxering finner utskottet däremot förtjäna

att tagas under närmare övervägande. Stor oklarhet synes nämligen

råda om på vad sätt idrottsorganisationernas skattepliktiga inkomster av ekonomisk

verksamhet — framför allt de ovan omförmälda inkomsterna av tävlingar,

försålda idrottsmärken o. dyl. — skola beräknas. Dessa inkomster intaga

så till vida en särställning i jämförelse med skattepliktiga inkomster i

allmänhet, att de uppkomma genom utövande av ideell verksamhet. Detta förhållande

medför svårigheter, då det gäller att beräkna de avdragsgilla utgifternas

storlek. Örn exempelvis en idrottsförening haft inkomster av tävlingar

eller genom försäljning av idrottsmärken, är det givetvis — i avsaknad av

klarläggande bestämmelser — en svårbedömlig fråga, i vilken utsträckning

föreningens utgifter tor dessa tävlingar och för instruktörer kunna anses avdragsgilla

vid taxeringen. Enligt vad utskottet inhämtat bruka taxeringsmyndigheterna

i dylika fall verkställa en rent skönsmässig bedömning. En idrottsorganisations

kostnader uppdelas sålunda i en del, som anses hiinförlig till

avdragsgilla utgifter, och en annan del, som betraktas såsom avseende utgifter

till främjande av organisationens ideella ändamål. Utgifter av sist angivet

slag äro icke avdragsgilla vid taxeringen. Uppenbart är, att en sådan skälighetsbedömning

ger utrymme för vitt skilda uppfattningar i fråga örn de avdragsgilla

utgifternas storlek och att denna bedömning icke kan hos olika

taxeringsmyndigheter ske efter enhetliga grunder. Helt oreglerad är även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16. t

frågan huruvida, därest underskott uppstår a idroltsorganisaSönernas ekonomiska

verksamhet, avdrag härför kan medgivas från andra inkomster.

Såvitt utskottet kunnat finna, är det i praxis brukligt, att avdrag för underskottet

icke medgives. Underskottet anses alltså hänförligt till utgifter för

främjande av organisationens ideella ändamål. Den oklarhet, som sålunda

råder på ifrågavarande område, bör enligt utskottets mening snarast undanröjas.

Utskottet finner fördenskull en utredning för klarläggande av i vilken

omfattning en idrottsorganisations utgifter kunna anses avdragsgilla vid

inkomstberäkningen ävensom för utlormandet av mera preciserade bestämmelser

till ledning vid bedömandet av hithörande frågor vara påkallad.

Enligt vad utskottet inhämtat ha emellertid till 1944 ars skattesakkunniga

för utredning överlämnats vissa frågor rörande juridiska personers beskattning,

däribland spörsmålet örn idrottsorganisationernas behandling i beskattningshänseende.

De sakkunniga ha för utskottet tillkännagivit, att de

vid förberedande överläggningar angående sistnämnda spörsmål övervägt

följande riktlinjer för sitt arbete. ''Såsom skattepliktiga inkomster för idrottsorganisationerna

böra upplagas deras samtliga inkomster utom medlemsavgifter

och gåvor. Erhållna statsbidrag ha ansetts böra avräknas direkt å

de särskilda utgifterna. Avdrag medgives för organisationernas samtliga utgifter,

som vare sig direkt eller indirekt äga betydelse för deras förvärvsverksamhet.

Däremot medgives icke avdrag för dels skatter, dels gåvor eller

andra utgifter, som icke föranleda skattskyldighet hos mottagaren, dels ock

så stor del av administrationskostnaderna, som kan anses belöpa å de icke

skattepliktiga intäkterna eller de icke avdragsgilla utgifterna.

I sakens nuvarande läge är det givetvis icke möjligt för utskottet alt uttala

någon bestämd uppfattning rörande lämpligheten ur olika synpunkter av

dessa grunder för idrottsorganisationernas beskattning, vilka ju även äro

rent preliminära. Såsom framgår av vad ovan nämnts anser emellertid utskottet

ofrånkomligt att för vinnande av en rättvis och enhetlig behandling

på ifrågavarande beskattningsområde en i möjligaste mån klar gränslinje

dragés mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla utgifter. Huruvida denna

gränslinje kan läggas på sätt ovan skisserats, torde de sakkunnigas forisatta

utredningsarbete komma att utvisa.

Beträffande övriga ungdomsorganisationer har i motionerna allenast uttalats,

att vad som anförts i fråga örn idrottsorganisationerna i tillämpliga

delar torde gälla även övriga ungdomsorganisationer. Utskottet anser sig icke

böra i detta sammanhang ingå på ett bedömande av dessa organisationers

ställning i beskattningshänseende. Vad angår kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer

vill emellertid utskottet framhålla, alt enligt vad utskottet

inhämtat frågan örn (ten skatterättsliga behandlingen av åtminstone

vissa slag av sådana organisationer torde komma att lagas under övervägande

av den enligt Kungl. Majlis bemyndigande den 15 oktober 1943 tillsatta

dissenlerlagskommittén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr t6.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 260 av herr Lindblom

m. fl. och II: 273 av herr Fröderberg m. fl. om lättnader i

de ideella ungdomsorganisationernas beskattning icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre

De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Robert Berg, Franzon och Wehtje; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Orgärd, Falk, Jonsson i Skedsbygd och Fröderberg.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945

540892

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.