Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m.

1945-03-13 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:17, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1945 kl. 7 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 74 i första kammaren av herr Elon

Andersson m. fl. och nr 131 i andra kammaren av herr andre vice talmannen

Carlström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

a) att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag om sådan ändring

av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, att där angivet maximibelopp vid

avdrag för vissa försäkringspremier höjes från 200 till 300 kr.,

b) att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag om sådan ändring

av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt att där stadgad åldersgräns för rätt

till barnavdrag ändras från 18 till 20 år,

c) att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag om rätt till avdrag

vid beskattning av periodiskt understöd eller jämförlig utbetalning, som av

skattskyldig utgivits till annans undervisning och uppfostran,

d) att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag om rätt till avdrag

vid beskattning av kostnader, som skattskyldig haft för underhåll av andra

närstående än make och minderåriga barn»;

2) de likalydande motionerna nr 99 i första kammaren av herrar Grym

och Ragnar Bergh samt nr 144 i andra kammaren av herr Gavelin m. fl.,

vari hemställts, »alt riksdagen måtte besluta sådan ändring av bestämmelserna

i nu gällande kommunalskattelags § 46 örn avdrag av periodiskt

understöd, att detta understöd även kan gälla för bidrag till anförvanter,

som finnas i givarens hushåll, samt alt avdrag även kan ske för bidrag till

annans undervisning och studier utom hemorten»;

3) de likalydande motionerna nr 169 i första kammaren av herr Nordenson

och nr 275 i andra kammaren av herr Wiberg, vari hemställts, »att riksdagen

för sin del måtte besluta om sådan ändring i gällande skattelagstiftning,

att allmänt avdrag även må erhållas för periodiskt understöd eller därmed

jämförlig periodisk utbetalning till annans undervisning eller uppfostran

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta nödig författningstext därför»;

ävensom

Bihang lill riksdagens protokoll 19A5. 7 sami. Nr 17.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

4) motionen nr 409 i andra kammaren av herr Brandt, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om översyn

av gällande bestämmelser rörande rätten till avdrag för periodiska

understöd och att de förslag, vartill kommande översyn föranleda, måtte

föreläggas riksdagen».

Vad angår de i de likalydande motionerna 1: 74 och II: 131 framställda

yrkandena har utskottet till behandling i detta sammanhang upptagit allenast

de under punkterna b), c) och d) omförmälda frågorna. Beträffande

den under punkten a) berörda frågan örn avdrag för vissa försäkringspremier

har utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande nr 18 utlåtit sig

rörande densamma.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena, såvitt

nu är i fråga, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 74, II: 144, I: 169 och 11:409.

Avdragsrätten för periodiskt understöd i allmänhet.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit

här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta

avdrag för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk

utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande

givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. samma lag stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt

understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt

bland annat 46 § är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser

med avseende å avdragsrätt och skattskyldighet för periodiskt understöd

gälla jämlikt 2 och 4 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

vid den statliga beskattningen.

Bestämmelser örn avdragsrätt för periodiskt understöd infördes - första

gången i vår skattelagstiftning år 1910. Genom de år 1920 vidtagna författningsändringarna

erhöllo föreskrifterna örn avdragsrätt och skattskyldighet

för periodiskt understöd i huvudsak den avfattning, som nu är gällande.

Grunden för avdragsrätten liksom även för övriga allmänna avdrag har angivits

vara, alt utbetalningar av detta slag nedsätta den skattskyldiges

skatteförmåga. Någon prövning av mottagarens behov av understöd äger

enligt nuvarande bestämmelser och tillämpad praxis icke rum vid taxeringen.

Införande av en annan reglering av avdragsrätten för periodiskt understöd

har ifrågasatts vid flera utredningar inom beskattningens område, men

framlagda förslag härutinnan ha icke föranlett lagstiftningsåtgärd. 1936 års

skattekommitté föreslog i sitt år 1939 avgivna betänkande rörande beskatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 77.

3

ning av stiftelser och ideella föreningar lii. fl. juridiska personer m. m.

(SOU 1939:47), att, därest del periodiska understödet uppenbarligen överstigit

vad som nied hänsyn till omständigheterna kunde anses hava utgjort

skäligt underhåll, avdrag icke skulle medgivas med högre belopp än som

motsvarat sådant underhåll. Såsom motivering härför anförde kommittén

bland annat följande:

»Eftersom grunden för avdragsrätten är den inverkan, som utbetalningar

av ifrågavarande slag utöva på den skattskyldiges skatteförmåga, så torde

enligt kommitténs mening för avdragsrättens erhållande även böra krävas

elt visst mått av skälighet hos de gjorda utbetalningarna. Enligt nuvarande

bestämmelser är emellertid avdragsrätten för periodiskt understöd, i den

mån dylikt avdrag överhuvud taget är medgivet, snart sagt obegränsad.

Hänsyntagandet till givarens skatteförmåga synes dock icke böra föranleda

vidsträcktare avdragsrätt än att därunder falla sådana utbetalningar, som

kunna anses påkallade av omständigheterna. Utbetalningarna böra med

andra ord verkligen hava karaktär av understöd. Endast då detta är fallet,

torde det vara berättigat att anse en sådan belastning av givarens skattekraft

föreligga, att hänsyn därtill bör tagas vid hans inkomstbeskattning.

Att såsom nu sker medgiva avdrag även för periodiska gåvor kan icke ur

någon synpunkt anses motiverat. Den omständigheten, att en gåva upprepas,

borde principiellt sett icke förändra gåvans skatterättsliga karaktär.

Därtill kommer emellertid även, att ett bibehållande av avdragsrätten vid

dess nuvarande omfattning måste anses innebära betydande risker med avseende

å beskattningens effektivitet.»

För underlättande av de svårigheter, som kunde uppstå för taxeringsmyndigheterna

vid den sålunda föreslagna bedömningen av understödets skälighet,

övervägde kommittén införande av en bestämmelse, enligt vilken skälighetsprövning

ej skulle vara påkallad i sådana fall, där avdraget ej överstege

visst lägre belopp, exempelvis 1 500 kronor. Kommittén ansåg sig dock

icke böra föreslå införande av en sådan föreskrift. Vid skälighetsbedömningen

skulle enligt kommitténs mening iakttagas bland annat, att såsom

regel anledning ej förefunnes att medgiva avdrag för understöd till person

med någon mera avsevärd förmögenhet.

I motionen 11:409 har anförts, att avdragsrätten för periodiskt understöd

använts till en inkomstöverflyttning närstående personer emellan, vilket

medförde dels skatteflykt från vederbörande kommun i de fall då givaren

bodde i annan kommun än mottagaren, dels ock undandragande från den

statliga beskattningen av avsevärda belopp på grund av skatteskalans

progressivitet. Ej sällan förekomme att äldre, förmögna personer med stora

inkomster gåve periodiska bidrag — gåvor — å stora belopp lill sina barn,

ehuru dessa icke vore i behov därav utan tvärtom kunde äga betydande

förmögenhet. 1 själva verket vore här fråga örn elt förskottsarv. För att

eliminera dylika konsekvenser borde en översyn av bestämmelserna örn avdragsrätt

för periodiskt understöd snarast äga ruin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

Periodiskt understöd till person, tillhörande givarens hushåll.

Såsom framgår av vad ovan nämnts är enligt nuvarande bestämmelser

avdrag icke medgivet för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll. Att avdrag för periodiskt understöd ej medgives vid liushållsgemenskap

beror icke på att avdraget i sådana fall anses vara av annan

karaktär utan sammanhänger närmast med praktiska svårigheter att där

införa en avdragsrätt. En avdragsrätt för understöd till medlem av givarens

hushåll har nämligen befarats kunna leda till missbruk.

1936 års skattekommitté framhöll i sitt ovannämnda betänkande, att rent

principiellt skälen för avdragsrätt torde vara desamma, vare sig hushållsgemenskap

förelåge eller icke, samt att det vid sådant förhållande måste

betraktas såsom en obillighet att de i det egna hemmet lämnade understöden

skulle erhålla en så avsevärt sämre behandling i skattehänseende än

den som komme andra understöd lill del. Örn avdragsrätt medgåves vid

hushållsgemenskap, skulle emellertid möjlighet öppnas till en uppdelning

av inkomsten mellan den skattskyldiges familjemedlemmar i syfte att erhålla

skattelindring. Hänsyn måste även tagas till att medlemmar i den

skattskyldiges hushåll kunde utföra arbete i hemmet och deras närvaro därstädes

således innebära en ekonomisk fördel för den skattskyldige. De

kunde även lia egna inkomster. Kommittén ansåg sig fördenskull icke

kunna föreslå införande av avdragsrätt för periodiskt understöd vid hushållsgemenskap.

1971 års familjebeskattningssakkunniga yttrade i sitt år 1943 avgivna betänkande

(SOU 1943:3), att i de fall, då skattskyldig underhölie annan

närstående än make och minderåriga barn under sådana omständigheter att

bestämmelserna örn avdrag för periodiskt understöd icke vore tillämpliga,

enligt de sakkunnigas mening skälig hänsyn icke toges till den minskning i

skatteförmågan, som underhållets utgivande innebure. Den i föreskrifterna

om avdrag vid ömmande omständigheter stadgade förutsättningen för avdragets

medgivande, nämligen att den skattskyldiges skatteförmåga blivit

väsentligen nedsatt, utgjorde i många fall hinder för beviljande av skattelättnad.

De sakkunniga funne fördenskull en utvidgning av rätten till avdrag

för underhåll av andra närstående än make och barn motiverad. På

grund härav föreslogo de sakkunniga införande vid den statliga beskattningen

av ett särskilt avdrag å högst 800 kronor, vilket avdrag i likhet med

ortsavdragen skulle göras från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet. Den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna

bestämmelsen hade följande lydelse:

»Underhåller skattskyldig i sitt hem eiler eljest under sådana omständigheter,

att avdrag för periodiskt understöd icke kan medgivas, närstående

person, som på grund av ålderdom, minderårighet eller sjukdom icke kan

försörja sig själv, är han där barnavdrag ej utgår berättigad att å det faxe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17. b

rade beloppet njuta avdrag med belopp, som vid fullständig arbetsoförmåga

och medellöshet skall utgöra 800 kronor för helt beskattningsår men eljest

av beskattningsnämnden jämkas i den mån den underhållne har egen inkomst

eller förmögenhet eller biträder den skattskyldige i dennes hem eller

förvärvsverksamhet.»

Förslag rörande familjebeskattningens ordnande vid den kommunala beskattningen

framlades icke av de sakkunniga.

I de likalydande motionerna I: 74 och II: 131 har anförts, att en skattskyldig

ofta hade försörjningsplikt gentemot andra personer än sådana, för

vilka familjeavdrag vore medgivet, t. ex. gentemot vuxna barn, som pa

grund av sjukdom eller annan omständighet ej kunde försörja sig själva,

åldriga föräldrar, minderåriga eller sjuka syskon och barn, som mera varaktigt

omhändertagits utan att dock ha adopterats. Till den minskning

i skatteförmågan, som fullgörandet av denna underhållsskyldighet innebure,

toges hänsyn endast i begränsad omfattning. En skattskyldig hade

t. ex. under en följd av år lämnat understöd till sin fader eller moder, som

haft eget hushåll, och hade därvid haft rätt till avdrag för periodiskt understöd.

Genom den underhållnes tilltagande ålderdomssvaghet eller sjukdom

måste den skattskyldige i stället taga honom eller henne till sitt eget hushåll

för vård och han förlorade då sin ovillkorliga rätt till avdrag. Den av

1941 års familjebeskattningssakkunniga föreslagna ovillkorliga avdragsrätten

för underhåll av andra närstående än make och barn, där dessa på

grund av ålderdom, minderårighet eller sjukdom ej kunde försörja sig

själva, syntes motionärerna väl befogad. På grund därav förordades, att

en sådan ändring av gällande avdragsbestämmelser upptoges till övervägande.

Det torde därvid bliva nödvändigt att fastställa ett skäligt belopp,

vartill avdraget högst finge uppgå, när den underhållne vore fullständigt

oförmögen och arbetslös. Beloppets storlek borde fritt prövas vid en eventuell

utredning i ämnet. Detta belopp skulle efter beskattningsnämnds beprövande

minskas, i den mån den underhållne själv kunde lämna bidrag

till sin försörjning.

1 de likalydande motionerna I: 99 och II: 144 har anförts, att förbudet mot

avdragsrätt för periodiskt understöd vid husliållsgemenskap verkade orättvist

för arbetare och andra mindre bemedlade inkomsttagare med hänsyn till

att denna grupp av skattskyldiga ofta hade lättare att bidraga till underhåll

av någon anförvant, örn denne vistades i givarens hushåll. Någon större

svårighet att erhålla ändring av ifrågavarande bestämmelse borde icke finnas.

Uppgift örn utgivet underhåll .skulle kunna styrkas genom intyg.

Periodiskt understöd för annans undervisning eller uppfostran.

Såsom framgår av vad ovan nämnts är avdrag för periodiskt understöd

icke medgivet i fråga örn vad som utgått till annans undervisning eller lipp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

fostran. Har understödet utgjort skadestånd, är avdrag härför dock medgivet.

Ifrågavarande undantag från avdragsrätten motiverades av departementschefen

i proposition nr 88 till 1910 års riksdag med förslag till förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt sålunda:

»Idar gåva karaktär av årligt understöd och är understödet tillförsäkrat

gåvotagaren, örn icke under juridiskt bindande, så dock i en för honom betryggande

ordning, synes gåvan på goda grunder böra ingå bland de den

skattskyldiges årsintäkter, vilka konstituera hans skatteförmåga. Men av

skäl, som icke torde behöva angivas, lärer emellertid denna synpunkt icke

kunna vidhållas, när fråga är om understödsbidrag till någons undervisning

och upptostran. Att beskatta lärjungar vid universitet och skolor för medel,

som uppburits i nu angiven ordning, är, såvitt jag vet, för alla lagstiftningar

främmande.»

1928 års skatteförfatlningar inneburo icke någon ändring i nu ifrågavarande

hänseende. I proposition nr 102 till 1927 års riksdag med förslag

till kommunalskattelag övervägdes emellertid möjligheten av att införa avdragsrätt

för understöd till undervisning eller uppfostran av andra barn

än den skattskyldiges egna. Departementschefen anförde härom följande:

»När det gäller bidrag till undervisning eller uppfostran av andra barn

än den skattskyldiges egna, skulle det däremot kunna sättas i fråga att låta

givaren erhålla avdrag för bidraget, men härför skulle erfordras, att mottagaren

bleve skattskyldig, och jag har ansett en dylik skattskyldighet icke

böra införas, när det rör sig örn ett frivilligt bidrag av förevarande art. även

om löftet om bidrag erhållit en rättsligt bindande form. Annorlunda ställer

det sig med ett underhållsbidrag som någon har att, vare sig på grund av

domstols beslut eller på grund av en förlikning, utbetala såsom skadestånd,

t. ex. örn någon utbetalar underhåll till de omyndiga barnen efter en person,

som han kört över och dödat. I ett dylikt fall synes den underhållspliktige

böra vara berättigad till avdrag för underhållet samt de underhållsberättigade

böra taxeras för underhållet.»

I de likalydande motionerna 1:74 och 11:181 har anförts, att ifrågavarande

begränsning i avdragsrätten vore förståelig, örn man därmed velat

hindra att föräldrar skulle erhålla utom rätt till barnavdrag för sina minderåriga

barn även möjlighet till avdrag för de egna barnens studiekostnader.

Ett sådant förfarande skulle vara ett orättvist gynnande av sådana

skattskyldiga, vilkas inkomstförhållanden och övriga omständigheter tilläte

dem att bereda sina barn en långvarig och kostsam skolundervisning. Men

begränsningen drabbade även det understöd, som lämnades till andra än

sådana för vilka barnavdrag åtnjötes av understödsgivaren. Där vöre det

svårt att finna någon bärande grund för de gällande bestämmelserna. Periodiskt

understöd till annans undervisning eller uppfostran kunde många

gånger, kanske i regel, ha samma sociala betydelse och innebörd som eljest

utgående understöd. I varje fall måste det syfte, som en sådan avdragsrätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

skulle främja, vara så värdefullt, att en omprövning av de gällande bestämmelsernas

rättmätighet borde komma till stånd. För att förebygga ett oskäligt

utnyttjande av avdragsrätten torde det bliva nödvändigt att bestämma

ett visst maximibelopp för varje person, för vilken avdrag begärdes. Samma

bestämmelser om skattskyldighet för mottagaren skulle gälla som i fråga

om övriga periodiska understöd.

I de likalydande motionerna 1:99 och II: 144 har framhållits, att ifrågavarande

bestämmelser i stor utsträckning hämmade möjligheterna för

mindre inkomsttagare att bidraga till fortsatt utbildning av sina barn efter

avgången från folkskola. De flesta finge skaffa sig denna utbildning på

annan ort än hemorten. Enligt motionärernas mening borde avdrag medgivas

för bidrag eller underhåll till undervisning, sorn skedde utom hemorten,

men avdraget begränsas uppåt. Den omständigheten att familjeavdrag

erhölles för egna barn intill fyllda 18 år borde ej utgöra hinder för en

sådan utsträckning av avdragsrätten. Kostnaden för underhåll av barn i

skolor utom hemorten vore nämligen så stor och möjligheterna att erhålla

bidrag därtill från annat håll så begränsade, att en sådan skattelindring vore

väl motiverad.

I de likalydande motionerna I: 169 och II: 275 har anförts, att riktigheten

av den i gällande lagstiftning gjorda gränsdragningen mellan periodiska

understöd i allmänhet, för vilka avdrag medgåves, och understöd till annans

undervisning eller uppfostran, för vilka avdrag icke medgåves, måste ifrågasättas.

I förra fallet medgåves avdraget, oavsett huruvida verkligt behov

förelegat hos understödstagaren eller ej. I det senare fallet, där det regelmässigt

måste presumeras att mottagaren hade ett faktiskt behov av understödet,

erhölle givaren däremot ej avdrag. Resultatet av denna differentiering

kunde således bliva, att avdragsrätten vore beroende av att understödsbehov

icke förelåge. Det lovvärda syftet med utbildningsunderstödet borde

ej bestraffas i jämförelse med andra understöd. Med hänsyn till den rådande

reciprocitetsprincipen syntes såsom förutsättning för dylik avdragsrätt

för givaren måhända böra stipuleras, att beloppet skulle hos mottagaren

inkoms tbeskattas efter vanliga regler. Såsom ytterligare förutsättning borde

uppställas, att givaren icke åtnjöte familjeavdrag för den person, som mottagit

understödet. En sålunda utvidgad avdragsrätt skulle medföra ett ytterligare

realiserande av den bärande grundtanken i vårt skattesystem, nämligen

utgörande av skatt efter förmåga.

Åldersgränsen för barn,

för vilka familjeavdrag är medgivet.

Enligt 1928 års skatteförfattningar i deras ursprungliga lydelse var åldersgränsen

för barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, 16 år. I samband

med 1938 års författningsändringar höjdes denna åldersgräns till 18 år.

Denna höjning föreslogs av 1936 drs skattekommitté i dess år 1937 avgivna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

betänkande angående omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m.

(SOU 1937: 42). Kommittén yttrade i detta hänseende bland annat följande:

»Kommittén har liksom befolkningskommissionen och flertalet av de

hörda mjndigheteina icke velat föreslå höjning av åldersgränsen längre än

till 18 år. Principiellt kunde det möjligen försvaras, att föräldrar, som även

efter det barnen fyllt 18 ar sörja för deras underhåll och uppfostran, tillerkändes

familjeavdrag för dem. I flertalet fall försörja emellertid barnen

vid nämnda ålder sig själva, i många fall dessförinnan, och de betala själva

skatt för sin inkomst. På grund härav torde 18-årsgränsen få anses vara

den lämpligaste. Kommittén har icke heller kunnat helt bortse från den

synpunkten att påkostandet av högre utbildning åt barn i viss mån kan be^ra.

k\as sasora en kapitalplacering, varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet

i de flesta fall blir större än örn själva kapitalet kommit barnet

till godo. Skäl lära därför saknas att utöver viss gräns i beskattningsavseende

gynna ifrågavarande barn i jämförelse med dem som tidigt komma

ut i förvärvsarbete.»

Kommitténs förslag örn höjning av åldersgränsen till 18 år biträddes av

kommunalskatt eb er edningen, i vad angick kommunalbeskattningen. I enlighet

härmed avsag den år 1938 beslutade höjningen av åldersgränsen såväl

den statliga som den kommunala beskattningen.

1941 års familjebeskattningssakkunniga berörde i sitt ovannämnda betänkande

jämväl förevarande spörsmål. De sakkunniga vttrade härom

bland annat följande:

»Till följd av skolålderns utsträckning och de ökade möjligheterna till

yrkesutbildning blir det allt vanligare, alt föräldrar bekosta barnens utbildning

något eller några ar efter det de fyllt 18 år. Förlusten av barnavdraget

motsvaras här icke av någon ökning i skatteförmågan, utan kostnaderna

för barnen torde fastmera under de sista utbildningsåren öka. Den belastning

å föräldrarnas ekonomi, som underhållet av barnen i dessa fall innebär,

motiverar enligt de sakkunnigas mening en fortsatt skattelindring, och

denna synes lämpligen kunna ske genom en höjning av åldersgränsen för

rätten till avdrag för barnen. Även örn vissa skäl kunna åberopas för en

differentiering därvid efter familje- och inkomstförhållanden, torde en rationell

lösning av frågan knappast vara möjlig med mindre höjningen genomföres

generellt. Av praktiska skäl är det emellertid önskvärt, att uti ifrågavarande

avseende bestämmelserna äro likartade för den statliga och den

kommunala beskattningen. De sakkunniga, som icke velat föregripa den

förestående revisionen av kommunalbeskattningen, lia därför ansett det

olämpligt att nu framlägga förslag örn åldersgränsens höjning. De förutsätta

dock, att frågan upptages till prövning i samband med ett förslag till

ändring i kommunalbeskattningen.»

Kommunalskatt eber edningen har i sitt år 1942 avlämnade betänkande

(SOU 1942:34) icke framlagt förslag till ändrade regler i ifrågavarande

avseende.

I de likalydande motionerna 1:74 och II: 131 har — under åberopande

av vad 1941 års familjebeskattningssakkunniga anfört rörande förevarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

spörsmål — framhållits, att utvecklingen sedan år 1938, då de nu gällande

bestämmelserna i ämnet tillkommo, otvivelaktigt gatt i den riktningen, att

kostnaderna för barnens uppfostran och försörjning kommit att åvila föräldrarna

även sedan barnen fyllt 18 år. Starka skäl talade fördenskull för

en höjning av åldersgränsen för barnavdraget till åtminstone 20 år.

Utskottets yttrande.

Ifrågavarande motioner gälla i huvudsak olika spörsmål rörande den i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen medgivna avdragsrätten för periodiskt

understöd. I motionen 11:409 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

örn översyn av gällande bestämmelser härutinnan i syfte att förhindra,

att nämnda avdragsrätt utnyttjas för kapitalöverflyttningar närstående

personer emellan. Enligt nuvarande bestämmelser förefinnas tva

inskränkningar i avdragsrätten för periodiskt understöd. Avdrag är sålunda

icke medgivet för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,

och i regel ej heller för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran.

Förbudet mot avdragsrätt i fall, då givare och mottagare tillhöra

samma hushåll, har upptagits till behandling i de likalydande motionerna

I: 99 och II: 144 samt de likalydande motionerna I: 74 och II: 131. Sålunda

yrkas i förstnämnda båda motioner bland annat, att detta förbud måtte

ändras i så måtto, att avdrag för periodiskt understöd medgives beträffande

bidrag till anförvanter, som finnas i givarens hushåll. I de sistnämnda båda

motionerna yrkas skrivelse till Kungl. Majit med anhållan bland annat om

utredning och förslag angående rätt till ett särskilt avdrag för kostnader

för andra närstående än make och minderåriga barn i fall, då avdrag för

periodiskt understöd icke kan medgivas. Den andra inskränkningen i avdragsrätten

för periodiskt understöd enligt nu gällande lagstiftning eller beträffande

understöd till annans undervisning eller uppfostran behandlas i

de likalydande motionerna 1:99 och 11:144, de likalydande motionerna

1:169 och 11:275 samt de likalydande motionerna 1:74 och 11:131. Sålunda

yrkas i de likalydande motionerna I: 99 och II: 144 bland annat sådan

ändring av ifrågavarande bestämmelser, att avdrag skall kunna medgivas

för bidrag till annans undervisning och studier utom hemorten. I de likalydande

motionerna I: 169 och 11:275 yrkas sådan ändring av gällande

skattelagstiftning, att avdrag skall kunna medgivas för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till annans undervisning

eller uppfostran, oavsett huruvida denna undervisning eller uppfostran äger

rum å hemorten eller ej. I de likalydande motionerna 1:74 och 11:131

yrkas skrivelse lill Kungl. Majit med hemställan bland annat örn utiedning

och förslag angående rätt till avdrag för sådant understöd eller sådan utbetalning,

som i sistnämnda båda motioner avses. Slutligen yrkas i de likalydande

motionerna T: 74 och 11:131 skrivelse lill Kungl. Majit nied hem
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

ställan om utredning och förslag angående höjning av åldersgränsen för

barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, från 18 till 20 år.

I anledning av de i ifrågavarande moiioner framställda yrkandena får

utskottet till en början erinra om att, då periodiskt understöd utgår till

förutvarande driftpersonal, understödet är att betrakta såsom en driftkostnad

och att denna kostnad givetvis bör vara avdragsgill vid beräkningen avinkomsten

från den förvärvskälla, varom fråga är. Lika uppenbart är att

understödet för mottagaren utgör en inkomst, för vilken han skall vara

underkastad beskattning.

Annorlunda ställer sig saken i fråga örn den avdragsrätt för periodiskt

understöd, som enligt nuvarande bestämmelser är medgiven i form av allmänt

avdrag. Denna avdragsrätt har icke något samband med förvärvandet

av viss inkomst och motiveras följaktligen ej ur principiella utgångspunkter.

Grunden för detta avdrag, vilket såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen funnits i vår skattelagstiftning alltsedan år 1910, har

angivits vara, att utbetalningar av detta slag nedsätta den skattskyldiges

skatteförmåga. I den mån avdrag för utgivet periodiskt understöd sålunda

medgivits givaren av understödet, har skattskyldigheten för detsamma i

princip lagts på understödets mottagare.

Ltskottet vill icke förneka, att visst fog kan finnas att vid beskattningen

på ett eller annat sätt taga hänsyn till den nedsättning av skatteförmågan,

som kan föranledas av utgivna understöd. Den skattelättnad, som uppkommer

till följd av den ifrågavarande avdragsrätten, är emellertid enligt

utskottets mening till sina verkningar synnerligen irrationell. Medan nedsättningen

av skatteförmågan på grund av utgivna periodiska understöd

torde vara minst i de högre inkomstskikten, blir den genom avdragsrätten

uppkommande skattelättnaden med hänsyn till den statliga beskattningens

progressivitet störst i dessa inkomstskikt. I de lägre inkomstskikten blir

skattelättnaden däremot ringa. Sådana skattskyldiga med mindre inkomster,

som lia stor försörjningsbörda gentemot den egna familjen och som på

grund av deni tillkommande ortsavdrag icke bliva åsätta beskattningsbart

belopp, kunna ej alls utnyttja den ifrågavarande avdragsrätten. Utskottet

får i detta hänseende erinra örn vad 1944 års bevillningsutskott i sitt betänkande

nr 18 i anledning av väckta motioner om revision av familjebeskattmngen

lii. m. anfört beträffande verkningarna av en eventuell höjning

av ortsavdragen för barnrika familjer. I nämnda betänkande framhölls, att

med hänsyn till antalet barnfamiljer, som ej påförts skatt till staten, en

lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda icke i någon större utsträckning

kunde vinnas genom höjning av de nu medgivna ortsavdragen. Detta

uttalande, som godkänts av riksdagen, gällde visserligen ortsavdragen, men

samma betraktelsesätt kan anläggas beträffande den nu ifrågavarande avdragsrätten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

11

Emellertid anser sig utskottet icke böra ifrågasätta, att avdragsrätten för

periodiskt understöd av förevarande slag nu borttages ur vår skattelagstiftning.

Utskottet vill däremot starkt understryka betydelsen av att, så

länge denna avdragsrätt bibehålies i skattelagstiftningen, bestämmelserna

härom äro utformade på sådant sätt, att desamma icke kunna utnyttjas lör

rena kapitalöverflyttningar mellan varandra närstående skattskyldiga samt

att vissa understödsformer icke erhålla en förmånligare behandling i beskattningshänseende

än andra därmed jämförliga understödsformer. Enligt

utskottets mening giva nu gällande föreskrifter i ämnet anledning till allvarliga

erinringar i båda dessa hänseenden.

Avdragsrätten för periodiskt understöd är, i den mån dylik avdragsrätt

överhuvud taget föreligger, enligt nuvarande bestämmelser och praxis icke

begränsad till vad som skulle kunna betecknas såsom understöd i vanlig mening.

Aven sådana utbetalningar, sorn uppenbarligen lia karaktär av rena

gåvor, lia vid bestämmelsernas tillämpning betraktats såsom periodiska understöd,

såvida desamma regelbundet upprepats. Någon prövning av huruvida

mottagaren haft behov av understödet äger ej rum. Avdrag för periodiskt

understöd har .sålunda medgivits även om mottagaren av understödet

ägt en betydande förmögenhet. Säkerligen ha i många fall sådana utbetalningar

skett allenast i syfte att därigenom erhålla skattelindring. Givarna

äro i dylika fall vanligen föräldrar eller andra mottagarna närstående personer

med myckel höga inkomster. På grund av den statliga beskattningens

.progressivitet kan i fall, som nu nämnts, skatteförlusten för det allmänna

på grund av ifrågavarande avdragsrätt bliva avsevärd.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen bär redan 1936 ars

skattekommitté fäst uppmärksamheten vid dessa konsekvenser av avdragsrätten

för periodiskt understöd. Enligt kommitténs förslag skulle, därest det

utgivna bidraget uppenbarligen överstigit vad som med hänsyn till omständigheterna

kunde anses lia utgjort skäligt underhåll, avdrag icke medgivas

nied högre belopp än som motsvarat sådant underhåll. Kommittén ansåg

alltså, att taxeringsmyndigheterna borde erhålla rätt att verkställa en skälighetsbedömning

i fråga örn avdragens storlek.

Utskottet, som tagit del av de över kommitténs förslag avgivna remissyttrandena,

har därav inhämtat, att förslaget på denna punkt i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa myndigheter uttalade emellertid

starka betänkligheter med avseende å den ifrågasatta skälighetsprövningen

beträffande underhållsbidragen, vilken befarades medföra svårigheter vid

taxeringen. I några yttranden avstyrktes förslaget av samma skäl.

Enligt utskottets uppfattning måste det anses ofrånkomligt, alt en begränsning

av avdragsrätten för periodiskt understöd pa ett eller annat satt

ägor runi. Huruvida denna begränsning brrr ske i den formen, alt taxeringsmyndigheterna

i enlighet med 1936 års skattekommittés förslag erhålla räll

lill prövning av skäligheten av de yrkade avdragen eller örn vissa maximi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

belopp böra angivas lör de tillåtna avdragens storlek, undandrager sig utskottets

bedömande. Denna fråga torde böra närmare övervägas vid den

utredning, som enligt utskottets mening bör verkställas rörande avdragsrätten

lör periodiskt understöd. Måhända skulle svårigheterna för taxeringsmyndigheterna

vid tillämpningen kunna i avsevärd grad minskas genom

ett sådant stadgande, som av kommittén ifrågasatts men ej föreslagits, nämligen

att prövning av understödets skälighet icke vore påkallad i fall, då

avdraget ej överstege visst lägre belopp.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet filmer en utredning i

syfte att erhålla en begränsning av de avdragsgilla beloppens storlek vara

påkallad. Utskottet har sålunda ansett goda skäl föreligga för bifall till det

i motionen 11:409 framställda yrkandet örn skrivelse till Kungl. Majit med

hemställan om översyn av hithörande bestämmelser. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer emellertid 1944 års allmänna skåttekommitté, vars uppdrag

avser att verkställa utredning rörande inadvertenser i nuvarande skattesystem,

att till behandling upptaga bland annat frågan örn avdragsrätt för

periodiskt understöd. Då nu förevarande spörsmål följaktligen kommer att

av nämnda kommitté tagas under övervägande, anser utskottet icke erforderligt

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit påkalla utredning

i ämnet,

Såsom utskottet i det föregående anfört, mäste nuvarande bestämmelser

om avdragsrätt för periodiskt understöd anses otillfredsställande jämväl i så

måtto, att med varandra jämförliga understödsformer erhålla en olika behandling

i beskattningshänseende. Utskottet åsyftar härvid den motsättning,

som föreligger beträffande understöd till person, vilken icke tillhör givarens

hushåll, och understöd till person, beträffande vilken detta är fallet. Medan

avdragsrätten för förstnämnda slag av understöd är snart sagt obegränsad,

är däremot enligt gällande bestämmelser avdragsrätt för understöd av sistnämnda

art icke alls medgiven. Denna bristande överensstämmelse är så

mycket mera olämplig, som underhåll av en nära anhörig i det egna hemmet

mestadels torde förekomma inom de lägre inkomstskikten, där behovet av

skattelättnad följaktligen är mera framträdande. Visserligen förefinnes i sådana

fall möjlighet att erhålla ett extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga,

men rätten härtill är mera osäker. Förutsättningen för att sådant

extra avdrag skall kunna erhållas är att skatteförmågan på grund av det

lämnade understödet blivit väsentligen nedsatt, och avdraget medgives endast

efter beskattningsnämnds beprövande. Avdraget är dessutom maximerat till

högst 700 kronor vid den kommunala och högst 1 000 kronor vid den .statliga

taxeringen. 1 de fall, där hushållsgemenskap föreligger, tages alltså vid

beskattningen endast i begränsad utsträckning hänsyn till understödsgivarens

skatteförmåga. Detta beror icke på att understödet i sådana fall anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17. lo

lia annan karaktär än andra understöd utan sammanhänger närmast med

rent praktiska svårigheter att där införa en avdragsrätt.

Frågan örn möjligheten av att införa avdragsrätt för periodiskt understöd

vid hushållsgemenskap var föremål för övervägande av 1936 års skattekommitté,

som starkt underströk angelägenheten av att den obillighet, som

förelåge i berörda hänseende, bleve undanröjd. Kommittén tann emellertid

stora tekniska svårigheter vara förbundna med införandet av en sådan avdragsrätt.

Det måste sålunda förhindras, att vägen lämnades öppen för avdragande

av hembiträdeslöner och andra personliga levnadskostnader. Även

den skattskyldige närstående personer utförde ofta visst arbete i hemmet.

Dessa kunde därjämte ha egna inkomster. Kommittén ansåg sig fördenskull

icke kunna föreslå ändrade bestämmelser i förevarande avseende.

Detta spörsmål bär, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, sedermera

behandlats av 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Enligt de

sakkunnigas förslag skulle i sådana fall, då skattskyldig i sitt hem eller

eljest under sådana omständigheter, att avdrag för periodiskt understöd icke

kunde medgivas, underhölle närstående person, som på grund av åldeidom,

minderårighet eller sjukdom icke kunde försörja sig själv, den skattskyldige

erhålla eli extra avdrag å 800 kronor. I den mån den underhållne hade egen

inkomst eller förmögenhet eller biträdde den skattskyldige i dennes hem eller

förvärvsverksamhet, skulle avdraget av beskattningsnämnden jämkas.

Utskottet beaktar till fullo de svårigheter, som torde möta vid en omreglering

på nu ifrågavarande område, men finner med hänsyn till önskvärdheten

av likställighet olika skattskyldiga emellan i hög grad angeläget, att

rätt till skattelättnad i en eller annan form medgives jämväl då den skattskyldige

underhåller annan person, som tillhör den skattskyldiges hushåll.

Vid ett övervägande av olika möjligheter att nå detta mål kan måhända 1941

års familjebeskattningssakkunnigas förslag i förevarande hänseende erbjuda

en framkomlig väg. Då emellertid även det nu avhandlade spörsmålet torde

komma under omprövning vid den blivande utredningen av 1944 års allmänna

skattekommitté, anser sig utskottet sakna anledning att i enlighet med

de i de likalydande motionerna I: 74 och II: 131 framställda yrkandena föieslå

skrivelse till Kungl. Majit med hemställan örn utredning i ämnet. Av

samma skäl avstyrker utskottet jämväl de likalydande motionerna 1:99 och

11: 144, i vad de angå ifrågavarande spörsmål.

1 de likalydande motionerna 1: 74 och II: 131, de likalydande motionerna

1: 99 och II: 144 samt de likalydande motionerna I: 169 och II: 275 har upptagits

till behandling förbudet mot avdragsrätt i fall, då understödet utgått

till annans undervisning eller uppfostran. Utskottet får i anledning liarav

framhålla, alt den skattelättnad, som kan anses påkallad till leijd av kostnaderna

för undervisning och uppfostran av den skattskyldiges egna harn

under 18 år, enligt nuvarande bestämmelser är avsedd alt regleras genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

ortsavdragen. Att, såsom i de likalydande motionerna I: 99 och II: 144 ifrågasatts,

beträffande barn under nämnda ålder avdrag därjämte skulle kunna

medgivas för kostnader av angivet slag i form av periodiskt understöd finner

utskottet icke befogat. Utskottet kan ej heller anse skäl föreligga alt med

hänsyn till utbildningskostnaderna medgiva avdrag för periodiskt understöd

till den skattskyldiges barn över 18 års ålder. I flertalet lali måste barn vid

nämnda ålder ägna sig åt förvärvsarbete och en avdragsrätt för utbildningskostnader

skulle i sådana fall icke få någon betydelse. En dylik avdragsrätt

skulle följaktligen i regel endast komma sådana skattskyldiga till godo, vilka

ägde möjlighet att bereda sina barn fortsatt utbildning. Utskottet kan vidare

i likhet med 1986 års skattekommitté icke bortse ifrån alt påkostandet av

högre utbildning åt bara i viss mån kan betraktas såsom en kapitalplacering,

varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet i de flesta fall blir större

än örn barnet erhållit motsvarande kapitalbelopp.

Beträffande utbildningskostnadernas storlek föreligger givetvis stor olikhet

för skattskyldiga, som äro bosatta å orter, där utbildningsmöjligheter

finnas, och för andra skattskyldiga. För sistnämnda skattskyldiga äro kostnaderna

för högre utbildning åt barnen i regel avsevärt större än för dem,

som äro bosatta å orter av angivet slag. Enligt utskottets mening bör emellertid

denna olikhet vinna beaktande på annat sätt än genom särskilda

skattelättnader för sådana skattskyldiga, som tyngas av dessa ökade kostnader.

Utskottet finner för sin del riktigare, att det stöd, som här kan vara

påkallat, lämnas exempelvis i form av stipendier. Utskottet får i detta hänseende

erinra om att Kungl. Majit i proposition nr 74 till innevarande års

riksdag angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom

äskat anslag till stipendier m, m. till belopp av omkring 2,3 miljoner

kronor.

\ ad ovan anförts angående den i förevarande motioner ifrågasatta avdragsrätten

för periodiskt understöd för annans undervisning eller uppfostlan

har avsett den skattskyldiges egna barn. Beträffande kostnader av angivet

slag för andra bara än den skattskyldiges egna anser utskottet däremot

böra tagas under övervägande, huruvida icke sådan avdragsrätt skulle

kunna införas. De omständigheter, som i främsta rummet tala mot en avdragsrätt

beträffande kostnader för de egna barnen, synas utskottet i avsevärt

mindre grad föreligga i fråga örn andra barn. Utskottet förutsätter, att

trågan örn möjligheten av en utvidgning av avdragsrätten för periodiskt

understöd i förevarande hänseende tages under omprövning vid den ovan

berörda utredningen.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till de likalydande

motionerna 1:74 och 11:131, de likalydande motionerna 1:99 och

II. 144 samt de likalydande motionerna I: 169 och II: 275 i nu angivna delar.

Slutligen har i de likalydande motionerna 1:74 och II: 131 yrkats skrivelse

till Kungl. Majit med hemställan örn utredning angående höjning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

15

åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag åtnjutes, från 18 tili 20 år.

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat, att kostnaderna för barnens

uppfostran och försörjning alltmer kommit att åvila föräldrarna även

sedan barnen fyllt 18 år.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att de omständigheter, som tala

mot införande av avdragsrätt för periodiskt understöd till de egna barnens

undervisning eller uppfostran, enligt utskottets mening med samma fog

kunna anföras mot den föreslagna höjningen av åldersgränsen för barnavdragets

åtnjutande. Med hänsyn härtill och under åberopande av vad i

nyssnämnda hänseende anförts avstyrker utskottet bifall till de likalydande

motionerna I: 74 och II: 131 i nu angivna delar.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:74 av herr Elon Andersson

m. fl. och II: 131 av herr andre vice talmannen

Carlström m. fl. angående vissa ändringar i kommunalskattelagen

m. m., i vad desamma avse följande punkter i

motionernas hemställan, nämligen:

punkten b) örn höjning av åldersgränsen för barn, för

vilka familjeavdrag är medgivet,

punkten c) örn rätt till avdrag vid beskattning av periodiskt

understöd eller därmed jämförlig utbetalning, som av

.skattskyldig utgivits till annans undervisning och uppfostran,

samt

punkten d) örn rätt till avdrag vid beskattning av kostnader,

som skattskyldig haft för underhåll av andra närstående

än make och minderåriga barn,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 99 av herrar Grym och

Ragnar Bergh samt II: 144 av herr Gavelin m. fl. angående

ändring av bestämmelserna i 46 § kommunalskattelagen örn

avdrag för periodiskt understöd icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

3) att de likalydande motionerna I: 109 av herr Nordenson

och II: 275 av herr Wiberg angående ändring av bestämmelserna

i 46 § kommunalskattelagen örn avdrag för periodiskt

understöd till annans undervisning eller uppfostran icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

4) att motionen 11:409 av herr Brandt angående översyn

av gällande bestämmelser rörande rätten till avdrag för

periodiska understöd icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel

Ivar Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Eklund, Robert Berg och Nordenson,

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Orgard, Janson i Frändesta, Falk, Fröderberg och Vigelsbo.

Reservationer:

I) beträffande motiveringen av herrar Elon Andersson och Fröderberg,

vilka ansett, att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»Ifrågavarande motioner---(= utskottet s. 9 rad 7 uppifrån—

s. 10 rad 9 uppifrån)---underkastad beskattning.

Annorlunda ställer sig saken i fråga örn den avdragsrätt för periodiskt

understöd, som enligt nuvarande bestämmelser är medgiven i form av allmänt

avdrag. Denna avdragsrätt har icke något samband med förvärvandet

av viss inkomst. Grunden för detta avdrag, vilket såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen funnits i vår skattelagstiftning alltsedan år 1910,

har närmast angivits vara, att utbetalningar av detta slag nedsätta den

skattskyldiges skatteförmåga. I den mån avdrag för utgivet periodiskt

understöd sålunda medgivits givaren av understödet, har skattskyldigheten

för detsamma i princip lagts på understödets mottagare.

Även enligt utskottets uppfattning bör vid beskattningen på ett eller annat

sätt tågås hänsyn till den nedsättning av skatteförmågan, som föranledes

av utgivna periodiska understöd. Den differentiering av skattebördan med

hänsyn till skatteförmågan, som förevarande avdragsrätt innebär, torde,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

särskilt i de lägre inkomstskikten, näppeligen kunna undvaras. Utskottet

vill emellertid starkt understryka betydelsen av att bestämmelserna örn

denna avdragsrätt äro utformade på sådant sätt, alt desamma icke kunna

utnyttjas för rena kapitalöverflyttningar mellan varandra närstående skattskyldiga

samt att vissa understödsformer icke erhålla en förmånligare behandling

i beskattningshänseende än andra därmed jämförliga understödsformer.

Enligt utskottets mening giva nu gällande föreskrifter i ämnet anledning

till allvarliga erinringar i båda dessa hänseenden.

Avdragsrätten för---(= utskottet s. 11 rad 11 uppifrån—s. 15 rad

4 uppifrån)---18 år.

Frågan örn höjning av den åldersgräns, inom vilken familjeavdrag för

barn får åtnjutas, har såsom i motionerna framhållits tidigare diskuterats

utan att ha lett till annat resultat än nuvarande bestämmelser. Utskottet

vill icke bestrida, att de senaste årens utveckling kan giva skäl för ett förnyat

övervägande örn åldersgränsens höjning, men förutsätter att även

denna fråga kommer att uppmärksammas av 1944 års allmänna skattekommitté

under dess fortsatta utredningsarbete. Med hänsyn därtill har

utskottet icke funnit anledning tillstyrka motionärernas förslag om skrivelse

till Kungl. Majit med begäran om utredning i ämnet.»;

II) av herrar Axel Ivar Anderson, Nordenson, Hagberg i Malmö och

Janson i Frändesta, vilka anslutit sig till den av herrar Elon Andersson och

Fröderberg avgivna reservationen men därutöver anmält reservation mot

vissa andra delar av utskottets motivering; samt

III) av friherre De Geer. 1 ? . .

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sand. Nr 17.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.