Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av bestämmelserna i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen örn avdrag för premier och försäkringsavgi fter.

1945-03-13 · 5 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändring av bestämmelserna i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen örn avdrag för premier och försäkringsavgi fter.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

I

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 194ä kl. 7 lin.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ändring av bestämmelserna i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen örn avdrag för premier och försäkringsavgi

fter.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 74 i första kammaren av herr Elon

Andersson m. fl. och nr 131 i andra kammaren av herr andre vice talmannen

Carlström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

a) att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag örn sådan ändring

av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, att där angivet maximibelopp vid

avdrag för vissa försäkringspremier höjes från 200 till 300 kronor,

b) att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om sådan ändring

av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att där stadgad åldersgräns för rätt

till barnavdrag ändras från 18 till 20 år,

c) att hos Kungl. Majit begära utredning och förslag om rätt till avdrag

vid beskattning av periodiskt understöd eller jämförlig utbetalning, sorn av

skattskyldig utgivits till annans undervisning och uppfostran,

d) alt hos Kungl. Majit begära utredning och förslag örn rätt lill avdrag

vid beskattning av kostnader, som skattskyldig haft för underhåll av andra

närstående än make och minderåriga barn»; samt

2) de likalydande motionerna nr 168 i första kammaren av herr Nordenson

och nr 276 i andra kammaren av herr Wiberg, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit hemställer örn skyndsam utredning med

förslag lill sådana ändringar i 46 § 2 mom. punkt 3 kommunalskattelagen,

att det avdragsgilla beloppet dels höjes till ett premiebelopp som möjliggör

ett bättre försäkringsskydd än för närvarande, dels ock i det särskilda fallet

avpassas efter antalet barn under 18 år i den skattskyldiges familj».

Vad angår de i de likalydande motionerna 1:74 och lii 131 framställda

Bihang till riksdagens protokoll 10-15. 7 sand. Nr 18.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

yrkandena har utskottet i delta sammanhang upptagit till behandling allenast

den under punkten a) i motionernas hemställan omförmälda frågan örn

höjning av maximibeloppet vid avdrag för vissa försäkringspremier. Rörande

de under punkterna b), c) och d) i samma motioners hemställan berörda

frågorna har utskottet utlåtit sig i sitt denna dag avgivna betänkande

nr 17.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

såvitt nu är i fråga, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i

det följande, hänvisa till motionerna 1:74 och I: 108.

Enligt 46 § 2 mom. tredje punkten kommunalskattelagen äger skattskyldig,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen

njuta avdrag för premier och andra avgifter, som den skattskyldige

för sig och i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn

betalt för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, därunder inbegripen avgift til!

sjukkassa för begravningshjälp, för kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom

för livränteförsäkring, som ej får avdragas från intäkt av tjänst eller

är alt anse såsom avgift för pensionsförsäkring. Jämlikt 4 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gäller detta stadgande även vid

den statliga beskattningen.

Bestämmelser om rätt till avdrag för försäkringspremier infördes i vår

skattelagstiftning första gången genom 1910 års förordning örn inkomstoch

förmögenhetsskatt. Avdragsrätten avsåg enligt nämnda förordning ett

belopp av högst 200 kronor. Några stadganden örn avdragsrätt för försäkringspremier

vid den kommunala beskattningen funnos vid denna tid icke.

Ifrågavarande avdragsrätt motiverades av departementschefen i den till

grund för ovannämnda förordning liggande propositionen nr 88 till 1910

års riksdag sålunda:

»I ett flertal utländska inkomstskatteförfattningar hava införts bestämmelser

örn avdrag för försäkringspremier. Med försäkringsrörelsens starka

utveckling i vårt land å livets skilda områden torde det jämväl vara lämpligt

att i författningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt upptaga en dylik

bestämmelse. Ett sådant avdrag bör i viss mån bliva en allmän sporre till

sparsamhet och ägnat att i vissa avseenden utjämna skiljaktigheter i skattskyldigheten

mindre inkomsttagare emellan. Avdraget, ehuru tillförsäkrat

envar skattskyldig intill ett belopp av 200 kronor, innebär dock framför allt

ett medgivande åt den, sorn, i saknad av annan inkomst än inkomster av

eget arbete, söker betrygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdomsfall,

olycksfall m. m.»

Genom 1920 års författningsändringar infördes motsvarande avdragsrätt

även vid den kommunala beskattningen.

I proposition nr 102 till 1927 års riksdag med förslag till kommunalskattelag

föreslog departementschefen, att ifrågavarande avdrag .skulle begränsas

till 100 kronor. Till stöd härför framhölls bland annat, att avdraget vöre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr IS. 3

helt betingat av sociala skäl samt alt ett belopp av 100 kronor syntes vara

för sitt ändamål fullt tillräckligt, särskilt som de mindre inkomsttagarna i

regel icke torde ha försäkringar med högre årliga premier än nämnda

belopp.

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag föreslog emellertid i anledning

av motionsvis framställda yrkanden bibehållande av avdragsrätten

vid ett högsta belopp av 200 kronor.

1 överensstämmelse härmed inneburo 1928 års skatteförfattningar icke

någon ändring i ifrågavarande hänseende.

I de likalydande motionerna I: 74 och II: 131 har anförts, att ett belopp

av 200 kronor icke täckte de utgifter för i förevarande stadgande avsedda

personförsäkringar, som nu ansåges normala för de skattskyldiga, särskilt

efter den betydande sänkning av penningvärdet som ägt rum under senare

år. Personförsäkringens olika former hade under de senaste åren undergått

en stark utveckling. Ej blott kapitalförsäkringen, vilken blivit en alltmer

anlitad sparform, utan även sjukförsäkringen hade ökat i omfattning, och

därtill komme arbetslöshetsförsäkringen, som omspände allt större grupper

anställda. En höjning av maximibeloppet till exempelvis 300 kronor vore

därför enligt motionärernas mening väl motiverad.

I de likalydande motionerna 1: 1G8 och 11:276 har framhållits, att redan

penningvärdets förändring sedan avdragsrättens tillkomst motiverade en

omprövning, huruvida icke det för försäkringspremier avdragsgilla beloppet

borde ökas. Den mest anmärkningsvärda bristen hos ifrågavarande bestämmelser

vore emellertid, att avdragsrätten utformats utan hänsyn till storleken

av den skattskyldiges familj och hans försörjningsskyldighet. Avdragsrätten

borde graderas efter antalet av den skattskyldiges barn.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen äger enligt 46 8

2 mom. tredje punkten kommunalskattelagen skattskyldig, som varit här i

riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag för premier och

andra avgifter, som den skattskyldige för sig och i förekommande fall även

för sin make och sina omyndiga barn erlagt för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring,

därunder inbegripen avgift lill sjukkassa för begravningshjälp, föi

kapital- och olycksfallsförsäkring samt för viss livränteförsäkring, med belopp

av högst 200 kronor. I ifrågavarande motioner yrkas skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan örn utredning och förslag angående ändring

av dessa bestämmelser. Med de likalydande motionerna 1:74 och 11:131

avses, att det belopp, för vilket avdrag högst är medgivet, skall höjas till

300 kronor. Syftet med de likalydande motionerna 1:168 och 11:276 är,

att del avdragsgilla beloppet skall höjas till ett belopp, som möjliggör ett

bättre försäkringsskydd än för närvarande, ävensom avpassas efter antalet

barn under 18 år i den skatlskyldiges familj.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

Utskottet får i anledning härav framhålla, alt enligt de principer beträffande

försäkringsanstalters och försäkringstagares beskattning, som ligga

till grund för gällande skatteförfattningar, de lill följd av försäkringar av

nu angivet slag utfallande försäkringsbeloppen icke äro att hänföra till

skattepliktig intäkt. Med hänsyn härtill borde principiellt sett avdrag icke

medgivas för de premier och avgifter, som erläggas för nämnda försäkringar.

Att sådant avdrag det oaktat medgivits beror, såsom framgår av

vad ovan nämnts, därpå att intresset för betryggande av den skattskyldiges

och haris familjs ekonomi genom försäkring ansetts böra stimuleras genom

lättnad vid beskattningen.

Det syfte, som sålunda föranlett den ifrågavarande avdragsrätten, är

givetvis beaktansvärt. Utskottet vill ej heller förneka, att visst fog kan finnas

för den i föreliggande motioner uttalade uppfattningen att med hänsyn

till det ändrade penningvärdet sedan avdragsrättens tillkomst och den utsträckning

av försäkringsskyddet till nya områden, som sedan dess ägt rum,

en omprövning av denna avdragsrätt är motiverad. Avdrag av detta slag få

emellertid, liksom övriga icke principiellt motiverade avdrag, ojämna verkningar.

Till följd av progressiviteten vid den statliga beskattningen blir den

genom avdragen uppkommande skattelättnaden större i de högre än i de

lägre inkomstskikten. Vid utskottets övervägande av de föreliggande motionerna

har emellertid det avgörande varit, att ifrågavarande avdragsrätt torde

kunna förväntas i annat sammanhang bliva föremål för behandling. I

propositionen nr 83 till innevarande års riksdag med förslag till lag örn

ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) har nämligen departementschefen förutsatt, att, därest en allmän

sjukförsäkring genomföres, frågan örn storleken av de avdragsgilla premiebeloppen

upptages till omprövning. Enligt ett av socialvårdskommittén

under ar 1944 avgivet betänkande angående lag om allmän sjukförsäkring

(SOU 1944: 15) är en sådan lagstiftning avsedd att träda i kraft den

1 januari 1947. På grund av berörda omständigheter finner utskottet ej

erforderligt att i skrivelse till Kungl. Majit påkalla utredning i motionernas

syfte och avstyrker följaktligen bifall till motionerna.

I nder åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) alt de likalydande motionerna I: 74 av herr Elon Andersson

m. fl. och II: 131 av herr andre vice talmannen

Carlström m. fl., i vad desamma angå punkten a) i motionernas

hemställan om höjning av maximibeloppet vid avdrag

för vissa försäkringspremier, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 168 av herr Nordenson

och 11:276 av herr Wiberg angående ändring av be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18. ’

stämmelserna i 4(5 § kommunalskattelagen oni avdrag för

premier och försäkringsavgifter icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Härvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel

Ivar Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Eklund, Robert Berg oc

Nordenson sami

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Orgård, Janson i Frändesta, Falk, Fröderberg och Vigelsbo.

Reservation

av herrar Axel Ivar Anderson, Nordenson, Hagberg i Malmö och Janson i

Frändesta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.