Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

1945-03-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:19, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1945 kl. 7 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse av

32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

I en den 9 februari 1945 daglecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 83, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

32 §.

3 mom. Såsom intäkt---avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal

eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild

tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för

befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt

till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare

gällande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1945.

1 Senaste lydelse, se 1940:876.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 19

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna nr 303 i första kammaren av herr Gustavson

m. fl. och nr 473 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 83

måtte begära att Kungl. Majit i år vid en eventuell höstriksdag eller senast

vid 1946 års riksdag framlägger förslag i enlighet med i motionerna anförda

synpunkter.

Vad angår motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen nr 473 i andra kammaren.

Till intäkt av tjänst hänföras enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen

bl. a. avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,

bostad eller annat, som utgått för tjänsten. Något undantagsstadgande i fråga

om löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård är icke meddelat.

I skrivelse den 28 juni 1943, nr 417, anhöll riksdagen under punkt 7, att

Kungl. Majit ville till prövning upptaga frågan om skattskyldighet för av

löntagare i allmänhet på grund av anställningsförhållandet åtnjutna sjukvårdsförmåner.

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning upprättats

en den 1 november 1944 dagtecknad promemoria angående skattefrihet för

sjukvårdsförmåner, m. m. I denna promemoria anfördes, att det av olika

skäl syntes önskvärt att sådan lagändring vidtoges, att förmånen av kostnadsfri

sjukvård icke gjordes till föremål för beskattning. Enligt vad i promemorian

vidare uttalades kunde emellertid såsom ett vägande skäl mot en

dylik lagändring åberopas, att skattskyldiga, vilka icke åtnjöte förmånen

av kostnadsfri sjukvård, icke medgåves avdrag vid taxeringen för sina sjukvårdskostnader,

varför den ifrågasatta lagändringen skulle innebära en orättvisa

mot nämnda skattskyldiga. En lagändring av angiven innebörd syntes

därför knappast böra genomföras annat än i samband med sådana ändringar

av skatteförfattningarna, varigenom skattskyldiga i allmänhet medgåves avdrag

för sjukvårdskostnader. Vidare anfördes, alt kostnader för tandläkarvård

i förevarande hänseende borde jämställas med kostnader för läkarvård.

I enlighet härmed utmynnade promemorian i förslag om sådana ändringar

av kommunalskattelagen, att dels förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård

icke skulle upptagas såsom intäkt, oavsett örn förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst, dels ock

skattskyldiga i allmänhet skulle berättigas åtnjuta avdrag i närmare angiven

omfattning för kostnader för sjukhusvård, för läkar- och tandläkarvård

samt för av läkare föreskrivna läkemedel.

Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

3

De i promemorian berörda frågorna lia därefter varit föremål för ytterligare

behandling inom finansdepartementet. Övervägande skäl ha därvid befunnits

tala för att med den slutliga prövningen av förslaget om införandet

av avdragsrätt för av skattskyldig erlagda sjukvårdskostnader borde anstå

i avvaktan på resultaten av socialvårdskommitténs under år 1944 framlagda

förslag om allmän sjukförsäkring. Den andra i promemorian behandlade

frågan eller spörsmålet om behandlingen i skattehänseende av löntagares

förmån av kostnadsfri sjukvård har emellertid ansetts kunna utan hinder

därav upptagas till bedömande.

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört bland annat följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har enligt hittills rådande

praxis löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård endast i undantagsfall tagits

till beskattning. Sedan riksdagens revisorer fäst uppmärksamheten på

denna praxis och i samband därmed föreslagit, att vederbörande arbetsgivare

skulle anmanas att i löneuppgifierna till taxeringsmyndigheterna medtaga

jämväl utgivna sjukvårdsersättningar, har 1943 års riksdag hos Kungl. Majit

hemställt om prövning av frågan om skattskyldighet för av löntagare i allmänhet

på grund av anställningsförhållandet åtnjutna sjukvårdsförmåner.

Sedermera har genom det i departementspromemorian omnämnda utslaget

av regeringsrätten blivit avgjort, att ifrågavarande förmån enligt gällande lag

är att anse såsom skattepliktig inkomst.

Det i promemorian i förevarande hänseende framlagda förslaget har utformats

efter helt annan linje än den av riksdagens revisorer anvisade. I promemorian

har nämligen föreslagits, att löntagares förmån av kostnadsfri

sjukvård skall förklaras vara fri från beskattning. Till motivering av detta

förslag har i huvudsak anförts att i de fall, då löntagares sjukdom varit av

någon längre varaktighet, en beskattning av ifrågavarande förmån skulle

märkbart strida mot den grundläggande principen om beskattning efter skatteförmågan

samt att, i övriga fall, en sådan beskattning skulle förorsaka mycket

merarbele och medföra åtskillig irritation utan att likväl resultera i någon

mera betydande ökning av skatteintäkterna.

Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget örn skattefrihet för

löntagares förmån av fri sjukvård i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av så gott som samtliga hörda myndigheter och organisationer. Emellertid

har i vissa remissyttranden särskilt framhållits att, om löntagares förmån av

fri sjukvård undantoges från beskattning, detta borde medföra att skattskyldiga,

som ej åtnjöte dylik förmån, i stället berättigades erhålla avdrag

för erlagda sjukvårdskostnader.

För egen del ansluter jag mig till den i promemorian uttalade meningen

angående önskvärdheten av sådan lagändring, att löntagares förmån av fri

sjukvård förklaras icke utgöra skattepliktig inkomst. Såsom i promemorian

framhållits och i flera remissyttranden understrukits borde konsekvensen av

en dylik lagändring rätteligen vara att skattskyldiga, som icke åtnjöte ifrågavarande

förmån, berättigades alt göra avdrag för erlagda sjukvårdskostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Utskottet.

Det synes emellertid i nuvarande läge finnas anledning att uppskjuta ett

ståndpunktstagande i denna fråga. Å ena sidan är reformen förenad med vissa

svårigheter och å andra sidan är det icke uteslutet, att ett genomförande av

allmän sjukförsäkring kan avsevärt ändra förutsättningarna för ett bedömande

av frågan örn avdrag för sjukvårdskostnader.

Jag förordar sålunda att för närvarande annan ändring icke vidtages än att

löntagares förmån av kostnadsfri sjukvård förklaras icke utgöra skattepliktig

inkomst. Den inkonsekvens, som detta förslag enligt vad nyss sagts innebär,

torde icke böra tillmätas avgörande betydelse. Genom den föreslagna ändringen

skapas nämligen icke i praktiken ett nytt läge utan lagändringen endast konfirmerar

den praxis, som länge varit rådande och som brutits först genom regeringsrättens

förut omnämnda utslag. Det bör vidare beaktas att skattskyldiga,

som icke åtnjuta förmånen av kostnadsfri sjukvård, kunna genom sjukförsäkring

— mot premier som i viss utsträckning äro avdragsgilla vid taxeringen

— bereda sig en motsvarande förmån. Jag förutsätter emellertid att, därest

en allmän sjukförsäkring genomföres, frågan örn storleken av de avdragsgilla

premiebeloppen upptages till omprövning. I samband därmed torde

jämväl reglerna om avdrag för s. k. ömmande omständigheter (långvarig

sjukdom m. m.) böra bliva föremål för översyn.

På sätt i promemorian föreslagits torde med förmånen av fri sjukvård böra

jämställas förmånen av fri tandvård. Då begreppet sjukvård enligt modem

uppfattning lärer innefatta jämväl tandvård, synes anledning icke föreligga

att i förevarande sammanhang behandla nämnda förmåner efter olikartade

regler.»

I de likalydande motionerna 1:303 och 11:473 har anförts bland annat,

att motionärerna icke kunde godkänna den ståndpunkten, att skattefrihet

skulle medgivas för förmån av kostnadsfri sjukvård, under det att avdrag

för erlagda sjukvårdskostnader icke finge göras. Det vore icke förenligt med

rättvisa olika medborgargrupper emellan, att det första av dessa spörsmål

avgjordes av årets riksdag, medan det andra uppskötes till en oviss framtid.

Enligt motionärernas mening borde båda dessa frågor lösas samtidigt, då de

otvivelaktigt inginge i samma problemkomplex. Riksdagen borde därför avslå

förevarande proposition och i stället begära att i år vid en eventuell höstriksdag

eller senast vid nästa års riksdag proposition framlägges med förslag

om skattefrihet för förmån av kostnadsfri sjukvård och rätt till avdrag för

erlagda sjukvårdskostnader.

I den föreliggande propositionen har föreslagits införande av bestämmelser

om skattefrihet för förmåner av fri sjukvård och fri tandvård, vilka åtnjutits

på grund av anställning i statlig, kommunal eller enskild tjänst. I de

i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna 1:303 och II:

473 har däremot yrkats, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen,

hemställa att Kungl. Maj:t ville vid en eventuell höstriksdag eller senast vid

1946 års riksdag framlägga förslag, avseende såväl skattefrihet för förmån

av kostnadsfri sjukvård som rätt till avdrag för erlagda sjukvårdskostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. ->

Utskottet får i anledning liärav erinra om att tidigare års bevillningsutskott

vid flera tillfällen uttalat sig mot bifall till motionsvis framställda yrkanden

örn införande av skattefrihet för intäkter av olika slag. För egen del

har även utskottet den uppfattningen, att intäkter, som principiellt sett äro

av skattepliktig natur, höra vara underkastade beskattning samt att ett frångående

av denna regel icke utan mycket vägande skäl bör äga rum. Mot införande

av skattefrihet för de nu ifrågavarande förmånerna talar även det

förhållandet, att — såsom påpekats av såväl departementschefen som motionärerna

— det måste anses inkonsekvent att införa bestämmelser om sådan

skattefrihet, medan däremot skattskyldiga, som ej åtnjuta dessa förmåner,

icke skulle äga åtnjuta avdrag för erlagda sjukvårds- och tandvårdskostnader.

Syftet med de förevarande motionerna är att söka undanröja den inkonsekvens,

som det i propositionen framlagda förslaget sålunda kan anses innebära.

Ehuru utskottet, såsom framgår av vad nu nämnts, ingalunda är främmande

för den tanke, som kommit till uttryck i motionerna, måste utskottet

dock uttala betänkligheter mot motionärernas förslag.

Enligt civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet, vilka

reglementen äro tillämpliga å ett stort antal tjänstemän i statens tjänst, är

tjänsteman berättigad att kostnadsfritt anlita vederbörande verksläkare för

erhållande av läkarvård. Kostnader för sjukhusvård ersättas av statsmedel i

regel med hälften av kostnadernas belopp, vilket i allmänhet skall beräknas

enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal.

Under vissa förutsättningar må emellertid vård meddelas i halvenskilt

rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt ruin, varvid ersättningen

av statsmedel utgår med i regel den del av kostnaden, som överskjuter

halva beloppet av legosängsavgiften för plats å allmän sal. Kostnader

för tandvård ersättas av statsmedel i regel endast örn sådan vård avser

botande av sjukdom i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig

betydelse för botande av annan sjukdom, vilken star i orsakssammanhang

med tändernas tillstånd. Ersättning av statsmedel utgår i dylika fall

med tre fjärdedelar av kostnadernas belopp.

Med hänsyn till den begränsning, som sålunda förefinnes i fråga om rätten

lill fri sjukvård och fri tandvård för statsanställda, torde det fa anses

uppenbart, att en avdragsrätt för erlagda kostnader i sådant hänseende icke

kan utan vidare medgivas. Flir åstadkommande av likställighet med dem, som

åtnjuta förmån av fri sjukvård eller fri tandvård, får avdragsrätten icke

sträcka sig längre än dessa förmaner. Införandet av en avdragsrätt av detta

slag skulle därför otvivelaktigt medföra svårigheter vid gränsdragningen mellan

avdragsgilla och icke avdragsgilla utgifter. Detaljerade ujipgifter måste

av den skattskyldige i varje särskilt fall lämnas angående beskaffenheten av

deri vård, varom fråga är, och för taxeringsmyndigheterna skulle bedömandet

av de verkställda avdragens befogenhet föranleda eif besvärligt och tidsödande

merarbete. Även bortsett från dessa praktiska svårigheter har utskottet

— med hänsyn lill de ojämna verkningarna i olika inkomstskikt av avdrag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

vid taxeringen — icke kunnat undgå att känna tveksamhet beträffande lämpligheten

i och för sig av den nu ifrågasatta avdragsrätten. Utskottet kan fördenskull

icke förorda bifall till de i motionerna framställda yrkandena.

\ id sitt övervägande av det i den föreliggande propositionen framlagda

förslaget har utskottet emellertid av skäl, som ovan anförts, hyst betänkligheter

i fråga om lämpligheten överhuvud taget av att införa bestämmelser

om skattefrihet för ovannämnda förmåner. För införande av sådana bestämmelser

kan dock anses tala, att, såsom framgår av propositionen, dessa

förmåner enligt en mångårig praxis, som brutits först genom ett av regeringsrätten

under år 1944 meddelat utslag, tidigare icke torde ha tagits till beskattning.

Vidare må framhållas, att, därest förmånerna skulle bliva beskattade,

detta finge antagas komma att medföra ett betydande arbete för de

myndigheter och enskilda, som hade att avlämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna

om värdet å åtnjutna sjukvårds- och tandvårdsförmåner, utan

att därigenom någon större ökning av skatteintäkterna skulle uppkomma. I

vissa fall skulle det, åtminstone med nuvarande anordningar på detta område

— såsom exempelvis där den anlitade läkarens ersättning utgår i form

av ackord och icke med särskilt belopp för varje prestation — uppenbarligen

bereda stora svårigheter eller kanske rent av visa sig helt ogörligt att fastställa

ett riktigt belopp för de åtnjutna förmånernas värde. Säkerligen komme

detta att leda till ojämnhet vid taxeringen olika skattskyldiga emellan.

På grund av nu anförda omständigheter har utskottet trots nämnda betänkligheter

icke ansett sig böra avstyrka bifall till propositionen. Utskottet

förutsätter emellertid, att, därest en allmän sjukförsäkring genomföres, frågan

örn huruvida skattefrihet bör bibehållas för förmån av fri sjukvård och

fri tandvård upptages till prövning samt att därvid tillses att den inkonsekvens,

som den föreslagna lagstiftningen innebär, undanröjes.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 83 och med avslag å de likalydande motionerna

I: 303 av herr Gustavson m. fl. och II: 473 av herr

Pettersson i Norregård m. fl., antaga det vid propositionen

fogade förslaget till lag örn ändrad lydelse av 32 § 3 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Stockholm den 13 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, friherre De Geer, Ekman,

Frans Ericson*, Velander*, Robert Berg, Franzon, Sundelin och Wehtje*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Orgdrd, Janson i Frändesta, Falk och Jonsson i Skedsbygd*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Ekman, som ansett att utskottet bort föreslå riksdagen avslå Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 83.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:227 Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörcmde utskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med försl a1 i texten