Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen m. m.

1945-03-15 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1945 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen nr 270 i andra kammaren av herr Persson i Landafors m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta att ortsavdragen

(grundavdrag och familjeavdrag) enligt gällande kommunalskattelag och

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt måtte som provisorium

höjas med 40 %»; samt

2) motionen nr 271 i andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan provisorisk ändring av

gällande förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att grundavdraget

för skattskyldig i samtliga ortsgrupper fastställes till 760 kr. i avvaktan

på att hela frågan om ortsgrupperingen löses».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning

— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit äger meddela, och gäller för en

tid av fem år i sänder.

Vidare meddelas i 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

föreskrift rörande statligt ortsavdrag, vars storlek i förekommande

fall bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 §

1 mom. kommunalskattelagen.

Den senast fastställda skattegrupperingen avser åren 1935—1939. Densamma

har emellertid erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse

den 24 mars 1944 (nr 128), varigenom giltighetstiden förlängts till och med

utgången av år 1944.

I proposition nr 121 till årets riksdag har Kungl. Majit föreslagit riksda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. ö

gen medgiva, att gällande skattegruppering skall erhålla förlängd giltighet

till och med utgången av år 1945.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som

ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen

hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i ortsgrupp I och i högre

ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. Skattskyldig,

vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med

sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller

delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst,

är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget

utgör, nied lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna I

och II 160 kronor, i ortsgrupperna III och IV 180 kronor samt i ortsgrupp

V 200 kronor.

Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äger skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, med visst undantag att å det taxerade beloppet åtnjuta

statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek ävenledes

bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun

hör. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst

600 kronors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.

Grundavdraget och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp

I 600 kronor och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40 kronor

höjt belopp. Familjeavdraget för vartdera av de två första barnen, för vilka

avdrag åtnjutes, utgör i ortsgrupp I 460 kronor och i högre ortsgrupp ett för

varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. För vart och ett av de övriga

barnen utgör familjeavdraget i ortsgrupp I 700 kronor och i högre ortsgrupp

ett för varje ortsgrupp med 60 kronor höjt belopp. För ensamstående skattskyldig

bestämmes ortsavdraget (grundavdrag) i enlighet med en vid förordningen

fogad tabell. Skattskyldighet inträder i enlighet med tabellen först

vid ett taxerat belopp av i ortsgrupp I 660 kronor och i högre ortsgrupp ett

för varje ortsgrupp med 80 kronor höjt belopp. Ortsavdraget för ensamstående

skattskyldig minskas successivt i storlek vid stigande taxerat belopp,

så att avdraget slutligen vid visst taxerat belopp, för ortsgrupp 1 14 000 kronor

och för högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 300 kronor förhöjt

belopp, helt bortfaller.

Frågorna om dyrortsgrupperingen och örn ortsavdragen lia under senare

tid vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Sedan 1943 års riksdag uttalat önskemål örn en förutsättningslös och all
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

sidig utredning rörande dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning,

har Kungl. Majit tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa berörda

utredning. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1943 års dyrortskommitté,

beräknas enligt uppgift i innevarande års riksdagsberättelse

kunna avsluta sitt arbete under våren 1945.

I anledning av vid 1944 års riksdag motionsvis framställda yrkanden om

revision av familjebeskattningen yttrade samma års bevillningsutskott i sitt

häröver avgivna betänkande nr 18 bland annat, att en lättnad i barnfamiljernas

försörjningsbörda icke i någon större utsträckning kunde vinnas genom

höjning av de nu medgivna ortsavdragen. Samma utskott framhöll i

anslutning härtill, att sådana familjer, vilkas inkomster vore så låga, att något

beskattningsbart belopp ej uppkomme enligt nuvarande bestämmelser,

genom en sådan höjning icke skulle erhålla någon som helst lättnad i beskattningen.

Detta uttalande godkändes av riksdagen.

I motionen II: 270 har anförts bland annat, att under krigsåren levnadskostnaderna

stigit synnerligen kraftigt utan att lönerna i motsvarande grad

höjts. De lägre inkomsttagarnas förmåga att betala påförda skatter hade i

avsevärd grad sjunkit. Trots denna utveckling hade de skattefria avdragen

icke undergått någon höjning utan uppginge ännu till de belopp, som fastställts

beträffande ortsavdragen enligt kommunalskattelagen år 1928 samt

beträffande ortsavdragen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

år 1938. I annan motion — vilken hänvisats till annat utskott

— hade motionärerna begärt skyndsam utredning om ett ur hälsosynpunkt

tillfredsställande, från beskattning fritt och mot införsel i lön skyddat

existensminimum. Intill dess ett sådant genom utredningen kunnat fastställas,

borde vad därmed åsyftats åtminstone till en del kunna vinnas genom

en höjning av de skattefria avdragen.

Till stöd för det i motionen II: 271 framställda yrkandet har framhållits

bland annat, att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt förmån

av hyresfri bostad och fri kost inom många taxeringsdistrikt värderades

till 500 kronor för år. Endast för några år sedan skulle enligt motionärerna

denna förman ha uppskattats till 240 kronor. Genom denna uppvärdering

hade de lägsta inkomsttagarna på landsbygden kommit i en mycket ofördelaktig

ställning i skattehänseende. Enligt gällande bestämmelser inträdde

skattskyldighet vid en inkomst av 610 kronor för år. En pojke eller flicka,

som arbetade på fädernegården mot kost och logi jämte 10 kronor i månaden

i fickpengar, bleve sålunda skattskyldig, vilket däremot icke varit fallet

före kriget. I sådana fall, då naturaförmåner inginge i inkomsterna och penninglönen

blivit oförändrad, hade alltså en ökning av skattebördan inträtt.

För att åstadkomma rättvisa därutinnan borde en höjning av grundavdraget

motsvarande penningvärdets fall genomföras. Motionärerna ansåge, att grundavdraget

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för

samtliga ortsgrupper borde bestämmas till 760 kronor eller vad som för närvarande

gällde för ortsgrupp V. Grundavdraget skulle därigenom i lägsta ortsgrupp

höjas med 160 kronor från nuvarande 600 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

7

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är frågan örn dyrortsgTupperingens

framtida bestånd och utformning för närvarande föremål för

utredning genom 1943 års dyrortskommitté, vilken beräknas avsluta sitt arbete

under våren 1945. Vidare må erinras om det ovan återgivna, av 1944

års bevillningsutskott i fråga om skattskyldiga med barn gjorda uttalandet,

enligt vilket en lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda icke i någon större

utsträckning kunde vinnas genom höjning av ortsavdragen. Till detta uttalande

kan utskottet helt ansluta sig.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då någon utredning angående

verkningarna av den nu ifrågasatta höjningen av ortsavdragen icke

föreligger, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till de i de förevarande

motionerna II: 270 och II: 271 framställda yrkandena örn en provisorisk

höjning av ortsavdragen.

Vad särskilt angår det i motionen II: 271 framställda yrkandet örn sådan

provisorisk ändring av förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

att grundavdraget för skattskyldig i samtliga ortsgrupper fastställes till

760 kronor, får utskottet därjämte anföra följande. Såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen har Kungl. Maj:t i proposition nr 121 till årets

riksdag föreslagit riksdagen medgiva, att gällande skattegruppering må erhålla

förlängd giltighet till och med utgången av år 1945. Utskottet har i sitt

i anledning av propositionen avgivna betänkande nr 21 tillstyrkt bifall till

propositionen. Vid sådant förhållande och då utredning angående dyrortsgrupperingen,

såsom ovan nämnts, nu pågår, kan utskottet icke förorda, att

grundavdraget vid den statliga beskattningen i enlighet med motionärernas

yrkande bestämmes lika i samtliga ortsgrupper. Utskottet vill tillägga, att ett

bifall till detta yrkande skulle medföra den inkonsekvensen, att nämnda

grundavdrag vore enhetligt reglerat för samtliga ortsgrupper, medan däremot

fainiljeavdragen vid den statliga beskattningen samt såväl grundavdraget

som familjeavdragen vid den kommunala beskattningen fortfarande skulle

uppgå till olika belopp i skilda ortsgrupper. Det må även erinras om att ortsavdragen

vid den statliga beskattningen genomgående äro högre än vid den

kommunala beskattningen. Motionärernas syfte att erhålla skattelättnad för

skattskyldiga med vissa lägre inkomster vinnes sålunda icke i någon mera

avsevärd utsträckning genom en höjning av enbart grundavdraget vid den

statliga beskattningen. Ytterligare får utskottet — då i motionen närmast synes

avses hemmavarande barn, som deltagit i jordbruksarbete — framhålla,

att ortsavdragen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beträffande ensamstående skattskyldiga bestämmas i enlighet med en

vid förordningen fogad tabell, enligt vilken beskattningsbart belopp icke

uppkommer förrän vid taxerat belopp överstigande 650 kronor i den lägsta

ortsgruppen. Detta synes hava förbisetts av motionärerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 270 av herr Persson i Landafors m. fl.

örn provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

2) att motionen II: 271 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.

om provisoriskt fastställande vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt av det i ortsavdragen ingående grundavdraget

till ett och samma belopp i samtliga ortsgrupper

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,

friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Eklund och Sundelin; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Sandberg,

Orgdrd, Falk, Sundström i Skövde, Vigelsbo, Bladh och Karlsson i Granebo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.