Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående understöd av slcatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

1945-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:23, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående understöd av slcatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

9

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1945 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

viss ändring i förordningen angående understöd av

slcatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 84, av herr Hage har hemställts, »att riksdagen måtte göra den ändringen

i Kungl. Majits förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligen skattetyngda kommuner, att utgifter, som uppstå inom

en kommun på grund av kommunens beslut att giva kommunalt pensionstillskott

utan fattigvårds karaktär åt personer, vilka äga uppbära pension

eller invalidunderstöd men ändå befinnas vara i behov av fattigvård, skall i

skatteutjämningshänseende betraktas på samma sätt som fattigvårdsutgifter».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Jämlikt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda kommuner gälla bland annat

följande villkor för erhållande av dylikt understöd.

Enligt 2 § 1 mom. a) nämnda förordning fordras, att den kommunalskatt,

landstingsskatt och vägskatt, som vederbörande kommun, församling och

skoldistrikt ävensom landsting och väghållningsdistrikt under det löpande

året beslutat till uttaxering, skola tillhopa ha föranlett så högt skattetryck,

att detta, beräknat på visst sätt, överstiger 10 kronor för 100 kronor beskattningsbar

inkomst. Därjämte fordras, att det skattetryck, som, på enahanda

sätt beräknat, föranletts av de under det löpande och de två nästföregående

åren beslutade uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga

10 kronor för 100 kronor beskattningsbar inkomst.

Vidare erfordras enligt 2 § 1 mom. b) samma förordning, att de utgifter för

kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, för

vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, skola motsvara

ett skattetryck av mer än 5 kronor 50 öre för 100 kronor beskattningsbar

inkomst.

Enligt 4 § 1 mom. må dylikt understöd icke i något fall utgå med högre

belopp än som erfordras för att skattetrycket må kunna, till den del det föranletts

av de under det löpande året beslutade utgifter för kommunområdets

kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, nedbringas så mycket,

Rihani7 till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 21—23.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

att skattetrycket för angivna ändamål, beräknat för 100 kronor beskattningsbar

inkomst, kommer att utgöra det i 2 § 1 mom. b) angivna belopp av 5

kronor 50 öre.

I lagen den 18 juni 1937 om kommunala pensionstillskott m. m. stadgas,

att till beredande av understöd — kommunala pensionstillskott — i penningar

eller naturaförmåner åt personer, vilka uppbära folkpension enligt lagen den

28 juni 1935 om folkpensionering och icke jämlikt vissa bestämmelser i

samma lag äro uteslutna från tilläggspension men ändock finnas vara i behov

av fattigvård, må fattigvårdssamhälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens

förfogande med föreskrift, att tillskott som utdelas av dessa medel icke

skola vara att anse såsom fattigvård. I samma ordning må understöd utdelas

såsom tillskott till invalidunderstöd, blindhetsersättning, barnbidrag eller bidragsförskott

sam: såsom sjukvårdsbidrag i vissa fall.

I en vid innevarande års riksdag av herr Senander m. fl. väckt motion,

11:320, vilken hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet, hemställdes

örn sådan ändring i lagen örn kommunala pensionstillskott att bland

annat folkpensionstagare, invalider och blinda, föräldralösa barn, invaliders

barn och mödrar, vilka vore i behov av tillägg till sina pensioner eller andra

slag av understöd, skulle obligatoriskt erhålla kommunala pensionstillskott

i stället för fattigvård.

I sitt i anledning av berörda motion avgivna utlåtande nr 10 hemställde

andra lagutskottet örn avslag å motionen. Utskottet anförde därvid bland

annat följande:

»Motionärerna lia betonat önskvärdheten av att särskilt folkpensionärema

i större utsträckning än för närvarande erhålla kommunala tillskott utan

fattigvårds karaktär. Utskottet delar den uppfattning, som sålunda kommit

till uttryck i motionen. Detta spörsmål sammanhänger nära med den aktuella

frågan örn en reformerad folkpensioneringslagstiftning. Enligt uppgift i

innevarande års riksdagsberättelse torde socialvårdskommittén komma att

avgiva förslag angående sådan reform under hösten 1945. Kommittén har

i ett i december 1942 avgivet betänkande, innefattande utredning och förslag

angående socialvårdens framtida organisation m. m., anfört, att kommittén

vid reformering av folkpensioneringen kommer af. taga ställning till bl. a.

frågan örn ändrade grunder för kommunala pensionstillskott. Att så kommer

att ske har även framhållits av statsrådet och chefen för socialdepartementet

i ett interpellationssvar i första kammaren den 17 november 1943.

Hur folkpensioneringslagstiftningen för framtiden utformas måste på ett

avgörande sätt inverka på frågan, huruvida de kommunala pensionstillskotten

böra bibehållas och, därest detta spörsmål besvaras jakande, på vilka

villkor de skola utgå. Även övriga grenar av socialvården äro föremål för

kommitténs utredningsarbete.

Av nu angivna skäl torde någon framställning till Kungl. Maj:t rörande

ändring av 1937 års lag icke vara erforderlig.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

11

1 enlighet med andra lagutskottets hemställan avslogs motionen av riksdagen.

1 nu förevarande motion har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

bland annat följande. Den tankegång, som läge till grund för lagstiftningen

om kommunala pensionstillskott, vöre ur sociala synpunkter synnerligen

tilltalande. Densamma utginge från att man skulle kunna inom ett

flertal kommuner åstadkomma ett tillägg till folkpensionerna, så att folkpensionärerna

i betydande utsträckning skulle i stället för fattigvård erhålla

ett så stort genom kommunalt beslut fastställt tillskott, att folkpensionen och

detta tillskott tillsammans skulle utgöra grunden för en vissserligen knapp

men i alla fall rimlig försörjning. Det hade emellertid visat sig, att lagen

kommit till användning endast i ett mindre antal kommuner. I de flesta kommunerna

vore praxis alltjämt, att det som ansåges behövligt som tillskott

lill folkpensionärerna tillskötes genom fattigvården. Anledningen härtill torde

vara att söka i ett flertal omständigheter. I främsta rummet berodde detta

antagligen på bestämmelserna i förordningen angående understöd åt synnerligt

skattetyngda kommuner. Dessa bestämmelser innebure nämligen bland

annat, att, om en kommun gåve understöd till en folkpensionär i form av fattigvård,

denna utgift upptoges bland fattigvårdens kostnader och sålunda inräknades

bland de utgifter, vilka läge till grund för avgörandet huruvida

kommunen skulle kunna erhålla understöd av skatteutjämningsmedel. Om däremot

en kommun gåve sina folkpensionärer tillskott i sådan form, att detta

ej skulle anses såsom fattigvård, torde denna utgift icke inräknas bland de

utgifter, vilka enligt nämnda författning kunde läggas till grund för rätt till

understöd av skatteutjämningsmedel. Det måste anses inkonsekvent med bestämmelser,

vilka innebure eller åtminstone kunde tolkas så att utgifter, som

egentligen vore av samma slag, i detta hänseende behandlades helt olika.

I förevarande motion har yrkats sådan ändring i förordningen angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner,

att utgifter för kommunala pensionstillskott utan fattigvårds karaktär skulle

i skatteutjämningshänseende betraktas på samma sätt som fattigvårdsutgifter.

Vad i motionen anförts finner utskottet vara förtjänt av beaktande. Utskoltet

vill även erinra örn att 1935 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit

om undersökning rörande frågan örn sådan ändring av bestämmelserna

om understöd av skatteutjämningsmedel, att vid beräkning av skattetrycket

hänsyn loges till kommunernas utgifter för folkpensioneringen. Emellertid

har spörsmålet örn den kommunala skatteutjämningen varit föremål

för utredning inom kommunalskatteberedningen, som under år 1943 avgivit

betänkande rörande delta spörsmål (SOU 1943:43). Såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen är vidare frågan örn en reformerad folkpensioneringslagstiftning

under behandling inom socialvårdskommittén, som därvid

torde komma att taga ställning jämväl till frågan örn ändrade grunder för

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

kommunala pensionstillskott. På grund av berörda omständigheter anser sig

utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1: 84 av herr Hage örn viss ändring i förordningen

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark, Axel Ivar

Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander och Heuman, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund*, Hammarlund,

Orgard, Janson i Frändesta*, Falk, Jonsson i Skedsbygd*, Sundström i Skövde och Fröderberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

457494 Stockholm, isaac Marcus Boktryckeri* Aktiebolag, 1945,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.