Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945 jämte en i ämnet väckt motion.

1945-04-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:27, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945 jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om viss skattefrihet

för av sjömän uppburen krigsriskersättning för

år 1945 jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 2 mars 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 187, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsriskersättning

för år 1945.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk

(krigsriskersättning), som för år 1945 utgått eller kan komma att utgå till

befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra

skattepliktig inkomst. Vad sålunda stadgas skall gälla även i de fall, där krigsriskersättningen

jämlikt punkt 9 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

icke är att hänföra till intäkt av tjänst.

Vad i första stycket sägs skall dock, där krigsriskersättningen för ifrågavarande

år överstiger tiotusen kronor, icke gälla beträffande den överskjutande

delen.

2 §.

Det åligger arbetsgivare, som för år 1945 utbetalat krigsriskersättning till

hos honom anställd sjöman, att i uppgift, som i 33 § a) taxeringsförordningen

avses, angiva huru stor del av den till sjömannen för nämnda år utbetalade

ersättningen, som utgjort krigsriskersättning.

Vad i taxeringsförordningen stadgas angående påföljd för underlåtenhet att

behörigen fullgöra i 33 § samma förordning föreskriven uppgiftsskyldighet

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 27. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbetsgivares underlåtenhet att

behörigen fullgöra uppgiftsplikt, varom i första stycket i denna paragraf

stadgas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upptagit

den under motionstiden vid riksdagens början väckta motionen 11:284

av herr Johanson i Norrköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn sådan ändring i kungörelsen

av den 30 juni 1943 om viss skattelindring för krigsriskersättning till

sjömän, att hela beloppet må bli skattefritt».

Rörande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda yrkandet,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Särskilda regler rörande beskattning av krigsriskersättning till sjömän

infördes genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 491) om viss skattefrihet

för krigsriskersättning till sjömän. Enligt nämnda förordning skall vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

femtio procent av det tillägg å hyran på grund av krigsrisk (krigsriskersättning),

som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan komma att utgå till befälhavaren

eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra

skattepliktig inkomst; dock skall — där krigsriskersättningen för kalenderår

överstiger tiotusen kronor — vad nyss sagts icke gälla beträffande den överskjutande

delen.

I den proposition (nr 309), genom vilken förslag till nyssnämnda förordning

framlades för 1943 års riksdag, lämnades vissa upplysningar rörande

storleken av den krigsriskersättning, som utgick enligt då gällande avtal

mellan Sveriges redareförening m. fl., å ena, samt Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening,

svenska sjöfolksförbundet och svenska stewartsföreningen, å andra sidan.

Enligt de nu gällande avtalen, vilka varit i tillämpning under tiden från och

med den 12 juni 1944, utgår krigsriskersättning efter i huvudsak samma

grunder som enligt de i 1943 års proposition omnämnda avtalen, dock att,

bland annat, krigsriskersättningen för svensk kustfart i Östersjön söder örn

59° nordlig bredd höjts från 40 till 115 procent av månadshyran.

I detta sammanhang må erinras örn att genom lagen den 15 december 1939

(nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän vissa inskränkningar

meddelats i fråga om rätten att förfoga över intjänad krigsrisker
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

3

sättning. Denna lag, som ursprungligen gällde krigsriskersättning belöpande

å tiden till och med den 31 mars 1941, har sedermera successivt erhållit fortsatt

tillämpning, senast genom lagen den 24 mars 1944 (nr 113), vilken avser

krigsriskersättning för tiden till och med den 30 juni 1945. I propositionen

nr 92 till innevarande års riksdag har på hemställan av chefen för justitiedepartementet

framlagts förslag om utsträckning av 1939 års lag till att

avse krigsriskersättning, som belöper å tiden till och med den 30 juni 1946.

I anledning av en vid årets riksdag i andra kammaren framställd interpellation

rörande tillämpningen av bland annat 1943 års ifrågavarande förordning

med avseende å delägare i fraktskutor hade yttrande i ämnet inhämtats

från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

I en den 3 oktober 1944 dagtecknad skrift har Sveriges fartygsbefälsförening

hemställt att frågan om skattelindring för civil flygpersonals krigsriskersättning,

vilken fråga berördes i propositionen nr 309 till 1943 års riksdag,

måtte ånyo upptagas till prövning.

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört bland annat följande:

»De billighetsskäl, som föranledde lagstiftningen örn viss skattefrihet för sjömän

med avseende å krigsriskersättning för åren 1943 och 1944, torde med

samma styrka tala för att motsvarande förmån beredes dem för innevarande

år. I enlighet härmed förordar jag, att ifrågavarande lagstiftning göres tilllämplig

även beträffande sådan krigsriskersättning till sjömän, som utgått

eller kan komma att utgå för år 1945.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har vid tillämpningen av

1943 års förordning fråga uppkommit, huruvida befälhavare eller besättningsman

å fraktfartyg,som tillika är delägare i fartyget, må komma i åtnjutande

av lindring i beskattningen av krigsriskersättning. Prövningsnämnden i Göteborgs

och Bohus län har för sin del beslutat att, då inkomsten i dylikt fall

i skattetekniskt hänseende skall behandlas såsom intäkt av rörelse, icke medgiva

skattefrihet för denna kategori av sjömän.

Med hänsyn till grunderna för den åt sjömännen medgivna skattefriheten

— främst krigsriskersättningens karaktär av premie för de risker till liv och

lem, för vilka sjömännen utsätta sig i och för sitt arbete — böra enligt min

mening bestämmelserna örn skattefrihet gälla även i det fall att sjömannen

är delägare i vederbörande handelsbolag, enkla bolag eller rederi. Avfatlningen

av 1943 års förordning torde icke heller utesluta en sådan tolkning. Då

erfarenheten emellertid visat, att avfattningen av nämnda förordning föranlett

tvekan örn rätta innebörden av bestämmelserna i denna del, torde i

den nya författningen i ämnet böra uttryckligen stadgas, att skattefrihet skall

äga rum även i de fall, där krigsriskersätlningen jämlikt punkt 9 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till intäkt av

tjänst.

I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vidare anfört

vill jag framhålla, att en förutsättning för tillgodonjutande av skattefriheten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

bör vara att vederbörande faktiskt uppburit hyra och krigsriskersättning. Det

bör sålunda icke ifrågakomma att för besättningsman å fartyg, som erhållit

ersättning för sitt arbete endast genom andel i vinsten, fingera att viss del

av denna rörelseinkomst utgjort tillägg å hyra på grund av krigsrisk. Å

andra sidan torde taxeringsmyndigheterna vara oförhindrade att, därest omständigheterna

i något fall skulle ådagalägga att större del av sjömannens ersättning

av skatteskäl rubricerats som krigsriskersättning än som med hänsyn

till de å honom förut tillämpade lönebestämmelserna och eljest gällande

kollektivavtal är att anse såsom sådan ersättning, vägra avdrag beträffande

den överskjutande delen.

Vad härefter angår fartygsbefälsföreningens hemställan att även civil flygpersonal

måtte komma i åtnjutande av skattefrihet från krigsriskersättning,

torde jag få erinra om mina uttalanden i denna fråga i den förut omnämnda

propositionen nr 309 till 1943 års riksdag. Jag uttalade därvid, att en skattelindring

för sjömännen vore motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden,

som förelåge i fråga om denna yrkesgrupp, men att någon motsvarande

skattelindring för andra yrkesgrupper icke syntes böra komma ifråga.

Någon sådan förändring av läget, som nu skulle kunna motivera ett annat

ståndpunktstagande till frågan om beskattningen av civilflygarnas krigsriskersättning,

torde icke ha inträtt. Jag anser mig därför ej heller nu böra tillstyrka,

att lindringen i beskattningen av krigsriskersättning utsträckes att

gälla den civila flygpersonalen.»

I motionen 11:284 har framhållits bland annat, att det pågående kriget

medfört oerhörda påfrestningar för sjöfolket. Vid krigets början lyckades

sjöfolket genom sina organisationer tillkämpa sig en viss krigsriskersättning

som en ringa kompensation för de stora risker, sjömännen togo till liv och

lem. Denna ersättning hade sjöfolket aldrig betraktat som lön i vanlig mening,

vilken skulle kunna beskattas. Sjöfolkets krav på skattefrihet för krigsriskersättning

tillmötesgicks först genom den år 1943 utfärdade förordningen

i detta ämne men endast till hälften. Då kriget nu syntes lida mot sitt

slut och i samband därmed ännu större svårigheter komme att uppstå för

sjöfolket att betala skatt på den andra delen av krigsriskersättningen, yrkade

motionärerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn

sådan ändring i 1943 års förordning, alt hela krigsriskersättningen bleve

skattefri.

Utskottet. Det i förevarande proposition framlagda förslaget om viss skattefrihet för

av sjömän uppburen krigsriskersättning för år 1945 överensstämmer i huvudsak

med motsvarande bestämmelser i 1943 års förordning örn skattefrihet

med avseende å krigsriskersättning för åren 1943 och 1944. Förslaget

innehåller sålunda endast den avvikelsen från nämnda bestämmelser, att i

förslaget intagits ett uttryckligt stadgande om att förordningen skall äga tilllämpning

även i de fall, där krigsriskersättningen jämlikt punkt 9 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till intäkt av

tjänst. Liksom enligt 1943 års förordning avser skattfriheten i regel 50 pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

5

cent av krigsriskersättningens belopp. Därest krigsriskersättningen för ifrågavarande

år överstiger 10 000 kronor, åtnjutes — liksom enligt 1943 års förordning

— ej skattefrihet för den överskjutande delen.

I motionen II: 284 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om sådan ändring i 1943 års förordning, att skattefrihet

finge åtnjutas för krigsriskersättningen i dess helhet.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att vid tillkomsten av 1943

års förordning av såväl departementschefen som samma års bevillningsutskott

uttalades, att krigsriskersättning principiellt sett utgjorde skattepliktig

intäkt men att billighetsskäl talade för en skattelindring för sjöfolket. Därvid

framhöll departementschefen, att en skälig skattelindring skulle beredas

sjömännen, därest endast 50 procent av krigsriskersättningen medräknades

i den skattepliktiga inkomsten. 1943 års bevillningsutskott ansåg sig icke

böra motsätta sig detta förslag. Däremot avstyrkte utskottet bifall till i väckta

motioner framställda yrkanden om skattefrihet för krigsriskersättningen i

dess helhet.

I den nu förevarande propositionen har departementschefen anfört, att de

billighetsskäl, som föranledde 1943 års lagstiftning i detta ämne, med samma

styrka torde tala för att motsvarande förmån bereddes sjömännen för innevarande

år. Till detta uttalande kan utskottet ansluta sig. Att, såsom i motionen

II: 284 ifrågasatts, utsträcka skattefriheten till att avse krigsriskersättningen

i dess helhet anser sig utskottet, under hänvisning till vad som rörande

detta spörsmål förekommit vid 1943 års riksdag, däremot icke kunna

förorda. Utskottet tillstyrker fördenskull bifall till propositionen och avstyrker

det i motionen framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 187, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om viss skattefrihet för av sjömän

uppburen krigsriskersättning för år 1945, samt

B) att motionen II: 284 av herr Johanson i Norrköping

m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar

Anderson, friherre De Geer, Ekland, Heuman, Franzon, Lennart Johansson och Ramberg,

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Orgdrd, Janson i Frändesta, Karlsson i Grängesberg, Ohlsson i Kastlösa, Vigelsbo och

Kristensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:228 Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörcmde utskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med försl s. 5 i texten