Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar.
1945-04-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:28, Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
1
Är 28.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1945 kl. 2 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
skattefrihet för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 279, av herr Lindberg har hemställts, »att riksdagen ville besluta att under
minst två år återinföra den till 1943 års utgång gällande skattefriheten
för gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar».
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Frågan örn avdragsrätt för gåvor för nu ifrågavarande och därmed jämförliga
ändamål uppkom första gången vid 1938 års riksdag. På hemställan
av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande
nr 20 beslöt riksdagen i anledning av motionsvis framställt yrkande, alf
skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes
åren 1939—1941, till staten eller försvarsförening lämnat gåva för luftvärnet,
skulle äga rätt att vid taxering enligt förordningen örn statlig -inkomstoch
förmögenhetsskatt från sammanlagda beloppet av sina inkomster från
olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande vad han under
beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva.
Vid 1939 års lagtima riksdag beslöts i anledning av motionsvis framställt
yrkande och på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen
godkända betänkande nr 20 enahanda skattefrihet för skattskyldig,
som under något beskattningsår, för vilket taxering verkställdes åren 1940
och 1941, lämnat gåva för luftskyddet till staten eller luftskyddsförening.
1941 års riksdag beslöt i anledning av motionsvis framställt yrkande och
på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända
betänkande nr 17, att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1942 och 1943 avdrag skulle vara medgivet för gåva till staten eller försvarsförening
för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening för luftskyddet
eller gåva lill staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller dess
underavdelningar.
Vid 1942 års riksdag beslöts i anledning av motionsvis framställt yrkande
och på hemställan av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända
betänkande nr 25, alt skallskyldig, som under beskattningsår, för vilket
taxering verkställdes år 1943, lämnat gåva lill sjövärnskåren eller den
Bihang
lill riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 2S. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
samma underställda sjövärnsflottiljer, skulle äga rätt all vid taxering lill
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för sådan gåva.
I vid 1943 års riksdag väckta motioner yrkades, att avdragsrätt för gåvor
till samtliga ovannämnda ändamål måtte medgivas vid taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt ytterligare två år ävensom att sådan avdragsrätt
måtte medgivas jämväl för gåvor till vissa andra ändamål.
1943 års bevillningsutskott, som avstyrkte bifall till nämnda motioner, yttrade
i sitt i anledning av desamma avgivna betänkande nr 8 bland annat
följande:
»Redan då avdragsrätten för gåvor av förevarande slag första gången infördes,
uttalades inom riksdagen tveksamhet rörande lämpligheten av en
sådan anordning. Sålunda framhöll 1938 års bevillningsutskott i anledning
av det då väckta förslaget örn avdragsrätt för gåvor till luftvärnet, att en
bestämmelse av ifrågavarande beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse
från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning. Detta
underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott i samband
med de då föreslagna utvidgningarna av avdragsrätten. Att avdragsrätten
emellertid — trots dessa principiella betänkligheter — ansetts kunna medgivas
har berott därpå att det befunnits angeläget alt i möjligaste mån påskynda
anskaffningen av materiel för försvarsändamål lill sådana orter,
som genom statsmakternas försorg icke kunde påräkna tillräckligt skydd av
förevarande slag men som likväl finge anses vara i behov av dylikt skydd.
Avsikten har sålunda varit att genom en lättnad i den statliga beskattningen
uppmuntra till att anskaffning av ifrågavarande materiel snarast möjligt
komme till stånd. Därvid har emellertid uttryckligen framhållits, att den
medgivna skattelättnaden icke borde vara av bestående natur utan hava karaktären
av en tillfällig åtgärd. Då 1941 års bevillningsutskott föreslog utsträckning
av giltighetstiden för bestämmelserna angående avdragsrätt för
gåvor till luftvärnet och luftskyddet att gälla vid taxering åren 1942 och
1943 samt samma utskott därjämte förordade införande av föreskrifter örn
avdragsrätt för gåvor till hemvärnet vid taxering sistnämnda båda år, uttalade
utskottet såsom sin mening, att ifrågavarande bestämmelser icke borde
givas förlängd giltighet efter utgången av den då föreslagna tiden. På samma
sätt yttrade sig även 1942 års bevillningsutskott i samband med den
föreslagna avdragsrätten vid 1943 års taxering för gåvor till sjövämskåren.
Dessa uttalanden ha godkänts av riksdagen.
Vid övervägande av de i nu föreliggande motioner väckta förslagen örn
förlängd giltighetstid för ovannämnda bestämmelser har utskottet för sin
del funnit tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den uppfattning, som
sålunda kommit till uttryck vid 1941 och 1942 års riksdagar. De av utskottet
inhämtade i det föregående återgivna uppgifterna rörande beloppen å influtna
gåvomedel till luftvärnet och luftskyddet, för vilka ändamål avdragsrätt
varit medgiven den längsta tiden, utvisa, att dessa gåvomedel under de
senare åren avsevärt minskats. Särskilt påtagligt är detta^beträffande luftvärnet,
för vilket under år 1942 influtit gåvor med belopp av allenast 90 000
kronor, medan däremot under år 1940 lämnats sådana gåvor till ett belopp
av 22 045 000 kronor. Vad angar gåvor till hemvärnet och sjövämskåren har
under den korta tid, avdragsrätten för gåvor till dessa ändamål varit medgiven,
någon minskning i gåvomedlens storlek visserligen icke inträtt. Trots
detta har emellertid utskottet den uppfattningen, att det väsentliga syftet
med skattefriheten för gåvor till försvarsändamål nu kan anses ernått. Med
hänsyn härtill och pa grund av den benägenhet att utsträcka ifrågavarande
skatteförmåner till nya områden, som framträtt bland annat genom de i det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 28. •>
följande behandlade motionerna, anser utskottet någon förlängning av giltighetstiden
för den ifrågavarande avdragsrätten icke böra ifrågakomma. Det
må i detta sammanhang jämväl beaktas, att enligt gällande skattelagstiftning
avdrag vid taxering eljest ej är medgivet för gåvor, även om desamma utgått
till i hög grad behjärtansvärda ändamål. I fråga om sjövärnskåren har
inom utskottet uppmärksammats, att skattefrihet åtnjutits för gåvor till densamma
endast för ett år eller för beskattningsåret 1942 samt att förordningen
härom utkommit av trycket så sent som den 20 juni 1942. Det har även kommit
till utskottets kännedom, att den för sjövärnskåren avsedda organisationen
ännu ej hunnit bliva helt genomförd. Med hänsyn härtill har inom utskottet
ifrågasatts, huruvida icke ett bifall till förevarande motioner, i vad de
rörde gåvor till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövämsflottiljer,
vore motiverat. Att medgiva avdragsrätt för gåvor enbart till sjövärnskåren
och sjövämsflottiljerna har emellertid utskottet ej ansett sig kunna förorda.
Såsom framgår av vad ovan anförts har utskottet ej heller funnit sig böra biträda
förslaget om ett bibehållande av avdragsrätten för samtliga de ändamål,
varom här är fråga. Därvid förutsätter dock utskottet, att, i den mån
stöd från statens sida åt sjövärnskåren liksom för övriga i nu ifrågavarande
motioner avsedda ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd lämnas i annan
form än genom den nu ifrågasatta skattebefrielsen för gåvor till samma ändamål.
Utskottet finner sig således icke kunna tillstyrka bifall till förevarande
motioner.»
I enlighet med utskottets hemställan avslogos motionerna av riksdagen.
I den nu föreliggande motionen har framhållits bland annat, att hemvärnet
nu i minst lika hög grad som under tidigare år vore i behov av ett omfattande
ekonomiskt understöd. Viljan från enskildas och industriens sida
att med gåvor stödja hemvärnet vore fortfarande stark men hämmades och
förmodades inom kort helt upphöra på grund av beskattningen. Det skulle
därför vara lyckligt, om skattefriheten för gåvor till hemvärnet nu kunde
återinföras och medgivas för de närmast kommande åren. Hemvärnet intoge
en särställning bland de försvarsorganisationer, som kunde tänkas komma
i fråga för den förmånsställning det här gällde. Vårt hemvärn måste nämligen
i varje stund även efter närmast kommande fredsslut vara fullt stridsberett.
Det måste alltså efter mycket kort varsel kunna uppträda fältmässigt.
Till denna fältmässighet hörde en hel del utrustningsdetaljer, för vilka
staten icke svarade. Staten bekostade ej heller hela utbildningen av hemvärnsförbanden,
utan måste medel därtill anskaffas på frivillighetens väg.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har avdragsrätt för gåvor
till staten eller hemvämsförening för hemvärnet eller dess underavdelningar
varit medgiven vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1942 och 1943. 1 den förevarande motionen yrkas, att berörda
avdragsrätt återinföres för minst två år.
Utskottet får i anledning härav erinra örn att de tidigare gällande bestämmelserna
om avdragsrätt för gåvor lill bland annat hemvärnet, såsom
redan vid tillkomsten av desamma uttalades av riksdagen, inneburo en uppenbar
avvikelse från de principer, som ligga till grund för gällande skattelagstiftning.
Att föreskrifter om sådan avdragsrätt del oaktat infördes i skat
-
IJtskotM.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
telagstiftningen berodde, såsom framgår av vad ovan nämnts, ursprungligen
därpå att det ansågs angeläget påskynda anskaffningen av materiel för försvarsändamål
samt att en lättnad i den statliga beskattningen av angivet slag
antogs komma att bidraga till anskaffning snarast möjligt av dylik materiel.
Vid 1943 års riksdag väckta motioner med yrkande örn utsträckning av giltighetstiden
för bestämmelserna om avdragsrätten avslogos av riksdagen på
hemställan av samma års bevillningsutskott. Nämnda utskott yttrade därvid
bland annat, att det väsentliga syftet nied skattefriheten för gåvor till
försvarsändamål kunde anses ernått samt att utskottet med hänsyn därtill
och på grund av den framträdande benägenheten att utsträcka ifrågavarande
skatteförmåner till nya områden ansåge någon förlängning av giltighetstiden
för berörda bestämmelser icke böra ifrågakomma. Därvid förutsatte
dock utskottet, att, i den mån stöd från statens sida för omförmälda ändamål
befunnes vara påkallat, sådant stöd skulle lämnas i annan form än genom
skattebefrielse för gåvor till samma ändamål.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att en anordning med avdragsrätt
för gåvor av förevarande slag tidigare trots starka betänkligheter ansetts
kunna godtagas för att så hastigt som möjligt åstadkomma den försvarsberedskap,
tidsförhållandena oundgängligen krävde. De omständigheter, som
sålunda föranledde medgivandet för viss kortare tid av denna avdragsrätt,
kunna enligt utskottets mening icke nu med samma styrka anses göra sig gällande.
Därtill kommer, att ett återinförande av avdragsrätten, på sätt i motionen
föreslagits, i viss mån skulle kunna sägas innebära ett lagfästande av
en mera permanent anordning än som riksdagen tidigare åsyftat. Utskottet
vill tillägga, att utskottet ansluter sig till den av 1943 års bevillningsutskott
uttalade uppfattningen, att, i den mån stöd från statens sida för ifrågavarande
ändamål befinnes vara påkallat, sådant stöd bör lämnas i annan form
än genom skattebefrielse.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.
att motionen II: 279 av herr Lindberg om skattefrihet för
gåvor till hemvärnet och dess underavdelningar icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 april 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
N ä rv ar and e:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björnsson och Wehtje, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg och Fröderberg.
457680. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.