Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937
1945-04-24 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:36, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1945 kl. 7 fm.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 199, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 inom.,
15, 16, 18, 20 och 21 §§, 6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§
förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas
fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.
1 KAP.
5 §•
1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag,
som i 2 och 3 kap. sägs, eller för dotterbolag lill restaurangbolaget må
ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den
sorn gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig för
uppdraget.
2 mom. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin befattning kan
komma att deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker
eller att däröver utöva tillsyn, må ej utan Konungens medgivande vara leda
-
1 Senaste lydelse av 6 kap. 15 §, se 1939: lil.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 36.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
mot av styrelse för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse
må ej den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker
eller är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik
tillverkning än partihandelsbolaget.
3 KAP.
7 §•
2 mom. Ansökan om tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av
systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen
är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må
sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd
att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning upptagas
ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för återstående
del av oktrojperiod.
15 §.
Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall upprättas
skriftligt avtal.
I fråga om restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på annan än ett för ändamålet bildat aktiebolag, vilket av Konungen
godkänts för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).
Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på
annan än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning
finnes påkallat, att utskänkningstillståndet innehaves av detta bolag.
Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
till ledning för sådan överlåtelse.
16 §.
1 mom. Har avtal träffats örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att
med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är om
överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.
Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.
2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av
de föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana vill
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
kor för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan,
ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare
viner.
18 §.
Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen, på
framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens samt restaurangbolagets
hörande, föreskriva restaurangbolaget samt vederbörande systembolag,
att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.
20 §.
1 mom. Har den —--första borgenärssammanträdet.
Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,
anses avtalet om överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.
Meddelande angående--— och landsfiskalen.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall ock gälla, där tillstånd till trafikutskänkning
meddelats annan än systembolag och tillståndsinnehavaren avlidit
eller råkat i konkurs; dock att vad i 1 mom. andra stycket är stadgat om
upphörande av överlåtelseavtalet i stället skall avse utskänkningstillstandet
samt att meddelande örn länsstyrelsens beslut skall tillställas endast kontrollstyrelsen.
21 §.
Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte
eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag
eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,
ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen
ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med avseende
å densamma. 6 * * 9
6 KAP.
2 §•
Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.
9 §•
Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare
i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan personal
eller för pensionering av personal samt rörande understöd till anställd
person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.
Det tillkommer i stället kontrollstyrelsen att i den ordning Konungen bestämmer
avgöra dessa frågor.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
10 §.
Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen
1) inköpa eller avhända sig fastighet;
2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;
3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större
ändrings- eller reparationsarbeten;
4) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
5)
förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk
förening;
6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets
inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat
bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller
7) placera kapital annorledes än å bankräkning.
15 §.
Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i 1—14 §§.
16 §.
Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan om godkännande skall,
åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen
är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.
Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom bestämmelse
i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten
övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva
sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därutöver
vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll
från statens sida, som Konungen prövar nödig.
17 §.
Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk
medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbolag till
restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier ägas
endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill erhållit
tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har sitt säte.
Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant
tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på anmodan
överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella
belopp jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår
hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande
årets början till dess betalning sker.
De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier
i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktiebreven.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
5
18 §.
Ej må restaurangbolaget eller dotterbolag till restaurangbolaget i någon
form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning å aktie eller låta
ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen till någon i bolagets tjänst
anställd person utgå i förhållande till storleken av omsättningen eller vinsten
å bolagets rörelse. Ej heller må sådant bolag vidtaga åtgärd som, till men
för bolaget, gynnar kommun eller annan.
19 §.
Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar, överföring
till pensionsstiftelse och avsättning till fonder samt till inlösen av preferensaktier
eller till avsättning för sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning
till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande
juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för
kontrollstyrelsens räkning.
20 §.
Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget
försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till utskänkning
upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen
äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande
av ansökan om godkännande såsom restaurangbolag.
21 §.
Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 19 § angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets verksamhet
och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas
i samband med bolagets godkännande. 7
7 KAP.
9 §•
Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han
förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot
någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till
försäljning förlustig.
17 §.
Det åligger — ---är stadgat.
Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skola tillse, att å ställe
där detaljhandel idkas ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade
föreskrifter noga efterföljas.
För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets
städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig
polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1946. Med avseende å ikraftträdandet
skola följande bestämmelser gälla.
1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1946 bedriva verksamhet
såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan om godkännande
före den 1 augusti 1945. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i
6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.
2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder
för systembolag att, i den ordning Konungen bestämmer, överlåta bolagen
tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre bestämmelserna.
3. Kontrollstyrelsen har att meddela de ytterligare föreskrifter som erfordras
i samband med denna förordnings ikraftträdande.
I anledning av förenämnda proposition ha inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 334 av herr Velander och II: 518 av herr
Hagberg i Malmö, vari hemställts »att riksdagen måtte avslå propositionen
nr 199 med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker», samt
2) motionen 11:549 av herr Ward, vari hemställts »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 199 måtte i författningstexten
införa bestämmelse örn att den allmänna restaurangrörelsens utskänkningstillstånd
skola tillförsäkras de föreslagna dotterbolagen samt därtill uttala,
att dotterbolagens styrelser skola, med undantag för en i centralbolagets ledning
deltagande person, bestå av personer som äro bosatta inom vidkommande
dotterbolags verksamhetsområde».
De allmänna restaurangbolagens verksamhet är i författningsväg reglerad
genom förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker, vilken förordning trädde i kraft den 1 oktober 1938. Enligt
vad i förordningen stadgas äger systembolag bilda restaurangbolag för drivande
av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. Dessa
restaurangbolag ha till uppgift bland annat att utöva den folkrestaurangrörelse,
som icke må omhänderhavas av enskild restauratör. På grund av
förordningens bestämmelser örn kontrollstyrelsens åligganden med avseende
å system- och restaurangbolagens förvaltning har kontrollstyrelsen under de
år förordningen varit i kraft erhållit ett dominerande inflytande över dessa
bolag.
Frågan rörande en omorganisation av restaurangbolagen, vilken fråga
länge varit aktuell, underställdes 1944 års riksdag genom propositionen den
10 mars 1944 (nr 241) med förslag till förordning om ändring i förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m. Det
i nämnda proposition framlagda omorganisationsförslaget innebar i huvud
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
7
sak följande. I syfte att undanröja de olägenheter, som voro förenade med
kontrollstyrelsens dubbelställning såsom direktivgivande och kontrollerande
organ i förhållande till de nuvarande fem restaurangbolagen, föreslogs att
dessa bolags verksamhet ävensom kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet däröver
skulle överflyttas på ett enda aktiebolag med starkt statligt inflytande
och med hela riket såsom verksamhetsområde. Vidare föreslogs, att inom
detta riksbolag skulle för rörelsens lokala utövande anställas distriktschefer
med relativt långt gående befogenheter, varjämte kommunala delegerade
skulle kunna utses med uppgift att tillhandagå bolagets ledning med råd och
upplysningar angående rörelsens bedrivande.
I anledning av denna proposition väcktes inom riksdagen ett flertal motioner
rörande restaurangbolagens omorganisation. Sålunda hemställdes
bland annat i motionen nr 513 i andra kammaren (av herr Sundström i
Skövde m. fl.) — i vilken motion förordades tillskapandet av en holdingbolagsorganisation
för ifrågavarande verksamhet — att omorganisationsfrågan
måtte underkastas förnyad utredning. Bevillningsutskottet anslöt sig i
sitt betänkande (nr 36) till det i propositionen framlagda omorganisationsförslaget,
men mot betänkandet anmäldes reservationer av bl. a. herr Sundström
i Skövde, som hemställde att nyssnämnda motion måtte bifallas. Vid
frågans behandling i kamrarna biföll andra kammaren utskottets hemställan,
medan första kammaren biföll sistnämnda reservation (kamrarnas protokoll
18:121 o. ff. resp. 18:96 o. ff.), och hade i följd härav omorganisationsfrågan
fallit vid 1944 års riksdag (skrivelse nr 286).
Sedan härefter Kungl. Majit den 30 september 1944 bemyndigat chefen
för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för fortsatt utredning
rörande omorganisation av de allmänna restaurangbolagens verksamhet,
tillkallades med stöd av nämnda bemyndigande ledamoten av riksdagens
första kammare, redaktören J. E. Andersson, ledamöterna av riksdagens
andra kammare, grosshandlaren G. E. Birke och lantbrukaren N.
Hammarlund, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E.
Sjödahl samt professorn F. G. P. Wetter att såsom sakkunniga inom departementet
biträda med utredningen, därvid åt Wetter uppdrogs att i egenskap
av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Efter fullgjort uppdrag ha de
sakkunniga med skrivelse den 31 januari 1945 överlämnat en av dem utarbetad
promemoria med förslag till omorganisation av de allmänna restaurangbolagens
verksamhet. Denna promemoria har i sin helhet fogats såsom
bihang vid förevarande proposition nr 199.
Vad angår innehållet i propositionen nr 199 har departementschefen i det
statsrådsprotokoll, som fogats vid propositionen, till en början lämnat en
översikt över innehållet i förenämnda promemoria (se propositionen s.
8—10) och vidare har i propositionen redogjorts för remissyttrandena över
sagda promemoria (se propositionen s. 11—23). 1 dessa delar torde utskottet
få hänvisa till propositionen.
F''ör egen del bär departementschefen anfört följande:
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
»Såsom jag anförde i direktiven för den senast verkställda sakkunnigutredningen
torde enighet i stort sett råda om att åtgärder böra vidtagas för att
eliminera de olägenheter, som följa av att kontrollstyrelsen är på en gång
direktivgivande och kontrollerande i förhållande till de allmänna restaurangbolagen.
Att frågan örn en omorganisation föll vid 1944 års riksdag berodde
sålunda icke på att riksdagen ansåg en omorganisation onödig utan på att
delade meningar gjorde sig gällande angående den organisation, som skulle
träda i stället för den nuvarande.
Jämväl vid den nu verkställda sakkunnigutredningen har understrukits, att
kontrollstyrelsens dubbelställning motiverar en omorganisation på förevarande
omiade, och under remissbehandlingen lia icke framkommit några synpunkter
som övertygat mig om att den nuvarande organisalionen det oaktat
böi bibehållas. Med hänsyn härtill finner jag det angeläget, att frågan om
restaurangbolagens organisation och dessa bolags ställning i förhållande till
kontrollstyrelsen utan dröjsmål ånyo upptages till prövning.
Vid diskussionen om den lämpligaste organisationsformen för den verksamhet,
som hittills under kontrollstyrelsens överinseende utövats av de fem restaurangbolagen,
har praktiskt taget ratt enighet därutinnan, att en från kontrollstyrelsen
helt fristående aktiebolagsorganisation bör tillskapas. Genom
en omorganisation efter denna linje skulle kontrollstyrelsens direktivgivande
och kontrollerande uppgifter i förhållande till restaurangbolagen upphöra.
1 stället för att, såsom för närvarande är fallet, chefen för kontrollstyrelsen
har möjlighet att såväl dirigera restaurangbolagen som utöva en vidsträckt
kontroll över dessa bolag, skulle en i aktiebolagsform driven verksamhet,
som vore fristående i förhållande till kontrollstyrelsen, handhavas självständigt
av en representativ styrelse, under det att kontrollen över verksamheten
— på sätt regelmässigt sker inom en aktiebolagsorganisation — skulle utövas
av särskilt utsedda revisorer. Det är vidare uppenbart att, därest ifrågavarande
verksamhet organiseras i aktiebolagets form, staten har möjlighet att genom
av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöter och i egenskap av ägare lill huvuddelen
av aktierna tillförsäkra det allmänna ett avgörande inflytande över verksamheten.
Ej heller synes något hinder föreligga att organisera en i aktiebolagets
form bedriven verksamhet på sådant sätt, att vederbörlig hänsyn tages
till de lokala förhållandena samtidigt som verksamheten blir ekonomiskt
lönande.
I enlighet härmed — och i överensstämmelse med den uppfattning åt
vilken jag givit uttryck i den vid 1944 års riksdag framlagda propositionen
i ämnet — ansluter jag mig till de sakkunnigas nu framlagda förslag, att den
av de fem restaurangbolagen under kontrollstyrelsens överinseende bedrivna
verksamheten överflyttas å en från kontrollstyrelsen helt fristående aktiebolagsorganisation.
I propositionen lill 1944 års riksdag behandlades till en början frågan huruvida
omorganisationen borde avse tillskapandet av flera helt fristående aktiebolag
eller ett för hela riket gemensamt sådant bolag; och av dessa två alternativ
ansåg jag företräde böra givas åt det senare. Riktigheten av denna stånd
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
9
punkt har enligt min mening bekräftats av den därefter verkställda nya
sakkunnigutredningen. Enligt denna utredning har sålunda alternativet med
flera självständiga aktiebolag ansetts vara det minst lämpliga, främst med
hänsyn till att en dylik organisation skulle komma att sakna ett centralt —
med självständig beslutanderätt utrustat — organ som vore i stånd att tillvarataga
det allmännas intressen inom restaurangrörelsen och handhava ledningen
av rörelsen på det ur ekonomiska och sociala synpunkter lämpligaste
sättet. Jag torde därför icke ha anledning att ytterligare uppehålla mig vid
sistnämnda alternativ.
I 1944 års proposition gjordes vidare en jämförelse mellan alternativen att
tillskapa ett riksbolag med distriktschefer och en därtill knuten lokal representation
eller att inrätta ett moderbolag jämte dotterbolag. Vid denna jämförelse
kom jag till det resultatet att — därest den av mig då förordade organisationen
med särskilda kommunala representanter såsom rådgivande organ
genomfördes — tillräckliga skäl icke förelåge för en organisation med
moderbolag och dotterbolag; och i enlighet härmed förordade jag alternativet
med riksbolag med därtill knutna distriktschefer och särskilda delegerade
såsom representanter för de lokala intressena. Vid behandlingen inom riksdagen
av omorganisationsförslaget uttalades emellertid från olika håll farhågor
för att den sålunda föreslagna organisationsformen icke skulle bereda
de lokala intressena möjlighet att göra sig gällande i den utsträckning som
vore önskvärd.
Vid den fortsatta sakkunnigutredningen har frågan örn för- och nackdelarna
hos sistnämnda två alternativ ytterligare diskuterats. Enligt vad de sakkunniga
anfört vägde fördelarna och nackdelarna så jämnt, att inom de sakkunniga
förelegat synnerlig tvekan inför valet mellan dessa alternativ. Emellertid
ha de sakkunniga vid sina överväganden stannat vid att förorda alternativet
med centralbolag och dotterbolag. Såsom motivering härför ha de
sakkunniga åberopat bland annat, att genom en uppdelning av den lokala
verksamheten på ett antal dotterbolag undvekes en alltför långt gående centralisering
av verksamheten och skapades underlag för en — såsom det allmänt
ansåges — värdefull lokal förankring i ungefär samma omfattning som
för närvarande.
Under remissbehandlingen av sistnämnda förslag ha de olika remissinstanserna
i huvudsak vidhållit sina tidigare uttalanden i frågan; dock må framhållas
att statens sakrevision i sitt nya yttrande understrukit, att även förslaget
med centralbolag och dotterbolag syntes innebära en väsentlig förbättring
i nu rådande förhållanden och att en lösning enligt detta alternativ vöre
att föredraga framför ett bibehållande av nu gällande ordning.
Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan örn vilkendera av de nu diskuterade
organisationsformerna — riksbolag med distriktschefer och därtill
knuten lokal representation eller centralbolag med dotterbolag — som bör
förordas, torde med hänsyn till vad i ärendet tidigare förekommit särskild
vikt böra fästas vid att den nya organisationen erhåller en effektiv lokal anknytning.
En sådan anknytning kan utan tvivel vinnas genom alternativet
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
med centralbolag och dotterbolag. Med hänsyn härtill och då skillnaden i övrigt
mellan förevarande två alternativ är förhållandevis ringa såväl organisatoriskt
sett som ur kostnadssynpunkt, anser jag mig nu böra ansluta mig
till det omorganisationsförslag som Iramlagts i den senaste sakkunnigutredningen.
Jag tillstyrker alltså, att den av de nuvarande fem restaurangbolagen
under kontrollstyrelsens överinseende bedrivna verksamheten överflyttas
på en från kontrollstyrelsen helt fristående aktiebolagsorganisation bestående
av centralbolag med dotterbolag.
Beträffande den närmare utformningen av organisationen anser jag mig
kunna i allt väsentligt ansluta mig till vad som härutinnan föreslagits av de
sakkunniga. Även motiveringen för ifrågavarande förslag (promemorian s.
30—36) kan jag på de flesta punkter biträda. I det följande torde jag emellertid
få upptaga till behandling vissa spörsmål, som föranlett särskilda uttalanden
från remissinstansernas sida eller som eljest äro av speciellt intresse.
Vad först angår centralbolaget har under remissbehandlingen ifrågasatts,
huruvida icke ett av de nu bestående restaurangbolagen — SARA — borde,
med bibehållande av sina hittillsvarande uppgifter, dessutom organiseras såsom
centralbolag, till vilket de övriga fyra restaurangbolagen skulle anslutas
såsom dotterbolag. Emellertid torde vid bedömandet av detta förslag,
som på sin tid framfördes även inom besparingsberedningen, böra uppmärksammas
att ett centralbolags åligganden äro av helt annan art än de uppgifter
som för närvarande handhavas av SARA, varför förslaget torde resultera
i en organisatorisk uppdelning av bolaget. Berörda förslag torde med
hänsyn härtill icke innebära några egentliga fördelar framför det nu föreliggande
sakkunnigförslaget örn tillskapandet av ett särskilt centralbolag.
I fråga örn de uppgifter, vilka skulle fullgöras av centralbolaget, ha de
sakkunniga anfört, att de utskänkningstillstand, som för närvarande utnyttjades
av de fem restaurangbolagen, för framtiden borde innehavas av centralbolaget.
Vidare ha de sakkunniga (promemorian s. 24 och 33) — samtidigt
som de betonat att det icke vore möjligt att i förväg draga upp strikta skiljelinjer
mellan den centrala ledningen och de lokala förvaltningarna_fram
hållit
att alla större ärenden och frågor av mera principiell natur, även om de
berörde huvudsakligen lokala förhallanden, borde förbehållas centralbolaget,
och att vid uppkommande kompetenskonflikter avgörandet borde tillkomma
detta bolag. Mot de sakkunnigas nu återgivna uttalanden har från de nuvarande
restaurangbolagens sida anmärkts, att det vore angeläget att frågor
som berörde restaurangbolagens förhållande till systembolagen samt till vederbörande
lokala myndigheter omhänderhades av dotterbolagen och icke
av centralbolaget. För egen del finner jag det emellertid mest ändamålsenligt,
att såsom de sakkunniga föreslagit utskänkningstillstånden innehavas av centralbolaget
och icke av dotterbolagen. Även i övrigt ansluter jag mig i huvudsak
till de sakkunnigas uttalanden örn fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan centralbolaget och dotterbolagen samt örn centralbolagets rätt att
fälla avgörandet vid uppkommande kompetenskonflikter. Jag vill emellertid
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
understryka, att det enligt min mening är möjligt att inom ett stort landsomfattande
företag lämna utrymme för en viss decentralisering av verksamheten
och jag förutsätter, att centralbolagets ledning beaktar vikten av att
dotterbolagen erhålla den rörelsefrihet inom bolagsorganisationen som är
möjlig att genomföra. Samtidigt vill jag framhålla, att då de sakkunniga
starkt betona skyldigheten för centralbolaget att vid handläggning av frågor,
som beröra de lokala förhållandena, söka kontakt med vederbörande lokala
myndigheter, detta givetvis icke bör tolkas så, att dotterbolagen skulle vara
förhindrade att för egen del samarbeta med dessa myndigheter; det är
tvärtom naturligt — och behöver knappast fastslås i någon instruktion
att dotterbolagen vid handhavandet av sin restaurangrörelse uppehålla fortlöpande
kontakt med de lokala intressena på varje ort, där rörelsen bedrives.
På sätt de sakkunniga föreslagit bör centralbolaget omhänderhava sådan
utskänkningsrörelse, som avses i 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Vad under remissbehandlingen anmärkts mot sakkunnigförslaget i
denna del torde icke böra föranleda annan ändring härutinnan än att föreskrift
meddelas örn skyldighet för länsstyrelsen att, innan ansökningen avgöres,
inhämta yttrande icke endast från nykterhetsnämnden utan även från
centralbolaget.
I fråga örn utdelningen å stamaktierna i centralbolaget må framhållas, att
högsta tillåtna utdelningen å dessa aktier av de sakkunniga föreslagits till
fem procent. Ehuru denna procentsats överstiger vad tidigare ifrågasatts, anser
jag mig i allt fall med hänsyn till det skäl, som de sakkunniga anfört till
stöd för sitt ifrågavarande förslag, icke böra avvika från förslaget i detta
hänseende.
De sakkunnigas förslag rörande sättet för val av styrelseledamöter i centralbolaget
har föranlett olika yrkanden från remissinstansernas sida. Sålunda
har anförts, att de nykterhetsvårdande organen ävensom systembolagen
borde vara representerade i denna styrelse. Vidare har fran sakrevisionens
sida ifrågasatts, huruvida icke stamaktieägarnas inflytande på valet av de
styrelseledamöter, vilka icke skulle utses av Kungl. Maj:t, borde säkerställas
i högre grad än som skulle bliva fallet enligt sakkunnigförslaget. Vad angår
förstnämnda yrkande är det uppenbarligen till fördel, om i bolagets styrelse
ingå representanter för de nykterhetsvårdande organen och för systembolagsrörelsen.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit torde det emellertid icke
möta några svårigheter att tillgodose dessa önskemål inom den ram, som angives
i sakkunnigförslaget. Beträffande sakrevisionens förslag, som torde innebära
att stamaktieägarna skulle ensamma äga rösträtt å bolagsstämma vid
val av ledamöter och suppleanter i centralbolagets styrelse, må framhållas,
att även enligt sakkunnigförslaget stamaktieägarna tillförsäkras praktiskt
taget avgörande inflytande vid ifrågavarande val. Någon ändring på denna
punkt torde därför icke vara erforderlig.
De sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för revision av styrelsens för
cenlralbolaget förvaltning och bolagets räkenskaper har icke föranlett någon
erinran under remissbehandlingen. Emellertid bör framhallas, att centralbo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
lagets revisorer böra vara oförhindrade att taga del även av dotterbolagens
bokföring. Det synes därför lämpligt att i avtalet mellan staten och centralbolaget
intaga en uttrycklig bestämmelse örn skyldighet för centralbolaget
att medverka till att dotterbolagens bokföring hålles tillgänglig för centralbolagets
revisorer i den utsträckning revisorerna finna erforderlig.
I fråga örn sådan revisor eller revisorssuppleant i centralbolaget, som utses
av Kungl. Majit, torde i anslutning till nya aktiebolagslagens bestämmelser
örn revision böra gälla att vederbörande skall vara auktoriserad av handelskammare.
Däremot torde några särskilda kompetensvillkor icke böra
uppställas för revisor eller revisorssuppleant, som utses å bolagsstämma.
Det av statens sakrevision framförda förslaget, att centralbolagets förvaltning
skulle ur ekonomiska synpunkter granskas av sakrevisionen, finner jag
beaktansvärt. Frågan härom torde dock böra upptagas till prövning i samband
med spörsmålet om motsvarande granskning beträffande andra statliga
eller halvstatliga bolag.
Slutligen må erinras om de sakkunnigas uttalande att den föreslagna nya
organisationen icke finge betraktas såsom ett skatteinstrument; i stället skulle
centralbolaget driva sin rörelse så, att fördelarna av en god skötsel komme
konsumenterna till godo. Under hänvisning härtill har systembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott anfört, att nämnda uttalande borde
kompletteras i så måtto att hänsynen till det ekonomiska utfallet förklarades
icke få inverka på centralbolagets ställningstagande till nykterhetsfrämjande
åtgärder. Vad sålunda förekommit ger mig anledning understryka, att
det nya restaurangbolaget icke är avsett att vara en inkomstkälla för staten
utan att bolagets uppgift är att betjäna allmänheten på ett ur allmänna synpunkter
gagnelig! sätt.
Vad härefter beträffar dotterbolagen till centralbolaget har sakkunnigförslaget
föranlett erinringar från de nuvarande restaurangbolagens sida såvitt
angår antalet styrelseledamöter i dotterbolagen och den ordning, i vilken
styrelseledamöterna skola utses. Spörsmålet om antalet styrelseledamöter i
dotterbolagen sammanhänger nära med två andra frågor, nämligen dels
med frågan örn fördelningen av arbetsuppgifterna mellan centralbolaget
och dotterbolagen och dels med fragan i vilken utsträckning ortsintressena
böra tillgodoses genom lokala representanter i dotterbolagens styrelser. Såsom
jag tidigare framhållit böra enligt min mening åtskilliga av de uppgifter,
som för närvarande fullgöras av restaurangbolagen själva, efter omorganisationen
handhavas av centralbolaget. Det torde med hänsyn härtill vara
motiverat att något begränsa antalet styrelseledamöter i dotterbolagen i förhållande
till vad som nu gäller. Vidare må erinras om att i centralbolagets
styrelse torde komma att ingå representanter för olika delar av landet, varför
även av sådan anledning en viss begränsning av antalet ledamöter i dotterbolagens
styrelser synes befogad. I enlighet härmed förordar jag att, på sätt
de sakkunniga föreslagit, antalet styrelseledamöter i vart och ett av sistnämnda
bolag bestämmes till fem och att suppleanter skola utses till samma
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
13
antal som de ordinarie ledamöterna. Något uttryckligt stadgande om att styrelseledamöterna
i dotterbolagen skola vara bosatta inom respektive bolags
verksamhetsområde eller att representanter för systembolagen skola ingå i
dotterbolagens styrelser torde icke böra meddelas.
Frågan om kontrollstyrelsens ställning efter restaurangbolagens omorganisation
torde jag senare få anmäla i samband med anslagsäskandena för
kontrollstyrelsen för nästkommande budgetår. Jämväl frågan örn särskilt
investeringsanslag för förvärv och teckning av aktier i samband med bildandet
av centralbolaget torde i annat sammanhang få underställas riksdagen.
Såsom de sakkunniga framhållit förutsätter genomförandet av ifrågavarande
omorganisation ett flertal ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
Utöver de ändringar i nämnda förordning, som föreslagits av de
sakkunniga, har kontrollstyrelsen i sitt remissyttrande ifrågasatt, huruvida
icke i 1 kap. 5 § 2 moni. rusdrycksförsäljningsförordningen borde införas
en bestämmelse av innehåll, att till ledamot av styrelse för bolag som i 1
mom. sägs icke må utses den som enligt 3 kap. 13 § eller efter överlåtelse
enligt 3 kap. 16 § innehar tillstånd till utskänkning eller som är styrelseledamot
i annat företag med rätt till dylik utskänkning än restaurangbolaget
eller dotterbolag till detta. Även enligt min mening är det olämpligt att en
enskild restauratör eller styrelseledamot i ett enskilt restaurangföretag genom
ledamotskap i styrelsen för systembolag förskaffar sig kännedom om
andra restaurangföretags interna förhållanden. Emellertid bör erinras örn
att samtliga styrelseledamöter i ett systembolag med undantag av en utses
av offentliga förvaltningsorgan, varför risken för att personer tillhörande
nyss angivna kategori inväljas i styrelsen får anses ringa. Då härtill kommer
att frågan om systembolagens ställning överhuvud taget torde komma
att upptagas till omprövning vid den nyligen igångsatta utredningen rörande
nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning anser jag den
av kontrollstyrelsen föreslagna utvidgningen av bestämmelserna i 1 kap. 5 §
2 mom. icke nu böra genomföras. I
I de sakkunnigas förslag till förordning örn ändring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
lia — liksom i propositionen nr 241 till 1944 års
riksdag — upptagits vissa bestämmelser som icke äga samband med frågan
rörande omorganisationen av restaurangbolagens verksamhet. De viktigaste
av dessa bestämmelser avse förhållandet mellan systembolagen och deras
personal, å ena, samt kontrollstyrelsen, å andra sidan. Beträffande motiveringen
för dessa bestämmelser, som återfinnas i 6 kap. 9 och 10 §§, torde
jag allenast få hänvisa till förenämnda proposition s. 60 o. ff. Då varken
under riksdagsbehandlingen av 1944 års proposition eller i de senast avgivna
remissyttrandena framförts någon erinran mot ifrågavarande bestämmelser,
torde jämväl dessa ändringsförslag böra genomföras.
Även de föreslagna ändringarna i 3 kap. 20 och 21 §§ samt 7 kap. 17 §
torde i detta sammanhang böra framläggas för riksdagen. Motiveringen för
dessa ändringar återfinnes i 1944 års proposition s. 60 och 71.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.
I detta författningsförslag har, på sätt förut anmärkts, i 3 kap. 18 § upptagits
en bestämmelse om skyldighet för länsstyrelse att i ärenden, som i
paragrafen avses, inhämta yttrande från restaurangbolaget. Vidare föreslås
i departementslörslaget dels en formell ändring i 3 kap. 20 § 2 mom. dels
ock att andra punkten i 6 kap. 2 § måtte utgå. I övrigt är sistnämnda förslag,
frånsett vissa redaktionella jämkningar, likalydande med det vid de
sakkunnigas promemoria fogade författningsförslaget.
Vad härefter angår de sakkunnigas förslag till bolagsordningar för centralbolaget
och dotterbolagen samt till avtal mellan staten, å ena, samt centralbolaget
respektive stamaktieägarna i detta bolag, å andra sidan (promemorian
s. 42—56), har jag inga väsentliga erinringar att göra mot utformningen
av berörda förslag. På vissa punkter torde dock smärre justeringar vara erforderliga.
Sålunda torde 12 § 3 mom. tredje stycket i bolagsordningen för
centralbolaget, däri angivas kompetensvillkoren för sådana revisorer och revisorssuppleanter
som utses av bolagsstämma eller av Kungl. Maj:t, böra ändras
i enlighet med vad förut anförts. I förslaget till avtal mellan staten och
centralbolaget torde vidare 10 § tredje stycket sista punkten böra ändras i så
måtto, att annan avsättning till fonder än i föregående punkt sägs förklaras
icke få äga rum med mindre avsättningen enligt lag skall ske eller tillstånd
därtill lämnats av Kungl. Maj:t. Därjämte bör i 11 § uttryckligen angivas,
att centralbolaget skall tillse, att de av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda
revisorerna beredes möjlighet att granska även dotterbolagens bokföring.
Slutligen bör stadgandet i 6 § andra stycket i de sakkunnigas förslag
till ändrad lydelse av bolagsordningarna för de nuvarande fem restaurangbolagen
ersättas med den bestämmelsen, att å stamaktierna må av vinsten årligen
utdelas högst fem procent å aktiebeloppet.
I samband med framläggandet för riksdagen av det inom departementet
upprättade förslaget till förordning örn ändring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
torde nu berörda förslag till bolagsordningar och avtal —
jämkade på sätt jag här förordat — böra bringas till riksdagens kännedom.»
De av departementschefen åberopade, av de sakkunniga avgivna förslagen
till dels bolagsordning för Sveriges centrala restaurangaktiebolag dels avtal
angående godkännande av Sveriges centrala restaurangaktiebolag såsom sådant
restaurangbolag, sorn avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen
angående försäljning av rusdrycker, dels avtal angående stamaktiekapitalet
i Sveriges centrala restaurangaktiebolag dels ock ändrad lydelse av bolagsordningarna
för de nuvarande fem restaurangbolagen torde såsom bilaga
få fogas vid detta betänkande.
Beträffande de i anledning av propositionen nr 199 väckta motionerna får
utskottet i fråga om de skäl, vilka anförts till stöd för däri framställda yr
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
15
kandell — i den mån redogörelse ej lämnas i det följande — hänvisa till
motionerna I: 334 och II: 549.
I de likalydande motionerna I: 334 och II: 518 har till en början framhållits,
att man med hänsyn till den relativt korta tid — cirka 7 år — varunder
restaurangbolagen hittills verkat, knappast torde ha tillräckliga erfarenheter
att bygga på för att omedelbart genomföra en sådan genomgripande
förändring som den nu föreslagna. Då 1944 års nykterhetskommitté redan
vöre i verksamhet och uppenbarligen måste komma att få taga ställning bland
annat till restaurangbolagens verksamhet, kunde det icke anses lämpligt att
resultatet av sistnämnda utredning föregrepes genom åtgärder, vilka vore av
mycket stor betydelse just för nykterhetslagstiftningens framtida innehåll
och utformning.
Vidare ha motionärerna uttalat, att man med såväl alternativet med ett
riksbolag som alternativet med ett centralbolag med dotterbolag komme fram
till ett system med kraftigt statligt inflytande på bekostnad av en självständig
lokal förvaltning. De farhågor, som kommit till uttryck vid 1944 års
riksdag, vore sålunda lika berättigade i anledning av det nu föreliggande förslaget.
Enligt motionärernas mening hade vid den senaste utredningen icke gjorts
något försök att bedöma riktigheten av huvudmotivet för den föreslagna
omorganisationen — d. v. s. kontrollstyrelsens nuvarande dubbelställning
— utan man hade begränsat sin uppgift till att finna utvägar för att undanröja
de sålunda föregivna olägenheterna. Ett sådant sätt att angripa problemet
förefölle så mycket mera egendomligt som någon enighet alls icke förelåge
örn att sådana olägenheter vore förenade med nuvarande system att
en omedelbar reform vore påkallad, innan man ägde kännedom om den
framtida utformningen av vår nykterhetslagstiftning, som läge i stöpsleven.
Åtskilliga sakkunniga remissinstanser hade givit uttryck åt uppfattningen
att kontrollstyrelsens påtalade dubbelställning icke gåve anledning till några
avsevärda förändringar i organisationen.
Motionärerna ansåge, alt den lösningen kunde ifrågasättas, att kontrollstyrelsens
direktivgivande befogenheter bringades att upphöra och att restaurangbolagen
med sin erfarenhet och större sakkunskap rörande restaurang-,
rörelsen ute i landet lämnades större frihet i sin verksamhet och endast behövde
underkasta sig den eftergranskning, som kunde finnas påkallad från
kontrollstyrelsens sida. För övrigt hade man bort allvarligare överväga statens
sakrevisions förslag örn flera helt fristående aktiebolag. De eventuella
nackdelar, som kunde vara förenade med ett sådant system, skulle väsentligen
kunna reduceras genom de samarbetsdelegationer, vilka förutsatts för
åstadkommande av samarbete mellan de olika restaurangbolagen.
Det föreliggande förslaget innebure enligt motionärernas mening i stort
sett endast, att kontrollstyrelsens dubbelställning i viss utsträckning överflyttades
lill centralbolaget. Den synnerligen starka tendensen till centralisering
accentuerades i förslaget jämväl av all kompetenskonflikter mellan central
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
bolaget och dotterbolagen skulle lösas av ena parten — centralbolaget. Tidsufdräkt
och onödig omgång torde i praktiken uppkomma genom dotterbolagens
beroende ställning till centralbolaget; och härigenom skulle hela förvaltningsapparaten
bliva tungrodd och byråkratisk och den nödvändiga
initiativkraften hos dotterbolagen skulle hämmas. Motionärerna befarade att
för de lokala bolagen skulle efter en omorganisation enligt propositionen uppstå
osäkerhet i driften och oklarhet i ansvaret för ledningen, varjämte hela
systemet skulle präglas av en likriktning, som måste skapa olust bland befolkningen.
Organisationsformer, som förminskade det omedelbara lokala inflytandet,
torde för övrigt i längden icke stå i överensstämmelse med en god
demokratisk utveckling.
Då således enligt motionärerna vägande skäl kunde anföras mot förslaget
örn omorganisation av restaurangbolagen och då frågan härom borde anstå
i avvaktan på den pågående förutsättningslösa utredningen inom 1944 års
nykterhetskommitté, hemställde motionärerna om avslag å propositionen.
I motionen II: 549 lia anförts vissa mera principiella erinringar mot det i
propositionen framlagda omorganisationsförslaget.
Enligt vad motionären uttalat vore emellertid syftet med motionen endast
att — utöver dessa principiella erinringar — peka på ett par begränsade konkreta
punkter, som borde utformas på annat sätt än propositionen förutsatte.
Den ena av dessa punkter gällde utskänkningstillstånden, som enligt propositionen
skulle sökas och förvaltas av centralbolaget. Enligt motionärens mening
måste det sägas vara en ganska byråkratisk ordning, att en bolagsledning
i huvudstaden skulle dels undersöka och bedöma, huruvida utskänkning
borde förekomma på en viss plats, och dels träda i förbindelse med det
stora antalet systembolag för att erhålla önskade utskänkningstillstånd. Här
borde i stället dotterbolagen lia sin givna plats i organisationen tack vare den
kännedom om lokala förhållanden, som de finge förutsättas vara i besittning
av. Och slutligen, vad den andra punkten beträffade, syntes det böra fastslås,
att dotterbolagens styrelser väsentligen skulle bestå av personer bosatta
inom dessa bolags respektive verksamhetsområden så att man åtminstone i
någon mån skulle kunna säkerställa kontakten med de platser, där verksamheten
skulle bedrivas.
Slutligen torde få omnämnas, att fullmäktige för svenska handelsresandeföreningar
i en till utskottet inkommen skrift anfört, att handelsresandekåren,
som på grand av sin verksamhet nödgades tillbringa större delen av året
på resor och därvid vore hänvisad till restauranger för intagande av måltider,
ansåge det högst olämpligt att en näringsgren av ifrågavarande slag
byråkratiserades och likriktades, vilket komme att bliva en given följd örn
de av dotterbolagen dirigerade företagen i realiteten skulle underställas en
centralstyrelse. I anledning härav ansåge fullmäktige sig böra protestera mot
genomförandet av det planerade förstatligandet av en del av restaurangrörelsen,
i all synnerhet som man kunde befara att ytterligare förslag i samma
riktning komme att framföras, därest det nu föreliggande bifölles.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
17
Utskottets yttrande.
Såsom framgår av den till bevillningsutskottet hänvisade propositionen nr
199 har frågan rörande en omorganisation av de fem allmänna restaurangbolagens
verksamhet vid olika tillfällen under de senare åren varit under
diskussion.
Innan utskottet går närmare in på det nu framlagda omorganisationsförslaget,
torde utskottet få i korthet omnämna vad i detta sammanhang synes
vara av särskilt intresse med avseende å den tidigare behandlingen av förevarande
omorganisationsfråga.
Till en början vill utskottet sålunda erinra om att i ett inom besparingsberedningen
under år 1941 upprättat förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder
inom rusdryckshanteringens område föreslagits — förutom
en omorganisation av systembolagen — att de nuvarande fem restaurangbolagen
skulle frigöras från sitt beroende av kontrollstyrelsen och i stället
sammanslutas till en ny aktiebolagsorganisation, bestående av moderbolag
och dotterbolag. Detta förslag låg sedermera — ehuru i väsentligt modifierad
form — till grund för det omorganisationsförslag som förordades i proposition
nr 241 till 1944 års riksdag.
I fråga om innehållet i sistnämnda proposition torde i förevarande sammanhang
böra framhållas, att berörda omorganisationsförslag innebar, att
de nuvarande fem restaurangbolagens verksamhet ävensom kontrollstyrelsens
uppsiktsmyndighet över bolagens affärsmässiga skötsel skulle överflyttas på
ett enda aktiebolag med starkt statligt inflytande och med hela riket såsom
verksamhetsområde; och inom detta riksbolag skulle för rörelsens lokala utövande
anställas distriktschefer med relativt långt gående befogenheter, varjämte
kommunala delegerade skulle kunna utses med uppgift att tillhandagå
bolagets ledning med råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande.
I motiveringen för sagda förslag anförde vederbörande departementschef
bland annat, att på grund av kontrollstyrelsens bestämmanderätt över de nuvarande
restaurangbolagen vissa olägenheter framträtt i förhållandet mellan
kontrollstyrelsen och dessa bolag, vilka olägenheter hade sin grund främst
däri, att kontrollstyrelsen kommit att intaga en dubbelställning gentemot bolagen;
å ena sidan vöre-—enligt vad departementschefen framhöll — kontrollstyrelsen
direktivgivande i fråga örn bolagens verksamhet och å andra sidan
vöre kontrollstyrelsen ett granskande organ. Enligt departementschefens mening
måste kontrollstyrelsens ställning i förhållande till restaurangbolagen
anses vara så otillfredsställande ur såväl principiella som praktiska synpunkter,
att en ändring härutinnan borde komma till stånd utan dröjsmål.
Vid behandlingen inom 1944 års bevillningsutskott av sistnämnda förslag
örn inrättande av ett för hela riket gemensamt aktiebolag med distriktschefer
och lokala representanter framhöll utskottet i sitt betänkande nr 36, att
den ifrågavarande dubbelställningen rent principiellt vore betänklig och att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr Sfi.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
det vitsordats, att olägenheter förelåge jämväl ur praktiska synpunkter. Visserligen
kunde utskottet biträda den uppfattningen, att olägenheterna av
kontrollstyrelsens dubbelställning dittills icke varit av mera framträdande slag,
så mycket hellre som samarbetet mellan kontrollstyrelsen och restaurangbolagen
givit ett utmärkt ekonomiskt resultat. Detta förhållande, om vars
varaktighet man ingenting visste, vore emellertid enligt utskottets uppfattning
i och för sig icke ägnat att skingra de föreliggande betänkligheterna. —
Vad anginge det sätt på vilket frågan örn olägenheternas undanröjande kunde
praktiskt lösas anförde utskottet, som ansåg sig icke böra förorda tillskapandet
av en holdingbolagsorganisation, att den i 1944 års proposition förordade
linjen eller alltså inrättandet av ett riksbolag utan dotterbolag syntes
vara den bästa lösningen av förevarande spörsmål; och i enlighet härmed
förordade utskottet det av Kungl. Majit framlagda omorganisationsförslaget.
I anslutning härtill torde vidare böra omnämnas dels att mot utskottets
betänkande anmäldes reservationer, bland annat av herr Sundström i Skövde,
som hemställde örn bifall till en av honom väckt motion om förnyad utredning
rörande möjligheterna att tillskapa en holdingbolagsorganisation för
nu ifrågavarande restaurangverksamhet, dels ock att vid frågans behandling
i kamrarna andra kammaren (utan rösträkning) biföll utskottets hemställan
om bifall till propositionen, under det att första kammaren efter votering
(40 röster mot 40) och lottdragning biföll herr Sundströms i Skövde reservation,
varför omorganisationsfrågan fallit vid 1944 års riksdag.
Slutligen må erinras örn att frågan rörande omorganisation av de allmänna
restaurangbolagens verksamhet jämväl efter det att 1944 års riksdag avvisat
det då framlagda omorganisationsförslaget varit föremål för utredning
av särskilda sakkunniga, och att dessa sakkunniga — på sätt framgår av
den promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid nu förevarande proposition
nr 199 — förordat den lösningen, att en ny aktiebolagsorganisation, bestående
av centralbolag med dotterbolag, skulle tillskapas för att övertaga den
av de nuvarande restaurangbolagen under kontrollstyrelsens överinseende
bedrivna verksamheten. I
I den för innevarande års riksdag framlagda propositionen nr 199, i vilken
föreslås, att de allmänna restaurangbolagens verksamhet och kontrollstyrelsens
uppsiktsmyndighet däröver skola överflyttas på en sådan aktiebolagsorganisation,
som förordats i den senaste sakkunnigutredningen, har departementschefen
ånyo upptagit till behandling, frågan om de olägenheter, som
äro förenade med att kontrollstyrelsen på en gång är direktivgivande och
kontrollerande i förhållande till restaurangbolagen. Härvid har departementschefen
framhållit, att enighet i stort sett rådde om att åtgärder borde vidtagas
för att eliminera dessa olägenheter; och samtidigt har departementschefen
understrukit, att det förhållandet, att 1944 års riksdag avvisade det
då framlagda omorganisationsförslaget, icke berodde på att riksdagen ansåg
en omorganisation onödig utan hade sin orsak däri, att delade meningar
rådde om den lämpligaste organisationsformen. Vidare har departementsche
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
19
1''en nu hänvisat till att jämväl i samband med den senaste sakkunnigutredningen
hade betonats, att kontrollstyrelsens dubbelställning motiverade en
omorganisation på förevarande område. I enlighet härmed har departementschefen
i propositionen uttalat, att han funne det angeläget att frågan om
restaurangbolagens organisation och dessa bolags ställning i förhållande till
kontrollstyrelsen utan dröjsmål ånyo upptoges till prövning.
I de motioner, som i anslutning till förevarande proposition väckts inom
riksdagen, har ifrågasatts, huruvida den av departementschefen anförda motiveringen
för omorganisationsförslaget i själva verket vore bärande. Sålunda
har i de likalydande motionerna I: 334 och II: 518 framhållits, att någon enighet
alls icke förelåge om att sådana olägenheter vore förenade med det nuvarande
systemet att en omedelbar reform vore påkallad, innan man ägde
kännedom örn den framtida utformningen av vår nykterhetslagstiftning, vilken
numera läge i stöpsleven. Även i motionen II: 549 har bestritts, att kontrollstyrelsens
dubbelställning i förhållande till restaurangbolagen vöre en
allvarlig olägenhet, särskilt som motsvarande dubbelställning gentemot systembolagen
lämnades orubbad.
I samband härmed må vidare omnämnas att inom utskottet yrkats —
under hänvisning till vad i berörda motioner anförts — att hela frågan om
restaurangbolagens framtida organisation borde överlämnas till den kommitté
— 1944 års nykterhetskommitté -— vilken i november 1944 tillkallats
för verkställande av den i motionerna 1:334 och 11:518 omnämnda utredningen
rörande nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.
För egen del anser sig utskottet i förevarande hänseende sakna anledning
att intaga annan ståndpunkt än den som uttalats av 1944 års bevillningsutskott.
Utskottet är alltså av den åsikten, att kontrollstyrelsen genom de befogenheter,
som tillagts styrelsen jämlikt 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning,
kommit att intaga en dubbelställning i förhållande till de allmänna
restaurangbolagen och att de härav föranledda olägenheterna utan dröjsmål
böra elimineras. Enligt utskottets mening böra dessa olägenheter icke underskattas.
Visserligen har kontrollstyrelsens ledning och övervakning av
de nuvarande restaurangbolagens verksamhet hittills skötts på ett förtjänstfullt
sätt, men det synes i allt fall icke böra ifrågakomma, att omorganisationsfrågan
ställes på framtiden och upptages till omprövning först
i samband med att mera påtagliga bevis rörande förekomsten av dessa
olägenheter föreligga. Då kontrollstyrelsen, som i främsta rummet står gentemot
statsmakterna i ansvar för det rätta bedrivandet av ifrågavarande verksamhet,
i upprepade uttalanden understrukit, att olägenheterna av kontrollstyrelsens
dubbelställning ingalunda äro en fiktion utan en allvarlig realitet,
och då härtill kommer, att kontrollstyrelsen med sin nuvarande organisation
uppenbarligen icke är i stånd alf helt fullfölja de arbetsuppgifter med avseende
å skötseln och övervakningen av restaurangbolagen, vilka — enligt vad
som förutsattes i rusdrycksförsäljningsförordningen — ankomma på kontrollstyrelsen,
finner utskottet det i hög grad motiverat, att lösningen av den
nu föreliggande omorganisationsfrågan påskyndas. Att hänskjuta denna fråga
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
till 1944 års nykterhetskommitté — genom vilken åtgärd frågans definitiva
lösning antagligen skulle fördröjas ett flertal år — kan utskottet därför icke
tillråda.
Då utskottet sålunda, i likhet med 1944 års bevillningsutskott, finner sig
böra förorda, att frågan örn restaurangbolagens ställning i förhållande till
kontrollstyrelsen utan dröjsmål upptages till omprövning, torde det härefter
ankomma på utskottet att taga ställning jämväl till frågan angående
det lämpligaste sättet för undanröjande av de förut omnämnda olägenheterna
i följd av kontrollstyrelsens dubbelställning.
I detta hänseende har i den förevarande propositionen uttalats, att den
lämpligaste organisationsformen syntes vara, att den av de fem restaurangbolagen
under kontrollstyrelsens överinseende bedrivna verksamheten överflyttades
å en från kontrollstyrelsen helt fristående aktiebolagsorganisation.
Emellertid må anmärkas, att i de likalydande motionerna 1: 334 och II:
518 ifrågasatts den lösningen av omorganisationsfrågan, att kontrollstyrelsens
direktivgivande befogenheter bringades att upphöra och att restaurangbolagen
med sin erfarenhet och större sakkunskap rörande restaurangrörelsen
ute i landet lämnades större frihet i sin verksamhet och endast behövde underkasta
sig den eftergranskning, som kunde finnas påkallad från kontrollstyrelsens
sida.
Vad beträffar den lösning av omorganisationsfrågan, som sålunda ifrågasatts
i sistnämnda motioner, torde det enligt utskottets mening vara tillräckligt
att härutinnan hänvisa till departementschefens uttalande i 1944
års proposition (s. 57), däri påpekades, att man vid en omorganisation icke
kunde stanna vid att avkoppla kontrollstyrelsen från endast en del av de
uppgifter, som berörde restaurangbolagens ekonomiska förvaltning, och att,
därest en ny organisation tillskapades, som finge övertaga, förutom de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet, kontrollstyrelsens uppgifter att leda
och meddela direktiv för restaurangrörelsen, under det att kontrollstyrelsen
bibehölles vid sina rena granskningsuppgifter, skulle utvecklingen med all
sannolikhet föra därhän, att den nya organisationen -—- liksom för närvarande
restaurangbolagen -—- komme att i förväg vända sig till kontrollstyrelsen
för att inhämta dess mening angående planerade åtgärder. Såvitt utskottet
kunnat finna, skulle alltså syftet med en omorganisation, d. v. s. att undanröja
kontrollstyrelsens dubbelställning, icke uppnås, därest omorganisationen
skedde i enlighet med den i motionerna ifrågasatta lösningen.
Med hänsyn härtill anser utskottet — i överensstämmelse med vad som anförts
i propositionen nr 199 i denna del — att ingen annan lösning av föreliggande
omorganisationsfråga är lämplig än att en från kontrollstyrelsen
helt fristående aktiebolagsorganisation tillskapas, vilken organisation skall
omhänderhava den verksamhet som hittills under kontrollstyrelsens överinseende
utövats av de fem restaurangbolagen.
På sätt departementschefen vidare anfört i sistnämnda proposition synas
tre olika utvägar vara framkomliga, då det gäller att tillskapa en ny aktie
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
21
bolagsorganisation för den verksamhet varom nu är fråga. Sålunda kan
valet stå mellan att inrätta antingen flera helt fristående aktiebolag eller ett
riksbolag med distriktschefer och vederbörlig lokal representation eller slutligen
ett centralbolag med därtill knutna dotterbolag.
Såsom framgår av propositionen — däri fördelarna och nackdelarna med
berörda utvägar ingående diskuterats — har departementschefen i första
hand avvisat alternativet med flera helt fristående aktiebolag. Av övriga
båda alternativ har departementschefen givit företräde åt och anslutit sig till
alternativet med centralbolag och dotterbolag. Ä andra sidan har i de motioner,
som väckts i anledning av propositionen, gjorts gällande, att förslaget
om inrättandet av flera helt fristående aktiebolag hade bort allvarligare övervägas,
därvid särskilt erinrats om att eventuella nackdelar med detta alternativ
kunde reduceras genom s. k. samarbetsdelegationer.
I likhet med departementschefen och i överensstämmelse jämväl med den
ståndpunkt, som intogs av 1944 års bevillningsutskott, anser utskottet lösningen
av omorganisationsfrågan icke lämpligen böra ske efter den linjen,
att flera helt fristående aktiebolag tillskapas. Av avgörande betydelse härvidlag
torde vara, att en organisation med flera helt fristående bolag skulle
komma att sakna en med självständig beslutanderätt utrustad central ledning,
vilken nackdel uppenbarligen icke kunde uppvägas av att samarbetsdelegationer
inrättades. Vidare torde mot detta alternativ tala ytterligare ett skäl, vilket
icke synes ha i detta sammanhang betonats, nämligen svårigheterna att åstadkomma
och bibehålla en rationell uppdelning av de olika bolagens verksamhetsområden.
För en central ledning för restaurangbolagen föreligga
givetvis inga större hinder att verkställa ändamålsenliga ändringar i dessa
områden. Däremot skulle säkerligen avsevärda svårigheter uppstå i detta
hänseende, därest de olika bolagen vore helt fristående.
Såvitt utskottet kunnat finna, torde lösningen av förevarande omorganisationsfråga
böra sökas efter någon av de båda övriga i propositionen diskuterade
utvägarna och alltså gå ut på att antingen inrätta ett riksbolag med
distriktschefer samt distriktsråd och eventuellt annan lokal representation
eller ock tillskapa en organisation, bestående av centralbolag med därtill
knutna dotterbolag.
Enligt vad som framgår av det betänkande, vilket 1944 års bevillningsutskott
avgav i anledning av den förut berörda propositionen nr 241 till samma
års riksdag, ansåg utskottet sig böra förorda det då aktuella förslaget om
inrättandet av ett riksbolag med distriktschefer och kommunal representation
för handliavandet av den verksamhet, varom nu är fråga.
Vid en verkställd jämförelse mellan förenämnda båda alternativ, vilka enligt
vad ovan anförts i första hand synas kunna ifrågakomma vid omorganisationens
genomförande, har utskottet fäst särskild vikt vid alt — efter det
att 1944 års bevillningsutskott behandlat hithörande spörsmål — frågan
rörande den utsträckning, i vilken anknytning bör upprätthållas mellan
den centrala ledningen för verksamheten, å ena, samt den lokala förvaltningen
och de lokala intressena i övrigt, å andra sidan, starkt skjutits i
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
förgrunden. Det har sålunda hävdats, att den lokala förankringen är av så
stor betydelse just på nu förevarande område, att denna fråga bör ägnas
speciell uppmärksamhet vid omorganisationens genomförande.
I anslutning härtill torde böra erinras örn att även 1944 års bevillningsutskott
uttalade sig för tanken att bereda de lokala intressena möjligheter att
göra sig gällande. Utskottet underströk nämligen, att det vore av stor vikt
att erforderlig kontakt skapades och uppehölles med de lokala förhållandena,
i vilket hänseende utskottet framhöll bland annat, att ett under remissbehandlingen
väckt förslag om tillskapande av särskilda distriktsråd vid sidan
av distriktscheferna syntes vara värt att närmare tagas under övervägande.
Vidare må anmärkas, att då 1944 års bevillningsutskott tillstyrkte förslaget
örn inrättande av en riksbolagsorganisation med distriktschefer och lokala
representanter detta uppenbarligen skedde i den övertygelsen, att riksbolagets
centrala ledning skulle vara i stånd att organisera ett effektivt samarbete med
vederbörande lokala intressen.
Såsom ovan antytts har i den fortsatta diskussionen rörande restaurangbolagens
omorganisation frågan om den lokala anknytningen intagit en
framträdande plats. Detta var fallet under kammardebattema vid behandlingen
av omorganisationsfrågan vid 1944 års riksdag. Vidare må omnämnas,
att i den nya sakkunnigutredning, som ligger till grund för propositionen nr
199, uttalades beträffande förevarande båda alternativ, att fördelarna och
nackdelarna vägde så jämnt, att inom de sakkunniga förelegat synnerlig tvekan
inför valet mellan dem, och att de sakkunniga, då de stannade för
att tillstyrka alternativet med centralbolag och dotterbolag, fäste stor vikt
vid att man genom en uppdelning av den lokala verksamheten på ett antal
dotterbolag kunde bland annat skapa underlag för en värdefull lokal förankring
i ungefär samma omfattning som för närvarande. Jämväl departementschefen
har, såsom förut omnämnts, i propositionen nr 199 anslutit
sig till sistnämnda alternativ under hänvisning till bland annat att därigenom
kunde vinnas en effektiv lokal anknytning.
I enlighet härmed anser utskottet sig kunna konstatera, att i samma mån
som särskild vikt fästes vid den synpunkten, att de lokala intressena böra
ha möjligheter att öva inflytande på nu ifrågavarande restaurangrörelse och
vad därmed äger samband, alternativet med centralbolag och dotterbolag
kommer att framstå såsom det mest lämpliga av förevarande båda alternativ.
Ett dylikt företräde torde föreligga även med beaktande därav, att vid en
omorganisation enligt alternativet med centralbolag och dotterbolag det lokala
inflytandet skulle kunna utövas praktiskt taget i samma ordning som hitintills.
Vad härefter angår för- och nackdelarna i övrigt med dessa två alternativ
torde — utöver vad i den senast verkställda sakkunnigutredningen anförts
— böra särskilt framhållas, att, i den mån från något håll skulle yppas
farhågor för att tillskapandet av ett hela landet omfattande företag för
nu ifrågavarande del av restaurangnäringen skulle medföra risker för centralisering
och likriktning inom denna verksamhet, dessa risker torde vara
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
23
mindre framträdande, därest omorganisationen skedde enligt alternativet med
centralbolag och dotterbolag. Vidare måste sistnämnda alternativ givas ett
visst företräde därutinnan att ledningen för verksamheten icke helt och hållet
skulle koncentreras till huvudstaden och alt handhavandet av förvaltningsuppgifterna
i större utsträckning än enligt alternativet med ett riksbolag
skulle ombesörjas — icke av tjänstemän — utan av bolagsstyrelser.
På grund av det nu anförda och då, såsom även departementschefen antytt,
skillnaden mellan förevarande två alternativ i själva verket är förhållandevis
ringa såväl organisatoriskt sett som ur kostnadssynpunkt, anser sig
utskottet kunna intaga en annan ståndpunkt än den, som kommit till uttryck
i 1944 års utskottsbetänkande i förevarande fråga, och i stället böra förorda
alternativet med centralbolag och dotterbolag.
Utskottet tillstyrker alltså i princip det i den förevarande propositionen
framlagda förslaget att den av de fem restaurangbolagen under kontrollstyrelsens
överinseende bedrivna verksamheten överflyttas på en från kontrollstyrelsen
helt fristående aktiebolagsorganisation bestående av centralbolag
med dotterbolag.
I samband med sitt tillstyrkande av den i propositionen nr 199 föreslagna
omorganisationen av restaurangbolagens verksamhet är utskottet angeläget
understryka, att det nya centralbolaget med därtill hörande dotterbolag icke
får av statsmakterna användas såsom en inkomstkälla för staten utan att
bolagens uppgift är att betjäna allmänheten på ett gagneligt sätt. Ehuru
dessa synpunkter tidigare vid flera olika tillfällen starkt betonats, är det
enligt utskottets mening i allt fall lämpligt att än ytterligare inskärpa, att den
nya bolagsorganisationen icke har till uppgift att tjäna några fiskaliska intressen.
Jämväl en annan synpunkt i fråga om sättet för handhavandet av det nya
centralbolagets verksamhet torde i detta sammanhang böra särskilt uppmärksammas.
Såsom framgår av rusdrycksförsäljningsförordningen skall all
försäljning av rusdrycker ordnas och handhavas så, att därav uppkommer så
ringa skada som möjligt. Utskottet förväntar, att såväl centralbolaget som
dotterbolagen låta sig angeläget vara att strängt följa denna bestämmelse och
sålunda noggrant beakta de sociala frågor, som stå i samband med bolagens
rörelse.
Vad härefter angår de olika detaljfrågor, vilka behandlas i den förevarande
propositionen och som angå det nya centralbolaget med dotterbolag, har utskottet
inga väsentliga erinringar att göra mot vad departementschefen i
denna del anfört och åberopat. Vissa frågor rörande den nya bolagsorganisationen,
vilka berörts i de i ärendet väckta motionerna eller eljest äro av
särskilt intresse, torde dock böra erhålla en mera utförlig behandling.
I diskussionen rörande den nu föreslagna bolagsorganisationen har frågan
örn fördelningen av arbetsuppgifterna mellan centralbolaget, å ena, samt
dotterbolagen, å andra sidan, tilldragit sig stor uppmärksamhet. Medan i den
senaste sakkunnigutredningen starkt betonats, att avgöranderätten i alla
frågor av större räckvidd eller av mera principiell betydelse skulle, även örn
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
de berörde i huvudsak de lokala förhållandena, förbehållas centralbolaget,
har i flera remissyttranden uttalats, att det vore angeläget att dotterbolagens
handlingsfrihet icke i onödan bleve kringskuren. Betydelsen av de lokala
organens medbestämmanderätt har understrukits av departementschefen,
som hänvisat till att det vore möjligt att inom ett stort landsomfattande företag
lämna utrymme för en viss decentralisering av verksamheten; och samtidigt
har departementschefen framhållit, att han förutsatte, att centralbolaget
beaktade vikten av att dotterbolagen erhölle den rörelsefrihet inom bolagsorganisationen,
som vöre möjlig att genomföra, och att något hinder givetvis
icke förelåge för dotterbolagen att för egen del samarbeta med vederbörande
lokala myndigheter.
Utskottet ansluter sig till de nu återgivna uttalandena av departementschefen.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt, att dotterbolagens handlingsfrihet
icke i onödan begränsas; dotterbolagen böra sålunda ha möjligheter
att gentemot de lokala myndigheterna och då frågor eljest uppkomma,
vilka beröra enbart lokala förhållanden, kunna handla relativt självständigt.
I motionen 11:549 ha berörts vissa spörsmål, som äga samband med frågan
örn fördelningen av arbetsuppgifterna mellan centralbolaget och dotterbolagen.
Sålunda Ilar i denna motion yrkats, att den allmänna restaurangrörelsens
utskänkningstillstånd skulle tillförsäkras dotterbolagen i stället för
— såsom i propositionen föreslagits — centralbolaget. I motionen har vidare
hemställts, att riksdagen måtte uttala, att dotterbolagens styrelser skulle, med
undantag för en i centralbolagets ledning deltagande person, bestå av personer
som vore bosatta inom vederbörande dotterbolags verksamhetsområde.
Vad först angår yrkandet, att dotterbolagen i stället för centralbolaget skulle
vara bärare av utskänkningstillstånden, torde böra erinras om att det uppenbarligen
tillkommer centralbolaget att avgöra om en ny restaurang skall inrättas
eller om en restaurang, som är i verksamhet, skall fortsätta eller lägga
ned sin rörelse. Först efter det att centralbolaget träffat sitt avgörande härutinnan
kan ett utskänkningstillstånd äga något värde för vederbörande dotterbolag.
Härav torde följa att även det formella tillståndet till drivandet
av utskänkningsrörelse bör innehavas av centralbolaget. En annan sak är,
att dotterbolagen givetvis måste anses vara oförhindrade att förhandla med
såväl systembolagen som de lokala myndigheterna i hithörande frågor, dock
med den inskränkningen, att centralbolaget ej får förbigås vid den slutliga behandlingen
av ifrågavarande ärenden. Beträffande härefter yrkandet att styrelseledamöterna
i dotterbolagen skola, med visst undantag, vara bosatta inom
vederbörande bolags verksamhetsområde må framhållas, att under den nu
bestående ordningen styrelseledamöterna i de fem restaurangbolagen undantagslöst
utsetts med beaktande av den synpunkt, som framhållits av motionären.
Även för det nya centralbolaget, som givetvis bör vara angeläget att
nå kontakt med de lokala intressena i största möjliga utsträckning, torde det
framsta såsom önskvärt, att dotterbolagens styrelseledamöter utses inom de
delar av landet, där respektive bolags restaurangföretag äro belägna. Med
hänsyn härtill och då utskottet i nu förevarande fråga är i huvudsak av sam
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
25
ma uppfattning som motionären anser sig utskottet kunna i så måtto instämma
i motionärens uttalande, att dotterbolagens styrelser regelmässigt böra,
med undantag för en i centralbolagets ledning deltagande person, bestå av
personer som äro bosatta inom vederbörande dotterbolags verksamhetsområde.
Det vid den förevarande propositionen fogade förslaget till ändring i 1937
års rusdrycksförsäljningsförordning har icke givit utskottet anledning till
någon erinran. Beträffande den föreslagna nya lydelsen av 3 kap. 18 § har
inom utskottet ifrågasatts, huruvida det överhuvud taget vore lämpligt
att föreläggande kunde meddelas restaurangbolaget att mot sitt bestridande
anordna viss utskänkning. Då det emellertid i varje särskilt fall
torde stå öppet för restaurangbolaget att besvärsvägen få ett dylikt föreläggande
underställt Kungl. Maj:ts prövning, kan det antagas, att ifrågavarande
stadgande icke kommer att utnyttjas på sådant sätt, att restaurangbolagets
rationella skötsel därigenom skulle äventyras. Utskottet saknar därför
anledning att föreslå någon ändring i sagda bestämmelse. Vidare må
framhållas, att det nya stadgandet i 6 kap. 2 § innebär en viss ändring med
avseende å systembolagens rätt att utminutera pilsnerdricka. Enligt nu gällande
bestämmelser äga systembolagen utan någon som helst begränsning
idka detaljhandel med nämnda vara, vilken bestämmelse emellertid enligt
förslaget skall utgå. Detta torde få till resultat, att systembolagen framdeles
icke skulle bliva berättigade att utminutera pilsnerdricka i annat fall än som
avses i 7 § i 1919 års förordning angående försäljning av pilsnerdricka
eller alltså endast under förutsättning att pilsnerdricka och rusdrycker försäljas
å samma ställe. Enligt vad utskottet inhämtat driva systembolagen
utminutering av pilsnerdricka i mycket obetydlig omfattning — för närvarande
endast på tre ställen i hela landet — och denna utminutering är direkt
anknuten till utminuteringen av rusdrycker. På grund härav har utskottet
ej något att erinra mot att 6 kap. 2 § erhåller den ändrade lydelse, som
framgår av propositionen.
I likhet med vad som var fallet vid framläggandet av 1944 års proposition
har i det förslag till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, som nu underställts
riksdagen, upptagits vissa ändringar — i 3 kap. 20 och 21 §§, 6 kap.
9 och 10 §§ samt 7 kap. 17 § — vilka icke äga något som helst samband med
frågan rörande omorganisationen av restaurangbolagens verksamhet. I fråga
örn motiven för dessa ändringar torde utskottet allenast få hänvisa till propositionen
nr 241 till 1944 års riksdag. Ej heller såvitt angår nu berörda bestämmelser
bär utskottet något att erinra mot det vid propositionen nr 199
fogade förlattningsförslaget.
I sistnämnda proposition har Kungl. Majit, såsom förut anmärkts i detta
betänkande, förklarat sig vilja bringa till riksdagens kännedom vissa av departementschefen
åberopade förslag till dels bolagsordning för Sveriges centrala
restaurangaktiebolag, dels avtal angående godkännande av Sveriges cen
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
träla restaurangaktiebolag såsom sådant restaurangbolag, som avses i 3 kap.
15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker, dels
avtal angående stamaktiekapitalet i Sveriges centrala restaurangaktiebolag,
dels ock ändrad lydelse av bolagsordningarna för de nuvarande fem restaurangbolagen.
I fråga om förslaget till avtal angående godkännande av Sveriges centrala
restaurangaktiebolag såsom sådant restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 §
andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker, har utskottet
med särskild tillfredsställelse tagit del av de föreslagna bestämmelserna
i 3 och 5 §§, däri tydligt fastslagits, att det åligger centralbolaget att beakta
den sociala sidan av bolagets verksamhet, och att centralbolaget därjämte är
skyldigt att taga tillbörlig hänsyn till sina egna underordnade lokalorgan
ävensom till de lokala intressena i övrigt. Beträffande 11 § i samma avtalsförslag
vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke stadgandet därom, att centralbolaget
skall iakttaga att till ledamot i styrelsen för dotterbolag, där så
finnes lämpligt, utses verkställande direktören, måtte antingen helt uteslutas
eller ock något modifieras. Kontakten mellan centralbolagets styrelse och lokalstyrelserna
kan även upprätthållas på så sätt, att annan ledamot i centralbolagets
styrelse är ledamot i vederbörande lokalstyrelse. Därest verkställande
direktören i centralbolaget icke väljes till ledamot i sistnämnda styrelse, bör
han i allt fall erhålla kallelse till styrelsesammanträde i dotterbolagen, vid
vilka sammanträden yttrande- och förslagsrätt bör föreligga för honom. I övrigt
har utskottet ej något att erinra mot förevarande avtalsförslag.
Övriga tre förslag, som, enligt vad i propositionen uttalas, skulle bringas
till riksdagens kännedom, föranleda icke något särskilt uttalande från utskottets
sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen mätte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 199 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 334 av herr Velander och II: 518 av herr
Hagberg i Malmö,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning örn ändring i förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker; ävensom
2) tillkännagiva att de vid propositionen fogade förslagen
till dels bolagsordning för Sveriges centrala restaurangaktiebolag
dels avtal angående godkännande av Sveriges centrala
restaurangaktiebolag såsom sådant restaurangbolag, som avses
i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, dels avtal angående stamaktiekapitatalet
i Sveriges centrala restaurangaktiebolag, dels ock änd
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. -,i
råd lydelse av bolagsordningarna för de nuvarande fem restaurangbolagen,
jämkade på sätt departementschefen anfört,
icke — utöver vad i utskottets motivering uttalats — föranleda
någon erinran från riksdagens sida; samt
B) att motionen II: 549 av herr Ward måtte, i den mån
densamma icke kan anses besvarad genom vad utskottet här
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 april 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Velander, Ekland, Hobert Berg* och Ramberg; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö*, Olsson i Gävle, Falk*,
Jonsson i Skedsbygd, Henriksson, Sundström i Skövde, Fröderberg, Vigelsbo och Bladh.
--—- »
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Axel Ivar Anderson, friherre De Geer, Velander, Hagberg i
Malmö, Jonsson i Skedsbygd, Henriksson och Vigelsbo, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Utskottet har konstaterat, att de sakkunnigas av departementschefen i allt
väsentligt upptagna förslag örn de fem hittillsvarande allmänna restaurangbolagens
sammanförande i ett centralbolag med dotterbolag i de hörda myndigheternas
och sammanslutningarnas yttranden rönt en ofta stark kritik.
Utskottet, som delar denna remissinstansernas betänksamma inställning, har
icke kunnat finna, att den föreslagna anordningen vare sig ur ekonomisk
eller organisatorisk synpunkt är motiverad. Ej heller med hänsyn till konsumenterna
torde en dylik koncentration av restaurangrörelsen vara att förorda.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Som det starkaste skälet till stöd för den ifrågasatta omorganisationen har
i propositionen anförts kontrollstyrelsens ’dubbelställning’ såsom på samma
gang direktivgivande och kontrollerande. Utskottet har icke, ehuru invändningar
av principiell art kunna riktas däremot, funnit den nuvarande ordningen
i detta hänseende innebära mera avsevärda olägenheter. I varje fall
ha hittills nackdelar av betydelse icke framträtt. Kontrollstyrelsens ställning
till restaurangbolagen är enligt rusdrycksförsäljningsförordningen densamma
som i förhållande till systembolagen. Någon ändring i systembolagsorganisationen
är dock icke nu ifragasatt. Däremot är det känt, att frågan örn kontrollstyrelsens
ställning till systembolagen kommer att göras till föremål för
utredning. Vid sådant förhållande synes det utskottet lämpligt, att även
frågan örn kontrollstyrelsens ställning till restaurangbolagen i samband därmed
underkastas förnyat övervägande. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att den av 1943 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit begärda
förutsättningslösa och allsidiga utredningen angående den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning numera igångsatts. Tillkallade
sakkunniga ha under namnet ’1944 års nykterhetskommitté’ påbörjat
sitt arbete.
Utskottet har i likhet med olika remissinstanser uppmärksammat, att den
till grund för propositionen liggande promemorian med förslag till omorganisation
av de allmänna restaurangbolagens verksamhet är präglad av en
tendens, som under senare år tagit sig upprepade uttryck i framkomna förslag
avseende omorganisation av statlig eller av av staten kontrollerad verksamhet,
nämligen att till Stockholm i centrala verk eller nämnder, tillsynsmyndigheter
eller andra organ centralisera den statliga eller statligt kontrollerade
verksamheten, vilket ofta leder till förfång för lokala intressen och
kan beröva de lokala organen deras självständighet. Utskottet finner denna
centraliseringstendens ur skilda synpunkter betänklig.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 334 av herr Velander och II: 518 av herr Hagberg
i Malmö, avslå Kungl. Majrts förevarande proposition nr
199; samt
B) att motionen II: 549 av herr Ward måtte anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.»
II) av herr Sundström i Skövde, som yrkat följande ändringar i utskottets
yttrande och hemställan, nämligen
a) beträffande frågan huruvida utskänkningstillstånden skola innehavas
av centralbolaget eller dotterbolagen, varvid hemställts,
dels att i utskottets motivering i denna del de två meningar, som börja
med orden »Härav torde följa» och sluta med orden »ifrågavarande ärenden»
(utskottet s. 24 rad 15 nedifrån—rad 10 nedifrån) skola utbytas mot följande:
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
29
»Härav kan synas följa, att centralbolaget bör inneha det formella tillståndet
att bedriva utskänkning. Då det emellertid alltid torde förhålla sig så,
att dotterbolagens representanter komma att bedriva underhandlingar rörande
utskänkningsrättigheterna såväl med systembolagen som med de lokala
kommunala organen, måste det anses både praktiskt och ändamålsenligt att
dotterbolagen bli innehavare av utskänkningsrättigheterna. Det ligger i sakens
natur, att centralbolaget bör hållas fullt underkunnig! örn förhandlingarnas
gång och resultat.»,
dels ock att i anslutning härtill det vid Kungl. Majas förevarande proposition
nr 199 fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen den
18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker skall — med godkännande
av utskottets hemställan i övrigt beträffande detta förslag — i
nedan angivna delar erhålla följande lydelse:
3 KAP.
15 §.
Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall
upprättas skriftligt avtal.
I fråga örn restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på amian än dotterbolag till ett särskilt bildat aktiebolag, vilket
sistnämnda bolag av Konungen godkänts för utövande av tillsyn över restaurangrörelse
av sådant slag (restaurangbolag). Ej heller eljest må systembolag
överlåta tillstånd till utskänkning på annan än dotterbolag till restaurangbolaget,
där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes påkallat, att
utskänkningstillståndet innehaves av dylikt bolag.
Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen medddelar
till ledning för sådan överlåtelse.
16 §.
1 mom. Har avtal träffats örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har
ått med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är
om överlåtelse å annan än dotterbolag till restaurangbolaget, lämpligheten
och behörigheten hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå
systembolagets framställning. Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet
tillställas kontrollstyrelsen.
18 §.
Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat Bistånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens lullmäktige, ina länsstyrelsen, pa
framställning av fullmäktige och efter hörande av nykterhetsnämnden samt
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
restaurangbolaget och vederbörande dotterbolag, föreskriva sistnämnda bolag
samt systembolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.
6 KAP.
20 §.
Missbrukar dotterbolag till restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller
varder restaurangbolaget försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen
återkallas. Rätten till utskänkning upphör i dylikt fall å tid som av Konungen
bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i
16 § sägs för avgivande av ansökan örn godkännande såsom restaurangbolag.
7 KAP.
9 §.
Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än dotterbolag till restaurangbolaget,
och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse
mot någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras
sin rätt till försäljning förlustig.
b) såvitt angår frågan om centralbolagets representation i dotterbolagens
styrelser, varvid hemställts, att utskottets motivering beträffande berörda
fråga i nedan angivna delar skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Även för det---(= utskottet s. 24 rad 5 nedifrån—rad 2 nedifrån)
--- — äro belägna. Med hänsyn härtill och då utskottet i nu före
varande
fråga är i huvudsak av samma uppfattning som motionären, anser
sig utskottet kunna i så måtto instämma i motionärens uttalande, att dotterbolagens
styrelser regelmässigt böra bestå av personer, som äro bosatta inom
vederbörande dotterbolags verksamhetsområde.
Det vid den förevarande---(utskottet s. 25 rad 6 uppifrån—s. 26
rad 13 uppifrån)---intressena i övrigt. Beträffande 11 § i samma av
talsförslag
vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke stadgandet därom att
centralbolaget skall iakttaga att till ledamot i styrelsen för dotterbolag, där
så finnes lämpligt, utses verkställande direktören, måtte helt uteslutas. Verkställande
direktören i centralbolaget eller annan medlem i centralbolagets
ledning, som därtill förordnas, bör erhålla kallelse till styrelsesammanträde
i dotterbolagen, vid vilka sammanträden yttrande- och förslagsrätt bör föreligga
för dem. I övrigt har utskottet ej något i sak att erinra mot förevarande
avtalsförslag.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
31
Bilaga.
De sakkunnigas förslag
till
Bolagsordning
för
Sveriges centrala restaurangaktiebolag.
1 §•
Detta bolag, vars firma är »Sveriges centrala restaurangaktiebolag», är
grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen örn aktiebolag den 12
augusti 1910 och Kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker.
2 §.
Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom
att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.
3 §•
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
4 §•
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem miljoner kronor och högst
femton miljoner kronor.
5 §.
Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.
Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje å
ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot
avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal
jämte talong; och förfares på samma sätt allt framgent. 6
6 §.
Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50 000 kronor och
dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst 14 950 000 kronor.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fem procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga nim. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.
Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas högst fem procent å aktiebeloppet.
Återstående vinst skall, i den mån den ej enligt 8 § användes för inlösen av
preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Då bolaget upplöses, skall ägare av preferensaktie med företrädesrätt framför
stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava brustit
i fem procent utdelning. Därefter skall ägare av stamaktie erhålla ett på
motsvarande sätt beräknat belopp. Övriga tillgångar tillfalla statsverket.
7 §•
Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna
äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda
aktier, att teckna de nya aktierna.
Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.
8 §.
Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.
I fråga örn dylik inlösen gälla följande bestämmelser:
örn av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som enligt
6 § erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott
till inlösen av preferensaktier.
Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.
Med enkelt majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,
som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom
utlottning inför notarius publicus i Stockholm.
_ Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,
verkställd i den ordning som i fråga örn meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter fem procent om året från det
löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning
för ett eller flera föregående år.
Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.
Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens
försorg förses med påskrift om inlösandet.
9 §•
Stamaktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller svensk medborgare,
som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Preferensaktierna i bolaget
må ägas endast av svenska staten.
10 §’
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter nied fyra suppleanter för dem.
2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger
eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar
hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger
eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts gäller
dock icke ledamot eller suppleant i styrelsen för bolagets dotterbolag.
3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
33
och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter
och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,
och skall i följd härav, då styrelsen första gången utses, halva antalet
ledamöter och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Majit
utsedd styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för
vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående
tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande
direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i 2 mom. är stadgat för
styrelseledamot.
4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.
5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren i bolaget
äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när fem av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse
skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.
Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.
Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
bolaget godkänts såsom sådant restaurangbolag som avses i 3 kap. 15 §
andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker, är ej giltigt,
med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda
ledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som
infaller näst efter utgången av nämnda tid.
6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga revisorer.
7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
styrelsesuppleantema bestämmas av Kungl. Majit.
11 §-
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.
12 §.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.
2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel
i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotell- eller
restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger eller har andel
i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts gäller dock icke revisor
eller revisorssuppleant i bolagets dotterbolag.
3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie
bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.
Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.
fallang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 36. I!
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,
må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,
som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.
Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och
tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande
kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.
Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet
och därefter av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal
och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.
5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t, samt till revisor,
som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl.
Maj :t.
13 §.
Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 maj påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av
styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt
balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 20 maj böra över granskningen
avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller
avstyrkes.
14 §.
Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot
av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning
efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.
15 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året under
juni månad.
Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,
skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:
1.
fastställande av balansräkning;
2. fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;
3. fråga örn användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna lyftas;
4. val av styrelseledamöter och suppleanter;
5. val av en revisor och en suppleant; samt
6. bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor och den revisorssuppleant, som utses å bolagsstämma.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
35
16 §.
Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda
aktier.
Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleant^
i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför
trehundra röster.
17 §•
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och genom brev
med posten. Kallelse till bolagsstämma skall vara införd i tidningen och avsänd
till aktieägarna senast två veckor före ordinarie stämman och senast
en vecka före extra stämma.
18 §.
Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj :ts tillstånd.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
De sakkunnigas förslag
till
Avtal
angående
godkännande av Sveriges centrala restaurangaktiebolag såsom
sådant restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket
förordningen angående försäljning av rusdrycker.
1 §•
o Med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt
förordningen den 1945 (nr ), godkänner Kungl. Maj:t
å statens vägnar härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari
1946 till och med den 31 december 1949 Sveriges centrala restaurangaktiebolag
såsom sådant restaurangbolag som avses i nämnda förordning, med de
rättigheter och skyldigheter som därmed följa jämlikt lag och författning
samt på följande villkor i övrigt.
Kungl. Majit godkänner icke för tid, under vilken detta avtal är gällande,
annat bolag såsom restaurangbolag.
2 §•
Centralbolaget förbinder sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag.
3 §•
Det aligger centralbolaget
att under den tid avtalet gäller utöva utskänkning av rusdrycker på sätt
förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Majit utfärdat eller kan komma
att utfärda i fråga om handhavandet av sådan utskänkning,
o ott noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse
å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,
att vid sådan utskänkning tillämpa de grunder för prissättningen, som kontrollstyrelsen
kan komma att föreskriva, samt
att städse med omsorg och noggrannhet handhava de ekonomiska och sociala
uppgifter, vilka ankomma på bolaget. 4
4 §.
Centralbolaget förbinder sig
att tillhandagå kontrollstyrelsen och vederbörande systembolag med uppgifter
och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av kontrollstyrelsen
eller systembolagen åliggande tillsyn över rusdryckshanteringen, samt
att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning
kontrollstyrelsen föreskriver.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
37
5 §•
Det åligger centralbolaget
att vid handläggning av frågor, som beröra lokala förhållanden, i erforderlig
utsträckning söka kontakt med vederbörande lokala myndigheter,
att bereda de lokalt verksamma organen inom bolagets rörelse tillfälle att
framlägga sina synpunkter i dylika frågor för bolagets centrala ledning ävensom
att
på andra sätt, som stå bolaget till buds, bidraga till att kontakt uppehälles
med de lokala intressena.
6 §•
För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för
behandling av andra spörsmål av större betydelse för centralbolagets verksamhet
skall finnas ett arbetsutskott. Detta arbetsutskott består förutom av
verkställande direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en
bland de av Kungl. Majit förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga
i arbetsutskottets överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer,
på vilkas handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande
och vice ordförande i arbetsutskottet, vilket sammanträder på kallelse
av ordföranden eller verkställande direktören.
I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för arbetsutskottets
verksamhet. Åtgärd i strid mot något av arbetsutskottet gjort
uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med
mindre styrelsen godkänt den ifrågasatta åtgärden.
Vid arbetsutskottets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillstädes samtliga styrelseledamöter och revisorer.
7 §•
Centralbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Majit,
gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.
Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant
bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl. Majit
utsedd styrelseledamot och suppleant.
8 §•
Centralbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll,
som de pröva nödig.
9 §■
Centralbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre tid än
den, för vilken bolaget godkänts såsom sådant restaurangbolag, som avses
i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,
utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna i
bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal
slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.
10 §.
Centralbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders anskaffningsvärde
men må använda fri avskrivning å inventariers anskaffningsvärde.
För ytterligare avskrivningar som ej enligt lag skola ske fordras Kungl.
Majlis medgivande.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Bolaget medgives rätt att överföra vinstmedel till pensionsstiftelse.
Vidare äger bolaget verkställa avsättning till dels vinstregleringsfond, vilken
ej må överstiga 15 000 000 kronor, dels ock reservfond. Till reservfond
må avsättas högst 1 500 000 kronor årligen intill dess fonden uppgår till
15 000 000 kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga runi utan Kungl.
Maj:ts medgivande.
11 §•
I fråga örn dotterbolag, genom vilket restaurangrörelse drives, förbinder
centralbolaget sig att före registreringen av nybildat sådant bolag eller, därest
bolaget förvärvar aktiemajoritet i annat dylikt bolag, senast inom sex månader
efter förvärvet underställa bolagsordningen Kungl. Maj:ts godkännande.
Ändring i bolagsordningen må icke vidtagas utan att sådant godkännande
lämnats.
I övrigt åligger det centralbolaget att beträffande sådant dotterbolags organisation
och verksamhet iakttaga
att aktiekapitalet i dotterbolag utgöres av stamaktier och preferensaktier,
att stamaktiekapitalet uppgår till högst en procent av aktiekapitalet eller
om detta i bolagsordningen fastställts till vissa minimi- och maximibelopp,
högst en procent av minimibeloppet, i vartdera fallet dock till minst 20 000
kronor, att stamaktierna ägas endast av svenska medborgare som erhållit
tillstånd därtill av vederbörande myndighet och att preferensaktierna icke
ägas av annan än centralbolaget,
att av dotterbolags vinst å stamaktierna årligen utdelas högst fem procent
å aktiebeloppet,
att dotterbolags styrelse skall bestå av fem ledamöter och fem suppleanter,
att till ledamot i styrelsen för dotterbolag, där så finnes lämpligt, utses
verkställande direktören i centralbolaget,
att centralbolaget vid bolagsstämma med dotterbolag — till förmån för
stamaktieägarna — skall avstå från att rösta då fråga är om val av en
styrelseledamot och suppleant för denne,
att den av Kungl. Majit utsedde revisorn hos centralbolaget jämväl utses
till revisor hos dotterbolagen,
att centralbolaget vid bolagsstämma med dotterbolag — till förmån för
stamaktieägama — skall avstå från att rösta vid val av en revisor och suppleant
för denne,
att beslut rörande ersättning till ledamöter och suppleanter i dotterbolags
styrelse ävensom till revisorer och suppleanter för dessa i nämnda bolag
omedelbart anmälas till Kungl. Majit,
att dotterbolag icke verkställer avskrivningar i större utsträckning än som
för centralbolaget angives i 10 § i detta avtal,
att dotterbolag icke utan Kungl. Majits medgivande verkställer avsättning
till fonder i vidare mån än som enligt lag skall ske, samt
att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå sedan fondavsättning
skett, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i
överensstämmelse med gällande bolagsordning.
12 §.
Därest annan än centralbolaget godkännes såsom sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,
skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets
för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom fastigheter, vanda
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
39
ger, inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån
sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,
som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till
övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande
enligt lagen örn skiljemän.
13 §.
Skulle tvist uppstå mellan staten och centralbolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.
14 §.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
Stockholm den
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
De sakkunnigas förslag
till
Avtal
angående
stamaktiekapitalet i|Sveriges centrala restaurangaktiebolag.
Sedan staten i avtal den 1945 med Sveriges centrala res
taurangaktiebolag
för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1946 till
och med den 31 december 1949 godkänt bolaget såsom sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, har mellan staten, å ena sidan, samt undertecknade, stamaktieägare
i bolaget,---å andra sidan, träffats följande avtal angående
stamaktiekapitalet i nämnda bolag.
1 §•
Envar av undertecknade har förvärvat fem stamaktier i Sveriges centrala
restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt parikurs av
ettusen kronor för aktie.
2 §•
oStamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så
påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det
antal därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till
betalning, med tillägg av fem procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldits.
3 §•
Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten
eller den Kungl. Majit godkänner såsom ägare av aktierna.
Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda
ny ägare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller. 4
4 §.
Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna
ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,
överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat
än med Kungl. Majlis medgivande och på villkor, som Kungl. Majit må bestämma,
utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, om
stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta avtal,
utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt
realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.
Utan hinder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan
att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit
av Kungl. Maj :t fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför
statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas pari
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
41
värde jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Sådan
pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras utan
att Kungl. Majit på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka statens
rätt.
5 §.
Stamaktieägama förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa
överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Majit given
anvisning.
6 §.
Om stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras
å aktiebreven.
7 §.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och
—--för stamaktieägarnas räkning ett.
Stockholm den
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 36
De sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av bolagsordningarna
för de nuvarande fem restaurangbolagen.
Bolagsordning
för
1 §•
Detta bolag, vars firma är — — —, är grundat på aktier enligt bestämmelserna
i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910 och Kungl, förordningen den
18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker.
2§.
Bolaget har till ändamål att — såsom dotterbolag till sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker — driva restaurang- och hotellrörelse ävensom att idka
annan därmed sammanhängande verksamhet.
3 §•
Bolagets styrelse har sitt säte i---,1 2
4 §■
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst---kronor och högst---
kronor.3
5 §•
Aktie skall lyda å etthundra kronor och skola aktiebreven ställas till viss
man.
6 §.
Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av---kronor4 och
dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst---kronor.5
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fem procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.
Då bolaget upplöses, skall ägare av preferensaktie med företrädesrätt fram
1
De fem nuvarande restaurangbolagen bibehålla sina firmanamn oförändrade.
2 Någon ändring i vad som nu gäller föreslås icke i detta hänseende.
3 Bolagens aktiekapital bibehållas oförändrade.
4 Stamaktiekapitalen fastställas för vart och ett av bolagen till 20 000 kr.
5 Preferensaktiekapitalen komma att uppgå till högst följande belopp, nämligen i SARA
5 980 000 kr., i VARA 1480 000 kr., i SKAR 1780000 kr., i BARA 730 000 kr. och i ÖSARA
880 000 kr.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
43
för stamaktieägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava brustit i
fem procent utdelning.
Vid ökning av aktiekapitalet genom utgivande av aktier för vilka betalning
skall erläggas i penningar må stamaktie tecknas endast av stamaktieägare
och preferensaktie endast av preferensaktieägare, ökning av aktiekapitalet
genom utgivande av gratisaktier må ej förekomma.
7 §•
Stamaktie i bolaget kan ägas endast av svensk medborgare, som därtill
erhållit tillstånd av — — —/ Antalet stamaktieägare må icke överstiga tio.
Preferensaktierna i bolaget må ägas endast av sådant restaurangbolag,
som i 2 § avses.
8 §.
Bolagets styrelse består av fem ledamöter med lika många suppleanter
för dem.
Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger eller
har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotelleller
restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger eller
har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts utgör dock icke
hinder för ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant restaurangbolag, som
i 2 § avses, eller för tjänsteman i nämnda bolag att vara ledamot eller suppleant
i bolagets styrelse.
Styrelseledamöterna och styrelsesuppleanterna utses å ordinarie bolagsstämma
för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma.
Stamakiieägarna utse en ledamot av styrelsen och suppleant för denne,
övriga ledamöter och suppleanter i styrelsen utses av ägaren till preferensaktierna.
Styrelsen är beslutför när tre ledamöter äro tillstädes såvida dessa äro örn
beslutet ense. Kan enighet ej uppnås inom styrelsen, är den beslutför endast
när fem ledamöter äro närvarande.
9 §.
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.
10 §.
Bolagets verkställande direktör utses av styrelsen. Styrelsens val skall för
godkännande underställas styrelsen för restaurangbolag, som i 2 § avses.
11 §•
Verkställande direktören har skyldighet att, där ej styrelsen annorlunda
beslutat, övervara styrelsens sammanträden och föredraga ärendena inom
styrelsen samt äger, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, att därvid
väcka förslag och göra framställningar, att deltaga i överläggningarna och
att få sin avvikande mening antecknad till protokollet. 1
1 Tillståndet skall meddelas beträffande stamaktieägare i SARA av Överståthållarämbetet samt
beträffande stamaktieägare i övriga bolag av länsstyrelserna i resp. Göteborgs och Bohus, Malmöhus,
örebro och Östergötlands län.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
12 §.
Bolaget må ej låta avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person
utgå i förhållande till storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse.
Ej heller må bolaget vidtaga åtgärd sorn, till men för bolaget, gynnar
kommun eller annan.
13 §.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall
finnas en revision, bestående av två revisorer jämte lika många suppleanter.
Till revisor eller revisorssuppleant må icke utses den, som äger eller har
andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotell- eller
restaurangrörelse, ej heller den sorn. ändock att han icke äger eller har andel
i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts utgör dock icke hinder för
revisor eller revisorssuppleant i sådant restaurangbolag, som i 2 § avses, att
vara revisor eller revisorssuppleant i bolaget.
Revisorerna och suppleanterna utses å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill nästa ordinarie bolagsstämma.
Stamaktieägarna utse en revisor och suppleant för denne, och ägaren till
preferensaktierna utser den andre revisorn och dennes suppleant.
14 §.
Ledamöterna och suppleanterna i bolagets styrelse ävensom revisorerna
och suppleanterna för dessa äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt föreskrifter
som meddelats av styrelsen för restaurangbolag, som i 2 § avses.
15 §.
Bolagets räkenskaper avslutas för kalenderår. Senast den 1 mars skola
räkenskaperna överlämnas till revisorerna för granskning, som bör vara avslutad
senast den 31 mars.
16 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i---en gång örn året under april
månad.1
Ä denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,
skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling förekomma:
a)
fastställande av balansräkning;
b) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas
utlåtande avser;
c) fråga örn användande av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, den tidpunkt då densamma får av aktieägarna
lyftas;
d) val av styrelseledamöter och suppleanter; samt
e) val av revisorer och suppleanter.
17 §.
Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom företrädda
aktier. 1
1 Bolagsstämman skall hållas å ort, där styrelsen har sitt säte.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
45
18 §.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola, enligt styrelsens bestämmande, ske antingen genom avsändande i rekommenderade
brev av meddelandet till samtliga aktieägare under deras i
aktieboken angivna adress, eller ock medelst kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast två veckor
före ordinarie stämman och senast en vecka före extra stämma.
19 §.
Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten