Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.

1945-05-08 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:38, Betänkande i anledning av väckt motion om införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1945 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning

av gruvindustrien.

(lia avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 61,

av herr Sundström i Vikmanshyttan har hemställts, att riksdagen måtte besluta

hemställa till Kungl. Majit att företaga en utredning av frågan örn införande

av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien

och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

I motionen har till stöd för det framställda yrkandet anförts i huvudsak

följande. En sak som länge intresserat de kommuner, vilka hade gruvindustri

inom sitt område, vore huruvida det icke vore berättigat med en extra

skatt för sådan industri. Där malmfyndigheter upptäcktes och brytning igångsattes

följde, i likhet med vid annan industri, att olika behov inom kommunerna

stegrades i mycket hög grad. Därav följde givetvis högre kommunala

utgifter. Även skatteunderlaget ökade i någon mån men säkert icke i samma

grad som utgifterna krävde. Gruvindustri vore icke av samma bestående

karaktär som annan verksamhet. När malmtillgången toge slut eller minskade,

så att brytning icke längre lönade sig, nedlades driften och kommunen

finge ekonomiska problem för framtiden. På detta område vore vidare icke

blott svenska utan även i mycket stor utsträckning utländska kapitalintressen

intresserade. Avkastningen borde därför icke helt komma i gruvägarnas

fickor, utan samhällena borde göras delaktiga i större utsträckning än hittills.

Tanken hade därför blivit väckt, huruvida man icke kunde införa ett

slags malmaccis för att trygga kommunernas ekonomi och framtid. Efter

vilka grunder och med huru stort belopp en dylik accis skulle utgå ävensom

huruvida det skulle vara enbart en kommunalskatt eller en kombinerad statsoch

kommunalskatt finge klargöras genom utredning.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

einottagit utlåtanden över motionen av kommerskollegium och kontrollstyrelsen

ävensom av järnkontoret och Sveriges industriförbund.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr SS.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört bland annat följande. Kollegium

utginge från att med malm i detta sammanhang förstodes enligt gruvlagen

inmutningsbara mineralämnen. Synpunkter liknande de i motionen

framförda syntes dock kunna göras gällande även beträffande andra mineralämnen,

exempelvis stenkol, kalksten, fältspat och kvarts. Jämlikt 1938

års gruvlag tilifölle numera hälften av från och med år 1940 inmutade fyndigheter

staten i form av kronoandel. Det allmänna hade därigenom bereus

möjlighet att tillgodogöra sig en avsevärd andel av avkastningen. Nu bearbetade

fyndigheter folie emellertid i regel icke inom denna kategori, då gruvägamas

rättigheter grundade sig på äldre lagstiftning. Endast då staten i

förekommande fall begagnade jordägarandel förelåge en viss motsvarighet.

Genom 1907 års och senare malmavtal rörande Luossa vaara-Kiiruna vaar a

aktiebolags malmbrytning i Norrbottens län hade emellertid staten beretts

delägarskap och andel i avkastningen. Därvid hade även berörts frågan örn

särskild avgiftsbeläggning av malmproduktionen. Jämlikt 28 § i 1927 års

malmavtal hade staten nämligen förbundit sig att gottgöra där avsedda

malmbolag vad de för malm, som brutits i någon i avtalet avsedd fyndighet,

måst vidkännas på grund av exporttull eller annan pålaga eller avgift av vad

slag det vara må, som av svenska staten pålagts järnmalm, som brytes eller

exporteras. Införande av malmaccis skulle sålunda, för den tid 1927 års

malmavtal gällde, i fråga om dessa fyndigheter icke medföra ökade inkomster

för staten; i stället skulle staten, örn accisen skulle tillfalla kommunerna,

eventuellt själv få tillskjuta medlen. — Vad beträffade de norrbottniska

malmfälten hade förslag med liknande sociala syften som motionens

föranlett åtgärder. 1936 års riksdag hade anvisat ett reservationsanslag av

150 000 kronor för låneunderstöd till fastighetsägare i Kiruna och Malmberget,

som kommit i nödläge på grund av att driften vid malmfälten varit

inskränkt. 1938 års riksdag hade anvisat ett anslag av 3 miljoner kronor

till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. Även i fråga om

en del av fyndighetema i Skelleftefältet i Västerbottens län hade skapats

möjligheter att vid behov vidtaga stödåtgärder. 1935 års riksdag hade erhållit

tillfälle att avgiva yttrande över vissa av vederbörande departementschef

förordade åtgärder. Skandinaviska kreditaktiebolaget hade såsom

huvudintressent i Bolidens gruvaktiebolag erbjudit sig att verka för att gruvbolaget

till Kungl. Majit gjorde vissa åtaganden, avseende bland annat att

skydda vissa sociala intressen i fall av nedläggning eller väsentlig inskränkning

av gruvdriften. Gruvbolaget skulle överlämna medel, som jämte viss

avkastning därav skulle bilda en fond till ett sammanlagt belopp av 3 miljoner

kronor. Fondmedlen kunde enligt angivna grunder användas för vissa

sociala eller allmännyttiga ändamål. Statsmakterna hade sålunda redan i

några fall beträffande särskilt omfattande gruvföretag berett möjligheter att

vidtaga åtgärder. — Vad anginge järngruvfälten i Norrbotten vore malmtillgångarna

av sådan storleksordning, att de medgåve driftens fortsättande

inom överskådlig tid. Ä andra sidan bestämdes omfattningen av driften

nästan helt av exportmöjligheterna, samtidigt som de samhällen, som ripp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

3

växt vid gruvfälten, vore nästan helt beroende av gruvdriften. Vad beträffade

Bolidens gruvaktiebolag rörde det sig om guld-, koppar-, zink- och blymalmer.

Fyndigheterna vore, ehuru i vissa fall rätt stora, dock av begränsad

storleksordning. Även örn starka prisfluktuationer kunde förekomma i fråga

örn andra malmer än guldmalm funnes dock i regel vissa avsättningsmöjligheter.

Rent driftekonomiskt ställde det sig fördelaktigt med intensiv bearbetning

av sådana fyndigheter. Mångenstädes, exempelvis i Falun, Norberg

och Striberg samt på ett flertal andra ställen i mellersta Sverige, hade sedan

åtskilliga hundra år pågått gruvdrift, som visserligen växlat till omfattningen

men som man knappast hade anledning antaga skulle upphöra under tidrymder,

med vilka man behövde räkna. Detta gällde kanske framför allt

de järngruvor, som försåge den inhemska järnhanteringen med råvara. Å

andra sidan vore driften vid exporlgruvfälten i mellersta Sverige konjunkturkänslig

på liknande sätt som vid gruvfälten i Norrbottens län. Kommunerna

i de sydliga delarna av landet torde dock, med vissa undantag, icke vara lika

beroende av gruvdriften, då näringslivet i regel vore mindre ensidigt inriktat.

Behovet av det föreslagna särskilda stödet för kommunerna bleve sålunda

mycket varierande och torde i allmänhet svårligen kunna i förväg

överblickas med någon större grad av säkerhet. Kollegium ville ifrågasätta,

huruvida icke de ogynnsamma verkningarna av gruvdriften, sedd i dess helhet,

blivit i motionen väl kraftigt understrukna. — Enär en malmaccis finge

antagas skola fastställas efter någon allmän regel, exempelvis till viss del

av malmvärdet vid gruvan, komme den att få en ur sociala behovssynpunkter

ojämn effekt. Mycket ojämn bleve också belastningen på gruvföretagen,

av vilka en del normalt arbetade med obetydlig vinstmarginal, andra med

bättre sådan. För den inhemska malmförädlingsindustrien skulle en malmaccis

verka till fördyring av råvaran exempelvis för järnhanteringen, som

under sämre konjunkturer arbetade med obetydlig vinstmarginal i varje fall

beträffande handelsjärn. Möjligheterna all tillgodogöra de svagare malmfyndiglieterna

skulle minskas genom den ifrågasatta belastningen. Fråga vore

om icke kommunerna i längden snarare skulle vara mera betjänta av åtgärder,

som underlättade bearbetandet av svaga fyndigheler, varigenom gruvdriften

skulle få större livslängd. Genom nuvarande skattesystem tillfördes

såväl kommunerna som slaten en icke oväsentlig del av gruvdriftens överskott,

vartill komme den andel i avkastningen från nyinmutade fyndigheter,

som nu gällande gruvlagstiftning beredde staten. På anförda skäl ansåge

kollegium, att gruvdriften icke borde belastas med särskild avgift i form

av malmaccis, och funne därför icke skäl att tillstyrka verkställandet av den

ifrågasatta utredningen.

Kontrollstgrelscn. som till en början anmärkt, att frågan redan i viss

mån beaktats av statsmakterna genom ovan anmärka åtgärder, har därutöver

anfört bland annat följande. Med allt beaktande av de i motionen framförda

synpunkterna rörande kommunernas svårigheter ville det synas styrelsen,

som om det allmänna borde söka bistå kommunerna i här åsyftade

fall genom andra utvägar än genom en särskild beskattning av gruvindu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

strien. Styrelsen ansåge sig böra ifrågasätta, huruvida det av principiella skäl

överhuvud taget vore lämpligt att införa en speciell skatt för att anskaffa

medel för ett visst begränsat ändamål. Regelmässigt gällde eljest, att skatterna

inflöte till statskassan för användning till budgetära ändamål i allmänhet.

Därtill komme, att en beskattning av gruvindustrien innebure icke

ringa vanskligheter med hänsyn till svårigheterna att utfinna en metod,

som åstadkomme en någorlunda jämn och rättvis skattebelastning. Vidare

kunde frågan icke anses gälla enbart gruvhanteringen, utan liknande spörsmål

kunde tänkas uppstå inom andra industriella produktionsområden. Det

ville därför förefalla styrelsen som örn tillgodoseendet av det angivna syftet

hellre borde ske i annan ordning än genom en särskild gruvbeskattning. —

Styrelsen hade förutsatt, alt det närmast ankomme på styrelsen att yttra

sig rörande möjligheterna att skattetekniskt anordna en beskattning av ifrågavarande

slag, därest en sådan ansåges böra komma till stånd. Då ett

flertal större järnverk och andra förädlingsindustrier bearbetade egna gruvor

och regelrätt försäljning av malm m. m. icke förekomme, syntes skatt icke

kunna uttagas på grundval av uppgifter örn försäljningen utan borde beräknas

med ledning av uppgifter örn produktionen. Vid val av skattetyp

syntes två möjligheter föreligga. En möjlighet vore alt utforma skatten såsom

en värdeskatt, motsvarande viss de! av värdet av bortfraktad malm

m. m. Enär det icke torde vara möjligt att i varje särskilt fall fastställa

produkternas värde — huvudsakligen av det skälet, att företag, som bearbetade

i egna gruvor utvunnen malm, endast åsatte malmen ett internt avräkningsvärde

eller annat värde, som icke kunde läggas till grund för skattebeläggning

— torde en sådan skattetyp icke kunna komma i fråga. En annan

möjlighet vore att uttaga skatt med visst belopp per enhet bortfraktad malm.

Därvid skulle olika skattesalser kunna tänkas för malm m. m. av olika art.

Det torde emellertid vara svårt att komma fram till någorlunda rättvisa

skattesatser. Det torde icke finnas två olika gruvor innehållande exakt samma

malm, och från samma gruva torde från tid till annan erhållas malm

av skiftande sammansättning och värde. Vidare berodde värdet av exempelvis

järnmalm icke enbart på järnhalten utan även på i malmen ingående

andra ämnen såsom svavel, fosfor, mangan m. m. Därest skattebelastningen

på olika slag av malm skulle bliva någorlunda rättvis, bleve så många skattesatser

och ett så invecklat kontrollsystem erforderliga, att ej heller en

dylik skattetyp syntes kunna ifrågakomma. Om därför särskild beskattning

av gruvindustrien i form av en indirekt skatt å gruvprodukter likväl ansåges

böra införas, skulle sådan skatt måhända kunna uttagas i form av en avgift

med visst, lika högt belopp för varje enhet bortfraktad malm m. m.

och så fastställd, att avgiften icke sattes högre än att den kunde bäras av

den gruvprodukt, som hade lägsta värdet per enhet. Sådan avgift torde kunna

uttagas av gruvägarna genom ett deklarationsförfarande.

Järnkontoret och Sveriges industriförbund ha förenat sig om ett gemensamt

utlåtande, vari anförts i huvudsak följande. Anledningen till den ifrågasatta

beskattningen av gruvindustrien syntes vara ett förment beskattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

5

anspråk från vederbörande kommuns sida. Motionären hade visserligen berört

möjligheten av en kombinerad stats- och kommunalskatt, men motiveringen

syntes uteslutande avse det kommunala området. Organisationerna

ville erinra örn att kommunalskatteberedningen i sitt 1942 framlagda betänkande

(SOU 1942:34) uttalat, ali den särskilda skattekraft, som kunde

tagas i anspråk genom speciella skatter, borde vara förbehållen staten. Motionären

syntes göra gällande, att gruvdrift skulle liksom all annan industri

föranleda en sådan stegring av de kommunala utgifterna, att ökningen av

skatteunderlaget icke skulle vara tillräcklig för täckande därav. Argumenteringen

i denna del syntes giva uttryck för samma tankegång, som framförts

såsom skäl för en kommunal näringsskatt. Efter ingående undersökning

hade kommunalskatteberedningen i sitt ovannämnda betänkande förklarat

sig icke kuna förorda införandet av en näringsskatt i vårt kommunala

skattesystem. Motionären hade uppenbarligen underskattat de gynnsamma

verkningarna å skatteunderlaget och arbetstillgången, som verksamhet av

detta slag regelmässigt medförde. Huru ringa del av vinsten som återstode

sedan därå belöpande skatter uttagits av ett företag och dess delägare, framginge

av en den 21 september 1944 av näringslivets skattedelegation i anledning

av remiss från 1944 års allmänna skattekommitté upprättad promemoria.

—• Emellertid torde de omständigheter som föranlett motionen icke

anknyta sig till gruvdrift av permanent karaktär. Tanken på en speciell beskattning

torde lia uppstått på grund av förhållandena under föregående

världskrig. Gruvdrift hade då igångsatts å åtskilliga under normala förhållanden

icke brytvärda fyndigheter, icke sällan med utländskt kapital. Dessa

företag hade i allmänhet måst nedläggas omedelbart efter krigets slut. Utan

tvivel hade detta förorsakat betydande olägenheter för vederbörande kommuner.

Jämväl under nuvarande världskrig hade gruvdrift igångsatts å under

normala förhållanden icke brytvärda fyndigheter, men icke i tillnärmelsevis

samma omfattning som under förra kriget, och utländskt kapital vore

i ytterst ringa grad intresserat. I övervägande antalet fall hade driften kommit

till stånd på föranstaltande av industrikommissionen eller annat statligt

organ och utgjorde ett nödvändigt led i försvarsberedskapen eller folkförsörjningen.

Självkostnadspriset för de vid dylik gruvdrift utvunna produkterna

ställde sig ofta mycket högt. Vid den statliga prisregleringen hade priserna

avvägts så snävt att intet utrymme funnes för en opåräknad utgift

såsom malmaccis eller dylikt. Att retroaktivt uttaga en sådan skatt vore därför

uteslutet. Om dylika fyndigheter gjordes till föremål för en beskattning

av detta slag, bleve en höjning av priserna oundviklig och skulle sannolikt

föranleda att driften till förfång för vederbörande kommun nedlades vid en

tidigare tidpunkt än eljest skulle blivit fallet. Resultatet av beskattningen

skulle därigenom bliva rakt motsatt det avsedda. Vidare erinrades om att

denna verksamhet ansetts så betydelsefull, alt Kungl. Maj:t i åtskilliga fall

beviljat eftergift av krigskonjunkturskatt för dylik verksamhet. Det vore

uppenbarligen icke rimligt att hämma en verksamhet, som statsmakterna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

U tskottet.

ansett sig böra stimulera medelst särskilda lättnader i beskattningen, genom

en speciell skatt för dylik verksamhet. — Det alldeles övervägande

flertalet gruvor inom landet vore utbyggda med betydande investeringar

och på lång sikt. I avseende å konjunkturväxlingar intoge dessa gruvor

ingen särställning i förhållande till andra industrier. Gruvföretagen hade

genom klokt planlagda undersökningsarbeten sökt att i all tänkbar utsträckning

säkerställa malmtillgången och därmed gruvornas framtid, i vilket

avseende stora framsteg gjorts de senaste åren. Detta framginge bland

annat av det nyligen utkomna arbetet »De mellansvenska järnmalmernas

geologi» av P. Geijer och N. H. Magnusson. Av samma arbete framginge även,

att i varje fall för de mellansvenska järngruvornas vidkommande stora

malmreserver kunde påräknas. — På grund av det anförda hemställdes, att

utskottet ville föreslå riksdagen, att förevarande motion icke måtte föranleda

någon åtgärd.

I den nu förevarande motionen har anförts, att igångsättande av gruvindustri

föranledde stegrade utgifter för vederbörande kommun utan att

skatteunderlaget i samma grad ökades samt att dylik industri icke vore av

samma bestående karaktär som annan verksamhet, varför vid nedläggande

av driften vållades ekonomiska problem för framtiden för ifrågavarande

kommun. Med anledning därav har yrkats utredning angående införande av

en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.

Utskottet får till en början uttala, att det, såsom framhållits i kontrollstyrelsens

över motionen avgivna utlåtande, av principiella skäl synes kunna

ifrågasättas, huruvida en speciell skatt för anskaffande av medel för ett visst

begränsat ändamål lämpligen bör införas. I detta sammanhang torde även

böra framhållas, att förhållanden av sådan art som de i motionen berörda

torde förekomma även i fråga örn andra industrier än gruvindustrien. Vidare

vill utskottet erinra om de svårigheter att anordna den ifrågasatta beskattningen

på någorlunda rättvist sätt, vilka jämväl berörts i förenämnda

utlåtande.

Det i motionen avsedda syftemålet om tillgodoseende av kommunernas

intressen vid nedläggande eller inskränkning av driften vid därstädes bedriven

gruvindustri finner utskottet visserligen värt allt beaktande. Emellertid

torde, såsom framhållits särskilt i det av kommerskollegium avgivna utlåtandet

över motionen, förhållandena vara synnerligen olikartade i fråga örn

olika gruvfyndigheter.

Med hänsyn härtill synes det utskottet, att kommunernas intressen i nu

avsedda fall lämpligen torde böra tillgodoses på annat sätt än genom införande

av en speciell beskattning för detta ändamål. Utskottet vill härvidlag

erinra örn vad som i detta hänseende tidigare förekommit beträffande vissa

större gruvföretag. Utskottet förutsätter, att jämväl i framtiden frågor av

denna art uppmärksammas av statsmakterna och vederbörande gruvföretag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

7

att motionen 11:61 av herr Sundström i Vikmanshyttan

örn införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning

av gruvindustrien icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar

Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Frans Ericson, Velander, Eklund och Robert Berg,

samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Sandberg,

Orgard, Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström

i Skövde och Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.