Betänkande i anledning av väckt motion om införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.
1945-05-08 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:38, Betänkande i anledning av väckt motion om införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1945 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning
av gruvindustrien.
(lia avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 61,
av herr Sundström i Vikmanshyttan har hemställts, att riksdagen måtte besluta
hemställa till Kungl. Majit att företaga en utredning av frågan örn införande
av en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien
och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
I motionen har till stöd för det framställda yrkandet anförts i huvudsak
följande. En sak som länge intresserat de kommuner, vilka hade gruvindustri
inom sitt område, vore huruvida det icke vore berättigat med en extra
skatt för sådan industri. Där malmfyndigheter upptäcktes och brytning igångsattes
följde, i likhet med vid annan industri, att olika behov inom kommunerna
stegrades i mycket hög grad. Därav följde givetvis högre kommunala
utgifter. Även skatteunderlaget ökade i någon mån men säkert icke i samma
grad som utgifterna krävde. Gruvindustri vore icke av samma bestående
karaktär som annan verksamhet. När malmtillgången toge slut eller minskade,
så att brytning icke längre lönade sig, nedlades driften och kommunen
finge ekonomiska problem för framtiden. På detta område vore vidare icke
blott svenska utan även i mycket stor utsträckning utländska kapitalintressen
intresserade. Avkastningen borde därför icke helt komma i gruvägarnas
fickor, utan samhällena borde göras delaktiga i större utsträckning än hittills.
Tanken hade därför blivit väckt, huruvida man icke kunde införa ett
slags malmaccis för att trygga kommunernas ekonomi och framtid. Efter
vilka grunder och med huru stort belopp en dylik accis skulle utgå ävensom
huruvida det skulle vara enbart en kommunalskatt eller en kombinerad statsoch
kommunalskatt finge klargöras genom utredning.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
einottagit utlåtanden över motionen av kommerskollegium och kontrollstyrelsen
ävensom av järnkontoret och Sveriges industriförbund.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr SS.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
•>
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört bland annat följande. Kollegium
utginge från att med malm i detta sammanhang förstodes enligt gruvlagen
inmutningsbara mineralämnen. Synpunkter liknande de i motionen
framförda syntes dock kunna göras gällande även beträffande andra mineralämnen,
exempelvis stenkol, kalksten, fältspat och kvarts. Jämlikt 1938
års gruvlag tilifölle numera hälften av från och med år 1940 inmutade fyndigheter
staten i form av kronoandel. Det allmänna hade därigenom bereus
möjlighet att tillgodogöra sig en avsevärd andel av avkastningen. Nu bearbetade
fyndigheter folie emellertid i regel icke inom denna kategori, då gruvägamas
rättigheter grundade sig på äldre lagstiftning. Endast då staten i
förekommande fall begagnade jordägarandel förelåge en viss motsvarighet.
Genom 1907 års och senare malmavtal rörande Luossa vaara-Kiiruna vaar a
aktiebolags malmbrytning i Norrbottens län hade emellertid staten beretts
delägarskap och andel i avkastningen. Därvid hade även berörts frågan örn
särskild avgiftsbeläggning av malmproduktionen. Jämlikt 28 § i 1927 års
malmavtal hade staten nämligen förbundit sig att gottgöra där avsedda
malmbolag vad de för malm, som brutits i någon i avtalet avsedd fyndighet,
måst vidkännas på grund av exporttull eller annan pålaga eller avgift av vad
slag det vara må, som av svenska staten pålagts järnmalm, som brytes eller
exporteras. Införande av malmaccis skulle sålunda, för den tid 1927 års
malmavtal gällde, i fråga om dessa fyndigheter icke medföra ökade inkomster
för staten; i stället skulle staten, örn accisen skulle tillfalla kommunerna,
eventuellt själv få tillskjuta medlen. — Vad beträffade de norrbottniska
malmfälten hade förslag med liknande sociala syften som motionens
föranlett åtgärder. 1936 års riksdag hade anvisat ett reservationsanslag av
150 000 kronor för låneunderstöd till fastighetsägare i Kiruna och Malmberget,
som kommit i nödläge på grund av att driften vid malmfälten varit
inskränkt. 1938 års riksdag hade anvisat ett anslag av 3 miljoner kronor
till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. Även i fråga om
en del av fyndighetema i Skelleftefältet i Västerbottens län hade skapats
möjligheter att vid behov vidtaga stödåtgärder. 1935 års riksdag hade erhållit
tillfälle att avgiva yttrande över vissa av vederbörande departementschef
förordade åtgärder. Skandinaviska kreditaktiebolaget hade såsom
huvudintressent i Bolidens gruvaktiebolag erbjudit sig att verka för att gruvbolaget
till Kungl. Majit gjorde vissa åtaganden, avseende bland annat att
skydda vissa sociala intressen i fall av nedläggning eller väsentlig inskränkning
av gruvdriften. Gruvbolaget skulle överlämna medel, som jämte viss
avkastning därav skulle bilda en fond till ett sammanlagt belopp av 3 miljoner
kronor. Fondmedlen kunde enligt angivna grunder användas för vissa
sociala eller allmännyttiga ändamål. Statsmakterna hade sålunda redan i
några fall beträffande särskilt omfattande gruvföretag berett möjligheter att
vidtaga åtgärder. — Vad anginge järngruvfälten i Norrbotten vore malmtillgångarna
av sådan storleksordning, att de medgåve driftens fortsättande
inom överskådlig tid. Ä andra sidan bestämdes omfattningen av driften
nästan helt av exportmöjligheterna, samtidigt som de samhällen, som ripp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
3
växt vid gruvfälten, vore nästan helt beroende av gruvdriften. Vad beträffade
Bolidens gruvaktiebolag rörde det sig om guld-, koppar-, zink- och blymalmer.
Fyndigheterna vore, ehuru i vissa fall rätt stora, dock av begränsad
storleksordning. Även örn starka prisfluktuationer kunde förekomma i fråga
örn andra malmer än guldmalm funnes dock i regel vissa avsättningsmöjligheter.
Rent driftekonomiskt ställde det sig fördelaktigt med intensiv bearbetning
av sådana fyndigheter. Mångenstädes, exempelvis i Falun, Norberg
och Striberg samt på ett flertal andra ställen i mellersta Sverige, hade sedan
åtskilliga hundra år pågått gruvdrift, som visserligen växlat till omfattningen
men som man knappast hade anledning antaga skulle upphöra under tidrymder,
med vilka man behövde räkna. Detta gällde kanske framför allt
de järngruvor, som försåge den inhemska järnhanteringen med råvara. Å
andra sidan vore driften vid exporlgruvfälten i mellersta Sverige konjunkturkänslig
på liknande sätt som vid gruvfälten i Norrbottens län. Kommunerna
i de sydliga delarna av landet torde dock, med vissa undantag, icke vara lika
beroende av gruvdriften, då näringslivet i regel vore mindre ensidigt inriktat.
Behovet av det föreslagna särskilda stödet för kommunerna bleve sålunda
mycket varierande och torde i allmänhet svårligen kunna i förväg
överblickas med någon större grad av säkerhet. Kollegium ville ifrågasätta,
huruvida icke de ogynnsamma verkningarna av gruvdriften, sedd i dess helhet,
blivit i motionen väl kraftigt understrukna. — Enär en malmaccis finge
antagas skola fastställas efter någon allmän regel, exempelvis till viss del
av malmvärdet vid gruvan, komme den att få en ur sociala behovssynpunkter
ojämn effekt. Mycket ojämn bleve också belastningen på gruvföretagen,
av vilka en del normalt arbetade med obetydlig vinstmarginal, andra med
bättre sådan. För den inhemska malmförädlingsindustrien skulle en malmaccis
verka till fördyring av råvaran exempelvis för järnhanteringen, som
under sämre konjunkturer arbetade med obetydlig vinstmarginal i varje fall
beträffande handelsjärn. Möjligheterna all tillgodogöra de svagare malmfyndiglieterna
skulle minskas genom den ifrågasatta belastningen. Fråga vore
om icke kommunerna i längden snarare skulle vara mera betjänta av åtgärder,
som underlättade bearbetandet av svaga fyndigheler, varigenom gruvdriften
skulle få större livslängd. Genom nuvarande skattesystem tillfördes
såväl kommunerna som slaten en icke oväsentlig del av gruvdriftens överskott,
vartill komme den andel i avkastningen från nyinmutade fyndigheter,
som nu gällande gruvlagstiftning beredde staten. På anförda skäl ansåge
kollegium, att gruvdriften icke borde belastas med särskild avgift i form
av malmaccis, och funne därför icke skäl att tillstyrka verkställandet av den
ifrågasatta utredningen.
Kontrollstgrelscn. som till en början anmärkt, att frågan redan i viss
mån beaktats av statsmakterna genom ovan anmärka åtgärder, har därutöver
anfört bland annat följande. Med allt beaktande av de i motionen framförda
synpunkterna rörande kommunernas svårigheter ville det synas styrelsen,
som om det allmänna borde söka bistå kommunerna i här åsyftade
fall genom andra utvägar än genom en särskild beskattning av gruvindu
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
strien. Styrelsen ansåge sig böra ifrågasätta, huruvida det av principiella skäl
överhuvud taget vore lämpligt att införa en speciell skatt för att anskaffa
medel för ett visst begränsat ändamål. Regelmässigt gällde eljest, att skatterna
inflöte till statskassan för användning till budgetära ändamål i allmänhet.
Därtill komme, att en beskattning av gruvindustrien innebure icke
ringa vanskligheter med hänsyn till svårigheterna att utfinna en metod,
som åstadkomme en någorlunda jämn och rättvis skattebelastning. Vidare
kunde frågan icke anses gälla enbart gruvhanteringen, utan liknande spörsmål
kunde tänkas uppstå inom andra industriella produktionsområden. Det
ville därför förefalla styrelsen som örn tillgodoseendet av det angivna syftet
hellre borde ske i annan ordning än genom en särskild gruvbeskattning. —
Styrelsen hade förutsatt, alt det närmast ankomme på styrelsen att yttra
sig rörande möjligheterna att skattetekniskt anordna en beskattning av ifrågavarande
slag, därest en sådan ansåges böra komma till stånd. Då ett
flertal större järnverk och andra förädlingsindustrier bearbetade egna gruvor
och regelrätt försäljning av malm m. m. icke förekomme, syntes skatt icke
kunna uttagas på grundval av uppgifter örn försäljningen utan borde beräknas
med ledning av uppgifter örn produktionen. Vid val av skattetyp
syntes två möjligheter föreligga. En möjlighet vore alt utforma skatten såsom
en värdeskatt, motsvarande viss de! av värdet av bortfraktad malm
m. m. Enär det icke torde vara möjligt att i varje särskilt fall fastställa
produkternas värde — huvudsakligen av det skälet, att företag, som bearbetade
i egna gruvor utvunnen malm, endast åsatte malmen ett internt avräkningsvärde
eller annat värde, som icke kunde läggas till grund för skattebeläggning
— torde en sådan skattetyp icke kunna komma i fråga. En annan
möjlighet vore att uttaga skatt med visst belopp per enhet bortfraktad malm.
Därvid skulle olika skattesalser kunna tänkas för malm m. m. av olika art.
Det torde emellertid vara svårt att komma fram till någorlunda rättvisa
skattesatser. Det torde icke finnas två olika gruvor innehållande exakt samma
malm, och från samma gruva torde från tid till annan erhållas malm
av skiftande sammansättning och värde. Vidare berodde värdet av exempelvis
järnmalm icke enbart på järnhalten utan även på i malmen ingående
andra ämnen såsom svavel, fosfor, mangan m. m. Därest skattebelastningen
på olika slag av malm skulle bliva någorlunda rättvis, bleve så många skattesatser
och ett så invecklat kontrollsystem erforderliga, att ej heller en
dylik skattetyp syntes kunna ifrågakomma. Om därför särskild beskattning
av gruvindustrien i form av en indirekt skatt å gruvprodukter likväl ansåges
böra införas, skulle sådan skatt måhända kunna uttagas i form av en avgift
med visst, lika högt belopp för varje enhet bortfraktad malm m. m.
och så fastställd, att avgiften icke sattes högre än att den kunde bäras av
den gruvprodukt, som hade lägsta värdet per enhet. Sådan avgift torde kunna
uttagas av gruvägarna genom ett deklarationsförfarande.
Järnkontoret och Sveriges industriförbund ha förenat sig om ett gemensamt
utlåtande, vari anförts i huvudsak följande. Anledningen till den ifrågasatta
beskattningen av gruvindustrien syntes vara ett förment beskattnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
5
anspråk från vederbörande kommuns sida. Motionären hade visserligen berört
möjligheten av en kombinerad stats- och kommunalskatt, men motiveringen
syntes uteslutande avse det kommunala området. Organisationerna
ville erinra örn att kommunalskatteberedningen i sitt 1942 framlagda betänkande
(SOU 1942:34) uttalat, ali den särskilda skattekraft, som kunde
tagas i anspråk genom speciella skatter, borde vara förbehållen staten. Motionären
syntes göra gällande, att gruvdrift skulle liksom all annan industri
föranleda en sådan stegring av de kommunala utgifterna, att ökningen av
skatteunderlaget icke skulle vara tillräcklig för täckande därav. Argumenteringen
i denna del syntes giva uttryck för samma tankegång, som framförts
såsom skäl för en kommunal näringsskatt. Efter ingående undersökning
hade kommunalskatteberedningen i sitt ovannämnda betänkande förklarat
sig icke kuna förorda införandet av en näringsskatt i vårt kommunala
skattesystem. Motionären hade uppenbarligen underskattat de gynnsamma
verkningarna å skatteunderlaget och arbetstillgången, som verksamhet av
detta slag regelmässigt medförde. Huru ringa del av vinsten som återstode
sedan därå belöpande skatter uttagits av ett företag och dess delägare, framginge
av en den 21 september 1944 av näringslivets skattedelegation i anledning
av remiss från 1944 års allmänna skattekommitté upprättad promemoria.
—• Emellertid torde de omständigheter som föranlett motionen icke
anknyta sig till gruvdrift av permanent karaktär. Tanken på en speciell beskattning
torde lia uppstått på grund av förhållandena under föregående
världskrig. Gruvdrift hade då igångsatts å åtskilliga under normala förhållanden
icke brytvärda fyndigheter, icke sällan med utländskt kapital. Dessa
företag hade i allmänhet måst nedläggas omedelbart efter krigets slut. Utan
tvivel hade detta förorsakat betydande olägenheter för vederbörande kommuner.
Jämväl under nuvarande världskrig hade gruvdrift igångsatts å under
normala förhållanden icke brytvärda fyndigheter, men icke i tillnärmelsevis
samma omfattning som under förra kriget, och utländskt kapital vore
i ytterst ringa grad intresserat. I övervägande antalet fall hade driften kommit
till stånd på föranstaltande av industrikommissionen eller annat statligt
organ och utgjorde ett nödvändigt led i försvarsberedskapen eller folkförsörjningen.
Självkostnadspriset för de vid dylik gruvdrift utvunna produkterna
ställde sig ofta mycket högt. Vid den statliga prisregleringen hade priserna
avvägts så snävt att intet utrymme funnes för en opåräknad utgift
såsom malmaccis eller dylikt. Att retroaktivt uttaga en sådan skatt vore därför
uteslutet. Om dylika fyndigheter gjordes till föremål för en beskattning
av detta slag, bleve en höjning av priserna oundviklig och skulle sannolikt
föranleda att driften till förfång för vederbörande kommun nedlades vid en
tidigare tidpunkt än eljest skulle blivit fallet. Resultatet av beskattningen
skulle därigenom bliva rakt motsatt det avsedda. Vidare erinrades om att
denna verksamhet ansetts så betydelsefull, alt Kungl. Maj:t i åtskilliga fall
beviljat eftergift av krigskonjunkturskatt för dylik verksamhet. Det vore
uppenbarligen icke rimligt att hämma en verksamhet, som statsmakterna
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
U tskottet.
ansett sig böra stimulera medelst särskilda lättnader i beskattningen, genom
en speciell skatt för dylik verksamhet. — Det alldeles övervägande
flertalet gruvor inom landet vore utbyggda med betydande investeringar
och på lång sikt. I avseende å konjunkturväxlingar intoge dessa gruvor
ingen särställning i förhållande till andra industrier. Gruvföretagen hade
genom klokt planlagda undersökningsarbeten sökt att i all tänkbar utsträckning
säkerställa malmtillgången och därmed gruvornas framtid, i vilket
avseende stora framsteg gjorts de senaste åren. Detta framginge bland
annat av det nyligen utkomna arbetet »De mellansvenska järnmalmernas
geologi» av P. Geijer och N. H. Magnusson. Av samma arbete framginge även,
att i varje fall för de mellansvenska järngruvornas vidkommande stora
malmreserver kunde påräknas. — På grund av det anförda hemställdes, att
utskottet ville föreslå riksdagen, att förevarande motion icke måtte föranleda
någon åtgärd.
I den nu förevarande motionen har anförts, att igångsättande av gruvindustri
föranledde stegrade utgifter för vederbörande kommun utan att
skatteunderlaget i samma grad ökades samt att dylik industri icke vore av
samma bestående karaktär som annan verksamhet, varför vid nedläggande
av driften vållades ekonomiska problem för framtiden för ifrågavarande
kommun. Med anledning därav har yrkats utredning angående införande av
en malmaccis eller annan särskild beskattning av gruvindustrien.
Utskottet får till en början uttala, att det, såsom framhållits i kontrollstyrelsens
över motionen avgivna utlåtande, av principiella skäl synes kunna
ifrågasättas, huruvida en speciell skatt för anskaffande av medel för ett visst
begränsat ändamål lämpligen bör införas. I detta sammanhang torde även
böra framhållas, att förhållanden av sådan art som de i motionen berörda
torde förekomma även i fråga örn andra industrier än gruvindustrien. Vidare
vill utskottet erinra om de svårigheter att anordna den ifrågasatta beskattningen
på någorlunda rättvist sätt, vilka jämväl berörts i förenämnda
utlåtande.
Det i motionen avsedda syftemålet om tillgodoseende av kommunernas
intressen vid nedläggande eller inskränkning av driften vid därstädes bedriven
gruvindustri finner utskottet visserligen värt allt beaktande. Emellertid
torde, såsom framhållits särskilt i det av kommerskollegium avgivna utlåtandet
över motionen, förhållandena vara synnerligen olikartade i fråga örn
olika gruvfyndigheter.
Med hänsyn härtill synes det utskottet, att kommunernas intressen i nu
avsedda fall lämpligen torde böra tillgodoses på annat sätt än genom införande
av en speciell beskattning för detta ändamål. Utskottet vill härvidlag
erinra örn vad som i detta hänseende tidigare förekommit beträffande vissa
större gruvföretag. Utskottet förutsätter, att jämväl i framtiden frågor av
denna art uppmärksammas av statsmakterna och vederbörande gruvföretag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
7
att motionen 11:61 av herr Sundström i Vikmanshyttan
örn införande av en malmaccis eller annan särskild beskattning
av gruvindustrien icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Frans Ericson, Velander, Eklund och Robert Berg,
samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Sandberg,
Orgard, Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström
i Skövde och Brandt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.