Betänkande i anledning av väckta motioner angående importförbud beträffande amerikanskt fläsk.
1945-05-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:39, Betänkande i anledning av väckta motioner angående importförbud beträffande amerikanskt fläsk.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående importförbud beträffande amerikanskt fläsk.
(lia avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 36 av herr Bondeson m. fl. och II: 60 av herr Liedberg m. 11.
har hemställts »att riksdagen måtte besluta att införa importförbud beträffande
amerikanskt fläsk».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 36.
Under den tid, främmande land eller del därav är förklarat smittat av svinpest,
är enligt 21 § kungörelsen den 9 december 1898 (nr 127) införsel därifrån
förbjuden av döda svin eller delar därav, med undantag av ister, väl
saltat fläsk, fabriksmässigt rengjorda, skrapade och saltade tarmar samt fabriksrenad
borst. Motsvarande gäller om varorna inkomma från frisk ort, såvida
otvetydigt framgår att de producerats å ort som är förklarad smittad av
svinpest. Enligt kungörelser av kommerskollegium äro för närvarande bland
annat flertalet europeiska länder (med undantag av Sverige, Norge, Danmark
och Finland), Amerikas förenta stater, Argentina och Australiska statsförbundet
att anse såsom smittade av svinpest.
Enligt kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 648) med däri senare vidtagna
ändringar gäller för närvarande förbud att utan tillstånd av livsmedelskommissionen
till riket införa fläsk, dock med undantag av torrsaltat amerikanskt
fläsk. Ifrågavarande införselförbud har tillkommit efter förslag av jordbruksutredningen
(SOU 1933:12).
Beträffande amerikanskt fläsk, för vars införsel hinder icke möter på grund
av berörda kungörelser 1898 och 1937, skola iakttagas föreskrifterna i förordningen
den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till
riket av köttvaror och djurfelt. Enligt 2 § nämnda förordning må kött av svin
icke införas utan att ha undersökts enligt bestämmelserna i förordningen och
därvid godkänts till införsel. Införsel må äga rum endast till vissa orter.
Undersökningen skall ske i samband med tullbehandlingen och förrättas av
veterinär anställd av vederbörande hälsovårdsnämnd. Vissa undantag ha stadgats
för varor medförda av resande m. m.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 39—40.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
I de föreliggande motionerna har framhållits bland annat följande. Svinpesten
vore genom sin stora smittsamhet och den stora dödligheten bland
angripna djur mycket förlustbringande. Överföringen av smitta följde dessutom
ofta de mest lömska och smygande vägar, och sjukdomen vore därför
synnerligen svår att bekämpa sedan den väl erhållit en mera allmän spridning.
Å andra sidan vore svinpestens natur väl känd av den veterinära sakkunskapen,
varför effektiva åtgärder såväl för sjukdomens utrotande som
mot dess vidare spridning vore möjliga, om de kunde företagas i tid. Exempel
på sjukdomens smittogång hade anförts i en uppsats, »Smittvägarna vid
svinpest», av laboratorn H. Hedström (Skandinavisk veterinärtidskrift 1944).
Därav framginge, att det här liksom vid tidigare epizootier varit det från
Amerika importerade fläsket, som utgjort den ursprungliga smittokällan. Betydelsen
av att genom lagstiftningsåtgärder bekämpa svinpesten hade redan
tidigare insetts. Efter ett svårartat sjukdomsangrepp år 1888 hade införts
stränga bestämmelser för importen av levande svin, som senare kompletterats
och skärpts. Tack vare dessa åtgärder hade sjukdomen kunnat hållas
borta från vårt land, bortsett från enstaka särskilt under senare år inträffade
återfall. Dessa återfall visade, att hittillsvarande åtgärder icke vore tillräckliga.
Den enda effektiva utvägen torde vara att helt förbjuda importen. Ett
totalförbud för import av amerikanskt fläsk skulle medföra betydelsefulla
fördelar, gentemot vilka befarade nackdelar vore mycket oväsentliga. Importen
av amerikanskt fläsk vore under normala förhållanden icke av den omfattning,
att den ur försörjnings- eller handelspolitisk synpunkt spelade någon
större roll. En undersökning vid statens husdjursförsöksanstalt hade visat,
att fläsk av ifrågavarande typ mycket väl kunde produceras inom landet.
I handelspolitiskt avseende torde denna import spela en mycket ringa
roll för de kommersiella förbindelserna med Amerika.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit utlåtanden över motionerna av kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
medicinalstyrelsen och statens livsmedelskommission. Kommerskollegium
har jämväl överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Gävle, Sundsvall och Luleå samt Kooperativa förbundet,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges charkuterioch
slakteriidkares riksförbund. Vidare har utskottet emottagit yttranden över
motionerna av Sveriges slakteri förbund samt Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.
Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande. Därest
importförbud funnes påkallat, torde i första hand det i kungörelsen den 9
december 1898 stadgade undantaget, i vad det avser amerikanskt fläsk som
inkommit från av svinpest smittat land, böra upphävas. Skulle vidare, på
sätt motionärerna syntes vilja göra gällande, ett förbud mot införsel från av
svinpest smittat land icke anses vara till fyllest, torde antingen ett allmänt
förbud mot införsel av amerikanskt fläsk böra stadgas eller föreskrift med
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
3
delas om att sådant fläsk icke finge införas utan tillstånd av medicinalstyrelsen
i varje särskilt fall, lämpligen genom tillägg till 5 § 2 mom. förordningen
den 30 september 1921.
Medicinalstyrelsen har uttalat följande.
Fråga hade vid upprepade tillfällen uppstått om utbrotten av sjukdomen
svinpest kunde ha förorsakats av att icke genomkokta delar av importerat
fläsk (företrädesvis s. k. amerikanskt fläsk) ingått i den föda, varmed svin
utfodrats. Vid det fåtal undersökningar (ympningar) beträffande smittfarligheten
hos s. k. amerikanskt fläsk, som utförts, hade svinpestsmittämne
icke kunnat påvisas. Epizootologiska iakttagelser vid olika utbrott av svinpest
inom vårt land talade dock för att sjukdomen införts med dylikt fläsk.
Ur de synpunkter, styrelsen hade att företräda, ansåge sig styrelsen böra
tillstyrka bifall till motionerna i så måtto, att det ifrågasatta förbudet komme
att omfatta döda svin eller delar därav från land eller del av land, som
vore förklarat smittat av svinpest och svinlamhet. Från förbudet borde undantagas
smält fett (ister) och fabriksrenad borst. Medicinalstyrelsen torde
dock böra erhålla bemyndigande att på de villkor, styrelsen funne skäl föreskriva,
från ovannämnt land eller del därav medgiva införsel av väl saltat
fläsk samt fabriksmässigt rengjorda, skrapade och saltade tarmar. Vid bifall
till motionerna på sätt sålunda föreslagits torde ändring av 21 § kungörelsen
den 9 december 1898 (nr 127) böra vidtagas, varvid stadgandet med hänsyn
till kungörelsen den 26 januari 1945 angående tillämpning av epizootilagen
å sjukdomen svinlamhet borde gälla jämväl sistnämnda sjukdom.
Kommerskollegium har anfört bland annat följande.
Importen av saltat fläsk (stat. nr 26), vilken så gott som uteslutande utgjordes
av s. k. amerikanskt fläsk, hade under åren 1930—1939 uppgått
till omkring 1 000 å 2 000 ton årligen. Importen hade huvudsakligen skett
från Amerikas förenta stater, Argentina och Brasilien. Av dessa länder hade
de båda förstnämnda under denna tid varit förklarade smittade av svinpest,
under det att någon sådan smittförklaring av Brasilien icke förekommit under
dessa år. Trots den import från smittförklarade länder, som ägt rum,
hade svinpest under denna tid icke konstaterats i vårt land. Enligt den av
motionärerna åberopade utredningen av laborator Hedström skulle det emellertid
finnas anledning antaga att svinpestvirus införts med amerikanskt
fläsk och frånvaron av svinpest i vårt land under den angivna tiden sammanhänga
med att det amerikanska fläsket under normala förhållanden
huvudsakligen konsumerades i skogstrakterna, framför allt i Norrland, där
svinbesättningarna vore jämförelsevis glest förekommande. Vid den svinpestepizooti,
som förekommit år 1943, då amerikanskt fläsk distribuerades
över hela landet, misstänktes smittan ha införts med importerat amerikanskt
fläsk.
Under normala konsumtionsförhållanden syntes sålunda de smittorisker,
som eventuellt kunde vara förenade med en import av amerikanskt fläsk,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
jämförelsevis begränsade. Redan med hänsyn därtill syntes det kunna ifrågasättas,
huruvida det kunde anses motiverat att genomföra ett importförbud,
även örn ett dylikt förbud med hänsyn till syftet därmed måste förutsättas
avse endast import från smittförklarat land och även örn dispensmöjligheter
skulle beredas, bl. a. för att tillgodose skogsarbetarnas behov av denna typ
av fläsk. Den utvägen torde kunna anlitas för att minska smittorisken att
försäljningen av det amerikanska fläsket begränsades till de normala avsättningsområdena
i Norrland och vissa delar av Svealand.
Därtill komme att ett dylikt importförbud med hänsyn till våra handelsförbindelser
med de länder, som vore våra huvudsakliga leverantörer av
amerikanskt fläsk, icke syntes böra vidtagas utan tvingande skäl, även örn
handelsavtalen med dessa länder icke lade hinder i vägen för ett importförbud
avsett att skydda mot djursjukdomar. Värdet av den årliga importen av
amerikanskt fläsk hade under åren närmast före krigsutbrottet uppgått till
omkring 2 miljoner kronor. Denna import utgjorde visserligen endast en
jämförelsevis ringa del av vår handelsomsättning med de ifrågakommande
länderna men vore å andra sidan icke i och för sig oväsentlig. Icke minst
under nuvarande förhållanden, då betydande ansträngningar gjordes för att
återupptaga och vidga våra handelsförbindelser med dessa länder, syntes
stor varsamhet böra iakttagas i avseende å åtgärder, som därvid kunde
tänkas ha ett ofördelaktigt inflytande.
Under åberopande av det anförda ansåge sig kollegium böra avstyrka bifall
till motionerna.
Beträffande innehållet av de till kommerskollegium inkomna yttrandena
inhämtas bland annat följande.
Flertalet näringsorganisationer ha avstyrkt det av motionärerna framlagda
förslaget om importförbud å amerikanskt fläsk för att minska riskerna
för svinpest i landet eller i varje fall förordat mindre restriktiva åtgärder.
Förslaget har sålunda avstyrkts av handelskamrarna i Stockholm och Luleå
samt Kooperativa förbundet och Sveriges grossistförbund. Ett generellt importförbud
har avstyrkts även av Sveriges charkuteri- och slakteriidkares
riksförbund. Organisationerna ha härvid i stort sett motiverat sitt ställningstagande
med att tillräckliga skäl icke kunna anses föreligga för ett importförbud,
och det har bl. a. framhållits, att smittorisken kunde minskas genom
att avsättningen av det amerikanska fläsket begränsades till skogsarbetar - distrikten, d. v. s. Norrland och vissa delar av Svealand. Flandelskammaren
i Luleå har särskilt understrukit, att det amerikanska fläsket icke kunde
utan vidare undvaras av en betydande del av befolkningen i övre Norrland
ävensom att det amerikanska fläsket vanligen ställde sig icke oväsentligt
billigare än det svenska. Sveriges köpmannaförbund har ifrågasatt, huruvida
icke andra utvägar borde anlitas än det av motionärerna föreslagna totala
importförbudet och förordat bl. a. antingen dirigering av det amerikanska
fläsket till de ovannämnda områdena eller förbud för import från orter,
där svinpest veterligen förekommer. Handelskammaren i Göteborg har hem
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
5
ställt, att motionen icke måtte bifallas, därest det icke genom sakkunnig
utredning klart ådagalades dels att svinpesten orsakades genom import av
amerikanskt fläsk och dels att risken för smitta ej kunde undanröjas genom
lämplig kontroll av det importerade fläsket.
Däremot har handelskammaren i Malmö icke velat motsätta sig att importförbud
införes i den mån det finge anses klarlagt, att det importerade fläsket
utgjorde smittokällan. Handelskammaren bär därvid förutsatt, att importförbudet
icke gjordes diskriminerande gentemot visst land, utan konstruerades
sålunda, att det gåves giltighet för varje land, som förklarats smittat
av svinpest. Handelskammaren har emellertid påpekat, att även andra synpunkter
måste komma i betraktande, såsom försörjningsläget och handelspolitiska
förhållanden. Vidare har det synts handelskammaren förtjänt att
övervägas, huruvida icke vid ett eventuellt importförbud dispensmöjligheter
borde beredas för import av svålfritt fläsk samt för de fall, där betryggande
garantier lämnades för att den importerade varan uteslutande komme
att avsättas och konsumeras inom områden med relativt ringa smittorisk,
d. v. s. Norrland.
Handelskammaren i Gävle har icke velat motsätta sig ett importförbud,
därest på veterinärvetenskaplig grund med tillräcklig trygghet kunde påvisas,
att smittorisk förekomme. Däremot ville handelskammaren motsätta sig ett
dylikt förbud, därest det kunde befaras, att åtgärden närmast vore förestavad
av en strävan att bereda den inhemska fläskproduklionen en monopoliserad
ställning.
Slutligen har handelskammaren i Sundsvall, som huvudsakligen begränsat
sig till frågan om ett importförbuds inverkan på folkhushållet inom handelskammarens
distrikt, erinrat om att genom åtgärder för förbättrande av skogsarbetarnas
kosthåll deras behov av amerikanskt fläsk minskat. Även om det
kunde anses, att ett betydande intresse för import av amerikanskt fläsk alltjämt
funnes, syntes enligt handelskammarens mening ett eventuellt importförbud
sakna betydelse ur angivna synpunkt.
Livsmedelskommissionen, som bifogat en promemoria angående förbrukningen
av amerikanskt fläsk under senare år, har anfört i huvudsak följande.
Under 1930-talet hade importen av amerikanskt fläsk motsvarat ungefär
2 °/o av fläskkonsumtionen. Av den totala produktionen av fläsk under samma
period hade å andra sidan exporterats omkring 10 %. Till följd av försörjningsläget
hösten 1941 hade det framstått såsom önskvärt med import av
amerikanskt fläsk i största utsträckning. Med anledning därav importerades
1942 5 019 ton, 1943 4 377 ton och 1944 1 533 ton. För alt minska smittorisken
för svinpest hade livsmedelskommissionen såsom villkor för importrätt
föreskrivit, att importören skulle avlämna förbindelse att icke sälja eller vidarebefordra
amerikanskt fläsk till köpare inom Skåne, Blekinge och Halland.
Under normala förhållanden hade importen av amerikanskt fläsk ingen större
betydelse ur försörjningssynpunkt och vore dessutom förenad med risker för
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
spridande av svinpest. Emellertid torde det under nuvarande ovissa förhållanden
i avseende å köttförsörjningen knappast vara tillrådligt att stoppa den
import, som kunde bliva möjlig. Kommissionen ansåge därför att något importförbud
för amerikanskt fläsk icke för närvarande borde utfärdas.
Sveriges slakteriförbund har anfört bland annat följande. Den medicinska
vetenskapen hade fastställt, att det importerade amerikanska fläsket utgjorde
den ursprungliga smittokällan till epizootierna. Gällande bestämmelser för att
förekomma den med importen förenade smittorisken hade icke inneburit
effektivt skydd. Enda utvägen syntes vara totalförbud för import från länder
med svinpest. Ur folkförsörjningssynpunkt innebure ett sådant förbud
ingen större förändring vare sig i förhållande till åren före kriget eller under
nuvarande avspärrning. Importen av amerikanskt fläsk hade normalt uppgått
till endast mellan 1 och 2 % av den inhemska fläskproduktionen och
1942, då importen varit störst och produktionen lägst, till omkring 5 %. Det
speciella behovet från skogsarbetarnas sida hade minskat i den mån man
ordnat med koklag och kockor. Förbundet tillstyrkte importförbud för amerikanskt
fläsk, eventuellt importförbud för fläsk från av svinpest smittat
land.
Svenska skogs- och flottning sarbetareförbundet har uttalat följande. Amerikanskt
fläsk utgjorde under skogsarbetarnas säregna levnadsförhållanden ett
betydelsefullt inslag i kosthållet. Utvecklingen i fråga örn deras mathållning
hade visserligen medfört, att denna betydelse i viss mån minskat, men allt
fortfarande värderades detta tillskott mycket högt. Redan därför måste förbundet
uttala sig mot importförbud. Därtill bomme skogsarbetarnas intresse
av billiga livsmedel och sålunda av den fria handeln. Slutligen fäste de stort
avseende vid att möjligheterna till handelsutbyte stöde öppna, enär de vore
beroende av en exportindustri, som skulle skadas av en protektionistisk utveckling.
Skulle mot förmodan motionernas motivering anses väga tyngre,
borde skogsarbetarna i fråga örn tillgång på fläsk av lämplig kvalitet och i
. tillfredsställande prisläge icke bliva lidande på eventuella åtgärder.
Utskottet. I motionerna har hemställts örn införande av importförbud beträffande
amerikanskt fläsk. Såsom skäl härför har åberopats risken för spridande av
svinpest genom införsel av dylikt fläsk.
Utskottet vill icke bestrida, att import av s. k. amerikanskt fläsk kan medföra
vissa risker för smitta av svinpest. Emellertid torde böra framhållas,
att under åren 1930—1939 import av amerikanskt fläsk förekommit utan
att några utbrott av svinpest samtidigt inträffat. Först efter krigsutbrottet
ha ånyo uppträtt fall av svinpestepizooti. Detta har antagits sammanhänga
med att amerikanskt fläsk under normala förhållanden huvudsakligen konsumerades
i skogstrakterna, framför allt i Norrland och vissa delar av Svealand,
där svinbesättningarna äro jämförelsevis glest förekommande, medan
efter krigsutbrottet amerikanskt fläsk distribuerats även till andra delar av
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
7
landet. I varje fall synas riskerna för spridning av svinpest genom införsel
av amerikanskt fläsk under en längre tid före krigsutbrottet icke ha varit
särskilt framträdande. Utskottet förbiser icke, att förhållanden kunna inträffa
som ånyo aktualisera dessa risker, men förutsätter att medicinalstyrelsen
har sin uppmärksamhet riktad på denna med hänsyn till fiås k produktionen
inom landet betydelsefulla angelägenhet. Utskottet anser vidare,
att, innan en så genomgripande åtgärd som ett importförbud företages, andra
möjligheter att avvärja en för det svenska jordbruket och hela vår folkhushållning
så allvarlig fara böra undersökas. Vad kommerskollegium och
livsmedelskommissionen i sina över motionerna avgivnä utlåtanden framhållit
i fråga örn dels de handelspolitiska och dels de försörjningspolitiska
skälen mot införande av ett importförbud beträffande amerikanskt fläsk
finner utskottet synnerligen beaktansvärt.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det föreslagna
importförbudet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:36 av herr Bondeson
m. fl. och II: 60 av herr Liedberg m. fl. angående importförbud
beträffande amerikanskt fläsk icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
frän första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Björnsson, Näsgård och Wehtje, samt
från andra kammaren: herrar Björklund, Sandberg, Janson i Frändesta, Falk,
Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg,
Vigelsbo och Brandt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.