Betänkande i anledning av väckt motion om tullfrihet beträffande hörapparater för lomhörda m. m.
1945-05-11 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:40, Betänkande i anledning av väckt motion om tullfrihet beträffande hörapparater för lomhörda m. m.
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
tullfrihet beträffande hörapparater för lomhörda m. m.
(lia avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 176,
av herr Wagnsson har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i gällande tulltaxa, att hörapparater för lomhörda jämte delar och tillbehör
ävensom batterier till dessa må tullfritt kunna införas i riket eller, örn detta
icke kan bifallas, att hörapparaterna ur tulltaxesynpunkt må återföras till
statistiskt nr 1884».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
I gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning ha under statistiskt nr
1884 med tull av 150 kronor för 100 kilogram upptagits telegraf- och telefonapparater,
telefonväxlar och telefonväxelbord samt delar därtill, ej särskilt
nämnda. Under statistiskt nr 1888 och 1889 (numera uppdelade å nr 1888: 1
och 2 samt 1889: 1—5) med tull av 10 kronor för 100 kronor av värdet ha
upptagits elektrotekniska specialapparater och delar därtill, ej särskilt nämnda,
härunder inbegripna telefonöverdrag och förstärkare till telefontekniska mätordningar.
Elektriska hörapparater för lomhörda hänfördes enligt tidigare praxis vid
tulltaxering till statistiskt nr 1884 med tull av 150 kronor för 100 kilogram.
Vid prövning av besvär över tulltaxering beslöt emellertid generaltullstyrelsen,
att dylika apparater vid tulltaxering skulle hänföras till statistiskt nr 1889
med tull av 10 procent av värdet. Regeringsrätten fann i utslag den 12 november
1943 icke skäl att göra ändring i nämnda beslut.
I den förevarande motionen har till stöd för det framställda yrkandet anförts
bland annat följande. Så länge hörapparater tulltaxerats enligt statistiskt nr
1884 hade tullen praktiskt taget icke haft någon betydelse för köparna, meli
sedan tulltaxeringen skedde enligt statistiskt nr 1889 hade saken kommit i ett
annat läge. Enligt statistiskt nr 1884 utgjorde tullen blott en krona 50 öre
per kilogram, och då en hörapparat vägde cirka 160—170 gram hade tullen
blivit endast några ören. Skedde tulltaxeringen enligt statistiskt nr 1889 utginge
tullen med 10 procent av värdet, men då denna värdetull uttoges icke
endast på varans fakturavärde utan även på samtliga kostnader, som hade
med varans hitförsel att göra, vore det naturligt att tullbeloppen blivit avsevärt
högre än tidigare. Det måste anses obilligt, att de lomhörda, som till större
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 40. “
delen utgjordes av mindre bemedlade, skulle bära en merkostnad, som enligt
motionärens mening vore alldeles omotiverad och dessutom framstode som
direkt felaktig. Ur såväl tullteknisk som humanitär synpunkt syntes det riktigast
att till statistiskt nr 1884 även hänföra de med s. k. rörförstärkare
utrustade hörapparaterna. Enbart den omständigheten, att elektriska hörapparater
för lomhörda icke i fabriksmässig omfattning tillverkades inom
landet, borde medföra att apparaterna helt befriades från varje tullpålaga.
Varje kostnad vid tulltaxeringen måste för de lomhörda framstå såsom en
hård beskattning av ett lyte.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet emottagit
utlåtanden över motionen av kommerskollegium och generaltullstyrelsen.
Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande.
Portativa elektriska hörapparater bestode av mikrofon och hörtelefon samt
i regel även förstärkare, allt av små dimensioner. Apparaterna i fråga hade
enligt tidigare praxis för tulltaxeringen likställts med telefonapparater och
sålunda hänförts till statistiskt nr 1884 med tull av 150 kronor för 100 kilogram.
Till detta nummer hänfördes även, på grund av rubrikens lydelse, i
tulltaxan ej särskilt nämnda delar till apparaterna. Särskilt nämnda delar
ävensom tillbehör tulltaxerades däremot enligt olika tillämpliga nummer i
taxan, varvid exempelvis elektronrör hänföres till statistiskt nr 1885: 1, med
tull av 10 procent av värdet, och galvaniska element (batterier) till statistiskt
nr 1841: 1—2, med tull allt efter styckevikten av 20 kronor eller 10 kronor
för 100 kilogram.
Enär varorna dock icke kunde anses utgöra telefonapparater i egentlig
mening, fann styrelsen sig vid behandling av ett klagomal över tulltaxering
böra inhämta yttrande från särskild sakkunnig. Dåvarande professorn generaldirektören
H. K. A. Sterky förordade i yttrande den 25 juni 1941, att apparaterna
hänfördes till rubriken för elektrotekniska specialapparater. Med stöd
av detta yttrande beslöt styrelsen, att varorna skulle tulltaxeras enligt statistiskt
nr 1889, med tull av 10 procent av värdet. Över detta liksom över två
senare beslut av styrelsen i samma riktning anfördes besvär hos Kungl. Maj:t.
I anledning därav infordrade Kungl. Maj:t utlåtande från tekniska högskolan,
som överlämnade yttranden av professorn E. Löfgren, vilken på anförda
skäl förklarade sig anse, att hörapparaterna borde hänföras till statistiskt
nr 1889. Avskrifter av det av styrelsen inhämtade yttrandet ävensom av ett
av de sistnämnda yttrandena bifogades styrelsens utlåtande. Genom utslag
den 12 november 1943 förklarade Kungl. Majit sig ej finna skäl alt göra
ändring i de överklagade besluten.
Med stöd av dessa utslag tull taxerades elektriska hörapparater ävensom ej
särskilt nämnda delar till sådana apparater numera enligt statistiskt nr
1889: 5. I tulltaxan särskilt nämnda delar och tillbehör tulltaxerades liksom
förut efter sin beskaffenhet enligt olika nummer i taxan.
Portativa elektriska hörapparater hade införts huvudsakligen från Tyskland
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 39—40. ‘4
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
och U. S. A. Utförsäljningspriset varierade avsevärt för olika fabrikat, medelpriset
torde ligga omkring 400 kronor. Tullen beräknades emellertid på inköpspriset
(cifvärdet), som torde vara omkring hälften av utförsäljningspriset.
Tullen skulle sålunda motsvara 5 procent av utförsäljningspriset och för en
apparat i angivna prisläge uppgå till 20 kronor. Tullbeloppen kunde visserligen
icke sägas vara utan betydelse för prissättningen men finge anses blygsamma
i jämförelse med utförsäljningspriserna.
Frågan om tullfrihet komplicerades genom att de olika huvuddelarna av
apparaterna kunde kombineras på olika sätt. Delarna infördes därför ofta
var för sig och sammansattes först vid försäljningen. Hänsyn måste även
tagas till en viss införsel av reservdelar. Tullfrihet syntes därför böra, åtminstone
i viss utsträckning, omfatta jämväl delar och tillbehör.
Beträffande delar och tillbehör kunde det emellertid mången gång vara
svart eller omöjligt att avgöra, örn de vöre avsedda för elektriska hörapparater
eller andra elektriska apparater. Svårigheterna gällde främst i tulltaxan
särskilt nämnda delar och tillbehör, exempelvis elektronrör och batterier.
Tullfrihet skulle medföra ett borttagande av det tullskydd, som avsetts för
den inhemska tillverkningen av sådana varor. Därest tullfrihet medgåves endast
för i tulltaxan ej särskilt nämnda delar och tillbehör, skulle emellertid
en svensk tillverkare av hörapparater få erlägga tull för införsel av vissa
detaljer, under det färdiga apparater kunde införas tullfritt. Tullskyddet
skulle sålunda icke blott försvinna utan förbytas i tullbelastning.
Tullfrihet skulle alltså ur tullteknisk synpunkt medföra svårigheter och
olägenheter. Någon garanti torde icke finnas, att ett borttagande av tullen
komme konsumenterna till godo. Vidare förekomme en tillverkning av hörapparater
inom landet, som visserligen för närvarande läge nere men som
vore avsedd att återupptagas efter kriget. Det förefölle sannolikt, att ett upprätthållande
av denna inhemska tillverkning skulle vara av större betydelse
för nedbringandet av priset på hörapparater än ett avskaffande av tullen.
Under sådana omständigheter funne styrelsen sig icke kunna tillstyrka förslaget
örn tullfrihet för dylika apparater samt delar och tillbehör därtill.
Beträffande yrkandet om återförande av hörapparaterna till statistiskt nr
1884 kunde viss tvekan råda om innebörden därav. Avsikten torde emellertid
vara, att nämnda nummer skulle omfatta de artiklar, som enligt tidigare
praxis hänförts dit.
Då vikten av hörapparaterna vore helt obetydlig, i regel omkring 200 gram,
skulle tullen i sådant fall uppgå till endast några tiotal öre per apparat, motsvarande
blott några tiondels procent av varuvärdet, vilket vore praktiskt taget
liktydigt med tullfrihet. Detta förslag skulle sålunda till sina konsekvenser
vara i det närmaste detsamma som tullfrihet för hörapparater samt ej särskilt
nämnda delar därtill och kunde av förut angivna skäl icke tillstyrkas
av styrelsen.
Styrelsen vore emellertid ense med motionären däri, att det ur humanitär
synpunkt vore önskvärt, att priserna å hörapparater kunde nedbringas. Vid
en närmare undersökning av förhållandena på ifrågavarande område skulle
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
11
måhända även vissa möjligheter till prisreduktion utan nedsättning av tullen
kulma påvisas. Det vill även synas som om ett borttagande av den allmänna
omsättningsskatten icke skulle medföra så stora olägenheter som ett upphävande
av tullen.
På grund av det anförda ansåge sig styrelsen icke kunna tillstyrka bifall
till den i motionen gjorda hemställan.
Kommerskollegium bär, med överlämnande av ett från Sveriges elektroindustriförening
införskaffat yttrande, uttalat i huvudsak följande.
Vad beträffade hörapparaternas tulltekniska behandling funne kollegium,
att apparaterna med hänsyn till sin konstruktion fortfarande borde hänföras
till statistiskt nr 1889 och ej som motionären föreslagit till nr 1884.
Rörande frågan om tullfrihet för hörapparater jämte delar därtill hade
motionären uttalat, att enbart den omständigheten, att elektriska hörapparater
icke i fabriksmässig omfattning tillverkades inom landet, borde medföra
befrielse från varje tullpålaga. Emellertid förefunnes en tillverkning, ehuru
icke av större omfattning. Enligt vad kollegium inhämtat hade en försökstillverkning
påbörjats 1937 men på grund av kriget måst avbrytas. Som
försöken slagit väl ut, planerades att efter kriget återupptaga tillverkningen
i betydligt större skala. Därigenom skulle större delen av landets behov tillgodoses
samtidigt som tillverkningskostnaderna skulle avsevärt kunna sänkas.
Tullen saknade visserligen för närvarande berättigande, då tillverkningen
läge nere. Så snart mera normala förhållanden bleve rådande torde emellertid
den nuvarande tullsatsen vara behövlig för den inhemska produktionens
fortbestånd. En inhemsk tillverkning torde medverka till att importpriset
hölles lägre. Redan försökstillverkningen hade medfört en icke obetydlig prissänkning
på utländska apparater. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida
icke de i motionen åberopade sociala synpunkterna kunde komma att framdeles
bliva bättre tillgodosedda genom att den nuvarande tullsatsen bibehölles.
Under sådana omständigheter kunde kollegium icke tillstyrka att den
ifrågavarande tullen borttoges.
Kollegium delade emellertid motionärens uppfattning om önskvärdheten av
att nedbringa försäljningspriset på apparaterna. Därvid syntes dock i första
hand böra undersökas, huruvida det icke vore möjligt att genom en rationalisering
av försäljningen kunna minska försäljningsomkostnaderna. Kollegium
ansåge sig sålunda böra avstyrka bifall till motionen.
Sveriges elektroindustriförening har i sitt yttrande uttalat bland annat, att
förekomsten av en inhemsk tillverkning av hörapparater utgjorde en betydligt
värdefullare regulator på den inhemska prisnivån än vad ett borttagande
av värdetullen innebure, samt att de i hörapparaterna ingående delarna i stor
utsträckning vore standarddelar för andra teletekniska apparater, varför en
särskild tullbehandling av delar till hörapparater vore en lullleknisk omöjlighet.
Med hänsyn därtill förordade föreningen, att någon ändring ej skedde
av nu gällande tullsats för hörapparater.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
Utskottet.
I den förevarande motionen har hemställts om tullfrihet vid införsel av
hörapparater för lomhörda jämte delar och tillbehör därtill eller, örn detta
icke kunde bifallas, att hörapparaterna måtte hänföras till viss rubrik i tulltaxan,
varigenom de komme att underkastas en vikttull av 150 kronor för
100 kilogram i stället för nuvarande värdetull av 10 procent av införsel värdet.
Till stöd för yrkandet har åberopats framför allt humanitära skäl.
Utskottet finner de av motionären anförda sociala skälen synnerligen behjärtansvärda.
Emellertid vill utskottet erinra om vad i de över motionen
avgivna utlåtandena anförts om att nuvarande tullsatser vore erforderliga
till skydd för den inhemska tillverkningen av ifrågavarande varor, vilken
kunde förväntas bidraga till att nedbringa priserna å apparater av detta slag,
sedan normala förhållanden åter inträtt efter kriget. Kommerskollegium har
i anslutning härtill uttalat, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke de åberopade
sociala synpunkterna på detta sätt kunde komma att framdeles bliva
bättre tillgodosedda genom att den nuvarande tullsatsen bibehölles. Tillika har
generaltullstyrelsen i sitt utlåtande uppmärksammat skillnaden mellan hörapparaternas
inköpspris vid införseln och deras utförsäljningspris samt framhållit,
att tullbeloppen torde få anses vara blygsamma i jämförelse med de priser
apparaterna betingade vid utförsäljningen. Såväl kommerskollegium som
generaltullstyrelsen ha framhållit önskvärdheten av att priserna nedbringades
men ansett möjligheter därför förefinnas utan borttagande av tullen. Därvid
har kommerskollegium ansett det i första hand böra undersökas, huruvida
icke genom rationalisering av försäljningen omkostnaderna därför kunde nedbringas.
Vidare har påpekats, att ett genomförande av motionärens förslag
skulle medföra vissa icke obetydliga tull tekniska olägenheter. Beträffande det
alternativa förslaget om den nuvarande värdetullens ersättande med viss
vikttull har generaltullstyrelsen framhållit, att, då vikten av ifrågavarande
hörapparater vore helt obetydlig, en tullbeskattning av avsedd art vore praktiskt
taget liktydig med tullfrihet. Utskottet finner de sålunda anförda skälen
mot ändring av nuvarande tullbeskattning vägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 176 av herr Wagnsson om tullfrihet beträffande
hörapparater för lomhörda m. m. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, Frans Ericson, Björnsson,
Robert Berg, Lennart Johansson, Sundelin, Ramberg, Näsgård och Wethje, samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Sandberg,
Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström
i Skövde och Brandt.
457927. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:412 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen f ör år 1946 a1 i texten