Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgifter jämte i ämnet väckta motioner.

1945-05-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:41, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgifter jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1945 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående prisutjämningsavgifter jämte i

ämnet väckta motioner.

I en den 6 april 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 255, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av

vad i propositionen anförts, när behov därav ur prispolitiska synpunkter

prövas föreligga, meddela föreskrifter örn uttagande för tiden till och med

den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) motionen 1:373 av herr Axel Ivar Anderson m. fl., vari hemställts, att

bevillningsutskottet vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 255

ville beakta i motionen anförda synpunkter och i sitt utlåtande till riksdagen

uttala sig för sådana begränsningar och modifikationer i fråga om den

av Kungl. Majit begärda fullmakten, som där ifrågasatts; samt

2) motionen I: 374 av herr Herlitz, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 255 ville med beaktande av vad i motionen

anförts begränsa och modifiera bemyndigandet för Kungl. Majit att föreskriva

prisutjämningsavgifter.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»Sedan krigets början ha statsmakterna genom skilda åtgärder sökt begränsa

omfattningen av den prisstegring inom landet, till vilken rådande

extraordinära förhållanden givit upphov. I delta syfte har en omfattande

priskontroll ordnats, vid vilken fram till tidpunkten för genomförande av

prisstopp prishöjningar i huvudsak medgivits endast för täckning av stegrade

rörliga kostnader och därefter även sådana kostnadsstegringar förutsatts burna

av företagarnas marginaler. Vidare har man genom clearinganordningar

och — i vissa fall — subventioner dels sökt utjämna prisskillnader mellan

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

varupartier som tillförts marknaden till olika kostnader, dels förebyggt sådana

prisrörelser som kunnat befaras få särskilt ogynnsamma verkningar

på den allmänna prisnivån. De grundläggande tankegångarna vid uppbyggandet

av denna prispolitik ha utvecklats särskilt i propositionerna nr 53 och 58

till 1939 års urtima riksdag.

Vid utformningen av de åtgärder, om vilka här erinrats, har beaktande

skänkts bland annat prisutvecklingen på importvaror och dess inflytande

på prisbildningen på hemmamarknaden. Övriga sidor av frågan om förhållandet

mellan den internationella och den inhemska prisutvecklingen — särskilt

spörsmålet om exportprisernas inverkan —- ha hittills av naturliga skäl

i huvudsak kunnat lämnas å sido. I och med att handeln åter kommer i gång

i mera normal omfattning och i sådana friare former, att bilaterala överenskommelser

med ömsesidiga prisbindningar icke längre torde komma i fråga,

måste spörsmålet om förhållandet mellan den svenska prisnivån och priserna

på världsmarknaden tagas upp till förnyat övervägande.

Vid behandlingen vid fjolårets riksdag av utgångspunkterna för den svenska

penningpolitiken efter kriget utgick man ifrån att en anpassning av växelkurserna

och av den svenska prisnivån till det internationella prisläget borde

ske snarast möjligt. En sådan -anpassning vore nämligen en förutsättning för

återställandet av mera normala handelsrelationer med utlandet och prisbildningsförhållanden

inom landet. Man räknade därvid bland annat med att

möjligheten att åter erhålla importvaror i tillfredsställande omfattning och

till lägre priser skulle öva ett kostnads- och prissänkande inflytande på den

svenska marknaden. Diskussionen inriktades på problemställningen vid den

tidpunkt, då förhållandena på världsmarknaden ånyo blivit relativt stabiliserade.

Utvecklingen under senare tid har i stigande grad givit vid handen, att

man mellan fientligheternas upphörande i Europa och den tidpunkt på vilken

den penningpolitiska programdiskussion, örn vilken jag här erinrat, tog sikte,

har att räkna med en övergångsperiod, som kommer att ställa den svenska

penningpolitiken inför särskilda problem. Den stora internationella varubristen

kommer då, såsom chefen för finansdepartementet närmare utvecklat

i årets statsverksproposition, att medföra dels fortsatta svårigheter att erhålla

importvaror, dels en betydande efterfrågan på vissa svenska exportvaror.

Prisbildningen kan väntas bli oenhetlig. Även om priserna på vissa

import- och exportvaror kunna väntas falla, komma priserna på andra varor

att bliva förhållandevis höga. Det är även sannolikt, att priserna komma att

vara mycket olika på skilda marknader. Allmänt sett måste stor ovisshet

råda om varaktigheten av de prisrelationer som komma att föreligga under

övergångstiden.

Det är tydligt, att en sådan anpassning av växelkurserna och den svenska

prisnivån efter de internationella förhållandena, som på något längre sikt

bör eftersträvas enligt programmet för den svenska penningpolitiken, icke är

möjlig i det läge varmed man sålunda har att räkna under övergångstiden.

Utgångspunkter saknas då ännu för en bedömning av de lämpliga växel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

3

kurserna. Och en anpassning av skilda svenska priser vid oförändrade växelkurser

efter de från hemmamarknadspriserna delvis avvikande priser, som

kunna gälla vid export till olika marknader, skulle — i den mån exportpriserna

mera väsentligt överstege hemmamarknadspriserna — kunna medföra

en förskjutning av den inhemska prisnivån, som på kort sikt bleve av

inflatorisk natur och på längre sikt skulle medföra risker för allvarliga bakslag.

Särskilt framträdande bleve olägenheterna, om kapitalvärden och kostnader

i Sverige skulle tillåtas anpassa sig efter höga exportpriser av kanske

mycket begränsad varaktighet och varierande de olika marknaderna

emellan.

Det kan naturligtvis hävdas, att senast berörda svårigheter för prispolitiken

skulle kunna undvikas, om man vore beredd att, oavsett det internationella

prisläget, vid svenska försäljningar till utlandet tillämpa samma

prisreglering som på hemmamarknaden. En tillämpning av svenska hemmamarknadspriser

vid export, oaktat dessa understege på exportmarknaderna

eljest accepterade priser, skulle emellertid bland annat innebära, att Sverige

av inre prispolitiska skäl försämrade sina bytesrelationer mot utlandet på ett

sätt, som skulle medföra förluster för det svenska folkhushållet. Därtill

kommer, att export till priser, väsentligt understigande den internationella

nivån, skulle vara förbunden med uppenbara handelspolitiska risker.

Örn än Sverige sålunda icke kan vid export generellt tillämpa de stränga

prissättningsnormer som gälla för hemmamarknaden, så är det dock å andra

sidan givet, att Sverige bör söka undvika att genom uppdrivna exportpriser

bidraga till en internationell prisstegring, detta både med hänsyn till vikten

även ur svenska synpunkter av att en inflatorisk utveckling på världsmarknaden

undvikes och av hänsyn till den inhemska prisnivån. Det är att hoppas,

att en återhållsam prispolitik kommer att tillämpas också från utlandets

sida. Framträder en prisstegring på varor som införas till Sverige, måste

detta få återverkningar även på prissättningen vid export från Sverige.

Om en del hemmamarknadspriser övergångsvis komma att ligga under de

priser som bjudas på skilda marknader i utlandet och örn en anpassning

varken kan ske genom växelkursförändringar eller genom export till svenska

hemmamarknadspriser, uppstå — såsom nyss berörts — risker för en av

exportprisutvecklingen betingad stegring av de priser som gälla på den

svenska hemmamarknaden. En sådan återverkan behöver givetvis icke befaras

i alla de fall där exportpriserna på en eller flera utländska marknader

överstiga hemmamarknadspriserna. Men på viktiga punkter kan inflytandet

från exportprisutvecklingen vara i hög grad ägnat att försvåra den inhemska

prisstabiliseringen. Denna stabilisering behöver då stödjas genom särskilda

prisutjämningsavgifter vid exporten. Sådana avgifter skulle behöva utgå endast

i de fall där de priser, lill vilka exporten sker, skulle öva ett stegrande

inflytande på den inhemska prisnivån. De skulle utlagas blott med de belopp,

som vore nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. 1 motsats till

exportavgifter skulle de med denna utgångspunkt tydligen icke komma att el
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

ler kunna tillåtas öva något stegrande inflytande på exportpriserna. Så snart

spänningen mellan dessa priser och hemmaprisnivån icke längre hotade att

utlösa sådana prisstegringar inom landet, som kunde beräknas försvåra den

allmänna prisstabiliseringen, skulle avgifterna helt bortfalla.

Örn avgifter av ifrågasatt slag uttagas, skulle detta ur de berörda exportindustriernas

synpunkt innebära, att dessa bomme i ett ekonomiskt läge,

i viss mån motsvarande det som skulle förelegat, örn exportpriserna varit underkastade

reglering efter för hemmamarknaden godtagna normer. Avgifterna

skulle alltså innefatta en prispolitiskt motiverad ersättning för den vanliga

priskontrollen, vilken av nyss angivna skäl icke kail vinna tillämpning

vid export.

Intäkterna av ifrågavarande avgifter, vilka tydligen icke äro av fiskalisk

natur, böra icke inflyta till allmänna budgeten utan fonderas för att användas

för sådana gemensamma ändamål, som lämpligen böra tillgodoses med

intäkter av detta slag. Olika sådana ändamål kunna ifrågakomma. I vissa

fall kan det vara lämpligt, att avgifterna disponeras för prisreduktioner vid

återuppbyggnadsleveranser eller för avskrivning på återuppbyggnadskrediter.

I andra fall synes en reduktion av vissa importpriser kunna ifrågakomma.

I åter andra fall —- exempelvis för träindustriens del — synes i första

hand böra övervägas att disponera medlen för allmänna åtgärder i syfte att

bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar; praktiska

exempel erbjuda anläggandet av skogsvägar, skogs- och träteknisk

forskning eller förbättrandet av arbetarbostäderna. På längre sikt skulle sådana

åtgärder tillgodose det allmänna intresset av bästa möjliga tillgång på

skogsprodukter.

Såvitt möjligt torde uttagandet av prisutjämningsavgifter efter angivna

linjer böra ske i anslutning till överenskommelser mellan staten och vederbörande

exportindustrier. För att garantier skola vinnas för en enhetlig tilllämpning

och för att nödvändiga åtgärder skola bli möjliga även i de fall, där

överenskommelser icke kunna nås, är det dock önskvärt, att Kungl. Maj :t erhåller

befogenhet att uttaga prisutjämningsavgifter efter här angivna normer.

En sådan befogenhet torde icke böra utnyttjas annat än efter förhandlingar

genom priskontrollnämnden med berörda parter. Jämväl handelskommissionen

torde regelbundet böra höras i ifrågavarande ärenden.

Vid fonderingen av avgifterna böra särskilda konton uppläggas för olika

slag av export, så att en möjlighet erhålles att vid medelsanvändningen taga

hänsyn till avgifternas ursprung. I de fall där medelsanvändningen sker

för ändamål, hänförliga till respektive industriers intresseområden, torde

hinder icke böra möta för Kungl. Maj :t att utan riksdagens hörande meddela

beslut om medelsanvisningar från fonden av mindre omfattning. I övrigt

böra frågor rörande disposition av fondmedel underställas riksdagen.

Beträffande uppbärandet av avgifterna stå olika utvägar till buds. Närmast

synes ifrågakomma att de uttagas av tullen i samband med export. Anledning

föreligger emellertid icke att i detta sammanhang binda sig för den

ena eller andra lösningen. Valet bör träffas så, att industriens praktiska intressen

bli så väl tillgodosedda som möjligt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

5

Av vad jag anfört framgår, att den tänkta anordningen är direkt betingad

av övergångstidens speciella problem och avser att bidraga till en successiv

inpassning av den svenska ekonomien i dess internationella sammanhang

utan onödiga och skadliga kastningar under den tid som förflyter, till dess

anpassningen kan ske i normala former. Prisutjämningsavgifterna ha karaktären

av en ren övergångsanordning med samma principiella bakgrund som

den allmänna prisregleringen. Behov synes icke föreligga att ge dem en fastare

formell ram i en särskild författning. Det torde vara tillräckligt att

Kungl. Majit erhåller riksdagens bemyndigande att för viss tid framåt, förslagsvis

till och med den 30 juni 1946, meddela föreskrifter örn uttagande

av prisutjämningsavgift enligt här angivna riktlinjer.»

I motionen 1:373 har anförts bland annat följande. Propositionen angående

prisutjämningsavgifter innebure en fullmaktslagstiftning av djupt ingripande

innebörd. Något klart och preciserat förslag, under vilka förutsättningar

och till vilka belopp avgifter skulle uttagas eller huru uppbörden

skulle ske, hade icke framlagts. Detta hade betydelse bland annat ur konstitutionell

synpunkt. Att uttaga avgiften vöre en åtgärd, som folie inom området

för rikdagens beskattningsmakt. Riksdagen hade därför bort beredas

möjlighet att taga ställning till ett, helst i författningsform, fixerat förslag,

vilket tydligare preciserade reglerna örn ifrågavarande prestationsskyldighet.

Den begärda fullmakten vore tidsbegränsad och betecknades såsom en

ren övergångsanordning. Det funnes anledning att med skärpa betona, att en

sådan fullmakt måste vara icke blott tidsbegränsad utan också handhas med

största försiktighet och tillämpas endast i sådana fall, då tvingande behov

av ett statsingripande förelåge. Det skulle ur ekonomisk synpunkt vara i

högsta grad oklokt, örn sådana åtgärder vidtoges från de svenska statsmakternas

sida, som skulle försvåra eller omöjliggöra för våra exportföretag att

uttaga bästa möjliga pris på världsmarknaden.

Därtill komme de handelspolitiska synpunkterna, som måste tillmätas den

största betydelse. Sverige måste i den ömtåliga situation, som vi hade att

möta, när de internationella handelsförbindelserna skulle återupptagas, noga

undvika statliga ingripanden, vilka kunde medföra repressalieåtgärder och

därigenom tillfälligt eller varaktigt tillfoga de svenska exportindustrierna

skador och förluster. Risken därför skulle ökas, om statsmakternas åtgöranden

dikterades av önskan att för vissa ändamål använda de prisvinster, som

exportindustrierna kunde uppnå. I det fall, som närmast torde lia föranlett

propositionen, nämligen trävaruindustriens exportavtal, förelåge visserligen

inga sådana avsikter, och de i detta sammanhang föreslagna åtgärderna syn!es

icke behöva väcka betänkligheter ur handelspolitisk synpunkt Men hela

systemet vore ägnat att framkalla missförstånd och vålla vår utrikeshandel

olägenheter. De svenska exportörernas ställning gentemot utländska konkurrenter

kunde allvarligt försvåras, örn systemet mera allmänt komme till

användning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Enligt propositionen tänkte man sig, att dylika risker skulle kunna undvikas

genom den utformning, som systemet med prisutjämningsavgifter enligt

förslaget skulle erhålla. Allt berodde därvidlag på tillämpningen och

särskilt på i vilken utsträckning systemet kunde komma att sättas i kraft.

Risken för förhastade och onödiga ingripanden finge icke förbises. Riksdagen

torde därför böra göra det uttalandet, att systemet med prisutjämningsavgifter

vid export endast i yttersta undantagsfall borde komma till användning.

Enligt motionärernas mening skulle det prispolitiska syftemål, som propositionen

ville vinna, säkrare uppnås, örn de medel, som inflöte genom prisutjämningsavgifterna,

insattes på ett särskilt spärrat konto i riksbanken för

vederbörande exportörers eller exportindustriers räkning. Även andra former,

ägnade att undanröja de betänkligheter, som förslaget måste framkalla,

vore tänkbara.

I motionen I: 374 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

bland annat följande. Det i propositionen framlagda förslaget påkallade i

första hand uppmärksamhet ur rent principiella synpunkter. Det innebure,

att Kungl. Majit under vissa mycket allmänt angivna förutsättningar skulle

kunna till staten indraga en väsentlig del av den vinst, som vissa företag

kunde bereda sig vid försäljning till utlandet. Det vore uppenbart, att ett

sådant förfaringssätt, örn det tillämpades annat än i extraordinära lägen,

bidroge att undergräva de ekonomiska krafter, av vilka vårt välstånd berodde.

Pålagan komme att, i strid med den normmässighet som av ålder utmärkt

beskattningen i Sverige liksom i andra rättsstater, drabba på ett

ytterst oberäkneligt, tillfälligt och godtyckligt sätt. Man kunde icke räkna

med att en företagare skulle vara beredd att taga de risker och förluster, som

alltid vore förbundna med fri företagsamhet, om han vore utsatt för att staten

skulle indraga varje vinst, som ginge över en viss gräns. Att förslaget även

ur handelspolitiska synpunkter vore ägnat att ingiva betänkligheter vore

uppenbart. Det vore sant att avgifterna vore avsedda att bliva en ren övergångsanordning.

Men den motivering som lämnats gåve ingen säkerhet för

att så komme att bliva fallet.

Det ville synas som det vore en enklare och rationellare utväg att reglera

exporten genom exportförbud och licenser. Man kunde exempelvis tänka

sig, att beviljandet av exportlicenser gjordes beroende av att exportörerna

säkerställde erforderliga utbud på den svenska marknaden till tillfredsställande

priser.

Om man med hänsyn till dagens läge funne sig ej kunna undgå att acceptera

prisutjämningsavgifter, vore det i varje fall angeläget att tillse, att ingripandet

finge en strängt begränsad karaktär och icke sträckte sig längre

än ofrånkomliga behov påkallade.

När man övervägde, på vilket sätt riksdagen borde avgränsa den fullmakt,

som skulle lämnas åt Kungl. Majit, gällde det att fasthålla, att fråga vore å

ena sidan om en pålaga, drabbande vissa exportörer, och å andra sidan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

7

om de uppburna medlens användande för vissa allmänna ändamål. Spörsmålet

borde därför ses mot bakgrunden av vår statsrätts regler örn beskattning

och statsreglering.

Departementschefen hade också föreslagit ett bemyndigande från riksdagens

sida. Men därmed avsåges på samma gång ett påfallande avsteg från

vad som borde iakttagas på skatteväsendets område. Normerna för beskattningen

fixerades regelmässigt i författningar. Om riksdagen ville acceptera

idén om prisutjämningsavgifter, förefölle det angeläget, att fullmaktens innebörd

bleve väsentligt mera preciserad och begränsad, vilket naturligt kunde

ske i en av riksdagen godkänd författning.

Beträffande frågan om vilka varor, som skulle avgiftbeläggas, hade behov

uppgivits föreligga endast i fråga om trävaror. Det vöre då naturligt att begränsa

fullmakten till sådana varor och undanröja den osäkerhet, som kunde

föranledas av farhågor för ingripanden på andra områden. Beträffande den

grad av spänning mellan inhemsk och utländsk prisnivå, som skulle föreligga

för att ett ingripande skulle tillåtas, vore det angeläget att fastslå, att

Kungl. Majit ej finge ingripa, med mindre grundad anledning funnes att

antaga prisstegringar på den inhemska marknaden. Därvid förutsattes att

man vid bestämmande av avgifter för en viss vara finge beakta endast prisstegringsrisken

för just denna vara. Det borde ej få vara skäl nog, att exporten

ansåges ha en allmän inflationsdrivande verkan. Det vore vidare önskvärt,

att sättet för avgifternas beräknande närmare preciserades. I samband

därmed gällde det att fastslå, i vad mån avgifter skulle kunna uttagas med

retroaktiv verkan i förhållande till redan avslutade avtal.

Vad anginge medlens redovisning vore de avsedda att fonderas för användning

vid sidan av den allmänna budgeten. Det funnes ingen anledning,

varför medel, som skulle användas för ändamål, som vore helt främmande

för avgiftsbetalamas intressen, ej skulle figurera i riksstaten.

Vad slutligen anginge sättet för medlens användande skulle det såsom regel

ankomma på riksdagen att därom besluta. Undantag gjordes likväl för

ändamål hänförliga till respektive industriers intresseområden. Uttrycket vore

utomordentligt tänjbart och lämnade Kungl. Majit en frihet, som icke vore

förenlig med våra statsregleringsprinciper. På olika sätt kunde man tänka

sig att begränsa Kungl. Maj :ts frihet. Man kunde utan undantag upprätthålla

principen örn riksdagens makt över medelsanvisningen. Eller också kunde

den grundsatsen uppställas, att medelsanvisningen skulle ske i enlighet med

avgiftsbetalamas önskningar. Man kunde gå ännu ett steg i denna riktning

och fastslå att de fonderade medlen alltigenom finge karaktären av de särskilda

avgiftsbetalamas egna tillgångar, fastän de vore undandragna deras

omedelbara disposition, och under vissa förutsättningar framdeles finge

disponeras för deras räkning.

I den nu förevarande propositionen lior Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit alt, när behov därav ur prispolitiska synpunkter

prövades föreligga, meddela föreskrifter örn uttagande för tiden till och med

den .''10 juni 194(5 av prisutjämningsavgift.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Såsom skäl härför har i propositionen anförts bland annat följande. Det

vore tydligt, att en sådan anpassning av växelkurserna och den svenska prisnivån

efter de internationella förhållandena, som enligt programmet för den

svenska penningpolitiken på något längre sikt borde eftersträvas, icke vore

möjlig under övergångstiden mellan fientligheternas upphörande i Europa

och den tidpunkt, då förhållandena på världsmarknaden ånyo blivit relativt

stabiliserade. Om en del hemmamarknadspriser övergångsvis komme att ligga

under de priser, som bjödes på skilda marknader i utlandet, uppstode i

vissa fall risker för en av exportprisutvecklingen betingad stegring av priserna

på den svenska hemmamarknaden, vilket på viktiga punkter kunde vara

ägnat att försvåra den inhemska prisstabiliseringen. Denna stabilisering behövde

då stödjas genom särskilda prisutjämningsavgifter vid exporten. Sådana

avgifter skulle utgå endast där exportpriserna skulle öva ett stegrande

inflytande på den inhemska prisnivån och uttagas endast med de belopp, som

vore nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. Avgifterna komme icke

att tillåtas öva något stegrande inflytande på exportpriserna. Intäkterna av

avgifterna, vilka tydligen icke vore av fiskalisk natur, borde icke inflyta till

allmänna budgeten utan fonderas för vissa gemensamma ändamål. Uttagandet

av avgifterna torde såvitt möjligt ske efter överenskommelser mellan

staten och vederbörande exportindustrier. Där överenskommelser icke kunde

nås, vore dock önskvärt, att Kungl. Maj:t erhölle befogenhet att uttaga dylika

avgifter efter angivna normer. Befogenheten torde icke böra utnyttjas

annat än efter förhandlingar genom priskontrollnämnden med berörda parter.

Jämväl handelskommissionen borde regelbundet höras. Frågor rörande

disposition av fondmedel borde underställas riksdagen, dock torde Kungl.

Majit utan riksdagens hörande böra kunna besluta om medelsanvisningar

av mindre omfattning för ändamål, hänförliga till respektive industriers intresseområden.

Avgifterna hade karaktär av en ren övergångsanordning med

samma principiella bakgrund som den allmänna prisregleringen. Behov syntes

icke föreligga att giva dem en fastare formell ram i en särskild författning.

I motionerna I: 373 och I: 374 ha uttalats önskemål om en precisering och

begränsning, helst i författningsform, av det föreslagna bemyndigandet. Vidare

ha ifrågasatts vissa ändringar av det i propositionen framlagda förslaget.

Utskottet kan ansluta sig till grundtanken i det i propositionen framlagda

förslaget om bemyndigande för Kungl. Majit att under viss tid uttaga prisutjämningsavgifter.

Emellertid har utskottet funnit de i motionerna uttalade

önskemålen örn närmare precisering av förslagets innebörd i åtskilliga hänseenden

förtjäna beaktande. Enligt utskottets mening torde det dock bland

annat på grund av svårigheterna att i förväg överblicka förhållandena på

ifrågavarande område icke vara lämpligt att genom alltför kategoriska direktiv

begränsa den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit. I anledning

härav kan utskottet icke tillstyrka motionärernas förslag att innebörden av

bemyndigandet skulle närmare fixeras i form av en författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41. 9>

Även om ulskottet sålunda ansett sig kunna i princip godtaga det i propositionen

framlagda förslaget, har utskottet likväl funnit sig böra något närmare

angiva sin ståndpunkt i vissa avseenden.

Till en början vill utskottet betona, att de föreslagna avgifterna, vilka icke

skola kunna uttagas med retroaktiv verkan med avseende å försäljningar

grundade å äldre avtal, äro avsedda såsom en ren övergångsanordning och

alltså komma att vara av tillfällig karaktär.

Vidare anser sig utskottet böra understryka vikten av att uttagandet av

avgifter i görligaste mån kommer till stånd efter överenskommelse med vederbörande

exportindustrier samt att tvång tillgripes endast där så befinnes

vara nödvändigt.

Utskottet bar likaledes funnit det vara av vikt att framhålla, alt vid övervägande

av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgifter i varje särskilt

fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska vinna beaktande. Särskilt

synes härvid enligt utskottets mening böra uppmärksammas de handelspolitiska

synpunkter, vilka framhållits i motionen 1:373. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande.

Utskottet vill också understryka, att systemet med prisutjämningsavgifter

icke får försvåra eller fördröja en återgång lill normala handelspolitiska metoder.

Vidare anser sig utskottet böra uttala, att vid fastställandet av prisutjämningsavgifter

i möjligaste mån hör tillses, att de svenska exportörerna

därigenom icke komma i sämre läge än vare sig utländska konkurrenter på

exportmarknaden eller företagare i jämförlig ställning på den inhemska

marknaden. Med hänsyn till de anförda synpunkterna anser utskottet, att

systemet med prisutjämningsavgifter hör tillämpas endast där det befinnes

oundgängligen nödvändigt för vinnande av de avsedda syftemålen.

Beträffande de genom prisutjämningsavgifterna influtna medlens redovisning

och användning ansluter sig utskottet lill det i propositionen framlagda

förslaget. Utskottet finner icke skäl tillstyrka de i motionerna framställda

yrkandena i dessa hänseenden men vill understryka, att avgifterna icke äro

av fiskalisk natur och alt avgifterna ej böra betraktas såsom statsmedel i

vanlig mening utan höra användas på sätt i propositionen angives.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall lil! Kungl. Majlis förevarande

proposition nr 255, bemyndiga Kungl. Maj:t att, med

iakttagande av vad i propositionen samt i detta betänkande

anförts, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, meddela föreskrifter örn uttagande för tiden till och

med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift;

2) att motionen I: 373 av herr Axel Ivar Anderson m. fl., i

den mån densamma icke kan anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

Hillring lill riksdagens protokoll 1045. 7 sond. Nr 41. ‘4

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

3) att motionen I: 374 av herr Herlitz måtte, i den mån densamma

icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÅRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel Ivar Anderson,

Sjödahl, friherre De Geer*, Frans Ericson, Björnsson*, Eklund, Robert Berg* och Wehtje*;

samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Janson

i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde,

Fröderberg* och Brandt*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

457967. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:287 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl, Maj :ts proposition angående prisutjämningsavgifter. a1 i texten