Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående befrielse för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap från erläggande av arvsskatt vid testamentsförvårv

1945-05-24 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:43, Betänkande i anledning av väckta motioner angående befrielse för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap från erläggande av arvsskatt vid testamentsförvårv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1945 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående befrielse för kyrka, landsting, kommun eller

annan menighet ävensom hushållningssällskap från

erläggande av arvsskatt vid testamentsförvårv

(2:a avd.)

I två likalydande inom riksdagen väckta motioner, I: 172 av herrar Dahlström

och Källman samt II: 282 av herr Mattsson, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i 1941 års förordning örn arvsskatt och

gåvoskatt att kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap

befrias från erläggande av skatt för testamentsförvårv samt

att bevillningsutskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i del löljande, hänvisa till motionen I: 172.

Enligt 3 § i 1941 års förordning örn arvsskatt och gåvoskatt äro från skattskyldighet

enligt samma förordning befriade följande juridiska personer,

nämligen staten, stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål

att under'' samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att

främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja

vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är

att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter eller utom riket

bosatta utlänningar, samt stiftelse eller sammanslutning, som bär till huvudsakligt

ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Sådan

skattebefrielse tillkommer dock icke sammanslutning, som har till syfte att

i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller

utländsk stiftelse eller sammanslutning.

Ovannämnda juridiska personer åtnjuta salunda skattefrihet beträttande

såväl arvs- som gåvoskatt. Bestämmelser om skattefrihet tor gåva finnas i

38 §, enligt vilket författningsrum sådan skattefrihet åtnjutes av, förutom

de i 3 § omförmälda juridiska personerna, följande juridiska personer,

nämligen kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap,

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål, stiftelse med huvudsak
H

i lia ny till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 43. t

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ligt ändamål att irämja landels näringsliv, registrerad understödsförening eller

sadan sammanslutning, som, ulan ali hava till sylte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer

ovan angivet ändamål. Skattebefrielse enligt 38 § tillkommer endast svensk

juridisk person och äger icke rum, där givaren för sill livstid eiler för viss

tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan

förmån av den bortgivna egendomen eller dd därav.

Arvs- och gåvoskattens bestämmande sker enligt 28 § med ledning av en

tariff. Denna tariff innehåller fyra klasser, varav klass i, innefattande den

lägsta skatteskalan, avser bl. a. efterlevande make och barn, klass II bl. a.

föräldrar och syskon, klass lil samtliga de i 38 § uppräknade, från gåvoskatt

belriade juridiska personerna med undantag av de i 3 § omförmälda

samt klass IV sådana skattskyldiga, som ej äro hänförliga under klass I

Ii eller lil.

1 de nu förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Skälen

tor upprätthållande vid arvs- och gåvobeskattningen av nu föreliggande motsättning,

som innebure skattskyldighet vid testamentsförvärv och skattefrihet

vid gåva för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom

hushållningssällskap, torde främst vara av historisk natur. Då de allmänna

bestämmelserna om gåvoskatt infördes, motiverades dessa bestämmelser med

en önskan att förebygga arvsskattens kringgående. Några risker härvidlag

ansåges emellertid icke föreligga vid donation till allmännyttiga och välgörande

ändamål. Tvärtom kunde en gåvobeskattning med skäl befaras avhalla

mangen fran att skänka till dylika ändamål. Möjligen kunde en skatt

på kommuns testamentsförvärv motiveras under tiden före rösträttsreformernas

genomförande, da enskilda bolag och enskilda personer kunde äga ett

dominerande inilvtande på avgörandet av kommunala angelägenheter. Dessa

skäl hade numera helt bortfallit. Att praktiska olägenheter vore förenade

med ett bibehållande av nu gällande arvsska t tebestämmelser vöre uppenbart.

Det kunde vara svårt för en kommun, som i testamente fått sig tilldelad en

jordegendom med högt taxeringsvärde, att anskaffa det för skattens erläggande

erforderliga kapitalet. Ur givarens synpunkt vore rådande förhållanden

icke heller tillfredsställande. Även rent principiella synpunkter talade

tor att kommunerna erhölle befrielse från skatt vid testamentsförvärv. Utvecklingen

i senare tid, som kännetecknades av att den kommunala självstyrelsen

minskat, medan kommunerna i växande utsträckning betrolts med

lent statliga förvaltningsuppdrag, gjorde det svårt att motivera en skillnad

mellan stat och kommun i nu berört avseende. Väsentligen samma skäl

talade för skattebefrielse jämväl för kyrka, landsting och hushållningssällskap.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottaga yttranden över motionerna av Svea hovrätt, statskontoret, kammariätten,

Stockholms rådhusrätt och Göteborgs rådhusrätt samt styrelserna för

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet och svenska

landstingsförbundet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Revin ni npsut skottets betänkande nr 43.

3

Svea hovrätt, som överlämnat ett av hovrätten infordrat yttrande i frågan

av advokatfiskalsämbetet vid hovrätten, har i huvudsaklig överensstämmelse

med detta yttrande anfört följande. Hovrätten ansåge, att skattefriheten beträffande

testamentsförvärv till allmännyttiga ändamål borde utsträckas lika

långt som beträffande gåva. En dylik ordning vore i hög grad ägnad att främja

den allmänna kulturutvecklingen och skulle även ur statsfinansiell synpunkt

i det långa loppet visa sig vara välbetänkt. Hovrätten skulle därför

med tillfredsställelse se, att frågan örn befrielse från arvsska It för donationer

till allmännyttiga ändamål nu upptoges till omprövning. Därvid förelåge enligt

hovrättens mening skäl alt i ett sammanhang behandla frågan om sådan

befrielse beträffande samtliga i 38 § arvsskatteförordningen uppräknade juridiska

personer. Däremot funne hovrätten skäl ej föreligga att i förevarande

ordning till prövning upptaga frågan örn arvsskattebefrielse allenast för de i

motionerna angivna rättssubjekten.

Statskontoret har avstyrkt bifall till motionerna och till stöd därför anfört,

att de av motionärerna åberopade skälen icke kunde motivera ett annat ståndpunktstagande

till förevarande spörsmål än som skedde år 1941. då nuvarande

bestämmelser angående skattefrihetens omfattning antogos.

Kammarrätten bar tillstyrkt bifall till motionerna samt ifrågasatt örn icke

frihet från arvsskatt borde medgivas även andra i 38 § förordningen om

arvsskatt och gåvoskatt omförmälda juridiska personer. Därjämte bär ämbetsverket

framhållit, att det vore en svår och delikat sak att på ett rättvist

sätt i förevarande avseende göra en gränsdragning mellan skattepliktiga och

skattefria institutioner samt att bland annat ordet »kyrka» vore till sin

skatterättsliga innebörd obestämt.

Stockholms rådhusrätt bar avstyrkt bifall till motionerna och därvid anfört

bl. a. att en betydande skillnad förelåge mellan statens och kommunernas

verksamhet. Särskilt stor vore skillnaden mellan den verksamhet, som

utövades av staten och den som utövades av landstingen eller hushållningssällskapen.

Det kunde svårligen överskådas i vad mån »annan menighet»

kunde anses utöva rent statliga förvaltningsuppdrag. Beträffande »kyrka»

torde de i motionerna anförda skälen äga endast ringa giltighet. Skillnaden

vore avsevärt större mellan statlig och kommunal verksamhet än mellan

den kvalificerade fattigvård, sorn avsåges i 3 § förordningen örn arvsskatt

och gåvoskatt, och annan social verksamhet. För övrigt kunde väl starkt

ifrågasättas, huruvida det vore berättigat att göra skillnad mellan kyrka

och stiftelse med syfte att främja religiösa ändamål, mellan kommun eller

annan menighet och stiftelse med syfte att främja allmännyttiga ändamål

ävensom mellan hushållningssällskap och stiftelse med ändamål att främja

landets näringsliv. För den händelse skattefriheten borde utvidgas, torde utvidgningen

därför höra utsträckas alt gälla även andra i 38 § av 1941 års

förordning omförmälda rättssubjekt.

Jämväl Göteborgs rådhusrätt har avstyrkt bifall till motionerna under

åberopande bland annat av statsfinansiella skäl. Därjämte har i rådhusrättens

utlåtande framhållits, all vid bedömande av spörsmålet örn en utvidgad

skattefrihet torde vara närmast avgörande, örn skattskyldigheten verkade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr V).

Utskottet.

avhållande å viljan all genom testamente tillgodose de ändamål, som vore i

fråga, samt att i detta hänseende icke sedan år 1941 torde ha vunnits erfarenhet,

som vore ägnad att medföra ändring i inställningen till denna fråga.

Styrelserna för svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet

och svenska landstingsförbundet ha däremot hemställt örn bifall till motionerna

och till stöd för detta yrkande anfört i huvudsak följande.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund kunde i stort sett ansluta

sig till vad i motionerna anfördes örn olägenheten av kommuns skattskyldighet

vid testamentsförvärv. Svårigheten att anskaffa erforderligt kapital

till skattens erläggande vid testamentsförvärv av fastighet sammanhängde

med att testator i dylika fall så gott som alltid förbjöde mottagaren att inteckna

eller försälja gården. Beträffande kommunernas befattning med rent

statliga förvaltningsuppgifter kunde framhållas, att staten själv erkänt detta

genom att i så stor omfattning lämna statliga bidrag till kommunerna för

olika ändamål.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har framhållit, att det naturliga syntes

vara att fritaga de i motionerna omförmälda juridiska personerna från

arvsskatt, då de i princip vore fritagna från statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt styrelsens förmenande torde knappast kunna förebringas

några positiva skäl för bibehållande av arvsskatteskvldighet i dessa fall.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet funne det ligga något stötande

lili att staten genom uttagande av arvsskatt förminskade värdet av ett

tesfamentatoriskt förordnande till förmån för någons hemortskommun eller

hemortslandsting. Särskilt egendomligt tedde sig detta, örn genom testamentet

egendom ställdes till landstingets förfogande för bestridande av en uppgift.

för vilken statsbidrag utginge.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen åtnjuter enligt 1941 års

förordning örn arvsskatt och gåvoskatt staten i likhet med vissa stiftelser

och sammanslutningar med i hög grad allmännyttigt ändamål befrielse från

såväl arvsskatt som gåvoskatt. Kyrka, landsting, kommun eller annan menighet

ävensom hushållningssällskap åtnjuta i likhet med vissa stiftelser och

sammanslutningar, som främja allmännyttiga ändamål i övrigt, skattefrihet

till gåvoskatt men äro skattskyldiga till arvsskatt och hänföras därvid under

arvsklass lil i den i nämnda förordning intagna tariffen.

I förevarande motioner har hemställts, att kyrka, landsting, kommun eller

annan menighet ävensom hushållningssällskap måtte hefrias från skattskyldighet

till arvsskatt vid testamentsförvärv. Till stöd för detta yrkande har

åberopats, att frihet från gåvoskatt redan gällde vid gåva till förmån för ifrågavarande

juridiska personer samt att olägenheter vållades av att i förevarande

avseende bibehålla en motsättning mellan arvs- och gåvobeskattningen.

Då även enligt utskottets mening skäl kunna anföras för befrielse från arvs

skatt för de offentligrättsliga juridiska personer, varom här är fråga, finner

utskottet det i motionerna berörda spörsmålet beaktansvärt. Emellertid är

utskottet icke övertygat örn att genom ett bifall till motionerna skulle vinnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. u

elen reglering på ifrågavarande område, som motionärerna uppenbarligen

åsyftat. Örn befrielse från arvsskalt medgives de i motionerna avsedda juridiska

personerna, torde nämligen full säkerhet icke finnas för att till dem

överlämnade donationsfonder komma i åtnjutande av samma skatteförmåner.

Befrielse från arvsskatt för de nu ifrågavarande juridiska personerna synes

fördenskull böra tagas i övervägande allenast i samband med en utredning

angående verkningarna härav med avseende å deras donationsfonder.

Såsom kammarrätten påpekat är begreppet kyrka till sin skatterättsliga innebörd

obestämt. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande inom

d issen ter I a gs k o m m i 11 en utredning rörande bland annat kyrkosamfundens

och de frikyrkliga sammanslutningarnas rättsliga ställning, vid vilken utredning

jämväl frågan om dessa juridiska personers behandling i beskattningshänseende

torde komma under övervägande. Resultatet av berörda utredning

bör enligt utskottets mening avvaktas.

På grund härav och då nuvarande bestämmelser i ämnet tillkommit så

nyligen som år 1941, anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 172 av herrar Dahlström

och Källman samt II: 282 av herr Mattsson angående befrielse

för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom

hushållningssällskap från erläggande -av arvsskatt vid testamentsförvärv

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Nårn a r a n d e:

från första kammaren: herrar .Inkan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre

De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Herman Ericsson och Carl Eric Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg, Orgdrd, Janson i

Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Olofsson i Höganäs, Vigelsbo och Karlsson i

Granebo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.