Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1945-05-29 · 68 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 65 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:45, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1945, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 23 mars 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 256, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn krigskon junkturskatt för år 1945, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av

följande lydelse:

1) Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt

nedan stadgas för år 1945 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §.

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hant örlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

nästa stycke sägs.

1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning

eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller

juridiska personen vid 1945 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom

sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen

inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen

i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare

å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av

sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk

person.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

3

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans

verkställes under år 1945 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår

belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin

huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på

sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av de

inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjåmningsavdrag eller eljest

i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån

och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti

1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §.

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

liänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.

avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2

mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av

pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. -—

eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss

förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939

översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

5

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej överstiger

50 000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten, som ej

överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan under

andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat bedriva

ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång, under

första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Örn kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,

må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den

merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest

sådan fond ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

26 maj 1944 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år

1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilbng

vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande beskattning

av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enbgt de regler, som gälla för

taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänför

lig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan

egendom.

Örn provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av

jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden

som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

na intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller

förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring

från förkrigsinkomslåren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses

utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig

nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd

avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock

skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av

den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk

under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande

fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer

av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig

förvärvsverksamhet såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som

belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i dier

omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av

år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av

förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 1

nare eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket

samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton

procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,

för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 1943 efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk

under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas

allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan

fond ej tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger

från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å

3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet

i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning

beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag

som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även

haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan

anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig

hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 morn. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1944

avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tilllämpning

av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,

för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,

därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas

vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i

den mån avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren

1941—1944.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga

förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall

utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst: .......

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

9

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige

skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp

avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i

förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas

för makarna gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som örn denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å

makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter

förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §) samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

er sättning slag er skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid

utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid

sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av

augusti 1939 och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits

högst med det till varufömyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall

skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn de inköpta lagertillgångama hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning

medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall

ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 11

hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader

under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej

medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för

tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

ersättningstonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstas

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde

när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, örn tillgängen när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,

avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde

disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond

eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med

sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som

fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana

fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kumiat

tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma

ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för åren

1942—1944. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom

nedskrivning eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående

tre beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold

reserv i varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen

eller avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till

kostnadsutjämningsfond. Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton

eller andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,

som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur

rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits

endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas

i andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses

årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett

som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, om dylik insättning skett senast den 31 juli 1945 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat

villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,

för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan

anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall iakttagas, att

tidigare lill fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava

tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett enligt denna

förordning.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning

lill kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 §

andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt

c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i

balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året efter

det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning

godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom

kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl

den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser

provisorisk skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,

varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller

värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis

av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån

restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda

omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken

godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 31 juli 1945 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning

av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för

betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som

restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är

om restitution enligt 21 § c).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

15

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigskonjunkturskatt,

är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes

betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast

skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,

huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till

krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik

skatt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med

län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,

med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt

med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld

tjänsteman.

27 §.

1 mom. Fysisk eliel- juridisk person, som i sin år 1945 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,

sammanlagt ej understigande 4 000 kronor, är såvitt ej Kungl. Majit annor
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

lunda föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken

för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1945 avlämnas till länsstyrelsen i

det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom lid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering

till krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock

ej beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Maj:t.

i mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att

1 den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 morn.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i

1 mom. sägs.

6 morn. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

örn underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tilllämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1?

taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den

skattskyldige och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag

för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering

av en var skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar

merinkomst ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade

upplysningar enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen

i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom taxeringsintendentens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där

särskilda omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare

än den 1 oktober 1945.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill

åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra

det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 morn. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt

så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1945, dock senast den 31 december

samma år, eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för år 1945 prövningsnämnden efter särskild

prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1946.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,

antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattclängd) enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

4 mom. Till en var skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,

skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända

utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens

protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola

översändas senast den 15 januari 1946 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering

till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1945.

31 §.

Kungl. Majit förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent

biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar

Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig

att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande

taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå

taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till

krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles

i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)

med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd

eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen

meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.

Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad

nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxerings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

19

förordningen stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande och

ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den centrala

krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande tilllämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt

taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten

verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 31 § förmäles.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxe
-

ringsförordningens föreskrifter örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt

tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsinlendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen

till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett,

må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i

annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans för

att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 g 6 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

förmögenhetsskatt för år 1945 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering till

krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter

det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma

taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas

den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående

prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt

skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl.

Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt eller

påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd efter den 31 december

1945, skola bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under

iakttagande, dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket

sågs må avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det

år under vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken

som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren

bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut

örn höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas avkammarrätten

eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut örn provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning av

den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning

skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag

delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som

i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda

särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

21

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt

att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att eftertaxering

icke må ske senare än den 31 december 1950 samt att det skall ankomma

på den skattskyldige att visa, att merinkoinst, som fastställes på

grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda

krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelse.

38 §.

Örn ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdemin skningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra

stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering

till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas

såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår

skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad

nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom

är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskaltningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan

nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller

andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med

belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den

verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas

vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått

belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska

ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt

i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal

ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst

av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det anta
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

23

gas, att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för

sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för

det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämföreiseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av lörkrigsinkomståren visat

underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,

beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån

vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda

kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg

beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.

Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst

sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras

varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava

under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets

ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig

hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren

erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits

endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för

den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler

ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra

delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt

i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rö
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

reisen enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt

i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1944 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med

belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1944 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till

lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels

att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid inkomstuppskattningen

nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret

uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å

lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock

vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 25

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter

inträda.

Om den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden

vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som

avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej

anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med

förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång

räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,

vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt

ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda

till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma

vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1944 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret

den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande

dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande

mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock

att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det

beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering lill krigskonjunkturskatt,

tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden

mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven

åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma

reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

dj För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret

och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag

å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i

räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

brak och som icke utgöra ersättningsanskaffning för före krigsutbrottet

befintliga tillgångar av ifrågavarande slag, bör större avdrag för överpris

än nyss sagts i regel ej medgivas. Kan det med hög grad av sannolikhet

förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör dock

avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett

i räkenskaperna. Har fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som

den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande

tillgång anskaffats i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas högst

med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna

värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången

eller, örn detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången,

till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — en

och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall

kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande

att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild

grand för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

27

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft

till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret

omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller

dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår

den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats av rörelsens

utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången a\

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angnes

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd

å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.

h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan

bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den

bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften

i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet

i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår

av punkterna 6 och 8 bär nedan.

5. ''Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske nied

belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder

användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget

förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med

uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,

i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt

tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen

fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande

fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande

av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank

eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta

å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den

skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna

kaoital, som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas

till medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än

medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket

fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,

för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna

för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen

för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret

hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid

inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigs
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

29

inkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskon junk turskatt

därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda

år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,

eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,

i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande

skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande

taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomstären

och beskattningsåret bör ske eller såvitt möjligt likformiga grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits

till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande

taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu

stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen

redovisats såsom särskilt maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse

förf ares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för

beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,

om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden

i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad inkomstminskning

framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Emellertid

skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det som

motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller däremot

svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas

med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då

verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet

av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det

minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige

ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av

uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband

med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 morn. första stycket dci belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förförkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigs
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

31

reserven vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra

sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid nämnda

tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas

i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana

förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott

på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebi ingas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl

för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu

sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med

sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 gg

meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt

belopp påföres en var av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning

av den taxerade merinkomsten medräknas som örn fråga vore örn en delägarens

egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § örn skattens

beräkning skall en var delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets

skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag

svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning

av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp

av 3 000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,

att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels

för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt

av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen

med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt

av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av

jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnader på

jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att

för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader

för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av

jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande

viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av olika

slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras samtliga

de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de överstiga

de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser

för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av olika slag

av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala

krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts, må, om

ej utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan förebringas,

dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen

av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket visar

underskott, se punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 6 §.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk

ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

33

2. V id bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis

under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning

i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande

jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,

bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte bör

beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader under

något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit för reparationer,

inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning

av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig

jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket de belöpa, dock

under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses förekommit under

beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga

det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av

augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier

eller ny-, till- eller ombyggad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller

till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl

avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det

belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle

hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett

av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden

som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att

äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen uppskattad inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets

ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren

bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden

jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må i

stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,

som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

Milan g lill riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under ett av

dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under detta år ungefärligen

motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande jordbruk

i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens

bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som om dessa

vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken

då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må

jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses

i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med

avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,

avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad

hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda

avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall

anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden, som i 1 § sägs, har att

till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels

täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet

dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn

tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av

andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning

på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i

större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten

i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden

som avses i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning

å arrende eller dylikt upplages i den taxerade merinkomsten

f

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 35

endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden

som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning

enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under

förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Maj:t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser

vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större

prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar

prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till

det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring

överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen

reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att

befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett avdrag

som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom

inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret

äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig

grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej

fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade

merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige

kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den

närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses

i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen

i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren

å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning

i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger

vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen

torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande

olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr -45.

femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet

medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn

till 1''olkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent

å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å samtliga

den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit

nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande återstående

beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.

Kungl. Majit äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda

virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten

av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en

dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan

anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad

nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek skall

utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles

genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade

talen för areal, bonitet och relativ skogstillgång. Det ovan angivna

resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till

respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet

kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för

kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag

av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Örn den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under

beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre

eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven

beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket

sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl

för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses

normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige

till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved

eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i

åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,

åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning

varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall

än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp

som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten

icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

37

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad

för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna

ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts

dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt

redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.

Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hänför

sig till skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall

denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret

endast i den mån den hänför sig till under detta år avyttrade produkter.

Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag

för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade

men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare

åtnjutit avdrag för denna omkostnad. Därest under beskattningsåret

nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket

nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket hänförlig grundförbättring

å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas

i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande

nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti

1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan anses hava

väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det

värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört. Såsom

omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med

avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra

stycket kommunalskattelagen upptagas endast om fastigheten förvärvats efter

utgången av augusti 1939.

I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som

skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att vid

beräkning av nettointäkten av skogsbruket till omkostnader för skogsbruk

överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet

å detta bortfaller.

4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,

beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den

för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande

mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti

1939 eller, örn skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta

värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den

mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk,

minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande

femton procent å nettointäkten, upplages såsom taxerad merinkomst

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsuiskottets betänkande nr 45.

å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den

växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, alt bevisning rörande

dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å

den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till

högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den

allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan taxerad

merinkomst framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan

beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt

högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å

rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter

i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,

och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas

med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av

marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.

Har växande skog tagits i anspråk av kronan genom förfogande enhgt

allmänna förfogandelagen eller har växande skog eljest avyttrats under sådana

förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses vara för

handen, skall vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas likaledes äga

motsvarande tillämpning.

7. Vid taxering till krigskonjunkturskatt skall helt bortses från bruttointäkt

av under år 1943 stormfälld skog så ock från därå belöpande omkostnader.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthymingsmöjligheter,

som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag

med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den

taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomstaren

tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för

beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt

direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller

med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives

sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund

av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas

hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas,

att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller

slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen ägt ruin. Sådant

förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation

eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag

för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts

för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår

blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag

för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i

regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken

då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den

skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna

i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett

av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses

i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid

tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,

befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,

och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den

nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst

än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas

med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft

sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre

belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning

av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i

regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter

nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes

med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången

av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

41

värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av

realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var

lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske

genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång

mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt

ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då

gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under

beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som om omedelbart

avdrag för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften

det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste

anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt

rum även örn tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning

och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning

skall enligt punkt 3 sista stycket och punkt 5 av anvisningarna till 6 §

jämväl i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,

å andra sidan jordbruk, därest delta utvisar underskott, eller rörelse, därest

denna utvisar inkomstminskning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt

denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes ej

enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt

3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma

ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall

medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §

1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning

och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,

från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan

inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas

till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst

under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt

punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret

och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande

att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid

motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande

regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall

antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej

framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår förstås,

där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster

av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från taxerad

merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen skall

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives

i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del avdraget

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

43

ej kan sålunda iullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor,

i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning

som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk gällande reglerna.

Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det

som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen

bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa

inkomster. I fall, då jordbruket för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,

skall inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta

av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej

haft ifrågavarande jordbruk under båda förkrigsinkomståren, må beloppet

av inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen

skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, därest ej den skattskyldige visar, att större del av inkomstminskningen

berott på sådana förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i

första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande

i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade

inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster

under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941—1944 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att sådant

avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det i

10 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med

avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande

föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara antingen

om sådan inkomstminskning, som vid 1941—-1944 års taxeringar

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller

om sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944. Avdrag medgives endast i den

mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning å annan

fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla

under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å viss

förvärvskälla under de beskattningsår sorn 1942—1944 års taxeringar avsågo

må ej vid tillämpning av 10 §2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan

belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall an
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 10 §

omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning

å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån

den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom

är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,

under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till

4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige

i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,

avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i

det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken

avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt

yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den

skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring

för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den

nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska

skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet

större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse

lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt

varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej

allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid

nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr -45.

45

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk

uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat

till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna

till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska

skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer

alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid

beskattningsårets utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv

i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande

belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering

till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas

från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk

skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens

storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tilllika

skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda

skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle

hava minskats, om det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda

beräknas, avdragits vid inkomstuppskattningen.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande

skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd

restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning

av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution.

Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar

för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu

ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade

varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras

för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser

hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till

större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt

punkt 4 b) av anvisningarna till 4 g rätten till nedskrivning är mera begränsad

beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,

medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varufömyelsefond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till

prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.

I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid

taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen

disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,

om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,

där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader

som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot

de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges

vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår

då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond

ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett

på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej använts

för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å

tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande

år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den

skattskyldige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det

belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot

den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till

vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till

ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigs
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

47

konjunktur skatt som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten

ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid

ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat

fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den män motsvarande avskrivning

skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den

beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget

icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel

än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen

må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling

för detta fartyg, som örn medlen uttagits från riksbanken, men att restitution

dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 g.

R. Beträffande det i 19 8 avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 gg. T samtliga exempel för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

utsättes, att utjämningsavdraget bestämts med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.

a) Ett rederi har den 1 november 1944 för 900 000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500 000 kronor men i beskattningsavseende nedskrivet

till 400 000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900 000 kronor, insättes i sin helhet å vederbörligt

konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900 000 — 400 000 =

500 000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500 000 kronor. Rederiet kan då efter

yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden

mellan 900 000 och 400 000 kronor, d. v. s. å 500 000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900 000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500 000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200 000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944

varit 200 000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera faslställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1944 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350 000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att

rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300 000

kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900 000

kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300 000

kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma

sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200 000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett

belopp av 100 000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300 000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1944 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600 000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken

insatta beloppet, 300 000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600 000 — 400 000 =

200 000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

49

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200 000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300 000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900 000 — 300 000 = 600 000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500 000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600 000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300 000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550 000 kronor.

Eftersom beloppet 150 000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §

4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna

beloppet 900 000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350 000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350 000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda exempel

beträffande restitutionen inträder först örn fartyget nedgår i värde under

550 000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500 000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske endast

å ett belopp av 350 000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet, 900 000

kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400 000 kronor lill inköp

av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 100 000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100 000 kronor mindre,

restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,

örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944 varit ytterligare

150 000 kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1 800 000 kronor, varav 900 000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort

Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 7 sami. Nr 45. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för

beskattningsåret 1946 kunnat medgivas med 400 000 kronor, och att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300 000 kronor

under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall

köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget

och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan

hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i

exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper

å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200 000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150 000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900 000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450 000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom

i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap räder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma

i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

2) Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring för föri list

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360)

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa

år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något

av åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något

av de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,

skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen

ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1946.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

51

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 375 av herr Bror Nilsson m. fl. och II: 576

av herr Liedberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

förevarande proposition måtte besluta ändringar i förslaget till förordning

örn krigskonjunkturskatt för år 1945 i huvudsaklig överensstämmelse med i

motionerna anförda synpunkter ävensom att vederbörande utskott måtte låta

utarbeta nödig författningstext,

2) de likalydande motionerna I: 376 av herr Arrhén m. fl. och II: 578 av

herr Utbult m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Majlis förslag till

förordning om krigskonjunkturskatt, att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga

inkomst av havsfiske, helt befriades från erläggande av sådan skatt,

samt,

b) örn detta ej vore möjligt, att riksdagen måtte besluta att skattskyldig,

som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, ägde från den merinkomst

av rörelse, som återstode sedan avdraget å medgivna 3 000 kronor

gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 5 000 kronor i stället för det i propositionen

medgivna 2 000-kronorsavdraget,

3) de likalydande motionerna 1:377 av herrar Carl Eric Ericsson och

Mannerskantz samt II: 580 av herrar Holmström och Olson i Göteborg, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att krigskonjunkturskatten skulle avvecklas

per den 31 december 1944 med beaktande av i motionerna framställda

förslag, samt att vederbörande utskott ville utarbeta de därför erforderliga

författningsbestämmelserna, samt

4) de likalydande motionerna 1:378 av herr Sandström m. Ii. och 11:579

av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari hemställts, att riksdagen måne för

sin del dels antaga det av 1944 års allmänna skattekommitté utarbetade vid

motionerna fogade förslaget till förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen,

dels ock besluta ändrad lydelse av det i förevarande proposition

framlagda förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945 i

huvudsaklig överensstämmelse med det av omförmälda kommitté utarbetade

förslaget till sådan förordning med de ändringar i kommitténs förslag, som

framginge av vid motionerna fogat författningsutkast.

De i sistnämnda motioner omförmälda förfaltningsförslagen lia såsom

bilagor fogats vid motionerna (Bil. A och Bil. B), till vilka utskottet får hänvisa.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte

upptagit den under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet

hänvisade motionen II: 278 av herrar Liedberg och .Janson i Frändesta,

i den mån densamma avser taxering lill krigskonjunkturskatt. I motionen har

i berörda hänseende hemställts »örn riksdagens uttalande, att någon krigsr

konjunkturbeskattning icke skall träffa avyttring eller uttag från egen rörelse,

annan fastighet och egen förbrukning av bränn- och massaved».

Vad angår i motionen 11:278 framställt yrkande i övrigt, avseende frågan

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

om beskattningen av inkomst av avverkad bränn- och massaved vid den ordinarie

inkomsttaxeringen, kommer utskottet att senare under riksdagen avgiva

betänkande rörande detta yrkande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 576, II: 578, I: 377, I: 378 och II: 278.

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1944. Den senaste förordningen

i ämnet utfärdades den 26 maj 1944 (nr 275) och avsåg merinkomster

under år 1943 (motsvarande räkenskapsår). Det må vidare framhållas, att

ifrågavarande beskattningsform från början anordnats så att dess slutliga

effekt i beskattningshänseende skulle framträda först i samband med en vid

skatteformens avveckling skeende slutavräkning.

Sedan chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 26 maj 1944 samma dag tillkallat bankdirektören E. Browaldh, professorn

E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A. Montgomery, ledamoten

av riksdagens första kammare, skattedirektören Iv. G. A. Sandström,

ledamoten av riksdagens första kammare, kassören A. W. Strand och ledamoten

av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E. Werner att såsom

sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning rörande

inadvertenser i nuvarande skattesystem, hava de sakkunniga — vilka antagit

benämningen 1944 års allmänna skattekommitté — igångsatt en allmän

översyn av skattesystemet i anslutning till de lämnade direktiven. Därvid har

kommittén funnit sig böra i första hand ägna uppmärksamhet åt krigskonjunkturheskattningen.

Kommittén har motiverat detta med att föreskrifter

angående slutavvecklingen hittills icke meddelats, varigenom en viss osäkerhet

och tvekan framkallats hos de av skatten berörda, och att det synts erforderligt

att berörda förhållanden snarast möjligt avhjälptes. I enlighet härmed

har kommittén utarbetat och med skrivelse den 8 december 1944 överlämnat

betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskaltningen

(SOU 1944:62).

Över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,

kammarrätten, statskontoret, riksrälcenskapsverket, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges

industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och kooperativa

förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, centrala

krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala prövningsnåmnden samt

kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats

ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges

industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och

svenska försäkringsbolags riksförbund.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

53

Beträffande frågan om krigskonjunkturskatt för år 1945 samt örn tid~

punkten för skattens avveckling inhämtas av statsrådsprotokollet i ärendet

bland annat följande.

Kommittén, som ansett det icke ankomma på densamma att framlägga

förslag om tidpunkten för krigskonjunkturbeskattningens avveckling, har

uttalat att det likväl icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta avvecklingen.

Kommittén har nämligen ansett det vara av vikt, att de produktionshämmande

verkningar, som en skatt av detta slag måste antagas

hava — särskilt vid ett även i övrigt högt skatteläge —- icke tillätes bestå inför

den kommande omställningsperioden efter krigets slut och de krav på

effektiva åtgärder från näringslivets sida för svårigheternas övervinnande,

som då måste ställas. Kommittén har även framhållit, att man icke kunde

underlåta att fästa avseende vid de för varje år alltmer ökade svårigheterna

att avgöra huruvida förefintliga merinkomster verkligen vore beroende på

krig eller krigskonjunktur. Kommittén har emellertid, för att vinna en överskådlig

formulering av i förslaget angivna författningsbestämmelser angående

avvecklingsförfarandet och den därmed förenade avräkningen, sett sig

nödsakad att arbeta med en viss antagen tidpunkt, efter vilken uppkomna

mervinster icke skulle tagas till krigskonjunkturbeskattning, och har denna

tidpunkt angivits till den 31 december 1944. Vidare har kommittén, som ansett

under kriget skapade reserver böra tagas till beskattning genom att lagerökningama

uppräknades till efterkrigspris (E-pris), funnit skäligt räkna

med en E-prisnivå motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå.

Vid remissbehandlingen har rått enighet örn att en snar avveckling av

krigskonjunkturbeskattningen i och för sig vöre önskvärd. Däremot hava

meningarna varit delade beträffande frågan örn en avveckling borde komma

till stånd redan nu. Flertalet remissinstanser har inskränkt sig till att framhålla

angelägenheten av en snar avveckling utan att därvid angiva viss dag,

till vilken avvecklingen borde anknyta. I åtskilliga yttranden har emellertid

uttryckligen angivits, att avvecklingen borde ske per den 31 december 1944.

I åter andra yttranden har gjorts gällande, att avveckling icke borde ske redan

per nyssnämnda dag eller att beslut örn avveckling i allt fall ännu icke

borde träffas.

Vad angår det närmare innehållet i remissyttrandena beträffande nu förevarande

spörsmål tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 54—65).

Vederbörande departementschef har beträffande frågan om krigskonjunklurskatt

för år 1945 samt örn tidpunkten för skattens avveckling anfört bland

annat följande:

»Vid införandet av krigskonjunkturskatten förutsattes att det avräkningsförfarande,

vid vilket den slutliga effekten i beskattningshänseende skulle

framkomma, skulle äga rum först sedan kriget upphört och förhållandena

hunnit något så när stabilisera sig. Detta program synes emellertid knappast

kunna vidhållas. Med hänsyn till de olägenheter, som äro förenade med ifrågavarande

skatteform och som framträda allt starkare ju längre tidsavståndet

blir mellan det aktuella beskattningsåret och jämförelseåren, torde näm
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ligen slutavvecklingen icke kunna uppskjutas till dess konjunkturläget åter

ter sig normalt och stabiliserat.

Även om man sålunda torde hava anledning att genomföra slutavvecklingen

under ett tidigare konjunkturskede än det, med vilket från början

räknats, synes beslut likväl icke redan nu böra fattas om avveckling per den

31 december 1944. Ett sådant beslut skulle innebära, att man avhände

sig möjligheten att senare fritt pröva frågan om krigskonjunkturbeskattning

av merinkomster under innevarande år, vilket knappast synes lämpligt.

Skälen för och emot en krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets

merinkomster torde nämligen bättre kunna bedömas vid en senare tidpunkt.

Jag anser mig emellertid böra i detta sammanhang omnämna, att vid utformandet

av åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen under nästkommande

bränsleår även frågan om krigskonjunkturskattens fortvara blivit

föremål för överväganden. Befrielse från sådan skatt för merinkomst av

skogsbruk under innevarande år har därvid ansetts utgöra en förutsättning

för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras till skogsavverkningar.

Med hänsyn härtill synes det motiverat att i ett eventuellt förslag om

krigskonjunkturskatt för år 1946 icke upptaga merinkomst av skogsbruk såsom

till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.

Som av det sagda framgår anser jag mig icke böra förorda, att beslut nu

fattas örn avveckling av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944.

Denna ståndpunkt innebär icke i och för sig, att jag ställer mig avvisande

till tanken att redan nu pröva huvudprinciperna för det blivande avvecklingsförfarandet.

Tvärtom anser jag det ur vissa synpunkter vara till fördel,

örn statsmakterna redan i nuvarande läge kunde i princip taga ställning

till spörsmålet örn formerna för slutavräkningsförfarandet. Emellertid

torde med hänsyn till det för närvarande ovissa läget förutsättningar knappast

föreligga för prövning av den viktigaste frågan i samband med avvecklingen

eller frågan om den prisnivå, efter vilken avräkningen skall ske. Vid

sådant förhållande synes det mest ändamålsenligt att låta tills vidare anstå

jämväl med prövningen av övriga frågor rörande avvecklingen. Jag vill emellertid

understryka, att spörsmålet om formerna för slutavräkningsförfarandet

bör upptagas till prövning så snart lägel det medgiver.»

Det nu föreliggande förslaget till krigskonjunkturskatteförordning överensstämmer

i stort sett med 1944 års motsvarande förordning med de jämkningar,

som betingats av att författningen avser ett nytt års taxering. Beträffande

avdrag för överpris å industriella nybyggnader m. m. har emellertid

med hänsyn till prisläget nu föreslagits, att mera restriktiva bestämmelser

härutinnan skola tillämpas vid årets taxering än tidigare. Dessa skärpta regler,

som finnas upptagna i punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till

4 §, innebära, ali avdrag för överpris å industriella nybyggnader eller nyanskaffade

maskinutrustningar eller djdikt, som införlivas med vederbörande

anläggningar för stadigvarande bruk och som icke utgöra ersättningsanskaffning

för före krigsutbrottet befintliga tillgångar av ifrågavarande slag. i regel

icke får ske med större belopp än att det återstående oavskrivna värdet ned
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

55

bringas till en och en fjärdedel gånger det pris tillgången kan anses lia betingat

vid utgången av augusti 1939. Tidigare har i dylika fall enligt praxis

medgivits överprisavdrag ända ned till förkrigsprisnivå.

Vad angår motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena må

här återgivas följande.

Beträffande frågan om tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling

och om formerna för avvecklingsförfarandet har i de likalydande motionerna

1: 378 och II: 579 anförts bland annat följande. De skäl av psykologisk natur,

som från början talat för att genom krigskonjunkturskatt söka stävja osunt

spekulationsintresse, hade sedermera allmer förlorat i styrka. Priskontrollen

och alldeles särskilt de former för prisövervakningen, som gällde efter prisstoppets

införande, hade visat sig vara vida effektivare för bekämpande av

osunda tendenser av angivet slag än krigskonjunkturbeskatlningen. Även örn

de statsfinansiella synpunkterna från början icke tillmättes nämnvärd betydelse,

hade sedermera en viss vikt lagts även på den sidan av frågan. Beloppet

av de genom krigskonjunkturbeskattningen inflytande skatteintäkterna vore

emellertid obetydligt i jämförelse med statsbudgetens nuvarande omfattning.

Utfallet av 1944 års taxering utvisade enligt budgetredovisningen en nedgång

i jämförelse med föregående år med 7,8 miljoner kronor, i det att skattens uträknade

belopp uppginge till 57,5 miljoner kronor, varav 37,1 miljoner kronor

endast provisoriskt påförts. Redan skattebeloppets relativt sett ringa storlek

gjorde att statsfinansiella skäl näppeligen kunde tillmätas någon avgörande

betydelse, då det gällde att väga skälen för och emot en omedelbar avveckling

av beskattningsformen. Det torde för övrigt ur statsfinansiell synpunkt

kunna ifrågasättas, om en omedelbar avveckling av skatten och ett därtill

knutet avräkningsförfarande komme att totaliter ge ett nämnvärt sämre

utbyte av skatten, än örn denna bibeliölles över 1945. Sistnämnda år komme

sannolikt att medföra inkomstminskningar för många av de industrier,

särskilt inom verlcstadsrörelsen, som hittills hårdast drabbats av krigskonjunkturskatten.

Ä andra sidan torde eventuella inkomstökningar, exempelvis

inom skogsindustrierna, komma alt väsentligen motvägas av tidigare

inkomstminskningar, till vilka hänsyn skulle tagas vid avräkningen. Det

torde dessutom icke vara alldeles uteslutet, att läget örn ett år kunde motivera

att krigskonjunkturskatt av konjunkturpolitiska skäl icke uttoges på

1945 års rörelse eller på de genom ett avräkningsförfarande framkommande

vinsterna.

Motiven för att ett bibehållande av krigskonjunkturbeskatlningen kunde

vara önskvärt ur penningpolitiska och konjunkturpolitiska synpunkter syntes

vara huvudsakligen tre, nämligen strävan till minskning av köpkraftöver - skottel, önskemål örn att motverka prisförhöjningar och skattens inflationsdämpande

effekt, främst genom sina produktionshämmande verkningar

under den väntade inflationskonjunkturen.

Vad del förstnämnda skälet anginge torde den reella betydelsen härav

vara ringa, eftersom skatten lill alldeles övervägande del härflöte från ett

mycket begränsat antal förelag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Att skattens existens i ett tidigare läge kunde verka återhållande å prisförhöjningar

vore måhända sannolikt. Efter prisstoppets införande syntes

emellertid detta skäl väsentligen hava förlorat sin betydelse.

Beträffande slutligen skattens antagna inflationsdämpande effekt kunde

tvärtom ifrågasättas, om den icke hade haft och även skulle få direkt inflationsfrämjande

verkningar. Existensen av denna beskattningsform torde nämligen

i icke ringa grad ha direkt förorsakat en minskning av varutillgången

och därmed motverkat sitt eget penningpolitiska syfte. Att ett upphävande redan

nu av krigskonjunkturbeskattningen skulle kunna verka inflationsbefrämjande

vore icke sannolikt med hänsyn till att avräkningsförfarandet

tvärtom just under den väntade inflationskonjunkluren komme att belasta

företagen med avsevärt ökade skatteutgifter. Enligt en ungefärlig uppskattning

kunde statskassan år 1946 från krigskonjunkturskatten vid omedelbar

avveckling få ett tillskott av inemot 200 miljoner mot ungefär 50 miljoner

kronor, örn skatten bibehölles även under 1945, medan avräkningsförfarandet

uppskötes.

Å andra sidan kunde starka konjunkturpolitiska skäl anföras, som direkt

talade för en avveckling snarast möjligt. Av alldeles särskild vikt vöre ur

såväl allmänna som företagsekonomiska synpunkter att näringslivet finge

verkställa sina planeringsåtgärder för efterkrigstiden utan den hämsko, som

ovissheten örn tidpunkten för krigskonjunkturskattens upphävande innebure.

Av väsentlig betydelse vore dessutom att, om beskattningen skulle bibehållas

även i vad gällde 1945 års mervinster, risk förelåge för att såväl

skatten på dessa vinster som den genom avräkningsförfarandet uppkommande

skatteökningen komme att uttagas vid en tidpunkt — under år 1947 •—

då depressionstendenser måhända redan gjort sig gällande.

Beträffande E-prisets höjd syntes skattekommitténs uttalande, att stor försiktighet

måste iakttagas vid prisnivåns bestämmande, vara värt allt beaktande.

En för hög prisnivå till grund för avräkningsförfarandet kunde medföra

olyckliga konsekvenser bland annat genom en ogynnsam inverkan på sunda

bokföringsprinciper samt motverka statsmakternas penningpolitiska strävanden.

Ur statsfinansiell synpunkt torde med visshet kunna antagas, att en högre

prisnivå för avräkningen än den föreslagna skulle ge ett väsentligt sämre utbyte

än vid förslagets bibehållande. Örn man antoge en höjning av E-prisnivån

till 140%, skulle detta betyda en höjning av det beräknade skatteutbytet

å cirka 130 miljoner kronor med endast cirka 8 V2 miljoner kronor. Det

syntes därför påtagligt att avräkningen, sett ur det allmännas synpunkt, icke

borde baseras på en högre prisnivå än den av skattekommittén ifrågasatta.

Höjningen av E-prisnivån inverkade endast på den del av lagerökningarna,

som representerades av levererade varor. Samtidigt måste emellertid utjämningsavdragen

höjas i motsvarande grad. Vid avräkningsförfarandet måste

man nämligen utgå ifrån att prisnivån definitivt stigit med viss procentsats i

förhållande till den före kriget gällande. Däremot vore uppenbart, att jämförelsen

mellan vinster, framkomna genom avräkningsförfarandet å ena sidan och

jämförelseinkomsten å andra sidan, för att bli rättvisande måste ske i samma

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

57

penningvärde. Detta betydde, att om prisnivån antoges lia blivit höjd med viss

procentsats, samma procentsats måste tillämpas för det s. k. utjämningsavdraget.

Även de svårigheter av taxeringsteknisk natur, som vållades av krigsltonjunkturskatten,

medförde en för varje år allt tyngre arbetsbörda. Det läge

i sakens natur att svårigheterna att avgöra, huruvida merinkomster föranletts

av kriget eller ej, ökade i samma mån som förkrigsinkomståren läge

allt längre tillbaka i tiden. Med hänsyn till näringslivets utveckling torde

näppeligen de inkomster, som intjänats för 7 å 8 år sedan, tjäna till någon

ledning vid bedömande av ett företags nuvarande normala inkomst. Uttalanden

från beskattningsnämnderna bestyrkte i hög grad de vådor för hela

taxeringsorganisationen, som ett bibehållande av krigskonjunkturbeskattningen

medförde.

Avvecklingen borde ske i omedelbar anslutning till krigskonjunkturskattens

upphörande. Att först verkställa en taxering i vanlig ordning för år

1945 och sedermera åsätta en ny taxering enligt avvecklingsbestämmelsema

torde vara praktiskt taget ogenomförbart.

Ur penningpolitisk synpunkt vore ett uppskov med avvecklingen synnerligen

olämpligt. Örn man hyste farhågor för ytterligare försämring av penningvärdet,

borde motåtgärder vidtagas ju förr desto bättre. Vid en avveckling

av skatten per den 31 december 1944 kunde beräknas inflyta en nära

tre gånger så stor summa i skatt som eljest. Ur den synpunkten borde denna

större köpkraftindragning vara välkommen.

Då departementschefen vitsordat, att slutavvecklingen icke torde kunna

uppskjutas till dess konjunkturläget åter tedde sig normalt och stabiliserat,

syntes man genom ett uppskov med frågans avgörande i föreslagen utsträckning

icke vinna några säkrare utgångspunkter än vad för närvarande

vore fallet. En för hög E-prisnivå skulle för vissa företags del medföra

ytterst obilliga slumpvis inträdande verkningar och komplicera taxeringsförfarandet

vid avvecklingen. Det borde med hänsyn härtill icke väcka betänkligheter

att redan nu fastställa E-priset till det av kommittén föreslagna.

På grund av vad sålunda anförts borde enligt motionärernas mening krigskonjunkturskatten

avvecklas per den 31 december 1944. Det av kommittén

utarbetade förslaget till avvecklingsbestämmelser syntes i huvudsak kunna

godtagas. I formellt hänseende och i förtydligande syfte borde emellertid

enligt motionärernas mening vissa ändringar vidtagas i kommitténs författningsförslag,

vilka ändringar införts i det vid motionerna fogade förslaget

till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945.

I de likalydande motionerna 1: 377 och II: 580 ha motionärerna till en början

uttalat att de helt instämde i de yrkanden, som framställts i motionerna

1:378 och 11:579. Beträffande vissa avvecklingsfrågor, som vore av särskilt

intresse för rederinäringen, har därjämte framhållits bland annat följande.

Vid krigskonjunkturskattens avveckling vore det av synnerligen stor betydelse

att hänsyn loges lill den svåra belägenhet, vari tramprederierna bli
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

vit försatta till följd av kriget. I motiveringen för krigskonjunkturskattens

avveckling borde på grund härav göras det uttalandet att, därest det vid

den av kommittén föreslagna tidpunkten icke vore möjligt alf bedöma alla de

faktorer, vartill hänsyn skulle tagas vid slutavräkningen, frågan örn en ytterligare

förlängning av avräkningsperioden såvitt anginge rederierna borde göras

till föremål för omprövning.

Vid avveckling per den 31 december 1944 borde vidare provisorisk beskattning

genom deposition i riksbanken för framtida anskaffning av ersättningstonnage

m. m. (18 §) och för nytt tonnage (19 §) få ske jämväl i fråga

om merinkomster uppkomna under år 1944.

Kommitténs förslag angående möjlighet till restitution under en tidsperiod

av fem år för redare, som deponerat medel i riksbanken, borde utvidgas så,

att motsvarande rätt till restitution inträdde då de skattskyldiga gjort avsättning

till kostnadsutjämningsfond. Skulle detta icke kunna medgivas, borde

dessa skattskyldiga beredas tillfälle att genom deposition i riksbanken erhålla

rätt att i samband med anskaffande av ersättningstonnage eller nyanskaffning

av tonnage inom viss tidsperiod erhålla avdrag vid beskattningen.

Av betydelse för rederierna vore också, att vid bedömande av rätten till

överprisavdrag för anskaffning av ersättningstonnage en begränsning icke

borde ske med utgångspunkt från det förlorade tonnagets förkrigsvärde. I

stället borde såsom ersättningstonnage räknas ett lika stort dödviktstonnage

som det förlorade, enär det för rörelsens fortsatta bedrivande vore nödvändigt

ersätta det förlorade med tonnage, som oavsett värdet hade samma

kapacitet som det förlorade.

Slutligen kunde framhållas, att den av skattekommittén föreslagna schablonmässiga

regeln vid beräkning av storleken av kostnaderna för uppskjutna reparationer,

i vilket hänseende förutsatts en beräkning fartyg för fartyg, icke

ledde till ett rättvist resultat. Erforderliga reparationer hade i stor utsträckning

måst eftersättas beträffande utanför spärren sysselsatta fartyg. I den

mån reparationer förekommit hade desamma, evalverade till förkrigspriser,

betydligt överstigit normala årskostnader. Vid detta förhållande förordades,

att en av varv verifierad beräkning rörande kostnaderna (i E-pris) för fartygets

återställande i fullvärdigt klassat skick skulle äga vitsord.

Beträffande merinkomst av skogsbruk har i motionen 11:278 framhållits,

att de skattemässiga konsekvenserna av nu utförda avverkningar av brännved

utgjorde ett allvarligt hinder för lösning av bränslefrågan. Redan vid införandet

av krigskonjunkturbeskattningen hade det varnats för dess hämmande

verkan på önskvärda avverkningar. Skattens psykologiska effekt torde ha

varit betydligt större än man kunnat vänta av den faktiska beskattningen.

På grund av transportsvårigheterna syntes det angeläget att stimulera till vedavverkning

i närheten av konsumtionscentra. Skatten hade emellertid kraftigast

träffat skogsavverkningarna i de stora konsumtionscentra. I södra

Sverige hade skatteutgifter av detta slag uppkommit redan vid så låga belopp

som 12 000—15 000 kronors bruttointäkt av försåld ved. I Norrland hade

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

59

däremot krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk varit obetydlig örn ens

någon. Riksdagen torde fördenskull uttala, att krigskonjunktnrbeskattning

icke skulle träffa avyttring eller uttag från egen rörelse oell annan fastighet

samt egen förbrukning av bränn- och massaved.

I de likalydande motionerna 1:375 och 11:576 har framhållits, att, i den

mån motionen II: 278 icke vunne beaktande, ville motionärerna framföra följande

ytterligare synpunkter. Enligt den grundläggande principen i fråga örn

krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk ville man med skatten träffa den

ökade vinstmarginalen. Vid dennas beräkning borde man också taga hänsyn

till den omständigheten att man nu finge göra skogsuttag med betydligt svårare

driftförhållanden än före kriget. För att kunna verkställa avverkningarna

hade skogsägarna i stor omfattning måst betala högre avverkningskostnader

än de avtalsenliga. Detta hade icke beaktats i länstablåemas kostnader för

huggning och körning. Vid fastställande av prisstegringen skulle vidare enligt

ett uttalande av centrala krigskonjunkturskattenämnden som omkostnad för

förkrigsinkomståren resp. beskattningsåret upptagas bland annat allmänna

avverkningskostnader med samma belopp, för vilket avdrag medgivits vid

taxering till skogsaccis. Anledningen lill denna ståndpunkt vore icke klar.

Möjligen hade man ansett att övriga allmänna omkostnader ej höjts sedan

förkrigsåren. Denna förutsättning vöre dock icke riktig. Vad vedavverkningarna

beträffade vore att märka, att sedan veden numera blivit ett huvudsortiment,

till vilket även bättre skog tagits i anspråk, bonde även veden deltaga

i bestridande av berörda skogsbruket åvilande allmänna omkostnader. Tidigare

hade så ej skett, enär veden betraktats i viss mån som en avfallsprodukt.

Större hänsyn borde sålunda tagas till faktiska kostnader med avseende å

såväl de direkta avverkningskostnaderna som de allmänna omkostnaderna.

Slutligen vore det angeläget att i vissa fall uttag av skogsprodukter finge beräknas,

icke i förhållande till förkrigsprisläget utan till köpetillfällets prisläge.

Detta syntes nämligen skäligt, örn den skattskyldige förvärvat fastigheten

efter krigsutbrottet och köparen sålunda erlagt en köpeskilling som läge högre

än det genomsnittliga prisläget under förkrigsåren.

I de likalydande motionerna 1:375 och 11:576 lia vidare framställts vissa

önskemål beträffande beräkning av merinkomst av jordbruk. I berörda hänseende

har framhållits, att för nystartade jordbruk tillämpningen av gällande

regler enligt praxis medfört, att allt för låga jämförelseinkomster framkommit.

Den tidigare brukaren av fastigheten hade kanske drivit jordbruket extensiv!

men den nuvarande brukaren intensivt. Genom kompletterande anvisningar

borde föreskrivas, att för nystartade jordbruk jämförelseinkomsten

beräknades till vad som funnes skäligt med utgångspunkt från en skälig förräntning

å det egna arbetande kapitalet eller å detta samt upplånat kapital

med avdrag för ränteutgifter, i båda fallen därjämte med tillägg för ersättning

åt jordbrukaren och hans familj för deras arbetsinsats.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

I samma motioner har vidare berörts beräkningen av merinkomst av jordbruk

enligt den s. k. prisstegringsmetoden, d. v. s. med användning av procentsatser,

som av Kungl. Maj:t fastställdes efter förslag av centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Vid framräknande av dessa procentsatser borde

de skattskyldiga tillåtas kvitta minusbelopp mot plusbelopp så att prisstegringen

å jordbrukets alla produkter och icke endast stegringen beträffande

vissa av dessa vunne beaktande. Om procentsatser fastställdes endast för

produkter, som utvisade positiva procenttal, medan för produktslag med

negativa procenttal sattes noll, uppkomme missvisande resultat. Det syntes

icke vara till fyllest att de skattskyldiga i enlighet med anvisningarna till

5 § punkt 6 fjärde stycket sista meningen ägde möjlighet förete utredning om

den verkliga prisstegringen. Ett företeende av sådan bevisning vore tidsödande

och kostsamt. Förfarandet kunde närmast vara tänkbart endast så

långt, att den skattskyldige ulginge från sina egna å-pris för de produkter,

beträffande vilka han ifrågasatte avvikelse från Kungl. Maj:ts procentsatser,

och insatte dessa i tabellerna med bibehållande av för Kungl. Maj:ts procentsatser

använda siffror för förkrigspriser och omkostnadsökningsprocent.

Dylika fall torde dock vara fåtaliga. Numera förelåge till skillnad mot tidigare

negativa procenttal för ett betydande antal produktslag. I vanliga fall

borde därför den taxerade merinkomsten kunna beräknas enligt prisstegringsmetoden

med hjälp av procentsatser, såväl positiva som negativa, vilka fastställts

i syfte att normalt tillämpas.

Slutligen har i berörda motioner påpekats att den förklaring stid av fjorton

dagar, som vore föreskriven för avgivande av erinringar efter det den skattskyldige

mottagit förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt, vore ett

absolut minimum, som endast i undantagsfall borde underskridas. Förklaringsliden

borde därför alltid avvägas så av taxeringsmyndigheterna, att den

skattskyldige ej i realiteten bleve avskuren från möjligheten att avgiva erinringar

inom föreskriven tid. I Malmöhus län hade år 1944 ett flertal skattskyldiga

erhållit en tid av tre dagar från utsändandet av förslaget, vilket i

många fall inneburit, att erinringar mot förslaget skulle varit avgivna, innan

förslaget kommit den skattskyldige till handa. Det syntes vara av vikt, att

vid årets taxering en restriktivare tolkning av ifrågavarande bestämmelse

ägde rum.

I de likalydande motionerna 1:376 och 11:578 har framhållits, att det

för havsfiskets utövare föreslagna särskilda avdraget å 2 000 kronor i princip

innebure ett erkännande av att det krigskonjunkturbetonade i havsfiskarnas

yrke neutraliserades genom de ökade riskerna för olyckshändelser. Fångstutbytet

för fiskarna hade alltid fluktuerat. Det vore icke bara prisstegringen

som inverkade utan även kvantiteten. Hur tvära kastningarna kunde bli framginge

bl. a. av det förhållandet att medan 1942 varit ett relativt gott år för

västkustfisket, så hade 1943 och 1944 varit betydligt sämre. Denna ojämna

tillgång kunde yppa sig olika för olika fiskegrenar. Även under kriget hade

rationaliseringen i fråga örn båtar och redskap fortsatt och den därav för
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

61

anledda fångstökningen berodde ej på krigskonjunkturen. Vid jämförelse

med tidigare inkomst måste beaktas att fiskets lönsamhet under en följd av

år före kriget varit ringa. De förbättrade inkomsterna behövdes därför för

likvidering av gammal skuld och för planering mot framtida lågkonjunktur.

Att fisket vore hårt och krävande framginge fullt tydligt därav att sedan krigets

början 27 båtar med 83 fiskare gått bort genom krigsförlisning. Det

kunde med hänsyn härtill icke anses rättvist att göra en skillnad i beskattning

för sjömän och havsfiskare. Havsfiskets utövare borde sålunda i lika

mån som befälhavare och besättningsmän å handelsfartyg befrias från att

erlägga krigskon junk turskatt, såvitt anginge inkomst av dylik anställning.

Alternativt yrkades, att det i propositionen föreslagna avdraget å 2 000 kronor

för skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske,

skulle höjas till 5 000 kronor.

Utskottets yttrande.

Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1945 överensstämmer i huvudsak med den

år 1944 utfärdade förordningen i detta ämne. Förslaget avviker sålunda sakligt

sett från sistnämnda förordning allenast i så måtto, att bestämmelserna

i punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till 4 § örn avdrag för överpris

beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

e. dyl. något skärpts samt att den i 30 § 4 mom. angivna tidpunkten för

översändande till de skattskyldiga av utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

m. m. framflyttats från den 10 till den 15 januari. De i propositionen

härutinnan föreslagna bestämmelserna finner sig utskottet kulina godtaga.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna

skattekommitté framlagt förslag till författningsbestämmelser örn avveckling

av krigskonjunkturskatten och om det avräkningsförfarande, som i anslutning

härtill skall äga rum. I dessa förslag har kommittén såsom tidpunkt,

efter vilken uppkomna mervinster icke skola tagas till krigskonjunkturbeskattning,

antagit den 31 december 1944. Vidare har kommittén, som ansett

under kriget skapade reserver böra tagas till beskattning genom att lagerökningarna

värderas till efterkrigspris (E-pris), räknat med en E-prisnivå

motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå.

Departementschefen har emellertid ansett, att beslut icke redan nu bör

fattas örn avveckling av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944.

Ett sådant beslut skulle — framhåller departementschefen — innebära, att

man avhände sig möjligheten att senare fritt pröva frågan örn krigskonjunkturbeskattning

av merinkomster under innevarande år, vilket enligt departementschefens

mening knappast vore lämpligt. Skälen för och emot en

krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets merinkomster kunde bättre

bedömas vid en senare tidpunkt. Departementschefen har vidare uttalat, att

med hänsyn till det ovissa läget förutsättningar knappast förelåge för prov
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ning av den viktigaste frågan i samband med avvecklingen, nämligen frågan

om den prisnivå, efter vilken avräkningen skulle ske. Emellertid har

departementschefen understrukit, att spörsmålet om formerna för slutavräkningsförfarandet

borde upptagas till prövning, så snart läget det medgåve.

I de likalydande motionerna 1:378 och 11:579 har yrkats, att krigskonjunkturbeskattningen

måtte avvecklas per den 31 december 1944 samt att i

förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945 måtte intagas

föreskrifter örn avräkningsförfarandet i huvudsaklig överensstämmelse med

skattekommitténs förslag. I de likalydande motionerna 1:377 och 11:580

ha motionärerna instämt i de i nyssnämnda motioner framställda yrkandena

samt därjämte hemställt, att i samband med avvecklingen av krigskonjunkturskatten

skulle beaktas vissa frågor, som vore av särskilt intresse för

rederinäringen.

Utskottet får i anledning av de sålunda i motionerna framställda yrkandena

framhålla, att en allmän uppfattning numera synes vara rådande

därom att krigskonjunkturbeskattningen bör avvecklas så snart möjlighet

därtill föreligger. Även utskottet är av denna mening. På sätt departementschefen

i propositionen anfört och i motionerna understrukits framträda

olägenheterna av skatteformen allt starkare ju längre tidsavståndet blir

mellan det aktuella beskattningsåret och förkrigsinkomståren. På av departementschefen

anförda skäl och då utskottet finner angeläget, att före

avvecklingen av denna skatt Kungl. Maj:t tagit ställning till formerna för

slutavräkningsförfarandet, anser sig utskottet icke kunna på grund av motionärernas

yrkanden förorda ett beslut redan vid denna riksdag om avveckling

av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944. Utskottet

vill emellertid erinra om att sedan förevarande proposition framlades i

riksdagen den ändringen inträtt i det internationella läget, att krigstillståndet

i Europa numera upphört. Det torde också kunna antagas, att en allmän

strävan nu kommer att göra sig gällande att föra hushållningen fram

mot mera normala förhållanden. Dessa omständigheter tala enligt utskottets

mening för att krigskonjunkturskattens avveckling bör kunna påskyndas

och att möjligheten av dess avveckling redan per den 31 december 1944

bör omprövas. I varje fall förutsätter utskottet, att krigskonjunkturskatt

icke skall uttagas för merinkomster, som hänföra sig till tid efter 1945 års

utgång. Vidare förutsätter utskottet, att riksdagen snarast möjligt och i

varje fall under år 1946 sättes i tillfälle att pröva såväl principerna för skattens

avveckling som formerna för slutavräkningsförfarandet. På grund av

det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna I: 378

och II: 579 samt de likalydande motionerna I: 377 och II: 580.

I rnotionen II: 278 Ilar hemställts bland annat om riksdagens uttalande, att

någon krigskonjunkturbeskattning icke skall träffa avyttring eller uttag från

egen rörelse och annan fastighet samt egen förbrukning av bränn- och massaved.

Utskottet får i anledning härav erinra om att departementschefen i den

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

63

förevarande propositionen — med hänsyn till önskvärdheten av alt bränsleförsörjningen

under nästkommande bränsleår bleve tryggad -— funnit motiverat

att i ett eventuellt förslag örn krigskonjunkturskatt för år 1946 merinkomst

av skogsbruk icke upptages såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig

inkomst. Även utskottet anser det i nuvarande läge vara önskvärt, att

skogsägarna erhålla den stimulans till för vår bränsleförsörjning nödiga

skogsavverkningar, som ett avskaffande av krigskonjunkturskatten för merinkomst

av skogsbruk under innevarande år skulle kunna innebära. Då emellertid

befrielse från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt för under år

1944 uppkommen merinkomst av skogsbruk skulle sakna betydelse för vår

biänsleförsörjning, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka motionen, i vad

densamma kan anses avse merinkomst av skogsbruk under sistnämnda år.

I den mån motionen II: 278 icke vunne beaktande, har i de likalydande motionerna

1:375 och II: 576 yrkats, att vid beräkning av mer inkomst av skogsbruk

större hänsyn måtte lagas lill de faktiska kostnadsökningarna sedan

förkrigsinkomståren med avseende å såväl de direkta avverkningskostnaderna

som de allmänna kostnaderna i samband med skogsavverkning. Motionärerna

ha i sistnämnda hänseende erinrat om ett av centrala krigskonjunkturskattenämnden

till ledning vid beräkning av merinkomst av skogsbruk vid taxering

till krigskonjunkturskatt år 1944 gjort uttalande av innehåll, såvitt nu

vore i fråga, att såsom omkostnad för förkrigsinkomståren resp. beskattningsåret

finge upptagas allmänna avverkningskostnader med samma belopp,

för vilket avdrag medgivits vid taxering till skogsaccis. Enligt motionärernas

mening borde även andra allmänna kostnader än de, som finge

avdragas vid taxering lill skogsaccis, tagas i betraktande vid beräkningen

av prisstegring utöver omkostnadsökning för skogsprodukter.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att det av centrala krigskonjunkturskattenämnden

gjorda uttalandet angående hänsyntagande vid taxering till

krigskonjunkturskatt till de allmänna avverkningskostnaderna enligt vad

utskottet inhämtat tillkommit på förslag av särskilda sakkunniga. Till stöd

härför ha de sakkunniga anfört bland annat, att, därest i den skattskyldiges

utredning skulle ingå andra skogsbrukets omkostnader än de som hade

direkt samband med virkets tillredning och transport, sådana ojämnheter

kunde uppkomma vid jämförelse med förkrigsinkomståren, som icke alls vore

att hänföra till prisstegring utöver omkostnadsökning. I anslutning härtill får

utskottet anföra, alt krigskonjunkturskatfenämndens ovannämnda uttalande

innebär att vid taxering till krigskonjunkturskatt för merinkomst av skogsbruk

icke skola tagas i betraktande av avverkningens storlek mer eller mindre

oberoende kostnader, exempelvis för förvaltning, skogsvård, bevakning o. d.

Detta beror, såvitt utskottet kunnat finna, närmast på praktiska skäl. Med

hänsyn till att på skogligt håll en anvisning av nu ifrågavarande slag ansetts

erforderlig och då att döma av departementschefens uttalande taxering

till krigskonjunkturskatt icke torde komma alt äga rum för merinkomst av

skogsbruk, som uppstått efter 1944 års utgång, finner utskottet ej anledning

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

framställa någon erinran mot det av krigskonjunkturskattenämnden gjorda

uttalandets innehåll.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har vidare anförts, att,

om en skattskyldig förvärvat en skogsfastighet efter krigsutbrottet och säljaren

blivit föremål för krigskonjunkturbeskattning i samband med sin avyttring

av växande skog, det syntes oskäligt, att den skattskyldiges uttag av

skogsprodukter skulle träffas av en krigskonjunkturbeskattning, som beräknades

i förhållande till förkrigsprisläget i stället för till köpetillfällets

prisläge. Utskottet får i anledning härav erinra om att enligt punkt 3 första

stycket av anvisningarna till 6 § den taxerade merinkomsten av skogsbruk

icke må bestämmas till högre belopp än den skattskyldiges nettointäkt av

skogsbruk under beskattningsåret. På grund av berörda stadgande synes viss

möjlighet förefinnas att från krigskonjunkturbeskattning undantaga den

prisstegring, som skett före den skattskyldiges förvärv av fastigheten. Någon

jämkning i ifrågavarande bestämmelser i syfte att därutöver tillgodose motionärernas

önskemål i nämnda hänseende finner utskottet ej skäl tillstyrka.

Vid beräkning av merinkomst av jordbruk skall enligt punkt 3 av anvisningarna

till 5 § såsom jämförelseinkomst i regel upptagas medeltalet av

inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under

förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret

under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller

ha förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat,

må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren

annat belopp, som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. För fysisk

person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten

ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har yrkats, att för nystartade

jordbruk jämförelseinkomsten måtte beräknas med utgångspunkt från

en skälig förräntning å det egna arbetande kapitalet eller å detta samt upplånat

kapital med avdrag för ränteutgifter, i båda fallen med tillägg för ersättning

åt jordbrukaren och hans familj för deras arbetsinsats.

Utskottet får i anledning härav erinra örn att vid 1941—1943 års riksdagar

motionsvis väckta förslag med i huvudsak samma syfte avstyrkts av vederbörande

bevillningsutskott och avslagits av riksdagen. 1942 års bevillningsutskott

anförde såsom skäl för sitt ställningstagande bland annat, att ett rent

schablonmässigt bestämmande av jämförelseinkomsten skulle försvåra tilllämpningen

av den s. k. likformighetsregeln, vilken i anvisningarna kommit

till uttryck genom föreskrifterna örn jämkning vid inkomstuppskattningen,

därest under något av åren i mera avsevärd omfattning förekommit onormala

omkostnader för reparationer, inköp av levande djur m. m. som ej uppvägts

av motsvarande ökning av intäkterna under året. Under hänvisning till vad

som sålunda tidigare förekommit rörande nämnda spörsmål och då utskottet

saknar anledning att intaga annan ståndpunkt till detsamma än som skett vid

föregående riksdagar avstyrker utskottet ifrågavarande motioner i nu berörda

del.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

65

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 5 § har skattskyldig, som vill framställa

yrkande att den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall anses helt eller

delvis ej ha berott på förhållanden som i 1 § sägs, att till stöd för sitt yrkande

förete erforderlig utredning. Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad

merinkomst inräknas endast i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring

eller uttag till egen rörelse av produkter från jordbruket utöver vad som

erfordrats för att dels täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget

före krigsutbrottet, dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i

3 § sista stycket (utjämningsavdrag). Denna beräkning sker normalt å bruttointäkterna

för beskattningsåret efter procentsatser, som av Kungl. Majit

fastställas efter förslag av centrala krigskonjunkturskattenämnden, eller, där

sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats som finnes skälig. Om det

visas, att å försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser, vilka genomsnittligt

innefattat en mindre eller större prisstegring än som beräknats

med tillämpning av fastställda procentsatser, skall dock hänsyn därtill tagas

vid den taxerade merinkomstens fastställande.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har framhållits, att vid de beräkningar,

som legat till grund för de år 1944 med stöd av ovannämnda bestämmelser

fastställda procentsatserna, beträffande vissa jordbruksprodukter

framkommit negativa tal. Dessa negativa tal hade emellertid icke utsatts i den

av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen med föreskrifter till ledning vid prisstegringens

beräknande. På grund därav hade vid 1944 års taxering till krigskon

junkturskatt de skattskyldiga icke tillåtits att vid beräkning av merinkomst

av jordbruk enligt prisstegringsmetoden kvitta de negativa talen mot de positiva.

Motionärerna funne detta stridande mot principen, att den samlade

inkomsten av ett jordbruk skulle tagas i betraktande vid krigskonjunkturbeskattningen

och ej allenast inkomsten av de produktionsgrenar, som givit

taxeringsbar inkomst.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att det givetvis ej är möjligt att

exakt bedöma huru mycket av jordbrukets omkostnader som belöper å varje

produktslag. Det ligger därför i sakens natur, att de fastställda procentsatserna

måste vara schablonmässiga och utskottet är ej övertygat örn att ett tillgodoseende

av motionärernas önskemål i ifrågavarande hänseende skulle leda till

ett materiellt sett riktigare resultat. Därjämte må påpekas, att möjlighet

förefinnes att vidtaga jämkning av det resultat, som framkommit med ledning

av de fastställda procentsatserna, därest sådan jämkning i det särskilda

fallet skulle visa sig vara motiverad. Utskottet finner fördenskull ej anledning

att framställa någon erinran mot de ovannämnda av Kungl. Majit i administrativ

väg med avseende å 1944 års taxering till krigskonjunkturskatt fastställda

beräkningsgrunderna för merinkomst av jordbruk enligt prisstegringsmetoden.

Enligt 29 § 3 moni. äger skattskyldig, som ej åtnöjes med upprättat förslag

till taxering till krigskonjunkturskatt, inom viss vid förslagets översändande

angiven tid till länsstyrelsen ingiva erinringar mot förslaget jämte den

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Arr 45.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr U5.

utredning han vill åberopa. T iden för erinringars avgivande skall, där ej särskilda

omständigheter göra det omöjligt, bestämmas till minst 14 dagar efter

förslagets mottagande.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har anförts, att tiden för

avgivande av erinringar i många fall högst avsevärt understigit de 14 dagar,

som den skattskyldige regelmässigt skulle ha till sitt förfogande för angivet

ändamål. Motionärerna ha sålunda uppgivit, att år 1944 vid en länsstyrelse

ett flertal skattskyldiga erhållit en tid för erinringars avgivande av 3 dagar

från utsändandet av förslaget, vilket i många fall inneburit, att erinringar

mot förslaget skulle varit avgivna, innan förslaget kommit den skattskyldige

till handa. I anslutning härtill har i motionerna framhållits önskvärdheten

av att vid årets krigskonjunkturskattetaxering en restriktivare tolkning av

ifrågavarande bestämmelser komme att ske från myndigheternas sida.

Utskottet får i anledning härav erinra om att 1942 års bevillningsutskott i

samband med det samma år framlagda förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt

uttalat, att en tid för erinringars avgivande av 14 dagar måste

anses väl kort samt att om möjligt längre svarstid borde beredas de skattskyldiga.

Till vad 1942 års bevillningsutskott sålunda anfört kan utskottet

ansluta sig. Utskottet finner det vara av synnerlig vikt, att de skattskyldiga

givas erforderligt rådrum för erinringars avgivande.

I likhet med föregående års förordning om krigskonjunkturskatt innehåller

det nu framlagda förslaget till sådan förordning i 10 § 1 mom. ett stadgande

därom att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske,

äger åtnjuta — förutom det avdrag å 3 000 kronor, som tillkommer envar

skattskyldig — ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. I de likalydande motionerna

1: 376 och 11:578 har yrkats, att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga

försörjning av havsfiske, måtte helt befrias från skattskyldighet

till krigskonjunkturskatt eller, därest detta yrkande icke kunde bifallas, att

det i propositionen föreslagna avdraget å 2 000 kronor måtte höjas till 5 000

kronor.

Utskottet får i anledning av berörda yrkanden framhålla, att enligt punkt

3 tredje stycket av anvisningarna till 4 § jämförelseinkomsten för ifrågavarande

yrkesutövare ej får bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat ha emellertid, såvitt angår fiske vid västkusten,

beskattningsnämnderna vid tillämpning av tidigare krigskonjunkturskatteförordningar

medgivit, att inkomst av manslott skulle vid jämförelseinkomstens

fastställande upptagas till lägst 4 000 kronor. Vidare har Kungl.

Maj:t genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 611) med stöd av 4 § 5

mom. i samma års krigskonjunkturskatteförordning förordnat, att av den

jämlikt nämnda förordning uppskattade merinkomsten av yrkesmässigt bedrivet

fiske endast 70 procent skulle, därest ej annat ådagalades, antagas ha

berott på förhållanden, som föranletts av kriget. Utskottet förutsätter, att

bestämmelser av angivet slag komma att utfärdas jämväl med avseende å

årets taxering till krigskonjunkturskatt. Vid sådant förhållande torde skatt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

67

skyldighet till krigskonjunkturskatt för nu ifrågavarande yrkesutövare inträda

först vid en behållen inkomst av havsfiske av närmare 13 000 kronor.

Utskottet finner fördenskull behovet av skattelättnad för inkomst av havsfiske

vara i erforderlig utsträckning tillgodosett och avstyrker följaktligen bifall

till de i de likalydande motionerna 1:376 och 11:578 framställda yrkandena.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 256 samt med avslag å de likalydande

motionerna 1:376 av herr Arrhén m. fl. och 11:578 av

herr Utbult m. fl., de likalydande motionerna 1:377 av

herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz samt II: 580

av herrar Holmström och Olson i Göteborg ävensom de likalydande

motionerna I: 378 av herr Sandström m. fl. och

11:579 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., antaga de vid

propositionen fogade förslagen till

1) förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande

taxering för inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring

av fartyg;

B) att motionen 11:278 av herrar Liedberg och Janson i

Frändesta, i vad densamma avser krigskonjunkturbeskattning

för brännved och massaved, måtte, i den mån motionen

icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd; samt

C) att de likalydande motionerna I: 375 av herr Bror Nilsson

m. fl. och II: 576 av herr Liedberg m. fl. måtte, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 29 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. .1. BÄRG.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel loar Anderson,

Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björnsson, Franzon och Näsgård; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hammarlund*, Sandberg*, Janson i Frändesta,

Falk*, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Olson

i Göteborg och Forsberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Janson i Frändesta.

46*015. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krig skonjunktur skatt för år 1945, m. m. s. 13 i texten