Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrade grunder för beskattning av äkta makar m. m.

1945-06-05 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:48, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrade grunder för beskattning av äkta makar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1945 kl. 7 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ändrade grunder för beskattning av äkta

makar m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:54 av herr Arrhén m. fl. och II: 101 av

herr Fagerholm, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte begära utredning med förslag till sådan ändring i skatteförfattningarna,

att förvärvsarbetande gift kvinna med minderåriga barn medgives skäligt

avdrag för de av förvärvsarbetet nödvändiggjorda omkostnaderna för

barnens skötsel»;

2) motionen II: 33 av fru Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta skrivelse till Kungl. Maj:! med anhållan, att utredning måtte företagas

beträffande frågan, huruvida möjlighet finnes att vidtaga sådana ändringar

i gällande skattelagar, att förvärvsarbetande gift kvinna och ensamstående

förvärvsarbetande kvinna med minderåriga barn erhålla avdragsrätt

från sin arbetsinkomst för kostnaderna för anlitad, nödvändig hemhjälp,

samt efter vilka grunder avdragsrätt i så fall skulle kunna medgivas»;

3) motionen II: 34 av fröken Andersson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran örn skyndsam utredning rörande

ändrade grunder för beskattningen av äkta makar»;

4) motionen 11:35 av herr Jonsson i Skutskär m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta

a) sådana ändringar av 16 § i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

att dels skattskyldig med husföreståndarinna erhåller samma

grundavdrag, som tillkommer skattskyldig med hustru, dels sådant skatteavdrag

må åtnjutas även då det ej finnes minderåriga barn, och

b) sådan ändring av 48 § kommunalskattelagen, att samma familjeavdrag

erhålles för husföreståndarinna som för hustru även då det ej finnes minderåriga

barn, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext;

ävensom

5) motionen 11:269 av herr Persson i Landafors m. fl., vari hemställts,

»alt riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 48.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

proposition med förslag om sådan ändring av gällande kommunalskattelag

att gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av

eget arbete eller rörelse, må åtnjuta avdrag för de verkliga kostnader hon

haft för lejd arbetskraft vid skötsel av hemmet under den tid inkomsten

förvärvats; eljest får avdrag ske med 200 kronor, samt att makarna skola äga

rätt till vardera ett helt grundavdrag i respektive ortsgrupper».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna I: 54, II: 33, II: 34, II: 35 och II: 269.

De nu gällande bestämmelserna rörande sambeskattning av äkta makar

ha i huvudsak följande innebörd. Jämlikt 52 § kommunalskattelagen taxeras

äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, envar för sin inkomst

samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Ha allmänna

avdrag helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens

inkomst i samma kommun. Skatteplikt bedömes med hänsyn till båda makanias

sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst

beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten fördelas

å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.

Motsvarande bestämmelser gälla jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och 4 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet,

dock att fördelning å makarna i dessa fall icke företages av det

för dem gemensamt beräknade beskattningsbara beloppet eller den för dem

gemensamt beräknade beskattningsbara förmögenheten utan i stället av den

därå belöpande skatten.

På grund av stadgande i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen får särskilt

avdrag åtnjutas av gift kvinna med förvärvsarbete (det s. k. avdraget för

gift kvinna). Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete, må hon, örn och i den mån hennes inkomst

därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor.

Detta avdrag motiverades vid sin tillkomst närmast därmed att, då gift

kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad ägna sig åt hemmets

skötsel, denna omständighet normalt medförde kostnader för nödig hemhjälp.

Dylikt avdrag må icke åtnjutas i annan kommun än hemortskommunen och

tillkommer sålunda ej hustru, som bedrivit rörelse utanför hemortskommunen.

Motsvarande avdrag har tidigare funnits vid den statliga beskattningen.

Det avskaffades emellertid vid statsbeskattningen genom 1938 års skattereform

i enlighet med förslag av 1936 års skattekommitté.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,

som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru

samt varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes med visst efter den ortsgrupp, till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

3

vilken hemortskommunen hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i

ortsgrupp I och i högre ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor

höjt belopp. Familjeavdraget för hustru utgör i ortsgruppema I och II 160

kronor, i ortsgruppema III och IV 180 kronor samt i ortsgrupp V 200 kronor.

Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äger skattskyldig fysisk person, som under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med sin hustru samt varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag), vars storlek ävenledes bestämmes med hänsyn

till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun hör. Grundavdraget

och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp I 600 kronor

och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

anställd, äger jämlikt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen, därest han varit

ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn, för vilket han varit berättigad erhålla familjeavdrag, att åtnjuta

samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru. För statsbeskattningens

vidkommande gäller jämlikt 16 § 1 mom. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, att avdrag för husföreståndarinna får

åtnjutas under lika förhållanden, som i kommunalskattelagen angivas, med

hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.

Beträffande sämb esk att ning en av äkta makar har i motionen 11:34 anförts,

att 1944 års riksdag avslagit motionsvis framställt yrkande om ändrade

bestämmelser rörande äkta makars beskattning. I sitt häröver avgivna betänkande

nr 18 hade samma års bevillningsutskott erinrat örn ett uttalande

av 1936 års skattekommitté, enligt vilket jämförelse icke borde ske endast

mellan två makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets

ingående, utan även och framför allt mellan två familjer med lika

stora inkomster, där inkomsten i det ena fallet helt intjänats av mannen men

i det andra fallet av båda makarna. Kommittén hade i anslutning härtill yttrat,

att det med skäl icke kunde påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga

i stort sett vore densamma. Utskottet hade funnit det sålunda anförda

förfarande äga giltighet. I den nu ifrågavarande motionen har framhållits,

att detta utskottets uttalande ytligt sett kunde synas riktigt. Man räknade

då emellertid icke med de bidrag till familjens försörjning, som den enbart

hemarbetande hustrun presterade. Den yrkesarbetande gifta kvinnans stora

avbränningar för hemhjälp m. m. bortfölle i många fall helt i de familjer,

där mannen vore ensam förvärvsarbetande. Det kunde icke ur någon synpunkt

anses riktigt, att exempelvis personer, som sammanbodde utan att ingå

äktenskap, bleve bättre ställda än om de gifte sig. En utredning av denna

beskattningsfråga vore därför påkallad.

Frågan örn särskilt avdrag för hemhjälp för förvärvsarbetande kvinna har

upptagits till behandling i de likalydande motionerna 1:54 och II: 101, motionen

11:33 samt motionen 11:269.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

I de likalydande motionerna I: 54 och II: 101 har anförts, att i flera samhällsgrupper

men särskilt inom tjänstemannaklassen kunde iakttagas den

utvecklingen att hustrun en avsevärd tid efter giftermålet bibehölle det förvärvsarbete

hon hade före äktenskapet. Grunden därtill vore, att för tjänstemännen,

i vart fall upp till medelåldern, hustruns kontanta arbetsinkomst

ofta utgjorde en nödvändig beståndsdel i hushållsbudgeten. Detta gällde med

särskild styrka, om familjen hade barn. De påtalade förhållandena utövade

säkerligen ett icke ringa inflytande på nativiteten inom ifrågavarande medborgargrupper.

Med hänsyn till befolkningsutvecklingen i vårt land kunde

en gift kvinnas förvärvsarbete i allmänhet icke betraktas såsom ett medel att

tillförsäkra familjen en onödigt hög levnadsstandard utan vore i regel dikterat

av en ekonomisk nödvändighet. Såsom den nuvarande skattelagstiftningen

vöre konstruerad bleve emellertid en gift yrkeskvinna »bestraffad»

därför att hon finge barn. Örn nämligen exempelvis i en familj makarnas

sammanlagda årsinkomst av förvärvsarbete uppginge till 7 000 kronor och

kostnaden för nödig hemhjälp uppgått till 1 800 kronor örn året, vore familjens

verkliga inkomst 1 800 kronor lägre än örn mannens inkomst'' uppgått

till 7 000 kronor och hustrun helt ägnat sig åt hemmets skötsel. Trots

detta utginge praktiskt taget lika hög skatt i båda fallen. För att bereda

rättvisa åt familjer med barn, där hustrun hade förvärvsarbete utom hemmet,

vore det nuvarande avdraget å 200 kronor vid kommunalbeskattningen

icke till fyllest. För barnens skötsel måste i dessa fall familjen antingen anställa

hemhjälp eller lämna barnen till barnkrubba. Kostnaderna därför

kunde närmast anses utgöra omkostnader för hustruns förvärvande av arbetsinkomsten.

Det vore särskilt med hänsyn till befolkningsfrågans akuta läge

angeläget att vidtaga alla erforderliga åtgärder i syfte att stimulera nativitetsökningen.

Frågan örn en ändring av avdragsrätten i förevarande hänseende

kunde icke anses ingripa i de allmänna principerna för familjeavdrag och

andra skattelättnader eller bidragsformer till förmån för barnrika familjer.

Beträffande avdragets storlek förefölle lämpligast, att avdraget icke gjordes

beroende av de verkliga kostnaderna i varje särskilt fall utan fastställdes

till visst bestämt belopp, avpassat efter de kostnader som i genomsnitt kunde

beräknas utgå för den vård av barnen, som hustrun på grund av förvärvsarbete

icke själv kunde åtaga sig. Vidare syntes det vara lämpligt, att avdragets

storlek sattes i relation till barnantalet.

I motionen 11:33 har framhållits, att såväl anställda som rörelseidkare

och jordbrukare enligt en allmän regel ägde rätt till avdrag för kostnader

för inkomstens förvärvande, vartill hänfördes bland annat avlöning till anställd

personal. I överensstämmelse därmed borde förvärvsarbetande gift

kvinna från sin inkomst av rörelse eller eget arbete få åtnjuta avdrag tor

kostnaderna för nödig hemhjälp, i den mån hemhjälpen icke vore avsedd för

inkomsttagarens personliga uppassning. Avdrag borde beräknas till belopp,

motsvarande utbetald kontant lön jämte uppskattade värdet av den anställdes

naturaförmåner, dock att avdraget i vart fall borde understiga den förvärvsarbetande

hustruns inkomst av rörelse eller eget arbete. En dylik skattelindring

kunde icke anses innebära någon omotiverad förman med hänsyn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

5

tili verkningarna av sambeskattningen. Då staten lämnade visst bidrag till

bamkrubbor och barnhem, vore det skäligt, att även förvärvsarbetande mödrar,

som kunde bereda sina barn vård i hemmet, erhölle vissa lättnader i utgifterna

därför.

I motionen II: 269 har anförts, att det vore orättvist, att förvärvsarbetande

gift kvinna icke ägde rätt att åtnjuta avdrag för de verkliga kostnaderna för

lejd hemhjälp. Det måste anses påtagligt, att utgifterna för denna arbetskraft

vore nödvändiga och direkta utgifter för inkomstens förvärvande under

den tid hustruns inkomst förvärvats.

Beträffande storleken av familjeavdraget för hustru har i motionen II: 269

framhållits, att det vore en rimlig fordran att vid sambeskattning av äkta

makar vid kommunal taxering liksom redan nu gällde vid statlig taxering

grundavdraget och familjeavdraget för hustru fastställdes till samma belopp.

Med gällande ordning bleve äkta makar missgynnade vid beskattningen järnfelt

med icke legaliserade äktenskap.

Frågan om familjeavdraget för husföreståndarinna har upptagits till behandling

i motionen II: 35. I motionen har till stöd för det framställda yrkandet

anförts, att de mindre inkomsttagarna som skattebetalare — med eller

utan barn — komme i ett ekonomiskt sämre läge efter hustruns frånfälle,

då dessa för barnens skull eller hemmets bestånd nödgades skaffa sig husföreståndarinna.

Anställande av husföreståndarinna vore icke minst vanligt,

då barnen vuxit upp och flyttat hemifrån. Att vederbörandes skattekraft genom

husföreståndarinnas anställande kunde ha blivit väsentligt nedsatt, torde

det vara svårt att bestrida. En sådan ensamstående skattskyldig kunde dock

endast i undantagsfall åberopa bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Familjebeskattningssakkunniga hade föreslagit samma skatteavdrag

för husföreståndarinna som för hustru även vid statsbeskattningen,

dock endast där det funnes minderåriga barn. Detta ståndpunktstagande

torde ha berott på de sakkunnigas befolkningspolitiska uppgift. Ur rättviseoch

skatteförmågesynpunkt vore det emellertid motiverat, att avdraget för

husföreståndarinna fastställdes till lika stort belopp som för hustru, även

då det ej funnes minderåriga barn.

I en till utskottet inkommen skrift, vilken såsom bilaga (Bilaga 1) fogats

vid detta betänkande, har yrkeskvinnors samarbetsförbund anfört bland annat,

att gällande bestämmelser örn beskattning av äkta makar vore i hög grad

otillfredsställande såväl ur rättvisesynpunkt som ur social och befolkningspolitisk

synpunkt. De olägenheter, dessa bestämmelser medförde, vore av så

allvarlig art, att de i längden kunde verka hämmande på äktenskapsfrekvensen

och på de gifta kvinnornas insats på arbetsmarknaden. Förbundet hemställde

därför om en förutsättningslös utredning av frågan örn beskattningen

av äkta makar.

Tili utskottet ha jämväl inkommit skrifter rörande denna fråga från

centralkommittén för kvinnoorganisationer, Fredrika Bremer-förbundets Göteborgskrets,

yrkeskvinnors klubb i Göteborg, Falu kvinnoföreningars samarbetskommitté

och Fredrika Bremer-förbundets Falukrets.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Utskottets yttrande,

I förevarande motioner behandlas olika spörsmål angående äkta makars

beskattning och vad därmed äger samband. Sålunda yrkas i motionen II: 34

skrivelse tili Kungl. Maj:t med hemställan om skyndsam utredning rörande

ändrade grunder för beskattningen av äkta makar. Syftet med denna motion

synes närmast vara upphävande av sambeskattningen. I motionen II: 33, de

likalydande motionerna I: 54 och II: 101 samt motionen II: 269 yrkas skrivelse

till Kungl. Majit med hemställan om utredning angående rätt för förvärvsarbetande

gift kvinna till avdrag för de av förvärvsarbetet föranledda kostnaderna

för anlitad hemhjälp. De i nämnda motioner uttalade önskemålen

örn en sådan avdragsrätt äro emellertid något olika. Medan i de likalydande

motionerna 1:54 och 11:101 avses, att avdrag för kostnader för hemhjälp

skall medgivas endast förvärvsarbetande gift kvinna med minderåriga barn,

synes syftet med motionen II: 269 vara, att även gift kvinna utan barn skall

erhålla dylikt avdrag. Sistnämnda uppfattning ligger måhända även till

grund för motionen II: 33. Enligt samma motion skall emellertid den ifrågavarande

avdragsrätten tillkomma även ensamstående förvärvsarbetande kvinna

med minderåriga barn. I motionen II: 269 yrkas vidare skrivelse till

Kungl. Majit med anhållan örn förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen,

att beträffande äkta makar familjeavdraget för hustru skall i

likhet med vad som numera gäller enligt förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt bestämmas till samma belopp som grundavdraget.

Slutligen yrkas i motionen II: 35 ändring i gällande skatteförfattningar i

fråga om avdraget för husföreståndarinna. Enligt nuvarande bestämmelser

äger skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd och som varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)

samt haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla

familjeavdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinnan vid kommunalbeskattningen

med samma belopp som för hustru och vid statsbeskattningen

med hälften av nämnda belopp. Motionärerna anse, att avdraget

för husföreståndarinna bör medgivas jämväl i fall då minderåriga barn ej

finnas samt att avdraget ej allenast vid kommunalbeskattningen utan även

vid statsbeskattningen skall bestämmas till samma belopp som grundavdraget.

Bestämmelser örn sambeskattning av äkta makar ha funnits i vår skattelagstiftning,

alltsedan särskilda föreskrifter däri första gången meddelades

om gift kvinnas taxering, vilket skedde genom en år 1908 beslutad ändring

i 1907 års bevillningsförordning. Sedan dess ha tid efter annan krav rests

på sambeskattningens upphävande. Detta beskattningsspörsmål har även under

de senaste årtiondena åtskilliga gånger varit föremål för utredning av

särskilda sakkunniga, vilka utredningar givit till resultat, att skäl för sambeskattningens

borttagande icke kunde anses föreligga. Såsom motivering för

denna ståndpunkt har i huvudsak anförts, att makarnas sammanlagda in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

komst vore bestämmande för familjens ekonomiska ställning samt att skatteförmågan

i stort sett vore densamma, vare sig inkomsten helt intjänats av

mannen ensam eller av båda makarna tillsammans.

Då frågan örn befogenheten av sambeskattningen ånyo upptagits till behandling

i motionen II: 34 och i de till utskottet inkomna skrifterna, har

det synts utskottet vara av intresse att först söka klargöra sambeskattningens

verkningar med nu gällande skatteskalor och uttagningsprocent vid den statliga

beskattningen. För belysande av dessa verkningar har utskottet gjort

vissa beräkningar av det sammanlagda skattetrycket av kommunala skatter,

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt i olika inkomstlägen

dels vid samtaxering och dels vid taxering av makar var för sig. Den sammanlagda

utdebiteringen till primärkommun och landsting har därvid förutsatts

vara 10 kronor per skattekrona. Taxeringen har antagits ske i kommun

tillhörande ortsgrupp III och avse makar med två barn. I de valda exemplen

har hustruns inkomst upptagits till hälften av mannens inkomst eller — vid

vissa något högre inkomster — mindre än hälften. Resultatet av denna undersökning

återfinnes å Bilaga 2, till vilken utskottet får hänvisa.

Vid bedömandet av det å denna bilaga återgivna siffermaterialet bör uppmärksammas,

att det resultat, undersökningen utvisar, givetvis hänför sig

till de därvid valda exemplen. Vid en annan inkomstfördelning mellan makarna

skulle resultatet blivit något olika. Den i exemplen antagna inkomstfördelningen

mellan makarna torde emellertid kunna antagas föreligga i ett

stort antal äktenskap, där båda makarna ha förvärvsarbete. I varje fall böra

de gjorda beräkningarna kunna tillmätas den betydelsen, att den tendens de

utvisa torde kunna tjäna såsom vägledning vid bedömandet av sambeskattningens

verkningar.

Av bilagan framgår, att sambeskattningen beträffande lägre inkomster verkar

till fördel för de skattskyldiga. Därest mannens inkomst utgör 4 000 kronor

och hustruns inkomst 2 000 kronor, uppgår sålunda under ovan angivna

förutsättningar den för makarna gemensamma skatten vid samtaxering till

678 kronor 25 öre, medan vid taxering av makarna var för sig deras sammanlagda

skatt skulle utgöra 699 kronor 22 öre eller alltså ett 20 kronor 97

öre högre belopp. I högre inkomstlägen skulle däremot vid taxering av makar

var för sig uppstå skatteminskning. Den inkomst, där vid taxering av makar

var för sig skatteminskning först börjar uppkomma, utgör i de valda exemplen

för båda makarna tillsammans omkring 7 500 kronor, varav för mannen

5 000 kronor och för hustrun 2 500 kronor. Den för makarna gemensamma

skatten vid samtaxering utgör i detta fall 1 006 kronor 62 öre, under det att

sammanlagda skatten vid taxering av makarna var för sig skulle utgöra

993 kronor 30 öre eller alltså ett 13 kronor 32 öre lägre belopp. Vid högre

inkomster blir den vid taxering av makar var för sig uppkommande skatteminskningen

större. Med en sammanlagd inkomst av 35 000 kronor, varav

för mannen 25 000 kronor och för hustrun 10 000 kronor, skulle sålunda

makarnas sammanlagda skatt, som vid samtaxering utgör 10 676 kronor,

vid taxering av makarna var för sig minskas med 1 533 kronor 45 öre.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Å Bilaga 3 har gjorts motsvarande beräkningar rörande skattetrycket för

makar utan barn dels vid samtaxering och dels vid taxering av makarna

var för sig. Dessa beräkningar utvisa i samtliga å bilagan angivna fall skatteminskning,

därest makarna skulle taxeras var för sig. Angående beräkningarnas

resultat får utskottet hänvisa till bilagan.

Det å ovannämnda båda bilagor återgivna siffermaterialet får anses utvisa,

att verkningarna av sambeskattningen av äkta makar i den allmänna

diskussionen rörande denna fråga avsevärt överdrivits. Såsom ovan nämnts

verkar sambeskattningen i de lägre inkomstskikten till fördel för skattskyldiga

med barn. De å Bilaga 2 återgivna exemplen synas utvisa, att detta är

fallet — under de ovan nämnda förutsättningarna — vid en sammanlagd

inkomst av cirka 7 000 kronor eller därunder. Att sambeskattningen sålunda

kan för två makar ställa sig mera förmånlig än en taxering av makarna var

för sig torde vid den kritik, som särskilt under den senaste tiden riktats mot

gällande beskattningsregler i ifrågavarande hänseende, helt ha förbisetts. Det

förhållandet att en skattelättnad alltså kan inträda genom sambeskattningen

beror därpå att vid lägre inkomster ortsavdragen och den s. k. bankningen

av desamma icke kunna tillfullo utnyttjas. I anslutning härtill må påpekas,

att, såvitt framgår av tillgänglig statistik, en mycket stor del av de förvärvsarbetande

gifta kvinnorna ha så låga inkomster och äro gifta med män med

så låga inkomster, att makarna torde komma i åtnjutande av den skattelättnad,

som sambeskattningen enligt vad ovan nämnts kan medföra. Vissa uppgifter

i berörda hänseende ha sammanställts å Bilaga 5.

I detta sammanhang må något beröras de i den till utskottet inkomna

skriften från yrkeskvinnors samarbetsförbund (Bilaga 1) gjorda beräkningarna

av den skatteökning, som under de i skriften angivna betingelserna

uppstår därigenom att gift kvinna åtager sig förvärvsarbete utom hemmet.

Dessa beräkningar äro i och för sig riktiga. Det må emellertid framhållas,

att ifrågavarande skatteökningar endast till en mindre del bero på sambeskattningen.

I ett av de i skriften angivna fallen, nämligen det där mannens

inkomst utgör 3 000 kronor och hustruns inkomst 1 500 kronor, medför

sambeskattningen rent av att makarnas sammanlagda skatt är lägre

än vad den skolat bliva, därest makarna taxerats var för sig. Rörande sambeskattningens

verkningar i de fall, som omförmälas i nämnda skrift, hänvisas

till Bilaga 4.

Även örn i diskussionen rörande sambeskattningen betydelsen av densamma

uppenbarligen ofta starkt överdrivits, finnes det dock enligt utskottets

mening anledning att taga under övervägande, huruvida sambeskattningen

alltid verkar fullt rättvist. Såsom skäl för sambeskattningens bibehållande

har, såsom ovan nämnts, åberopats, att skatteförmågan för en familj i

stort sett vore densamma, vare sig inkomsten helt intjänats av mannen ensam

eller av båda makarna tillsammans. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida

detta påstående är riktigt beträffande sådana fall, då hustruns inkomst

härrör från förvärvsarbete, som satt henne ur stånd att ägna sig åt hemmets

skötsel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

9

Då bestämmelser örn gift kvinnas taxering första gången infördes i vår

skattelagstiftning, vilket såsom framgår av vad ovan anförts skedde år 1908,

uttalade departementschefen i den vid samma års riksdag framlagda propositionen

i detta ämne såsom sin uppfattning, att skatteförmågan i allmänhet

måste anses vara densamma, vare sig inkomsten intjänats av mannen ensam

eller av båda makarna. Departementschefen yttrade vidare, att detta

företrädesvis gällde, örn hustruns inkomst härflutit av kapital eller av sådan

verksamhet, som icke i högre grad varit hinderlig för hennes arbete i

hemmet. Om åter hustruns inkomst uppkommit av verksamhet, sorn, till

följd därav att den hindrat hennes arbete i hemmet, föranlett kostnad för

anställande av särskilt biträde för sådant ändamål, kunde förhållandet enligt

departementschefens mening i viss mån vara ett annat. Utskottet finner

dessa synpunkter, som framfördes redan vid sambeskattningens införande

i skattelagstiftningen, vara värda att uppmärksammas. Skatteförmågan kan

icke anses vara densamma för exempelvis två familjer med minderåriga barn,

där i ena fallet mannen ensam har en inkomst av 7 000 kronor medan

hustrun ägnar sig åt hemmet samt i andra fallet båda makarna ha inkomst

av förvärvsarbete å tillhopa samma belopp och hustrun på grund av förvärvsarbetet

är förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel. Det kan enligt

utskottets mening ifrågasättas, huruvida den skillnad i skatteförmåga, som

föreligger i dylika fall, enligt nuvarande beskattningsregler blir i erforderlig

utsträckning beaktad. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang påpeka,

att ett upphävande av sambeskattningen skulle kunna medföra risk

för överflyttningar av inkomst eller kapital mellan äkta makar.

I de likalydande motionerna I: 54 och II: 101, motionen II: 33 samt motionen

II: 269 har föreslagits, att i sådana fall, då hustrun på grund av förvärvsarbete

är förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, avdrag skall medgivas

för kostnad för hemhjälp. Skulle sådant avdrag medgivas, kunde måhända

sägas, att därigenom erhölles viss likställighet med sådana äkta makar,

varav endast mannen har förvärvsarbete men hustrun ägnar sig åt

hemmet. Den förmånsställning, som äkta makar av sistnämnda slag kunna

sägas intaga, beror emellertid på den faktiska omständigheten, att dylika äkta

makar kunna genom hustruns hemarbete bereda sig en förmån, vilken ej är

att anse såsom intäkt. Att överflytta denna förmån på förvärvsarbetande

äkta makar och att alltså för vinnande av sådan likställighet medelst den

föreslagna avdragsrätten medgiva skattefrihet för principiellt skattepliktiga

intäkter synes enligt utskottets mening knappast böra ifrågasättas. Det må

i detta sammanhang påpekas, att, om avdrag för kostnader för hemhjälp

skulle medgivas den förvärvsarbetande gifta kvinnan, en sådan avdragsrätt

med samma fog torde böra tillerkännas även ogift skattskyldig (änka eller

änkling). Skulle sådant avdrag medgivas endast den förvärvsarbetande gifta

kvinnan, finge detta anses som ett stöd åt henne, vilket icke kommer förvärvsarbetande

ogift kvinna till del.

En eventuel! skattelättnad för förvärvsarbetande äkta makar synes fördenskull

böra bedömas uteslutande ur skatteförmågesynpunkter. Då utskottet

antager, att sambeskattningen av äkta makar kommer att bibehållas, torde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

vid ett bedömande ur dessa synpunkter det högsta belopp, som en sådan

skattelättnad skulle kunna omfatta, vara den genom sambeskattningen uppkommande

merskatten. Om äkta makar, som båda ha förvärvsarbete, skulle

medgivas ett schablonmässigt bestämt avdrag i syfte att kompensera dem

för sambeskattningens verkningar, skulle ju makarna därigenom bliva beskattade

såsom om de varit ogifta. I så fall skulle enligt utskottets mening

något fog icke finnas för ett påstående, att förvärvsarbetande äkta makar

vore missgynnade i beskattningshänseende. Skatten skulle då för den förvärvsarbetande

gifta kvinnan utmätas efter samma grunder som för den

förvärvsarbetande ogifta kvinnan, änkan eller änklingen. De förvärvsarbetande

äkta makarna skulle visserligen fortfarande komma att intaga en oförmånligare

ställning än som är fallet med äkta makar, där hustrun ägnar sig åt

hemmet. En ändring härutinnan torde emellertid — såvida ej ogifta skattskyldiga

samtidigt erhålla skattelindring — icke kunna ske genom en ytterligare

skattelättnad för familjer, där båda makarna ha förvärvsarbete, utan

genom en skatteskärpning för familjer, där hustrun ägnar sig åt hemmet, eller

alltså en utveckling rakt motsatt de strävanden inom familjebeskattningens

område man hittills velat främja.

Såsom ovan nämnts torde enligt det nu förda resonemanget merskatten

på grund av sambeskattningen utgöra det högsta belopp, som kan ifrågakomma

till skattebefrielse för äkta makar, valka båda ha förvärvsarbete.

Det kan invändas, att en sådan skattelättnad skulle innebära ett väl stort

tillmötesgående. De förvärvsarbetande äkta makarna ha ju i allmänhet gemensamt

hushall och därigenom var för sig lägre levnadskostnader än en

ogift skattskyldig, änka eller änkling. Med hänsyn härtill borde skattelättnaden

icke omfatta hela merskatten på grund av sambeskattningen utan endast

en del därav.

Utskottet kan i sakens nuvarande läge icke bedöma, huruvida en författningsändring

efter de linjer, som här skisserats, bör ifrågakomma. Att betydande

svårigheter komma att uppställa sig vid en omreglering av här

ifrågasatt slag lärer icke kunna betvivlas. Utskottet vill även framhålla, att,

om särskild skattelättnad på ett eller annat sätt skulle medgivas förvärvsarbetande

gift kvinna, det därvid torde böra tillses, att en sådan förmån

tillerkännes även gift kvinna, som deltager i mannens förvärvsverksamhet.

Detta kan ofta förekomma i sådana fall, då mannen bedriver jordbruk eller

rörelse. Hustruns medverkan i arbetet har i dylika fall i regel stor betydelse

för makarnas gemensamma inkomst.

Såsom ovan nämnts ha vid upprepade tillfällen på mer eller mindre goda

grunder framställts krav på ändrade bestämmelser rörande beskattningen av

äkta makar. Detta förhållande synes utskottet i och för sig vara ett tillräckligt

skäl för en ytterligare omprövning av de frågor, som uppkomma på detta

område inom vår skattelagstiftning. Utskottet anser fördenskull, att en utredning

rörande detta ämne bör äga rum. Vid denna utredning torde böra

undersökas, huruvida möjlighet förefinnes att vidtaga sådan ändring i hithörande

beskattningsregler, att den förvärvsarbetande gifta kvinnan erhåller

en bättre ställning i beskattningshänseende än som nu är fallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. H

Beträffande den i motionen 11:269 behandlade frågan om familjeavdraget

för hustru vid den kommunala beskattningen får utskottet erinra örn

att kommunalskatteberedningen i sitt år 1942 avgivna betänkande angående

omläggning av den kommunala beskattningen (SOL 1942:o4) föreslagit

bland annat, att grundavdraget och familjeavdraget för hustru skulle bestämmas

lika jämväl vid nämnda beskattning. Även utskottet är av samma

uppfattning. Enligt utskottets mening bör fördenskull undersökas, huruvida

icke förslag i berörda hänseende skulle kunna — utan avvaktan a behandlingen

av kommunalskatteberedningens övriga förslag föreläggas riksdagen.

Den i motionen II: 35 berörda frågan örn avdrag för husföreståndarinna

i fall, då minderåriga barn ej finnas, och örn höjning av detta avdrag vid

den statliga beskattningen bör enligt utskottets mening jämväl tagas under

omprövning vid den av utskottet nu föreslagna utredningen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

1:54 och 11:101, motionen 11:33, motionen 11:34,

motionen 11:35 samt motionen 11:269 i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande av vad

utskottet ovan anfört föranstalta örn utredning rörande de

frågor, som berörts i detta betänkande, samt för riksdagen

framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.

Stockholm den 5 juni 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl, friherre De

Geer, Frans Ericson, Velander, Björnsson, Eklund, Herman Ericsson och Carl Eric Ericsson,

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i

Gävle, Sandberg, Janson i Frändesta. Falk, Andersson i Dunker och Bladh.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Bilaga 1.

Till bevillningsutskottet.

Vid årets riksdag har avgivits ett flertal motioner rörande beskattningen av

äkta makar. Sålunda begär fröken Andersson m. fl. i motion II: 34, att riksdagen

måtte ingå till Kungl. Maj:! med begäran örn skyndsam utredning rörande

ändrade grunder för beskattningen av äkta makar. I motion 11:33

begär fru Nordgren, att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Majit

med anhållan, att utredning måtte företagas beträffande frågan, huruvida

möjlighet finnes att vidtaga sådana ändringar i gällande skattelagar, att förvärvsarbetande

gift kvinna och ensamstående förvärvsarbetande kvinna med

minderåriga barn erhålla av dragsrätt från sin arbetsinkomst för kostnaderna

för anlitad, nödvändig hemhjälp, samt efter vilka grunder avdragsrätt i så

fall skulle kunna medgivas. I likalydande motioner av herr Arrhén m. fl. samt

herr Fagerholm (1:54 och 11:101) begäres, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit måtte begära utredning med förslag till sådan ändring i skatteförfattningarna,

att förvärvsarbetande gift kviima med minderåriga barn

medgives skäligt avdrag för de av förvärvsarbetet nödvändiggjorda omkostnaderna

för barnens skötsel. Herr Persson i Landafors m. fl. begär i motion

II: 269, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

om proposition med förslag örn sådan ändring av gällande kommunalskattelag

att gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst

av eget arbete eller rörelse, må åtnjuta avdrag för de verkliga kostnader

hon haft för lejd arbetskraft vid skötsel av hemmet under den tid inkomsten

förvärvats; eljest får avdrag ske med 200 kronor, samt att makarna

skola äga rätt till vardera ett helt grundavdrag i respektive orisgrupper.

Den fråga, som tagits upp i ovannämnda motioner, har upprepade gånger

varit föremål såväl för riksdagens prövning som för behandling i sakkunnigkommittéer

utan att den bringats närmare sin lösning. Då den nu återigen

aktualiserats genom ovanstående motioner till årets riksdag, synes det oss

angeläget, att riksdagen icke avvisar densamma utan intar en mera positiv

inställning än tidigare. Orsakerna härtill äro flera. Den starka höjningen av

inkomstbeskattningen under krigsåren, som även kommit att kännbart drabba

de mindre inkomsttagarna, har skärpt konsekvensen av äkta makars sambeskattning.

Vidare har under de senaste decennierna den gifta kvinnans

förvärvsarbete utanför hemmet alltmera ökat, varigenom de med det nuvarande

beskattningssystemet följande olägenheterna kommit att bli kännbara

för en större krets av kvinnor. Vi vilja också framhålla den icke minst viktiga

omständigheten, att befolkningsutvecklingen och den förestående stagnationen

i utbudet av kvinnlig arbetskraft gör frågan om utnyttjandet av de

kvinnliga arbetsreserverna i hög grad aktuell.

Efterföljande data rörande befolkningsutvecklingen äro ägnade att belysa

utvecklingen på arbetsmarknaden med särskild hänsyn till den kvinnliga arbetskraften.

Under de senaste tjugo åren före kriget har tillskottet till arbetsmarknaden

av personer — män och kvinnor — i de produktiva åldrarna

utgjort ca 400 000 per årtionde. För den närmaste 10-årsperioden, 1945_

1955, kunna vi räkna nied att denna grupp av befolkningen kommer att bli

konstant. Det är emellertid att märka att åldersfördelningen dock kommer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

13

att undergå en mycket märkbar förskjutning. De yngsta åldrarna, vilka representera

den rörliga faktorn på arbetsmarknaden, komma att nedgå, medan

de högsta åldrarna över 50 år komma att ökas avsevärt. Detta betyder

för det första, att arbetsmarknaden kommer att bli mindre rörlig än tidigare.

För det andra innebär denna utveckling för kvinnornas vidkommande — på

grund av att kvinnornas deltagande i yrkesarbetet snabbt nedgår i åldrarna

över 50 år — att deras utbud på arbetsmarknaden tenderar att sjunka. Vissa

andra omständigheter peka i samma riktning. Det kvinnliga utbudet av arbetskraft

har visat sig vara i hög grad beroende av giftermålsfrekvens och

barnantal. En ökad giftermålsfrekvens och lägre giftermålsålder bidrar att

minska detta utbud, och det har de senaste åren förelegat en tydlig tendens

i denna riktning. Bristen på hembiträden och den relativa ökningen av hembiträdeslönerna

har samma effekt för den grupp av gifta kvinnor, för vilken

tillgången på hembiträden har betydelse för deras möjlighet alt arbeta utanför

hemmet. I motsatt riktning verkar en ökad benägenhet hos kvinnorna

att bibehålla sitt yrke samt de strävanden, som nu pågå från samhällets sida

att vidtaga sådana anordningar, vilka kunna hjälpa kvinnorna att förena ett

yrkesarbete med vårdnaden av minderåriga barn. Även örn det är omöjligt

att kvantitativt avväga dessa tendenser mot varandra, torde man dock kunna

draga den slutsatsen, att utbudet av kvinnlig arbetskraft under det närmaste

decenniet icke synes komma att stiga utan snarare något avtaga.

Denna fråga berör även förhållandet mellan landsbygd och släder. Om

utflyttningen från landsbygden i fortsättningen kommer att liga rum i samma

takt som rationaliseringen av jordbruket, kan städernas och tätorternas

näringsliv beräknas få ett tillskott av arbetskraft på ca 140 000 kvinnor under

åren 1940—1960, men detta tillskott kommer icke att bli lika stort som

under de närmast föregående två decennierna, då det utgjorde 480 000. Denna

tillväxt av 140 000 kvinnor är emellertid nästan helt beroende av en ökning

av antalet kvinnor över 50 år; antalet kvinnor i åldrarna 15—30 år kommer

däremot att minskas med 70 000. Den höjning av vår levnadsstandard,

som utgör målet för vår ekonomiska politik, är emellertid beroende av att

arbetskraften i stadsnäringarna tillväxer i icke alltför långsam takt. Det är

därför av största betydelse att den arbetskraftsreserv, som finnes bland de

gifta kvinnorna i städer och tätorter, fullt utnyttjas. Skulle det emellertid

uppträda faktorer, vilka .skulle verka hindrande på den gifta kvinnans förvärvsarbete

utanför hemmet, kan det komma att uppstå en brist på arbetskraft,

som endast kan täckas genom ett större tillskott från landsbygden. Del

är dock icke ett samhällsintresse, att de redan förut mycket uttunnade yngre

åldersgrupperna på landsbygden ytterligare decimeras. Redan av denna anledning

är det därför önskvärt, att de gifta kvinnor, som utifrån sina egna

synpunkter, d. v. s. med hänsyn till sin utbildning, sina yrkesintressen och

sina plikter gentemot familjen, äro benägna alt ta eli avlönat arbete, icke

hindras därifrån genom samhälleliga åtgärder.

Vi vilja även understryka, alt det samhälleliga produktrcsultatet blir större,

ren arbetskraften, sålunda även den gifta kvinnans arbetskraft, utnyttjas på

det lämpligaste sättet med hänsyn till anlag och utbildning. De kostnader,

samhället ikläder sig för medborgarnas yrkesutbildning, böra också ge bästa

möjliga resultat, vilket icke blir fallet, örn ett betydande antal kvinnor tvingas

byta det arbete de utbildat sig för mot ett annat yrkesarbete, nämligen arbetet

i hemmet. Vidare torde vissa grupper av gifta kvinnor icke vara fullt utnyttjade

i sina hem, varför de skulle lia möjlighet alt göra en viss insats

utanför hemmet och därigenom öka tillgången på arbetskraft. För trivseln

i samhället är det enligt vår uppfattning också av största betydelse, att värjo

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

människa skall ha rätt att inom möjligheternas gränser välja sitt yrke utan

att samhället genom sin lagstiftning lägger hinder i vägen härför.

Vi övergå nu att undersöka, hur den nuvarande skattelagstiftningen påverkar

den gifta kvinnans ställningstagande till yrkesarbetet utanför, resp.

i hemmet. Det måste först påpekas, att den inkomst den hemarbetande

hustrun genom sitt arbete tillför familjen icke beskattas, tvärtom göres ett

ganska väsentligt avdrag från mannens inkomst, örn han är gift, och detta

oavsett örn det finns barn i familjen eller icke. För den gifta kvinnan står

sålunda valet mellan att arbeta i hemmet utan någon skattskyldighet till det

allmänna och att tillföra familjen en kontant inkomst, vilken beskattas. Den

för detta val relevanta frågeställningen blir sålunda följande: Örn mannen

har en viss inkomst och hustrun överväger huruvida hon skall antaga ett

avlönat arbete, hur stor blir den skatteökning, som belastar familjens gemensamma

inkomst, i förhållande till det tillskott, som hon tillför familjen?

Nedanstående tabell har uträknats under förutsättning av att familjen i

fråga består av man, hustru och ett barn samt att den bor i Stockholm. Denna

sista förutsättning har betydelse dels för ortsavdragets storlek och dels för

beräkningen av kommunalskatten. Den inkomst, från vilken beräkningarna

utgår såväl i fråga om mannens som hustruns inkomst, är det för kommunalskatt

taxerade beloppet, d. v. s. man har antagit att från bruttoinkomsten redan

dragits kostnader för inkomstens förvärvande, försäkrings- och pensionsavgifter,

ev. understöd m. m. Vid kommunalskattens beräknande har hänsyn

tagits till gift kvinnas rätt att avdraga 200 kronor från sin inkomst. Inkomsten

har förvärvats genom arbete; hänsyn till eventuell inkomst av förmögenhet

har sålunda icke tagits.

Beräkning av skatten för familj, bestående av man, hustru och barn, vid

olika inkomster för mannen, resp. hustrun.

A. Mannen ensam inkomsttagare.

Kr.

Mannens inkomst................ 3 000: —

Kommunalskatt .................. 117:98

Inkomst- och förmögenhetsskatt +

r värnskatt...................... 47:18

Kr.

6 000: —

332: 48

312: 38

Kr.

12 000: —

761: 48

1 198: 95

Kr.

25 000: —

1 690: 98

4 539: 48

B. Båda makarna inkomsttagare.

Hustruns inkomst, kombinerad med

ovanstående inkomst för mannen

Ökning av kommunalskatten......

Ökning av inkomst- och förmögenhetsskatt

+ värnskatt...........

Summa skatteökning.............

Skatteökningen i % av hustruns taxerade

inkomst..................

1 500: —

92: 95

3 000: —

200: 20

4 500: —

307: 45

10 000: —

700: 70

89: 25

182: 20

413: 25

613: 45

918: 80

1 226: 25

3 353: 05

4 053: 75

12 %

20-4 %

27-3 %

40-5 »4

Denna tabell visar, att redan vid en så låg taxerad inkomst som 1 500 kronor

för hustrun och 3 000 kronor för mannen, blir avdraget från hennes inkomst

på grund av skatteökningen 12,1 °/o. För en taxerad inkomst av 4 500

kronor, i vilket inkomstläge en rad kvinnliga befattningshavare med en icke

oväsentlig utbildningstid bakom sig återfinnas, blir avdraget under förutsättning

av att mannens inkomst är 12 000 kronor icke mindre än 27,3 %>.

Det kan mot detta resonemang invändas, att om mannens inkomst ökades

med samma belopp som den inkomst som förutsättes för hustrun, skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

15

skatteavdraget bli ungefär detsamma, möjligen något högre på grund av

att 200-kronorsavdraget för gift förvärvsarbetande kvinna icke får göras i

detta fall. Detta är visserligen sant, men skatteökningen har icke samma verkningar

för mannen som för hustrun. Man torde nämligen knappast kunna

förutsätta, att en man, örn han exempelvis erhåller en befordran eller en

lönehöjning som icke innebär mera arbete för honom än tidigare, skulle

avsäga sig detta med hänsyn till skattehöjningen. I vissa mycket höga inkomstlägen

kan man tänka sig att vederbörande värderar fritiden högre än

den inkomst, som ett visst extra arbete skulle ge honom, men en sådan konsekvens

torde icke lia någon större betydelse ur samhällelig synpunkt. För

hustrun kan emellertid det höga skatteavdraget — i förening med andra utgifter

för denna inkomsts förvärvande — leda till att hon icke anser det lönt

att antaga det erbjudna arbetet. Detta kan ha det ur samhällets synpunkt

ogynnsamma resultatet, att hennes arbetskraft antingen icke blir fullt tagen

i anspråk eller att den utbildning, som samhället åtminstone delvis kostat

på henne, icke heller blir utnyttjat på det sätt, som varit avsett från början.

De personliga konsekvenserna för henne äro så uppenbara, att vi icke anse

det erforderligt ingå på en närmare diskussion.

Som ovan påpekats, måste hänsyn tagas ej endast till skatteavdraget utan

även till övriga kostnader för inkomstens förvärvande. Antingen hustruns arbete

i hemmet övertages av hembiträde eller icke, innebär den omständigheten

att hon själv icke sköter hemmet ökade utgifter för hemmet och barnens

vård. Därtill kommer att ett yrkesarbete utanför hemmet medför utgifter

för resor, eventuell lunch utanför hemmet, större utgifter för kläder

m. m„ vilket också måste medtagas i den kalkyl som bör ligga till grund

för hennes beslut.

Vi vilja även med några ord beröra det argument för sambeskattningen,

som utgår från att en familjeinkomst av viss storlek ger samma förmåga att

bära skatten, oavsett om denna inkomst intjänas av mannen ensam eller av

båda makarna. Detta argument är icke hållbart, ty i det första fallet tillför

hustrun genom sitt arbete familjen en inkomst som ökar skatteförmågan och

som dessutom icke är beskattad, medan i det sistnämnda fallet hustruns förvärvsarbete

drar kostnader för inkomstens förvärvande, vilka måste fråndragas

familjeinkomsten, innan man kommer fram till den verkliga skatteförmågan.

Av vad vi ovan framfört, framgår sålunda, att om de nuvarande principerna

för beskattning av äkta makar icke skall få allvarliga följder ur såväl

samhällets som de enskilda individernas synpunkt, är det nödvändigt att

man vid skattelagstiftningen får hänsyn till de förhållanden vi ovan påtalat.

Liknande synpunkter framfördes av befolkningskommissionen i dess betänkande

angående familjebeskattningen. Vi anse oss icke lia anledning att

ingå på den skattetekniska frågan hur detta bör ske, genom borttagande av

sambeskattningen, genom större avdrag från hustruns inkomst eller genom

en kombination av båda dessa ineloder. Vi vilja dock som vår uppfattning

anföra, att ett eventuellt avdrag icke bör anpassas efter den verkliga utgiftsökning,

sorn hustruns arbete utanför hemmet medför, då denna ofta är ett

uttryck för olikhet i levnadsstandard, utan att det vore mest rättvist med ett

lika avdrag för alla gifta kvinnor med avlönat arbete, eventuellt graderat

efter inkomsten med en viss maximering. Upplysningsvis kan nämnas, alt i

England det avdrag förvärvsarbetande gift kvinna äger rätt att göra uppgår

till ”/m av hennes inkomst med ett maximum av 80 pund. Då varje inkomsttagare

har rätt att avdraga från sin inkomst, blir i praktiken de mindre

inkomsttagarna bland de gifta kvinnorna helt skattefria. Vi vilja ej heller

taga ställning till. huruvida detta avdrag skall göras beroende pä örn det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

finnes minderåriga barn i familjen eller icke. Ur de synpunkter som ovan

anförts talar emellertid mycket för att avdraget, i all synnerhet om detta av

skattetekniska skäl anses böra kompensera makarna för sambeskattningens

olägenheter, även bör tillämpas på gifta kvinnor, som icke ha minderåriga

barn.

Vid ett av Yrkeskvinnors Samarbetsförbund den 23 februari 1945 i Stockholm

anordnat talrikt besökt opinionsmöte i De Gifta Kvinnornas Skattefråga

beslöts enhälligt följande uttalande:

Gällande bestämmelser för beskattning av äkta makar äro i hög grad otillfredsställande

såväl ur rättvisesynpunkt som ur social och befolkningspolitisk

synpunkt. De olägenheter dessa bestämmelser medföra äro av så allvarlig

art, att de i längden kunna verka hämmande på äktenskapsfrekvensen och

på de gifta kvinnornas insats på arbetsmarknaden. Åtgärder böra vidtagas

för att avhjälpa dessa olägenheter. I sådant syfte hemställer mötet, att statsmakterna

snarast måtte föranstalta örn en allsidig utredning angående beskattningen

av äkta makar och därmed sammanhängande förhållanden.

På grund av vad ovan anförts få vi anhålla,

att bevillningsutskottet ville föreslå riksdagen att hos Kungl.

Majit hemställa att denna fråga göres till föremål för en förutsättningslös

utredning, eventuellt genom att den hänskjutes till 1944

års allmänna skattekommitté.

Stockholm den 5 mars 1945.

Vördsamt

Yrkeskvinnors samarbetsförbund

KARIN KOCK

Ordförande.

Eva Sandström

Sekreterare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 48.

Bilaga 2.

Sammanställning rörande skattetrycket (kommunala skatter, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och värnskatt) för makar med två barn dels vid samtaxering dels ock vid taxering

av makarna var för sig.

Taxeringen antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp III. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och landsting förutsättes vara

10 kr. per skattekrona. Vid den statliga taxeringen har avdrag medgivits för skatter efter samma utdebitering och inkomst.

Mannens

inkomst

Hustruns

inkomst

Summa

inkomst

Ortsavdrag vid

samtaxering

Gemensam skatt vid samtaxering

Makarnas sammanlagda skatt vid

taxering var för sig

Vid särskild taxering

uppstår

Kom-

munalt

Statligt

Kom-

munal

Statlig

Summa

Kom-

munal

Statlig

Summa

Skatte-

ökning

Skatte-

minskning

2 000

1000

3 000

960

2 440

136

26''77

162-77

130

4207

17207

9''30

3 000

1500

4 500

960

2 440

286

112-20

398-20

270

136-42

406-42

8-22

4 000

2 000

6 000

960

2 440

436

242''25

678-25

420

279-22

699-22

20''97

5 000

2 500

7 500

960

2 440

586

420-62

1 006-62

570

423-30

99330

1382

6 000

3 000

9 000

960

2 440

736

626"50

1 362-50

720

605-55

1325-55

36-95

7 000

3500

10 500

960

2 440

886

832-S7

1 718-37

870

800-17

1670-17

48-20

8 000

4 000

12 000

960

2 440

1036

1 070-75

2 106-75

1020

994-80

2 014-80

91-95

12 000

4 500

16 500

960

2 440

1486

1 930-62

3 416-62

1470

1 700 07

3 17007

246-55

25 000

10000

35 000

960

2 440

3 336

7340-—

10 676‘—

3 320

5 822-55

9 142-55

1 533-45

to

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Bilaga 3.

Sammanställning rörande skattetrycket (kommunala skatter, statlig inkomst- och förmögenhets''

skatt och värnskatt) för makar utan barn dels vid samtaxering dels ock vid taxering

av makarna var för sig
-

Taxeringen antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp lil. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och landsting förutsattes vara

10 kr. per skattekrona. Vid den statliga taxeringen har avdrag medgivits för skatter efter samma utdebitering och inkomst.

Mannens

inkomst

Hustruns

inkomst

Summa

inkomst

Ortsavdrag vid

samtaxering

Gemensam skatt vid samtaxering

Makarnas sammanlagda skatt vid

taxering var för sig

Vid särskild taxering

uppstår

Kom-

munalt

Statligt

Kom-

munal

Statlig

Summa

Kom-

munal

Statlig

Summa

Skatte-

ökning

Skatte-

minskning

2 000

1000

3 000

600

1360

190

98T7

288-17

174

103-47

277-47

10-70

3 000

1500

4 500

600

1360

340

270''30

610-30

324

265''20

589-20

21-10

4 000

2 000

6000

600

1360

490

454 17

944-17

474

429-67

903-67

40-50

5 000

2 500

7 500

600

1360

640

660-05

1 300-05

624

626 77

1 250-77

49-28

6 000

3 000

9 000

600

1360

790

870-17

1 660-17

774

827’—

1 601"—

5917

7 000

3 500

10 500

600

1360

940

1 109-80

2 049''80

924

1035-34

1 959-34

9046

8 000

4000

12 000

600

1360

1090

1 366-82

2 456-82

1074

1 254''70

2 328-70

12812

12 000

4 500

16 500

600

1360

1540

2 326-50

3 866-50

1524

2101-22

3 625-22

241-28

25 000

10 000

35 000

600

1360

3 390

7 964-07

11 354-07

3 374

6 62635

10 000-35

1353-72

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

19

Bilaga 4.

Sammanställning rörande verkningarna av samtaxeringen i de

fall, som angivits i den från yrkeskvinnors samarbetsförbund

inkomna skriften.

Avseende makar med 1 barn, bosatta i Stockholm (ortsgrupp V); kommunal utdebitering

7’ 15 kr. per skattekrona.

Mannens

inkomst

Hustruns

inkomst

Summa

inkomst

Gemensam

skatt vid

samtaxering

Makarnas sam- manlagda skatt

vid taxering

var lör sig

Skatteökning

vid särskild

taxering

Skatteminsk- ning vid sär- skild taxering

3 000

1500

4 500

347-34

376-64

29-30

6 000

3 000

9 000

1 258-29

1 215-27

43-02

12 000

4 500

16 500

3211-67

2 914-09

297-58

25000

10 000

35 000

10 284-19

8584-62

1 699-57

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr h8.

Bilaga 5.

Statistiska uppgifter angående gifta kvinnors inkomst av

förvärvsarbete.

Socialvårdskommittén (SOU 1944: 16 s. 18, 21 och 62).

Kommittén beräknar hela antalet kvinnor över 16 år vid 1946 års ingång

till 2 555 000. Därav antages 52 % eller 1 330 000 vara gifta. Enligt kommitténs

beräkningar ha 10 °/o därav eller 133 000 personer inkomst av förvärvsarbete

å minst 600 kronor. Kommittén antager, att av dessa personer

1/s eller 44 000 personer ha en inkomst mellan 600 och 900 kronor,

1/^ » 66 500 » » » » » 900 » 1600 » ,

1/& » 22 500 » » » » överstigande 1600 » .

S:a ~ijl 133 000

Sveriges officiella statistik innehåller vissa uppgifter angående de gifta

kvinnornas yrkesverksamhet, sedd i jämförelse med mannens inkomst.

De uppgifter, som basera sig på 1930 års folkräkning, gälla endast Stockholm

och övriga städer med minst 30 000 invånare. Enligt dessa uppgifter

uppgick antalet äktenskap, där hustrun hade yrkesverksamhet, till 41 783 i

dessa städer. I dessa äktenskap utgjorde mannens inkomst:

0—4 000 kronor i 30 570 fall

över 4 000 » » 11213 »

~41 783 fall.

Mannens inkomst understeg alltså 4 000 kronor i 73 % av samtliga falk

Enligt uppgifter på grundval av 1936 års partiella folkräkning (avseende

omkring Va av rikets folkmängd) utgjorde antalet bestående äktenskap med

yrkesverksam hustru i städer med minst 20 000 invånare 11 014. I dessa äktenskap

utgjorde mannens inkomst:

0—2 900 kronor i 6 193 fall 0—4 900 kronor i 9 734 fall

3 000 » och däröver» 4 821 » 5 000 » och däröver» 1 280 »

S:a 11014 fall S:a 11014 fall

Mannens inkomst understeg alltså Mannens inkomst understeg alltså

3 000 kronor i 56 % av samtliga fall. 5 000 kronor i 88 % av samtliga fall.

Befolkningsutredningens undersökning.

En på befolkningsutredningens uppdrag utförd representativundersökning

med ledning av 1940 års folkräkningsmaterial utvisar följande angående

gifta kvinnors inkomster (avser även inkomst av kapital):

Av antalet gifta kvinnor med egna inkomster voro omkring 80 % gifta

med män med mindre än 4 000 kronors inkomst.

Av de gifta kvinnorna med egen inkomst hade:

72 % en inkomst understigande 2 000 kronor,

89 % » » » 3 000 »

Medelinkomsten för gift kvinna (i de fall då inkomst åtnjutes) är 1 200

kronor.

458079. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen f ör år 1946 s. 7 i texten