Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrade grunder för beskattning av äkta makar m. m.
1945-06-05 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:48, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrade grunder för beskattning av äkta makar m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1945 kl. 7 fm.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående ändrade grunder för beskattning av äkta
makar m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:54 av herr Arrhén m. fl. och II: 101 av
herr Fagerholm, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära utredning med förslag till sådan ändring i skatteförfattningarna,
att förvärvsarbetande gift kvinna med minderåriga barn medgives skäligt
avdrag för de av förvärvsarbetet nödvändiggjorda omkostnaderna för
barnens skötsel»;
2) motionen II: 33 av fru Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta skrivelse till Kungl. Maj:! med anhållan, att utredning måtte företagas
beträffande frågan, huruvida möjlighet finnes att vidtaga sådana ändringar
i gällande skattelagar, att förvärvsarbetande gift kvinna och ensamstående
förvärvsarbetande kvinna med minderåriga barn erhålla avdragsrätt
från sin arbetsinkomst för kostnaderna för anlitad, nödvändig hemhjälp,
samt efter vilka grunder avdragsrätt i så fall skulle kunna medgivas»;
3) motionen II: 34 av fröken Andersson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte ingå till Kungl. Maj:t med begäran örn skyndsam utredning rörande
ändrade grunder för beskattningen av äkta makar»;
4) motionen 11:35 av herr Jonsson i Skutskär m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta
a) sådana ändringar av 16 § i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
att dels skattskyldig med husföreståndarinna erhåller samma
grundavdrag, som tillkommer skattskyldig med hustru, dels sådant skatteavdrag
må åtnjutas även då det ej finnes minderåriga barn, och
b) sådan ändring av 48 § kommunalskattelagen, att samma familjeavdrag
erhålles för husföreståndarinna som för hustru även då det ej finnes minderåriga
barn, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext;
ävensom
5) motionen 11:269 av herr Persson i Landafors m. fl., vari hemställts,
»alt riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 48.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
proposition med förslag om sådan ändring av gällande kommunalskattelag
att gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av
eget arbete eller rörelse, må åtnjuta avdrag för de verkliga kostnader hon
haft för lejd arbetskraft vid skötsel av hemmet under den tid inkomsten
förvärvats; eljest får avdrag ske med 200 kronor, samt att makarna skola äga
rätt till vardera ett helt grundavdrag i respektive ortsgrupper».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna I: 54, II: 33, II: 34, II: 35 och II: 269.
De nu gällande bestämmelserna rörande sambeskattning av äkta makar
ha i huvudsak följande innebörd. Jämlikt 52 § kommunalskattelagen taxeras
äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, envar för sin inkomst
samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Ha allmänna
avdrag helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade
makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens
inkomst i samma kommun. Skatteplikt bedömes med hänsyn till båda makanias
sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst
beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten fördelas
å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.
Motsvarande bestämmelser gälla jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt och 4 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet,
dock att fördelning å makarna i dessa fall icke företages av det
för dem gemensamt beräknade beskattningsbara beloppet eller den för dem
gemensamt beräknade beskattningsbara förmögenheten utan i stället av den
därå belöpande skatten.
På grund av stadgande i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen får särskilt
avdrag åtnjutas av gift kvinna med förvärvsarbete (det s. k. avdraget för
gift kvinna). Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete, må hon, örn och i den mån hennes inkomst
därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor.
Detta avdrag motiverades vid sin tillkomst närmast därmed att, då gift
kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad ägna sig åt hemmets
skötsel, denna omständighet normalt medförde kostnader för nödig hemhjälp.
Dylikt avdrag må icke åtnjutas i annan kommun än hemortskommunen och
tillkommer sålunda ej hustru, som bedrivit rörelse utanför hemortskommunen.
Motsvarande avdrag har tidigare funnits vid den statliga beskattningen.
Det avskaffades emellertid vid statsbeskattningen genom 1938 års skattereform
i enlighet med förslag av 1936 års skattekommitté.
Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,
som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru
samt varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag
och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes med visst efter den ortsgrupp, till
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
3
vilken hemortskommunen hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i
ortsgrupp I och i högre ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor
höjt belopp. Familjeavdraget för hustru utgör i ortsgruppema I och II 160
kronor, i ortsgruppema III och IV 180 kronor samt i ortsgrupp V 200 kronor.
Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äger skattskyldig fysisk person, som under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med sin hustru samt varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag
och familjeavdrag), vars storlek ävenledes bestämmes med hänsyn
till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun hör. Grundavdraget
och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp I 600 kronor
och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig
anställd, äger jämlikt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen, därest han varit
ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande
barn, för vilket han varit berättigad erhålla familjeavdrag, att åtnjuta
samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru. För statsbeskattningens
vidkommande gäller jämlikt 16 § 1 mom. förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, att avdrag för husföreståndarinna får
åtnjutas under lika förhållanden, som i kommunalskattelagen angivas, med
hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.
Beträffande sämb esk att ning en av äkta makar har i motionen 11:34 anförts,
att 1944 års riksdag avslagit motionsvis framställt yrkande om ändrade
bestämmelser rörande äkta makars beskattning. I sitt häröver avgivna betänkande
nr 18 hade samma års bevillningsutskott erinrat örn ett uttalande
av 1936 års skattekommitté, enligt vilket jämförelse icke borde ske endast
mellan två makars beskattning, sådan den var före och blivit efter äktenskapets
ingående, utan även och framför allt mellan två familjer med lika
stora inkomster, där inkomsten i det ena fallet helt intjänats av mannen men
i det andra fallet av båda makarna. Kommittén hade i anslutning härtill yttrat,
att det med skäl icke kunde påstås annat än att de båda familjernas skatteförmåga
i stort sett vore densamma. Utskottet hade funnit det sålunda anförda
förfarande äga giltighet. I den nu ifrågavarande motionen har framhållits,
att detta utskottets uttalande ytligt sett kunde synas riktigt. Man räknade
då emellertid icke med de bidrag till familjens försörjning, som den enbart
hemarbetande hustrun presterade. Den yrkesarbetande gifta kvinnans stora
avbränningar för hemhjälp m. m. bortfölle i många fall helt i de familjer,
där mannen vore ensam förvärvsarbetande. Det kunde icke ur någon synpunkt
anses riktigt, att exempelvis personer, som sammanbodde utan att ingå
äktenskap, bleve bättre ställda än om de gifte sig. En utredning av denna
beskattningsfråga vore därför påkallad.
Frågan örn särskilt avdrag för hemhjälp för förvärvsarbetande kvinna har
upptagits till behandling i de likalydande motionerna 1:54 och II: 101, motionen
11:33 samt motionen 11:269.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
I de likalydande motionerna I: 54 och II: 101 har anförts, att i flera samhällsgrupper
men särskilt inom tjänstemannaklassen kunde iakttagas den
utvecklingen att hustrun en avsevärd tid efter giftermålet bibehölle det förvärvsarbete
hon hade före äktenskapet. Grunden därtill vore, att för tjänstemännen,
i vart fall upp till medelåldern, hustruns kontanta arbetsinkomst
ofta utgjorde en nödvändig beståndsdel i hushållsbudgeten. Detta gällde med
särskild styrka, om familjen hade barn. De påtalade förhållandena utövade
säkerligen ett icke ringa inflytande på nativiteten inom ifrågavarande medborgargrupper.
Med hänsyn till befolkningsutvecklingen i vårt land kunde
en gift kvinnas förvärvsarbete i allmänhet icke betraktas såsom ett medel att
tillförsäkra familjen en onödigt hög levnadsstandard utan vore i regel dikterat
av en ekonomisk nödvändighet. Såsom den nuvarande skattelagstiftningen
vöre konstruerad bleve emellertid en gift yrkeskvinna »bestraffad»
därför att hon finge barn. Örn nämligen exempelvis i en familj makarnas
sammanlagda årsinkomst av förvärvsarbete uppginge till 7 000 kronor och
kostnaden för nödig hemhjälp uppgått till 1 800 kronor örn året, vore familjens
verkliga inkomst 1 800 kronor lägre än örn mannens inkomst'' uppgått
till 7 000 kronor och hustrun helt ägnat sig åt hemmets skötsel. Trots
detta utginge praktiskt taget lika hög skatt i båda fallen. För att bereda
rättvisa åt familjer med barn, där hustrun hade förvärvsarbete utom hemmet,
vore det nuvarande avdraget å 200 kronor vid kommunalbeskattningen
icke till fyllest. För barnens skötsel måste i dessa fall familjen antingen anställa
hemhjälp eller lämna barnen till barnkrubba. Kostnaderna därför
kunde närmast anses utgöra omkostnader för hustruns förvärvande av arbetsinkomsten.
Det vore särskilt med hänsyn till befolkningsfrågans akuta läge
angeläget att vidtaga alla erforderliga åtgärder i syfte att stimulera nativitetsökningen.
Frågan örn en ändring av avdragsrätten i förevarande hänseende
kunde icke anses ingripa i de allmänna principerna för familjeavdrag och
andra skattelättnader eller bidragsformer till förmån för barnrika familjer.
Beträffande avdragets storlek förefölle lämpligast, att avdraget icke gjordes
beroende av de verkliga kostnaderna i varje särskilt fall utan fastställdes
till visst bestämt belopp, avpassat efter de kostnader som i genomsnitt kunde
beräknas utgå för den vård av barnen, som hustrun på grund av förvärvsarbete
icke själv kunde åtaga sig. Vidare syntes det vara lämpligt, att avdragets
storlek sattes i relation till barnantalet.
I motionen 11:33 har framhållits, att såväl anställda som rörelseidkare
och jordbrukare enligt en allmän regel ägde rätt till avdrag för kostnader
för inkomstens förvärvande, vartill hänfördes bland annat avlöning till anställd
personal. I överensstämmelse därmed borde förvärvsarbetande gift
kvinna från sin inkomst av rörelse eller eget arbete få åtnjuta avdrag tor
kostnaderna för nödig hemhjälp, i den mån hemhjälpen icke vore avsedd för
inkomsttagarens personliga uppassning. Avdrag borde beräknas till belopp,
motsvarande utbetald kontant lön jämte uppskattade värdet av den anställdes
naturaförmåner, dock att avdraget i vart fall borde understiga den förvärvsarbetande
hustruns inkomst av rörelse eller eget arbete. En dylik skattelindring
kunde icke anses innebära någon omotiverad förman med hänsyn
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
5
tili verkningarna av sambeskattningen. Då staten lämnade visst bidrag till
bamkrubbor och barnhem, vore det skäligt, att även förvärvsarbetande mödrar,
som kunde bereda sina barn vård i hemmet, erhölle vissa lättnader i utgifterna
därför.
I motionen II: 269 har anförts, att det vore orättvist, att förvärvsarbetande
gift kvinna icke ägde rätt att åtnjuta avdrag för de verkliga kostnaderna för
lejd hemhjälp. Det måste anses påtagligt, att utgifterna för denna arbetskraft
vore nödvändiga och direkta utgifter för inkomstens förvärvande under
den tid hustruns inkomst förvärvats.
Beträffande storleken av familjeavdraget för hustru har i motionen II: 269
framhållits, att det vore en rimlig fordran att vid sambeskattning av äkta
makar vid kommunal taxering liksom redan nu gällde vid statlig taxering
grundavdraget och familjeavdraget för hustru fastställdes till samma belopp.
Med gällande ordning bleve äkta makar missgynnade vid beskattningen järnfelt
med icke legaliserade äktenskap.
Frågan om familjeavdraget för husföreståndarinna har upptagits till behandling
i motionen II: 35. I motionen har till stöd för det framställda yrkandet
anförts, att de mindre inkomsttagarna som skattebetalare — med eller
utan barn — komme i ett ekonomiskt sämre läge efter hustruns frånfälle,
då dessa för barnens skull eller hemmets bestånd nödgades skaffa sig husföreståndarinna.
Anställande av husföreståndarinna vore icke minst vanligt,
då barnen vuxit upp och flyttat hemifrån. Att vederbörandes skattekraft genom
husföreståndarinnas anställande kunde ha blivit väsentligt nedsatt, torde
det vara svårt att bestrida. En sådan ensamstående skattskyldig kunde dock
endast i undantagsfall åberopa bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Familjebeskattningssakkunniga hade föreslagit samma skatteavdrag
för husföreståndarinna som för hustru även vid statsbeskattningen,
dock endast där det funnes minderåriga barn. Detta ståndpunktstagande
torde ha berott på de sakkunnigas befolkningspolitiska uppgift. Ur rättviseoch
skatteförmågesynpunkt vore det emellertid motiverat, att avdraget för
husföreståndarinna fastställdes till lika stort belopp som för hustru, även
då det ej funnes minderåriga barn.
I en till utskottet inkommen skrift, vilken såsom bilaga (Bilaga 1) fogats
vid detta betänkande, har yrkeskvinnors samarbetsförbund anfört bland annat,
att gällande bestämmelser örn beskattning av äkta makar vore i hög grad
otillfredsställande såväl ur rättvisesynpunkt som ur social och befolkningspolitisk
synpunkt. De olägenheter, dessa bestämmelser medförde, vore av så
allvarlig art, att de i längden kunde verka hämmande på äktenskapsfrekvensen
och på de gifta kvinnornas insats på arbetsmarknaden. Förbundet hemställde
därför om en förutsättningslös utredning av frågan örn beskattningen
av äkta makar.
Tili utskottet ha jämväl inkommit skrifter rörande denna fråga från
centralkommittén för kvinnoorganisationer, Fredrika Bremer-förbundets Göteborgskrets,
yrkeskvinnors klubb i Göteborg, Falu kvinnoföreningars samarbetskommitté
och Fredrika Bremer-förbundets Falukrets.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Utskottets yttrande,
I förevarande motioner behandlas olika spörsmål angående äkta makars
beskattning och vad därmed äger samband. Sålunda yrkas i motionen II: 34
skrivelse tili Kungl. Maj:t med hemställan om skyndsam utredning rörande
ändrade grunder för beskattningen av äkta makar. Syftet med denna motion
synes närmast vara upphävande av sambeskattningen. I motionen II: 33, de
likalydande motionerna I: 54 och II: 101 samt motionen II: 269 yrkas skrivelse
till Kungl. Majit med hemställan om utredning angående rätt för förvärvsarbetande
gift kvinna till avdrag för de av förvärvsarbetet föranledda kostnaderna
för anlitad hemhjälp. De i nämnda motioner uttalade önskemålen
örn en sådan avdragsrätt äro emellertid något olika. Medan i de likalydande
motionerna 1:54 och 11:101 avses, att avdrag för kostnader för hemhjälp
skall medgivas endast förvärvsarbetande gift kvinna med minderåriga barn,
synes syftet med motionen II: 269 vara, att även gift kvinna utan barn skall
erhålla dylikt avdrag. Sistnämnda uppfattning ligger måhända även till
grund för motionen II: 33. Enligt samma motion skall emellertid den ifrågavarande
avdragsrätten tillkomma även ensamstående förvärvsarbetande kvinna
med minderåriga barn. I motionen II: 269 yrkas vidare skrivelse till
Kungl. Majit med anhållan örn förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen,
att beträffande äkta makar familjeavdraget för hustru skall i
likhet med vad som numera gäller enligt förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt bestämmas till samma belopp som grundavdraget.
Slutligen yrkas i motionen II: 35 ändring i gällande skatteförfattningar i
fråga om avdraget för husföreståndarinna. Enligt nuvarande bestämmelser
äger skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos
sig anställd och som varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)
samt haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla
familjeavdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinnan vid kommunalbeskattningen
med samma belopp som för hustru och vid statsbeskattningen
med hälften av nämnda belopp. Motionärerna anse, att avdraget
för husföreståndarinna bör medgivas jämväl i fall då minderåriga barn ej
finnas samt att avdraget ej allenast vid kommunalbeskattningen utan även
vid statsbeskattningen skall bestämmas till samma belopp som grundavdraget.
Bestämmelser örn sambeskattning av äkta makar ha funnits i vår skattelagstiftning,
alltsedan särskilda föreskrifter däri första gången meddelades
om gift kvinnas taxering, vilket skedde genom en år 1908 beslutad ändring
i 1907 års bevillningsförordning. Sedan dess ha tid efter annan krav rests
på sambeskattningens upphävande. Detta beskattningsspörsmål har även under
de senaste årtiondena åtskilliga gånger varit föremål för utredning av
särskilda sakkunniga, vilka utredningar givit till resultat, att skäl för sambeskattningens
borttagande icke kunde anses föreligga. Såsom motivering för
denna ståndpunkt har i huvudsak anförts, att makarnas sammanlagda in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
komst vore bestämmande för familjens ekonomiska ställning samt att skatteförmågan
i stort sett vore densamma, vare sig inkomsten helt intjänats av
mannen ensam eller av båda makarna tillsammans.
Då frågan örn befogenheten av sambeskattningen ånyo upptagits till behandling
i motionen II: 34 och i de till utskottet inkomna skrifterna, har
det synts utskottet vara av intresse att först söka klargöra sambeskattningens
verkningar med nu gällande skatteskalor och uttagningsprocent vid den statliga
beskattningen. För belysande av dessa verkningar har utskottet gjort
vissa beräkningar av det sammanlagda skattetrycket av kommunala skatter,
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt i olika inkomstlägen
dels vid samtaxering och dels vid taxering av makar var för sig. Den sammanlagda
utdebiteringen till primärkommun och landsting har därvid förutsatts
vara 10 kronor per skattekrona. Taxeringen har antagits ske i kommun
tillhörande ortsgrupp III och avse makar med två barn. I de valda exemplen
har hustruns inkomst upptagits till hälften av mannens inkomst eller — vid
vissa något högre inkomster — mindre än hälften. Resultatet av denna undersökning
återfinnes å Bilaga 2, till vilken utskottet får hänvisa.
Vid bedömandet av det å denna bilaga återgivna siffermaterialet bör uppmärksammas,
att det resultat, undersökningen utvisar, givetvis hänför sig
till de därvid valda exemplen. Vid en annan inkomstfördelning mellan makarna
skulle resultatet blivit något olika. Den i exemplen antagna inkomstfördelningen
mellan makarna torde emellertid kunna antagas föreligga i ett
stort antal äktenskap, där båda makarna ha förvärvsarbete. I varje fall böra
de gjorda beräkningarna kunna tillmätas den betydelsen, att den tendens de
utvisa torde kunna tjäna såsom vägledning vid bedömandet av sambeskattningens
verkningar.
Av bilagan framgår, att sambeskattningen beträffande lägre inkomster verkar
till fördel för de skattskyldiga. Därest mannens inkomst utgör 4 000 kronor
och hustruns inkomst 2 000 kronor, uppgår sålunda under ovan angivna
förutsättningar den för makarna gemensamma skatten vid samtaxering till
678 kronor 25 öre, medan vid taxering av makarna var för sig deras sammanlagda
skatt skulle utgöra 699 kronor 22 öre eller alltså ett 20 kronor 97
öre högre belopp. I högre inkomstlägen skulle däremot vid taxering av makar
var för sig uppstå skatteminskning. Den inkomst, där vid taxering av makar
var för sig skatteminskning först börjar uppkomma, utgör i de valda exemplen
för båda makarna tillsammans omkring 7 500 kronor, varav för mannen
5 000 kronor och för hustrun 2 500 kronor. Den för makarna gemensamma
skatten vid samtaxering utgör i detta fall 1 006 kronor 62 öre, under det att
sammanlagda skatten vid taxering av makarna var för sig skulle utgöra
993 kronor 30 öre eller alltså ett 13 kronor 32 öre lägre belopp. Vid högre
inkomster blir den vid taxering av makar var för sig uppkommande skatteminskningen
större. Med en sammanlagd inkomst av 35 000 kronor, varav
för mannen 25 000 kronor och för hustrun 10 000 kronor, skulle sålunda
makarnas sammanlagda skatt, som vid samtaxering utgör 10 676 kronor,
vid taxering av makarna var för sig minskas med 1 533 kronor 45 öre.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Å Bilaga 3 har gjorts motsvarande beräkningar rörande skattetrycket för
makar utan barn dels vid samtaxering och dels vid taxering av makarna
var för sig. Dessa beräkningar utvisa i samtliga å bilagan angivna fall skatteminskning,
därest makarna skulle taxeras var för sig. Angående beräkningarnas
resultat får utskottet hänvisa till bilagan.
Det å ovannämnda båda bilagor återgivna siffermaterialet får anses utvisa,
att verkningarna av sambeskattningen av äkta makar i den allmänna
diskussionen rörande denna fråga avsevärt överdrivits. Såsom ovan nämnts
verkar sambeskattningen i de lägre inkomstskikten till fördel för skattskyldiga
med barn. De å Bilaga 2 återgivna exemplen synas utvisa, att detta är
fallet — under de ovan nämnda förutsättningarna — vid en sammanlagd
inkomst av cirka 7 000 kronor eller därunder. Att sambeskattningen sålunda
kan för två makar ställa sig mera förmånlig än en taxering av makarna var
för sig torde vid den kritik, som särskilt under den senaste tiden riktats mot
gällande beskattningsregler i ifrågavarande hänseende, helt ha förbisetts. Det
förhållandet att en skattelättnad alltså kan inträda genom sambeskattningen
beror därpå att vid lägre inkomster ortsavdragen och den s. k. bankningen
av desamma icke kunna tillfullo utnyttjas. I anslutning härtill må påpekas,
att, såvitt framgår av tillgänglig statistik, en mycket stor del av de förvärvsarbetande
gifta kvinnorna ha så låga inkomster och äro gifta med män med
så låga inkomster, att makarna torde komma i åtnjutande av den skattelättnad,
som sambeskattningen enligt vad ovan nämnts kan medföra. Vissa uppgifter
i berörda hänseende ha sammanställts å Bilaga 5.
I detta sammanhang må något beröras de i den till utskottet inkomna
skriften från yrkeskvinnors samarbetsförbund (Bilaga 1) gjorda beräkningarna
av den skatteökning, som under de i skriften angivna betingelserna
uppstår därigenom att gift kvinna åtager sig förvärvsarbete utom hemmet.
Dessa beräkningar äro i och för sig riktiga. Det må emellertid framhållas,
att ifrågavarande skatteökningar endast till en mindre del bero på sambeskattningen.
I ett av de i skriften angivna fallen, nämligen det där mannens
inkomst utgör 3 000 kronor och hustruns inkomst 1 500 kronor, medför
sambeskattningen rent av att makarnas sammanlagda skatt är lägre
än vad den skolat bliva, därest makarna taxerats var för sig. Rörande sambeskattningens
verkningar i de fall, som omförmälas i nämnda skrift, hänvisas
till Bilaga 4.
Även örn i diskussionen rörande sambeskattningen betydelsen av densamma
uppenbarligen ofta starkt överdrivits, finnes det dock enligt utskottets
mening anledning att taga under övervägande, huruvida sambeskattningen
alltid verkar fullt rättvist. Såsom skäl för sambeskattningens bibehållande
har, såsom ovan nämnts, åberopats, att skatteförmågan för en familj i
stort sett vore densamma, vare sig inkomsten helt intjänats av mannen ensam
eller av båda makarna tillsammans. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida
detta påstående är riktigt beträffande sådana fall, då hustruns inkomst
härrör från förvärvsarbete, som satt henne ur stånd att ägna sig åt hemmets
skötsel.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
9
Då bestämmelser örn gift kvinnas taxering första gången infördes i vår
skattelagstiftning, vilket såsom framgår av vad ovan anförts skedde år 1908,
uttalade departementschefen i den vid samma års riksdag framlagda propositionen
i detta ämne såsom sin uppfattning, att skatteförmågan i allmänhet
måste anses vara densamma, vare sig inkomsten intjänats av mannen ensam
eller av båda makarna. Departementschefen yttrade vidare, att detta
företrädesvis gällde, örn hustruns inkomst härflutit av kapital eller av sådan
verksamhet, som icke i högre grad varit hinderlig för hennes arbete i
hemmet. Om åter hustruns inkomst uppkommit av verksamhet, sorn, till
följd därav att den hindrat hennes arbete i hemmet, föranlett kostnad för
anställande av särskilt biträde för sådant ändamål, kunde förhållandet enligt
departementschefens mening i viss mån vara ett annat. Utskottet finner
dessa synpunkter, som framfördes redan vid sambeskattningens införande
i skattelagstiftningen, vara värda att uppmärksammas. Skatteförmågan kan
icke anses vara densamma för exempelvis två familjer med minderåriga barn,
där i ena fallet mannen ensam har en inkomst av 7 000 kronor medan
hustrun ägnar sig åt hemmet samt i andra fallet båda makarna ha inkomst
av förvärvsarbete å tillhopa samma belopp och hustrun på grund av förvärvsarbetet
är förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel. Det kan enligt
utskottets mening ifrågasättas, huruvida den skillnad i skatteförmåga, som
föreligger i dylika fall, enligt nuvarande beskattningsregler blir i erforderlig
utsträckning beaktad. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang påpeka,
att ett upphävande av sambeskattningen skulle kunna medföra risk
för överflyttningar av inkomst eller kapital mellan äkta makar.
I de likalydande motionerna I: 54 och II: 101, motionen II: 33 samt motionen
II: 269 har föreslagits, att i sådana fall, då hustrun på grund av förvärvsarbete
är förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, avdrag skall medgivas
för kostnad för hemhjälp. Skulle sådant avdrag medgivas, kunde måhända
sägas, att därigenom erhölles viss likställighet med sådana äkta makar,
varav endast mannen har förvärvsarbete men hustrun ägnar sig åt
hemmet. Den förmånsställning, som äkta makar av sistnämnda slag kunna
sägas intaga, beror emellertid på den faktiska omständigheten, att dylika äkta
makar kunna genom hustruns hemarbete bereda sig en förmån, vilken ej är
att anse såsom intäkt. Att överflytta denna förmån på förvärvsarbetande
äkta makar och att alltså för vinnande av sådan likställighet medelst den
föreslagna avdragsrätten medgiva skattefrihet för principiellt skattepliktiga
intäkter synes enligt utskottets mening knappast böra ifrågasättas. Det må
i detta sammanhang påpekas, att, om avdrag för kostnader för hemhjälp
skulle medgivas den förvärvsarbetande gifta kvinnan, en sådan avdragsrätt
med samma fog torde böra tillerkännas även ogift skattskyldig (änka eller
änkling). Skulle sådant avdrag medgivas endast den förvärvsarbetande gifta
kvinnan, finge detta anses som ett stöd åt henne, vilket icke kommer förvärvsarbetande
ogift kvinna till del.
En eventuel! skattelättnad för förvärvsarbetande äkta makar synes fördenskull
böra bedömas uteslutande ur skatteförmågesynpunkter. Då utskottet
antager, att sambeskattningen av äkta makar kommer att bibehållas, torde
10
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
vid ett bedömande ur dessa synpunkter det högsta belopp, som en sådan
skattelättnad skulle kunna omfatta, vara den genom sambeskattningen uppkommande
merskatten. Om äkta makar, som båda ha förvärvsarbete, skulle
medgivas ett schablonmässigt bestämt avdrag i syfte att kompensera dem
för sambeskattningens verkningar, skulle ju makarna därigenom bliva beskattade
såsom om de varit ogifta. I så fall skulle enligt utskottets mening
något fog icke finnas för ett påstående, att förvärvsarbetande äkta makar
vore missgynnade i beskattningshänseende. Skatten skulle då för den förvärvsarbetande
gifta kvinnan utmätas efter samma grunder som för den
förvärvsarbetande ogifta kvinnan, änkan eller änklingen. De förvärvsarbetande
äkta makarna skulle visserligen fortfarande komma att intaga en oförmånligare
ställning än som är fallet med äkta makar, där hustrun ägnar sig åt
hemmet. En ändring härutinnan torde emellertid — såvida ej ogifta skattskyldiga
samtidigt erhålla skattelindring — icke kunna ske genom en ytterligare
skattelättnad för familjer, där båda makarna ha förvärvsarbete, utan
genom en skatteskärpning för familjer, där hustrun ägnar sig åt hemmet, eller
alltså en utveckling rakt motsatt de strävanden inom familjebeskattningens
område man hittills velat främja.
Såsom ovan nämnts torde enligt det nu förda resonemanget merskatten
på grund av sambeskattningen utgöra det högsta belopp, som kan ifrågakomma
till skattebefrielse för äkta makar, valka båda ha förvärvsarbete.
Det kan invändas, att en sådan skattelättnad skulle innebära ett väl stort
tillmötesgående. De förvärvsarbetande äkta makarna ha ju i allmänhet gemensamt
hushall och därigenom var för sig lägre levnadskostnader än en
ogift skattskyldig, änka eller änkling. Med hänsyn härtill borde skattelättnaden
icke omfatta hela merskatten på grund av sambeskattningen utan endast
en del därav.
Utskottet kan i sakens nuvarande läge icke bedöma, huruvida en författningsändring
efter de linjer, som här skisserats, bör ifrågakomma. Att betydande
svårigheter komma att uppställa sig vid en omreglering av här
ifrågasatt slag lärer icke kunna betvivlas. Utskottet vill även framhålla, att,
om särskild skattelättnad på ett eller annat sätt skulle medgivas förvärvsarbetande
gift kvinna, det därvid torde böra tillses, att en sådan förmån
tillerkännes även gift kvinna, som deltager i mannens förvärvsverksamhet.
Detta kan ofta förekomma i sådana fall, då mannen bedriver jordbruk eller
rörelse. Hustruns medverkan i arbetet har i dylika fall i regel stor betydelse
för makarnas gemensamma inkomst.
Såsom ovan nämnts ha vid upprepade tillfällen på mer eller mindre goda
grunder framställts krav på ändrade bestämmelser rörande beskattningen av
äkta makar. Detta förhållande synes utskottet i och för sig vara ett tillräckligt
skäl för en ytterligare omprövning av de frågor, som uppkomma på detta
område inom vår skattelagstiftning. Utskottet anser fördenskull, att en utredning
rörande detta ämne bör äga rum. Vid denna utredning torde böra
undersökas, huruvida möjlighet förefinnes att vidtaga sådan ändring i hithörande
beskattningsregler, att den förvärvsarbetande gifta kvinnan erhåller
en bättre ställning i beskattningshänseende än som nu är fallet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. H
Beträffande den i motionen 11:269 behandlade frågan om familjeavdraget
för hustru vid den kommunala beskattningen får utskottet erinra örn
att kommunalskatteberedningen i sitt år 1942 avgivna betänkande angående
omläggning av den kommunala beskattningen (SOL 1942:o4) föreslagit
bland annat, att grundavdraget och familjeavdraget för hustru skulle bestämmas
lika jämväl vid nämnda beskattning. Även utskottet är av samma
uppfattning. Enligt utskottets mening bör fördenskull undersökas, huruvida
icke förslag i berörda hänseende skulle kunna — utan avvaktan a behandlingen
av kommunalskatteberedningens övriga förslag föreläggas riksdagen.
Den i motionen II: 35 berörda frågan örn avdrag för husföreståndarinna
i fall, då minderåriga barn ej finnas, och örn höjning av detta avdrag vid
den statliga beskattningen bör enligt utskottets mening jämväl tagas under
omprövning vid den av utskottet nu föreslagna utredningen.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1:54 och 11:101, motionen 11:33, motionen 11:34,
motionen 11:35 samt motionen 11:269 i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande av vad
utskottet ovan anfört föranstalta örn utredning rörande de
frågor, som berörts i detta betänkande, samt för riksdagen
framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.
Stockholm den 5 juni 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl, friherre De
Geer, Frans Ericson, Velander, Björnsson, Eklund, Herman Ericsson och Carl Eric Ericsson,
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i
Gävle, Sandberg, Janson i Frändesta. Falk, Andersson i Dunker och Bladh.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Bilaga 1.
Till bevillningsutskottet.
Vid årets riksdag har avgivits ett flertal motioner rörande beskattningen av
äkta makar. Sålunda begär fröken Andersson m. fl. i motion II: 34, att riksdagen
måtte ingå till Kungl. Maj:! med begäran örn skyndsam utredning rörande
ändrade grunder för beskattningen av äkta makar. I motion 11:33
begär fru Nordgren, att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Majit
med anhållan, att utredning måtte företagas beträffande frågan, huruvida
möjlighet finnes att vidtaga sådana ändringar i gällande skattelagar, att förvärvsarbetande
gift kvinna och ensamstående förvärvsarbetande kvinna med
minderåriga barn erhålla av dragsrätt från sin arbetsinkomst för kostnaderna
för anlitad, nödvändig hemhjälp, samt efter vilka grunder avdragsrätt i så
fall skulle kunna medgivas. I likalydande motioner av herr Arrhén m. fl. samt
herr Fagerholm (1:54 och 11:101) begäres, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit måtte begära utredning med förslag till sådan ändring i skatteförfattningarna,
att förvärvsarbetande gift kviima med minderåriga barn
medgives skäligt avdrag för de av förvärvsarbetet nödvändiggjorda omkostnaderna
för barnens skötsel. Herr Persson i Landafors m. fl. begär i motion
II: 269, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
om proposition med förslag örn sådan ändring av gällande kommunalskattelag
att gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst
av eget arbete eller rörelse, må åtnjuta avdrag för de verkliga kostnader
hon haft för lejd arbetskraft vid skötsel av hemmet under den tid inkomsten
förvärvats; eljest får avdrag ske med 200 kronor, samt att makarna
skola äga rätt till vardera ett helt grundavdrag i respektive orisgrupper.
Den fråga, som tagits upp i ovannämnda motioner, har upprepade gånger
varit föremål såväl för riksdagens prövning som för behandling i sakkunnigkommittéer
utan att den bringats närmare sin lösning. Då den nu återigen
aktualiserats genom ovanstående motioner till årets riksdag, synes det oss
angeläget, att riksdagen icke avvisar densamma utan intar en mera positiv
inställning än tidigare. Orsakerna härtill äro flera. Den starka höjningen av
inkomstbeskattningen under krigsåren, som även kommit att kännbart drabba
de mindre inkomsttagarna, har skärpt konsekvensen av äkta makars sambeskattning.
Vidare har under de senaste decennierna den gifta kvinnans
förvärvsarbete utanför hemmet alltmera ökat, varigenom de med det nuvarande
beskattningssystemet följande olägenheterna kommit att bli kännbara
för en större krets av kvinnor. Vi vilja också framhålla den icke minst viktiga
omständigheten, att befolkningsutvecklingen och den förestående stagnationen
i utbudet av kvinnlig arbetskraft gör frågan om utnyttjandet av de
kvinnliga arbetsreserverna i hög grad aktuell.
Efterföljande data rörande befolkningsutvecklingen äro ägnade att belysa
utvecklingen på arbetsmarknaden med särskild hänsyn till den kvinnliga arbetskraften.
Under de senaste tjugo åren före kriget har tillskottet till arbetsmarknaden
av personer — män och kvinnor — i de produktiva åldrarna
utgjort ca 400 000 per årtionde. För den närmaste 10-årsperioden, 1945_
1955, kunna vi räkna nied att denna grupp av befolkningen kommer att bli
konstant. Det är emellertid att märka att åldersfördelningen dock kommer
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
13
att undergå en mycket märkbar förskjutning. De yngsta åldrarna, vilka representera
den rörliga faktorn på arbetsmarknaden, komma att nedgå, medan
de högsta åldrarna över 50 år komma att ökas avsevärt. Detta betyder
för det första, att arbetsmarknaden kommer att bli mindre rörlig än tidigare.
För det andra innebär denna utveckling för kvinnornas vidkommande — på
grund av att kvinnornas deltagande i yrkesarbetet snabbt nedgår i åldrarna
över 50 år — att deras utbud på arbetsmarknaden tenderar att sjunka. Vissa
andra omständigheter peka i samma riktning. Det kvinnliga utbudet av arbetskraft
har visat sig vara i hög grad beroende av giftermålsfrekvens och
barnantal. En ökad giftermålsfrekvens och lägre giftermålsålder bidrar att
minska detta utbud, och det har de senaste åren förelegat en tydlig tendens
i denna riktning. Bristen på hembiträden och den relativa ökningen av hembiträdeslönerna
har samma effekt för den grupp av gifta kvinnor, för vilken
tillgången på hembiträden har betydelse för deras möjlighet alt arbeta utanför
hemmet. I motsatt riktning verkar en ökad benägenhet hos kvinnorna
att bibehålla sitt yrke samt de strävanden, som nu pågå från samhällets sida
att vidtaga sådana anordningar, vilka kunna hjälpa kvinnorna att förena ett
yrkesarbete med vårdnaden av minderåriga barn. Även örn det är omöjligt
att kvantitativt avväga dessa tendenser mot varandra, torde man dock kunna
draga den slutsatsen, att utbudet av kvinnlig arbetskraft under det närmaste
decenniet icke synes komma att stiga utan snarare något avtaga.
Denna fråga berör även förhållandet mellan landsbygd och släder. Om
utflyttningen från landsbygden i fortsättningen kommer att liga rum i samma
takt som rationaliseringen av jordbruket, kan städernas och tätorternas
näringsliv beräknas få ett tillskott av arbetskraft på ca 140 000 kvinnor under
åren 1940—1960, men detta tillskott kommer icke att bli lika stort som
under de närmast föregående två decennierna, då det utgjorde 480 000. Denna
tillväxt av 140 000 kvinnor är emellertid nästan helt beroende av en ökning
av antalet kvinnor över 50 år; antalet kvinnor i åldrarna 15—30 år kommer
däremot att minskas med 70 000. Den höjning av vår levnadsstandard,
som utgör målet för vår ekonomiska politik, är emellertid beroende av att
arbetskraften i stadsnäringarna tillväxer i icke alltför långsam takt. Det är
därför av största betydelse att den arbetskraftsreserv, som finnes bland de
gifta kvinnorna i städer och tätorter, fullt utnyttjas. Skulle det emellertid
uppträda faktorer, vilka .skulle verka hindrande på den gifta kvinnans förvärvsarbete
utanför hemmet, kan det komma att uppstå en brist på arbetskraft,
som endast kan täckas genom ett större tillskott från landsbygden. Del
är dock icke ett samhällsintresse, att de redan förut mycket uttunnade yngre
åldersgrupperna på landsbygden ytterligare decimeras. Redan av denna anledning
är det därför önskvärt, att de gifta kvinnor, som utifrån sina egna
synpunkter, d. v. s. med hänsyn till sin utbildning, sina yrkesintressen och
sina plikter gentemot familjen, äro benägna alt ta eli avlönat arbete, icke
hindras därifrån genom samhälleliga åtgärder.
Vi vilja även understryka, alt det samhälleliga produktrcsultatet blir större,
ren arbetskraften, sålunda även den gifta kvinnans arbetskraft, utnyttjas på
det lämpligaste sättet med hänsyn till anlag och utbildning. De kostnader,
samhället ikläder sig för medborgarnas yrkesutbildning, böra också ge bästa
möjliga resultat, vilket icke blir fallet, örn ett betydande antal kvinnor tvingas
byta det arbete de utbildat sig för mot ett annat yrkesarbete, nämligen arbetet
i hemmet. Vidare torde vissa grupper av gifta kvinnor icke vara fullt utnyttjade
i sina hem, varför de skulle lia möjlighet alt göra en viss insats
utanför hemmet och därigenom öka tillgången på arbetskraft. För trivseln
i samhället är det enligt vår uppfattning också av största betydelse, att värjo
14
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
människa skall ha rätt att inom möjligheternas gränser välja sitt yrke utan
att samhället genom sin lagstiftning lägger hinder i vägen härför.
Vi övergå nu att undersöka, hur den nuvarande skattelagstiftningen påverkar
den gifta kvinnans ställningstagande till yrkesarbetet utanför, resp.
i hemmet. Det måste först påpekas, att den inkomst den hemarbetande
hustrun genom sitt arbete tillför familjen icke beskattas, tvärtom göres ett
ganska väsentligt avdrag från mannens inkomst, örn han är gift, och detta
oavsett örn det finns barn i familjen eller icke. För den gifta kvinnan står
sålunda valet mellan att arbeta i hemmet utan någon skattskyldighet till det
allmänna och att tillföra familjen en kontant inkomst, vilken beskattas. Den
för detta val relevanta frågeställningen blir sålunda följande: Örn mannen
har en viss inkomst och hustrun överväger huruvida hon skall antaga ett
avlönat arbete, hur stor blir den skatteökning, som belastar familjens gemensamma
inkomst, i förhållande till det tillskott, som hon tillför familjen?
Nedanstående tabell har uträknats under förutsättning av att familjen i
fråga består av man, hustru och ett barn samt att den bor i Stockholm. Denna
sista förutsättning har betydelse dels för ortsavdragets storlek och dels för
beräkningen av kommunalskatten. Den inkomst, från vilken beräkningarna
utgår såväl i fråga om mannens som hustruns inkomst, är det för kommunalskatt
taxerade beloppet, d. v. s. man har antagit att från bruttoinkomsten redan
dragits kostnader för inkomstens förvärvande, försäkrings- och pensionsavgifter,
ev. understöd m. m. Vid kommunalskattens beräknande har hänsyn
tagits till gift kvinnas rätt att avdraga 200 kronor från sin inkomst. Inkomsten
har förvärvats genom arbete; hänsyn till eventuell inkomst av förmögenhet
har sålunda icke tagits.
Beräkning av skatten för familj, bestående av man, hustru och barn, vid
olika inkomster för mannen, resp. hustrun.
A. Mannen ensam inkomsttagare.
Kr.
Mannens inkomst................ 3 000: —
Kommunalskatt .................. 117:98
Inkomst- och förmögenhetsskatt +
r värnskatt...................... 47:18
Kr.
6 000: —
332: 48
312: 38
Kr.
12 000: —
761: 48
1 198: 95
Kr.
25 000: —
1 690: 98
4 539: 48
B. Båda makarna inkomsttagare.
Hustruns inkomst, kombinerad med
ovanstående inkomst för mannen
Ökning av kommunalskatten......
Ökning av inkomst- och förmögenhetsskatt
+ värnskatt...........
Summa skatteökning.............
Skatteökningen i % av hustruns taxerade
inkomst..................
1 500: —
92: 95
3 000: —
200: 20
4 500: —
307: 45
10 000: —
700: 70
89: 25
182: 20
413: 25
613: 45
918: 80
1 226: 25
3 353: 05
4 053: 75
12 %
20-4 %
27-3 %
40-5 »4
Denna tabell visar, att redan vid en så låg taxerad inkomst som 1 500 kronor
för hustrun och 3 000 kronor för mannen, blir avdraget från hennes inkomst
på grund av skatteökningen 12,1 °/o. För en taxerad inkomst av 4 500
kronor, i vilket inkomstläge en rad kvinnliga befattningshavare med en icke
oväsentlig utbildningstid bakom sig återfinnas, blir avdraget under förutsättning
av att mannens inkomst är 12 000 kronor icke mindre än 27,3 %>.
Det kan mot detta resonemang invändas, att om mannens inkomst ökades
med samma belopp som den inkomst som förutsättes för hustrun, skulle
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
15
skatteavdraget bli ungefär detsamma, möjligen något högre på grund av
att 200-kronorsavdraget för gift förvärvsarbetande kvinna icke får göras i
detta fall. Detta är visserligen sant, men skatteökningen har icke samma verkningar
för mannen som för hustrun. Man torde nämligen knappast kunna
förutsätta, att en man, örn han exempelvis erhåller en befordran eller en
lönehöjning som icke innebär mera arbete för honom än tidigare, skulle
avsäga sig detta med hänsyn till skattehöjningen. I vissa mycket höga inkomstlägen
kan man tänka sig att vederbörande värderar fritiden högre än
den inkomst, som ett visst extra arbete skulle ge honom, men en sådan konsekvens
torde icke lia någon större betydelse ur samhällelig synpunkt. För
hustrun kan emellertid det höga skatteavdraget — i förening med andra utgifter
för denna inkomsts förvärvande — leda till att hon icke anser det lönt
att antaga det erbjudna arbetet. Detta kan ha det ur samhällets synpunkt
ogynnsamma resultatet, att hennes arbetskraft antingen icke blir fullt tagen
i anspråk eller att den utbildning, som samhället åtminstone delvis kostat
på henne, icke heller blir utnyttjat på det sätt, som varit avsett från början.
De personliga konsekvenserna för henne äro så uppenbara, att vi icke anse
det erforderligt ingå på en närmare diskussion.
Som ovan påpekats, måste hänsyn tagas ej endast till skatteavdraget utan
även till övriga kostnader för inkomstens förvärvande. Antingen hustruns arbete
i hemmet övertages av hembiträde eller icke, innebär den omständigheten
att hon själv icke sköter hemmet ökade utgifter för hemmet och barnens
vård. Därtill kommer att ett yrkesarbete utanför hemmet medför utgifter
för resor, eventuell lunch utanför hemmet, större utgifter för kläder
m. m„ vilket också måste medtagas i den kalkyl som bör ligga till grund
för hennes beslut.
Vi vilja även med några ord beröra det argument för sambeskattningen,
som utgår från att en familjeinkomst av viss storlek ger samma förmåga att
bära skatten, oavsett om denna inkomst intjänas av mannen ensam eller av
båda makarna. Detta argument är icke hållbart, ty i det första fallet tillför
hustrun genom sitt arbete familjen en inkomst som ökar skatteförmågan och
som dessutom icke är beskattad, medan i det sistnämnda fallet hustruns förvärvsarbete
drar kostnader för inkomstens förvärvande, vilka måste fråndragas
familjeinkomsten, innan man kommer fram till den verkliga skatteförmågan.
Av vad vi ovan framfört, framgår sålunda, att om de nuvarande principerna
för beskattning av äkta makar icke skall få allvarliga följder ur såväl
samhällets som de enskilda individernas synpunkt, är det nödvändigt att
man vid skattelagstiftningen får hänsyn till de förhållanden vi ovan påtalat.
Liknande synpunkter framfördes av befolkningskommissionen i dess betänkande
angående familjebeskattningen. Vi anse oss icke lia anledning att
ingå på den skattetekniska frågan hur detta bör ske, genom borttagande av
sambeskattningen, genom större avdrag från hustruns inkomst eller genom
en kombination av båda dessa ineloder. Vi vilja dock som vår uppfattning
anföra, att ett eventuellt avdrag icke bör anpassas efter den verkliga utgiftsökning,
sorn hustruns arbete utanför hemmet medför, då denna ofta är ett
uttryck för olikhet i levnadsstandard, utan att det vore mest rättvist med ett
lika avdrag för alla gifta kvinnor med avlönat arbete, eventuellt graderat
efter inkomsten med en viss maximering. Upplysningsvis kan nämnas, alt i
England det avdrag förvärvsarbetande gift kvinna äger rätt att göra uppgår
till ”/m av hennes inkomst med ett maximum av 80 pund. Då varje inkomsttagare
har rätt att avdraga från sin inkomst, blir i praktiken de mindre
inkomsttagarna bland de gifta kvinnorna helt skattefria. Vi vilja ej heller
taga ställning till. huruvida detta avdrag skall göras beroende pä örn det
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
finnes minderåriga barn i familjen eller icke. Ur de synpunkter som ovan
anförts talar emellertid mycket för att avdraget, i all synnerhet om detta av
skattetekniska skäl anses böra kompensera makarna för sambeskattningens
olägenheter, även bör tillämpas på gifta kvinnor, som icke ha minderåriga
barn.
Vid ett av Yrkeskvinnors Samarbetsförbund den 23 februari 1945 i Stockholm
anordnat talrikt besökt opinionsmöte i De Gifta Kvinnornas Skattefråga
beslöts enhälligt följande uttalande:
Gällande bestämmelser för beskattning av äkta makar äro i hög grad otillfredsställande
såväl ur rättvisesynpunkt som ur social och befolkningspolitisk
synpunkt. De olägenheter dessa bestämmelser medföra äro av så allvarlig
art, att de i längden kunna verka hämmande på äktenskapsfrekvensen och
på de gifta kvinnornas insats på arbetsmarknaden. Åtgärder böra vidtagas
för att avhjälpa dessa olägenheter. I sådant syfte hemställer mötet, att statsmakterna
snarast måtte föranstalta örn en allsidig utredning angående beskattningen
av äkta makar och därmed sammanhängande förhållanden.
På grund av vad ovan anförts få vi anhålla,
att bevillningsutskottet ville föreslå riksdagen att hos Kungl.
Majit hemställa att denna fråga göres till föremål för en förutsättningslös
utredning, eventuellt genom att den hänskjutes till 1944
års allmänna skattekommitté.
Stockholm den 5 mars 1945.
Vördsamt
Yrkeskvinnors samarbetsförbund
KARIN KOCK
Ordförande.
Eva Sandström
Sekreterare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 48.
Bilaga 2.
Sammanställning rörande skattetrycket (kommunala skatter, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt) för makar med två barn dels vid samtaxering dels ock vid taxering
av makarna var för sig.
Taxeringen antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp III. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och landsting förutsättes vara
10 kr. per skattekrona. Vid den statliga taxeringen har avdrag medgivits för skatter efter samma utdebitering och inkomst.
Mannens
inkomst
Hustruns
inkomst
Summa
inkomst
Ortsavdrag vid
samtaxering
Gemensam skatt vid samtaxering
Makarnas sammanlagda skatt vid
taxering var för sig
Vid särskild taxering
uppstår
Kom-
munalt
Statligt
Kom-
munal
Statlig
Summa
Kom-
munal
Statlig
Summa
Skatte-
ökning
Skatte-
minskning
2 000
1000
3 000
960
2 440
136
26''77
162-77
130
4207
17207
9''30
3 000
1500
4 500
960
2 440
286
112-20
398-20
270
136-42
406-42
8-22
4 000
2 000
6 000
960
2 440
436
242''25
678-25
420
279-22
699-22
20''97
5 000
2 500
7 500
960
2 440
586
420-62
1 006-62
570
423-30
99330
1382
6 000
3 000
9 000
960
2 440
736
626"50
1 362-50
720
605-55
1325-55
36-95
7 000
3500
10 500
960
2 440
886
832-S7
1 718-37
870
800-17
1670-17
48-20
8 000
4 000
12 000
960
2 440
1036
1 070-75
2 106-75
1020
994-80
2 014-80
91-95
12 000
4 500
16 500
960
2 440
1486
1 930-62
3 416-62
1470
1 700 07
3 17007
246-55
25 000
10000
35 000
960
2 440
3 336
7340-—
10 676‘—
3 320
5 822-55
9 142-55
1 533-45
to
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
00
Bilaga 3.
Sammanställning rörande skattetrycket (kommunala skatter, statlig inkomst- och förmögenhets''
skatt och värnskatt) för makar utan barn dels vid samtaxering dels ock vid taxering
av makarna var för sig
-
Taxeringen antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp lil. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och landsting förutsattes vara
10 kr. per skattekrona. Vid den statliga taxeringen har avdrag medgivits för skatter efter samma utdebitering och inkomst.
Mannens
inkomst
Hustruns
inkomst
Summa
inkomst
Ortsavdrag vid
samtaxering
Gemensam skatt vid samtaxering
Makarnas sammanlagda skatt vid
taxering var för sig
Vid särskild taxering
uppstår
Kom-
munalt
Statligt
Kom-
munal
Statlig
Summa
Kom-
munal
Statlig
Summa
Skatte-
ökning
Skatte-
minskning
2 000
1000
3 000
600
1360
190
98T7
288-17
174
103-47
277-47
10-70
3 000
1500
4 500
600
1360
340
270''30
610-30
324
265''20
589-20
21-10
4 000
2 000
6000
600
1360
490
454 17
944-17
474
429-67
903-67
40-50
5 000
2 500
7 500
600
1360
640
660-05
1 300-05
624
626 77
1 250-77
49-28
6 000
3 000
9 000
600
1360
790
870-17
1 660-17
774
827’—
1 601"—
5917
7 000
3 500
10 500
600
1360
940
1 109-80
2 049''80
924
1035-34
1 959-34
9046
8 000
4000
12 000
600
1360
1090
1 366-82
2 456-82
1074
1 254''70
2 328-70
12812
12 000
4 500
16 500
600
1360
1540
2 326-50
3 866-50
1524
2101-22
3 625-22
241-28
25 000
10 000
35 000
600
1360
3 390
7 964-07
11 354-07
3 374
6 62635
10 000-35
1353-72
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
19
Bilaga 4.
Sammanställning rörande verkningarna av samtaxeringen i de
fall, som angivits i den från yrkeskvinnors samarbetsförbund
inkomna skriften.
Avseende makar med 1 barn, bosatta i Stockholm (ortsgrupp V); kommunal utdebitering
7’ 15 kr. per skattekrona.
Mannens
inkomst
Hustruns
inkomst
Summa
inkomst
Gemensam
skatt vid
samtaxering
Makarnas sam- manlagda skatt
vid taxering
var lör sig
Skatteökning
vid särskild
taxering
Skatteminsk- ning vid sär- skild taxering
3 000
1500
4 500
347-34
376-64
29-30
6 000
3 000
9 000
1 258-29
1 215-27
43-02
12 000
4 500
16 500
3211-67
2 914-09
297-58
25000
10 000
35 000
10 284-19
8584-62
1 699-57
20
Bevillningsutskottets betänkande nr h8.
Bilaga 5.
Statistiska uppgifter angående gifta kvinnors inkomst av
förvärvsarbete.
Socialvårdskommittén (SOU 1944: 16 s. 18, 21 och 62).
Kommittén beräknar hela antalet kvinnor över 16 år vid 1946 års ingång
till 2 555 000. Därav antages 52 % eller 1 330 000 vara gifta. Enligt kommitténs
beräkningar ha 10 °/o därav eller 133 000 personer inkomst av förvärvsarbete
å minst 600 kronor. Kommittén antager, att av dessa personer
1/s eller 44 000 personer ha en inkomst mellan 600 och 900 kronor,
1/^ » 66 500 » » » » » 900 » 1600 » ,
1/& » 22 500 » » » » överstigande 1600 » .
S:a ~ijl 133 000
Sveriges officiella statistik innehåller vissa uppgifter angående de gifta
kvinnornas yrkesverksamhet, sedd i jämförelse med mannens inkomst.
De uppgifter, som basera sig på 1930 års folkräkning, gälla endast Stockholm
och övriga städer med minst 30 000 invånare. Enligt dessa uppgifter
uppgick antalet äktenskap, där hustrun hade yrkesverksamhet, till 41 783 i
dessa städer. I dessa äktenskap utgjorde mannens inkomst:
0—4 000 kronor i 30 570 fall
över 4 000 » » 11213 »
~41 783 fall.
Mannens inkomst understeg alltså 4 000 kronor i 73 % av samtliga falk
Enligt uppgifter på grundval av 1936 års partiella folkräkning (avseende
omkring Va av rikets folkmängd) utgjorde antalet bestående äktenskap med
yrkesverksam hustru i städer med minst 20 000 invånare 11 014. I dessa äktenskap
utgjorde mannens inkomst:
0—2 900 kronor i 6 193 fall 0—4 900 kronor i 9 734 fall
3 000 » och däröver» 4 821 » 5 000 » och däröver» 1 280 »
S:a 11014 fall S:a 11014 fall
Mannens inkomst understeg alltså Mannens inkomst understeg alltså
3 000 kronor i 56 % av samtliga fall. 5 000 kronor i 88 % av samtliga fall.
Befolkningsutredningens undersökning.
En på befolkningsutredningens uppdrag utförd representativundersökning
med ledning av 1940 års folkräkningsmaterial utvisar följande angående
gifta kvinnors inkomster (avser även inkomst av kapital):
Av antalet gifta kvinnor med egna inkomster voro omkring 80 % gifta
med män med mindre än 4 000 kronors inkomst.
Av de gifta kvinnorna med egen inkomst hade:
72 % en inkomst understigande 2 000 kronor,
89 % » » » 3 000 »
Medelinkomsten för gift kvinna (i de fall då inkomst åtnjutes) är 1 200
kronor.
458079. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen f ör år 1946 s. 7 i texten