Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss lindring beträffande förmögenhetsbeskattningen.

1945-06-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:50, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss lindring beträffande förmögenhetsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss lindring beträffande förmögenhetsbeskattningen.

(2:a avd.)

I två likalydande inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

motioner, I: 171 av herr Axel Ivar Anderson och II: 407 av herr Ljungqvist,

har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om utredning rörande möjligheten att från förmögenhetsbeskattning

helt eller åtminstone i större utsträckning än nu undantaga sådan rätt tili

förmögenhetsavkastning som icke är förenad med dispositionsrätt till förmögenheten».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 171.

I förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnas bland

annat följande bestämmelser angående beräkning av skattepliktig förmögenhet

i sådana fall, då äganderätten till förmögenheten tillkommer annan än

den, som uppbär avkastningen därav.

Vid förmögenhetsberäkningen skola enligt 9 § 1 mom. g) såsom tillgångar

upptagas rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,

såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom

5 år efter beskattningsårets utgång. Värdet å sådan ränta, avkomst eller förmån

beräknas enligt 10 § genom kapitalisering av det under beskattningsåret

uppburna beloppet efter en räntefot av 5 procent i enlighet med vid förordningen

fogade tabeller. Däremot skola enligt 9 § 2 mom. b)—d) såsom

tillgångar vid förmögenhetsberäkningen icke upptagas dels rätt till undantagsförmåner

samt till pension och annan förmån, som åtnjutes på grund av

förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till vissa livräntor dels rätt till annan

ränta, avkomst eller förmån än nu nämnts, därest densamma är bestämd

att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen

må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000 kronor, och dels rätt till förmögenhet,

varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen.

I fråga örn skattskyldighet för förmögenhet skall emellertid i vissa fall

den, som lyfter avkastningen, likställas med ägare och således beskattas för

Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 7 sami. Nr 50—52.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

förmögenhetens hela värde. Detta skall enligt 13 § c)—f) äga rum beträffande:

1) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, 2) annan,

som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns

avkomling, 3) den, som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss

familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen,

samt 4) den, som eljest äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han

finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens

ägare.

I ifrågavarande motioner har anförts, att motivet för den skärpta beskattningen

av förmögenhetsinkomst ansetts vara att sådan inkomst gåve ett

större moment av trygghet än vanlig arbetsinkomst. Dels vore förmögenhetsinkomsten

oberörd av sjukdom, olycksfall, arbetslöshet och annat, som kunde

komma en arbetsinkomst att sina, dels funnes det alltid kapital att taga

av, om förhållandena skulle nödvändiggöra något sådant. Bortsett från huruvida

detta resonemang överhuvud taget vöre befogat eller ej, funnes det

speciella fall, där detta absolut icke syntes vara fallet. Motionärerna åsyftade

därvid de säkerligen ganska många fall, där en person — ofta t. ex. en

gammal änka — ägde att för viss tid eller livstid åtnjuta avkastningen av en

annans förmögenhet. Enligt gällande bestämmelser skulle denna person

med vissa undantag skatta icke bara för avkastningen i och för sig, vilket

vore självklart, utan även för det kapitaliserade värdet av denna avkastning,

trots att hon icke kunde få disponera över förmögenheten. Om man

jämförde nämnda persons skatteförmåga med exempelvis en pensionerad

statstjänstemans, så framstode den senares såsom otvivelaktigt större. Den

statliga pensionären hade en säker inkomst under sina återstående livsdagar,

rättsinnnehavaren till förmögenhetsavkastningen hade en relativt osäker sådan,

eftersom förmögenhetsinkomst vore utsatt för fluktuationer. Möjligheten

att tära på något kapital, örn inkomsten skulle bliva för knapp, funnes icke

i något av fallen. Icke desto mindre bleve rättsinnehavaren till avkastningen

i full utsträckning underkastad en skärpt beskattning för förmögenhetsinkomst,

medan pensionären bara skattade för vanlig arbetsinkomst. Ännu

klarare framstode denna beskattningsorättvisa i jämförelse med en person,

som själv ägde sin förmögenhet. Denne hade inflytande över förmögenhetens

förvaltning med åtföljande möjligheter att söka gardera sig mot marknadsförändringar,

vilket rättsinnehavaren till förmögenhetsavkastningen icke

hade. Från huvudregeln att rätt till förmögenhetsavkastning skulle förmögenhetsbeskattas,

även om den icke vore förenad med dispositionsrätt till förmögenheten,

gällde ett av sociala skäl förestavat undantag, enligt vilket förmögenhetsbeskattning

ej skulle äga rum, om avkastningen vore bestämd att

tillgodonjutas för den berättigades livstid och om värdet av vad årligen åt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

3

njötes understege 1 000 kronor. Denna bestämmelse hade tillkommit i en

lid, då penningvärdet varit väsentligt högre och skattesatserna väsentligt

lägre än nu, och den stipulerade gränsen av 1 000 kronor hade genom den

senare utvecklingen fått en successivt allt mindre social räckvidd. Det syntes

angeläget, att påtalade förhållande, som framstode som en klar skatteorättvisa,

i möjligaste mån avhjälptes. I första hand borde i dylikt syfte undersökas,

örn det vore möjligt att från förmögenhetsskatt helt befria sådan rätt

till förmögenhetsavkastning, som ej vore förenad med dispositionsrätt till förmögenheten.

Skulle detta visa sig icke möjligt eller lämpligt, borde i stället

övervägas att höja den av sociala skäl betingade undantagsgränsen från

nämnda 1 000 kronor till förslagsvis 3 000 eller 4 000 kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen föreligger enligt 9 § 1

mom. statsskatteförordningen i vissa fall skattskyldighet till förmögenhetsskatt

för den som uppbär avkastningen av kapital, till vilket äganderätten tillkommer

annan. Enligt 10 § upptages i sådana fall såsom skattepliktig förmögenhet

det kapitaliserade värdet av det belopp, som åtnjutits under beskattningsåret.

I 13 § meddelas föreskrifter för vissa andra fall, där äganderätten

till förmögenhet och rätten att åtnjuta avkastningen därav tillkomma

olika personer. För dessa sistnämnda fall, där de personer som åtnjuta

sådana rättigheter i regel äro varandra närstående, stadgas, att den nvkastningsberättigade

skall i fråga om skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet

likställas med ägare och således beskattas för förmögenhetens hela värde.

I de föreliggande motionerna yrkas skrivelse till Kungl. Majit med anhållan

om utredning rörande möjligheten att från förmögenhetsbeskattning helt

eller åtminstone i större utsträckning än nu undantaga sådan rätt till förmögenhetsavkastning,

som icke är förenad med dispositionsrätt till förmögenheten.

Det torde kunna antagas, att motionärerna med detta yrkande

avse sådana fall av detta slag, som omförmälas i 9 § 1 inom., men däremot

ej de i 13 § åsyftade fallen av förmögenhetsbeskattning. I alla händelser torde

enligt utskottets mening någon ändring av bestämmelserna i 13 § icke i detta

sammanhang böra ifrågakomma.

Under förutsättning att syftet med motionerna är det ovan angivna får

utskottet framhålla, alt bestämmelser av samma innehåll som de ifrågavarande

funnits i vår skattelagstiftning alltsedan förmögenhetsbeskattningens

införande år 1910. Utskottet finner dock vad i motionerna anförts vara

värt beaktande. Det synes utskottet höra tagas under övervägande, huruvida

möjlighet föreligger att anordna förmögenhetsbeskattningen på sådant sätt

att i de i motionerna avsedda fallen den, som uppbär avkastningen av en

förmögenhet, ej behöver erlägga den därå belöpande förmögenhetsskatten.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer emellertid 1944 års allmänna skattekommitté,

vars uppdrag avser att verkställa utredning rörande inadvertenser

i nuvarande skattesystem, att till behandling upptaga bland annat

frågan om förmögenhetsbeskattningen. Då kommittén därvid torde komma

att taga jämväl nu förevarande spörsmål under omprövning, finner utskottet

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

ej erforderligt att föreslå skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om utredning

i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 171 av herr Axel Ivar

Anderson och II: 407 av herr Ljungqvist om viss lindring beträffande

förmögenhetsbeskattningen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 juni 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

/

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Frans Ericson,

Velander, Björnsson, Gustaf Elofsson, Herman Ericsson och Sundelin, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Bladh och Kristensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.