Betänkande i anledning av väckt motion angående vissa beskattningen av inkomst av skogsbruk berörande frågor, i vad motionen avser uppskov med taxering av inkomst genom avyttring av avverkad brännved och massaved.
1945-06-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:51, Betänkande i anledning av väckt motion angående vissa beskattningen av inkomst av skogsbruk berörande frågor, i vad motionen avser uppskov med taxering av inkomst genom avyttring av avverkad brännved och massaved.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
5
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 11 fm.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
vissa beskattningen av inkomst av skogsbruk
berörande frågor, i vad motionen avser uppskov med
taxering av inkomst genom avyttring av avverkad
brännved och massaved.
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 278,
av herrar Liedberg och Janson i Frändesta, har hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte begära
dels utredning med förslag om särskilda bestämmelser angående taxering
för inkomst av under nu rådande bränslebrist avverkad bränn- och massaved,
vilka bestämmelser medföra uppskov med taxering av inkomst genom
avyttring av sådan skog,
dels ock om riksdagens uttalande, att någon krigskonjunkturbeskattning
icke skall träffa avyttring eller uttag från egen rörelse, annan fastighet och
egen förbrukning av bränn- och massaved».
Till behandling i förevarande sammanhang har upptagits allenast den i
motionen omförmälda frågan angående uppskov med taxering av inkomst
genom avyttring av avverkad brännved och massaved. Beträffande det i motionen
framställda yrkandet angående krigskonjunkturbeskattningen har utskottet
i sitt betänkande nr 45 utlåtit sig rörande detsamma.
Vad angår den i motionen lämnade motiveringen, såvitt nu är i fråga, får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
I förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående
taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog ha meddelats
föreskrifter angående ett uppskovsförfarande vid taxeringen av det slag, som
i ifrågavarande motion åsyftas. Enligt dessa föreskrifter äger skattskyldig,
som åtnjutit inkomst genom avyttring av under år 1943 stormfälld skog,
under vissa förutsättningar åtnjuta uppskov med taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för denna inkomst.
Uppskovet får avse högst det belopp, varmed bruttointäkten å avyttringen
överstiger de av stormfällningen och avyttringen föranledda kostnaderna under
det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits. För erhållande av uppskov
förutsättes, att den skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatt det
belopp, för vilket uppskov önskas. Insättning i riksbanken må dock efter
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
riksbankens medgivande ersättas med annan väsentligen likvärdig disposition
av tillgångar. Uppskov må ej meddelas i sådana fall, då bruttointäkten
av den stormfällda skogen understiger 4 000 kronor, och insättning i riksbanken
må ej avse belopp understigande 2 000 kronor. Belopp, för vilket
uppskov med taxeringen åtnjutits, skall beskattas för det beskattningsår, då
uttag från det särskilda kontot hos riksbanken skett, men senast för fjärde
beskattningsåret efter det, då stormfällningen ägde rum.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund hemställde i en den 13 februari
1945 till finansdepartementet inkommen skrift bland annat, att Kungl.
Maj:t måtte för årets riksdag framlägga förslag om särskilda bestämmelser
angående taxering för inkomst vid avyttring av under nu rådande bränslebrist
avverkad brännved och massaved i avsikt att i vissa fall möjliggöra
uppskov med taxering av sådan inkomst. Enligt förbundets mening vore det
angeläget, att sådana bestämmelser provisoriskt infördes, att för skogsägare,
som för fullgörandet av myndigheternas krav på ökade avverkningar nödgades
avverka mer än den beräknade tillväxten, en fördelning av inkomsten
av skogsbruk finge ske på ett flertal år, kanske lämpligast enligt den metod,
som tillämpats vid taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog.
Statens bränslekommission avgav efter remiss utlåtande över berörda framställning
och anförde därvid bland annat följande:
»Kommissionen anser det i hög grad önskvärt att under nuvarande förhållanden
sådana omständigheter undanröjas, som verka hämmande på en
skogsägares intresse att göra stora avverkningar på sin skog. Det torde vara
obestridligt, att skatteprogressionen kan ha en sådan inverkan. Det är givetvis
otillfredsställande att i nuvarande läge en skogsägare med hänsyn till
konsekvenserna i skattehänseende skall känna sig föranlåten att inskränka
på avverkningar, som han eljest skulle ha vilja och förmåga att verkställa,
och då därjämte avverkningsskyldighet föreligger, är det mindre tilltalande,
att han i skattehänseende kommer i ett ogynnsammare läge än om han hade
frihet att efter eget gottfinnande fördela avverkningarna på ett antal år. Kommissionen
anser därför förslaget om att bereda möjligheter till uppskov med
taxering och fördelning av skatten på flera följande år välbetänkt. Den metod
för uppskov med taxeringen, som tillämpats beträffande den stormfällda
skogen, kan väl icke sägas innebära någon idealisk lösning av förevarande
spörsmål och det får nog antagas, att ett sådant förfarande icke kommer att
vinna någon mera vidsträckt tillämpning. Metoden bör dock kunna godtagas
såsom ett provisorium, varigenom i nuvarande situation möjlighet beredes
skogsägarna att undvika de väsentligaste olägenheterna ur skattesynpunkt
av att större avverkningar ske under ett och samma år. Vad beträffar den
närmare utformningen av uppskovsförfarandet, kräver det överväganden av
skatteteknisk natur och kommissionen är ej beredd att därvidlag framlägga
något förslag. Det är givetvis angeläget, att reglerna bli så enkla som möjligt
och det synes ur praktisk synpunkt önskvärt, att reglerna örn uppskov knytas
till bruttointäkten av den totala avverkningen av brännved och massaved
och ej, såsom riksförbundet ifrågasatt, till avverkningen utöver den beräknade
årliga tillväxten.»
Kommissionen yttrade i anslutning härtill, att eftersom vad riksförbundet
föreslagit sålunda enligt kommissionens mening vore ägnat att främja pro
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
7
duktionen av brännved och massaved, kommissionen ansåge det i nuvarande
situation angeläget, att åtgäi-der i förslagets syfte — med beaktande av vad
kommissionen anfört — genomfördes.
I den förevarande motionen, har, såvitt nu är i fråga, anförts bland annat,
att de nuvarande skogsuttagen framför allt för de större enskilda skogsägarna
på grund av gällande skatteprogression medförde stora skatteutgifter. Vid
mera normala uttag skulle fördelning av inkomsten över ett flertal år varit
möjlig, varigenom verkningarna av progressionen undvikits. För många
skogsägare måste en minskning av uttagen ur skogarna ske, sedan nu rådande
förhållanden upphört. Då kunde underskott uppkomma med hänsyn
till skogsägarnas fasta omkostnader, vilket underskott måhända ej kunde utnyttjas,
liksom fallet kunde bliva med procentavdragen. Det syntes därför
i avvaktan å påräknat förslag härom från 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga
vara angeläget att provisoriskt införa sådana bestämmelser vid inkomsttaxeringen,
att en fördelning av inkomsten kunde ske över ett flertal
år. Detta syntes kanske lämpligast kunna äga rum enligt den metod, som
tillämpats vid taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog.
I den förevarande motionen har, såvitt nu är i fråga, yrkats skrivelse till
Kungl. Maj :t med hemställan örn utredning och framläggande av förslag till
bestämmelser, innefattande uppskov med taxering av inkomst av under nu
rådande bränslebrist avverkad brännved och massaved.
Utskottet finner vad i motionen i detta hänseende anförts vara värt beaktande.
I det brydsamma läge, vari frågan om vår bränsleförsörjning för nästkommande
vinter för närvarande befinner sig, synes det utskottet, att alla de
åtgärder böra vidtagas, som kunna bidraga till en ökad bränsletillgång. Även
om alltför stora förväntningar icke böra hysas beträffande effekten av det i
motionen ifrågasatta uppskovsförfarandet vid taxeringen, lärer dock icke
kunna förnekas, att skatteskalans progressivitet vid den statliga beskattningen
kan verka hämmande på skogsägarnas beredvillighet att verkställa större
avverkningar. En möjlighet till fördelning av skogsbruksinkomst av nu förevarande
slag på flera år erbjuder det i förordningen den 30 juni 1943 (nr
490) med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under år
1943 stormfälld skog medgivna uppskovsförfarandet, varigenom uppskov
med taxering av inkomst genom avyttring av sådan skog kunde erhållas, därest
den skattskyldige å särskilt konto hos riksbanken insatte motsvarande
belopp. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att statens bränslekommission
tillstyrkt en i februari 1945 hos Kungl. Maj:t gjord framställning om
vidtagande av åtgärder i samma syfte som i motionen angivits. På grund av
vad sålunda anförts anser utskottet, att ett uppskovsförfarande av angivet
slag bör kunna komma i tillämpning även beträffande under nu rådande
bränslebrist avverkad brännved och massaved.
Med hänsyn till önskvärdheten av att verkningarna av det ifrågasatta uppskovsförfarandet
snarast möjligt skola inträda föreslår utskottet i anledning
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
av förevarande motion och med begagnande av den utskottet tillkommande
initiativrätten, att riksdagen måtte besluta om antagande av ett inom utskottet
upprättat förslag till författning i ifrågavarande hänseende. Berörda förslag
har upprättats i huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda förordning.
Det av utskottet sålunda framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.
Har skattskyldig åtnjutit inkomst av skogsbruk antingen genom avyttring
under år 1945 av brännved eller massaved eller ock genom upplåtelse nämnda
år av avverkningsrätt till skog, må den skattskyldig® erhålla uppskov med
taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för denna inkomst. Uppskovet må i fråga om inkomst genom avyttring
av brännved eller massaved avse högst det belopp, vaimed den under
beskattningsåret åtnjutna bruttointäkten å avyttringen överstiger de
av vedens avverkning och avyttring föranledda kostnaderna under samma
tid. I dessa kostnader skall jämväl inräknas den skattskyldige tillkommande
avdrag för genom avverkningen uppkommen värdeminskning å skogen.
Beträffande inkomst genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog må uppskovet
avse högst hälften av det belopp, varmed den under beskattningsåret
åtnjutna ersättningen för upplåtelsen överstiger de av upplåtelsen föranledda
kostnaderna under samma tid. Sistnämnda bestämmelse har föranletts
därav att enligt uppgift cirka 60 å 70 procent av samtliga skogsavverkningar
regelmässigt torde utgöras av brännved eller massaved. Med hänsyn härtill
har det ansetts försvarligt att i förslaget införa en schablonregel, enligt vilken
ersättning för upplåtelse av avverkningsrätt till 50 procent antages avse
brännved eller massaved. Om den skattskyldige emellertid visar, att av ersättningen
för upplåtelsen mer än hälften hänför sig till skog, som upparbetats
till brännved eller massaved, skall dock det belopp uppskovet högst må
avse i motsvarande mån jämkas. Såsom villkor för uppskov skall gälla, att
den skattskyldige, innan deklaration för ifrågavarande beskattningsår senast
skall avgivas, å särskilt konto hos riksbanken insatt det belopp, för vilket
uppskov önskas. Därest inkomsten vid taxeringen beräknas till högre belopp
än i deklarationen uppgivits, må dock insättning i riksbanken, såvitt angår
det överskjutande beloppet, ske inom tid som av landskamreraren bestämmes.
Insättning i riksbanken må efter riksbankens medgivande ersättas med
annan väsentligen likvärdig disposition av tillgångar. Liksom enligt 1943 års
förordning skola vissa spärregler gälla. Enligt nämnda förordning skulle uppskov
ej meddelas, då bruttointäkten av den stormfällda skogen understigit
4 000 kronor. Vidare skulle insättning i riksbanken ej få avse belopp understigande
2 000 kronor. Med hänsyn till syftet med den nu föreslagna lagstiftningen
ha dessa spärrgränser i förslaget ansetts böra något sänkas, nämligen
till resp. 3 000 och 1 500 kronor.
Bestämmelserna i förslaget äro i övrigt avfattade på motsvarande sätt som
1943 års förordning. Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits,
skall sålunda upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,
då uttag från det särskilda kontot hos riksbanken sker, men senast
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
9
under fjärde beskattningsåret efter det då avyttringen eller upplåtelsen ägde
rum. Uttag må ej understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet.
Har hela beloppet ej uttagits före utgången av år 1949, skall riksbanken
vid utgången av nämnda år till den skattskyldige återbetala vad som kvarstår
å det särskilda kontot.
Enligt förslaget förutsättes alltså för att uppskov med taxering skall kunna
ifrågakomma, att avyttringen av veden resp. upplåtelsen av avverkningsrätten
ägt rum under år 1945. Med hänsyn till att utsikterna för vår bränsleförsörjning
för närvarande te sig ovissa även för bränsleåret 1946—1947 har
inom utskottet ifrågasatts en utsträckning av nämnda tid till att avse jämväl
första halvåret 1946. För en sådan utsträckning skulle också kunna anses
tala, att det, sedan avverkningen ägt rum, i regel torde taga viss tid, innan
veden blivit inmätt och transporterad till bilväg, varigenom visst dröjsmål
med vedens försäljning sålunda uppkommer. Utskottet har emellertid
stannat för att föreslå uppskov med taxering beträffande allenast sådana
försäljningar eller upplåtelser, som ägt ram under år 1945. Emellertid förutsätter
utskottet, att Kungl. Majit vid den kommande höstriksdagen eller senast
i början av nästa års riksdag, då läget på bränslemarknaden bättre kan
överblickas, tager frågan om en dylik förlängning under omprövning och, om
anledning härtill förefinnes, för riksdagen framlägger förslag i ämnet.
Utskottet vill tillägga, att den föreslagna lagstiftningen avser sådana inkomster
av nu ifrågavarande slag, som skolat tagas till beskattning tidigast
vid 1946 års taxering. En skattskyldig, vars räkenskapsår utgått den 28 februari
1945 eller vid tidigare tidpunkt av detta år och som på grund härav
skall redan vid 1945 års taxering beskattas för inkomst under viss tid av år
1945, äger sålunda icke erhålla uppskov med taxering beträffande inkomst
under nämnda tid.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 278 av herrar
Liedberg och Janson i Frändesta, såvitt densamma avser
uppskov med taxering av inkomst genom avyttring av avverkad
brännved och massaved, för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst
av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Har skattskyldig åtnjutit inkomst av skogsbruk antingen genom avyttring
under år 1945 av brännved eller inassaved eller genom upplåtelse nämnda
år av avverkningsrätt till skog, må den skattskyldige under de förutsättningar
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
och i den utsträckning nedan stadgas erhålla uppskov med taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för denna
inkomst.
Uppskovet må i fråga örn inkomst genom avyttring av brännved eller massaved
avse högst det belopp, varmed den under beskattningsåret åtnjutna
bruttointäkten å avyttringen överstiger de av vedens avverkning och avyttring
föranledda kostnaderna under samma tid. I fråga om inkomst genom
upplåtelse av avverkningsrätt till skog må uppskovet avse högst hälften av
det belopp, varmed den under beskattningsåret åtnjutna ersättningen för
upplåtelsen överstiger de av upplåtelsen föranledda kostnaderna under samma
tid; dock att, om den skattskyldige visar att av ersättningen för upplåtelsen
mer än hälften hänför sig till skog som upparbetats till brännved eller massaved,
det belopp uppskovet högst må avse skall i motsvarande mån jämkas.
Har skattskyldig under beskattningsåret åtnjutit inkomst som i denna förordning
avses i mer än en kommun, må uppskovet med taxeringen till kommunal
inkomstskatt i varje kommun avse högst det belopp, som, beräknat
enligt i andra stycket angivna grunder, belöper å den kommunen, och må
uppskovet med taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ej avse
mer än summan av de belopp, för vilka enligt vad nyss sagts uppskov vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt högst må åtnjutas.
2 §•
Såsom villkor för uppskov skall gälla att den skattskyldige, innan deklaration
för ifrågavarande beskattningsår senast skall avgivas, å särskilt konto
hos riksbanken insatt det belopp för vilket uppskov önskas. Dock må, därest
inkomsten vid taxeringen beräknas till högre belopp än i deklarationen uppgivits,
insättning i riksbanken, såvitt angår det överskjutande beloppet, ske
inom tid som av landskamreraren bestämmes. Insättning i riksbanken må
efter riksbankens medgivande ersättas med annan väsentligen likvärdig disposition
av tillgångar.
Uppskov må ej meddelas där summan av den under beskattningsåret åtnjutna
bruttointäkten å sådan avyttring, som i 1 § avses, och den under samma
år åtnjutna ersättningen för upplåtelse, som i nämnda paragraf sägs, understigit
3 000 kronor, och må insättning i riksbanken ej avse belopp understigande
1 500 kronor.
3 §.
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom
bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda
kontot hos riksbanken sker, men senast under fjärde beskattningsåret efter
det då avyttringen eller upplåtelsen ägde rum. I intäkten inräknas jämväl uppburen
ränta å kontot.
Åtnjuter skattskyldig uppskov med taxeringen till kommunal inkomstskatt
i mer än en kommun, skall varje uttag från riksbanken anses belöpa på de
olika kommunerna i samma proportion som de belopp, för vilka uppskov
åtnjutits, fördelats å dessa.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
11
4 §.
Skattskyldig, som önskar åtnjuta uppskov med taxering enligt denna förordning,
skall vid sin i hemortskommunen avlämnade självdeklaration för
det beskattningsår, under vilket ifrågavarande inkomst åtnjutits, bifoga utredning
angående storleken av nämnda inkomst samt besked från riksbanken
rörande verkställd insättning å särskilt konto enligt denna förordning. Utredning
som nu sagts må lämnas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Majit.
Har den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst som i denna
förordning avses i mer än en kommun, skall utredning som nyss sagts förebringas
särskilt för varje kommun, beträffande vilken uppskov med taxering
till kommunal inkomstskatt yrkas.
5 §•
Å medel, som insättas i riksbanken jämlikt 2 §, skall utgå ränta efter
räntefot, som av riksbanken fastställes, svarande mot sedvanlig depositionsränta.
Avser uppsägning utbetalning av medel inom kortare tid än fyra månader,
skall den skattskyldige vidkännas ränteavdrag enligt grunder som av riksbanken
bestämmas.
6 §•
Skattskyldig, som vill disponera hos riksbanken insatta medel, äger att efter
uppsägning hos riksbanken återfå det insatta beloppet. Uppsägning må avse
beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att uttag ej må understiga
en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet. Har hela beloppet ej uttagits
före utgången av år 1949, skall riksbanken vid utgången av nämnda år
till den skattskyldige återbetala vad som kvarstår å det särskilda kontot.
7 §•
Har uttag skett av hos riksbanken enligt denna förordning insatta medel,
skall riksbanken senast den 15 februari året efter det då uttag skett översända
meddelande härom till vederbörande länsstyrelse. Så skall förfaras
jämväl i fall där riksbanken enligt 6 § utan föregående uppsägning utbetalar
vad som kvarstår å det särskilda kontot.
8 §•
Där åtgärd av riksbanken enligt denna förordning ifrågakommer, sker
handläggningen vid riksbankens huvudkontor i Stockholm.
Hänvändelse till huvudkontoret kan ske direkt eller genom förmedling av
avdelningskontor.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
9 §•
Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Stockholm den 12 juni 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, friherre De Geer*, Frans Ericson,
Velander, Eklund, Robert Berg*, Herman Ericsson, Carl Eric Ericsson* och Englund,
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,
Sandberg*, Janson i Frändesta, Falk, Andersson i Dunker* och Bladh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:444 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa beskattningen av inkomst av skogsbruk berörande frågor, i vad motionen avser uppskov med taxe a1 i texten