Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från skatteplikt av viss ersättning, som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av mark, tillhörande jordbruksfastighet.

1945-06-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:52, Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande från skatteplikt av viss ersättning, som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av mark, tillhörande jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

13

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om undantagande från skatteplikt av viss ersättning,

som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av

mark, tillhörande jordbruksfastighet.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:175 av herr Velander och 11:274 av herr Wiberg m. fl. har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande skatteförfattningar,

att ersättning, som utgår på grund av expropriation för upplåtelse

av mark, tillhörande jordbruksfastighet, eller eljest på grund av tvångsvis

skedd sådan upplåtelse, skall — i den mån ersättningen icke utgör intäkt

av skogsbruk eller skall beskattas såsom realisationsvinst — anses utgöra

icke skattepliktig intäkt; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför

erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 175.

Enligt 21 § d) kommunalskattelagen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet

bland annat avgäld eller annan förmån, som influtit till fastigheten

på grund av servitut, upplåtelse av lägenhet eller dylikt, ävensom intäkt genom

upplåtelse åt annan att i visst avseende tillgodogöra sig eller utnyttja

fastigheten eller del därav, såsom till sten-, torv-, grus- eller lertäkt eller dylikt,

till bete, jakt eller fiske, till utvinnande av vattenkraft, till framdragande

av ledningar, till upplags- eller lastageplats med mera sådant. Jämlikt

2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gälla samma

bestämmelser även vid den statliga beskattningen.

I de nu förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Ovan

berörda stadgande i 21 § d) kommunalskattelagen hade i praxis i visst hänseende

lett till en tillämpning, som icke gärna kunde överensstämma med

vad som från början därmed avsetts.

Ett kraftbolag kunde påkalla expropriation för avstående eller upplåtelse

av mark från viss jordbruksfastighet för framdragande av elektrisk kraftledning

i enlighet med lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestäm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

melser om elektriska anläggningar eller lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

Därest marken i fråga avstodes, utginge därför full ersättning, och som

denna ersättning utgjorde ett typiskt fall av kapitalförvärv — ett i fastighet

placerat kapital frigjordes och överginge i kontanter — utginge därå ingen

inkomstskatt, om fastigheten innehafts mer än tio år eller förvärvats genom

icke oneröst fång.

Om marken i fråga foges i anspråk genom servitut för all framtid, utginge

också regelmässigt en engångsersättning därför. I ett av regeringsrätten

år 1940 avgjort mål (RÅ 1940 ref. 37) hade emellertid ersättning för

upplåtelse av rätt att framdraga elektrisk ledning över jordbruksfastighet

ansetts utgöra skattepliktig inkomst, varför numera alla dylika ersättningar

bleve föremål för inkomstbeskattning.

Sedan ett flertal år anlades i stor skala kraftledningar för överförande av

elektrisk kraft exempelvis från Norrland till mellersta och södra Sverige. För

dessa ledningar upphögges i skogsmark kalgator med en bredd av 30 å 40

meter och däröver, och då ledningarna oftast hade en längd av hundratals

kilometer berördes stora skogsarealer. Att kraftbolagen föredroge formen

servitut och icke äganderätt för markövertagandet för all framtid sammanhängde

med det förenklade förfarandet m. m. Markägarens läge bleve emellertid

praktiskt taget detsamma som om han avstått äganderätten till marken,

och ersättningen beräknades också regelmässigt som om marken upplåtits

med äganderätt. Att i dylika fall hela ersättningen i beskattningshänseende

betraktades såsom inkomst av jordbruksfastighet framstode såsom

orimligt. I vissa fall kunde en väsentlig del av fastighetens skogstillgång försvinna

och ägaren erhålla en betydande ersättning, varav han kunde få erlägga

20 å 40 procent eller mera i skatt. Om expropriationen i stället avsett

äganderätt — och fastigheten innehafts mer än tio år eller förvärvats genom

icke oneröst fång — skulle skatt endast kunnat ifrågakomma för skog, som

avyttrats i samband med marken. Detta förhållande måste betraktas såsom

principiellt oriktigt och kunde icke få fortbestå.

I de förevarande motionerna har framhållits, att vid expropriation för

framdragande av kraftledningar kunde förekomma såväl att ägaren av en

jordbruksfastighet finge avstå äganderätten till den för ändamålet erforderliga

marken som att allenast servitut eller nyttjanderätt till erforderligt markområde

upplätes. Expropriationsersättningen komme emellertid i dessa fall

att behandlas olika i beskattningshänseende. Om expropriationen avsett

äganderätten till marken och förutsättningar för realisationsvinstbeskattning

icke förelåge, kunde skatt endast ifrågakomma för skog, som avyttrats i

samband med marken. Örn expropriationen avsett servitut eller nyttjanderätt

beskattades däremot expropriationsersättningen såsom inkomst av jordbruksfastighet.

I anledning därav har yrkats sådan ändring i gällande

skatteförfattningar, att ersättning, som utgår på grund av expropriation för

upplåtelse av mark tillhörande jordbruksfastighet eller eljest på grund av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

15

tvångsvis skedd sådan upplåtelse, skall — i den mån ersättningen icke utgör

intäkt av skogsbruk eller skall beskattas såsom realisationsvinst — anses

utgöra icke skattepliktig intäkt.

Till en början bör anmärkas, att den i motionerna berörda frågan torde

ha betydelse icke blott vid fall av expropriation utan även vid frivillig

överlåtelse av mark eller upplåtelse av nyttjanderätt oell servitut.

Enligt 21 § d) kommunalskattelagen skall till intäkt av jordbruksfastighet

hänföras bland annat avgäld eller annan förmån, som influtit till fastigheten

på grund av servitut eller dylikt, samt intäkt genom upplåtelse åt annan att i

visst avseende tillgodogöra sig eller utnyttja fastigheten eller del därav, såsom

till sten-, torv-, grus- eller lertäkt eller dylikt, till bete, jakt eller fiske, till

utvinnande av vattenkraft, till framdragande av ledningar, till upplags- eller

lastageplats med mera sådant.

Ett likartat stadgande förekom jämväl i 1910 års förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt. Angående tillkomsten av berörda stadgande må anmärkas,

att i ett inom finansdepartementet år 1904 utarbetat förslag till förordning

om skatt av inkomst och förmögenhet föreslogos bland annat bestämmelser

om att upplåtelse av avverkningsrätt till skog icke finge anses

såsom avyttring av skogsmark (realisation), utan att köpeskillingen skulle

upptagas såsom inkomst av fast egendom. Detsamma skulle gälla i fråga

om upplåtelse åt någon av rätt att i visst annat avseende tillgodogöra sig

eller nyttja fast egendom eller del därav. De i förslaget upptagna exemplen

på dylika upplåtelser voro likartade med de nu i 21 § d) kommunalskattelagen

anförda och omfattade bland annat rätt att framdraga elektriska ledningar.

I utlåtande över förslaget anmärkte kammarrätten beträffande skogsbeskattningen

bland annat, att inkomstskatt där såsom eljest torde böra utgå

endast örn och i den mån uppburen köpesumma översköte liden förmögenhet

sminskning. Vidare anmärkte kammarrätten, att ersättning för övriga

där avsedda nyttjanderätter i allmänhet torde utgå under forin av årliga

avgälder samt då anses och även i beskattningshänseende böra anses såsom

årsinkomst. Erlades åter i likvid en summa en gång för alla, torde samma

regler böra gälla som antytts för motsvarande fall vid upplåtelse av skogsavverkningsrätt.

Vid framläggandet inför 1910 års riksdag av förslag till inkomst-

och förmögenhetsskatt, där bland annat reglerna örn beskattning av

skog omarbetats, uttalade därefter vederbörande departementschef i fråga

örn inkomstbegreppet, att det vore förenat med stora vanskligheter att fastställa

vad som skulle räknas till beskattningsbar inkomst. Så mycket vore dock

klart, att dit icke hörde penningmedel, som inflöte vid realiserandet av den

skattskyldiges förmögenhet eller förmögenlietsdel, för så vitt icke realisationen

innebure någon vinst för den skattskyldige. I anslutning därtill anmärkte

departementschefen, att detta, såsom framginge av hans yttrande

beträffande beskattning av skogsinkomster, av honom behörigen beaktats.

De i motionerna framförda synpunkterna finner utskottet beaktansvärda.

Att i de i motionerna berörda fallen ersättning för avstående av äganderätt

till ett visst markområde anses såsom en i princip icke skattepliktig kapitaltransaktion,

medan däremot om exempelvis servitut eller nyttjanderätt för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 52-

all framtid upplåtits till ifrågavarande markområde den därför utbetalade

ersättningen anses i sin helhet utgöra skattepliktig intäkt, torde enligt utskottets

mening vara föga tillfredsställande, och utskottet finner det angeläget,

att de i motionerna påtalade olägenheterna i görligaste mån avhjälpas.

Lösningen av den föreliggande frågan torde emellertid innebära betydande

svårigheter. Här må till en början framhållas vanskligheten av att avgöra,

i vilken mån ersättning för upplåtelse av exempelvis servitut och nyttjanderätt

skulle kunna i beskattningshänseende behandlas icke såsom inkomst

utan enligt reglerna för kapitalförvärv. Utskottet är icke berett att nu

framlägga något förslag härutinnan men vill något beröra vissa synpunkter,

som torde böra komma i betraktande vid övervägande av denna fråga.

Vid bedömandet av ersättningsbeloppens karaktär synes hänsyn böra tagas

till i vilken mån de avse att ersätta en positiv skada, d. v. s. minskning i

redan förefintlig förmögenhet, eller en utebliven inkomst. Vidare torde kunna

ifrågasättas huruvida icke å ena sidan ersättning för servitut eller nyttjanderätt

för all framtid kunde betraktas såsom kapitalförvärv, medan å andra

sidan ersättning för dylik rätt för begränsad tid kunde betraktas såsom inkomst.

Därest det anses kunna ifrågakomma att behandla viss sådan ersättning

såsom kapitalförvärv, torde jämväl böra beaktas, huruvida och i så

fall på vilket sätt en eventuell realisationsvinst bör beskattas. Ytterligare

torde böra beaktas i vilken mån formen för ersättningens utbetalande —

engångsersättning eller ett flertal successivt utbetalade belopp, eventuellt avgäld

för ali framtid — bör inverka på frågan örn skatteplikten.

Med anledning av de nu berörda svårigheterna har utskottet icke ansett sig

kunna förorda, att en författningsändring i motionernas syfte redan nu vidtages.

Utskottet har därför funnit sig böra föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t

med hemställan om utredning av den föreliggande frågan. Utredningen bör

enligt utskottets mening bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet snarast

möjligt kan föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 175 av herr Velander och II: 274 av herr Wiberg

m. fl. om undantagande från skatteplikt av viss ersättning,

som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av mark,

tillhörande jordbruksfastighet, i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit ville med beaktande av vad i

detta betänkande anförts föranstalta örn utredning och snarast

möjligt för riksdagen framlägga förslag angående det i

betänkandet berörda spörsmålet.

Stockholm den 12 juni 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52. 17

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Frans Ericson,

Velander, Björnsson, Eklund, Gustaf Elofsson och Englund, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Bladh och Kristensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 50—52.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:505 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner ann undantagande från skatteplikt av viss ersättning, som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av a1 i texten