Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1945/46 jämte i ämnet väckta motioner.
1945-06-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:54, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1945/46 jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1945 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om värnskatt
för budgetåret 1945/46 jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 11 maj 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 314, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om värnskatt för budgetåret 1945/46.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1945/
46 erläggas till staten av
a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1945 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt
b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1945 till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom
beräknas ett taxerat belopp å minst 1 000 kronor och han enligt 1 och 4 §§
lagen om folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.
Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
2 §■
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för sådana fysiska personer som avses il § b):
fem kronor;
b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon
och familjestiftelser:
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 7 sami. Nr 54—56.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
icke överstiger 3 000 kronor: sex procent av det beskattningsbara beloppet,
dock lägst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000 men icke 6 000 kr.: 180 kr. för 3 000 kr. och 7 % av återstoden;
6 000
>
7>
9 000
» : 390
»
6 000
»
8 •/.
■»
?
9 000
>
»
12 000
» : 630
»
9 000
»
»
10 %
»
»
;
12 000
»
15 000
» : 930
»
»
12 000
»
12-5 %
»
»
9
15 000
*
25 000
» : 1 305
»
15 000
»
15 %
»
9
25 000
■»
35 000
» : 2 805
25 000
»
»
18 %
»
»
9
35 000
7>
50 000
» : 4605
»
35 000
21 %
»
;
50 000
>
100 000
> : 7 755
»
»
50 000
24 %
»
7
100 000
>
»
200 000
» : 19 755
»
»
100 000
»
27-5 %
:
200 000 kr.
: 47 255
»
200 000
»
31 %
»
9
c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar
samt sådana utländska juridiska personer, som ej beskattas enligt b)
här ovan:
tolv procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:
sex procent av det beskattningsbara beloppet.
2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan
av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt
utgöra minst 1 000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt utgå
med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i nämnda
fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande av
skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade belopp.
3 §•
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1945 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning
till behörigt belopp.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning och har därav
föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,
icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt
denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.
3
Bevillningsutskottet^ betänkande nr 54.
4 §■
Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo, skall
motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om värnskatt enligt denna förordning.
För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola
nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse
från värnskatt enligt denna förordning.
5 §•
Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn värnskatt
enligt denna förordning.
6 §.
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas,
skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt
denna förordning.
1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till
större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse
eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet än skatten
skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,
örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt
denna förordning.
7 §•
1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning
ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
2 morn. Vill någon, som icke åsalts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning
blivit honom påförd på grund av oriktig taxering, äger han däröver
anföra besvär hos prövningsnämnd. Besvären skola vara inkomna till veder
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
börande länsstyrelse eller, om besvären angå skattskyldig vilkens taxering
enligt 96 § 2 mom. taxeringsförordningen skall prövas av den mellankommunala
prövningsnämnden, till denna nämnd inom sextio dagar efter det
värnskatten blivit klaganden avfordrad.
8§.
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottets behandling lia överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 402 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och
II: 617 av herr Birke m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte
besluta, att 2 § 1 mom. a) och b) i det i propositionen nr 314 framlagda förslaget
till värnskatt för budgetåret 1945/46 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b) : fem kronor;
b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon
och familjestiftelser:
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
icke överstiger 3 000 kronor: 5 procent av det beskattningsbara beloppet,
dock lägst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000
men icke
6 000 kr.
150
kr. för
3 000 kr. och
5-5 y.
av
återstoden
6 000
»
»
9 000
»
315
y> »
6 000
»
6-5 %
>
9 000
»
»
12 000
510
»
9 000
»
8 %
»
12 000
»
»
15 000
»
750
y>
12 000
»
»
io y
15 000
»
»
25 000
»
1050
» »
15 000
»
»
12 %
»
25 000
»
»
35 000
»
2 250
» »
25 000
»
»
14 %
»
35 000
»
»
50 000
»
: 3 650
» »
35 000
»
»
16 %
»
50 000
»
»
100 000
»
6 050
» »
50 000
»
18 %
»
100 000
»
200 000
: 15 050
»
100 000
20 5 »/i
>
200 000
kr.
: 35 550
»
»
200 000
»
23 %
» . >
2) motionen II: 613 av herr Andersson i Falun m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 314 måtte förorda,
att vämskatteuppbörden 1946 uppdelas på terminer, den första under
februari—mars och den andra under augusti—september»; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
5
3) motionen II: 614 av fru Rönn-Christiansson m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att Kungl. Maj:ts förslag till förordning om värnskatt
för budgetåret 1945/46 § 1 och § 2, mom. 1 erhåller ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
§ I
Värnskatt
skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1945/
46 erläggas till staten av fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering
år 1945 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara beloppet
beräknas till minst 6 000 kronor.
Värnskatt erlägges--— — statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
§ 2.
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon och familjestiftelser:
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
överstiger
6 000 men icke 9 000 kr.: 20 % av beloppet över 6 000 kr.;
9 000 men icke 12 000 kr.: 630 kr. för 9 000 kr. och 10 °/o av återstoden;
12 000 men icke 15 000 kr.: 930 kr. för 12 000 kr. och 12,5 % av återstoden;
15
000 men icke 25 000 kr.: 1 305 kr. för 15 000 kr. och 15 % av återstoden;
25
000 men icke 35 000 kr.: 2 805 kr. för 25 000 kr. och 18 % av återstoden;
35
000 men icke 50 000 kr.: 4 605 kr. för 35 000 kr. och 21 °/o av återstoden;
50
000 men icke 100 000 kr.: 7 755 kr. för 50 000 kr. och 24 °/o av återstoden;
100
000 men icke 200 000 kr.: 19 755 kr. för 100 000 kr. och 27,5 % av återstoden;
200
000 kr. : 47 255 kr. för 200 000 kr. och 31 % av åter
stoden;
c)
för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar
samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt
b) här ovan:
tolv procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:
sex procent av det beskattningsbara beloppet.»
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna 11:617, 11:613 och 11:614.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas, att chefen för finansdepartementet
vid anmälan inför Kungl. Maj:t av proposition angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1945/46 tillstyrkt, att värnskatt för
nämnda år skulle uttagas efter samma grunder som för innevarande budgetår.
Departementschefen har i förevarande proposition framhållit, att, om ifrågavarande
förslag antoges av riksdagen, bestämmelser rörande bl. a. debitering
och uppbörd av värnskatt torde få utfärdas i administrativ ordning. I
likhet med vad fallet vore innevarande budgetår borde värnskatten erläggas
vid särskild uppbörd, vilken borde äga rum i februari eller mars 1946. Värnskatten
torde även för nästa budgetår böra upptagas å samma debetsedel
som inkomst- och förmögenhetsskatten.
I de likalydande motionerna I: 402 och 11:617 har anförts i huvudsak följande.
Såsom motivering för värnskattens uttagande enligt oförändrade grunder
åberopade föredragande departementschefen innehållet i propositionen
nr 313 angående komplettering av riksstatsförslaget, vari värnskatten vore
upptagen till 525 miljoner kronor eller till samma belopp som i statsverkspropositionen.
I anledning av försvarsutgiftemas nedgång i förhållande till
riksstatsförslaget med 146 miljoner kronor, en nettoökning av de civila utgifterna
med 90 miljoner kronor och en ökning av statsinkomsterna med 9 miljoner
kronor visade driftbudgeten ett överskott på 64,1 miljoner kronor.
Enligt motionärernas mening utgjorde ovannämnda, av det inträdda fredstillståndet
i Europa föranledda nedgång av utgifterna för krigsberedskapen
starkast tänkbara skäl för en omprövning av den i statsverkspropositionen
framlagda finansplanen.
Då denna skatt år 1939 infördes, motiverades detta därmed, att utvecklingen
gjort det nödvändigt att för försvarsändamål av olika slag disponera medel
till belopp, vida överstigande de i riksstaten anvisade. Skattens nära samband
med dessa utgifter hade även kommit till uttryck i dess benämning.
Detta samband hade också understrukits i propositionen nr 185 till 1940 års
riksdag med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1940/41, vari
framhållits bland annat, att värnskattens karaktär av särbeskattning borde
ytterligare framhävas därigenom, att den upptoges å särskild debetsedel
och erlades vid särskild uppbörd.
Medvetandet om att de direkta skatternas allt hårdare tryck varit betingat
av ett farofyllt läge hade varit medborgarna till ett gott stöd, då det gällt
att bära de försakelser och umbäranden, den höga direkta beskattningen förorsakat.
Det vore förklarligt att då beredskapen avvecklades, en reaktion uppstode,
som framkallade ett bestämt krav på lindring i första hand av den beskattning
som angivits äga samband med dessa utgifter.
Visserligen borde jämväl en väsentlig nedsättning av den indirekta skattebelastningen
eftersträvas men alldeles oberoende därav borde dock strävandena
inriktas på att successivt avveckla värnskatten. De speciella psykologiska
förutsättningar, som möjliggjort värnskattens uttagande, förelåge icke
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
7
beträffande utgifter för andra ändamål än försvaret, även om dessa skulle
vara i högsta grad behjärtansvärda.
Att värnskatten med hänsyn till rådande budgetläge icke kunde i sin helhet
omedelbart avskaffas vore klart. Såsom ett första led i avvecklingen borde
däremot en nedsättning omedelbart vidtagas inom ramen för driftbudgetens
överskott å 64,1 miljoner kronor.
Vid den år 1942 genomförda skärpningen av skatteskalorna för värnskatten
hade beräknats en merinkomst för statsverket av 70 miljoner kronor,
därav 55 miljoner kronor från fysiska personer och 15 miljoner kronor från
aktiebolag m. fl. På grund härav och med hänsyn lill skatteunderlagets ökning
sedan år 1942 kunde en återgång till 1941/42 års skatteskala för fysiska
personer beräknas föranleda en minskning av statsinkomsterna med omkring
79 miljoner kronor. En sådan beräkningsgrund vore emellertid icke befogad,
enär den år 1942 vidtagna höjningen av skatteskalan varit starkare i högre
inkomstlägen än i lägre samt ökningen i nationalinkomsten kommit de lägre
inkomstskikten och nytillkomna skattskyldiga till godo. Det måste fördenskull
antagas, att inkomstminskningen för statsverket komme att väsentligt
understiga sistnämnda belopp och att en återgång till berörda skatteskala
för fysiska personer vore möjlig att genomföra utan att statsfinanserna
äventyrades.
Med hänsyn till de psykologiska verkningarna av en skattelindring syntes
denna i främsta rummet böra komma fysiska personer till godo, även örn i
övrigt skäl av samma styrka talade för en nedsättning av de juridiska personernas
skattebörda.
I motionen 11:614 har beträffande värnskattens verkningar i de lägre inkomstskikten
framhållits, att avslutandet av kriget i Europa aktualiserat
frågan om att lätta skattebördan för de minst bemedlade i samhället. Samtidigt
skulle kompensation därför skaffas genom uttagande av en engångsskatt
på större förmögenheter, varom yrkande framställts i motionen II: 172 vid
årets riksdag. Helst hade motionärerna sett, att minskningen av de mindre
inkomstagamas skattebörda skett genom borttagande av omsättningsskatten.
Då riksdagen avslagit därom framställt yrkande vore det angeläget att pröva
andra former för att lätta de mindre inkomsttagarnas skattetryck. En möjlighet
därtill erbjöde sig genom ett slopande av värnskatten för skattskyldiga
i de lägre inkomstgrupperna.
I motionen II: 613 har hemställts örn uppdelning av värnskatteuppbörden
år 1946 på två terminer, varav den första i februari—mars och den andra
i augusti—september. Till stöd därför har anförts bland annat, att när kronouppbörden
på sin tid uppdelades på två perioder, detta skedde för att
underlätta skattebetalningen. Behovet av en spridning av skattebetalningen
på terminer vore så mycket större vid nuvarande höjd av den direkta beskattningen.
Med de nu tillämpade uppbördsterminema folie en oproportionerligt
stor del av skattebetalningarna på första halvåret. Uppenbarligen vore det
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
Utskottet.
värnskatteuppbörden, som förryckte systemet, och därför borde denna skatt
fördelas på två uppbördsterminer liksom den övriga kronoskatten. Något
statsfinansiellt eller tekniskt hinder därför förelåge icke. En hänvisning till
ett planerat system med skatt vid källan kunde icke vara giltig, då en dylik
reform icke kunde bringas till effekt inom tiden till 1946 års vämskatteuppbörd.
Det i förevarande proposition framlagda förslaget innebär, att värnskatten
skall för budgetåret 1945/46 uttagas efter samma grunder som för innevarande
budgetår. Enligt vad som framgår av propositionen nr 313 till årets
riksdag angående komplettering av riksstatsförslaget för förstnämnda budgetår
kan värnskatten, om densamma uttages efter angivna grunder, beräknas
inbringa 525 miljoner kronor. Departementschefen har i propositionen
nr 313 anfört, att de i samma proposition gjorda inkomst- och utgiftsberäkningarna
skulle resultera i ett överskott å budgeten av cirka 64 miljoner kronor.
I anslutning härtill har departementschefen emellertid framhållit, att
endast bristen på fastare hållpunkter för en bestämning av föreliggande avskrivningsbehov
motiverade att man icke redan nu uppförde anslag för reglering
av vissa under kriget vidtagna investeringar, som vid tillämpning av
vedertagna budgetprinciper borde avskrivas. Det i riksstatsförslaget framkommande
överskottet skulle med nödvändighet ha helt eliminerats, om
åtgärder nu kunnat vidtagas för en första reglering.
I de likalydande motionerna 1:402 och 11:617 har yrkats, att den i förslaget
till värnskatteförordning intagna skatteskalan måtte sänkas till den
nivå, som gällde före den år 1942 vidtagna skärpningen av värnskatten. Till
stöd härför har anförts bland annat, att värnskattens införande föranletts
främst av omsorgen örn vårt neutralitetsvärn samt att beredskapens avveckling,
vilken i budgeten kommit till uttryck i en minskning av försvarsutgifterna,
borde föranleda en lindring i första hand av den beskattning, som uttryckligen
angivits äga samband med dessa utgifter.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att sedan värnskatten år 1939
infördes har såsom ett led i försvarsberedskapen genomförts även en betydande
utvidgning av vår försvarsorganisation. De därav föranledda engångsutgiftema
fördelades på perioden 1942—1947. Under denna period beräknades
försvarskostnaderna i genomsnitt uppgå till i runt tal 755 miljoner kronor
för budgetår för att därefter sjunka till 650 miljoner kronor för budgetår.
För budgetåret 1945/46 beräknas i årets statsverksproposition kostnaderna
för försvarsväsendets utbyggnad komma att överskrida den sålunda
antagna genomsnittskostnaden med ej mindre än 126 miljoner kronor, vilken
kostnadsökning till största delen hänför sig till inträdda prisstegringar.
Denna utbyggnadsperiod har ännu icke utgått och betydande krav på försvarskostnader
utöver dem, som beräknas bliva erforderliga sedan försvarsväsendets
utbyggnad färdigställts, kvarstå även efter försvarsberedskapens
avveckling.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54. 9
Bortsett från ovan anförda skäl mot att en lättnad i ifrågavarande beskattning
nu genomföres torde emellertid det budgetära läget icke för närvarande
giva utrymme för vidtagande av en sådan åtgärd. De av departementschefen
i propositionen nr 313 gjorda inkomst- och utgiftsberäkningarna ha visserligen
resulterat i ett överskott å budgeten av cirka 64 miljoner kronor,
varvid dock är att märka, att någon avskrivning å under kriget gjorda investeringar
icke ägt rum. Enligt vad numera visat sig torde emellertid även detta
formella överskott få anses vara för högt beräknat. En inom riksräkenskapsverket
på grundval av visst material rörande taxeringsutfallet vid årets
taxering verkställd ny beräkning av vissa inkomsttitlar, vilken beräkning
bringats till utskottets kännedom, föranleder nämligen till antagande,
att dessa inkomsttitlar böra nedräknas med sammanlagt 40 miljoner kronor,
och utskottet har på grund härav vid sin beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1945/46 ansett sig böra vidtaga en motsvarande sänkning å
dessa inkomsttitlar. Det formella överskottet å budgeten skulle sålunda enligt
dessa nya beräkningsgrunder utgöra allenast omkring 24 miljoner kronor.
Å andra sidan skulle enligt en inom riksräkenskapsverket företagen approximativ
beräkning värnskatteuppbörden vid bifall till de nu ifrågavarande motionerna
komma att minskas med omkring 70 miljoner kronor. De av motionärerna
antagna förutsättningarna för den ifrågasatta skattelättnaden föreligga
sålunda icke.
Utskottet vill tillägga, att den omprövning, som torde komma att äga rum
beträffande såväl värnskatten som övriga direkta och indirekta skatter, enligt
utskottets mening bör ske i ett sammanhang och i samband med bedömandet
av övriga finansproblem, varvid jämväl frågan om i vad mån en
önskvärd skattelindring är möjlig att genomföra torde bliva föremål för övervägande.
På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till de likalydande
motionerna I: 402 och II: 617.
I motionen 11:614 har yrkats sådan ändring av den i förslaget till värnskatteförordning
intagna skatteskalan, att fysisk eller juridisk person, för
vilken det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
understiger 6 000 kronor, icke skall vara skyldig erlägga värnskatt.
Till stöd härför har åberopats önskvärdheten av att en lättnad åstadkommes
i de lägre inkomsttagarnas skattetryck.
Av vad ovan anförts torde framgå, alt utskottet ej heller kan tillstyrka bifall
till den nu ifrågavarande motionen. Utskottet får därjämte påpeka, att
enligt inom riksräkenskapsverket gjorda approximativa beräkningar värnskalteuppbörden
skulle vid bifall lill nämnda motion minskas med ej mindre
än cirka 225 miljoner kronor.
Departementschefen har i förevarande proposition anfört, att, därest det
framlagda förslaget bleve antaget av riksdagen, bestämmelser rörande bland
annat debitering och uppbörd av värnskatten torde få utfärdas i adini
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
nistrativ ordning. Enligt departemenschefens mening borde värnskatten i
likhet med vad fallet vore under innevarande budgetår erläggas vid särskild
uppbörd, vilken skulle äga rum i februari eller mars 1946.
I motionen 11:613 har yrkats, att värnskatteuppbörden måtte år 1946
uppdelas på två terminer, den första under februari—mars och den andra
under augusti—september. Till stöd härför har framhållits, att den starka
koncentrationen av skattebetalning till första halvåret medförde stora svårigheter
för många skattskyldiga samt att värnskatten fördenskull borde fördelas
på två terminer i likhet med den övriga kronoskatten.
Utskottet får i detta sammanhang erinra om att i en vid 1942 års riksdag
väckt motion framställts yrkande om en utjämning av de två uppbörderna
av i uppbördsreglementet omförmälda kronoutskylder samt uppbörden av
värnskatten på så sätt, att den sammanlagda summan av nämnda utskylder
lika fördelades mellan de tre uppbördsterminerna. I anledning härav anförde
samma års bevillningsutskott, att den då föreslagna höjningen av värnskatten,
åtminstone på vissa orter, kunde befaras medföra en betydande
ojämnhet mellan de skattebelopp, som förfölle vid de olika uppbördsterminerna,
samt att utskottet fördenskull ansåge önskvärt, att Kungl. Maj:t ville
taga under övervägande, huruvida en utjämning därutinnan lämpligen borde
och kunde genomföras.
I likhet med 1942 års bevillningsutskott finner utskottet en ojämnhet, åtminstone
på vissa orter, förefinnas mellan de skattebelopp, som förfalla vid
de olika uppbördsterminerna för statliga utskylder. Såsom motionärerna
framhållit torde även den större delen av uppbörden av statliga och kommunala
utskylder vara förlagd till det första halvåret. En utjämning i berörda
hänseende kan fördenskull anses önskvärd. Att åstadkomma en sådan utjämning
på det sätt, som i motionen föreslagits, torde emellertid ej kunna
ifrågakomma, eftersom vid en sådan anordning den andra uppbördsterminen
för värnskatten skulle komma att infalla först efter utgången av det budgetår,
för vilket skatten uttages. Utskottet vill även påpeka, att, därest ett system,
innebärande skattens uttagande vid källan, skulle, såsom i ett i dagarna framlagt
förslag ifrågasatts, bliva genomfört från och med den 1 januari 1947,
ovannämnda olägenheter komme att förefinnas allenast under ett år. På
grund härav anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionen.
Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till den föreliggande propositionen
oförändrad. Mot den i propositionen föreslagna författningstexten, vilken —
bortsett från de olikheter som föranledas av att det nu gäller ett nytt år —
är likalydande med 1944 års förordning i ämnet, har utskottet intet att
erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 314 och med avslag å de likalydande motionerna
1:402 och 11:617 samt motionen 11:614, antaga det vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
11
propositionen fogade förslaget till förordning om värnskatt
för budgetåret 1945/46; samt
2) att motionen II: 613 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 14 juni 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Frans Ericson, Velander, Ramberg och Hosander*,
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Sandberg, Orgdrd, Falk, Olson i Göteborg och Vigelsbo.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
1) av herrar Axel Ivar Anderson, Velander, Hagberg i Malmö och Olson i
Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Det i--— (= utskottet, s. 8 rad 7 uppifrån—råd 15 nedifrån) —
--dessa utgifter.
Till vad i motionerna sålunda anförts kan utskottet giva sin anslutning.
Önskvärt hade därför varit, att den med motionerna avsedda skattelättnaden
nu kunnat genomföras. Det budgetära läget torde emellertid icke för närvarande
giva utrymme för vidtagande av en sådan åtgärd. De av departementschefen
i propositionen nr 313 gjorda inkomst- och utgiftsberäkningarna
ha visserligen resulterat i ett överskott å budgeten av cirka 64 miljoner
kronor, varvid dock är att märka, att någon avskrivning å under kriget
gjorda investeringar icke ägt rum. Enligt vad numera visat sig torde emellertid
även detta formella överskott få anses vara för högt beräknat. En inom
riksräkenskapsveiket på grundval av visst material rörande taxeringsutfallet
vid årets taxering verkställd ny beräkning av vissa inkomsttitlar, vilken beräkning
bringats till utskottets kännedom, föranleder nämligen till antagan
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
de, att dessa inkomsttitlar böra nedräknas med sammanlagt 40 miljoner kronor,
och utskottet har på grund härav vid sin beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1945/46 ansett sig böra vidtaga en motsvarande sänkning å
dessa inkomsttitlar. Det formella överskottet å budgeten skulle sålunda enligt
dessa nya beräkningsgrunder utgöra allenast omkring 24 miljoner kronor.
A andra sidan skulle enligt en inom riksräkenskapsverket företagen approximativ
beräkning vämskatteuppbörden vid bifall till de nu ifrågavarande motionerna
komma att minskas med omkring 70 miljoner kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts finner utskottet, som delar motionärernas
uppfattning, att värnskatten på grund av sitt nära samband med de
av kriget föranledda starkt ökade försvarsutgifterna bör snarast möjligt avvecklas,
sig icke kunna tillstyrka bifall till de likalydande motionerna I: 402
och II: 617.
I motionen II: 614--— (= utskottet s. 9 rad 14 nedifrån—s. 10 rad 10
nedifrån) — ---bifall till motionen.*; samt
2) av herr Lövgren, som ansett att det stycke i utskottets yttrande som
börjar med orden »Utskottet får» (s. 8 rad 14 nedifrån) och slutar med orden
»försvarsberedskapens avveckling» (s. 8 rad 2 nedifrån) skall ha följande
lydelse:
»Utskottet får i anledning härav framhålla, att försvarsberedskapens avveckling
ingalunda torde kunna anses utgöra ett tillräckligt motiv för genomförandet
av en skattelindring vid nu ifrågavarande beskattning. Det må i
detta sammanhang erinras örn den starka stegring, som försvarsutgiftema —
även oavsett de å försvarsberedskapsstaten uppförda — undergått sedan tiden
före krigsutbrottet. Medan i den vid 1939 års lagtima riksdag framlagda
statsverkspropositionen försvarsutgiftema voro upptagna till omkring 238
miljoner kronor, skulle enligt den femårsplan för försvarsväsendets utbyggnad,
som fastställdes vid 1942 års riksdag, försvarskostnadema under perioden
1942—47 i genomsnitt uppgå till i runt tal 755 miljoner kronor för budgetår
för att därefter sjunka till 650 miljoner kronor för budgetår. För budgetåret
1945/46 beräknas i årets statsverksproposition kostnaderna för försvarsväsendets
utbyggnad komma att överskrida den sålunda antagna genomsnittskostnaden
med ej mindre än 126 miljoner kronor, vilken kostnadsökning
till största delen hänför sig till inträdda prisstegringar.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:461 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1945/46. a1 i texten