Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om uttagande av en engångsskatt på förmögenhet.

1945-06-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:55, Betänkande i anledning av väckt motion om uttagande av en engångsskatt på förmögenhet.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr öö.

13

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1945 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

uttagande av en engångsskatt på förmögenhet.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 172,

av herr Hagberg i Luleå m. fl. Ilar hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att proposition örn uttagande av engångsskatt

på förmögenhet måtte framläggas i så god tid, att denna skatt kan

inarbetas i 1945/46 års finansplan».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Frågan örn införande av en engångsskatt å förmögenhet var föremål för

övervägande vid 1940 års lagtima riksdag i samband med behandlingen av

Kungl. Maj :ts proposition nr 185 med förslag till förordning om värnskatt

för budgetåret 1940/41. Berörda förslag hade utarbetats på grundval av en

av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet verkställd utredning örn

avvägningen av den direkta statsbeskattningen för samma budgetår. Beträffande

frågan, i vilken utsträckning merbeskattning borde uttagas i form av

skärpt förmögenhetsbeskattning, anförde de sakkunniga följande:

»Då de sakkunniga såsom resultat av sina överläggningar nu förorda, att

värnskatten även för nästa budgetår helt uttages i anslutning till inkomst- och

förmögenhetsskatten, och att alltså liksom innevarande budgetår den särskilda

förmögenhetsskatten lämnas orubbad, har detta icke sin grund i någon

uppfattning örn att förmögenheten skulle vara mindre lämplig såsom underlag

för en krisartad beskattning. Åtskilliga svårigheter äro emellertid förbundna

med avvägningen av en värnskatt på förmögenhet, örn denna liksom

fallet synes bliva med värnskatten på inkomst skulle behöva uttagas under

Hera år. Starka skäl tala däremot för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna

synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få karaktären

av ett engångsoffer. Därmed torde emellertid följa, att ett visst uppskov

med utformningen av en värnskatt på förmögenhet får tagas i övervägande.

Sålunda har anförts att en förmögenhetsskatt av bär åsyftade storleksordning

icke bör uttagas samtidigt med en sådan skärpning av krisbeskattningen

i övrigt som nu överväges. Vikten av denna synpunkt bör erkännas

liksom även önskvärdheten av att skatten uttages vid en sådan tidpunkt

och på ett sådant sätt, att olägenheterna för näringslivet och de enskilda

medborgarna icke bliva alltför stora. Ovissheten även om den närmaste

framtiden synes emellertid vara så stor, och utvecklingen av det allmännas

behov därför så oberäknelig, att bestämda uttalanden örn tidpunkten böra

undvikas. Ett avgörande skäl för uppskov synes emellertid vara, att det rim
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

liga omfånget av en dylik förmögenhetsskatt icke för närvarande kan bedömas,

eftersom detta omfång måste röna inflytande av krisperiodens längd och

de samlade krisutgifternas storlek. Under sådana förhållanden finnes icke

heller tillräcklig anledning att redan nu gå in på de olika frågor, som vid

utformningen av en engångsskatt på förmögenhet måste upptagas till prövning.

»

I ovannämnda proposition nr 185 förklarade sig departementschefen kunna

instämma i den motivering, som de sakkunniga lämnat för förslaget örn

ett uppskov med uttagande av värnskatt i form av en särskild skatt å förmögenhet.

1940 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av propositionen nr

185 avgivna betänkande (nr 24) i detta ämne följande:

»Vad angår den i propositionen behandlade frågan om uttagande av värnskatt

i form av skärpt förmögenhetsbeskattning delar utskottet de sakkunnigas

uppfattning, att starka skäl tala för att låta det särskilda bidrag, som förmögenhetema

synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få

karaktären av ett engångsoffer. I nuvarande läge är det emellertid icke möjligt

att bedöma det rimliga omfånget av en dylik förmögenhetsskatt. På

grund härav och då skatten i fråga bör uttagas vid en sådan tidpunkt och på

ett sådant sätt, att olägenheterna av skatten för näringslivet och de enskilda

medborgarna icke bliva alltför stora, anser sig utskottet böra förorda förslaget

om uppskov med uttagande av särskild värnskatt å förmögenhet.»

Till fullgörande av offentligt uppdrag att såsom sakkunnig inom finansdepartementet

biträda med utarbetande av förslag till beredskapsåtgärder på

det skattepolitiska området överlämnade professor Erik Lindahl den 5 december

1942 till chefen för finansdepartementet en promemoria angående

förutsättningarna för och verkningarna av en engångsskatt å förmögenhet i

Sverige (SOU 1942:52). I berörda promemoria hade såsom utgångspunkt

vid utformningen av en sådan engångsskatt antagits, att dylik skatt i genomsnitt

borde uppgå till 10 procent av den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstege 20 000 kronor.

Sedermera har frågan örn införande av en engångsskatt å förmögenhet vid

flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, nämligen åren 1943

och 1944.

Vid 1943 års riksdag väckta motioner i detta ämne avslogos av riksdagen

på hemställan av samma års bevillningsutskott. Någon närmare motivering

för sitt ställningstagande lämnade utskottet icke.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion, 11: 383, hemställdes, att riksdagen

måtte besluta att av förmögenheter å minst 20 000 kronor uttaga en extra

förmögenhetsskatt i enlighet med riktlinjerna i den av professor E. Lindahl

år 1942 utarbetade promemorian.

1944 års bevillningsutskott, som avstyrkte bifall till motionen, anförde i

sitt betänkande, nr 34, i nu förevarande hänseende bland annat följande:

»I motionen II: 383 har yrkats, att av förmögenheter å minst 20 000 kronor

måtte uttagas en extra förmögenhetsskatt av genomsnittligt 10 procent. Med

anledning härav får utskottet anföra följande. Av den ovan lämnade redogörelsen

framgå de synpunkter, som vid 1940 års riksdag lades på frågan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

15

om det bidrag, förmögenhetsägare borde lämna till täckande av kristidens

utgifter. Utskottet anser dessa synpunkter i det väsentliga fortfarande äga

giltighet. Visserligen har eli förändrat läge såtillvida inträtt, att de av kriget

förorsakade statsutgifterna stigit till en oväntad höjd och därigenom framtvingat

påläggande av en skattebörda av både direkt och indirekt natur, som

vid krigets början knappast hade förutsetts. Den omständigheten, att andra

skatteformer så hårt anlitats, synes emellertid icke utgöra ett tillräckligt motiv

för att fritaga förmögenhetema från att till fullo bära sin som skälig ansedda

anpart av de ökade bördor kristiden pålägger.

Vid den nu gällande särskilda skatten å förmögenhet är ett skattefritt minimum

av 20 000 kronor bestämt, och i professor Lindahls promemoria liksom

även i förevarande motion lia också förmögenheter ej överstigande

nämnda belopp ansetts böra fritagas från den ifrågasatta engångsskatten.

Ehuru utskottet för närvarande saknar skäl att närmare ingå på frågan, hur

en skatt av förevarande slag bör utformas, finner sig utskottet dock böra

såsom sin mening framhålla, att ett väsentligt högre minimum måste förutsättas

än ovan nämnda belopp. Att det här endast kan vara fråga om den

behållna förmögenheten och icke, som i vissa diskussionsinlägg angivits,

skattskyldigs tillgångar utan avdrag för skulder torde ej behöva närmare

utvecklas.

Vid uttagande av ett s. k. engångsoffer ur förmögenheterna måste vidare

enligt utskottets uppfattning beaktas, att skattebefrielse kan vara motiverad

även i vissa fall, då förmögenheten överstiger det minimibelopp, som kan

komma att bestämmas för skattskyldighetens inträdande. Sålunda synas

ägare av förmögenheter till belopp något överstigande fastställt minimibelopp

böra fritagas från skattskyldighet, därest förmögenheten utgör en viktig

faktor i deras försörjning.

I samband med ett bedömande av här föreliggande beskattningsspörsmål

synes böra övervägas, huruvida icke genom en sådan belastning av de mera

bärkraftiga skattedragarna någon lättnad kan beredas i den övriga beskattningen

för de svagare skattedragarna. En mängd spörsmål resa sig givetvis

rörande en sådan skatts utformning, därvid olika omständigheter måste beaktas.

Olika synpunkter kunna även göra sig gällande rörande den lämpligaste

tidpunkten för uttagande av en engångsskatt å förmögenhet, likaså

angående skattens utgörande i flera etapper m. fl. frågor. För bedömandet av

ovannämnda spörsmål är enligt utskottets mening en ytterligare utredning erforderlig.

Vid denna utredning kan det för övrigt uppenbarligen icke vara

uteslutet, att även andra former för förmögenheternas tillskott än ett engångsoffer

komma till omprövning.

Av nu anföi-da skäl anser sig utskottet böra avstyrka bifall till det i motionen

11:383 framställda yrkandet.»

I enlighet med utskottets hemställan avslogs motionen av riksdagen.

1 den nu föreliggande motionen har anförts bland annat, att ett av de

år 1940 kraftigast betonade skälen för ett uppskjutande av engångsskatten

på förmögenhet varit, att skatten borde upptagas vid en sådan tidpunkt och

på ett sådant sätt, att olägenheterna för näringslivet och de enskilda medborgarna

icke bleve alltför stora. På grund av det ekonomiska lägets och

framför allt de ekonomiska framtidsutsikternas förändringar måste nu samma

hänsyntagande anses motivera, att den avsedda engångsskatten uttoges

så snar! som möjligt. I professor Lindahls promemoria hade påpekals, att en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Utskottet.

gångsskatten hade ett påtagligt konjunkturdämpande inflytande samt att,

därest kriget fortsatte ännu år 1944, en nämnda år upptagen engångsskatt

också kunde motiveras som ett led i en skärpt konjunktur- och prisstabiliserande

politik.

Enligt ett uttalande av finansministern i bilaga till årets statsverksproposition

talade sannolikheten för att man borde räkna med att Sverige, efter

utgången av en första period med väsentligt nedskuren varuhandel med utlandet,

kunde påräkna att få en utpräglad högkonjunktur inom vissa avexportindustrierna.

Därefter väntades allmänt en period av dåliga konjunkturer.

Ur skilda synpunkter måste det riktiga vara att uttaga den avsedda

engångsskatten under den väntade högkonjunkturperioden. Då uppnåddes

en konjunkturdämpande verkan. Ett uttagande av engångsskatten under den

därefter väntade depressionsperioden ansåges däremot få en krisskärpande

verkan. Liknande synpunkter hade framhållits exempelvis av professor Gunnar

Myrdal i ett anförande under 1944 års riksdags höstsession.

Ett annat skäl för uppskov med uttagande av engångsskatten, som år

1940 mycket starkt betonats, hade varit, att det då icke varit möjligt att

bedöma det rimliga omfånget av skatten. Även i detta avseende torde förutsättningarna

nu ha väsentligen förändrats. Utöver de argument, som på denna

punkt återfunnes redan i professor Lindahls promemoria, vore ytterligare

att anföra, att förskjutningarna i förmögenhetsställningen under kriget nu

rätt väl kunde överblickas samt att uttagandet av skatten med det snaraste

ej behövde utesluta en fullständigare korrigering efter kriget av de inträdda

förskjutningarna i förmögenhetsfördelningen. Olika skatteformer stöde därvid

till buds.

Läget kunde sammanfattningsvis sägas vara sådant, att, örn den avsedda

engångsskatten ej uttoges under något av de närmaste budgetåren, densamma

troligen måste uppskjutas på obestämd tid. Under sådana förhållanden

borde denna skatt inarbetas i 1945/46 års finansplan.

I den föreliggande motionen II: 172 har yrkats, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av proposition

angående uttagande av en engångsskatt på förmögenhet.

Utskottet får i anledning härav erinra örn att, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, den i motionen berörda frågan varit föremål för övervägande

vid 1940 års lagtima riksdag i samband med behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 185 med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret

1940/41. Nämnda förslag hade utarbetats på grundval av en av sakkunniga

inom finansdepartementet verkställd utredning örn avvägningen av

den direkta statsbeskattningen för samma budgetår. Beträffande frågan, i vilken

utsträckning ökad skatt borde uttagas i form av skärpt förmögenhetsbeskattning,

yttrade de sakkunniga bland annat, att den omständigheten att

den särskilda förmögenhetsskatten i de sakkunnigas förslag lämnats orubbad

icke hade sin grund i någon uppfattning örn att förmögenheten skulle

vara mindre lämplig såsom underlag för en krisartad beskattning. De sak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

17

kunniga 1''unno emellertid åtskilliga svårigheter vara förbundna med avvägningen

av en värnskatt på förmögenhet, om denna liksom fallet syntes bliva

med värnskatten på inkomst skulle behöva uttagas under flera år. Starka

skäl talade däremot för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna

syntes böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få karaktären av

ett engångsoffer. Därav ansågs följa, att ett visst uppskov med utformningen

av en värnskatt på förmögenhet finge tagas i övervägande. Ett avgörande

skäl för sådant uppskov funno de sakkunniga vara, alt det rimliga omfånget

av en dylik förmögenhetsskatt icke för det dåvarande kunde bedömas, eftersom

detta omfång måste röna inflytande av krisperiodens längd och de

samlade krisutgiftemas storlek.

I ovannämnda proposition förklarade sig departementschefen kunna instämma

i den motivering, som de sakkunniga lämnat för förslaget örn ett

uppskov med uttagande av värnskatt i form av en särskild skatt å förmögenhet.

1940 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen avgivna,

av riksdagen godkända betänkande nr 24, att utskottet delade de sakkunnigas

uppfattning att starka skäl talade för att låta det särskilda bidrag,

som förmögenheterna syntes böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter,

få karaktären av ett engångsoffer. Då skatten i fråga borde uttagas

vid en sådan tidpunkt och på ett sådant sätt, att olägenheterna av densamma

för näringslivet och de enskilda medborgarna icke bleve alltför stora, ansåge

sig utskottet böra förorda förslaget örn uppskov med uttagande av särskild

värnskatt å förmögenhet. Detta uttalande av utskottet var enhälligt.

Sedan dess har frågan örn införande av en engångsskatt på förmögenhet i

anledning av motionsvis framställda yrkanden varit under behandling i riksdagen

vid flera tillfällen, senast vid 1944 års riksdag. Vid nämnda riksdag

yrkades i väckt motion uttagande av en extra förmögenhetsskatt av genomsnittligt

10 procent av förmögenheter å minst 20 000 kronor. På hemställan

av 1944 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr

34 avslogs motionen av riksdagen. Utskottet yttrade emellertid i nämnda

betänkande bland annat, att de synpunkter, som vid 1940 års riksdag lagts

på förevarande fråga, i det väsentliga fortfarande ägde giltighet. Visserligen

hade ett förändrat läge såtillvida inträtt, att de av kriget förorsakade statsutgifterna

stigit till en oväntad höjd och därigenom framtvingat påläggande

av en skattebörda av både direkt och indirekt natur, som vid krigets

början knappast hade förutsetts. Den omständigheten, att andra skatteformer

så hårt anlitats, syntes emellertid utskottet icke utgöra ett tillräckligt motiv

för att fritaga förmögenheterna från alt till fullo bära sin som skälig ansedda

anpart av de ökade bördor kristiden pålade. För bedömandet av ifrågavarande

beskattningsspörsmål fann utskottet en ytterligare utredning erforderlig.

Utskottet framhöll vidare, att det vid denna utredning uppenbarligen

icke vore uteslutet att även andra former för förmögenhetemas tillskott

än ett engångsoffer koinme till omprövning.

lii han;/ till riksdagens [jrotokoll 1945. 7 saini. Nr 54—56. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Av vad ovan anförts rörande den föreliggande frågans tidigare behandling

torde framgå, att vid 1940 års lagtima riksdag någon meningsskiljaktighet

icke varit rådande om den principiella sidan av denna fråga. Såväl departementschefen

som 1940 års bevillningsutskott ansågo i likhet med de sakkunniga,

att förmögenheterna borde underkastas en skärpt beskattning för

erhållande av bidrag till täckning av krisperiodens utgifter. Då det emellertid

icke ansågs möjligt att i dåvarande läge bedöma omfånget av en dylik förmögenhetsskatt,

förordades uppskov med uttagande av denna skatt.

Under de senare åren har frågan om införande av en engångsskatt på förmögenhet

vid upprepade tillfällen berörts i den allmänna diskussionen och

därvid föranlett starka meningsbrytningar. Därjämte har denna fråga i

anledning av väckta motioner flera gånger behandlats av riksdagen, varvid

ett ställningstagande till densamma emellertid uppskjutits. Det skäl, som vid

1940 års riksdag närmast åberopats till förmån för ett uppskov med frågans

avgörande, nämligen att omfånget av den ifrågavarande förmögenhetsskatten

icke kunde bedömas, har därvid tillmätts väsentlig betydelse.

Såsom förhållandena utvecklat sig, är emellertid läget numera ett helt

annat. Sedan krigstillståndet i Europa upphört, torde enligt utskottets mening

förutsättningar för ett ställningstagande till frågan om införande av en

speciell förmögenhetsbeskattning av förevarande slag få anses vara för

handen. Utskottet finner fördenskull, att en slutlig omprövning av frågan

nu bör ske. För egen del ansluter sig utskottet till den principiella uppfattning,

som i ifrågavarande hänseende kommit till uttryck vid 1940 års lagtima

riksdag, och anser sålunda, att förmögenheterna i en eller annan form böra

lämna sina särskilda bidrag till täckning av krisperiodens utgifter. För frågans

närmare bedömande torde emellertid, såsom 1944 års bevillningsutskott

jämväl uttalat, en ytterligare utredning vara erforderlig. Vid denna utredning

bör beaktas vad 1944 års bevillningsutskott i sitt ovannämnda, av riksdagen

godkända betänkande anfört. Enligt utskottets mening bör Kungl. Majit snarast

möjligt föranstalta om en sådan utredning.

Såsom framgår av vad ovan nämnts, fann 1944 års bevillningsutskott icke

uteslutet, att vid utredningen även andra former för förmögenheternas tillskott

än ett engångsoffer kunde komma under omprövning. Utskottet finner

för egen del det vara angeläget, att en sådan ompi’övning sker. Givetvis anser

sig utskottet icke kunna yttra sig närmare angående den form av skatt

på förmögenhet som bör väljas. Av de beskattningsformer, som kunna tagas

under närmare övervägande vid den av utskottet nu föreslagna utredningen,

vill utskottet emellertid såsom exempel nämna en utbyggnad av arvsskatten

och av den särskilda skatten å förmögenhet.

Utredningen bör enligt utskottets mening äga rum så skyndsamt, att ifrågavarande

spörsmål kan upptagas till bedömande samtidigt med efterkrigsplaneringskommissionens

väntade förslag rörande samtliga aktuella finansproblem

eller i varje fall till nästkommande års riksdag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55. 19

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 172 av herr

Hagberg i Luleå m. fl. om uttagande av en engångsskatt på

förmögenhet i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville snarast möjligt föranstalta örn en utredning rörande

de former, under vilka förmögenhetema böra bidraga till

täckning av under krisperioden uppkomna utgifter.

Stockholm den 14 juni 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl, friherre De

Geer, Frans Ericson, Velander, Heuman, Ramberg, Rosander* och Wehtje*, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Orgard, Falk, Olson i Göteborg och Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Elon Andersson, friherre De Geer, Velander, Wehtje, Hagberg

i Malmö, Hammarlund, Sandberg, Olson i Göteborg och Vigelsbo, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I den föreliggande motionen lii 172 har yrkats, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om framläggande av proposition

angående uttagande av en engångsskatt på förmögenhet.

Utskottet får i anledning därav erinra örn att frågan om uttagande av en

engångsskatt på förmögenhet varit föremål för utredning av professor E.

Lindahl, som den 5 december 1942 till chefen för finansdepartementet avlämnade

en promemoria i ärendet. Sedermera har frågan av riksdagen prövats

åren 1943 och 1944, då i ämnet väckta motioner avstyrktes av sagda

års bevillningsutskott och avslogos av riksdagen. Den utredning, som sålunda

företagits, och den diskussion i frågan, som i anledning därav förekommit,

har givit vid handen att en engångsskatt på förmögenhet, som i motionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

ifrågasatts, icke lämpligen låter sig genomföras. Bortsett från de skattetekniska

svårigheterna har även skattens statsfinansiella betydelse visat sig

bliva relativt ringa i förhållande till de olägenheter, som skulle bliva förbundna

med dess införande. Särskilt för näringslivet, som nu behöver tillvarataga

och utnyttja alla sina resurser för att möta de påfrestningar, som

det osäkra framtidsläget kan komma att vålla, skulle en engångsskatt kunna

få mycket menliga följder. Även den ovisshet, som består så länge möjligheten

av en engångsskatt hålles öppen, kan icke minst i nuvarande läge befaras

bli till skada. Frågan om en engångsbeskattning av förmögenhet synes

därför kunna avföras från dagordningen och utskottet anser sig följaktligen

böra avstyrka bifall till den väckta motionen.

Huruvida förmögenheterna skäligen böra på annat sätt än som här ifrågasatts

tagas i anspråk för täckning av kristidens utgifter anser sig utskottet

i detta sammanhang ej böra uttala sig om. Ett aktualiserande av spörsmålet

därom måste enligt utskottets förmenande vara grundat på trängande statsfinansiella

skäl. Därest frågor av sådan innebörd komma att upptagas till

prövning får icke heller bortses ifrån att den ökning av skattebördan, som

de av kriget föranledda statsutgifterna vållat, hårt drabbat jämväl ägare av

förmögenhet, och det kan starkt ifrågasättas om icke förmögenheterna därigenom

fått till fullo bära sin skäliga anpart av de bördor, som kristiden pålagt.

Enligt utskottets mening har i detta avseende inträffat en ovedersäglig

förändring av läget sedan frågan örn en engångsbeskattning av förmögenhet

först restes vid 1940 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 172 av herr Hagberg i Luleå m. fl. örn

uttagande av en engångsskatt på förmögenhet icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:506 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner ann undantagande från skatteplikt av viss ersättning, som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse av a1 i texten