Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.

1945-11-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 8 november 1945 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående uppskattning

av värdet å svenska statens sparobligationer

vid förmögenhetsbeskattning.

I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 345, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.

Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Angående vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

De s. k. sparobligationerna ha hittills av riksgäldskontoret utgivits i tre

emissioner. Obligationer av den första emissionen började säljas i januari

1940, obligationer av den andra i december 1941 och obligationer av den

tredje i juli 1945. Löptiden för obligationerna är beträffande de första och

tredje emissionerna sex år samt beträffande den andra emissionen 6 V2 år.

Löptiden räknas från den första dagen i det kvartal, varunder vederbörande

obligation försålts, och de tidigast sålda obligationerna förfalla sålunda till

inlösen den 1 januari 1946. Av de båda första emissionerna lia obligationer

till ett sammanlagt värde av inemot 100 milj. kronor försålts.

Sparobligation löper formellt utan ränta. I stället för att ränta utbetalas,

inlöses obligationen efter minst ett års innehav med belopp, som överskjuter

inköpspriset, därvid denna skillnad mellan inköpspris och inlösningsvärde

varierar alltefter tiden för innehavet. Efter löptidens slut inlöses obligationen

till sitt högsta inlösningsvärde. Inköpspris resp. högsta inlösningsvärde utgöra

för obligationer av första och andra emissionen 10—12:50 kronor (denna

valör linnes endast i andra emissionen), 20—25 kronor, 40—50 kronor, 80—

100 kronor och 400—500 kronor. Motsvarande siffror för obligationer av

Mimny till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 60.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

tredje emissionen äro 10—12 kronor, 25—30 kronor, 50—60 kronor, 100—120

kronor samt 500—600 kronor.

Flera sparobligationer må samtidigt inköpas, men en och samma persons

innehav av obligationer må icke överstiga visst av riksgäldskontoret fastställt

högsta belopp, som numera utgör 1 600 kronors inköpsvärde.

Ägare av sparobligationer ha hittills åtnjutit betydande lättnader i skattehänseende.

Sålunda stadgas i förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om

viss skattefrihet beträffande svenska statens sparobligationer, att belopp, som

vid inlösen av dylika obligationer erhållits utöver inköpspriset, vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke

skall utgöra skattepliktig inkomst samt att obligationerna vid uppskattning

av förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skola upptagas till inköpspriset.

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande:

»Vid införandet av den låneform, som sparobligationerna representera,

framhölls att låneformen var avsedd för småspararna. För att undvika att

denna kategori av skattskyldiga komme att åläggas en deklarationsskyldighet,

som icke kunde väntas bliva allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd,

befanns det befogat att medgiva skattefrihet för den mot avkastningen

å obligationerna svarande värdestegringen under innehavet. De inkomster,

som därigenom skulle befrias från beskattning, ansågos bliva av förhållandevis

ringa omfattning.

Som av det förut sagda framgår synas emellertid sparobligationerna lia

blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare, för vilka skattefriheten

på grund av den progressiva beskattningen innebär en särskilt stor

förmån. Höjningen av maximibeloppet för viss persons innehav av obligationer

samt den år 1942 genomförda skattehöjningen ha vidare medfört, att

skattefriheten numera fått större betydelse ur statsfinansiell synpunkt än

tidigare.

Med hänsyn till det nu anförda synes det knappast motiverat att vid en

förlängning av sparobligationernas löptid bibehålla den hittills gällande

skattefriheten för inkomst av dylika obligationer. Detta medför i sin tur att

skattefrihet ej heller bör medgivas för nya obligationer, som därefter utfärdas.

Det bör i detta sammanhang även framhållas, att borttagande av skattefriheten

skulle möjliggöra en ytterligare höjning av maximibeloppet för innehav

av sparobligationer, varigenom låneformen skulle vinna i betydelse.

Jag förordar på grund av det anförda, att den skattefrihet för skillnaden

mellan inlösningsvärdet och inköpspriset för sparobligation, som hittills förelegat,

borttages. Beträffande hittills utfärdad obligation, för vilken löptiden

förlänges utan att mot värdeökningen svarande belopp utbetalas, bör skatteplikten

därvid gälla skillnaden mellan inlösningsvärdet efter förlängningstidens

slut samt inlösningsvärdet vid utgången av den ursprungliga löptiden.

Skatteplikten bör såväl i fråga örn nya obligationer som obligationer, för vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

3

löptiden förlänges, inträda då den mot avkastningen svarande värdestegringen

utbetalas, dock senast vid löptidens respektive den förlängda löptidens slut.

Vad angår förmögenhetsbeskattningen har bestämmelsen att sparobligation

skall upptagas till inköpspriset tillkommit av praktiska skäl. Det synes

lämpligt att bibehålla denna bestämmelse, därvid dock, örn vid förlängning

av löptiden för förut skattefri obligation värdestegringen skall innestå, som

värde bör upptagas inlösningsvärdet vid förlängningstidens början och icke

det ursprungliga inköpspriset.

Det torde böra ankomma på riksgäldskontoret att ombesörja att obligationsinnehavarna,

i den mån så lämpligen kan ske, erhålla meddelande om de

ändrade beskattningsreglerna.

De ifrågasatta ändringarna synas böra åvägabringas genom att förordningen

den 18 oktober 1940 upphäves och en särskild förordning angående

uppskattning av värdet å sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning utfärdas.

I särskilda övergångsbestämmelser bör därvid föreskrivas, att den

äldre förordningen fortfarande skall gälla beträffande obligationer, som utfärdats

före den 1 januari 1946, då den nya förordningen torde böra träda

i kraft, dock endast såvitt angår obligationernas ursprungliga löptid. Vad

angår äldre obligation, för vilken löptiden förlängts, synes i övergångsbestämmelserna

böra stadgas, att allenast skillnaden mellan inlösningsvärdet vid tiden

för förlängningen och ursprungliga inköpspriset skall vara undantagen

från inkomstbeskattning samt att, därest förlängningen sker under villkor att

jämväl mot denna skillnad svarande belopp skall innestå, obligationen vid

förmögenhetsbeskattning skall upptagas till nyssnämnda inlösningsvärde.»

Genom förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om viss skattefrihet Utskottet.

beträffande svenska statens sparobligationer har medgivits skattefrihet för

den mot avkastningen å dylika obligationer svarande värdestegringen under

tiden för innehavet. Vidare har genom nämnda förordning föreskrivits, att

vid förmögenhetsbeskattningen sparobligationer skola upptagas till ett värde,

motsvarande deras inköpspris.

Den sålunda medgivna skattefriheten vid inkomstbeskattningen har motiverats

därmed att den låneform, som sparobligationerna representerade, vore

avsedd för småspararna samt att det borde undvikas att denna kategori av

skattskyldiga komme att åläggas en deklarationsskyldighet, som icke kunde

väntas bliva allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd. Det med avseende

å förmögenhetsbeskattningen lämnade medgivandet att upptaga sparobligationerna

till inköpspris har föranletts av en önskan att underlätta

deklarationsskyldighetens fullgörande.

I den föreliggande propositionen har föreslagits, att den skattefrihet vid

inkomstbeskattningen för skillnaden mellan inlösningsvärdet och inköpspriset

för sparobligation, som hittills förelegat, skall borttagas beträffande obligation,

utfärdad (d. v. s. försåld) efter innevarande års utgång. Med avseende

å före nämnda tidpunkt utfärdad obligation skola bestämmelserna i 1940

års förordning fortfarande gälla, såvitt angår obligationens ursprungliga löptid.

Förlänges löptiden för en obligation av sistnämnda slag utan att mot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

värdeökningen svarande belopp utbetalas, skall dock skillnaden mellan inlösningsvärdet

efter förlängningstidens slut och inlösningsvärdet vid utgången

av den ursprungliga löptiden vara underkastad skatteplikt. Bestämmelsen att

vid förmögenhetsbeskattningen sparobligation skall upptagas till inköpspriset

har däremot ansetts kunna bibehållas, dock med den ändringen att, om

vid förlängning av löptiden för en obligation av ifrågavarande slag värdestegringen

skall innestå, såsom värde bör upptagas inlösningsvärdet vid förlängningstidens

början och icke det ursprungliga inköpsvärdet.

Till stöd för det sålunda föreslagna upphävandet av skattefriheten för inkomst

av sparobligationer har departementschefen anfört bland annat, att

sparobligationerna numera blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare,

för vilka skattefriheten på grund av den progressiva beskattningen

innebure en särskilt stor förmån. Ett borttagande av skattefriheten

skulle vidare möjliggöra en höjning av maximibeloppet för innehav av

sparobligationer, vilket belopp för närvarande utgjorde 1 600 kronors inköpsvärde.

Denna låneform skulle därigenom vinna i betydelse.

Sparobligationer lia hittills av riksgäldskontoret utgivits i tre emissioner,

nämligen av år 1940 (första emissionen), av år 1941 (andra emissionen) och

av år 1945 (tredje emissionen). Enligt utskottets mening bör den nu medgivna

skattefriheten för inkomst av sparobligationer icke äga tillämpning

med avseende å någon ytterligare emission av sådana obligationer. Därest

obligationer av 1945 års emission skulle av riksgäldskontoret försäljas

även efter 1946 års ingång, anser dock utskottet, att dessa obligationer

icke böra undantagas från nämnda skattefrihet. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang uttala såsom sin uppfattning, att den genom 1940

års förordningi medgivna skattefriheten bör upphöra så snart detta lämpligen

kan ske. Örn det skulle anses lämpligt, att denna låneform även i fortsättningen

kommer till användning, böra enligt utskottets mening de nya

obligationerna erhålla ett från de äldre avvikande utseende eller eljest åtgärder

vidtagas, så att förväxling av de olika slagen av obligationer i möjligasie

mån undvikes. Likaså finner utskottet önskvärt, afl nödiga anvisningar lämnas

till ledning vid fullgörande av deklarationsplikten för skattepliktig inkomst

av sparobligationer. En sådan anordning har enligt vad utskottet inhämtat

ej heller varit för riksgäldskontoret främmande.

Mot det i propositionen framlagda förslaget att skattefriheten för inkomst

av sparobligationer skall, därest en före den 1 januari 1946 utfärdad obligation

erhåller förlängd löptid, borttagas för tiden efter förlängningen, måste

utskottet uttala betänkligheter. Det bör nämligen uppmärksammas, att

den år 1940 utfärdade förordningen om ifrågavarande skattefrihet icke

givits begränsad giltighetstid. Innehavare av under denna tid utfärdade

sparobligationer synas fördenskull haft berättigad anledning antaga, att

skattefriheten varit avsedd att bibehållas under hela den tid, dessa obligationer

äro gällande. Vid bifall till propositionen skulle, därest en sparobligation

erhåller förlängd löptid, obligationens avkastning under viss del av

löptiden vara skattefri men under den återstående löptiden vara underkas
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

5

tad beskattning. En sådan anordning finner utskottet icke lämplig. Härtill

kommer att bestämmelserna i 1940 års förordning finnas intagna i texten

till de hittills utfärdade sparobligationsböckerna. Därest föreskrifter skulle

utfärdas om uppvisande av sparobligationsböckerna för vidtagande av ändring

härutinnan, skulle detta innebära en synnerligen omfattande procedur

och sådana föreskrifter lära knappast kunna leda till någon mera allmän efterföljd.

Skulle skattefrihetens borttagande tillkännagivas genom kungörelser

i dagspressen, torde detta säkerligen icke av alla därav berörda uppmärksammas.

Härav skulle följa att deklarationsskyldigheten i ett stort antal

fall icke komme att bliva rätteligen fullgjord. Med hänsyn till vad sålunda

anförts och då ur beskattningssynpunkt skattefriheten för nu ifrågavarande

obligationer icke kan anses vara av mera avsevärd betydelse, anser

utskottet tillräckliga skäl saknas för borttagande i föreslagen omfattning av

skattefriheten för inkomst av sådana sparobligationer, som utfärdats före utgången

av år 1945.

I delta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla, att — därest en

förlängning av löptiden för före sistnämnda tidpunkt utfärdade sparobligationer

skulle ske samt skattefriheten för inkomst av sådana obligationer i

enlighet med vad utskottet ovan anfört bibehållas för tiden efter förlängningen

— någon höjning av maximibeloppet för innehav av vid inkomstbeskattningen

skattefria sparobligationer utöver 1 600 kronors inköpsvärde och

därå under innehavstiden inträffad värdestegring enligt utskottets mening

icke bör äga rum.

Vad angår det i propositionen framlagda förslaget angående värdet å sparobligation

vid förmögenhetsbeskattningen har utskottet intet att erinra mot

samma förslag.

I författningstekniskt hänseende innebär utskottets förslag den ändringen

i det i propositionen framlagda förslaget till författningstext, att den därvid

fogade övergångsbestämmelsen erhåller annan lydelse än i propositionen föreslagits.

Enligt den av utskottet förordade formuleringen av övergångsbestämmelsen

skall 1940 års förordning örn viss skattefrihet beträffande svenska

statens sparobligationer efter den 1 januari 1946 fortfarande gälla beträffande

obligationer av emission, som utgivits år 1945 eller tidigare (första—

tredje emissionerna). Förlänges löptiden för sådan obligation under villkor,

att belopp, varmed obligationens inlösningsvärde vid tiden för förlängningen

överstiger inköpspriset för densamma, skall innestå, skall obligationen därefter

vid förmögenhetsbeskattning upptagas till nyssnämnda inlösningsvärde.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 345 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens

sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.

Härigenom förordnas, att vid uppskattning av förmögenhet enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svenska statens sparobligationer

skola upptagas till inköpspriset.

Denna förordning träder i kraft den

Genom denna förordning upphäves

förordningen den 18 oktober 1940

(nr 877) örn viss skattefrihet beträffande

svenska statens sparobligationer.

Sistnämnda förordning skall

dock fortfarande gälla beträffande

före den 1 januari 1946 utfärdade

obligationer, såvitt angår obligationernas

ursprungliga löptid. Förlänges

löptiden för sådan obligation, skall

allenast skillnaden mellan inlösningsvärdet

vid tiden för förlängningen

och inköpspriset vara undantagen

från inkomstbeskattning. Därest

förlängningen sker under villkor

att jämväl mot denna skillnad svarande

belopp skall innestå, skall obligationen

därefter vid förmögenhetsbeskattning

upptagas till nyssnämnda

inlösningsvärde.

1 januari 1946.

Genom denna förordning upphäves

förordningen den 18 oktober 1940

(nr 877) om viss skattefrihet beträffande

svenska statens sparobligationer.

Sistnämnda förordning skall dock

fortfarande gälla beträffande obligationer

av emission, som utgivits år

1945 eller tidigare (första—tredje

emissionerna). Förlänges löptiden

för sådan obligation under villkor

att belopp, varmed obligationens inlösningsvårde

vid tiden för förlängningen

överstiger inköpspriset för

densamma, skall innestå, skall obligationen

därefter vid förmögenhetsbeskattning

upptagas till nyssnämnda

inlösningsvärde.

Stockholm den 8 november 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark*, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,

friherre De Geer*, Ekman*, Frans Ericson, Björnsson, Carl Eric Ericsson* och Englund,

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hagberg i Malmö*, Björklund*, Olsson i

Gävle, Orgard, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd* och Fröderberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Björnsson, som anfört:

»Såsom framgår av utskottets yttrande önskar majoriteten, att skattefriheten

för inkomst av sparobligationer bör upphöra så snart så lämpligen kan

ske, och denna mening delar jag.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle skattefriheten upphöra vid utgången av

löptiden för obligationer, som utfärdats (försålts) före detta års utgång. Utskottsmajoriteten

anser emellertid, att skattefriheten skall kunna förlängas

för ytterligare en eller flera perioder örn 6 (6 Va) år, såframt en före år 1946

såld obligation konverteras genom förlängning av löptiden i motsvarande

mån. Utskottsmajoriteten synes rekommendera att så sker genom att hänvisa

till billighets- och skattetekniska skäl.

Något bärande rättsligt skäl kan enligt min mening icke anföras för en

sådan konvertering. När löptiden för en sparobligation utgått, har staten

mot obligationsinnehavaren ingen annan förpliktelse än att till honom utbetala

i obligationen angivet inlösningsbelopp. Om det anses önskvärt att konvertera

en sådan obligation, är det enligt min mening olämpligt att för utbyte

erbjuda någon av de 3 typer, som hittills försålts, och vilka enligt utskottsmajoritetens

mening skulle tillföra innehavaren skattefrihet. Om man

nämligen under år 1946 börjar med en dylik konvertering, synes rättvisan

rimligen kräva, att man fortsätter med en för obligationsägaren lika gynnsam

konvertering under följande 5 resp. 5 V2 år beträffande alla obligationer, som

sålts före år 1946; och när löptiden för de efter år 1945 sålda utbytesobligationerna

utgår, står man inför alldeles samma tekniska svårigheter som nu

att avveckla skattefriheten. Alla de skäl utskottets majoritet nu anfört för

konvertering med fortsatt skattefrihet kunna då anföras med samma tyngd

för ytterligare förlängning.

Enligt vad som upplysts under denna frågas utskottsbehandling lär det

ej möta några större tekniska svårigheter att av billighetsskäl förränta det

tillgodohavande en obligationsinnehavare får, när någon av hans obligationer

utlöper, för det fall, att han på grund av bristande kännedom om förfallotiden

skulle försumma att omedelbart göra sig sådant belopp tillgodo.

Med hänsyn till vad nu anförts får jag hemställa, att riksdagen måtte bi

falla Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 345.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:540 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens spar obligationer s. 1 i texten