Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.
1945-11-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
1
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 8 november 1945 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående uppskattning
av värdet å svenska statens sparobligationer
vid förmögenhetsbeskattning.
I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 345, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
uppskattning av värdet å svenska statens sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.
Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Angående vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
De s. k. sparobligationerna ha hittills av riksgäldskontoret utgivits i tre
emissioner. Obligationer av den första emissionen började säljas i januari
1940, obligationer av den andra i december 1941 och obligationer av den
tredje i juli 1945. Löptiden för obligationerna är beträffande de första och
tredje emissionerna sex år samt beträffande den andra emissionen 6 V2 år.
Löptiden räknas från den första dagen i det kvartal, varunder vederbörande
obligation försålts, och de tidigast sålda obligationerna förfalla sålunda till
inlösen den 1 januari 1946. Av de båda första emissionerna lia obligationer
till ett sammanlagt värde av inemot 100 milj. kronor försålts.
Sparobligation löper formellt utan ränta. I stället för att ränta utbetalas,
inlöses obligationen efter minst ett års innehav med belopp, som överskjuter
inköpspriset, därvid denna skillnad mellan inköpspris och inlösningsvärde
varierar alltefter tiden för innehavet. Efter löptidens slut inlöses obligationen
till sitt högsta inlösningsvärde. Inköpspris resp. högsta inlösningsvärde utgöra
för obligationer av första och andra emissionen 10—12:50 kronor (denna
valör linnes endast i andra emissionen), 20—25 kronor, 40—50 kronor, 80—
100 kronor och 400—500 kronor. Motsvarande siffror för obligationer av
Mimny till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 60.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
tredje emissionen äro 10—12 kronor, 25—30 kronor, 50—60 kronor, 100—120
kronor samt 500—600 kronor.
Flera sparobligationer må samtidigt inköpas, men en och samma persons
innehav av obligationer må icke överstiga visst av riksgäldskontoret fastställt
högsta belopp, som numera utgör 1 600 kronors inköpsvärde.
Ägare av sparobligationer ha hittills åtnjutit betydande lättnader i skattehänseende.
Sålunda stadgas i förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om
viss skattefrihet beträffande svenska statens sparobligationer, att belopp, som
vid inlösen av dylika obligationer erhållits utöver inköpspriset, vid taxering
till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke
skall utgöra skattepliktig inkomst samt att obligationerna vid uppskattning
av förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skola upptagas till inköpspriset.
Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har
departementschefen anfört följande:
»Vid införandet av den låneform, som sparobligationerna representera,
framhölls att låneformen var avsedd för småspararna. För att undvika att
denna kategori av skattskyldiga komme att åläggas en deklarationsskyldighet,
som icke kunde väntas bliva allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd,
befanns det befogat att medgiva skattefrihet för den mot avkastningen
å obligationerna svarande värdestegringen under innehavet. De inkomster,
som därigenom skulle befrias från beskattning, ansågos bliva av förhållandevis
ringa omfattning.
Som av det förut sagda framgår synas emellertid sparobligationerna lia
blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare, för vilka skattefriheten
på grund av den progressiva beskattningen innebär en särskilt stor
förmån. Höjningen av maximibeloppet för viss persons innehav av obligationer
samt den år 1942 genomförda skattehöjningen ha vidare medfört, att
skattefriheten numera fått större betydelse ur statsfinansiell synpunkt än
tidigare.
Med hänsyn till det nu anförda synes det knappast motiverat att vid en
förlängning av sparobligationernas löptid bibehålla den hittills gällande
skattefriheten för inkomst av dylika obligationer. Detta medför i sin tur att
skattefrihet ej heller bör medgivas för nya obligationer, som därefter utfärdas.
Det bör i detta sammanhang även framhållas, att borttagande av skattefriheten
skulle möjliggöra en ytterligare höjning av maximibeloppet för innehav
av sparobligationer, varigenom låneformen skulle vinna i betydelse.
Jag förordar på grund av det anförda, att den skattefrihet för skillnaden
mellan inlösningsvärdet och inköpspriset för sparobligation, som hittills förelegat,
borttages. Beträffande hittills utfärdad obligation, för vilken löptiden
förlänges utan att mot värdeökningen svarande belopp utbetalas, bör skatteplikten
därvid gälla skillnaden mellan inlösningsvärdet efter förlängningstidens
slut samt inlösningsvärdet vid utgången av den ursprungliga löptiden.
Skatteplikten bör såväl i fråga örn nya obligationer som obligationer, för vilka
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
3
löptiden förlänges, inträda då den mot avkastningen svarande värdestegringen
utbetalas, dock senast vid löptidens respektive den förlängda löptidens slut.
Vad angår förmögenhetsbeskattningen har bestämmelsen att sparobligation
skall upptagas till inköpspriset tillkommit av praktiska skäl. Det synes
lämpligt att bibehålla denna bestämmelse, därvid dock, örn vid förlängning
av löptiden för förut skattefri obligation värdestegringen skall innestå, som
värde bör upptagas inlösningsvärdet vid förlängningstidens början och icke
det ursprungliga inköpspriset.
Det torde böra ankomma på riksgäldskontoret att ombesörja att obligationsinnehavarna,
i den mån så lämpligen kan ske, erhålla meddelande om de
ändrade beskattningsreglerna.
De ifrågasatta ändringarna synas böra åvägabringas genom att förordningen
den 18 oktober 1940 upphäves och en särskild förordning angående
uppskattning av värdet å sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning utfärdas.
I särskilda övergångsbestämmelser bör därvid föreskrivas, att den
äldre förordningen fortfarande skall gälla beträffande obligationer, som utfärdats
före den 1 januari 1946, då den nya förordningen torde böra träda
i kraft, dock endast såvitt angår obligationernas ursprungliga löptid. Vad
angår äldre obligation, för vilken löptiden förlängts, synes i övergångsbestämmelserna
böra stadgas, att allenast skillnaden mellan inlösningsvärdet vid tiden
för förlängningen och ursprungliga inköpspriset skall vara undantagen
från inkomstbeskattning samt att, därest förlängningen sker under villkor att
jämväl mot denna skillnad svarande belopp skall innestå, obligationen vid
förmögenhetsbeskattning skall upptagas till nyssnämnda inlösningsvärde.»
Genom förordningen den 18 oktober 1940 (nr 877) om viss skattefrihet Utskottet.
beträffande svenska statens sparobligationer har medgivits skattefrihet för
den mot avkastningen å dylika obligationer svarande värdestegringen under
tiden för innehavet. Vidare har genom nämnda förordning föreskrivits, att
vid förmögenhetsbeskattningen sparobligationer skola upptagas till ett värde,
motsvarande deras inköpspris.
Den sålunda medgivna skattefriheten vid inkomstbeskattningen har motiverats
därmed att den låneform, som sparobligationerna representerade, vore
avsedd för småspararna samt att det borde undvikas att denna kategori av
skattskyldiga komme att åläggas en deklarationsskyldighet, som icke kunde
väntas bliva allmänt känd eller till sin innebörd rätt förstådd. Det med avseende
å förmögenhetsbeskattningen lämnade medgivandet att upptaga sparobligationerna
till inköpspris har föranletts av en önskan att underlätta
deklarationsskyldighetens fullgörande.
I den föreliggande propositionen har föreslagits, att den skattefrihet vid
inkomstbeskattningen för skillnaden mellan inlösningsvärdet och inköpspriset
för sparobligation, som hittills förelegat, skall borttagas beträffande obligation,
utfärdad (d. v. s. försåld) efter innevarande års utgång. Med avseende
å före nämnda tidpunkt utfärdad obligation skola bestämmelserna i 1940
års förordning fortfarande gälla, såvitt angår obligationens ursprungliga löptid.
Förlänges löptiden för en obligation av sistnämnda slag utan att mot
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
värdeökningen svarande belopp utbetalas, skall dock skillnaden mellan inlösningsvärdet
efter förlängningstidens slut och inlösningsvärdet vid utgången
av den ursprungliga löptiden vara underkastad skatteplikt. Bestämmelsen att
vid förmögenhetsbeskattningen sparobligation skall upptagas till inköpspriset
har däremot ansetts kunna bibehållas, dock med den ändringen att, om
vid förlängning av löptiden för en obligation av ifrågavarande slag värdestegringen
skall innestå, såsom värde bör upptagas inlösningsvärdet vid förlängningstidens
början och icke det ursprungliga inköpsvärdet.
Till stöd för det sålunda föreslagna upphävandet av skattefriheten för inkomst
av sparobligationer har departementschefen anfört bland annat, att
sparobligationerna numera blivit ett placeringsobjekt jämväl för större inkomsttagare,
för vilka skattefriheten på grund av den progressiva beskattningen
innebure en särskilt stor förmån. Ett borttagande av skattefriheten
skulle vidare möjliggöra en höjning av maximibeloppet för innehav av
sparobligationer, vilket belopp för närvarande utgjorde 1 600 kronors inköpsvärde.
Denna låneform skulle därigenom vinna i betydelse.
Sparobligationer lia hittills av riksgäldskontoret utgivits i tre emissioner,
nämligen av år 1940 (första emissionen), av år 1941 (andra emissionen) och
av år 1945 (tredje emissionen). Enligt utskottets mening bör den nu medgivna
skattefriheten för inkomst av sparobligationer icke äga tillämpning
med avseende å någon ytterligare emission av sådana obligationer. Därest
obligationer av 1945 års emission skulle av riksgäldskontoret försäljas
även efter 1946 års ingång, anser dock utskottet, att dessa obligationer
icke böra undantagas från nämnda skattefrihet. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang uttala såsom sin uppfattning, att den genom 1940
års förordningi medgivna skattefriheten bör upphöra så snart detta lämpligen
kan ske. Örn det skulle anses lämpligt, att denna låneform även i fortsättningen
kommer till användning, böra enligt utskottets mening de nya
obligationerna erhålla ett från de äldre avvikande utseende eller eljest åtgärder
vidtagas, så att förväxling av de olika slagen av obligationer i möjligasie
mån undvikes. Likaså finner utskottet önskvärt, afl nödiga anvisningar lämnas
till ledning vid fullgörande av deklarationsplikten för skattepliktig inkomst
av sparobligationer. En sådan anordning har enligt vad utskottet inhämtat
ej heller varit för riksgäldskontoret främmande.
Mot det i propositionen framlagda förslaget att skattefriheten för inkomst
av sparobligationer skall, därest en före den 1 januari 1946 utfärdad obligation
erhåller förlängd löptid, borttagas för tiden efter förlängningen, måste
utskottet uttala betänkligheter. Det bör nämligen uppmärksammas, att
den år 1940 utfärdade förordningen om ifrågavarande skattefrihet icke
givits begränsad giltighetstid. Innehavare av under denna tid utfärdade
sparobligationer synas fördenskull haft berättigad anledning antaga, att
skattefriheten varit avsedd att bibehållas under hela den tid, dessa obligationer
äro gällande. Vid bifall till propositionen skulle, därest en sparobligation
erhåller förlängd löptid, obligationens avkastning under viss del av
löptiden vara skattefri men under den återstående löptiden vara underkas
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
5
tad beskattning. En sådan anordning finner utskottet icke lämplig. Härtill
kommer att bestämmelserna i 1940 års förordning finnas intagna i texten
till de hittills utfärdade sparobligationsböckerna. Därest föreskrifter skulle
utfärdas om uppvisande av sparobligationsböckerna för vidtagande av ändring
härutinnan, skulle detta innebära en synnerligen omfattande procedur
och sådana föreskrifter lära knappast kunna leda till någon mera allmän efterföljd.
Skulle skattefrihetens borttagande tillkännagivas genom kungörelser
i dagspressen, torde detta säkerligen icke av alla därav berörda uppmärksammas.
Härav skulle följa att deklarationsskyldigheten i ett stort antal
fall icke komme att bliva rätteligen fullgjord. Med hänsyn till vad sålunda
anförts och då ur beskattningssynpunkt skattefriheten för nu ifrågavarande
obligationer icke kan anses vara av mera avsevärd betydelse, anser
utskottet tillräckliga skäl saknas för borttagande i föreslagen omfattning av
skattefriheten för inkomst av sådana sparobligationer, som utfärdats före utgången
av år 1945.
I delta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla, att — därest en
förlängning av löptiden för före sistnämnda tidpunkt utfärdade sparobligationer
skulle ske samt skattefriheten för inkomst av sådana obligationer i
enlighet med vad utskottet ovan anfört bibehållas för tiden efter förlängningen
— någon höjning av maximibeloppet för innehav av vid inkomstbeskattningen
skattefria sparobligationer utöver 1 600 kronors inköpsvärde och
därå under innehavstiden inträffad värdestegring enligt utskottets mening
icke bör äga rum.
Vad angår det i propositionen framlagda förslaget angående värdet å sparobligation
vid förmögenhetsbeskattningen har utskottet intet att erinra mot
samma förslag.
I författningstekniskt hänseende innebär utskottets förslag den ändringen
i det i propositionen framlagda förslaget till författningstext, att den därvid
fogade övergångsbestämmelsen erhåller annan lydelse än i propositionen föreslagits.
Enligt den av utskottet förordade formuleringen av övergångsbestämmelsen
skall 1940 års förordning örn viss skattefrihet beträffande svenska
statens sparobligationer efter den 1 januari 1946 fortfarande gälla beträffande
obligationer av emission, som utgivits år 1945 eller tidigare (första—
tredje emissionerna). Förlänges löptiden för sådan obligation under villkor,
att belopp, varmed obligationens inlösningsvärde vid tiden för förlängningen
överstiger inköpspriset för densamma, skall innestå, skall obligationen därefter
vid förmögenhetsbeskattning upptagas till nyssnämnda inlösningsvärde.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 345 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens
sparobligationer vid förmögenhetsbeskattning.
Härigenom förordnas, att vid uppskattning av förmögenhet enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svenska statens sparobligationer
skola upptagas till inköpspriset.
Denna förordning träder i kraft den
Genom denna förordning upphäves
förordningen den 18 oktober 1940
(nr 877) örn viss skattefrihet beträffande
svenska statens sparobligationer.
Sistnämnda förordning skall
dock fortfarande gälla beträffande
före den 1 januari 1946 utfärdade
obligationer, såvitt angår obligationernas
ursprungliga löptid. Förlänges
löptiden för sådan obligation, skall
allenast skillnaden mellan inlösningsvärdet
vid tiden för förlängningen
och inköpspriset vara undantagen
från inkomstbeskattning. Därest
förlängningen sker under villkor
att jämväl mot denna skillnad svarande
belopp skall innestå, skall obligationen
därefter vid förmögenhetsbeskattning
upptagas till nyssnämnda
inlösningsvärde.
1 januari 1946.
Genom denna förordning upphäves
förordningen den 18 oktober 1940
(nr 877) om viss skattefrihet beträffande
svenska statens sparobligationer.
Sistnämnda förordning skall dock
fortfarande gälla beträffande obligationer
av emission, som utgivits år
1945 eller tidigare (första—tredje
emissionerna). Förlänges löptiden
för sådan obligation under villkor
att belopp, varmed obligationens inlösningsvårde
vid tiden för förlängningen
överstiger inköpspriset för
densamma, skall innestå, skall obligationen
därefter vid förmögenhetsbeskattning
upptagas till nyssnämnda
inlösningsvärde.
Stockholm den 8 november 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark*, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,
friherre De Geer*, Ekman*, Frans Ericson, Björnsson, Carl Eric Ericsson* och Englund,
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hagberg i Malmö*, Björklund*, Olsson i
Gävle, Orgard, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd* och Fröderberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Björnsson, som anfört:
»Såsom framgår av utskottets yttrande önskar majoriteten, att skattefriheten
för inkomst av sparobligationer bör upphöra så snart så lämpligen kan
ske, och denna mening delar jag.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle skattefriheten upphöra vid utgången av
löptiden för obligationer, som utfärdats (försålts) före detta års utgång. Utskottsmajoriteten
anser emellertid, att skattefriheten skall kunna förlängas
för ytterligare en eller flera perioder örn 6 (6 Va) år, såframt en före år 1946
såld obligation konverteras genom förlängning av löptiden i motsvarande
mån. Utskottsmajoriteten synes rekommendera att så sker genom att hänvisa
till billighets- och skattetekniska skäl.
Något bärande rättsligt skäl kan enligt min mening icke anföras för en
sådan konvertering. När löptiden för en sparobligation utgått, har staten
mot obligationsinnehavaren ingen annan förpliktelse än att till honom utbetala
i obligationen angivet inlösningsbelopp. Om det anses önskvärt att konvertera
en sådan obligation, är det enligt min mening olämpligt att för utbyte
erbjuda någon av de 3 typer, som hittills försålts, och vilka enligt utskottsmajoritetens
mening skulle tillföra innehavaren skattefrihet. Om man
nämligen under år 1946 börjar med en dylik konvertering, synes rättvisan
rimligen kräva, att man fortsätter med en för obligationsägaren lika gynnsam
konvertering under följande 5 resp. 5 V2 år beträffande alla obligationer, som
sålts före år 1946; och när löptiden för de efter år 1945 sålda utbytesobligationerna
utgår, står man inför alldeles samma tekniska svårigheter som nu
att avveckla skattefriheten. Alla de skäl utskottets majoritet nu anfört för
konvertering med fortsatt skattefrihet kunna då anföras med samma tyngd
för ytterligare förlängning.
Enligt vad som upplysts under denna frågas utskottsbehandling lär det
ej möta några större tekniska svårigheter att av billighetsskäl förränta det
tillgodohavande en obligationsinnehavare får, när någon av hans obligationer
utlöper, för det fall, att han på grund av bristande kännedom om förfallotiden
skulle försumma att omedelbart göra sig sådant belopp tillgodo.
Med hänsyn till vad nu anförts får jag hemställa, att riksdagen måtte bi
falla Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 345.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:540 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående uppskattning av värdet å svenska statens spar obligationer s. 1 i texten