Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

1945-11-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:61, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nt 61.

1

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 19 november 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 339, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken närmast före 42 § taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skall hava följande lydelse: »Särskilda

uppgifter angående aktieutdelningar och obligationsräntor m. m.»

dels ock att 33 §, 37 § 1 mom. och 145 § 8 mom. samma förordning* 1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift,---avdrag skett.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande---och födelseår.

Arbetsgivare, som avlämnar uppgift varom under a) förmäles, skall samtidigt

avlämna ett särskilt sammandrag, upptagande namn å den person

eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande var och en av dem

uppgift angående de åtnjutna förmånernas belopp samt huruvida till beloppet

ej angiven förmån utgått. Skyldighet att avlämna dylikt sammandrag

föreligger dock icke för statlig eller kommunal myndighet, ej heller för an
1

Senaste lydelse se beträffande 33 § och 145 § 8 morn. 1943:855 samt beträffande 37 §

1 mom. 1938:374.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 61.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

nan arbetsgivare om antalet uppgifter överstiger 25 eller om i uppgifterna avsedd

ersättning eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse,

vars resultat i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd

för rörelse med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto

i huvudbok.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt

33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller

uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall äga

rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det

län, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen

i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som avses

i 33 § sista stycket, skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag

städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna

självdeklaration må avlämnas.

Vad i första stycket första punkten sägs skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 § tredje och

fjärde styckena. Kunna handlingarna icke avlämnas, innan taxeringsnämnden

avslutat sitt arbete för året, skola de avlämnas till länsstyrelsen i det län,

där taxeringen skall äga rum.

Uppgifter enligt ----uppgifter avser.

145 §.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av länsstyrelsen

för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande

taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats

efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som

på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles

i 59 § 1 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

59 § 2 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds

eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens

försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass

II i allmänna resereglementet, dels arvode med belopp, som för dygn, var
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

3

under sammanträde ägt rum, utgör femton kronor, örn de äro bosatta å

sammanträdesorten, och nitton kronor, om de ej äro bosatta å sammanträdesorten,

samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning

enligt traktamentsklass D i allmänna resereglementet.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) motionen 11:624 av herr Onsjö m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

med avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 339 med förslag till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 i vad den avser

33 § och 37 § 1 mom. måtte besluta, att löneuppgifter från arbetsgivare med

högst 25 anställda skola inlämnas till taxeringsmyndigheterna senast den 15

februari, samt att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta förslag till

den härav föranledda ändringen i nämnda förordning», samt

2) motionen II: 625 av herr Pettersson i Dahl, vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 339 med förslag till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr

379) måtte beakta de i motionen framförda synpunkterna».

I sistnämnda motion har föreslagits, att de i 77 § 2 mom. taxeringsförordningen

omförmälda särskilda taxeringsnämnderna, vilka ha till uppgift att

verkställa taxering av aktiebolag m. fl. juridiska personer, skola åläggas att

för yttrande remittera taxeringsärendena till de lokala taxeringsnämnder,

inom vilkas distrikt vedterbörande juridiska person har sin hemort.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

I förevarande proposition behandlas två frågor, nämligen dels om kontroll

över avdrag för avlöningar m. m. dels ock örn ersättning till ledamot i särskild

taxeringsnämnd m. m.

Kontroll över avdrag för avlöningar m. m.

Jämlikt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år utan anmaning

beträffande person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag

eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna

uppgift angående dennes förmåner under nästföregående år i avlöning, ar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

vode eller annan ersättning för utfört arbete eller i pension. Annan arbetsgivare

än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person är dock

skyldig avlämna uppgift endast i fråga om sådana förmåner, som utgått

från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller

skogsbruk. Uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger

ej heller om sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor

till samma mottagare eller om beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt

lag varit skyldig föra handelsböcker. Vid angivandet av de åtnjutna förmånernas

belopp skola däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt,

som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,

ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild

tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat. Vidare skall anteckning

göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller

uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad m. fl. ej till beloppet bestämda inkomster.

Avser uppgiven förmån endast en del av året, skall upplysning meddelas

om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Har från annan arbetsgivare

än statlig myndighet utgått särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,

skall i uppgiften angivas beloppet av sådan ersättning jämte antalet

dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Därest vid avlönings utbetalande

avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes pensionering,

skall i uppgiften upptagas endast den återstående avlöningen men upplysning

lämnas om att sådant avdrag skett. Särskild uppgiftshandling skall

upprättas för varje person, varom fråga är. Där så kan ske bör uppgift fullständigt

angiva persons namn, hemvist, bostadsadress och födelseår. Jämlikt

36 § 3 mom. taxeringsförordningen skola uppgifterna vara avlämnade

senast den 31 januari under taxeringsåret. Enligt 37 § 1 mom. samma förordning

skola uppgifterna avlämnas antingen direkt till ordföranden i den

taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken uppgiften är

avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga rum i Stockholm,

till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten

eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt,

där taxeringen skall äga rum. Uppgifterna skola vid avlämnandet

vara ordnade kommunvis eller, örn i kommun ingå flera församlingar,

församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes

vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter

avser. Jämlikt 142 § taxeringsförordningen skall den som ej behörigen

fullgör vad honom åligger enligt 33 § böta högst 300 kronor.

I en till finansdepartementet ingiven, den 3 februari 1945 dagtecknad

framställning har taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört:

Löneuppgifter skulle tidigare avlämnas senast den 15 februari. I regel avlämnades

de samtidigt med deklaration, vilket medförde alt löneavdragets

riktighet oftast kunde direkt kontrolleras, då det gällde lantbrukare eller

mindre rörelseidkare.

Denna bestämmelse ändrades 1943 därhän, att löneuppgifter skulle avlämnas

senast den 31 januari. Ovan angivna kontrollmöjlighet försvann där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

5

med utan att någon däremot svarande vinst gjordes i det övervägande flertalet

av landets taxeringsdistrikt. Uppgifterna kunna icke ens sorteras, förrän

stommar erhållits, eventuellt den 15 mars. Emellertid är det av vikt, att det

ofta betydande avdraget för löner kan kontrolleras. Då det tidigare avlämnandet

av löneuppgifterna väl förmodligen åtminstone i de största städerna

kan lia underlättat sorteringsarbetet, vill förbundet icke förutsätta någon

återgång till tidigare gällande bestämmelser, men däremot föreslå, att löneuppgiftema

vid avlämnandet skola vara åtföljda av en förteckning upptagande

samtliga uppgifter med angivande av mottagarens namn. Det blir då

möjligt att kontrollera riktigheten av arbetsgivarens deklaration och att till

deklarationen foga förteckningen.

Förbundet inser att detta skulle kunna medföra visst ökat arbete för större

arbetsgivare. Det bör emellertid vara möjligt att draga en gräns exempelvis

så, att endast den arbetsgivare, som sysselsätter högst 25 arbetare skulle vara

pliktig att utan anmaning medsända förteckning. I övriga fall, det långt mindre

antalet, finns möjlighet för ordförandena att infordra dylik förteckning

eller begära bokföringsgranskning, örn så skulle befinnas erforderligt.

Under åberopande härav anhöll förbundet, att gällande bestämmelser måtte

ändras i enlighet med vad i förbundets framställning anförts.

Över den av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund nu gjorda framställningen

ha, efter remiss, yttranden avgivits av Överståthållarämbetet —

som överlämnat yttrande av t. f. taxeringsintendenten vid ämbetet — länsstyrelserna

i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands

och Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Framställningen har avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet

och svenska lantarbetsgivareföreningen. övriga remissinstanser

ha däremot anslutit sig till det i framställningen framlagda förslaget.

Beträffande innehållet i nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 7—10).

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget vad

angår nu förevarande spörsmål har departementschefen anfört följande:

»Vid genomförandet år 1935 av en skärpning i vissa avseenden av deklarationskontrollen

lämnades å sido bland annat det av skattekontrollsakkunniga

framlagda förslaget om införande av särskild s. k. huvudlöneuppgift,

å vilken uppgift arbetsgivare skulle lämna upplysning om vad som

kontant utbetalats till anställd personal. Alt denna kontrollmöjlighet icke togs

i anspråk motiverades med att avlämnandet av sådana uppgifter komine att

medföra ej ringa besvär för de uppgiflsskyldiga, särskilt för de större arbetsgivarna,

och att behov av huvudlöneuppgift knappast förelåge i fråga om

den stora massan av arbetsgivare, såsom jordbrukare och idkare av rörelse

av mindre omfattning. Vidare anfördes mot ifrågavarande förslag, att med

den år 1935 förordade, i jämförelse med sakkunnigförslaget mera begränsade

taxeringsorganisationen skulle det säkerligen — åtminstone på många håll —

bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta och tillgodogöra

sig del i huvudlöneuppgiften förekommande materialet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

I det förslag till skärpning av kontrollen över arbetsgivares avdrag för utbetalad

avlöning, som nu framlagts av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

har ifrågasatts den begränsningen av uppgiftsskyldigheten, att endast

arbetsgivare med högst 25 anställda skulle vara skyldig lämna särskilt

sammandrag över utbetalade avlöningar. Genom den ifrågasatta begränsningen

synes den tidigare framförda invändningen, att arbetsgivarna skulle

oskäligt betungas av en dylik uppgiftsskyldighet, i allt väsentligt bortfalla.

I fråga om taxeringsorganisationen har densamma från och med år 1944

blivit avsevärt utbyggd. Det finnes därför anledning förmoda, att det numera

icke av organisatoriska skäl möter något hinder att utvidga taxeringskontrollen

i det hänseende varom här är fråga. Vad särskilt angår den i ett

yttrande framförda invändningen att i städer, där sorteringsarbetet verkställes

centralt, den ifrågasatta anordningen skulle avsevärt försena sorteringsarbetet

vill jag framhålla, att det icke torde vara nödvändigt att före sorteringen

av löneuppgifterna summera sammandragen; däremot är det givetvis nödvändigt

att före sorteringen jämföra löneuppgifterna med sammandragen

och att å dessa ''pricka av’ respektive lönebelopp.

Såsom framhållits av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund skola löneuppgifterna

efter 1943 års ändringar i taxeringsförordningen avlämnas senast

den 31 januari; och detta har haft till följd att den möjlighet som tidigare

förelegat att i viss utsträckning jämföra löneuppgifterna med vederbörande

arbetsgivares deklaration numera försvunnit. På grund härav synes

det vara mera angeläget än förut att skapa en kontrollmöjlighet av nu ifrågasatt

slag.

Å andra sidan kan det icke bortses ifrån, att vissa nackdelar äro förenade

med det nu väckta förslaget. Sålunda må framhållas, att ett dylikt sammandrag

skulle kunna komma till användning endast vid kontroll av sådana deklarationer,

som avlämnas av jordbrukare eller av rörelseidkare, vilka avfatta

deklarationsbilagan angående rörelsen å formulär nr 7 a. I fråga om rörelseidkare,

som vid fullgörandet av sin deklarationsskyldighet i stället begagna

formulär nr 8 a, skulle sammandraget icke äga någon som helst betydelse ur

kontrollsynpunkt. Härvid bör dock erinras om att arbetsgivare, som använda

deklarationsformuläret nr 7 a, mestadels torde förekomma inom den kategori

rörelseidkare, som ha högst 25 anställda. Det nu anförda torde emellertid

böra föranleda att rörelseidkare, som använda deklarationsformulär nr 8 a,

befrias från skyldighet att avlämna sammandrag över löneuppgifter, hänförliga

till rörelsen. Undantag torde jämväl böra stadgas i fråga om statliga och

kommunala myndigheter.

Vidare föreligger den nackdelen med förslaget att — även i de fall, där

en jämförelse kan ske mellan arbetsgivarens deklaration och sammandraget

över utbetalade avlöningar — det i arbetsgivarens deklaration avdragna beloppet

icke alltid exakt stämmer med slutsumman i sammandraget. Detta

kan inträffa om arbetsgivaren utbetalat ersättning för tillfälligt arbete, vilken

för en och samme arbetstagare icke uppgått till 100 kronor, eller örn

arbetsgivaren vid avlöningens utbetalande gjort avdrag för pensionering. Av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

7

drag för pensionskostnader torde dock vara ganska fåtaliga inom den grupp

arbetsgivare som i sin tjänst ha högst 25 anställda.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de fördelar, som stå

att vinna ur kontrollsynpunkt genom införandet av ett särskilt sammandrag

över utbetalade avlöningar, avsevärt överväga de därmed förknippade nackdelarna.

Jag tillstyrker därför — med nyss angivna begränsning i fråga om

vissa rörelseidkare ävensom myndigheter — det nu framförda förslaget, att

arbetsgivare med högst 25 anställda skall vara skyldig att till ledning för

taxeringen avgiva, förutom de vanliga löneuppgifterna, jämväl ett särskilt

sammandrag över utbetalade avlöningar. Det må anmärkas, att dylikt sammandrag

skall lämnas av arbetsgivaren även örn denne under året haft endast

en anställd.

I enlighet härmed torde i 33 § — såsom ett nytt sista stycke -— böra införas

en bestämmelse om att, där arbetsgivare är pliktig att avlämna uppgifter

enligt 33 § a) till ett antal av högst 25, uppgifterna skola vara åtföljda av ett

särskilt sammandrag, upptagande namnen å de personer, som avses med uppgifterna,

ävensom beträffande var och en av dem uppgift angående de åtnjutna

förmånernas belopp samt huruvida till beloppet ej angiven förmån

utgått. Vidare torde i samma paragraf böra stadgas, att skyldighet att avlämna

dylikt sammandrag icke föreligger beträffande statlig eller kommunal

myndighet, ej heller därest i uppgifterna avsedd ersättning eller pension utgått

från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat i arbetsgivarens

självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse med ordnad bokföring,

som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok.

Formulär till sammandrag torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Liksom

formuläret till löneuppgift enligt 33 § a) bör ifrågavarande formulär icke

göras obligatoriskt. Formuläret torde lämpligen gestaltas som en omslagskappa

till de egentliga löneuppgifterna.

För att den åsyftade kontrollapparaten skall kunna fungera även i sådana

fall, då en eller flera av de hos en arbetsgivare anställda personerna icke skola

taxeras i samma taxeringsdistrikt som arbetsgivaren, torde i 37 § 1 mom.

taxeringsförordningen böra vidtagas den ändringen att i sådana fall, då arbetsgivaren

är skyldig att vid sina löneuppgifter foga särskilt sammandrag

enligt 33 § sista stycket, uppgifterna städse skola avlämnas till myndighet,

hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Sedan löneuppgifterna med därtill hörande sammandrag kommit vederbörande

taxeringsnämndsordförande tillhanda, bör denne snarast möjligt jämföra

sammandraget med löneuppgifterna samt omedelbart därefter vidarebefordra

de uppgifter, som avse i andra taxeringsdistrikt bosatta personer

till taxeringsnämndsordförandena i sistnämnda distrikt. Sammandragen skola

förvaras för att så småningom insorteras i vederbörande arbetsgivares

deklaration.»

I motionen II: (324 har framhållits, att betydelsen av reformen huvudsakligen

torde begränsa sig till jordbrukarnas och de mindre företaganias dekla
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

rationel*. Löneuppgiftema i dessa deklarationer kunde emellertid i allmänhet

lätt kontrolleras genom taxeringsnämndernas personkännedom eller genom

hänvändelse till den skattskyldige. Starka skäl talade för att den föreslagna

reformen icke komme till stånd. Bland allmänheten rådde en viss blankettleda.

Arbetsgivarna hade under de senaste åren ålagts en uppgiftsskyldighet,

som vore mycket betungande. Genom den ändring av skatteuppbörden, som

vöre avsedd att genomföras, komme denna börda att ytterligare öka. Därför

borde en utökning av blanketternas antal och uppgiftsskyldigheten icke ske

utan särskilt tvingande skäl. Med de olägenheter, som föranlett föreliggande

förslag, torde lättast gå att komma till rätta genom att beträffande arbetsgivare

med högst 25 anställda återgå till den före 1943 gällande bestämmelsen,

att löneuppgiftema skulle vara inlämnade senast den 15 februari.

Ersättning till ledamot i särskild taxeringsnämnd m. m.

I fråga om de ersättningar, som enligt taxeringsförordningen utgå till personer

vilka deltaga i taxeringsarbetet, gälla för närvarande i huvudsak följande

bestämmelser:

Enligt 145 § 8 mom. skall resekostnads- och traktamentsersättning utgå av

statsmedel till dels de personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 g inkallats

av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar vid förestående allmän

fastighetstaxering angående fastigheternas saluvärden å länets landsbygd

eller för överläggningar örn anvisningar m. m. för årlig inkomsttaxering, dels

de sakkunniga, som särskilt inkallats av länsstyrelsen till sammanträde enligt

59 § 1 eller 2 mom. (sammanträde för överläggningar inför landskamreraren

om tillämpning av de allmänna grunderna vid förestående allmän fastighetstaxering

resp. på landsbygden och i stad) eller som efter länsstyrelsens

medgivande inkallats till sammanträde enligt 67 § 2 mom. (sammanträde för

överläggningar inför fastighetstaxeringsnämndsordförande i stad rörande

grunder för allmän fastighetstaxering där), dels de ordförande i beredningsnämnd

och i fastighetstaxeringsnämnd på landsbygden, som på vederbörlig

kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i 59 § 1 morn.,

dels de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

59 § 2 morn., dels ock de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före

eller under fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde

för meddelande av upplysningar. Resekostnadsersättningen skall utgå enligt

reseklass II i allmänna resereglementet. Beträffande traktamentsersättning

utgår denna i form av arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde

ägt rum, utgör 12 kronor, om den ersättningsberättigade är

bosatt å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor, samt för dygn, varunder

sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass

D i allmänna resereglementet (12 kronor för dag och 7 kronor för natt).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

9

Vidare föreskrives i 146 § 1 mom. första stycket, att av kommun valda ledamöter

i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun

jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga — därest

sådant beslutas av vederbörande kommun — att av kommunens medel åtnjuta

dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

högst 15 kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten,

övrig resekostnadsersältning med högst vad som på grund av allmänna resereglemente!

utgår till nämndeman (efter klass II).

Enligt 146 § 1 mom. andra stycket äga de av landsting utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnd för sin inställelse vid nämndens sammanträden

och vid sådana sammanträden som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt

66 § 2 mom. (förberedande sammanträden för allmän fastighetstaxering på

landet inför landskamrerare eller fastighetslaxeringsnämnds ordförande) åtnjuta

ersättning av landstingets medel efter de i första stycket i samma mom.

angivna grunderna.

Jämlikt 146 § 1 mom. tredje stycket äga slutligen av landstings förvaltningsutskott

och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning av landstinget

respektive staden enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna.

Den i 146 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen angivna traktamentsersättningen

fastställdes till högst 15 kronor — mot tidigare högst 10

kronor — genom förordningen den 9 mars 1945 (nr 49) angående ändrad lydelse

av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen, vilken ändring trädde i kraft

den 1 juli 1945. Denna ändring föranleddes av två vid 1945 års riksdag

väckta motioner (I: 15 och II: 36).

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande (nr 4) framhöll

bevillningsutskottet — samtidigt som utskottet tillstyrkte motionerna — att

denna höjning stämde mindre väl överens med det arvode, som enligt 146 §

1 mom. tredje stycket utginge för sammanträdesdagar till de av landstings

förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöterna i särskild taxeringsnämnd,

nämligen 12 kronor för dygn, örn sammanträdet hölles å bostadsorten,

och 16 kronor för dygn, örn sammanträdet hölles å annan ort. Ledamot

i särskild taxeringsnämnd borde givetvis icke erhålla lägre ersättning för sin

inställelse än ledamot i lokal taxeringsnämnd. Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd

åtnjöte ersättning efter samma grunder — angivna i 145 § 8

mom. taxeringsförordningen — som de personer, vilka av länsstyrelsen inkallats

för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet.

Utskottet antoge, att denna överensstämmelse i fråga om ersättningsbeloppens

storlek fortfarande borde bibehållas. Utskottet förutsatte, att

Kungl. Majit snarast toge bestämmelserna örn ersättning till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd liksom även till de i 145 § 8 mom. avsedda personer

under omprövning och för riksdagen framlade de förslag, som därav kunde

föranledas.

I en till finansdepartementet under hand ingiven promemoria har taxeringsintcndenfen

i Västernorrlands län framhållit, att föreskrift örn särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

ersättning för närvaro vid instruktionssammanträde, som hålles av taxeringsintendent

eller taxeringsinspektör, saknades samt att det vore önskvärt, att

bestämmelserna i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen om ersättning för inställelse

till vissa sammanträden utsträcktes att omfatta jämväl taxeringsnämndsordförandes

och kronoombuds inställelse vid dylik instruktionskurs.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget, vad angår berörda ersättningar,

har departementschefen anfört följande:

»I likhet med 1945 års bevillningsutskott är jag av den uppfattningen, att

av landstings förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige vald ledamot i särskild

taxeringsnämnd icke bör erhålla lägre ersättning för sin inställelse vid

sammanträde med taxeringsnämnden än ledamot i lokal taxeringsnämnd.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättningen till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd efter samma grunder som ersättningen till de i 145 §

8 mom. angivna personer, vilka inkallas för meddelande av upplysningar i

taxeringsfrågor eller för att eljest deltaga i överläggningar rörande taxeringsarbetet.

Såsom bevillningsutskottet framhållit bör den sålunda föreliggande

överensstämmelsen i fråga örn ersättningsbeloppens storlek fortfarande bibehållas.

Med hänsyn härtill förordar jag, att traktamentsersättningen — från resekostnadsersättningen

bortses i detta sammanhang — till ledamöter i särskild

taxeringsnämnd ävensom till de personer, som avses i 145 § 8 morn., höjes

från 12 till 15 kronor för sammanträdesdygn, om den ersättningsberättigade

är bosatt å sammanträdesorten. Samtidigt härmed torde ersättningen per

sammanträdesdygn till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten, böra höjas

från 16 till 19 kronor. Härigenom kommer ersättningen i sist angivna

fall att — i likhet med vad som gällde före 1942 års ändringar i allmänna

resereglemente! — i allmänhet uppgå till samma belopp som den traktamentsersättning

enligt traktamentsklass D, som utgår för dygn, varunder sammanträde

ej ägt rum.

De nu förordade ändringarna med avseende å ersättningsbeloppens storlek

föranleda ändring endast i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen.

Beträffande härefter frågan om ersättning åt ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd, vilka deltaga i instruktionssammanträde, som anordnas

genom länsstyrelsens försorg, är det uppenbarligen av vikt att icke någon,

som bort deltaga i dylikt sammanträde, av kostnadsskäl avhåller sig därifrån.

För att underlätta deltagandet torde därför ersättning böra utgå även

i nu ifrågavarande fall. I enlighet härmed tillstyrker jag, att ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig

vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens försorg,

berättigas till ersättning för sitt deltagande i sammanträdet enligt de i 145 §

8 mom. angivna grunderna. En bestämmelse härom torde böra införas i sistnämnda

moment. Jag förutsätter att länsstyrelserna tillse, att dessa instruktionssammanträden,

om vilka inga bestämmelser finnas meddelade i taxeringsförfattningarna,

på lämpligt sätt begränsas och i förväg noga planläggas,

så att kostnaderna i möjligaste mån hållas nere.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

11

Till stöd för det i motionen 11:625 framställda yrkandet har motionären

anfört bland annat följande. I praktiken hade det visat sig, att det bruste i

det nödvändiga sambandet mellan de särskilda och de lokala taxeringsnämnderna.

Detta hade utan tvivel medfört, att taxeringarna av bolag i vissa fall

blivit icke fullt tillfredsställande. För att råda bot mot denna olägenhet borde

i taxeringsförordningen inryckas en bestämmelse örn att de särskilda taxeringsnämnderna

skulle för yttrande remittera taxeringsärendena till de lokala

taxeringsnämnder, inom vilkas distrikt den juridiska personen hade sin hemort.

Detta skulle givetvis ske, innan taxeringen fastställdes. Därigenom skulle

hänsyn till de lokala förhållandena kunna tagas och resultatet av taxeringen

i mångå fall bliva rikligare än nu.

Utskottets yttrande.

I den föreliggande propositionen föreslås införande av skyldighet för arbetsgivare

att till ledning vid taxeringen avlämna särskilt sammandrag över

av honom utbetalade avlöningar. Från sådan skyldighet undantages dock —

förutom statlig och kommunal myndighet — annan arbetsgivare, om antalet

avlämnade löneuppgifter överstiger 25 eller örn i uppgifterna avsedd ersättning

eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat

i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse

med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i

huvudbok.

I motionen II: 624 erinras örn att löneuppgifter enligt tidigare gällande bestämmelser

skulle avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret men

att tidpunkten för löneuppgiftemas avlämnande år 1943 ändrades till senast

den 31 januari under taxeringsåret. Motionärerna hemställa om en återgång

till de förut gällande bestämmelserna i så måtto, att löneuppgifter från arbetsgivare

med högst 25 anställda skola avlämnas senast den 15 februari under

taxeringsåret.

Med anledning av det i berörda motion framställda yrkandet får utskottet

framhålla, att ett av de främsta skälen för den år 1943 i ifrågavarande hänseende

vidtagna författningsändringen var den omständigheten, att därigenom

löntagare kunde förväntas tidigare än förut skett erhålla uppgift från

vederbörande arbetsgivare å under beskattningsåret åtnjutna lönebelopp, vilken

uppgift i ett stort antal fall torde ur kontrollsynpunkt vara behövlig vid

deklarationens upprättande. Vid bifall lill motionen skulle denna för löntagarna

betydelsefulla kontrollmöjlighet i stor utsträckning försvinna, liksom

även möjligheten för många löntagare att i god tid fullgöra sin deklarationsplikt.

Att såsom i motionen avsetts löneuppgifter från arbetsgivare nied högst

25 anställda skulle avlämnas lill taxeringsmyndigheter vid annan tidpunkt

än som vore fallet beträffande löneuppgifter från andra arbetsgivare torde ej

heller kunna ifrågakomma. Utskottet avstyrker fördenskull bifall till det i

motionen 11:624 framställda yrkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

Vad angår det i propositionen i nu ifrågavarande hänseende framlagda förslaget

får utskottet anföra, att den ifrågasatta skyldigheten för vissa arbetsgivare

att till ledning vid taxeringen avlämna ett sammandrag över utbetalade

avlöningar visserligen torde komma att förorsaka dessa arbetsgivare

visst merarbete. Detta merarbete synes emellertid icke vara av mera betydande

omfattning. Då införandet av sådan skyldighet torde kunna antagas bliva

till fördel för taxeringsarbetet, tillstyrker utskottet bifall till propositionen i

denna del.

I propositionen har vidare föreslagits införande av bestämmelser innefattande

höjning av ersättningen till vissa taxeringsnämndsledamöter vid inställelse

till sammanträden i och för taxeringsarbetet. Mot vad sålunda föreslagits

har utskottet intet att erinra.

Slutligen har i motionen 11:625 hemställts, att i taxeringsförordningen

måtte intagas en bestämmelse om att de särskilda taxeringsnämnderna, vilka

handlägga aktiebolags m. fl. juridiska personers taxering, skola för yttrande

remittera taxeringsärendena till de lokala taxeringsnämnder, inom vilkas

distrikt de juridiska personerna ha sin hemort. I anledning härav får utskottet

till en början påpeka, att det i motionen behandlade spörsmålet avser ett

ämne, som icke berörts i den föreliggande propositionen. Vad angår själva

sakfrågan vill utskottet erinra örn att i 78 § sista stycket taxeringsförordningen

finnes ett stadgande, enligt vilket det åligger ordförande i lokal taxeringsnämnd

att på begäran av ordförande i särskild taxeringsnämnd lämna de

upplysningar till ledning för taxeringen i sistberörda nämnd, som finnas erforderliga

och som av ordföranden i den lokala nämnden kunna lämnas.

Detta stadgande synes utskottet vara tillfyllest. Någon ändring av denna bestämmelse

i syfte att ordföranden i den särskilda nämnden skall vara skyldig

inhämta yttrande från ordföranden i den lokala nämnden kan utskottet

icke förorda. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 339 och med avslag å motionen II: 624

av herr Onsjö m. fl., antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning örn ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379), samt

2) att motionen II: 625 av herr Pettersson i Dahl icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark*, Axel Ivar

Anderson, Sjödahl, Velander, Franzon, Robert Berg*, Ramberg och Näsgård, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö*, Hammarlund*, Olsson i Gävle,

Orgard, Falk, Henriksson, Fröderberg*, Vigelsbo, Bladh och Forsberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:567 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 a1 i texten