Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

1945-11-20 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:62, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 20 november 1945 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 19 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 352, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt

4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr

142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådana för försäljning

avsedda myckenheter drivmedel, för vilka drivmedelsskatt erlagts enligt

hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om restitution av den del

av skatten, som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 62.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

Gällande lydelse:

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn

med femton kronor, då motorcykelns

tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem

kilogram, men eljest med tjugo kronor;
b)

för motorcykel med bivagn

med trettio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med femtio kronor dels ock fjorton

kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med femtio kronor dels ock aderton

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

femtio kronor dels ock sexton kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

Föreslagen lydelse:

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn

med tjuguen kronor, då motorcykelns

tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem

kilogram, men eljest med tjuguåtta

kronor;

b) för motorcykel med bivagn

med fyrtiotvå kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugufem

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

sjuttio kronor dels ock tjugutvå kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

1 Senaste lydelse se 1940:1019.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

3

Gällande lydelse:

med femtio kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med fyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med etthundrafyrtio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till tretusen

kilogram, med etthundrasextio

kronor.

Föreslagen lydelse:

med sjuttio kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med femtiosex kronor;

örn totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratolv kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextioåtta kronor;
örn

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med etthundranittiosex

kronor; samt

om totalvikten uppgår till tretusen

kilogram, med tvåhundratjugufyra

kronor.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

2) Förslag

till

förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 §

förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 5 § förordningen den 2

juni 1922 om automobilskatt1 finnes stadgat, för lastautomobil, som försetts

med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt tills

vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift av

sjuttio kronor dels ock tjugufem kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med ettusenetthundra kilogram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes,

från och med vilken dag förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) om visst

undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt skall upphöra att gälla.

1 Senaste lydelse se 1945:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

3) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skäll, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tolv öre för liter. Skatt skall

dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av sex öre för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av aderton öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av sex öre för Uter.

I denna —--- — såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr

561) om tilläggsskatt å bensin samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 61)

angående fortsatt tillämpning av sistnämnda förordning.

1 Senaste lydelse se 1989:711.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

5

4) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja),

som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår

skatt enligt 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt

å bensin och motorsprit, skall, enligt

vad nedan stadgas, erläggas skatt av

nio öre för liter.

Med automobil — — -—- såsom

automobil.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja),

som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår

skatt enligt 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt

å bensin och motorsprit, skall, enligt

vad nedan stadgas, erläggas skatt av

fjorton öre för Uter.

Med automobil — — — såsom

automobil.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr

563) om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 62) angående fortsatt tillämpning

av sistnämnda förordning.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 408 av herr Heiding m. fl. och II: 621

av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

antaga Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition med den ändringen,

att för motorfordon, som drives med inhemskt fast bränsle, skatten skall

utgå med 50 procent av det i § 5 i förordningen stadgade beloppet»,

1 Senaste lydelse se 1938: 140.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

2) de likalydande motionerna I: 418 av herr Gunnar Andersson och II: 637

av herr Birke m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 avslå densamma i vad den avser förslag

till

dels förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt;

dels förordningen angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

dels förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt

dels förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor»,

3) de likalydande motionerna I: 419 av herrar Lindblom och Sundelin samt

11:639 av herr Kristensson m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 måtte uttala, att frågan om den

andel av kostnaderna för vägväsendet, som det borde ankomma på motorfordonstrafiken

att täcka, skulle göras till föremål för ny prövning när fredsmässiga

trafikförhållanden inträtt,

4) motionen II: 638 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

om automobilskatt måtte besluta, att nämnda § punkt a) skall erhålla följande

lydelse:

5 §.

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp: a) för motorcykel

utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger

sjuttiofem kilogram, men eljest med tjuguåtta kronor», samt

5) motionen II: 640 av herr Johanson i Norrköping m. fl., vari hemställts

om »följande ändring i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt:

5 §.

Skatt utgår---- följande belopp:

a) för motorcyklar utan bivagn med tjuguåtta kronor, då tjänstevikten

överstiger sjuttiofem kilogram,

b) för motorcykel---med tvåhundratjugufyra kronor.»

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna 11:621, 11:637, 11:639, 11:638 och 11:640.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Beskattningen av automobiltrafiken är sedan år 1938 utformad såsom dels

en fordonsskatt och dels en skatt på bensin, motorsprit och brännoljor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

7

Bestämmelserna rörande fordonsskatten äro upptagna i förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Enligt 5 § nämnda förordning sådan

paragrafen lyder genom förordningen den 20 december 1940 (nr 1019) utgår

skatt för helt kalenderår räknat med följande belopp nämligen (a) för motorcykel

utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger

75 kg, men eljest med 20 kronor, (b) för motorcykel med bivagn med 30

kronor, (c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk dels grundavgift

med 50 kronor och dels därutöver avgift med 14, 18 och 16 kronor för

respektive personbil, lastbil och omnibus, allt för varje påbörjat tal av 100 kg

av tjänstevikten minskad med 900 kg, (d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk, nied 50 kronor för varje påbörjat tal

av 100 kg av automobilens tjänstevikt samt (e) för släpvagn med belopp

om lägst 40 och högst 160 kronor beroende på släpvagnens totalvikt. Vidare

föreskrives i förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) att för lastautomobil, som

försetts med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt

tills vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift

av 50 kronor dels ock 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens

tjänstevikt minskad med 1 100 kg.

I fråga örn beskattningen av bensin, motorsprit och brännoljor gälla följande

föreskrifter.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin

och motorsprit, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 14 oktober

1939 (nr 711), skall för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas

särskild skatt av 12 öre för liter. Härutöver utgår för närvarande en

särskild tilläggsskatt för bensin. Denna tilläggsskatt, som infördes vid 1939

års urtima riksdag, uppgick ursprungligen till 4 öre för liter men genom

förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin, vilken förordning

trädde i kraft den 1 juli 1940, höjdes denna skatt till 25 öre för liter.

Förordningen den 21 juni 1940 (nr 561), som ursprungligen gällde för tiden

till och med den 30 juni 1941, har sedermera successivt förlängts för ett år

i sänder, senast genom förordningen den 16 mars 1945 (nr 61) för tiden

den 1 juli 1945—den 30 juni 1946.

För motorsprit skall — enligt 1 § i 1929 års förordning sådan paragrafen

lyder genom förordningen den 29 april 1932 (nr 86) -—- erläggas särskild skatt

av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades

vid 1924 års riksdag, har emellertid ännu icke vunnit tillämpning, utan

genom upprepade beslut har uppskov med skattens ikraftträdande successivt

medgivits. Det senaste uppskovet har lämnats genom förordningen den 16

mars 1945 (nr 63) och gäller för tiden till den 1 juli 1946.

Beträffande brännoljor stadgas i 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, sådant

detta författningsrum lyder enligt förordningen den 29 april 1938 (nr 140),

att för sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning örn .särskild

skatt å bensin och motorsprit, skall erläggas skatt av 9 öre för liter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 62-

Jämväl i fråga om brännolja infördes vid 1939 års urtima riksdag en särskild

tilläggsskatt, vilken skatt då fastställdes till 2 öre för liter. Emellertid höjdes

genom förordningen den 21 juni 1940 (nr 563) om tilläggsskatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor denna tilläggsskatt till 16 öre för

liter. Sistnämnda förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1940 och gällde

med avseende å brännoljor, som förbrukades till och med den 30 juni 1941,

har därefter successivt förlängts för ett år i sänder, senast genom förordningen

den 16 mars 1945 (nr 62), vari stadgas, att förordningen den 21 juni

1940 (nr 563) skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas

till och med den 30 juni 1946.

Inkomsterna av nu nämnda skatter —- dock icke av tilläggsskatterna å

bensin och brännoljor — redovisas i budgeten under inkomstposten automobilskattemedel,

vilka medel användas för vägväsendets behov. I riksstaten

för innevarande budgetår ha automobilskattemedlen upptagits till 55 miljoner

kronor, varav i bensinskatt 20 miljoner kronor och i fordonsskatt 35 miljoner

kronor. Den beräknade avkastningen av automobilskattemedlen täcker

för närvarande endast en mindre del av de utgifter för vägväsendet, som skola

avräknas mot automobilskattemedlen. Orsaken härtill är givetvis den starka

nedgången i bensinförsäljningen.

Statsverkets inkomster av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor beräknas

för innevarande budgetår till 40 miljoner kronor. Ehuru dessa skatter

falla utom automobilskattemedlens specialbudget och alltså ingå i allmänna

budgeten, få de givetvis bedömas mot bakgrunden av nyssnämnda förhållande,

att de egentliga automobilskatterna blivit helt otillräckliga för att täcka

vägväsendets behov.

Sedan Kungl. Maj:! den 19 september 1945 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet

verkställa utredning av frågan örn beskattningen av bensin

och andra flytande drivmedel för automobiler, tillkallade departementschefen

med stöd av nämnda bemyndigande generallotsdirektören T. P. J.

Petersson, avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission E. V. Sundström

och direktören G. V. R. Wahlstedt att såsom sakkunniga verkställa

utredningen, därvid åt Petersson uppdrogs att i egenskap av ordförande leda

de sakkunnigas arbete.

Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga till departementschefen överlämnat

ett den 17 oktober 1945 dagtecknat betänkande med förslag till ändringar

i beskattningen av motorfordonstrafiken.

Vad angår innehållet i nämnda betänkande har depaidementschefen i det

statsrådsprotokoll, som fogats vid propositionen, lämnat en översikt häröver

(se propositionen s. 8—12), till vilken utskottet torde få hänvisa.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»De av krigsförhållandena föranledda särskilda restriktionerna på motor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. J

fordonstrafikens område kunna förväntas inom en snar framtid bliva upphävda

eller i allt fall väsentligen mildrade. Det torde därför vara lämpligt

att nu upptaga till omprövning frågan örn beskattningen av motorfordonstrafiken.

Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall

genom särskild beskattning gälda den kostnad, som denna trafik orsakar

vägväsendet. Visserligen har berörda princip icke kunnat upprätthållas under

krigsåren men anledning torde saknas att vid utformningen av de beskatt

ningsregler, som vid åter inträdande fredsförhållanden böra gälla med avseende

å motorfordonstrafiken, tillämpa annan princip än den nyss nämnda.

Såsom de sakkunniga framhållit är man vid beräknandet av de automobilskattemedel,

som under de närmaste åren erfordras för att täcka de under

samma tid uppkommande kostnaderna för vägväsendet, hänvisad att ställa

vissa prognoser i fråga örn bland annat vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets

utveckling och förbrukningen av flytande drivmedel. Svårigheten att i

nuvarande läge ställa dylika prognoser är uppenbar och jag behöver knappast

framhålla den osäkerhet som måste vidlåda de gjorda beräkningarna.

Den kostnad för vägväsendet, som bör gäldas medelst beskattning av motorfordonstrafiken,

uppskattas av de sakkunniga till omkring 200 miljoner

kronor örn året. Vidare ha de sakkunniga ansett sig kunna räkna med att

under senare halvåret 1947 eller eventuellt något in på år 1948 en återgång

till den trafikvolym, som förefanns under åren närmast före kriget, skulle

komma att äga rum, och att vid normal fredstrafik förbrukningen av flytande

bränslen skulle utgöra omkring 773 miljoner liter per år. Med utgångspunkt

från dessa antaganden ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att för

täckande av de beräknade årliga vägkostnaderna å omkring 200 miljoner

kronor skulle erfordras en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent

och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. De

sakkunniga förutsätta härvid, att de under kriget införda tilläggsskatterna å

flytande bränsle avskaffas.

Mot de beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas förslag om

höjning av fordonsskatten och den ordinarie drivmedelsskatten, anser jag

mig icke kunna framföra någon erinran. Självfallet kunna dessa beräkningar

endast i stort angiva den antagliga utvecklingen under den närmaste framtiden.

Örn beräkningarna sålunda lia en provisorisk karaktär, blir detsamma

fallet med en företagen avvägning av skattesatserna. Det förslag till höjning

av olika skattesatser, som de sakkunniga framlagt, anser jag mig sålunda

kunna biträda i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonslrafiken

hinner inträda som kan göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma

både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan

olika skatteformer.

De nu ifrågasatta ändringarna av beskattningsreglerna rörande motorfordonstralikcn

torde örn möjligt böra genomföras från och med den 1 januari

1946. 1 fråga örn tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande må emellertid

erinras örn att de nuvarande höga priserna å bensin och brännoljor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

icke äga direkt samband med skattesatserna utan ingå såsom ett led i ransoneringsförfarandet.

Därest knappheten å drivmedel kommer att bestå, är det

därför icke utan vidare givet, att en skattesänkning skulle resultera i sänkta

drivmedelspriser. Därest varutillgången skulle medgiva en prissänkning, böra

å andra sidan skattesatserna icke få hindra en prisreducering. Det nu anförda

torde böra föranleda, att de föreslagna ändringarna förklaras skola

träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

De ifrågasatta ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära, att de nu

utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter och för brännoljor

med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare och detaljister,

vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin och brännoljor,

skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade skattesatserna,

synes restitution av redan erlagd drivmedelsskatt för dylika lager

böra medgivas. Frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt till den

del skatten överstiger de nu föreslagna beloppen torde emellertid kunna på

ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom dess clearingkassa

för drivmedel. Bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga

föreskrifter härutinnan torde böra utverkas hos riksdagen.»

Motorfordon, som drivas med generatorgas av inhemskt ursprung, ha tidigare

varit gynnsammare ställda än övriga fordon i fråga om fordonsskatten.

Enligt en år 1932 vidtagen ändring i 5 § av 1922 års automobilskatteförordning

skulle för automobil, som vore inrättad för och dreves med träkolsgas,

utgå skatt med hälften av eljest stadgade skattesatser. Förenämnda

stadgande ändrades ar 1938 att avse automobil, som vore inrättad för och

dreves med generatorgas, framställd av inhemskt bränsle. År 1939 utsträcktes

skattelindringen till att gälla även för släpvagn. Syftet med ifrågavarande

skattelindring har varit att främja användningen av gengasdrivna fordon.

1932 års bevillningsutskott (betänkande nr 32) uttalade i anledning av

motionsvis framförda önskemål angående dels skattebefrielse och dels skattelindring

för automobiler, som inrättats för drift med träkolsgas, följande:

»I likhet med motionärerna har utskottet funnit angeläget, att användningen

av ett inhemskt motorbränsle befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna

automobiler icke träffas av bensinskatten, har utskottet icke ansett sig

böra föreslå fullständig befrielse från fordonsskatt för dylika automobiler

utan allenast den lindring i beskattningen, som påyrkats i motionen nr 503

i andra kammaren. Med hänsyn till svårigheten att för närvarande bedöma

förutsättningarna för de träkolsdrivna automobilernas konkurrenskraft har

utskottet ansett skattelindringen böra gälla tills vidare och icke såsom i sistnämnda

motion föreslagits under 5 år.»

Den för gengasdrivna motorfordon sålunda medgivna skattelindringen

upphörde att gälla den 1 juli 1941. Enligt första särskilda utskottets av

riksdagen godkända utlåtande (nr 12) vid 1940 års urtima riksdag har såsom

skäl för skattelindringens borttagande anförts följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

11

»Vad först angår förslaget om skärpning av fordonsskatten för de gengasdrivna

motorfordonen jämte därtill hörande släpvagnar finner utskottet med

hänsyn till den stora minskning i inkomsten av automobilskattemedlen, som

numera inträtt, det i nuvarande statsfinansiella läge icke vara möjligt att

bibehålla den hittills gällande skattelättnaden för sagda fordon. I motionen

II: 51 har föreslagits, att full fordonsskatt skall utgå endast för själva fordonet,

samt att aggregatet skall vara skattefritt. Då i marknaden finnas ett

mycket stort antal aggregat av olika slag och med varierande viktsatser med

mera, torde det i motionen föreslagna systemet erbjuda avsevärda svårigheter

i den praktiska tillämpningen. I följd härav finner utskottet i likhet

med departementschefen fordonsskatt för nu ifrågavarande fordon böra utgå

efter samma grunder som för andra motorfordon.»

Vad angår motiveringen för de i nu föreliggande motioner framställda

yrkandena må här återgivas följande.

Frågan örn motortrafikens skäliga andel i vågkostnaderna har upptagits

till behandling i de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 samt i de likalydande

motionerna I: 419 och II: 639.

I de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 har anförts bland annat

följande. Motortrafiken vore av fundamental betydelse för landets näringsliv.

Det vore därför av vikt, att den snarast möjligt kunde fylla sin normala

funktion i samhället. Enligt Kungl. Maj:ts förslag och den av bensinskattesakkunniga

gjorda beräkningen av antalet bilar och behovet av automobilskattemedel

skulle den genomsnittliga årliga skattekostnaden per bil utgöra

ca 815 kronor mot 500 kronor före kriget. Detta syntes motionärerna vara

en alltför betungande börda för bilismen särskilt i en tid, när det gällde att

snarast möjligt återuppbygga aulomobilbeståndet. Riksdagens uttalande år

1942 att vägväsendet huvudsakligen borde bekostas med automobilskattemedel

innebure, alt dessa medel icke skulle helt bestrida utgifterna för vägväsendet.

Bilismens andel i vägkostnaderna hade för 1 O-årsperioden 1929—

1939 utgjort följande lal i procent: 49; 50,5; 47,7; 48,4; 48,5; 49,9; 58,7; 62;

69,5 och 68,1. Med ledning av dessa tal syntes det rimligt att bilismens andel

fastställdes till 70 procent av vägkostnaderna. Godtoges utgifterna för vägväsendet,

d. v. s. 200 miljoner kronor per år, skulle det erfordras 140 miljoner

kronor i bilskattemedel. Motionärerna förutsatte, att samtliga bilskattemedel

oavkortade användes till vägväsendets underhåll och utbyggnad.

Det vore särskilt önskvärt, att bilismen icke nu, innan den på nytt hunnit

växa sig stark, betungades alltför hårt. De sakkunnigas beräkning av 245 000

bilar första halvåret 1948 förefölle vara en alltför pessimistisk uppskattning.

Genom kriget och avspärrningen avbröts ju en utveckling, som eljest sannolikt

fortsatt i samma riktning som dittills. Vid en normal utveckling med

en antagen årlig ökning av t. ex. 7 °/o av bilbeståndet den 1 januari 1940

kunde det eftersatta behovet beräknas utgöra ca 94 000 bilar den 1 juli 1945

och ca 145 000 bilar den 1 januari 1948. Dessa beräkningar hade givetvis

endast eli hypotetiskt värde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Även om det vöre svårt att beräkna det potentiella behovet av bilar, måste

det betecknas såsom ytterst önskvärt att så många människor som möjligt

kunde skaffa sig egen bil. För distributionskostnaderna inom handeln vore

tillgången på billiga transportmedel av största vikt. För ett lösande av det

brännande bostadsproblemet bomme en utökad motortrafik att bliva av avgörande

betydelse genom att vidga räjongen för avståndet mellan arbetsplatsen

och bostaden. Då motionärerna på angivna grunder ansåge att efterfrågan

på bilar, så snart biltrafiken bleve fri och om skatten ej bleve prohibitiv,

kunde väntas vara betydligt större än som beräknats, hade motionärerna

gjort en uppskattning av antalet tillgängliga bilar första halvåret 1948 samt

undersökt anskaffningsmöjligheterna för nya bilar. Av det befintliga motorfordonsbeståndet

kunde ca 168 000 bilar beräknas finnas kvar den 1 januari

1948. Denna siffra finge anses försiktigt uppskattad. Vad beträffar

nyanskaffningen till den 1 januari 1948 hade motionärerna uppskattat denna

till 147 000 bilar. Med en oförändrad skattebelastning av ca 500 kronor per

bil skulle i automobilskattemedel inflyta ca 157,5 miljoner kronor, vilket

belopp skulle stiga med 10 miljoner kronor årligen för varje ytterligare ökning

av 20 000 bilar.

Under dessa antaganden skulle de inflytande skattemedlen väl räcka till

för att täcka bilismens skäliga andel i kostnaderna för vägväsendet, som i

motionerna beräknats efter 70 % av totalkostnaderna eller 140 miljoner kronor.

Sattes däremot skattesatserna för höga nu, kunde det befaras att motorfordonsbeståndets

återuppbyggnad och ökning försenades. Motionärerna

förutsatte, att den särskilda tilläggsskatten å bensin upphörde.

I de likalydande motionerna 1:419 och 11:639 ha motionärerna framhållit,

att i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet underströkes

den princip, som riksdagen tidigare uttalat, att automobil trafiken icke skulle

betala hela kostnaden för vägväsendet utan endast den del, som räfctmätligen

kunde komma på dess lott. När vägväsendet förstatligades, hade dock

denna princip icke klart kommit till uttryck. En viss motsättning syntes

råda mellan departementschefens berörda uttalande och de ekonomiska beräkningarna

av medelsbehovet. De sakkunniga syntes med ledning av direktiven

utgå ifrån att hela det belopp av 200 miljoner kronor, som erfordrades

för uppehållande av vägväsendet på förkrigstidens standard, skulle täckas

genom beskattning av motorfordonstrafiken. Enligt motionärernas mening

vore det anledning för riksdagen att icke vid ett bifall till propositionen nu

binda sig för framtiden för en sådan från den tidigare gällande avvikande

uppfattning i denna fråga. Alldenstund för närvarande ingen utredning

förelåge örn de vägkostnader, som förorsakades av olika trafikslag samt av

kultur- och militärvägar, syntes det vara lämpligt att riksdagen på ett senare

stadium toge upp frågan till förnyad prövning. I avvaktan härpå ville motionärerna

icke nu förorda någon ändring av de i propositionen föreslagna

skattesatserna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

13

I de likalydande motionerna 1:408 och II: 621, motionen II: 638 samt

motionen 11:640 framställas vissa önskemål angående lättnader i fråga om

de i propositionen föreslagna skattesatserna såvitt angår gengasdrivna motorfordon

samt s. k. lättviktsmotorcyklar.

I de likalydande motionerna I: 408 och II: 621 lia motionärerna till en

början framhållit, att frågan örn automobilbeskattningen borde upptagas till

förnyat övervägande, örn det skulle visa sig att skattesänkning borde företagas,

när normal biltrafik åter kunde påräknas. Beträffande gengasdrivna

motorfordons beskattning lia motionärerna därefter bland annat anfört följande.

En given följd av att importen av flytande drivmedel åter kunde upptagas

i full utsträckning bleve givetvis en så gott som allmän övergång till

användande av sådana. De inhemska bränslena bomme säkerligen att överges,

enär användningen av kol och ved medförde större besvär. Därtill komme

att enligt propositionen skatten skulle beräknas efter automobilens totala

tjänstevikt, således inkluderande de ofta ganska tunga aggregaten.

Man kunde enligt motionärernas förmenande starkt ifrågasätta, huruvida

icke många skäl talade för ett bibehållande, åtminstone i viss utsträckning,

av en betydande del av bilparken, driven med inom landet tillverkade produkter.

Det ovissa internationella läget, oklarheten kring frågan om import

i tillräckliga mängder på längre sikt och vår beredskap vore starka skäl

som talade för att medelst statliga åtgärder stödja användningen av inhemska

drivmedel. Härtill komme rent nationalekonomiska synpunkter. Om

icke särskilda åtgärder vidtoges, komme säkerligen stora mängder mindervärdigt

virke att bliva till ingen nytta. Nödiga gallringar komme även därigenom

att eftersättas.

Dessa skäl talade för att riksdagen genom lindring i beskattningen sökte

stimulera till fortsatt användning av inhemska drivmedel. Genom den i propositionen

föreslagna skatteskalan motverkades detta, enär automobil, avsedd

för användning av sådant bränsle, bleve högre beskattad än sadan, avsedd

för användning av importbränsle.

Den skatteminskning, som skulle bliva följden av en sådan anordning att

skattelättnader beviljades bilar och bussar, vilka fortfarande använde sig

av inhemskt bilbränsle, skulle icke nämnvärt inverka på statens inkomster,

enär endast fordon, sysselsatta i trafik på längre sträckor, kunde tänkas

komma att gå in för fortsatt användning av ved eller kol. Redan före kriget

åtnjöte gengasdrivna motorfordon skattelättnad.

I motionen 11:640 har framhållits, alt, ehuru den bil- och motorcykelåkande

allmänheten i princip borde medverka till vägarnas underhåll och

förbättring, motionärerna ansåge, att de s. k. lättviktsmotorcyklarna icke

endast skulle befrias från skattehöjning ulan helt skattebefrias. Anledningen

härtill vore, att dessa motorcyklar i största utsträckning användes

vid förflyttningar till och från arbetet. Dessa cyklars åverkan på vägarna

vöre mycket liten. Vid deli stora bostadsbrist, som nu råddö, utgjorde lättviktsmotorcyklarna

ett lämpligt fortskaffningsmedel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Jämväl i motionen II: 638 lia motionärerna ansett, att andra synpunkter än

de som varit bestämmande för de sakkunniga bort anläggas, när det gällde

beskattningen av lättviktsmotorcyklar. Förutom att lättviktsmotorcyklarna

ökat rörligheten hos arbetskraften hade de utan tvivel bidragit att minska

de stora avstånden på den egentliga landsbygden. Ur denna synpunkt framstode

den föreslagna ökningen av skatten å dessa motorcyklar som föga

önskvärd. Det vore att märka att redan den föreslagna höjningen av bensinskatten

komme att öka de årliga kostnaderna rätt avsevärt. Motionärerna

ansåge för sin del, att skatten fortfarande borde utgå med 15 kronor per år

och fordon. Den minskning i statens skatteintäkter, som härigenom skulle

uppstå, saknade praktisk betydelse.

Utskottet. I ett av särskilda sakkunniga till chefen för finansdepartementet avgivet

betänkande med förslag till ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken

ha de sakkunniga med stöd av vissa prognoser i fråga om bland annat

vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets utveckling och förbrukningen av

flytande drivmedel beräknat den kostnad för vägväsendet, som borde gäldas

medelst beskattning av motorfordonstrafiken, till omkring 200 miljoner

kronor om året. De sakkunniga ha vidare ansett, att för täckande av berörda

kostnad erfordrades en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent

och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. Därvid

har förutsatts, att de under kriget införda tilläggsskatterna å bensin och

brännoljor skulle avskaffas.

De sakkunnigas sålunda gjorda beräkningar ha legat till grund för de i

den föreliggande propositionen framlagda förslagen. Departementschefen har

därvid sagt sig kunna biträda de sakkunnigas förslag till höjning av olika

skattesatser i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonstrafiken

hunne inträda som kunde göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma

både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan

olika skatteformer. I propositionen föreslås vidare avskaffande av tilläggsskatterna

å bensin och brännoljor.

I de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 har yrkats avslag å propositionen.

Till stöd härför har anförts bland annat, att det icke uteslutande

vore bilismen, som tillgodonjöte fördelarna av ett ändamålsenligt vägväsende,

samt att det med hänsyn till bilismens andel i vägkostnaderna för 10- årsperioden 1929—1939 syntes rimligt, att denna andel fastställdes till 70

procent av vägkostnaderna. Med utgångspunkt från de sakkunnigas beräkningar

av de totala vägkostnaderna skulle fördenskull såsom bidrag till täckande

av berörda kostnader av automobilskattemedel erfordras allenast 140

miljoner kronor för år vid normal fredstrafik.

I de likalydande motionerna I: 419 och II: 639 har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av ifrågavarande proposition måtte uttala att frågan

om den andel av kostnaderna för vägväsendet, som det borde ankomma

på motorfordonstrafiken att täcka, skulle göras till föremål för ny prövning,

när fredsmässiga trafikförhållanden inträtt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

15

Med anledning av vad i ovannämnda motioner anförts får utskottet framhålla,

att — såsom jämväl påpekats av departementschefen — sedan länge

tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall genom särskild beskattning

gälda den kostnad, som denna trafik orsakar vägväsendet. Något

frångående av denna princip har genom propositionen icke avsetts. Även

utskottet ansluter sig till denna princip.

Under de senare åren ha på grund av kända förhållanden vägunderhållet

samt behovet av vägförbättringar o. d. måst i hög grad eftersättas. Med hänsyn

härtill är angeläget, att för vägväsendet erforderliga underhålls- och förbättringsarbeten

snarast komma till stånd. Att enligt den föreliggande propositionen

vid normal fredstrafik vägkostnader till ett beräknat årligt belopp

av omkring 200 miljoner kronor skola täckas av automobilskattemedel kan

så mycket mindre väcka betänkligheter som utskottet är övertygat om att

— därest vägväsendet skall på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses —

detta belopp icke skall vara tillfyllest för täckande av samtliga vägkostnader.

Av representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka tillhandagått

utskottet med närmare upplysningar angående vägväsendets nuvarande

tillstånd och de beräknade kostnaderna för ett iståndsättande av detsamma,

har utskottet nämligen bibragts deri uppfattningen, att dessa kostnader under

angiven förutsättning sannolikt komma att avsevärt överstiga det i propositionen

beräknade beloppet 200 miljoner kronor för år. Utskottet har fördenskull

intet att erinra mot att nämnda belopp uttages genom en höjd beskattning

av motorfordonstrafiken.

Emellertid vill utskottet i detta sammanhang starkt understryka, att den i

propositionen föreslagna avvägningen av skattesatserna allenast har en provisorisk

karaktär. Utskottet finner fördenskull angeläget, att, så snart säkrare

grunder för dessa frågors bedömande föreligga, en utredning äger rum

i syfte att klarlägga, på vad sätt vägkostnadema böra fördelas mellan motorfordonstrafiken

och andra trafikantgrupper liksom även mellan olika slag

av motorfordon inbördes. Därvid bör jämväl undersökas, i vilken omfattning

vägkostnadema skäligen skola bestridas genom andra statsmedel än

automobilskattemedel. Vid utredningen synes därjämte böra tagas under

övervägande, huruvida uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å

motorsprit fortfarande bör medgivas.

I de likalydande motionerna I: 408 och II: 621 har yrkats, att för motorfordon,

som drivas med inhemskt fast bränsle, fordonsskatten skall utgå med

50 procent av de i 5 § automobilskatteförordningen stadgade beloppen. Utskottet

får i anledning härav framhålla, att gengasdrivna motorfordon i beskattningshänseende

intaga en särställning såtillvida, att skatt icke utgår å

drivmedlet. Huruvida någon skattelättnad bör medgivas med avseende å

fordonsskatten för sådana motorfordon är en fråga, varom utskottet i sakens

nuvarande läge icke kan göra något uttalande. Utskottet förutsätter emellertid,

att även detta spörsmål kommer att ägnas uppmärksamhet vid den

nu föreslagna utredningen. Det behov, som må förefinnas av ett bibehållande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

av gengasdriften åtminstone i någon mindre utsträckning, liksom även de

vådor ur hälsosynpunkt, som därav kunna föranledas, böra därvid beaktas.

Slutligen har i motionen II: 638 och i motionen II: 640 till behandling

upptagits frågan om beskattningen av de s. k. lättviktsmotorcyklarna, beträffande

vilka i propositionen föreslagits höjning av skattesatsen från nuvarande

15 till 21 kronor. I den förstnämnda motionen har yrkats bibehållande

av den nu stadgade skattesatsen. I den sistnämnda motionen har hemställts

örn hel skattebefrielse för sådana motorcyklar. Utskottet vill icke förneka,

att framför allt sociala skäl kunna tala för en lindrigare beskattning

av dessa motorcyklar än den i propositionen föreslagna. Då emellertid utskottet,

såsom framgår av vad ovan nämnts, till övervägande vid den föreslagna

utredningen förordat bland annat frågan örn skattebördans fördelning

mellan olika slag av motorfordon inbördes, finner utskottet jämväl nu förevarande

spörsmål böra upptagas till behandling i samband med berörda utredning.

De i propositionen föreslagna ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära,

att de nu utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter

och för brännoljor med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare

och detaljister, vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin

och brännoljor, skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade

skattesatserna, har departementschefen ansett restitution av redan erlagd

drivmedelsskatt för dylika lager böra medgivas. Departementschefen har i

anslutning härtill uttalat, att frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt,

till den del skatten överstiger de i propositionen föreslagna beloppen,

torde kunna på ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom

dess clearingkassa för drivmedel. Med hänsyn härtill har i propositionen

hemställts örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter

härutinnan.

Utskottet har intet att erinra mot vad sålunda föreslagits. Skulle emellertid

till följd av den under senaste tiden avsevärda importen av drivmedel befinnas,

att de i bränslekommissionens clearingkassa befintliga medlen icke

lämpligen böra användas för de restitutioner, som komma att ske, torde

enligt utskottets mening för resti tu Sönerna erforderliga medel kunna bestridas

av statsmedel i annan form.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter tillstyrker utskottet bifall

till den föreliggande propositionen. De likalydande motionerna I: 408 och

II: 621, de likalydande motionerna 1:418 och II: 637, motionen II: 638 samt

motionen II: 640 avstyrkas däremot av utskottet. De likalydande motionerna

I: 419 och II: 639 torde få anses besvarade genom vad utskottet i sin motivering

yttrat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 352 samt med avslag å de likalydande

motionerna I: 408 och II: 621, de likalydande motionerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

I: 41''8 och II: 637, motionen II: 638 samt motionen II: 640 —

antaga de vid propositionen fogade förslagen till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;

2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna

i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
3)

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och

motorsprit; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den

3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av

automobil använda brännoljor;

B) att de likalydande motionerna I: 419 och II: 639 måtte

av riksdagen anses besvarade genom vad i utskottets motivering

anförts; samt

C) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 352, bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande

sådana för försäljning avsedda myckenheter drivmedel,

för vilka drivmedelsskatt erlagts enligt hittills gällande

bestämmelser, meddela föreskrifter örn restitution av den del

av skatten, som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.

Stockholm den 20 november 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel Ivar Anderson*,

Sjödahl, Velander, Björnsson, Robert Berg*, Franzon, Ramberg* och Näsgård, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i Gävle, Orgard,

Falk, Henriksson*, Vigelsbo, Bladh, Forsberg och Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Reservationer:

1) av herrar Näsgård, Hammarlund, Orgård och Vigelsbo, som beträffande

ifrågasatt skattelättnad för gengasdrivna motorfordon anfört följande:

»Före den av kriget vållade avspärrningen utgick skatten för gengasdrivna

fordon med endast hälften av eljest stadgade skattesatser, och det torde

vara klart, att denna skattelindring bidrog till den utveckling av gengasdriften,

som möjliggjorde att omställningen från bensin- till gengasdrift efter

avspärrningen kunde genomföras snabbt och utan alltför stora olägenheter.

Att denna skattelindring upphävdes genom beslut av 1940 års urtima

riksdag får anses som en naturlig konsekvens av då rådande läge, som medförde

att praktiskt taget alla bilar måste inrättas för gengasdrift för att få

användas. Hur den framtida utvecklingen på detta område kommer att te

sig är svårt att för närvarande bedöma. Det torde dock få antagas, att de

gengasdrivna fordonen komma att försvinna mycket snart, om någon skattelättnad

icke medgives. Visserligen intaga dessa fordon en särställning såtillvida,

att skatt icke utgår å drivmedlet, men å andra sidan blir fordonsskatten

något drygare, då även aggregaten skola inräknas i automobilens tjänstevikt.

Det synes emellertid önskvärt, att gengasdriften kunde bibehållas åtminstone

i viss utsträckning, detta även ur den synpunkten, att det skulle

vara till fördel för skogsskötseln, om avsättning för ekonomiskt mindervärdigt

virke, s. k. gallringsvirke, kunde beredas genom efterfrågan på bränsle

till gengasdrivna fordon. Vi förutsätta, att även dessa spörsmål komma att

ägnas uppmärksamhet vid den nu föreslagna utredningen. Det behov, som

kan förefinnas av ett bibehållande av gengasdriften i lämplig utsträckning,

bör därvid beaktas. I avvaktan på resultatet av denna utredning synes den

tidigare tillämpade skattelindringen böra återinföras.

I anslutning härtill få vi hemställa, att riksdagen med bifall till de likalydande

motionerna 1:408 och 11:621 måtte antaga vid förevarande proposition

fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med den ändring att till

nämnda paragraf fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

''För motorfordon, som är inrättat för och drives med generatorgas, framställd

av inhemskt fast bränsle, utgår skatt med hälften av de i denna paragraf

stadgade skattesatserna.’»; samt

2) av herrar Näsgård och Vigelsbo, som beträffande ifrågasatt skattelättnad

för s. k. lättviktsmotorcyklar anfört följande:

»Framför allt sociala skäl tala enligt vår mening för en lindrigare beskattning

av dessa motorcyklar än den i propositionen föreslagna. På landsbygden

utgöra lättviktsmotorcyklarna ett uppskattat och billigt trafikmedel,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

19

som i hög grad bidrager till att underlätta tillgodogörandet av förefintliga

arbetstillfällen. Med anledning härav finna vi en skattehöjning för lättviktsmotorcyklar

mindre tilltalande och förorda, att skatten bibehålies vid nuvarande

belopp.

I anslutning härtill få vi hemställa, att riksdagen måtte bifalla motionen

II: 638.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:565 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor åt Hanna Jansson m. fl. a1 i texten