Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående inventerinq av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling.

1945-12-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:63, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående inventerinq av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 5 december 1945 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning med särskilda

bestämmelser angående inventerinq av varulager i

samband med krigskonjunkturbeskattningens avveckling.

I en den 2 november 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 376, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda

bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling.

Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

förenämnda statsrådsprotokoll.

Förordningarna om krigskonjunkturskatt äro så konstruerade att lagervärderingen

utövar ett avgörande inflytande på beskattningen. Under de år

taxering till krigskonjunkturskatt hittills förekommit hava de uppgifter, som

de skattskyldiga lämnat angående sina varulager, i regel godtagits. En kontroll

av dessa uppgifters riktighet skulle nämligen hava varit synnerligen tidsödande,

särskilt med hänsyn till primäruppgifternas stora omfattning och skiftande

art. En bidragande orsak till att de skattskyldigas uppgifter om lagervärderingarna

endast undantagsvis blivit föremål för närmare undersökning

har varit, att denna kontroll hittills utan större olägenhet kunnat eftersättas

till förmån för angelägnare arbetsuppgifter. Om nämligen lagret för ett visst

beskattningsår upptagits för lågt, har man hittills kunnat räkna med att den

obehöriga nedskrivningen av varulagret skulle komma att framtagas till beskattning

under ett senare beskattningsår

I och med krigskonjunkturskattens avveckling kommer emellertid saken i

ett helt annat läge. Örn varulagret vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt

upptages till för lågt värde och denna värdering godtages vid taxeringen,

kommer den mervinst, som använts till den obehöriga nedskrivningen,

aldrig att upptagas till krigskonjunkturbeskattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 63. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Den skattskyldige har haft två möjligheter att genom åtgärder i samband

med varulagervärderingen undantaga mervinster från krigskonjunkturbeskattning.

Den skattskyldige har sålunda kunnat underlåta att i inventariet

upptaga delar av lagerbeståndet eller värdera lagret till priser, som understigit

de lägsta vården, till vilka lagret enligt förordningarna örn krigskonjunkturskatt

fått värderas.

I ett flertal yttranden från länsstyrelserna över 1944 års allmänna skattekommittés

förslag lill avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU

1944: 62) har framhållits, att de skattskyldigas uppgifter angående varulagren

lämnat mycket övrigt att önska. I mindre och medelstora handelsföretag

hade vinsterna sålunda stundom utjämnats mellan de olika beskattningsåren

genom att olika grunder för värdering av lagertillgångarna kommit till användning

under olika år. Att konstatera detta ställde sig särskilt svårt i de

fall då s. k. individuell lagervärdering tillämpades, vilket vore fallet i ett flertal

branscher. Det gåves uppenbarligen här rika tillfällen till subjektiva bedömanden,

vilka kunde utnyttjas för vinnande av lättnad i beskattningen i

samband med krigskonjunkturskattens avveckling.

Då det sålunda synes erforderligt med särskilda kontrollåtgärder i samband

med krigskonjunkturbeskattningens avveckling, har chefen för finansdepartementet

under hand uppdragit åt centrala krigskonjunkturskattenämnden

att — med utgångspunkt från att krigskonjunkturskatt icke skall uttagas

för merinkomster, som hänföra sig till tid efter 1945 års utgång_utarbeta

förslag till erforderliga kontrollbestämmelser. I enlighet härmed har centrala

krigskonjunkturskattenämnden överlämnat en den 20 september 1945 dagtecknad

skrivelse innehållande förslag till särskilda bestämmelser angående

inventering av varulager vid slutavräkningen i samband med den tillämnade

avvecklingen av krigskonjunkturbeskattningen.

Förslaget innebär i huvudsak följande.

För att i möjligaste mån skapa garantier för att hela lagret medtages i inventariet

föreslår centrala krigskonjunkturskattenämnden, att samtliga bokföringspliktiga

skattskyldiga skola åläggas att vid inventeringen den 31 december

1945 — eller, i de fall räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår,

vid utgången av det första räkenskapsår, som därefter går till ända —

lata inventariet eller i förekommande fall upprättade inventeringslistor undertecknas

av två i inventeringen deltagande personer. Dessa skola enligt

förslaget vitsorda att, såvitt för dem är känt, icke några lagertillgångar undantagits

vid inventeringen. De personer, vilka sålunda skola styrka att den

i inventariet uppgivna lagerkvantiteten överensstämmer med den verkliga,

skola om möjligt utväljas bland dem, som dagligen syssla med lagrets bokföring

och förvaltning.

För att hindra att inneliggande varulager värderas för lågt föreslår nämnden

vidare, att de skattskyldiga skola åläggas att i inventariet uppgiva antingen

anskaffningskostnaden å inneliggande varor eller priset vid bokslutstillfället,

om detta är lägre än anskaffningskostnaden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3

Skyldigheten att inventera enligt nyssnämnda princip torde emellertid, enligt

vad nämnden uttalar, för flertalet företagare innebära ett mycket betydande

merarbete och borde därför icke påfordras i andra fall än då det med

hänsyn till kontrollen vore oundgängligen nödvändigt. Med avseende härå

och då skattskyldig med välordnad bokföring ofta torde kunna i annan ordning

prestera en tillfredsställande utredning örn de förhållanden varom här

vore fråga borde möjlighet givas till befrielse från skyldigheten att verkställa

inventering enligt de föreskrifter, vilka i allmänhet borde gälla. Sådan

befrielse borde regelmässigt kunna medgivas företag med bokföring som nu

sagts, men torde även kunna medgivas i andra fall exempelvis beträffande

företagare som uppenbarhgen icke kunde ifrågakomma till krigskonjunkturbeskattning

i sammanhang med avvecklingen Det borde ankomma å vederbörande

taxeringsintendent att avgöra huruvida sådan befrielse må kunna

äga rum. ,

Slutligen framhåller nämnden att vid redovisningen av varulagret en uppdelning

därav i vissa huvudgrupper skulle vara av värde ur kontrollsynpunkt.

Sålunda borde särskilt upptagas kuranta varor, okuranta varor, ersättningsvaror

(utom bränsle) samt bränsle. Upptoges okuranta varor borde angivas

i vad mån en lägre värdering föranletts av att varorna icke vore kuranta,

I fråga om andra lagertillgångar, således kuranta varor (inklusive fullgoda

förbrukningsartiklar), borde grunderna för värderingen angivas i deklarationen.

Särskild uppgift borde lämnas rörande kontraherade men icke levererade

varor, i den mån dylika kontrakt påverkat bokslutet. Därvid borde

uppgift även lämnas om det i kontraktet avtalade priset samt därå verkställda

nedskrivningar jämte motivering för dessa.

Beträffande var och en av de nyss angivna skilda varugrupperna borde

enligt nämndens mening i deklarationen angivas, i vad mån de hänförts till

den mot förkrigslagret svarande varukvantiteten eller inginge i lagerökning.

Tre reservanter inom centrala krigskonjunkturskattenämnden (direktören

H. Ohlin, revisorn I. Jelf samt direktören B. Ljungbergerj hava uttalat en

i vissa delar avvikande uppfattning om vilka bestämmelser som i förevarande

avseende äro erforderliga och lämpliga.

Över centrala krigskonjunkturskattenämndens förslag ha efter remiss yttranden

avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande:

»I sitt betänkande nr 45 i anledning av propositionen nr 256 med förslag

till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945 har bevillningsutskottet

uttalat, att enligt utskottets mening krigskonjunkturbeskattningen borde avvecklas

så snart möjlighet därtill förelåge. Med hänsyn till att krigstillståndet

i Europa upphört och det kunde antagas, att en allmän strävan komme

att göra sig gällande att föra hushållningen fram mot mera normala förhållanden,

borde avvecklingen av krigskonjunkturskatten kunna påskyndas och

möjligheten av dess avveckling redan per den 31 december 1944 omprövas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Utskottet förutsatte i varje fall, att krigskonjunkturskatt icke skulle uttagas

för merinkomster, som hänförde sig till tid efter 1945 års utgång.

När krigskonjunkturskatten vid krigets början infördes, förutsattes såsom

naturligt, att en sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen

varade. Jag finner det därför svara till syftet med krigskonjunkturskatten,

att jämväl 1945 års mervinster underkastas dylik skatt. Ett ytterligare skäl

härför är att det avvecklingsförfarande, vid vilket den slutliga effekten av

krigskonjunkturbeskattningen förutsatts skola framkomma, lämpligen bör

sammankopplas med en ny taxering till krigskonjunkturskatt och sålunda

icke ske i form av en justering av den redan verkställda taxeringen för merinkomster

under år 1944. Såsom bevillningsutskottet uttalat, torde krigskonjunkturskatt

däremot icke böra uttagas för merinkomster som hänföra sig

till tid efter 1945 års utgång.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört, avser jag att senare framlägga

förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946, avseende merinkomster

under år 1945, jämte förslag till avvecklingsföreskrifter. Dessa förslag

torde komma att i huvudsak bygga på det betänkande i ämnet, som i

december 1944 framlades av 1944 års allmänna skattekommitté. Förslagen

torde böra prövas av 1946 års riksdag.

Ett slutavräkningsförfarande per den 31 december 1945 förutsätter emellertid,

att frågan om utfärdande av de särskilda föreskrifter med avseende

å lagerinventeringen nyssnämnda dag, som må befinnas erforderliga, upptages

till prövning redan vid innevarande års riksdag.

Enligt det förslag till bestämmelser angående lagerinventering, som centrala

krigskonjunkturskattenämnden i enlighet med det nämnden meddelade

uppdraget framlagt, skola bokföringspliktiga skattskyldiga i inventariet per

den 31 december 1945 (motsvarande räkenskapsdag) angiva anskaffningsvärdet

å inneliggande varor eller, örn dagspriset vid bokslutstillfället (återanskaffningsvärdet)

är lägre, sistnämnda värde. Vidare skola de skattskyldiga

vara pliktiga att låta inventariet med avseende å däri upptagna varukvantiteter

bestyrkas av två i inventeringen deltagande personer.

Som jag inledningsvis anfört, är varulagervärderingen av utslagsgivande

betydelse för krigskonjunkturbeskattningen. Uppgifterna örn lagervärderingen

torde hittills hava lämnat mycket övrigt att önska, och någon verklig kontroll

över lagervärderingen har icke kunnat genomföras. Detta förutsågs

emellertid redan vid införandet av krigskonjunkturbeskattningen. Jag torde

sålunda få erinra om mitt yttrande i propositionen nr 2 till 1940 års urtima

riksdag, att man med ett slutavräkningsförfarande i utsikt kunde vid den

årliga beskattningen nöja sig med en mindre rigorös tillämpning av de principer

man funne sig böra uppställa, vilket vore till fördel dels för de skattskyldiga,

å vilka mindre krav på utredning syntes kunna ställas i de särskilda

fallen, dels för taxeringsmyndigheterna, för vilka i många fall fullgörandet

av skyldigheten att i detalj granska de skattskyldigas lagervärderingar

m. m. underlättades. Vid slutavräkningsförfarandet måste däremot,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 5

såsom av det redan sagda framgår, strängare krav ställas både på utredning

och på kontroll.

Behovet av normerande bestämmelser vid ifrågavarande inventering har

vid remissbehandlingen av nämndens förslag icke ifrågasatts. Tvärtom har i

ett flertal yttranden behovet av dylika föreskrifter understrukits. Mot nämndens

förslag till inventeringsbestämmelser har emellertid invänts dels att

föreskrifterna skulle medföra ett betungande merarbete för de skattskyldiga

utan att i nämnvärd grad öka myndigheternas möjligheter till kontroll av

varulagervärderingen, dels ock att det material, som därigenom framkomme,

icke skulle kunna effektivt utnyttjas av taxeringsmyndigheterna.

Vad angår invändningen att de föreslagna bestämmelserna skulle medföra

ett betungande merarbete för de skattskyldiga utan att i nämnvärd grad öka

kontrollmöjligheterna vill jag gärna vitsorda, att den ifrågasatta metoden icke

medför en fullt effektiv kontroll. För möjliggörande av en dylik kontroll

skulle utan tvivel erfordras längre gående bestämmelser än de av nämnden

föreslagna. Detta skulle å andra sidan medföra ett merarbete för de skattskyldiga

av sådan omfattning, att arbetet icke rimligen bör åläggas dem.

Nämndens förslag torde därför böra betraktas som resultatet av en avvägning,

därvid beaktats å ena sidan de ofrånkomliga kontrollkraven, å andra

sidan önskvärdheten av att icke ålägga de skattskyldiga ett alltför betungande

merarbete.

Enligt nämndens förslag skall i inventariet angivas antingen anskaffningsvärdet

å de i inventariet upptagna lagertillgångarna eller, om återanskaffningsvärdet

är lägre, sistnämnda värde. Det synes lämpligt att uppgiftsskyldigheten

sålunda anknytes till ettdera av nämnda värden för att möjliggöra

för taxeringsmyndigheterna att på grundval av förefintliga fakturor o. d.

kontrollera riktigheten av uppgifterna. För att underlätta uppgiftsskyldighetens

fullgörande torde emellertid den skattskyldige böra medgivas valfrihet

beträffande vilkendera metoden han önskar använda. De lämnade uppgifterna

angående anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena avses skola

utnyttjas på så sätt, att taxeringsmyndigheterna genom jämförelse mellan

nämnda värden, vilka skola angivas i deklarationerna för taxering till krigskonjunkturskatt,

och de i deklarationerna likaledes angivna förkrigsvärdena

å lagertillgångarna bilda sig en uppfattning örn rimligheten av de uppgivna

förkrigsvärdena. Råder missförhållande mellan anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

och det uppgivna förkrigsvärdet, avses närmare granskning

skola äga rum. Uppgifterna om anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet

skola med andra ord tjäna till ledning för taxeringsmyndigheterna

vid bedömningen av vilka företag eller enskilda skattskyldiga som böra göras

till föremål för närmare granskning; av lätt insedda skäl är det nämligen

otänkbart, att samtliga skattskyldiga underkastas dylik granskning.

Vid jämförelsen mellan anskaffnings- eller återanskaffningsvärdena samt

de uppgivna förkrigsvärdena avses taxeringsmyndigheterna skola begagna

sig av förefintliga indexserier. Emellertid har från skilda håll anförts, att

indcxseriema avsåge ett alltför litet antal varor för att taxeringsmyndighe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

terna av desamma skulle få ledning vid bedömande av den prisstegring, som

ägt rum under kriget. Det är givet, att den offentliga statistiken är otillräcklig

för att i alla fall ge önskvärd ledning vid jämförelsen mellan de uppgivna

värdena. Förefintliga indices utgöra dock det enda allmänna material,

som star till buds för bedömandet av rimligheten av varulagervärderingen.

Kompletterande material torde kunna anskaffas genom centrala krigskonjunkturskattenämndens

försorg.

Vidare har vid remissbehandlingen anmärkts, att värderingen skulle bliva

vilseledande, därest anskaffningsvärdet angåves för vissa varor medan andra

varor upptoges till återanskaffningsvärdet. Emellertid bör framhållas, att

marknaden i stort sett lärer kännetecknas av stillastående eller fallande priser,

varför vid tiden för ifrågavarande inventering återanskaffningsvärdet i

allmänhet torde vara det lägre av nämnda värden. Vid angivna förhållande

torde inventeringen i regel komma att anknyta till återanskaffningsvärdet,

eftersom tillgångarna enligt bokföringslagen icke må upptagas över sina verkliga

värden och det dessutom, med hänsyn till krigskonjunkturbeskattningen,

knappast kan ligga i den skattskyldiges intresse att redovisa för höga värden.

Skulle beträffande visst varuslag något återanskaffningspris överhuvud

icke kunna angivas, torde det ligga i sakens natur, att anskaffningspriset

skall angivas.

Förutom de nyss angivna värderingsmetoderna hava jämväl andra metoder

plägat komma till användning. Vad först angår den av åtskilliga företag tilllämpade

metoden att värdera lagret till utförsäljningspris synes en sådan

värdering i och för sig tillfredsställande, under förutsättning att anskaffnings-

eller återanskaffningsvärdet kan fastställas genom lämnade uppgifter

om vinst- och omkostnadspålägg. Under nyssnämnda förutsättning torde därför

uppgifter, som anknyta till utförsäljningspriset, böra godtagas.

En värdering till förkrigspris eiler till fasta styckepris lärer däremot i en

del fall endast med svårighet medgiva en nöjaktig kontroll. Även företag

med välordnad bokföring hava emellertid använt dessa värderingsmetoder

och det skulle utan tvivel vålla sådana skattskyldiga, vilka regelmässigt inventerat

enligt någon av de nämnda principerna, ett betydande merarbete

att med kort varsel övergå till annan värderingsmetod. Detta torde särskilt

gälla vissa industriföretag. Olika utvägar hava därför övervägts i syfte att

— utan att eftersätta kravet på kontroll — möjliggöra lättnader för sådana

skattskyldiga, vilka visserligen tillämpat betryggande värderingsmetoder men

icke använt sig av värdering till anskaffnings- eller återanskaffningspris

eller till utförsäljningspris.

Centrala krigskonjunkturskattenämnden har i detta hänseende föreslagit

visst dispensförfarande. Praktiska skäl torde emellertid —- såsom även ett

flertal remissinstanser framhållit — tala mot det av nämnden ifrågasatta dispensförfarandet.

Lämpligare synes vara att generellt tillåta sådana skattskyldiga,

som tidigare regelmässigt tillämpat annan tillförlitlig metod än värdering

efter anskaffnings- eller återanskaffningspriset eller utförsäljningspriset,

att även vid ifrågavarande inventering använda samma metod; såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

7

förutsättning härför bör dock även i nu ifrågavarande fall gälla, att anskaffnings-

eller återanskaffningsvärdet å lagret — som alltid skall angivas i deklarationen

för taxering till krigskonjunkturskatt — kan på tillförlitligt sätt

framräknas med utgångspunkt från de i inventariet angivna värdena. Jag

utgår därvid från att endast företag med välordnad bokföring komma att vid

ifrågavarande inventering värdera lagret efter förkrigspris eller fasta styckepris

och att de berörda företagen kunna på grundval av interna indices eller

dylikt lämna nöjaktiga uppgifter örn anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde

å lagret.

För att underlätta ifyllandet av den deklaration, som avses skola ligga till

grund för slutavräkningen, torde de skattskyldiga vid inventeringen böra uppdela

varulagret i vissa grupper nämligen kuranta varor av förkrigskvalitet,

okuranta varor av förkrigskvalitet, kuranta ersättningsvaror, okuranta ersättningsvaror,

bränsle samt övriga förbrukningsartiklar. Kontraherade men

icke levererade varor — som av vissa skattskyldiga i inventarierna upptagas

tillsammans med varulagret — torde böra redovisas särskilt för sig. Däremot

torde de skattskyldiga icke rimligen böra åläggas att redovisa vid sista förkrigsinkomstårets

utgång inneliggande varulager i särskilda grupper; en

dylik redovisning torde numera endast med svårighet kunna åstadkommas

och torde för övrigt vara av föga värde.

De nu föreslagna bestämmelserna innebära självfallet icke något hinder

för den skattskyldige att i inventariet verkställa erforderliga nedskrivningar;

bestämmelserna beröra sålunda överhuvud icke frågan om de värden, till

vilka tillgångarna skola redovisas i den skattskyldiges balansräkning. Då

tillgångarnas värden i inventariet skola angivas enligt någon av de förenämnda

metoderna blir emellertid följden, att nedskrivningar av ifrågavarande

värden måste redovisas öppet.

Såsom redan omnämnts har centrala krigskonjunkturskattenämnden vidare

föreslagit, att två i inventeringen deltagande personer skola på heder och

samvete intyga att uppgifterna i inventariet om lagrets kvantitet överensstämma

med verkliga förhållandet. Jag biträder detta förslag. Emellertid anser

jag, i likhet med vissa remissinstanser, att en dylik attest av den skattskyldige

själv bör godtagas i de fall, då den skattskyldige ensam företagit inventeringen.

De av centrala krigskonjunkturskattenämnden föreslagna bestämmelserna

torde böra kompletteras med vissa föreskrifter i syfte att garantera inventeringsförfarandets

genomförande. Sålunda torde böra stadgas att, om skattskyldig

vid upprättande av inventariet icke iakttagit de ifrågavarande föreskrifterna,

av vederbörande taxeringsintendent lämnad uppgift angående lagertillgångarnas

förkrigsvärde skall äga vitsord, där ej den skattskyldige visar

att tillgångarna haft annat värde.

Vidare torde böra stadgas straff för den som, med vetskap örn att samtliga

lagertillgångar icke upptagits i inventariet, därå tecknat sådan försäkran angående

inventariets riktighet som förut sagts. Straffet torde böra bestämmas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Utskottet.

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Har någon, utan att i den

omfattning som skäligen kan fordras hava undersökt inventariets fullständighet,

därå tecknat försäkran, varom nyss sagts, torde han, därest lagertillgång

uteslutits ur inventariet, likaledes böra dömas till dagsböter eller

fängelse i högst sex månader. I anslutning till det anförda torde böra framhållas,

att den felande i vissa fall även lärer kunna dömas till ansvar för delaktighet

i av den skattskyldige begånget deklarationsbrott.

Slutligen torde i förordningen böra intagas en föreskrift örn att de däri

meddelade bestämmelserna icke skola äga tillämpning å sådana bolag, vilka

äro undantagna från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt, d. v. s. systembolag

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget

vin- och spritcentralen, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ävensom

annat aktiebolag, från vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.»

I den föreliggande propositionen har — med utgångspunkt från att krigskonjunkturskatt

icke skall uttagas för merinkomster, vilka hänföra sig till

tid efter utgången av år 1945 — föreslagits vissa normerande bestämmelser

angående särskild inventering av varulager i samband med krigskonjunkturskattens

avveckling. Sålunda ha föreslagits regler i syfte att skapa garanti

för att lagrets kvantitet i görligaste mån rätt uppgives i inventariet samt skyldighet

att i inventariet lämna vissa uppgifter till ledning för bedömande av

lagervärderingen.

Enligt förslaget skola ifrågavarande särskilda inventeringsbestämmelser

iakttagas av skattskyldig, som är pliktig att föra handelsböcker, vid den inventering,

som äger rum vid utgången av år 1945 eller, örn räkenskapsåret

icke sammanfaller med kalenderår, vid utgången av det räkenskapsår, som

närmast därefter går till ända. Eftersom slutavräkningsförfarandet är avsett

att ske per den 31 december 1945 kunde det synas i och för sig lämpligt att

under alla förhållanden påfordra lagerinventering per nyssnämnda dag med

iakttagande av de föreslagna särskilda inventeringsbestämmelserna. Att ålägga

skattskyldiga, vilkas räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, att inventera

vid annan tidpunkt än räkenskapsårets utgång finner dock utskottet

icke tillrådligt. Emellertid synas starka skäl tala för att skattskyldiga med räkenskapsår,

som nyss sagts, beredes möjlighet att företaga och åberopa inventering

vid utgången av år 1945 i stället för vid räkenskapsårets utgång. En

förutsättning härför måste dock vara att inventariet upprättas i samband med

en särskild vinstberäkning per den 31 december 1945, vid vilken hänsyn skall

tagas till alla faktorer, som inverka på en vinstberäkning i ett ordinarie årsbokslut.

Ifrågavarande vinstberäkning måste naturligtvis vara verkställd i sådan

ordning, att den kan av taxeringsmyndigheterna kontrolleras, och bör

sålunda vara införd i en särskilt för ändamålet upprättad huvudbok. Därest

vinstberäkningen icke verkställes i nämnda ordning, bör den skattskyldige

enligt huvudregeln vara skyldig att vid inventeringen vid räkenskapsårets slut

iakttaga de särskilda inventeringsbestämmelserna vid äventyr att stadgandet

i 3 § eljest blir tillämpligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

9

En uppmjukning av bestämmelserna i 1 § i enlighet med vad nu angivits

torde innebära fördelar såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna.

Om skattskyldig begagnar sig av den nu föreslagna möjligheten att

uppgöra särskild inventering och vinstberäkning per den 31 december 1945,

blir följden att den del av räkenskapsåret, vars vinst sålunda redovisas, vid

krigskonjunkturskattens avveckling måste betraktas såsom en särskild beskattningsperiod.

Vid sådant förhållande komma såväl den skattskyldige som

taxeringsmyndigheterna, om vinstredovisningen skett på riktigt sätt, att undgå

hänsynstagande till sådana affärshändelser, som inträffa under återstoden av

räkenskapsåret. Om den skattskyldige däremot icke begagnar sig av ifrågavarande

möjlighet, kommer givetvis hela räkenskapsåret att i första hand betraktas

såsom en beskattningsperiod och då lärer den å 1945 belöpande delen

av vinsten kunna fastställas endast genom användande av schablonmässiga

metoder.

I övrigt föranleder det i propositionen framlagda förslaget icke någon erinran

från utskottets sida.

I författningstekniskt hänseende innebär utskottets förslag den ändringen

i det i propositionen framlagda förslaget till författningstext, att i 1 § tillägges

en bestämmelse örn att skattskyldig, vars räkenskapsår icke sammanfaller

med kalenderår, är oförhindrad att upprätta inventarium enligt i förslaget

angivna grunder vid utgången av år 1945 i stället för vid räkenskapsårets

utgång, därest han i samband därmed jämväl upprättar bokslut avseende samma

tidpunkt enligt de grunder, som gälla för bokslut vid ordinarie räkenskapsår.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 376 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
(Kungl.

Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av

varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig att föra handelsböcker, skall i det inventarium,

som upprättas vid utgången av år 1945 eller, örn räkenskapsåret icke

sammanfaller med kalenderår, vid utgången av det räkenskapsår, som närBilianq

till riksdagens protokoll 1945. 7 saini. Nr 63.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mast därefter går till ända, för varje i lagret ingående post av tillgångar, avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse, angiva anskaffningsvärdet

eller dagspriset vid bokslutstillfället (återanskaffningsvärdet); dock att

skattskyldig som så önskar i stället må angiva utförsäljningspriset, under

förutsättning att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet kan på tillförlitligt

sätt framräknas med utgångspunkt från det sålunda angivna priset.

Har skattskyldig vid tidigare inventeringar regelmässigt tillämpat annan

tillförlitlig värderingsmetod än i första stycket sägs, må den skattskyldige

även vid ifrågavarande inventering angiva värdena enligt nämnda metod,

under förutsättning att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet å inneliggande

varulager kan på tillförlitligt sätt framräknas med utgångspunkt

från de i inventariet angivna värdena.

Skattskyldig, vars räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderår,

är oförhindrad att upprätta inventarium

enligt ovan angivna grunder vid

utgången av år i945 i stället för vid

räkenskapsårets utgång, därest han i

samband härmed verkställer vinstberäkning

för tillåndalupen del av

räkenskapsåret enligt motsvarande

grunder, som gälla beträffande årsbokslut.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

2 §•

Å inventarium, som i 1 § avses, skola två i inventeringen deltagande personer

teckna en på heder och samvete avgiven försäkran att vid inventeringen

icke någon lagertillgång uppsåtligen undantagits. Har den skattskyldige

ensam företagit inventeringen, må dock försäkran som nu sagts undertecknas

av honom ensam.

3 §•

Har skattskyldig icke vid upprättande av inventarium, varom i 1 § förmäles,

iakttagit föreskrifterna i denna förordning, skall vid den taxering till

krigskonjunkturskatt, som må komma att åsättas för inkomstökning under

år 1945, av vederbörande taxeringsintendent lämnad uppgift angående varulagrets

förkrigsvärde äga vitsord, där ej den skattskyldige visar att lagret

haft annat värde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 11

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Har någon, med vetskap om att samtliga lagertillgångar icke upptagits i

skattskyldigs inventarium, därå tecknat försäkran som i 2 § sägs, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Har någon, utan att hava undersökt inventariets fullständighet i den omfattning

som skäligen kan fordras, därå tecknat försäkran som nyss sagts,

dömes, därest lagertillgång uteslutits ur inventariet, till straff varom i första

stycket förmäles.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

6 §.

Vad i denna förordning stadgas äger icke tillämpning beträffande systembolag

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget

vin- och spritcentralen eller aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,

ej heller beträffande annat aktiebolag från vilket utdelningen i sin helhet

tillfaller staten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 1 §.

Som exempel på annan värderingsmetod som, därest den tidigare regelmässigt

använts, må tillämpas vid ifrågavarande inventering må nämnas värdering

till förkrigspris eller värdering till fasta styckepris. Förutsättning härför

är emellertid, att anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet kan på tillförlitligt

sätt framräknas med utgångspunkt från de angivna värdena.

I denna paragraf föreskrivna värderingsbestämmelser skola iakttagas vid

inventeringen, men betaga icke den skattskyldige rätt att verkställa nedskrivning

av de angivna värdena. Sådan nedskrivning skall öppet redovisas i inventariet.

Vid redovisningen av varulagret i inventariet bör skattskyldig uppdela detsamma

i huvudgrupper med angivande av grunderna för de olika gruppernas

värdering. Uppdelningen bör — för att underlätta ifyllandet av vederbörligt

deklarationsformulär — lämpligen ske i enlighet med nedanstående

tablå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

(Kungl Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Varugrupp

Anskaffnings- eller återanskaff- ningsvärde

Förkrigsvärde

Bokfört värde

Varor

Kuranta varor av förkrigskvalitet......

Okuranta varor av förkrigskvalitet.....

Kuranta ersättningsvaror..............

Okuranta ersättningsvaror.............

Bränsle.....................

Övriga förbrukningsartiklar............

Kontrahera.de,

Varor av förkrigskvalitet..............

Ersättningsvaror..................

Bränsle............................

Övriga förbrukningsartiklar............

Stockholm den 6 december 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Ekman, Björnsson, Herman

Ericsson, Franzon, Sundelin, Näsgård, Wehtje och Carl Eric Ericsson, samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Hammarlund, Olsson i Gävle, Falk, Karlsson

i Grängesberg, Fröderberg, Olson i Göteborg, Vigelsbo, Bladh och Karlsson i Granebo.

459002. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:588 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till ryska institutet vid Stockholms högskola. a1 i texten