Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till uppbörds förordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1945-12-13 · 137 sidor, varav 132 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 132 av 137 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1945:65, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till uppbörds förordning, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1945 kl. 7 fm.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till uppbörds förordning, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 19 oktober 1945 dagtecknad proposition, nr 370, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) uppbördsförordning;
2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;
4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938
(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;
5) lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september
1928 (nr 377) örn skogsaccis;
6) förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379);
7) förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923
(nr 116) angående skatt för hundar;
8) förordning om utdebitering av tingshusmedel;
9) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 december
1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner;
10) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt
hennes prästerskap och betjäning;
11) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
örn kommunalstyrelse på landet;
12) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad;
13) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse;
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 65.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
14) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
om landsting;
15) förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr
461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel;
16) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm;
17) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm;
18) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;
19) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;
20) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen;
21) lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den
6 juni 1930 (nr 253); samt
22) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.
Propositionen har hänvisats, såvitt angår de under 11)—22) upptagna författningsförslagen,
till konstitutionsutskottet samt i övrigt till bevillningsutskottet.
Beträffande de till bevillningsutskottet hänvisade författningsförslagens
lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:437 av herrar Carl Eric Ericsson och
Robert Berg samt 11:674 av herr Lindberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 370 ville i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa, att utredning omedelbart verkställes angående införande
av en definitiv skatt vid källan för allt sjöfolk»;
2) de likalydande motionerna 1:438 av herr Sten m. fl. samt 11:676 av
herrar Ericsson i Sörsjön och Jonsson i Järvsand, vari hemställts, »att riksdagen
vid sin granskning av Kungl. Maj:ts proposition nr 370 i fråga örn
anvisningarna till paragraf 46 beaktar den senaste tidens utveckling beträffande
avtalsväsendet på skogsbrukets område samt riksdagens därpå grundade
uttalande i anslutning till den nya semesterlagens antagande»;
3) de likalydande motionerna 1:439 av herr Tjällgren och 11:675 av herr
Jönsson i Rossbol m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 370 måtte besluta sådan ändring av den i densamma
föreslagna uppbördsförordningen att begreppen arbetsgivare och arbetstagare
kunna bestämt fixeras, samt att vid denna fixering de synpunkter,
som i motionen framförts, måtte beaktas;
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
3
4) de likalydande motionerna I: 440 av herrar Johan Bernhard Johansson
och Carl Eric Ericsson samt 11:681 av herr Janson i Frändesta m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av proposition nr 370 måtte
såsom sin mening uttala, att ifrågasatt inskränkning i aktiebolagens dispositionsrätt
till hos dem bokförda s. k. skattefonder icke bör vidtagas»;
5) de likalydande motionerna 1:441 av herrar Gunnar Andersson och
Carlström samt II: 677 av herr Lai''sson i Karlstad m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 370 måtte
besluta, att årsavgift till hushållningssällskap må få uttagas i samband med
den allmänna skatteuppbörden»;
6) de likalydande motionerna 1:442 av herr Wehtje m. fl. och 11:678 av
herr Wiberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av föreliggande
proposition måtte
dels för sin del besluta,
att 3 § sista stycket i förslaget till uppbördsförordning skall utformas så,
att ett blandat system för uttagande av preliminär skatt av löntagarna åstadkommes,
varigenom den uppbördsform, som i det särskilda fallet enligt vad
motionärerna anfört är att anse såsom lämpligast, kommer att tillämpas,
att undantag i av motionärerna förordad utsträckning stadgas från skyldighet
att verkställa, resp. vidkännas löneavdrag i sådana fall, då preliminär
debitering enligt vad i motionerna föreslagits blivit åsatt,
att bestämmelserna rörande löneavdrag för kvarstående skatt och redovisning
av genom dylika avdrag innehållen kvarstående skatt skola utgå ur
nämnda författningsförslag,
att arbetsgivare icke skall vara skyldig verkställa löneavdrag för gäldande
av debiterad preliminär skatt förrän från och med den första månad, under
vilken uppbördstermin infaller och under vilken arbetstagaren haft anställning
den första dagen i månaden, med början vid det avlöningstillfälle, som
infaller tidigast en vecka efter anställningens början, därvid vid varje utbetalningstillfälle
skall avdragas så stor del av den under nästföljande uppbördstermin
förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen
före ingången av den månad, då nämnda uppbördstermin infaller,
belöper å utbetalningstillfället,
att arbetsgivaren skall vara berättigad att under vederbörande uppbördstermin
inbetala under de två närmast dessförinnan förflutna kalendermånaderna
innehållen skatt även örn det innehållna beloppet icke skulle förslå
till gäldande av under uppbördsterminen förfallande skatt,
att preliminär A-skatt icke i något fall skall beräknas å ersättning, som
utgivits för bestridande av vissa med tjänsten eller uppdraget förenade kostnader,
att ansvarspåföljd för arbetsgivare, som underlåter att till uppbördsmyndighet
inbetala innehållet belopp, skall inträda allenast örn arbetsgivaren icke
ställt sig erhållen anmaning till efterrättelse,
samt att för möjliggörande bland annat av en lämplig gränsdragning mellan
de beträffande löntagarna föreslagna båda uppbördsformerna snarast
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
möjligt skall inrättas ett centralt organ i huvudsaklig överensstämmelse med
vad motionärerna i detta hänseende förordat,
dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att utredning skyndsamt
måtte vidtagas angående uttagande av kvarstående skatt genom löneavdrag,
inbetalning och redovisning av innehållen kvarstående skatt samt angående
särskilda bestämmelser rörande uttagande av skatt av sjömän ävensom att
för riksdagen snarast möjligt måtte framläggas de förslag i berörda avseenden,
vartill utredningen kan föranleda,
varjämte hemställts, att vederbörande utskott måtte utforma sådana ändringar
av författningstexten, att de av motionärerna framförda synpunkterna
vinna beaktande;
7) motionen 11:672 av herr Lindberg, vari hemställts, »att riksdagen ville
besluta, att löneavdragsprocenten för sjömän, jämlikt 47 § andra stycket,
måtte sättas till högst 15 °/o»;
8) motionen II: 679 av herr Hansson i Skediga, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 370 med förslag till
uppbördsförordning måtte besluta att 70 § skall erhålla följande lydelse:
70 §.
1 mom. Vadi6 §--- — förrättar utmätning.
2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll
som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse dels utsökningslagens föreskrifter
örn verkställighet av utmätning, och vad därvid må undantagas, om
utmätt egendoms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning
influtit, samt örn klagan över mätningsmans förfarande och dels
föreskrifterna i lag 9 april 1937 örn verkställighet av bötesstraff 4 § andra
stycket.
3 mom. Vad i utsökningslagen —- — — denna förordning.
Utmätning må icke i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan
underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom
meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som
finnes å annan ort än där han har sin hemvist, skall underrättelse jämte
uppgift örn förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton
dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits
i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer
brevet---förre ägaren.
4 mom. Beträffande införsel — — — pension eller livränta.»; samt
9) motionen 11:680 av herr Adolfsson m. fl. vari hemställts,
»att i uppbördsförordningen införas bestämmelser örn att inkomstbelopp,
som blivit fastställt som erforderligt för existensminimum för inkomsttagaren
och dem, för vilka han är försörjningspliktig, skall vara skyddat mot
löneavdrag eller indrivning,
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställes örn utredning och förslag för
fastställandet av vad som skall vara att anse såsom existensminimum och
att denna utredning genomföres så skyndsamt, att riksdagen lämnas till
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
5
fälle att fatta beslut i frågan före den 1 januari 1947, vid vilken tidpunkt
den nya uppbördsförordningen skall börja gälla,
att säsongarbetare bör vid den årliga taxeringen särskilt angivas i taxeringslängden
och att till denna anteckning fogas uppgift om arten av hans
arbete och den ungefärliga tid han kan beräknas vara sysselsatt i dylikt,
varefter skattetabell eller föreskrift för procentavdrag för vederbörande arbetargrupp
utarbetas med hänsynstagande till de föreliggande uppgifterna,
att vid indrivning av resterande skatt skattebetalaren genom tjänstebrev
alltid skall anmanas fullgöra betalningsskyldighet, innan indrivningsåtgärder
gå i verkställighet, samt
att utskottet vid sin behandling av förslaget i Kungl. Maj:ts proposition
nr 370 måtte beakta de i denna motion anförda synpunkterna och företaga
härav föranledda förändringar i förslaget till uppbördsförordning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Till utskottet lia vidare inkommit skrifter från generalpoststyrelsen, pensions
styr el sen, stadskollegiet i Stockholm, svenska stadsförbundets finansråd,
styrelsen för svenska landskommunernas förbund och Sveriges redareförening.
Vid stadskollegiets i Stockholm skrivelse fanns fogad en sammanställning
rörande de belopp, skattebetalarna därstädes haft att erlägga under tidsperioden
1925—1944 dels örn uppbördsberedningens förslag tillämpats, dels ock
vid tillämpning av nuvarande uppbördssystem. Denna sammanställning har
såsom Bilaga A fogats vid detta betänkande.
En motsvarande sammanställning beträffande staden Huskvarna var bilagd
skrivelsen från svenska stadsförbundets finansråd, vilken sammanställning
återgives å Bilaga B.
Slutligen har till utskottet inkommit en motsvarande sammanställning beträffande
staden Katrineholm, vilken sammanställning återfinnes å Bilaga C.
Likaså beträffande Grangärde kommun, se Bilaga E.
Den nuvarande uppbördsordningen medför olägenheter både för de skattskyldiga
och det allmänna. Då relativt lång tid förflyter mellan inkomstförvärvet
och skattebetalningen, kan det inträffa, att den skattskyldiges inkomster
vid den senare tidpunkten äro lägre än de, å vilka skatten grundar sig.
Under sådana förhållanden föreligga ofta stora svårigheter att med den minskade
inkomsten betala den efter en högre inkomst beräknade skatten. Särskilda
svårigheter i berörda avseende uppstå vid skattskyldigs utträde ur
förvärvslivet, vare sig detta sker genom pensionering eller dödsfall; i sistnämnda
fall medgiva emellertid gällande bestämmelser i stor utsträckning
befrielse för dödsboet från skattskyldighet. Det ringa antalet uppbördstillfällen,
varav följer, att relativt stora belopp förfalla vid varje uppbördstillfälle,
samt uppbördstillfällenas ojämna fördelning under året försvåra ytterligare
för de skattskyldiga att i rätt tid erlägga sina utskylder. De nyss berörda
olägenheterna äro givetvis även av betydelse för staten samt kommu
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
nema och övriga kommunala samfälligheter, i det att de föranleda en bristande
effektivitet i uppbördsförfarandet med åtföljande minskning i första
hand av de belopp, som inbetalas under uppbördsterminer och å uppbördsstämmor,
och i andra hand av de belopp, som slutligen inflyta efter indrivning.
Den slutliga skatteförlusten kan visserligen under normala tider icke
sägas vara särskilt stor, men även under år med uppåtgående konjunkturer
restföras utskylderna lill betydande del och inflyta först efter indrivning.
Sistnämnda form av uppbörd är givetvis föga tillfredsställande.
Under senare år hava vid flerfaldiga tillfällen både från riksdagens sida
och från enskilt håll framhållits förut berörda med vårt nuvarande uppbördsväsen
förenade olägenheter och uttalats önskemål om ett uppbördsförfarande,
enligt vilket utskylderna uttagas i närmare samband med inkomstens
förvärvande än för närvarande är fallet. Efter offentliga utredningar
hava framlagts olika förslag, mer eller mindre genomgripande, till uppbördsfrågans
lösning i nyss angivna riktning, och även enskilda personer hava
bidragit med dylika förslag. Vissa av de framlagda förslagen hava föranlett
partiella förbättringar av uppbördsförfarandet; någon mera väsentlig förändring
av vårt uppbördsväsende har emellertid icke kommit till stånd.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet
den 29 juli 1943 åtta sakkunniga för alt inom finansdepartementet
biträda med fortsatt utredning av frågan örn en omläggning av uppbördsförfarandet,
nämligen presidenten i kammarrätten, nuvarande statsrådet
N. J. E. Quensel, ordförande, assessorn i kammarrätten S. E. Jarnerup,
borgmästaren J. Laurin, ingenjören J. O. Lundqvist, f. d. kammarrättsrådet
E. D. Sivert, häradsskrivaren B. F. Steen, ledamoten av riksdagens första
kammare A. W. Strand och direktören C. F. Söderbäck.
De sakkunniga överlämnade den 8 januari 1944 till departementschefen
en skrivelse, vari de angåvo vissa huvudlinjer, enligt vilka en lösning av
uppbördsfrågan syntes möjlig i sådan riktning, att utskylderna för viss
inkomst komme att erläggas i så nära samband med inkomstförvärvet som
möjligt.
De sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet innebar,
att under inkomståret skulle uttagas preliminär skatt, vilken avsåg att väsentligen
täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skulle
erläggas för inkomsten under nämnda år. Den preliminära skatten skulle
beräknas till 8/10 eller 9/10 av de utskylder, vilka enligt senast fastställda statliga
och kommunala utdebiteringar utginge på grundval av den under året
näst före inkomståret verkställda taxeringen. I förekommande fall skulle
nämnda beräkningssätt kompletteras med en uppskattning av inkomsten
under inkomståret med ledning av preliminär deklaration, avgiven av den
skattskyldige. Vid ändring i civilstånd och barnantal samt vid mera väsentlig
ändring i inkomstförhållandena skulle jämkning i preliminärskatten
kunna äga rum, så att denna komme att så nära som möjligt ansluta sig till
den påräkneliga slutliga skatten.
Uppbörd av skatten skulle ske vid uppbördsstämmor, vilkas antal kunde
bestämmas antingen till sex såsom för närvarande eller till tolv (en i varje
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 1
månad). Efter verkställd taxering av inkomsten för inkomståret skulle slutlig
debitering ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid
preliminärt debiterad skatt avräknades. Den restskatt, som kunde återstå
att gälda, skulle erläggas vid någon eller några av de förut omnämnda uppbördsstämmorna.
Överstege preliminärskatten den slutliga skatten, skulle
det överskjutande beloppet restitueras eller avräknas å den preliminära skatten
för nästkommande år.
Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två anställda skulle medverka
vid uppbörden av de anställdas skatter genom att vid utbetalning av lön
verkställa avdrag å denna för skatten samt vid uppbördsstämma inbetala
de avdragna beloppen.
Enligt de sakkunnigas mening borde vid övergången till det föreslagna uppbördsförfarandet
viss skatt efterskänkas, enär i annat fall de skattskyldiga
skulle drabbas av för tung skattebörda.
En fortsatt utredning vore enligt de sakkunnigas mening erforderlig för
att utröna, örn en lösning av uppbördsfrågan efter de angivna huvudlinjerna
vore möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare undersökas,
huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i samband
med inkomstförvärvet kunde ernås med ett system, enligt vilket den preliminära
skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den
skatt, som under vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomstbelopp;
beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämpligt att komplettera
tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss
procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskatten ägde
det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde tagas
till ökning eller minskning i inkomsten.
Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 28 januari 1944 uttalade
departementschefen, att en lösning av uppbördsfrågan efter de av de sakkunniga
uppdragna riktlinjerna syntes böra närmare övervägas. Departementschefen
fann därför, att utredningen borde fullföljas efter dessa linjer.
Under den fortsatta utredningen borde även, såsom de sakkunniga förordat,
övervägas huruvida icke vid inkomst av tjänst den preliminära skatten för
visst år kunde beräknas direkt på grundval av den under samma år inflytande
inkomsten. Tidigare verkställda utredningar och däröver avgivna yttranden
hade visserligen givit vid handen, att åtskilliga olägenheter vore
förenade nied en dylik metod för bestämmande av preliminärskatten. Då
emellertid ifrågavarande metod bättre än någon annan medgåve hänsynstagande
till variationer i inkomsten under löpande år, funne departementschefen
ytterligare undersökning böra ske för att utröna möjligheten av att
så begränsa berörda olägenheter, alt de icke hindrade en lösning efter denna
linje, såvitt löntagare anginge. Betydelsen av en dylik lösning framginge
av det förhållandet, att löntagarna utgjorde ungefär två tredjedelar av
hela antalet skattskyldiga.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1944 tillkallade
departementschefen samina dag landskamreraren A. G. A. Wigert, ordförande,
f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert och assessorn i kammarrätten S.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
E. Jamerup att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med
ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.
De sakkunniga, vilka antogo benämningen 19H års uppbördsberedning,
avgåvo den 31 maj 1945 betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet
(SOU 1945:27).
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, i vad
desamma behandlats av bevillningsutskottet, tillåter sig utskottet hänvisa
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan
återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:
Huvuddragen av uppbördsberedningens förslag, s. 89—103,
Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder, s.
103—109,
Kommunal utdebitering av skatt och kommunalt budgetår, s. 110—124,
Statlig skatteprocent och statligt budgetår, s. 125,
Ändrad folkbokföring, s. 126,
Beskattningsort, då taxering skall ske i hemortskommunen, s. 126—131,
Beräkning av preliminär skatt, s. 132—184,
Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel, s. 184—197,
Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt, s. 197—214,
Jämkning av preliminär skatt, s. 215—220,
Anstånd med inbetalning av kvarstående eller tillkommande skatt, s. 220—
222,
Uppbörd av skatt, s. 222—235,
Indrivning av resterande skatt, s. 235—239,
Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd, s. 240—241,
Restitution av skatt, s. 241—244,
Efterkrav och preskription av skatt, s. 244—245,
Ansvar för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt, s.
245—246,
Arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt m. m., s. 246—251,
Ansvarsbestämmelser m. m., s. 252—256,
Tidpunkten för det nya systemets ikraftträdande m. m., s. 256—273,
Uppbördsförfarandet beträffande sjömän, s. 274—286,
Skatteplikt för folkpension samt avdragsrätt för pensionsavgift, s. 286—
287,
Avdrag för allmänna skatter till kommun eller annan kommunal samfällighet
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, s. 288—289,
Utskyldsstrecket vid kommunal rösträtt och kommunala uppdrag m. m.,
s. 289,
Specialmotivering, s. 289—320.
Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
; I.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
9
I de likalydande motionerna I: 442 och II: 678 har anförts bland annat
följande. Det erfordrades dels mera utförliga materiella bestämmelser, reglerande
gränsdragningen mellan de fall, då för löntagare preliminär debitering
borde förekomma , och de fall, då skatteuttaget borde ske med ledning
av skattetabeller, dels ock bestämmelser av formell natur, som närmare reglerade
förfarandet vid denna gränsdragning.
Stadgandet i 3 § sista stycket uppbördsförordningen borde omredigeras,
så att därav framginge, att debiteringsmetoden borde tillämpas dels i sådana
fall, då arbetsgivarens personliga förhållanden eller kvalifikationer eller omständigheterna
vid avlöningens utbetalande skäligen borde föranleda att
arbetsgivaren antingen helt befriades från skyldighet att verkställa löneavdrag
eller ålades verkställa sådant avdrag allenast med ledning av preliminär
debitering eller, om debetsedel ej lämnades, med 25 procent, dels ock i sådana
fall, då på grund av arbetstagarens anställnings- eller inkomstförhållanden
skatteuttag med tillämpning av tabeller icke lämpligen borde ifrågakomma.
Därjämte syntes böra föreskrivas, att debiteringsmetoden även eljest finge
användas, då så ansåges lämpligt.
Vad arbetsgivarna anginge funnes ett betydande antal, som med hänsyn
till de personliga kvalifikationerna icke rimligen borde åläggas uppbördsmannaansvar
eller i varje fall skyldighet att verkställa löneavdrag enligt
tabeller. Inom vissa verksamhetsgrenar, exempelvis anläggningsindustrien
och skogsbruket, skedde löneutbetalningarna å arbetsplatserna ofta under så
primitiva förhållanden, att löneavdrag, i varje fall enligt tabellsystemet,
icke borde ifrågakomma.
För betydande kategorier löntagare vore anställningsförhållandena sådana,
att preliminär debitering vore den enda möjliga uppbördsformen. Så vore
fallet beträffande de inom åtskilliga industrier sysselsatta hemarbetarna. Inom
dessa industrier förekomme ofta, att en person uppbure avlöning för flera
anställdas räkning. Om icke dylika utbetalningar undantoges från avdragsskyldighet
torde särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Tabellsystemet
vore ej heller användbart beträffande exempelvis stuveriarbetare och extra
arbetare. I fråga om ackordsarbetare gällde, att förtjänstläget, med undantag
för mera kortvariga arbetsuppgifter, varierade inom relativt snäva gränser.
I dylika fall gåve ett avdrag efter viss procentsats ett väsentigt sämre slutresultat
än en preliminär debitering.
Preliminär debitering borde på ansökan av den skattskyldige kunna ifrågakomma
även örn denne icke uppbure annan inkomst än från den huvudsakliga
anställningen eller åtminstone i sådana fall, då vederbörande
åtnjöte biinkomster uppgående till viss del, exempelvis Vs, av lönen från
den huvudsakliga anställningen.
Beträffande periodiska understöd borde skatteavdrag endast ske, då givaren
jämlikt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen vore berättigad till
avdrag, d. v. s. beträffande huvudsakligen understöd, som hade karaktär av
pension. I fråga om periodiska understöd, som avsåges i 46 § kommunalskattelagen,
sålunda huvudsakligen benefika understöd och understöd till
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
anhöriga, borde skyldighet att verkställa löneavdrag icke åläggas utgiva
ren.
Av det anförda framginge, att med hänsyn till en mångfald omständigheter
det torde vara ofrånkomligt att i rätt stor utsträckning meddela befrielse
från avdragsskyldighet. Ytterligare ett sådant fall borde framhållas. Inom
anläggningsindustrien förekomme stundom, att arbetare hade anställning på
viss arbetsplats endast några dagar för att sedan flyttas till annan arbetsplats
tillhörande samma företag. Arbetstagaren komme härigenom att vara
anställd mera än en vecka hos företaget. I dylika fall vore av praktiska
skäl ofta omöjligt att kontrollera, huruvida den till vilken utbetalning
skedde tidigare under veckan haft anställning å annan av företagets arbetsplatser.
Emellertid erfordrades även bestämmelser av formell natur, som närmare
reglerade förfarandet vid gränsdragningen mellan de båda uppbördsformerna.
Därvid förtjänade särskilt de bestämmelser uppmärksamhet, som
skulle gälla vid tiden för uppbördsförfarandets omläggning.
Det borde föreskrivas, att arbetsgivare eller anställda, som önskade tilllämpning
av debiteringsmetoden eller befrielse från löneavdrag, hade att
under år 1946 till vederbörande länsstyrelse eller direkt till vederbörande
taxeringsnämnd inom viss tid inkomma med ansökning därom. Taxeringsnämnden
borde, på sätt departementschefen angivit, verkställa de anteckningar
i förevarande hänseende, vartill förhållandena kunde föranleda. Om
dylik anteckning borde underrättelse tillställas den skattskyldige ävensom
arbetsgivaren, därest denne inkommit med ansökning. I författningen borde
komma till uttryck, att den lokala skattemyndigheten finge frångå ett dylikt
av taxeringsnämnden meddelat beslut allenast då särskilda skäl därför kunde
anföras. En skattskyldig, som erhållit underrättelse om att framställning
av ifrågavarande slag icke bifallits av taxeringsnämnden, borde äga möjlighet
att till den lokala skattemyndigheten inkomma med förnyad ansökan
därom.
Enligt 108 § i förslaget förutsattes länsstyrelsen skola bliva högsta instans
i frågor rörande bland annat sättet för uttagande av preliminär skatt och
verkställande av löneavdrag. Prövningen av dessa frågor förutsatte emellertid
en ingående kunskap om de växlande förhållandena inom näringslivet;
sådan kunskap funnes icke representerad hos länsstyrelsen. Berörda
ärenden torde icke sällan vara av ömtålig natur, och avgöranden av principiell
innebörd å detta område torde understundom kunna medföra verkningar
på arbetsmarknaden. Vid avgörandet av hithörande frågor torde icke
sällan kunna spåras tre mot varandra stridande intressen, nämligen intresset
av största möjliga effektivitet vid uppbörden samt arbetstagarens och
arbetsgivarens särskilda önskemål. Motionärerna funne därför ofrånkomligt,
att ett centralt organ, inrymmande representanter för ovannämnda tre intressenter,
snarast möjligt komme till stånd. Detta organ, förslagsvis benämnt
centrala uppbördsnämnden, skulle bland annat ha till uppgift att såsom
högsta instans pröva besvär över länsstyrelsernas beslut i förenämnda frå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
11
gor. Nämnden borde emellertid icke allenast fungera såsom besvärsinstans
utan jämväl utöva en övervakande och vägledande verksamhet.
Uppbördsterminernas antal hade enligt propositionen reducerats till sex.
Därigenom ökades det antal fall, då den inkomst, som uppbures under perioden
mellan uppbördsterminerna, icke försloge till gäldande av kvarstående
skatt, särskilt som enligt förslaget den kvarstående skatten endast
skulle fördelas å de två första uppbördsstämmorna under uppbördsåret.
Detta betungade arbetet med skattens redovisning. Om löneavdragen icke
försloge till gäldande av skatten å uppbördsstämman, borde arbetsgivaren
därför ha frihet att välja mellan att antingen inbetala innehållet belopp
omedelbart vid uppbördsstämman eller ock förfara enligt 49 § andra stycket.
En bestämmelse, att löneavdrag skulle ske fr. o. m. den första månad,
under vilken arbetstagaren haft anställning den första dagen i månaden,
med början vid det avlöningstillfälle, som infölle tidigast en vecka efter anställningens
början, torde bliva nödvändig beträffande såväl kvarstående
som debiterad preliminär skatt.
Enligt propositionen skulle kvarstående skatt icke uttagas under åren
1947 och 1948. Det vore således möjligt att nu utesluta samtliga bestämmelser
rörande löneavdrag för och redovisning av kvarstående skatt. Ytterligare
utredning av denna fråga syntes erforderlig. Ännu ett skäl för utredning
vore, att frågan örn uttagande av kvarstående skatt av sjömän borde utredas.
Det förefölle orimligt att såsom i propositionen föreslagits uttaga preliminär
skatt å resekostnads- och traktamentsersättning i enskild tjänst,
som om den i sin helhet utgjorde behållen inkomst. Förslagets 10 § borde
därför omformuleras, så att preliminär A-skatt icke i något fall beräknades
å dylik ersättning.
Stadgandet i 100 § borde ändras så att ansvarspåföljd inträdde allenast
örn arbetsgivare efter bevisligen erhållen anmaning underläte att inom
exempelvis 14 dagar inbetala innehållet belopp. I
I de likalydande motionerna 1:439 och 11:675 har anförts bland annat
följande. Då arbetsgivarnas medverkan i det nya uppbördssystemet vore av
väsentlig betydelse, vore det nödvändigt att i uppbördsförordningen gåves
en klar definition av begreppen arbetsgivare och arbetstagare. Det vore också
önskvärt, att dessa definitioner exemplifierades. I anvisningarna till 46 §
gåves vissa riktlinjer, men dessa vöre ingalunda uttömmande och dessutom
i vissa fall icke tillfredsställande. Skogskörarna i mellersta och norra Sverige
vore numera icke att anse såsom arbetsgivare i förhållande till huggarna
och borde följaktligen icke heller åläggas att verkställa avdrag å huggarnas
lön för gäldande av skatt. Dylik skyldighet borde givetvis icke heller
åläggas personer, som inom andra yrken arbetade under likartade betingelser.
Anvisningarna måste på denna punkt omarbetas.
I de likalydande motionerna 1:438 och 11:676 har anförts i huvudsak
följande. I propositionen förekomme vissa uttalanden beträffande arbets
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
givare- och arbetstagarebegreppen inom skogsbruket, som icke kunde lämnas
oemotsagda. Sålunda skildrades de tidigare förhållandena på detta område
i Norrland och Dalarna, under det att utvecklingen under senare år
förbisetts. Den tidigare metoden att en avverkning bortsattes för ett gemensamt
pris praktiserades icke längre. Om huggare och körare arbetade på
samma drivning enligt samma avtal, i vilket bägges ackordslöner angivits,
kunde icke den ene betraktas såsom arbetare och den andre såsom arbetsgivare.
Redan tidigare byggde olycksfallsförsäkringslagens tillämpning på
detta betraktelsesätt. Beträffande semesterlagen hänvisades till innevarande
års riksdags andra lagutskotts utlåtande nr 59 (s. 46—47), där det underströkes,
att skogskörare i Norrland och Dalarna, å vilka nu gällande avtal
tillämpades, borde betraktas som arbetstagare och virkesägaren som arbetsgivare.
Det skulle vara beklagligt, om praxis beträffande skatteuppbörden
bleve en annan än enligt semesterlagen. Varken praktiska eller formella
skäl kunde numera anföras för det i propositionen föreslagna tillvägagångssättet.
I motionen II: 672 har anförts bland annat följande. Enligt den föreliggande
propositionen skulle vid löneavdrag för sjöman, som icke till arbetsgivare
avlämnat debetsedel avseende preliminär skatt, avdrag ske med 20
procent. Den föreslagna avdragsprocenten förefölle väl hög. Även om sjömannen
i tid avlämnat självdeklaration vore det icke säkert att han i tid
kunde erhålla debetsedel. Den största gruppen sjömän, matroser och eldare
samt motormän, åtnjöte för närvarande en månadslön av 302 kronor, vartill
komme kost och logi ombord. Till skatteavdraget å 20 procent komme 6
procent i försäkringspremier för sjömanspensioneringen, varför det sammanlagda
avdraget bleve mera än fjärdedelen av den kontanta månadslönen.
I de likalydande motionerna 1:437 och 11:674 har anförts bland annat
följande. I anledning av uppbördsberedningens förslag hade såväl Sveriges
redareförening som samtliga sjöfolksorganisationer framhållit nödvändigheten
av att sjöfolkets beskattningsfråga löstes enligt särskilda riktlinjer. På
grund av sjömansyrkets egenart vore det ej möjligt för sjöfolk i allmänhet
att avgiva självdeklaration och ej heller att tillvarataga sina intressen genom
besvär över beskattningsmyndigheternas beslut. Berörda olägenheter komme
icke att undanröjas genom den föreslagna uppbördsreformen. Uppbördsfrågan
för sjöfolket borde lösas i samband med en reform av beskattningsreglerna
och taxeringsförfarandet för dem. Det finge anses lämpligt, att
sjöman, som icke åtnjöte inkomst av annat slag än av anställning å fartyg
och ej heller hade förmögenhet av viss storlek, skulle erlägga skatt genom
avdrag å lönen, vilken skatt skulle vara definitiv. För andra sjömän skulle
de vanliga beskattnings- och taxeringsreglerna äga tillämpning. I
I motionen II: 680 har anförts i huvudsak följande. I den föreslagna uppbördsförordningen
funnes ingen bestämmelse enligt vilken ett visst existens
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
13
minimum automatiskt skyddades mot löneavdrag. Enligt motionärernas mening
borde en bestämmelse örn dylikt skydd för ett tillräckligt belopp av
avlöningen för arbetstagarens och hans familjs uppehälle ersätta bestämmelsen
om jämkningsförfarandet enligt 48 § 2 mom. Det vöre även nödvändigt
att i samband med uppbördsreformen fastställa vad som i skattehänseende
skulle vara att anse som existensminimum och införa bestämmelser som
skyddade inkomst upp till sålunda fastställda belopp mot såväl beskattning
som indrivning. Vidare borde 69 § tredje stycket omformuleras, så att utmätningsman
eller exekutionsbiträde ålades skyldighet att alltid anmana
skattskyldig att fullgöra sin betalningsskyldighet, innan indrivningsåtgärd
vidtoges. Säsongarbetare borde särskilt angivas i taxeringslängden, därvid
jämväl borde antecknas såväl arten av arbetet som den ungefärliga tid, varunder
dylikt arbete utfördes. Skattetabell för löneavdrag borde utarbetas
beträffande dylika arbetare med hänsyn till berörda omständigheter.
I motionen 11:679 har anförts i huvudsak följande. I den föreslagna uppbördsförordningen
70 § 3 mom. andra stycket stadgades, att utmätning även
i gäldenärens frånvaro genast skulle kunna förrättas utan att underrättelse
därom blivit honom meddelad. En så hårdhänt behandling vore icke försvarbar,
när det gällde lojala medborgare, som av någon anledning icke
kunde betala sin skatt. Enligt lagen den 9 april 1937 om verkställighet
av bötesstraff stadgades, att, utom egendom som jämlikt 65 § utsökningslagen
skulle undantagas från utmätning, finge för böter ej heller tagas i
mät fast och lös egendom, som i den bötfälldes näring erfordrades för att
åt honom, hans maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn bereda nödig
bärgning, ej heller nödig bostad. Samma bestämmelser borde gälla beträffande
indrivning av skatter.
I de likalydande motionerna 1:440 och 11:681 har anförts i huvudsak
följande. Departementschefen ifrågasatte i den föreliggande propositionen
(s. 272—273) en lagstiftning, som skulle innebära en inskränkning i aktiebolagens
fria dispositionsrätt över sina för skatteändamål gjorda reserveringar.
En dylik åtgärd framstode såsom ägnad att väcka de starkaste betänkligheter.
Näringsföretagen borde bibehållas i sin rätt att fritt disponera
över sina skattereserver, och denna förutsättning borde komma till uttryck i
riksdagens beslut angående den föreslagna uppbördsreformen. I
I de likalydande motionerna I: 441 och II: 677 har anförts bland annat
följande. Enligt den föreliggande propositionen skulle vissa å kronodebetsedeln
nu upptagna avgifter, däribland ledamotsavgifter lill hushållningssällskapen,
framdeles uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Att
uppbörden av hushållningssällskapsavgifterna förorsakade myndigheterna
ett visst merarbete skulle icke förnekas. Denna arbetsökning vore dock
ofantligt mycket mindre än örn hushållningssällskapen skulle utskriva en
postförskottsanvisning till envar av sina medlemmar. Men det föreslagna
förfarandet hade även andra konsekvenser. Avgiften till hushållningssällska
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
pen vöre frivillig. Skulle den uttagas genom postförskott bleve den lätt bortglömd,
och det kunde tänkas, att medlemmar medvetet försummade att lösa
ut försändelsen. Uppbörden av medlemsavgifterna borde därför främjas och
underlättas genom bibehållande av det hittills använda systemet.
Utskottets yttrande.
Bevillningsutskottet har vid åtskilliga tidigare tillfällen framhållit de olägenheter
både för den enskilde och det allmänna, som vårt nuvarande uppbördsförfarande
innebär därigenom, att skatten för viss inkomst erlägges
först längre tid efter det att inkomsten intjänats. Därvid har samtidigt betonats
behovet av en bättre ordning på uppbördsväsendets område. I betänkande
i anledning av motioner till 1940 års riksdag hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare
inbetalning av skatter till stat och kommun skulle kunna äga rum. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Den utredning, som i anledning
härav igångsattes, föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.
Det i nu föreliggande proposition framlagda förslaget synes anvisa en framkomlig
väg för en reform av vårt uppbördsväsende. Under inkomståret
torde i form av preliminär skatt komma att erläggas i huvudsak de skatter,
som belöpa på den under samma år uppburna inkomsten. De sålunda preliminärt
erlagda skatterna skola avräknas mot den slutliga skatt, som påföres
efter verkställd taxering. En dylik avräkning torde — med den utformning,
som våra beskattningsregler erhållit —- icke kunna undvaras; någon ändring
i dessa finner utskottet icke böra ifrågakomma.
Såsom departementschefen framhållit äro åtskilliga svårigheter förknippade
med uttagandet av en preliminär skatt, som skall så nära som möjligt ansluta
sig till den slutliga skatten. Härtill kommer, att det nya uppbördssystemet
erfordrar en mycket betydande förstärkning av den nuvarande uppbördsorganisationen.
I likhet med departementschefen finner utskottet likväl de
fördelar, som det föreslagna uppbördsförfarandet innebär för de skattskyldiga
och det allmänna, vara så betydande i förhållande till de olägenheter
och kostnader, vilka föranledas därav, att utskottet anser sig böra i huvudsak
godtaga vad som i propositionen föreslagits.
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen berörda
frågorna, i den mån anledning förefinnes till särskilda uttalanden från
utskottets sida.
Gemensam debitering samt uppbörd av krono- oell kommunalutskylder.
I propositionen har föreslagits, att debitering, respektive uppbörd av kronooch
kommunalutskylder skall verkställas av samma myndighet samt att
båda slagen av utskylder skola upptagas å samma debetsedel. Departements
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
15
chefen har uttalat, att det föreslagna uppbördssystemet komme att föranleda
ett betydande arbete för debiterings- och uppbördsmyndighetema. Det vore
därför nödvändigt att i så stor utsträckning som möjligt förenkla detta arbete.
En sådan förenkling kunde ske genom att från det allmänna uppbördsförfarandet
utesluta vissa avgifter, vilka nu upptoges dels å kronodebetsedeln,
dels ock i vissa kommuner å kommunaldebetsedeln. Det borde särskilt
beaktas, att uppbörden av enskilda sammanslutningar tillkommande avgifter
skulle medföra en särskild belastning till följd därav, att inflytande belopp
måste tillgodoföras vederbörliga inkomsttitlar efter individuell fördelning.
En summarisk fördelning å titlar i förhållande till debiterade belopp
vore nämligen icke möjlig, då nyssberörda sammanslutningar självfallet icke
borde uppbära större belopp än som för deras räkning influtit. Ä andra sidan
torde icke kunna förnekas, att en omläggning av uppbörden skulle för ifrågavarande
sammanslutningar medföra vissa olägenheter. Dessa olägenheter syntes
dock i allt fall vara mindre än de fördelar, som samtidigt skulle vinnas
för debiterings- och uppbördsmyndighetema. Departementschefen ville härvid
särskilt framhålla, att vissa hushållningssällskap och försäkringsbolag
redan nu själva handhade uppbörden av dem tillkommande avgifter. I enlighet
härmed och med hänsyn till angelägenheten att avlasta en del av nuvarande
uppgifter från debiterings- och uppbördsmyndighetema har föreslagits,
att avgifter, som avses i kungörelsen den 22 oktober 1886 angående
uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter,
hushållningssällskapsavgifter och riddarhuskapitationsavgifter icke vidare
skola uppbäras vid den allmänna uppbörden utan av vederbörande sammanslutning.
Övriga avgifter, vilka nu i vissa län uppbäras vid kronouppbörden
och i vissa kommuner vid kommunaluppbörden, skola i regel uppbäras
i särskild ordning av länsstyrelsen, respektive kommunen. Debetsedelslösen
skall icke vidare utgå.
I de likalydande motionerna 1:441 och 11:677 har yrkats, att hushållningssällskapsavgift
även efter det nya uppbördssystemets genomförande
skall få uttagas i samband med den allmänna uppbörden.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget att de ovan
berörda avgifterna uteslutas från den allmänna uppbörden. Även om den
halvofficiella ställning, som hushållningssällskapen intaga, kunde synas föranleda
att avgifterna till dessa borde upptagas å debetsedel tillsammans
med skatt, skulle dock härav förorsakas så betydande svårigheter ur uppbördssynpunkt
— icke minst med hänsyn till att nämnda avgifter äro frivilliga
— alt utskottet icke finner sig kunna tillstyrka det i ovannämnda
motioner framförda yrkandet.
Kommunal utdebitering och understöd av skaltcutjämningsmcdcl.
Enligt 2 § 1 muni. förordningen den 16 december 1927 angående understöd
av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner erfordras
för att kommunområde skall kunna erhålla understöd, förutom visst skatte
-
Utskottet.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
tryck, att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften av den
under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast
efter utgången av juni månad påföljande år. Enligt 2 § 2 mom. må, örn
synnerliga skäl därtill äro, stad så ock annat kommunområde, ändock att
skattetrycket icke är så högt som i 2 § 1 mom. angives, kunna erhålla understöd,
därest för kommunområdets vidkommande ett varaktigt synnerligen
högt skattetryck föranletts därav, att den beskattningsbara inkomsten
är väsentligt lägre än i andra liknande kommunområden, eller därav, att de
allmänna ekonomiska förhållandena i kommunområdet undergått en avsevärd
försämring.
Ansökning om understöd skall, ställd till Kungl. Majit, ingivas till länsstyrelsen.
Ansökningen bör ingivas, örn sökanden är landskommun, före den
20 november det löpande året samt, om sökanden är stadskommun, före den
20 januari påföljande år. Vid ansökningen skola fogas —- förutom under det
löpande året beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen
samt i förekommande fall skoldistriktet eller municipalsamhället
— vissa uppgifter enligt fastställt formulär. Länsstyrelsen har att tillse, att
ansökning åtföljes av erforderliga handlingar och uppgifter, att, i den mån
så erfordras, sörja för dessas komplettering och att inhämta upplysningar,
som ytterligare kunna anses behövliga. Länsstyrelsen har slutligen att med
eget utlåtande till Kungl. Majit insända inkomna ansökningar från landskommuner
före den 20 december det löpande året och från stadskommuner
före den 20 februari påföljande år. I utlåtandet skall särskilt angivas, huruvida
anledning förefinnes att tillämpa vissa i förordningen meddelade föreskrifter
och, om så anses vara förhållandet, med vilket belopp understöd enligt
länsstyrelsens mening bör utgå. Kommun eller annan samfällighet, som
gjort ansökning om understöd, skall så snart räkenskaperna för löpande
året avslutats till länsstyrelsen insända preliminärt sammandrag över desamma.
Sammandragen, vilka böra vara inkomna till länsstyrelserna från
landskommunerna senast den 5 mars och från stadskommunerna senast den
ä april påföljande år, skola av länsstyrelserna granskas och därefter insändas
till Kungl. Majit. Understöd, som avses i 2 § 1 mom. förordningen,
skall komma de skattskyldiga lill godo etter storleken av vars och ens kommunalskatt
genom avkortning å skattebelopp, som förfaller vid uppbörd
efter utgången av juni månad sistnämnda år. överstiger avkortningsbelopp
vad den skattskyldige vid sådan uppbörd bär att erlägga, tillfaller det överskjutande
beloppet den kommun, den församling eller det skoldistrikt, som
gjort ansökning örn understödet. På sistnämnda sätt förfares jämväl, örn
kommunområde sammanfaller med kommun, församling, skoldistrikt eller
municipalsamhälle, med understöd, som icke överstiger 50 öre för skattekrona.
Örn understöd skall komma de skattskyldiga till godo genom avkortning å
vid uppbörd förfallande skattebelopp, åligger det kommunen att låta upprätta
avkortningslängd, upptagande etet belopp, som skall komma envar
skattskyldig till godo. Beträffande understöd, som avses i 2 § 2 moni. förordningen,
bestämmer Kungl. Majit, huru detsamma skall komma vederbörande
skattskyldiga till godo.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 17
I propositionen har föreslagits, att efter genomförande av det föreslagna
uppbördssystemet redovisningen av kommunen tillkommande understöd av
skatteutjämningsmedel skall ordnas sålunda, att i den kommunala utgiftsoch
inkomststaten för året näst efter det, då den utdebitering bestämmes, som
föranleder ansökan om understöd, såsom inkomst upptages det belopp, vartill
understödet kan beräknas uppgå.
Departementschefen har vidare uttalat bland annat, att det understöd av
skatteutjämningsmedel, som kunde komma att utgå under ett år, icke i förväg
kunde beräknas annorledes än approximativt. Alldeles särskilt vore detta
fallet med sådant understöd, som avsåges i 2 § 2 mom. förordningen den
16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner. Beräkningen torde emellertid i tveksamma
fall kunna underlättas därigenom att upplysningar inhämtades från finansdepartementet
rörande den ungefärliga storleken av det understöd, som
borde kunna påräknas. Ju större osäkerheten vore beträffande det påräkneliga
understödets storlek, desto större försiktighet måste tydligen iakttagas
vid statens uppgörande. Stundom torde försiktigheten t. o. m. komma att
bjuda, att i staten för det kommande året icke alls upptoges något belopp,
avseende skatteutjämningsunderstöd. Det belopp, varmed beviljat understöd
skilde sig från det i staten beräknade, borde ingå i budgeten för året näst
efter det, då understödet beviljats.
I en till utskottet ingiven skrivelse har styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, under framhållande av nödvändigheten att införa helt
nya regler för skatteutjämningsunderstödens fördelning, föreslagit, att beslut
om dylikt understöd för visst år skulle meddelas redan under senare
delen av september nästföregående år. Härigenom kunde kommunerna i utgifts-
och inkomststaten räkna med ett exakt belopp, som icke komme att
ändras. Detta bleve däremot icke fallet, om kommunerna själva skulle beräkna
beloppet av det understöd, som kunde förväntas utgå. Styrelsen vore
av den meningen, att det vore ogörligt att med gällande bestämmelser om
understöd av skatteutjämningsmedel överlåta åt kommunerna att själva beräkna
understödets storlek.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget, att kommunerna
skola i utgifts- och inkoinslstalen för det år, som understöd av skatteutjämningsmedel
avser, upptaga det belopp, vartill understödet kan beräknas
uppgå. Såsom i propositionen framhållits torde visserligen stundom svårigheter
komma att föreligga för kommunerna att sålunda i förväg approximativt
beräkna understödets storlek. Dessa svårigheter böra emellertid i väsentlig
mån kunna undanröjas därigenom att upplysningar rörande storleken
av det understöd, som bör vara att påräkna, lämnas av finansdepartementet.
Utskottet vill betona, att en omfattande upplysningsverksamhet från finansdepartementets
sida i berörda avseende utgör en förutsättning för att den nu
förordade ordningen för redovisning av skatteutjämningsmedel skall kunna
tillfredsställande fungera.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 65. 12
Utskottet.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.''
Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet
tillkommande utskylder.
Propositionen har, såvitt angår de under punkterna 11)—22) upptagna författningsförslagen,
hänvisats till konstitutionsutskottet. Nämnda utskott har
i skrivelse till bevillningsutskottet anhållit om meddelande, huruvida bevillningsutskottet
ur de synpunkter utskottet hade att företräda funne anledning
till uttalande beträffande de till konstitutionsutskottet hänvisade delarna
av propositionen. I anledning härav har bevillningsutskottet i skrivelse till
konstitutionsutskottet anfört följande i fråga om redovisning av kommun
eller annan kommunal samfällighet tillkommande utskylder.
Uppbördsberedningen har föreslagit, att statsverket skall till kommun under
ett inkomstår utbetala ett belopp, motsvarande de kommunala utskylder,
som skola utgå å det efter taxering under nästföregående år föreliggande skatteunderlaget
efter den för inkomståret fastställda utdebiteringen. Härvid skall
den för preliminärskatten för inkomst under inkomståret fastställda utdebiteringen
tillämpas även i fråga om den fastighetsskatt, som påföres på grund
av taxeringen för året näst före inkomståret, ehuru sistnämnda skatt rätteligen
skulle utgöras efter en utdebitering, som fastställts tre år före inkomståret.
Ändras sedermera skatteunderlaget genom beslut av prövningsnämnden
efter den 10 oktober under taxeringsåret eller av kammarrätten eller Kungl.
Maj:t, skall hänsyn härtill tagas vid kommande utbetalningar av skatt till
kommunen; en årlig avräkning mellan denna och statsverket kommer härigenom
till stånd. I stället skola alla inflytande kommunala utskylder tillfalla
statsverket.
Beredningen uttalar, att det skulle kunna invändas, att det vore riktigare
att anordna redovisningen till kommunerna så, att tilldelningen av skatt skedde
med hänsyn icke till skatteunderlaget året näst före inkomståret utan till
skatteunderlaget under taxeringsåret (alltså året näst efter inkomståret). Vid
sådant förhållande skulle under inkomståret till kommunerna utbetalas förskott
å det belopp, som skulle utgå å skatteunderlaget under påföljande år
efter den för förstnämnda år fastställda utdebiteringen. En sådan anordning
skulle för kommunerna vara fördelaktigare, därest skatteunderlaget under
taxeringsåret vore större än skatteunderlaget under året näst före inkomståret,
men ofördelaktigare, om förhållandet vore det motsatta; i längden torde
den nämnda anordningen icke giva kommunen större förmåner än den av
beredningen förordade. Det vore för övrigt att märka, att kommunerna bereddes
en betydande fördel därigenom att statsverket svarade för belopp, som
icke kunde indrivas. Den berörda anordningen skulle göra avräkningsförfarandet
hos länsstyrelsen något vidlyftigare, än som skulle bliva fallet enligt
det ovan förordade systemet. Vidare skulle statuppgörandet för kommunerna
bliva besvärligare, enär kommunen hade att räkna med dels ett överskott eller
underskott, som hänförde sig till sistförflutna år, dels ock ett förskottsbelopp
för det kommande året. Genom det av beredningen förordade förenklade redo
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
19
visningssystemet gjordes ingen annan ändring i den nuvarande budgetberäkningen,
än att kommunen alltid erhölle det belopp, som för budgetåret beslutats
till utdebitering. Sistnämnda system hade därför synts beredningen vara
att föredraga.
Med hänsyn till det föreslagna uppbördssystemets påräknade effektivitet
hade beredningen icke ansett det erforderligt föreslå, att vid redovisningen
till kommun något avdrag gjordes för icke inflytande restantier.
I propositionen tillstyrkes beredningens förslag örn redovisning till kommun
av till utdebitering beslutat belopp. Departementschefen uttalar, att de
differenser, som genom det föreslagna, något schabloniserade redovisningssättet
uppstode mellan vad kommunen erhölle från staten och vad staten uppbure
från de skattskyldiga, i viss mån torde komma att utjämnas genom konjunkturväxlingarna.
Departementschefen ville i detta sammanhang även framhålla
den fördel, som förslaget innebure för kommunerna, därigenom att
dessa — såsom i det följande angåves — icke vidare behövde räkna med några
skatterestantier.
Från något håll hade ifrågasatts, om icke kommunerna borde erhålla vad
som beslutats till utdebitering efter skäligt avdrag för beräknade skatterestantier.
Med hänsyn till den nedgång i nämnda restantier, som det föreslagna
uppbördsförfarandet kunde förväntas medföra, och den förenkling av redovisningen,
som därav föranleddes, ansåge sig departementschefen emellertid
kunna godtaga beredningens förslag, att kommunen skulle erhålla vad som
beslutats till utdebitering utan sådant avdrag. Det borde i detta sammanhang
framhållas, att det förordade förfarandet jämväl innebure en ny form för
skatteutjämning mellan kommunerna, mot vilken i huvudsak intet syntes
vara att invända. i
I skrivelser, som från stadskollegiet i Stockholm, Katrineholms stad och
svenska stadsförbundets finansråd inkommit till bevillningsutskottet, har
framhållits, att kommunerna genom det i propositionen föreslagna redovisningssättet
skulle i det långa loppet göra betydande skatteförluster därigenom
att staten — på grund av den stegring, som skatteunderlaget till följd
av den fortgående ekonomiska utvecklingen underginge — från de skattskyldiga
uppbure större belopp än som utbetalades till kommunerna. För
att ernå en rättvis fördelning av skattemedlen mellan stat och kommun
borde till kommunerna utbetalas kommunala utskylder i förhållande till
skatteunderlaget under taxeringsåret i stället för under året näst före motsvarande
inkomstår.
Såsom framgår av en vid detta betänkande såsom Bilaga D fogad sammanställning,
har skatteunderlaget under de senaste decennierna till följd av den
gynnsamma ekonomiska utvecklingen visat en fortgående stegring. De avbrott
i denna utveckling, som inträtt vid ekonomisk depression, äro endast
av begränsad omfattning. Vad beredningen anfört därom att en redovisning
lill kommunerna på grundval av skatteunderlaget under taxeringsåret
i längden icke skulle giva kommunen större förmåner än den av
Utskottet.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
beredningen förordade anordningen äger sin giltighet endast under förutsättning
att utvecklingen nått höjden av ekonomiskt välstånd och att någon
ytterligare stegring av skatteunderlaget icke är att emotse. Skulle däremot,
vilket man får antaga, det ekonomiska livet i fortsättningen ytterligare komma
att utvecklas och skatteunderlaget sålunda alltjämt komma att stiga,
skulle, därest kommunen i enlighet med propositionen av debiterade kommunalutskylder
från statsverket erhölle endast vad kommunen på grundval
av det under året näst före inkomståret föreliggande skatteunderlaget beslutat
till utdebitering, kommunerna i det långa loppet göra icke obetydliga
förluster av skattemedel. Då efter det nya uppbördssystemets genomförande
restantierna torde få antagas komma att uppgå till endast några få procent
av de debiterade beloppen, synas kommunernas förluster blott obetydligt
reduceras därigenom att statsverket svarar för restantier å kommunalutskyldema.
Härtill kommer att, därest den ekonomiska utvecklingen alltjämt fortskrider
i gynnsam riktning och statsverket därigenom årligen tillföres en icke
oväsentlig intäkt av ifrågavarande slag, denna intäkt är grundad icke på den
statliga beskattningen utan på den — särskilt för skattedragama i de lägre
inkomstskikten — betydligt oförmånligare kommunala beskattningen. Visserligen
kan det sägas, att den av beredningen föreslagna och i propositionen
godtagna anordningen utgör en form av skatteutjämning mellan kommunerna.
Härvid bör emellertid icke förbises, att till följd av den i olika kommuner
i hög grad varierande utdebiteringen denna anordning bomme att
innebära, att skattedragama i kommuner med lågt skatteunderlag och därav
följande hög utdebitering skulle genom tillskotten till denna skatteutjämning
drabbas högst väsentligt hårdare än skattedragama i de kommuner,
vilka på grund av ett större skatteunderlag kunnat hålla en låg utdebitering.
Med hänsyn till det anförda har det synts utskottet innebära större rättvisa,
därest redovisningen av kommun tillkommande kommunalutskylder
sker i den av beredningen berörda men icke förordade ordningen. Härvid bör
kommunen under inkomståret såsom förskott å de kommunalutskylder, vilka
komma att debiteras efter det taxering under nästföljande år verkställts,
erhålla det belopp, som under året före inkomståret beslutats till utdebitering
på grundval av det då förefintliga skatteunderlaget och med tillämpning av
den utdebitering, vilken fastställts att gälla för inkomståret. Har i stad fastställts
både preliminär och slutlig utdebitering, skall den senare ligga till
grund för beräkningen av det belopp, som av statsverket förskottsvis skall
utbetalas till kommunen. Sedan därefter taxering under året näst efter
inkomståret verkställts, skall kommunen erhålla de slutliga kommunalutskylder,
som efter den för inkomståret fastställda utdebiteringen debiterats "på
grundval av nämnda taxering, med avdrag för till kommunen tidigare utbetalt
förskott. Mellan kommunen och statsverket bör ske en årlig avräkning,
avseende förhållandena vid utgången av ett kalenderår. Ändras sedermera
den taxering, som sålunda legat till grund för beräkning av kommunen tillkommande
slutliga utskylder, genom beslut av prövningsnämnden, kammar
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 21
rätten eller Kungl. Majit, bör hänsyn härtill tagas vid kommande avräkning.
Därest redovisningen av kommun tillkommande skattemedel anordnas på
nyssnämnda sätt, kommer detta, såsom beredningen framhållit, att medföra,
att länsstyrelsens arbete med avräkningen göres något mera omfattande samt
att statuppgörandet för kommunerna kommer att vara behäftat med något
större ovisshet än nu är fallet. Dessa olägenheter torde emellertid få anses
vara relativt ringa i förhållande till den riktigare fördelning av skattemedel
mellan kommunerna och staten, som ernås genom det berörda redovisningssättet.
Om redovisning av kommun tillkommande utskylder sker i den ovan omförmälda
ordningen, kunde det ifrågasättas, huruvida icke avdrag för restantier
borde ske med viss procent av det debiterade beloppet av kommunalutskylder.
Nämnda procent borde lämpligen motsvara vad som enligt förd statistik
i genomsnitt för viss tidsperiod slutligen icke inflöte av debiterad skatt
för riket i dess helhet. Då härigenom skulle förorsakas visst merarbete och
då beloppet av den skatt, som efter det nya uppbördssystemets genomförande
icke inflyter, torde få antagas komma att utgöra en ringa del av hela den debiterade
skatten, torde emellertid enligt utskottets mening anledning icke
föreligga att göra ändring i departementschefens förslag, att vid redovisningen
av kommun tillkommande skattemedel avdrag icke skall göras för restantier.
Beräkning av preliminär skatt.
Skilda metoder för beräkning av preliminär skatt.
I propositionen har föreslagits, att preliminär skatt för inkomst av tjänst
i regel skall uttagas enligt skattetabell eller, i särskilda fall, efter viss procentsats,
enär i det övervägande antalet fall en beräkning av preliminärskatten
efter dessa metoder enligt departementschefens mening torde giva
ett bättre resultat än ett uttagande av sådan skatt efter debitering skulle göra.
Vid vissa inkomstförhållanden kan emellertid enligt propositionen debiteringsmetoden
medföra, att bättre överensstämmelse mellan preliminär och
slutlig skatt ernås än örn tabell- eller procentmetoden tillämpades. Sådana
särskilda förhållanden kunna anses föreligga, då skattskyldig åtnjuter bruttoinkomst,
från vilken han är berättigad till avdrag för omkostnader till betydande
del av inkomsten, då av skattskyldig uppburen inkomst av tjänst,
varför preliminärskatt obligatoriskt uttages, utgör blott en obetydlig del av
hela hans inkomst eller då, såsom fallet är beträffande viss serveringspersonal,
inkomsten icke uppbäres från arbetsgivaren samt avdrag å inkomst för
skatt således icke kan verkställas och preliminärskatt ej heller kan beräknas
enligt tabell eller efter viss procentsats.
Även i vissa andra fall kunna enligt propositionen särskilda omständigheter
föranleda till att debiteringsmetoden i stället för tabell- eller procentmetoden
bör tillämpas.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
I fråga om säsongarbetare har i propositionen föreslagits, att preliminärskatten
i de fall, då i förväg kan beräknas hur lång arbetsperioden kommer
att vara, skall uttagas med endast viss del av i tabell angivna skattebelopp;
i övriga fall skall däremot preliminärskatten för säsongarbetare uttagas på
samma sätt som för andra arbetstagare.
Anser skattskyldig eller arbetsgivare anledning förefinnas att tillämpa debiteringsmetoden,
skall han enligt propositionen hos den lokala skattemyndigheten
göra anmälan härom. På nämnda myndighet skall därefter ankomma
att avgöra, huruvida ifrågavarande metod skall komma till användning
eller icke. Finner lokal skattemyndighet, utan att dylik anmälan skett, att
debiteringsmetoden bör tillämpas, skall myndigheten äga besluta, att denna
metod skall komma till användning. För att möjliggöra för myndigheten att
vid övergången till det nya uppbördssystemet tillämpa den metod för beräkning
av preliminärskatten, som må anses vara för vederbörande skattskyldig
lämpligast, skola taxeringsnämnderna under år 1946 i inkomstlängden angiva,
för vilka skattskyldiga med inkomst av tjänst debiteringsmetoden bör
användas.
Uppbördsberedningen har föreslagit, att sådant periodiskt understöd eller
sådan periodisk intäkt, varför givaren är berättigad till avdrag enligt 46 §
kommunalskattelagen, skall undantagas från beräkning av preliminär Askatt.
Såsom motivering härför har beredningen anfört, att då utbetalning av
understöd eller intäkt av ifrågavarande slag ofta vore av benefik karaktär
(t. ex. understöd till anhörig) det syntes icke lämpligen böra åläggas utgivaren
att göra avdrag för skatt och således icke heller att beräkna preliminärskatten
enligt tabell eller procentsats.
Vad beredningen anfört till motivering för förslaget att undantaga periodiskt
understöd eller periodisk intäkt av förut berörda slag från beräkning
av preliminär A-skatt har enligt propositionen icke ansetts utgöra tillräcklig
anledning att beträffande ifrågavarande inkomstslag stadga ett dylikt undantag.
För att förenkla försäkringsföretagens arbete med uttagande av preliminär
skatt har i propositionen föreslagits, att sådan skatt icke skall utgå, därest
pension eller livränta, som utbetalas av försäkringsanstalt, understiger 1 200
kronor för år. Till stöd för förslaget har departementschefen anfört, att pension
eller livränta av nämnda storleksordning i regel kunde antagas icke utgöra
vederbörandes huvudsakliga inkomst. Genom att undantaga ifrågavarande
pensioner och livräntor från preliminärbeskattning underlättades även de
lokala skattemyndigheternas arbetsbörda så till vida, att dessa icke behövde
pröva frågan, om pensionen eller livräntan utgjorde huvudsaklig inkomst.
I propositionen har slutligen föreslagits, att folkpension undantages från
preliminärbeskattning. Förslaget motiveras därmed, att folkpensionen ofta
icke torde utgöra vederbörandes huvudsakliga inkomst av tjänst. Då så är
fallet, synes det icke vara ovanligt, att densamma icke beskattas, enär avdrag
för s. k. ömmande omständigheter medgives. Även invalidunderstöd,
blindhetsersättning och barnbidrag skola enligt propositionen undantagas
från preliminärbeskattning.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
I de likalydande motionerna I: 442 och II: 678 har yrkats, att debiteringsmetoden
skall givas en mera vidsträckt tillämpning, att förfarandet vid ansökan
att få tillämpa debiteringsmetoden och vid beslut därom skall regleras
på visst sätt samt att löneavdrag icke skall verkställas å periodiskt understöd,
som avses i 46 § kommunalskattelagen. I motionen II: 680 har hemställts,
att för säsongarbetare preliminär skatt skall uttagas efter särskilda skattetabeller
eller procentsatser.
Utskottet finner i likhet med departementschefen, att en beräkning av preliminär
skatt för inkomst av tjänst enligt skattetabell eller efter viss procentsats
i det övervägande antalet fall torde giva ett bättre resultat än ett uttagande
av sådan skatt efter debitering. Ofta kunna emellertid skattskyldigs
inkomst- och anställningsförhållanden vara sådana, att den senare metoden
för uttagande av preliminärskatt är att föredraga. I propositionen angivas åtskilliga
fall, då debiteringsmetoden sålunda bör tillämpas. Även vid vissa
andra inkomst- och anställningsförhållanden än de i propositionen omförmälda
kan det visa sig ändamålsenligt att uttaga preliminär skatt efter
debitering. Så kan t. ex. vara fallet, då skattskyldig har anställning hos ett
flertal ''arbetsgivare utan att någon av dessa kan anses vara huvudsaklig arbetsgivare
eller då skattskyldig jämte den huvudsakliga inkomsten av tjänst
har inkomst av bisysslor eller eljest annan i förhållande till förstnämnda inkomst
betydande inkomst av annan förvärvskälla än tjänst. Vidare kan det
befinnas lämpligt att tillämpa debiteringsmetoden då fråga är örn exempelvis
vissa grupper av stuveriarbetare, arbetstagare i skogsbruk eller anläggningsindustri
eller hemarbetare, sysselsatta inom vissa industrier. Med hänsyn till
de i hög grad varierande anställnings- och inkomstförhållandena torde mera
detaljerade anvisningar icke kunna lämnas rörande de fall, då debiteringsmetoden
bör användas. Såsom allmän regel bör emellertid gälla, att den
metod för beräkning av preliminär skatt bör tillämpas, som är för den skattskyldige
lämpligast. Vid bedömandet härav bör jämväl beaktas, att den metod
som ur nyssnämnda synpunkt bör tillämpas icke innebär en oskälig belastning
för arbetsgivaren och icke medför väsentligt större avvikelse mellan preliminär
och slutlig skatt än annan metod.
Arbetsgivare bör, liksom arbetstagare, äga att hos lokal skattemyndighet
göra framställning örn att få tillämpa debiteringsmetoden för uttagande av
preliminärskatten. Ilar icke arbetstagare biträtt arbetsgivarens framställning,
bör myndigheten, innan beslut i anledning därav meddelas, inhämta yttrande
från arbetstagaren eller ombud för denne. Vid prövning av frågan, örn preliminärskatten
skall uttagas efter debitering eller enligt tabell, bär den lokala
skattemyndigheten fästa särskilt avseende vid vilken av de båda metoderna
som är för den skattskyldige och det allmänna den mest fördelaktiga.
Vad angår säsongarbetare torde preliminärskatten för dessa böra uttagas
på sätt i propositionen föreslagits.
Utskottet förutsätter, att den centrala nämnd, som utskottet i ett senare
sammanhang föreslår skola inrättas, skall, då sa finnes pakallat, meddela
bindande förklaringar rörande de fall, då debiteringsmetoden bör tillämpas.
Utskottet.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Utskottet tillstyrker det i motionerna I: 442 och II: 678 framförda förslaget,
att skattskyldig eller arbetsgivare, som anser skäl föreligga för att debiteringsmetoden
under år 1947 tillämpas vid beräkning av preliminär skatt för
inkomst av tjänst, skall under år 1946 hos vederbörande taxeringsnämnd
göra framställning härom, varefter nämnden, om framställningen bifalles,
skall i anteckningskolumnen i inkomstlängden göra anteckning om att debiteringsmetoden
bör tillämpas. Underrättelse om nämndens beslut bör tillställas
skattskyldig eller ombud för denne samt, därest arbetsgivare gjort
framställning i berörda avseende, jämväl denne. Taxeringsnämndens beslut
bör icke vara bindande för den lokala skattemyndigheten. Utskottet förutsätter
emellertid, att myndigheten icke frångår nämndens beslut i annat fall
än då vägande skäl härför föreligga. Oavsett huruvida framställning gjorts
hos taxeringsnämnden eller ej, äger skattskyldig eller arbetsgivare göra sådan
ansökan som här avses hos den lokala skattemyndigheten. Det torde böra
ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare direktiv för taxeringsnämndernas
handläggning av ifrågavarande ärenden.
Då de skäl, som av uppbördsberedningen anförts för att undantaga sådant
periodiskt understöd och sådan periodisk intäkt, varför givaren är berättigad
till avdrag enligt 46 § kommunalskattelagen, från beräkning av preliminär
A-skatt (och således jämväl från löneavdrag), enligt utskottets mening förtjäna
beaktande, linner utskottet sig böra förorda att de ifrågavarande inkomstslagen
undantagas från beräkning av dylik skatt.
Skulle i propositionen omförmälda pensioner och livräntor samt folkpension,
invalidunderstöd, blindhetsersättning och barnbidrag generellt undantagas
från preliminärbeskattning, komme svårighet att uppstå vid beräkning
av preliminär B-skatt. Lokal skattemyndighet skulle nämligen icke med ledning
av inkomstlängden kunna avgöra, huruvida inkomst av nyssberörda
slag förelåge. Bortsett från den nämnda tekniska svårigheten synes anledning
icke förefinnas att undantaga ifrågavarande pension och livränta samt folkpension,
invalidunderstöd, blindhetsersättning och barnbidrag från preliminärbeskattning,
därest skattskyldig har jämväl annan inkomst än nyss sagts
och preliminär B-skatt skall utgå. Undantaget från preliminärbeskattning
torde därför böra begränsas så, att preliminär A-skatt icke uttages för de
angivna inkomstslagen och att löneavdrag icke heller göres vid utbetalning
av dylik inkomst. Bestämmelser om undantagande av ifrågavarande inkomstarter
från beräkning av preliminär A-skatt och från löneavdrag böra
med hänsyn till vad nyss anförts intagas — i stället för i 3 § i den föreslagna
uppbördsföroröllingen — i 10 §, respektive 46 §.
Försäkringsföretagen hava enligt upplysningar, som utskottet inhämtat, att
utbetala ett icke ringa antal pensioner och livräntor, som uppgå till 1 200
kronor för år. Med hänsyn härtill finner utskottet, att bestämmelserna örn
undantagande av pensioner och livräntor från beräkning av preliminär Askatt
samt från löneavdrag böra formuleras så, att ej allenast, såsom i propositionen
föreslås, pensioner och livräntor, som understiga 1 200 kronor för
år, utan även sådana som uppgå till 1 200 kronor för år, undantagas från
beräkning av sådan skatt och från löneavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
25
Beräkning av preliminär skatt med ledning av skattetabell
eller efter viss procent av inkomsten.
I propositionen har föreslagits, att i skattetabell skola i särskilda kolumner
upptagas skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen
1) gift med makan sammanlevande manlig inkomsttagare utan barn;
2) gift med makan sammanlevande manlig inkomsttagare med ett barn;
3—9) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare med två, tre
etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta
barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare, som här avses,
med flera än åtta barn;
10) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hemskild,
utan barn;
11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hemskild,
med ett barn;
12—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hemskild,
med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare
med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare,
som här avses, med flera än åtta barn.
För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna
skola upprättas särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående
bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet,
som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet
av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för
skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal och femtiotal ören bestämda
belopp, vilka av Kungl. Majit fastställas för varje inkomstår.
I propositionen har vidare föreslagits, att preliminär A-skatt icke skall beräknas
å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten
förenade kostnader. Sådan ersättning likställes uti ifrågavarande avseende
med liknande ersättning vid statlig tjänst; för sistnämnda ersättning utgår
icke preliminärskatt, enär skattskyldighet för ersättningen överhuvud icke
föreligger. Med ersättning av berörda slag, som anvisas av kommun, har
föreslagits skola jämställas dylik ersältning, som anvisats av vissa halvofficiella
institutioner, såsom hushållningssällskap m. fl.; med nyssnämnda institutioner
ha ansetts böra likställas vissa enskilda sammanslutningar, vilka
i berörda avseende i regel icke anvisa större ersättningar än dessa. Å Kungl.
Majit skall ankomma att avgöra, vilka institutioner och sammanslutningar
som i det ifrågavarande hänseendet skola vara likställda med kommun.
Slutligen har i propositionen förordats, att arbetsgivare och annan, som
har att uträkna preliminär skatt med ledning av skattetabell eller efter vissa
procentsatser, icke skall — bortsett från de vid taxering medgivna avdrag,
som äro inräknade i de tili tabellerna upptagna skattebeloppen — taga hänsyn
till andra avdrag än sådana, vilka avse avgifter som den skattskyldige
på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pen
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Utskottet.
sionering. Hänsyn skall dock tagas till annat avdrag än nyss sagts, därest
Kungl. Majit, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet beslutat att dylikt avdrag
skall få göras vid preliminärbeskattningen.
I de likalydande motionerna 1:442 och 11:678 har yrkats, att preliminär
A-skatt icke i något fall skall beräknas å ersättning, som utgivits för bestridande
av vissa med tjänst eller uppdrag förenade kostnader.
Därest i skattetabellerna i särskilda kolumner skola angivas skattebelopp
dels för skattskyldig, som är gift, utan barn eller med ett, två, tre etc. till
och med åtta barn, dels ock för skattskyldig, som är ogift, änkling, änka,
frånskild eller hemskild, utan barn eller med ett, två, tre etc. till och med
åtta barn, kommer enligt utskottets mening härav att föranledas ett synnerligen
betungande arbete med att upprätta tabellerna, varjämte dessa få ett
omfattande format. Skola vidare särskilda tabeller upprättas för kommunala
utdebiteringar i hela krontal och femtiotal ören, blir antalet tabeller ungefärligen
dubbelt så stort som om vid tabellernas upprättande hänsyn toges
endast till kommunala utdebiteringar i hela krontal.
Utskottet har i anledning härav övervägt huruvida icke tabellerna skulle
kunna förenklas och samtidigt deras antal reduceras. En verkställd undersökning
utvisar, att i regel relativt små differenser i fråga om den slutliga
skatten uppstå, om samma kolumn i vederbörlig tabell användes och sålunda
för ifrågakommande inkomstbelopp samma skatt uttages för såväl
gift skattskyldig utan barn som ogift skattskyldig med ett barn, för såväl
gift skattskyldig med ett barn som ogift skattskyldig med två barn, för såväl
gift skattskyldig med två barn som ogift skattskyldig med tre barn etc.
Även om tabellerna upprättas endast under förutsättning, att den kommunala
utdebiteringen är bestämd i helt antal kronor, torde i stort sett samma
resultat i fråga örn skatteuttagandet ernås som om hänsyn toges även till
kommunala utdebiteringar i femtiotal ören, därest vid tillämpningen av tabellerna
förfares så att om i utdebiteringen ingå öretal, uppgående till högst
femtio, den tabell användes som avser närmast lägre utdebitering och om
i utdebiteringen ingå öretal, överstigande femtio, den tabell tillämpas som
avser närmast högre utdebitering. Härav kan i vissa fall föranledas, att restitution
måste ske i ett ökat antal fall; denna olägenhet synes emellertid vara
mindre betydande i förhållande till den reducering av antalet tabeller som
härigenom blir möjlig.
Med hänsyn till vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att antalet kolumner
i tabellerna samt antalet tabeller reduceras på ovan omförmälda sätt.
Utskottet finner ersättning, som vid enskild tjänst anvisats för vissa med
tjänsten förenade kostnader, böra likställas med dylik vid statlig och kommunal
tjänst anvisad ersättning i så måtto, att preliminär A-skatt icke skall
beräknas å ersättningen, överstiger denna väsentligen vad som skäligen kan
anses vara erforderligt för att bestrida berörda kostnader, bör dock preliminär
A-skatt uttagas för ersättningen i dess helhet. Vill i sistnämnda fall skattskyldig,
att från beräkning av sådan skatt skall undantagas så stor del av
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
27
ersättningen, som motsvarar kostnader i tjänsten, har han att hos lokal
skattemyndighet göra framställning härom.
Den förut omförmälda centrala nämnden torde böra meddela anvisningar
rörande beräkningen av preliminär A-skatt å ersättning, som vid enskild
tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader.
Endast de avgifter för tjänste- och lamiljepensionering, vilka skattskyldig
på grund av gällande bestämmelser eller ingånget tjänsteavtal har att erlägga,
böra enligt utskottets mening utan särskilt beslut av lokal skattemyndighet
eller länsstyrelse eller anvisning av den centrala nämnden få avräknas
från inkomst, varå preliminär A-skatt skall beräknas.
Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.
I propositionen har föreslagits, att uppbördsterminerna under uppbördsåret,
som omfattar tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år, skola — med hänsyn till postverkets arbetsförhållanden
— infalla under tiden från och med den 5 till och med den
12 i månaderna mars, maj, juli, september, november och januari.
Vidare har föreslagits, att fastighetsskatt jämte annuiteter å avdikningslån
och å förskott för avlösning av frälseräntor skall förfalla till betalning,
om skattens belopp uppgår till högst tjugu kronor: under uppbördsterminen
i november månad under taxeringsåret; samt
om skattens belopp överstiger tjugu kronor: med lika belopp under vardera
av de två uppbördsterminer, som infalla i november månad under
taxeringsåret samt i januari månad nästföljande år, dock att belopp, som
skall förfalla under den senare terminen, skall avrundas till närmast lägre
hela antal kronor, därvid återstoden skall förfalla under den förra terminen.
I motionen 11:680 har framhållits, att förslaget att uppbördstermin skulle
avslutas redan den 12 i de ifrågavarande månaderna medförde svårigheter
för de mindre lantbrukarna att under uppbördstermin erlägga skatt för egen
del och för de anställda. Skatten komme nämligen i regel att erläggas med
medel, som erhölles såsom likvid för levererad mjölk, och mejerierna kunde
normalt icke färdigställa avräkningarna med sina leverantörer och utbetala
dessa tillkommande medel tidigare än den 10 i månaden närmast efter den,
då leveransen skett.
För att i huvudsak avhjälpa den i motionen berörda olägenheten förordar Utakottet.
utskottet, att uppbördstermin skall omfatta tidon från och med den 6 till och
med den 13 i ovan omförmälda månader. Uppbördstermin kan med hänsyn
till de postala arbetsförhållandena icke utan större svårigheter avslutas senare
än nyss sagts.
Fastighetsskatt till primärkommunerna erlägges för närvarande i ett mycket
stort antal kommuner å tre uppbördsstämmor. I fastighetsskatt ingående
landstingsmedel betalas under en eller två terminer för uppbörd av kronoutskylder;
i vissa tingslag gäller detsamma i fråga örn tingshusmedel. Vid
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
sådant förhållande finner utskottet det mindre tillfredsställande, att hela fastighetsskatten
skall erläggas under högst två terminer. Utskottet förordar
därför, att fastighetsskatten skall inbetalas under högst tre terminer. Dessa
böra lämpligen infalla under månaderna september och november under
taxeringsåret samt under påföljande januari; härigenom kommer fastighetsskatten
att uppbäras under samma uppbördsår. Vid sådant förhållande kan
vid debiteringen av fastighetsskatten hänsyn tagas endast till taxeringsnämndernas
beslut; de år, då allmän fastighetstaxering äger rum, kan dock debiteringen
ske på grundval av de av fastighetsprövningsnämnden fastställda
taxeringarna. Någon större olägenhet härav synes icke uppkomma, enär
prövningsnämnd mera sällan torde göra ändring i taxeringsvärde, åsatt av
taxeringsnämnd, eller påföra nytt värde. Skulle emellertid så ske, måste tillkommande
skatt påföras i erforderlig utsträckning.
Fastighetsskatt och ifrågavarande annuiteter böra fördelas å de ovannämnda
tre terminerna på sätt framgår av 35 § enligt utskottets förslag.
Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.
I propositionen har föreslagits, att skyldighet skall åvila envar som utbetalar
belopp, vilket för mottagaren utgör sådan inkomst av tjänst som hänför
sig till mottagarens huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans
huvudsakliga inkomst av tjänst, att göra avdrag därå för skatt som mottagaren.
har att erlägga. Departementschefen har uttalat, att frågan, huruvida
löneavdrag skulle verkställas, alltså komme att vara beroende av huruvida
det utbetalade beloppet för mottagaren utgjorde inkomst av tjänst eller ej.
Vad som utgjorde inkomst av tjänst finge bedömas med ledning av bestämmelserna
i kommunalskattelagen. Det vore tydligt, att det i åtskilliga fall
komme att vara förenat med svårigheter att avgöra, vad som utgjorde
inkomst av tjänst och om skyldighet alltså förelåge att verkställa löneavdrag.
Vederbörande arbetsgivare eller annan, som verkställde utbetalning av ifrågavarande
slag, skulle emellertid kunna av lokal skattemyndighet erhålla
bindande besked, huruvida han vore skyldig göra löneavdrag eller icke.
Då frågan om skyldighet att verkställa löneavdrag förelåge sålunda borde
avgöras med hänsyn till den skatterättsliga natur, som det utbetalade beloppet
hade för mottagaren, funne departementschefen det icke erforderligt att,
utöver vissa allmänt hållna anvisningar till ifrågavarande bestämmelser i
den föreslagna uppbördsförordningen, i denna intaga stadganden, som närmare
reglerade frågan örn avdragsskyldigheten beträffande olika kategorier
av arbetsgivare eller arbetstagare.
I de fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst skall utgå enligt debitering
och nämnda inkomst utgör en ringa del av den sammanlagda inkomsten,
skall lokal skattemyndighet äga föreskriva, att löneavdrag icke skall verkställas.
I andra fall skall däremot — med det undantag som nedan sägs —
befrielse fran att verkställa eller vidkännas löneavdrag icke komma i fråga.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
29
Utbetalas lön för ett arbetslag till en av lagets medlemmar, skall lönebeloppet
bokföringsmässigt uppdelas å respektive arbetstagare och löneavdrag verkställas
för envar av dem.
Lokal skattemyndighet skall äga att — efter ansökan av skattskyldig, som
till följd av löneavdrags verkställande skulle komma att sakna vad han
kan anses behöva till underhåll för sig själv, make och oförsörjda barn eller
adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag — medgiva att
löneavdrag icke skall verkställas eller ock göras med lägre belopp än som enligt
eljest gällande regler skulle utgå till gäldande av preliminär eller kvarstående
skatt. Till motivering av förslaget har departementschefen anfört
följande. Vid löneavdragets verkställande toges hänsyn endast till de skattefria
avdrag, som medgåves enligt skattelagarna och vilka vore lägre än
de belopp, vilka enligt införsellagen förbehölles skattskyldig till underhåll
för honom själv, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn. På grund
härav kunde särskilt mindre inkomsttagare drabbas hårt, därest löneavdrag
alltid skulle verkställas utan hänsynstagande till vad i införsellagen stadgades
rörande existensminimum. Då departementschefen icke vore beredd att
förorda höjning av de vid taxering medgivna ortsavdragen för att undanröja
den berörda olägenheten, borde denna i stället avhjälpas på det angivna
sättet.
Löneavdrag skola verkställas endast därest arbetstagares huvudsakliga anställning
varar minst en vecka. Är anställningen icke avsedd att vara en
vecka, men kommer den likväl att fortgå så lång tid, inträder avdragsskyldigheten
självfallet efter det en vecka förflutit. Utför arbetstagare arbete
å olika arbetsplatser åt samme arbetsgivare och är anställningen av den
varaktighet varom nyss sagts, skall avdragsskyldighet åvila arbetsgivaren
och stadgade påföljder drabba honom, därest icke nämnda skyldighet fullgöres.
Arbetsgivare skall för gäldande av preliminär B-skatt och kvarstående
skatt vid varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande så stor del
av den under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn
till antalet utbetalningslillfällen före ingången av den månad, då nämnda
uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages
vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till
närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället.
Kan vid visst utbetalningstillfälle löneavdrag icke verkställas med belopp,
som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle
före ingången av den månad, då nästföljande uppbördstermin
infaller, avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillhopa
förslå att gälda under nämnda uppbördstermin förfallande skatt. Kan så
icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren
felande belopp senast den 10 i den månad, då uppbördsterminen infaller,
skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15
i samma månad. Därest arbetstagaren inom sistnämnda tid erlagt felande
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
belopp jämte stadgad särskild avgift, skall arbetsgivaren senast den 17 i
nämnda månad till postanstalt inbetala skattebeloppet jämte avgiften. Erlägges
icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom nyss angiven tid,
har arbetsgivaren att skyndsamt inbetala innestående belopp till vederbörande
länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad.
Då debetsedel, avseende preliminär skatt, för vars gäldande löneavdrag
skall verkställas, icke skall översändas till skattskyldig förrän senast den 18
januari under inkomståret, för att av denne snarast överlämnas till arbetsgivaren,
skall löneavdrag under januari månad, intill dess en vecka förflutit
från det för inkomståret gällande debetsedel kommit arbetsgivaren tillhanda,
verkställas, därest den skattskyldige har att utgöra preliminär A-skatt, beräknad
enligt skattetabell, enligt den tabell och den kolumn däri som tilllämpats
under nästföregående inkomstår och, därest den skattskyldige har
att utgöra preliminär B-skatt, med belopp som avdragits vid motsvarande
utbetalningstillfällen under december månad nästföregående år.
Därest i fall, då löneavdrag skall verkställas, debetsedel avseende preliminär
skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas
med tjugufem procent av det vid varje avlöningstillfälle utbetalade beloppet
eller, såvitt angår sjöman inskriven vid sjömanshus, med tjugu procent av
beloppet.
Vill arbetstagare, att löneavdrag för gäldande av preliminär A-skatt skall
under inkomståret eller viss del därav verkställas med större belopp än
som enligt skattetabell eller angiven procentsats skall ske för gäldande av
nämnda skatt, och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren, skall denne
vara skyldig att från och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter
det en vecka förflutit efter det att anmälningen skedde, verkställa det begärda
löneavdraget.
Då arbetstagare slutar anställning, skall arbetsgivaren, därest innehållet
belopp innestår hos honom och anställningen icke upphör under pågående
uppbördstermin, inbetala eller medelst girering överföra nämnda belopp
till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden
eller postgirokontot för skatteavdelningen vid postgirokontoret.
I de likalydande motionerna I: 438 och II: 676 har yrkats, att vid bestämmandet
enligt den föreslagna uppbördsförordningen av begreppen arbetsgivare
och arbetstagare inom skogsbruket hänsyn tages till den innebörd
nämnda begrepp äga enligt semesterlagen. I de likalydande motionerna
I: 439 och II: 675 har hemställts, att i författningstexten preciseras vem som
är att anse såsom arbetsgivare, respektive arbetstagare.
I de likalydande motionerna I: 442 och II: 678 har yrkats, att befrielse från
skyldighet att verkställa eller vidkännas löneavdrag skall kunna medgivas i
större utsträckning än i propositionen föreslagits, att löneavdrag för debiterad
preliminär skatt och kvarstående skatt skall ske först från och med den
första månad, under vilken uppbördstermin infaller och under vilken arbetstagaren
haft anställning den första dagen i månaden, med början vid det
avlöningstillfälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början,
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
31
att bestämmelserna rörande löneavdrag för kvarstående skatt och redovisning
av sådan skatt, som innehållits genom löneavdrag, skola utgå ur den
föreslagna uppbördsförordningen samt att arbetsgivare skall vara berättigad
att under vederbörlig uppbördstermin inbetala under de två närmast dessförinnan
förflutna månaderna innehållen skatt även om det innehållna beloppet
icke skulle förslå till gäldande av under terminen förfallande skatt.
I motionen 11:680 har framhållits, att den föreslagna bestämmelsen, att
vissa skogskörare skulle vara skyldiga att verkställa löneavdrag vid utbetalning
av lön till skogsarbetare, vore otillfredsställande. Vidare har i motionen
yrkats, att inkomstbelopp, som fastställts såsom existensminimum för skattskyldig
och dem, för vilka han är försörjningspliktig, skall vara skyddat mot
löneavdrag eller indrivning samt att i skrivelse till Kungl. Majit hemställes,
att utredning verkställes rörande vad som skall vara att anse såsom existensminimum.
I motionen 11:672 har hemställts, att örn i de fall, då löneavdrag skall
verkställas, sjöman icke till arbetsgivaren avlämnat debetsedel avseende preliminär
skatt, löneavdrag skall ske med högst femton procent av utbetalat
belopp.
I skrivelse, som överlämnats till utskottet, har generalpoststyrelsen framhållit
såsom lämpligt att skattebelopp, som erlägges före vederbörlig uppbördstermins
ingång, inbetalas till ett särskilt centralt postgirokonto.
Utskottet finner i likhet med departementschefen, att skyldigheten att verkställa
löneavdrag bör begränsas till utbetalning av belopp, vilket för mottagaren
utgör sådan inkomst av tjänst, som hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst
av tjänst. Med tjänst bör, såsom tidigare framhållits, likställas rätt till pension,
livränta och undantagsförmåner samt sådant periodiskt understöd eller
sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller
29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.
Emellertid synes i fråga om avdragsskyldigheten ytterligare begränsning
böra göras. Nämnda skyldighet bör nämligen enligt utskottets mening åvila
endast den, som är att anse såsom arbetsgivare. Med arbetsgivare bör likställas
den, som utbetalar pension, livränta, undantagsförmåner samt periodiskt
understöd eller periodisk intäkt. Vem som skall anses såsom arbetsgivare
torde böra bedömas bland annat med ledning av den praxis, som
i förevarande hänseende utbildats vid tillämpningen av olika författningar,
som reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, t. ex.
semesterlagen. Med hänsyn härtill synas — utöver en i anvisningarna lämnad
allmänt hållen definition å begreppen arbetsgivare och arbetslagare
— mera detaljerade bestämmelser rörande vem som skall anses såsom arbetsgivare,
respektive arbetstagare icke böra meddelas. Utskottet förutsätter
härvid, att den förut oinförmälda centrala nämnden skall i tveksamma fall
meddela bindande förklaring rörande frågan huruvida den, som utbetalar
inkomst av tjänst, är alt anse såsom arbetsgivare och således är skyldig att
verkställa löneavdrag.
Utskottet.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Även i andra fall än dem, då enligt propositionen befrielse från skyldighet
att verkställa eller vidkännas löneavdrag kan komma i fråga, kan anledning
föreligga att medgiva dylik befrielse. Den skattskyldiges anställningseller
inkomstförhållanden kunna nämligen vara sådana att det möter särskilda
svårigheter att verkställa löneavdrag. Så kan vara händelsen, då en
person har anställning hos ett flertal arbetsgivare utan alt någon av dessa
kan anses vara den huvudsaklige arbetsgivaren.
Framställning örn befrielse från löneavdrag bör kunna göras både av
arbetsgivare och arbetstagare. Har arbetsgivare begärt befrielse från att verkställa
löneavdrag, bör arbetstagare, som beröres av framställningen, eller ombud
för denne höras däröver.
Vid prövning av arbetsgivares ansökan örn befrielse från skyldighet att
verkställa löneavdrag bör särskilt beaktas intresset för arbetstagare att erhålla
en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att ernå en
effektiv utskyldsbetalning.
Den centrala nämnden bör äga avgiva bindande besked, huruvida i visst
eller vissa fall — med hänsyn till skattskyldigs inkomst- eller anställningsförhållanden
— befrielse från skyldighet att verkställa eller vidkännas löneavdrag
skall medgivas.
Stundom kan inträffa att vissa slag av lön, t. ex. livräntor, utbetalas för
kvartal eller halvår eller eljest vid sådana tidpunkter, att belopp som innehålles
genom löneavdrag icke förslår att gälda den kvarstående skatt, som
skall inbetalas under vederbörlig uppbördstermin. I dylika fall bör skattskyldig
eller arbetsgivare efter medgivande av lokal skattemyndighet äga erhålla
befrielse från löneavdrag.
Utskottet finner sig böra godtaga det i propositionen framlagda förslaget,
att skattskyldig, vilkens inkomst efter verkställandet av löneavdrag skulle
nedgå under vad som kan anses utgöra existensminimum, skall äga erhålla
befrielse från löneavdrag eller nedsättning i belopp, som genom dylikt avdrag
skall innehållas. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit ägnar uppmärksamhet
åt frågan om erforderligt existensminimum vid löneavdrag och
införsel. Denna fråga är särskilt under övergångsåren av stor betydelse.
Enligt utskottets mening bör skyldighet att verkställa löneavdrag föreligga
endast i de fall, då anställningen är avsedd att vara minst en vecka. Därest
avdragsskyldigheten bestämmes sålunda, torde bättre överensstämmelse mellan
bestämmelsen i 46 § 1 mom. och stadgandet i 47 § första och andra styckena
i den föreslagna uppbördsförordningen erhållas. Är arbetstagare under
förut angiven tid anställd hos samme arbetsgivare men på olika å skilda orter
belägna arbetsplatser, bör arbetsgivaren — såsom i propositionen föreslås
— vara skyldig att verkställa löneavdrag.
Under viss uppbördstermin till betalning förfallande debiterad preliminär
skatt och kvarstående skatt, för vars gäldande löneavdrag skall verkställas,
bör på sätt framgår av 46 § 2 mom. andra och tredje styckena av arbetsgivare
fördelas på de avlöningstillfällen, vilka inträffa de två kalendermånader,
som föregå den månad varunder nämnda termin infaller.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
33
Därest avdrag för debiterad preliminär skatt och kvarstående skatt skulle
ske endast under den i de likalydande motionerna I: 442 och II: 678 angivna
förutsättningen, att skattskyldig varit anställd hos vederbörande arbetsgivare
två månader före den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin
infaller, skulle härav föranledas en ur det allmännas synpunkt otillfredsställande
begränsning i skyldigheten att verkställa löneavdrag. Utskottet finner
sig därför icke kunna tillstyrka det i berörda motioner framförda förslaget.
Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t ägnar berörda fråga uppmärksamhet
under övergångsåren 1947 och 1948 samt föranstaltar om att
erforderliga åtgärder vidtagas för att i den mån så kan ske undanröja förekommande
olägenheter.
Förslå icke genom löneavdrag innehållna medel att gälda under närmast
inträffande uppbördstermin förfallande debiterad preliminär skatt eller kvarstående
skatt, bör arbetsgivaren, såsom i propositionen föreslagits, anmoda
arbetstagaren att inbetala felande belopp. Utskottet vill framhålla, att arbetsgivares
underlåtenhet att anmoda arbetstagare att verkställa dylik inbetalning
icke föranleder någon påföljd för arbetsgivaren.
Enär uppbördstermin — enligt vad utskottet tidigare förordat — skall illiana
under tiden från och med den 6 till och med den 13 i förut angivna
månader, böra de i 49 § andra stycket i den föreslagna uppbördsförordningen
angivna tidpunkterna den 10 och den 15 i månad, då uppbördstermin
infaller, ändras till den 11, respektive den 16 i samma månad.
Då debetsedlar avseende preliminär skatt, för vars gäldande löneavdrag
skall verkställas, icke skola utsändas till de skattskyldiga förrän senast den
18 januari under inkomståret, kunna i synnerhet för större arbetsgivare uppstå
svårigheter att under januari månad medhinna det förberedande arbetet
för verkställande av löneavdrag under den tid som i propositionen föreslagits
härför. Utskottet förordar därför att arbetsgivare skall under hela nämnda
månad äga göra löneavdrag enligt de grunder som tillämpats under nästföregående
år. I särskilda fall, t. ex. då fråga är om försäkringsanstalter, synes
ännu längre tid än nyss sagts erfordras för att förbereda verkställandet av
löneavdrag. I dylika fall torde arbetsgivare äga uttaga preliminär skatt enligt
de äldre grunderna även under hela februari månad.
Då sjöman icke överlämnar debetsedel till befälhavaren å fartyg, synes
anledningen härtill ofta kunna antagas vara, att debetsedeln icke kommit
Vederbörande tillhanda. Med hänsyn härtill torde, då debetsedel sålunda icke
överlämnats, avdrag för sjöman skäligen icke böra verkställas med högre
procent av utbetalat belopp än femton.
För alt arbetsgivare skall erhålla tillräcklig tid att förbereda verkställandet
av löneavdrag torde, då arbetstagare anmäler, att löneavdrag enligt skattetabell
eller angiven procentsats skall verkställas med högre belopp än som
avser inkomsten från den huvudsakliga anställningen, arbetsgivaren vara
skyldig göra det begärda löneavdraget först från och med det avlöningstillflille,
som infaller näst efter det två veckor förflutit från det anmälningen
skedde.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 65. 3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Utskottet.
I överensstämmelse med vad generalpoststyrelsen framhållit förordar utskottet
att i fall, då skattebelopp erlägges före vederbörlig uppbördstermins
ingång, inbetalningen sker till särskilt centralt postgirokonto.
Uppbörd av skatt.
I propositionen har föreslagits, att skattebelopp, som förfaller till betalning
under viss uppbördstermin, skall inbetalas under samma termin. Skattskyldig,
som har att erlägga skatt under mera än en termin, skall dock äga
under en termin inbetala jämväl den del av skatten, som förfaller till betalning
under den eller de följande terminerna. Vidare skall skattskyldig
eller arbetsgivare äga att, mot erläggande av särskild avgift, inbetala under
uppbördstermin förfallande skatt senast den 17 i den månad, under vilken
terminen infallit.
Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare har föreslagits skola,
efter tillstånd av länsstyrelsen i länet, äga inbetala arbetstagarnas under
uppbördstermin förfallande skatt sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet
antingen medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres
till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden
eller ock översändes till vederbörande penninginrättning. Statlig eller
kommunal myndighet skall, oavsett antalet arbetstagare, utan särskilt tillstånd
äga verkställa inbetalning av skatt för arbetstagarna i den ordning
nyss sagts.
Ovan omförmäld arbetsgivare samt statlig eller kommunal myndighet skola
förse envar arbetstagares debetsedel med kvitto i överensstämmelse med an
visningar å debetsedeln.
I skrivelse, som överlämnats till bevillningsutskottet, har generalpoststyrelsen
bland annat ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna i 65 § i den
föreslagna uppbördsförordningen borde givas en mera allmän avfattning
med rätt för Kungl. Majit att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Härigenom skulle redovisningsförfarandet i mån av behov kunna ändras
utan att frågan härom behövde underställas riksdagen.
Då det synes utskottet vara av värde, att möjlighet beredes skattskyldig
att före ingången av viss uppbördstermin inbetala under terminen förfallande
debiterad skatt, förordar utskottet, att bestämmelserna i 61 § kompletteras
sålunda, att skattskyldig medgives rätt att verkställa inbetalning i den
nyssnämnda ordningen.
Utskottet har vidare ansett det vara mera ändamålsenligt att postverket
eller penninginrättning — i stället för arbetsgivare — verkställer kvittering
av inbetalt skattebelopp. Särskilt tillstånd av länsstyrelsen torde icke vara
erforderligt för att arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare skall
äga inbetala skatt i den i propositionen förordade ordningen. I stället bör
sadan arbetsgivare vara skyldig erlägga skattebelopp i nyssnämnda ordning,
därest icke inbetalningen sker genom girering av skattebelopp till postgirokontorets
skatteavdelning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
35
Då uppbördstermin skall omfatta tid, som utskottet tidigare förordat, bör
den i propositionen föreslagna särskilda respittiden för inbetalning av skatt,
som förfaller till betalning under viss termin, förlängas till och med den
18 i den månad, varunder terminen infallit.
65 § i den föreslagna uppbördsförordningen har ändrats på sätt generalpoststyrelsen
ifrågasatt.
Indrivning av resterande skatt.
Enligt 69 § i den föreslagna uppbördsförordningen bör, innan indrivningsåtgärd
vidtages, utmätningsman eller exekutionsbiträde, där ej omständigheterna
göra sannolikt att anmaningen blir utan verkan, genom tjänstebrev
anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Vid utmätning enligt nämnda förordning skola jämlikt 70 § 2 mom. utsökningslagens
föreskrifter bland annat angående vad som må undantagas
vid utmätning lända till efterrättelse.
Enligt 70 § 3 mom. berörda förordning må utmätning även i gäldenärens
frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 §§
utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad.
Jämlikt 65 § utsökningslagen skola från utmätning undantagas dels nödiga
gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och oförsörjda barn
eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören
till ett värde av högst ettusen kronor, eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare
och ej heller har eget hushåll, högst fyrahundra kronor. Saknas
utväg till nödtorftigt uppehälle, då skall från utmätning undantagas
av det förråd, som i huset finnes, vad till underhåll för en månad tarvas,
eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar
eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning, så mycket som
erfordras för anskaffande av det felande. Lös pant må ej undantagas från
utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.
Enligt 59 och 60 §§ utsökningslagen må, med visst undantag, utmätning
icke verkställas med mindre underrättelse om att utmätning är sökt meddelats
gäldenären senast dagen före utmätningen.
I motionen II: 680 har yrkats att vid indrivning av resterande skatt skattebetalaren
genom tjänstebrev alltid skall anmanas fullgöra betalningsskyldighet,
innan indrivningsåtgärder gå i verkställighet.
I motionen 11:679 har hemställts, att dels 70 § 2 mom. i den föreslagna
uppbördsförordningen ändras sålunda, att från utmätning undantagas —
utom i 65 § utsökningslagen omförmäld egendom — jämväl fast och lös
egendom, som i vederbörandes näring erfordras för att åt honom, hans make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn bereda nödig bärgning, samt nödig
fjostad, dels ock 70 § 3 mom. i berörda förordning ändras så, att utmätning
icke i gäldenärens frånvaro må förrättas utan att sådan underrättelse,
varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad.
U Ukolt!,t.
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Enligt utskottets mening bör utmätningsman eller exekutionsbiträde alltid
anmana skattskyldig, som bättar för ogulden skatt, att fullgöra sin betalningsskyldighet,
innan indrivningsåtgärd vidtages. Så brukar för närvarande
också i regel förfaras. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka det i motionen
11:680 framlagda förslaget.
Utskottet är icke berett att taga definitiv ställning till de i motionen II:
679 framförda förslagen. Då de emellertid synas värda beaktande, förutsätter
utskottet att Kungl. Maj.t ägnar de i förslagen berörda frågorna uppmärksamhet.
Örn åtgärder för att vinna enhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna
rörande uppbördsförfarandct.
Vid tillämpning av de föreslagna uppbördsbestämmelserna torde särskilt
avgörandet av frågan, huruvida skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger
eller icke, komma att vålla de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna
svårigheter. I många fall är nämligen avtalsförhållandet mellan
uppdragsgivaren och uppdragstagaren eller den förvärvsverksamhet, som av
uppdragstagaren bedrives, av den art, att det kan vara föremål för tvekan.
örn förvärvsverksamheten hänför sig till jordbruksfastighet, rörelse eller
tjänst. Såsom exempel å dylika fall kunna omnämnas vissa slag av verksamhet,
då uppdragstagaren håller material, samt viss entreprenadverksamhet,
då uppdragstagaren i sin tur anställer arbetstagare. Även vid avgörandet
av åtskilliga andra spörsmål, såsom frågan huruvida tabell- eller debiteringsmetoden
skall tillämpas vid uttagandet av preliminär skatt, komma de lokala
skattemyndigheterna och länsstyrelserna att ställas inför svårigheter.
De nyssnämnda avgörandena äro av stor betydelse såväl för det allmänna
som för arbetsgivare och arbetstagare. Ifrågavarande avgöranden förutsätta
tillika ingående kännedom om olika arbetsförhållanden. Enligt propositionen
skola de berörda frågorna avgöras av lokal skattemyndighet i första
inslåns och av länsstyrelserna i andra instans. De befattningshavare — häradsskrivare
och kronokamrerare — vilka i egenskap av lokal skattemyndighet
skola handlägga ärenden varom nu är fråga, skola under en särskild
kurs, omfattande undervisning i bland annat socialvetenskap, inhämta kunskaper
rörande samhällsfrågor av hithörande art. Lokal skattemyndighet och
länsstyrelse skola därjämte i fall av behov äga införskaffa utlåtande från
socialstyrelsen i ärenden, som angå arbetsförhållanden, över länsstyrelsens
beslut i ärenden, som angå bland annat verkställandet av löneavdrag och
sättet för uttagande av preliminär skatt, skall klagan icke få föras. För att
vinna enhetlighet i länsstyrelsernas beslut skola de s. k. landskamrerarmötena
utöva en vägledande och upplysande verksamhet; de vid mötena fattade
besluten skola tillställas de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna.
Även landskamrerarmötena skola äga inhämta utlåtande från socialstyrelsen
i berörda sociala frågor.
37
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Enligt utskottets mening kan ifrågasättas, huruvida landskamrerarmötena
kunna anses vara tillfyllest för att giva den vägledning,^ som torde vara
erforderlig för att ernå riktiga och enhetliga avgöranden på hithörande område.
Vid dessa möten sammankomma samtliga tjugufyra landskamrerare
i riket jämte skattedirektören i Stockholm. Då mötena skola behandla uppbördsfrågor,
böra utom nyssnämnda befattningshavare jämväl föredragandena
i uppbördsärenden vid länsstyrelserna och Överståthållarämbetet kallas
till mötena. Vid dessa böra därjämte närvara personer, som äga god
kännedom om förhållandena på arbetsmarknaden. Med den sammansättning,
som landskamrerarmötena sålunda borde erhålla, skulle dessa svårligen
kunna hållas så ofta, som i synnerhet under den första tiden av det
nya systemets tillämpning bleve erforderligt. Antalet deltagare i dessa möten
bleve därjämte alltför stort för att mötena skulle kunna bedriva sitt arbete
på det mest ändamålsenliga sättet.
Med hänsyn till att landskamrerarmötena sålunda icke kunna anses utgöra
en tillfredsställande anordning för att tillgodose behovet av ett centralt organ
med uppgift att vara vägledande samt sörja för enhetlighet beträffande tilllämpningen
av bestämmelserna å hithörande område har utskottet ansett
sig böra överväga en lösning av frågan örn ett centralt uppbördsorgan efter
andra linjer än de av departementschefen förordade. Härvid har utskottet
— i likhet med vad som förordats i de likalydande motionerna 1: 442 och
II: 678 — funnit det ifrågavarande centrala organet böra utgöras av en central
nämnd, lämpligen benämnd centrala uppbördsnämnden. I denna böra ingå
representanter för det allmänna, arbetsgivare och arbetstagare. Nämnden
bör bestå av ordförande och fyra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj :t. En
av ledamöterna bör förordnas till vice ordförande. Ordföranden och vice
ordföranden böra vara lagkunniga och erfarna i domarvärv, allmänna eller
administrativa, eller eljest väl kvalificerade för sin uppgift. De böra utses
bland personer, som icke kunna anses företräda uppbörds-, arbetsgivareller
arbetstagarinlressen. Av övriga ledamöter böra en äga särskild insikt
och erfarenhet i uppbördsfrågor samt två vara i arbetsförhållanden erfarna
och kunniga. Sistnämnda båda ledamöter böra förordnas för två år i sänder,
en efter förslag av svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och en
efter förslag av landsorganisationen i Sverige. För envar av ledamöterna bör
utses en suppleant enligt samma regler som gälla för utseende av ledamöter.
Förslag till ledamot och suppleant bör för att vinna avseende upptaga minst
två personer, lämpliga såsom ledamot, och två personer, lämpliga såsom
suppleant. Har vederbörligt förslag icke avgivits, bör Kungl. Majit ändå äga
förordna ledamot och suppleant. Nämnden bör vara beslutför, när tre medlemmar
äro tillstädes. Nämnden bör, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar,
äga åtnjuta biträde av sakkunniga. Beträffande nämndens verksamhet
böra de i 110 §, 111 § 1 mom. samt 112 § taxeringsförordningen meddelade
bestämmelserna i tillämpliga delar gälla.
Elter framställning från länsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare
eller skattskyldig eller när anledning därtill eljest uppkommer, bör nämn
-
U Iskotta.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
den äga meddela bindande förklaring beträffande frågorna om sättet för uttagande
av preliminär skatt samt om verkställande av löneavdrag, d. v. s.
huruvida preliminär skatt skall uttagas enligt skattetabell eller efter debitering
samt huruvida skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag
föreligger eller ej. I övrigt bör nämnden utöva en vägledande verksamhet
på uppbördsväsendets område genom att lämna anvisningar i frågor rörande
uppbördsförfarandet. Vidare bör nämnden, efter framställning från länsstyrelse
eller lokal skattemyndighet, avgiva yttranden i ärenden rörande uppbörd
av skatt samt, när anledning därtill föreligger, till Kungl. Majit avgiva
förslag till föreskrifter rörande tillämpning av uppbördsförordningen. Då
nämnden skall på sätt nyss sagts äga meddela bindande förklaringar och anvisningar
torde det icke vara erforderligt att densamma — såsom föreslagits
i de berörda motionerna —- fungerar såsom besvärsinstans. Det synes icke
heller lämpligt, att ett organ av nämndkaraktär är besvärsinstans över myndighet.
Centrala omsättningsskattenämnden och centrala krigskonjunkturskattenämnden
hava sålunda icke till uppgift att pröva besvär.
Genom nämndens försorg bör utgivas en serie tryckta meddelanden rörande
av nämnden fattade beslut.
Särskilt vid övergången till det föreslagna uppbördssystemet är det av
betydelse att myndigheter och enskilda kunna erhålla förklaringar samt
råd och upplysningar rörande tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Nämnden bör därför börja sin verksamhet redan tidigt under våren 1946.
Såsom i de ifrågavarande motionerna framhållits, torde nämndens arbetsbelastning
under de första åren av det nya uppbördsförfarandets tillämpning
bliva betydande för att därefter successivt minskas. Sedan det nya
systemet verkat under några år bör därför övervägas, huruvida nämndens
verksamhet kan upphöra.
Inskränkning i rätten att taga del av preliminär självdeklaration och annan
uppgift enligt uppbördsförordningen.
I 17 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar i rätten alt utbekomma
allmänna handlingar stadgas bland annat att till myndighet avlämnade uppgifter
till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller eljest
för beräknande av skatt ej må i andra fall än i vederbörande skatteförfattning
stadgas utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare
än tjugu år efter uppgiftens datum.
utskottet. Berörda bestämmelse torde böra tolkas så, att det däri intagna förbudet
mot utlämnande av vissa uppgifter avser även preliminär självdeklaration
eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelse i den föreslagna uppbördsförordningen.
Utöver ifrågavarande bestämmelse böra finnas stadganden rörande rätt
för vissa befattningshavare m. fl. att taga del av deklaration, uppgift eller
handling av ovan omförmälda slag ävensom av självdeklaration och annan
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
39
uppgift, som avlämnats till ledning för årlig taxering. Vad i 56 § 1 mom.
andra, fjärde, femte, sjätte och åttonde styckena taxeringsförordningen stadgas
beträffande självdeklaration och annan uppgift, som avlämnats till ledning
vid årlig taxering, bör i tillämpliga delar gälla även i fråga om självdeklaration
eller annan uppgift eller handling, som avses i uppbördsförordningen.
Bestämmelser av ovannämnda slag hava intagits i 93 § nyssnämnda förordning.
Ansvarsbestämmelser m. m.
I propositionen har föreslagits, att arbetsgivare, som underlåter att inom
föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala innehållet belopp, skall —
i likhet med vad som enligt införsellagen gäller för motsvarande fall — straffas
med dagsböter.
I de likalydande motionerna I: 442 och II: 678 har yrkats, att ansvarspåföljd
för arbetsgivare i ovan berörda avseende skall inträda allenast örn
denne underlåter att efter erhållen anmaning inbetala innehållet belopp.
Då arbetsgivarnas uppgifter vid det nya uppbördsförfarandet bliva av betydligt
större omfattning än deras medverkan vid det nuvarande införselförfarandet,
torde det stundom inträffa, att arbetsgivare — i synnerhet en
mindre sådan —- av förbiseende underlåter att inom föreskriven tid inbetala
innehållet belopp. Därest underlåtenheten beror av tillfälligt förbiseende,
synes enligt utskottets mening straff icke böra inträda. Utskottet finner därför
berörda straffbestämmelse böra gälla endast då underlåtenheten har
sin grund i grov oaktsamhet eller uppsåt. Upprepad förseelse bör därvid i
regel anses vara begången av grov oaktsamhet. Har arbetsgivare verkställt
löneavdrag men saknar han medel för inbetalningen då denna skall fullgöras,
lärer hans underlåtenhet att inbetala medlen i regel böra betraktas såsom
uppsåtlig.
Den, som jämlikt 93 § i den föreslagna uppbördsförordningen erhållit del
av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelse i förordningen eller som avlämnats till
ledning vid årlig taxering, bör icke, i vidare mån än utövningen av tjänst eller
uppdrag erfordrar, äga offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.
Gör vederbörande sig skyldig till förseelse i berörda avseende, bör han, där
han ej för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel, straffas med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Ifrågavarande bestämmelser
hava sin motsvarighet i taxeringsförordningen och förordningen örn allmän
omsättningsskatt.
Uppbördsförfarandet beträffande sjömän.
I yttrande över uppbördsberedningens förslag hade bland andra redareföreningen
och sjöfolkets sammanslutningar framhållit, att med hänsyn till de
särskilda förhållanden, varunder sjömännen arbetade, uppbördsfrågan för
V tskottet.
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
dessa borde lösas i samband med en reforcn av beskattningsreglerna och
taxeringsförfarandet för dem. Föreningen föresloge i enlighet härmed att sjöman
av såväl befäls- som manskapsgrad, som icke åtnjöte inkomst av annat
slag än av sin anställning ombord å fartyg, skulle erlägga skatt genom avdrag
å lönen efter vissa procentsatser, olika för skilda civilstånd och barnantal.
Den sålunda erlagda skatten skulle vara definitiv för sagda grupp av
sjömän. Därest sjömannen åtnjöte. förutom inkomst av anställning ombord å
fartyg, jämväl inkomst av annan förvärvskälla till något större belopp eller
hade förmögenhet av viss storleksordning, skulle de vanliga beskattningsreglerna
samt taxeringsförfarandet äga tillämpning. Genom denna gränsdragning
mellan olika kategorier av sjömän kunde man räkna med att flertalet sjömän
tillhörande manskapet, vilka i allmänhet icke hade annan inkomst än
av sin tjänst ombord och vilka i regel ej heller hade någon förmögenhet, komme
att få erlägga definitiv skatt genom avdrag å lönen. Vad anginge befälet
torde det övervägande antalet hava inkomst av andra förvärvskällor än sin
tjänst ävensom någon förmögenhet, varför denna grupp av sjömän borde
beskattas enligt de regler, som gällde för skattskyldiga i allmänhet. Då sistnämnda
kategori av sjöfolk i regel finge anses äga förutsättningar att på ett
relativt tillfredsställande sätt tillvarataga sina intressen, syntes ej erforderligt
att införa särskilda regler för nämnda skattskyldiga. Beträffande den kommunala
inkomstskatten borde sjömän, varom nu vore fråga, erlägga sådan skatt
efter en enhetlig skattesats, oberoende av vilken kommun de tillhörde. Såsom
skäl härför måste i första hand framhållas, att hemorten för det stora flertalet
sjömän i realiteten icke vore den, som jämlikt gällande bestämmelser vore
att anse som den skattskyldiges hemortskommun. Gemensam hemort för
alla sjömän, i vart fall för dem, som vore anställda å fartyg i utrikes fart, borde
rätteligen anses vara »havet», och för denna hemort torde man på goda
grunder kunna konstruera en för alla lika skattesats. Sjömän, särskilt det
stora flertalet ogifta, hade ringa samband med den legala hemorten och relativt
liten nytta av de förmåner, som tillkomme kommunens invånare i övrigt.
Ifrågavarande sjömän borde därför beträffande skattskyldigheten till
kommunal inkomstskatt för inkomst av tjänst ombord å fartyg likställas med
sådana svenska medborgare, som omförmäldes i 69 § kommunalskattelagen
och som erlade sådan skatt efter en skattesats av 5 procent.
I propositionen ha beträffande sjömän i huvudsak icke föreslagits andra
bestämmelser än de, som skola gälla för skattskyldiga i allmänhet. Till stöd
för förslaget har departementschefen anfört bland annat följande.
De särskilda olägenheter, som vårt nuvarande uppbördsförfarande innebure
för sjömän — i synnerhet för dem som vore anställda å fartyg i utrikes
fart — torde i huvudsak komma att försvinna, därest det föreslagna
uppbördsförfarandet genomfördes. Under de tider, då sjömannen hade arbete
och uppbure inkomst, uttoges omedelbart den på inkomsten belöpande
skatten genom avdrag å lönen och inbetalades till uppbördsmyndigheten genom
arbetsgivarens försorg. Då sjömännen av manskaps grad i regel icke
hade annan inkomst än den som härflöte av arbetet till sjöss, torde den
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
kvarstående skatten, därest sådan kunde komma att påföras, uppgå till relativt
obetydligt belopp. Gäldandet av den kvarstående skatten, vilket likaledes
skulle ske genom avdrag å lönen, torde därför normalt icke böra medföra
några särskilda svårigheter.
Därest taxering icke skedde i .sådana fall, då sjöman endast haft inkomst
av anställning ombord å fartyg, och avräkning av preliminär skatt mot slutlig
sålunda icke heller ägde runi, skulle härav följa en betydande förenkling i de
åligganden, som skulle ankomma på ifrågavarande skattskyldiga, befälhavare
och rederier ävensom vederbörande myndigheter. Denna förenkling komme
å andra sidan att medföra att i åtskilliga fall, då sjöman under längre
tider av året vore arbetslös, för hög skatt komrne att uttagas utan att möjlighet
förefunnes för vederbörande att efter verkställd avräkning återfå
det för mycket erlagda beloppet. Den berörda nackdelen skulle visserligen
kunna i viss mån undvikas därigenom att skatt till kommun utginge för alla
sjömän efter en enhetlig skattesats lika med den, som gällde vid beskattning
för gemensamt kommunalt ändamål. Emellertid funne departementschefen
det föreslagna uppbördssystemet ägnat att för sjömännens del avhjälpa de
med det nuvarande systemet förknippade olägenheterna i sådan mån, att med
frågan om ytterligare förenklingar beträffande taxering och uppbörd kunde
anstå till dess praktiska erfarenheter vunnits av verkningarna av det nya
systemet. Departementschefen vore icke heller beredd att i detta sammanhang
taga ställning till frågan om skäligheten av att för sjömännens del införa
en kommunal beskattning efter en enhetlig skattesats.
I de likalydande motionerna I: 437 och II: 674 har yrkats, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att utredning omedelbart verkställdes
rörande frågan om införande av definitiv skatt vid källan för sjöfolk.
I de likalydande motionerna 1:442 och 11:678 har hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning skyndsamt måtte
vidtagas angående frågan om uttagande av skatt för sjömän. I motionerna
har anförts bland annat följande. Vid upprepade tillfällen hade från sjöfartshåll
föreslagits säx-skilda regler för sjömännens beskattning, därvid bl. a.
ifrågasatts, huruvida icke en definitiv tabellskatt borde införas för dessa
skattskyldiga. Mot en sådan anordning talade emellertid att därav skulle
föranledas en orättvis skattebelastning för var och en, som under längre
eller kortare tid varit arbetslös. Måhända vore det dock möjligt att i så måtto
göra skatten definitiv, att kvarstående skatt icke uttoges av och deklarationsplikt
icke stadgades för sjömän men att vissa anordningar för möjliggörande
av restitution infördes.
Vid tillämpning av det föreslagna uppbördssystemet torde enligt utskottets
mening de olägenheter, som det nuvarande uppbördsförfarandet medför för
sjömännens del, i viss mån komma att försvinna. Emellertid skola sjömännen
alltjämt, liksom övriga skattskyldiga, hava att avgiva deklaration, varefter
de taxeras i gällande ordning. För sjömän i utrikes fart föreligga ofta
Utskottet.
42
BevillniriQsutskottets betänkande nr 65.
betydande svårigheter att avlämna deklaration i rätt tid. Till följd härav
torde det ej sällan även framdeles komma att inträffa, att vederbörande utan
ledning av deklaration taxeras för högre inkomst än han uppburit. Då sjömannen
ofta icke är i tillfälle att efter besvär erhålla ändring i den påförda
taxeringen, kan han komma att påföras kvarstående skatt till icke ringa belopp.
Då denna ofta torde komma att restföras, måste skatten bliva föremål
för indrivning, vilken i fråga om sjömän är synnerligen betungande och
tidsödande.
På grund av ovan berörda förhållanden finner utskottet, att det skulle
innebära betydande fördelar för sjömännen, därest för dem kunde genom
löneavdrag uttagas skatt, vilken vore definitiv och således icke ginge i avräkning
mot slutlig skatt, påförd efter verkställd taxering. Härigenom skulle
— såsom departementschefen framhållit — uppkomma fördelar i form
av arbetslättnad även för vederbörande rederier, befälhavare och myndigheter.
Olägenheter av den sålunda ifrågasatta ordningen för uttagande av
skatt skulle emellertid —- såsom av departementschefen och i motionerna
I: 442 och II: 678 påvisats -— kunna uppstå för sjömännen därigenom att
under vissa förhållanden för hög skatt komme att uttagas utan att vederbörande
sjöman efter avgivande av deklaration hade möjlighet att återfå
den för mycket erlagda skatten. Den berörda olägenheten skulle i viss utsträckning
kunna undanröjas sålunda att för sjömän uttoges kommunalskatt
efter samma grunder, som gälla för i 69 § kommunalskattelagen omförmälda
skattskyldiga. Större rättvisa synes emellertid komma att vederfaras
sjömännen, därest möjlighet skapas för den, som erlagt för hög skatt,
att under viss längre tid än övriga skattskyldiga ingiva deklaration för att
efter särskild taxering få den skatt bestämd, som han rätteligen haft att utgöra,
och i samband därmed restitution av den för mycket erlagda skatten.
Den ovan berörda befrielsen från skyldighet att avgiva deklaration bör
icke avse annan inkomst än sådan, som härrör från anställning ombord.
Då en lösning av sjömännens uppbörds- och beskatlningsfrågor efter de
förut angivna linjerna erfordrar mera ingående undersökningar än utskottet
varit i tillfälle att verkställa, finner utskottet en särskild utredning av
hithörande frågor vara erforderlig. Utskottet föreslår fördenskull skrivelse
till Kungl. Majit med hemställan örn sådan utredning.
övergångsbestämmelser.
Enligt propositionen skall det föreslagna uppbördsförfarandet i huvudsak
träda i kraft den t januari 1947. För att undanröja de svårigheter, som
skulle uppstå för de skattskyldiga, därest de under åren 1947 och 1948 skulle
erlägga dels enligt de nya bestämmelserna preliminär skatt för inkomst och
förmögenhet, som hänföra sig till dessa år, dels ock enligt de äldre bestämmelserna
skatt för inkomst och förmögenhet, som påförts på grund av 1946
och 1947 års taxeringar och hänföra sig till åren 1945 och 1946 eller motsvarande
räkenskapsår, har föreslagits att äldre skatt för inkomst och för
-
43
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
mogenhet, vilken förfaller till betalning efter 1947 års ingång, skall efterskänkas
Vissa
undantag från efterskänkandet av skatt ha emellertid föreslagits i
syfte att förhindra, att skattskyldig skaffar sig en oberättigad skattevinst
genom att förlägga särskilt stor inkomst till åren 1945 och 1946 eller något
av nämnda år. Har skattskyldig vid 1948 eller 1949 års taxering taxerats för
inkomst av rörelse till lägre belopp än vid 1946 års respektive 1947 års
taxering och sammanhänger den högre inkomsten det tidigare året med att
den skattskyldige verkställt uppskrivning av lager och tillgångar, avsedda för
omsättning eller förbrukning i rörelse, skall sålunda efterskänkandet av skatt
icke avse den del av ifrågavarande äldre skatter, som belöper å det överskjutande
inkomstbelopp som motsvaras av den sålunda framtagna dolda
reserven i varulagret. Efterskänkandet av skatt skall icke heller äga rum,
därest skattskyldig i annat fall än nyss sagts under beskattningsår, för vilket
taxering verkställes år 1946 eller 1947, redovisat inkomst som överstiger vad
den skattskyldige normalt redovisar såsom inkomst samt det berott pa åtgöranden
av den skattskyldige eller av juridisk person, i vilken den skattskyldige
är delägare, eller annan därmed jämförlig orsak att högre inkomst
redovisats ifrågavarande år. I nyssnämnda fall skall efterskänkandet icke
avse den skatt, som belöper å den berörda merinkomsten.
Såsom exempel på åtgöranden av nu avsett slag ha i propositionen omnämnts
rörelseidkares framtagande av dold reserv genom uppskrivning av
varulager, bolags utdelning av vinstmedel från tidigare år eller utbetalning
av förhöjda löner till befattningshavare, som tillika äro aktieägare, samt
uttagande av engångsbelopp motsvarande värdet av en eljest under flera
år utgående förmån. I
I propositionen lia undantag från efterskänkande föreslagits skola ske
endast i sådana fall, då den under år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår
redovisade högre inkomsten berott pa särskilda åtgärder fran den
skattskyldiges sida i syfte att göra en skattevinst i samband med övergången
till det nya uppbördssystemet. Däremot komma sådana ökningar under de
berörda åren, som icke berott på särskilda åtgöranden av ovannämnda^ slag
från den skattskyldiges sida, enligt de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna
att undgå beskattning. Därest exempelvis till följd av rådande
varubrist dolda reserver, vilka bildats genom förut verkställd nedskrivning
av värdet å inneliggande varor, framkomma samt öka rörelseidkares
för åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår redovisade inkomster,
kommer den å sådan inkomstökning belöpande skatten att efterskänkas. Den
av utskottet i betänkande nr 64 förordade och av riksdagen beslutade ändringen
av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, innebärande viss begränsning
i rätten lill nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av
tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, enligt ej fullgjorda
köpekontrakt, kan likaledes bidraga till att dylika inkomstökningar
uppkomma, för vilka skatten enligt propositionen skall efterskänkas.
Utskottet.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Med hänsyn till den begränsade tid, som stått utskottet till buds vid behandlingen
av förevarande proposition, har utskottet icke kunnat taga definitiv
ställning till huruvida ett efterskänkande av skatt i sådana och liknande
fall bör äga rum. Utskottet föreslår fördenskull skrivelse till Kungl.
Majit med hemställan, att Kungl. Majit ville taga frågan om en komplettering
av de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna under övervägande
samt, om så befinnes påkallat, vid 1946 års riksdag framlägga förslag
i ämnet. Under angivna förhållanden har utskottet ansett sig kunna
tillstyrka de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna, varvid
dock vidtagits vissa ändringar med i huvudsak förtydligande syfte.
Övriga frågor.
I 13 och 24 §§ i den föreslagna uppbördsförordningen finnas bestämmelser
örn att preliminär B- eller C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär
taxering, därest avvikelse i viss utsträckning kan antagas uppstå mellan de
årliga taxeringarna året näst före inkomståret och året näst efter samma
år. I 53 § 1 mom. nämnda förordning stadgas att i särskilda fall jämkning
i preliminär skatt icke skall äga rum, såvida icke ändringen i berörda skatt
är av viss storlek. Enligt 53 § 2 mom. samma förordning skall för mycket
erlagd preliminär skatt återbetalas utan avvaktan å debitering av slutlig skatt,
därest det överskjutande beloppet är av viss storlek.
I de ovannämnda fallen må dock, även örn förut angiven förutsättning icke
är för handen, preliminär B- eller C-skatt beräknas med ledning av preliminär
taxering, respektive jämkning i preliminär skatt eller återbetalning av sådan
skatt äga rum, därest särskilda omständigheter därtill föranleda. Uppbördsberedningen
har, såvitt angår beräkning av preliminär B-skatt och jämkning
i preliminär skatt, uttalat att dylika särskilda omständigheter kunde anses
föreligga, då fråga vore om ömmande fall eller särskilt stora skattebelopp.
Berörda uttalande har i propositionen lämnats utan erinran.
Utskottet. Utskottet vill framhålla, att i 13, 24 och 53 §§ i den föreslagna uppbördsförordningen
med särskilda omständigheter böra avses sådana fall, som avberedningen
och departementschefen åsyftats.
Enligt 19 § förenämnda förordning skall preliminär självdeklaration till
ledning för preliminär taxering, som äger rum under den ordinarie debiteringsperioden,
avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret.
Såsom motivering till berörda bestämmelse har departementschefen uttalat,
att därest deklaration senare inkomme lokal skattemyndighet likväl borde,
därest så kunde ske utan åsidosättande av övriga brådskande arbetsuppgifter,
taga hänsyn till deklarationen vid beräkningen och debiteringen av preliminärskatten.
Vore detta icke möjligt, borde myndigheten, sedan det ordinarie
debiteringsarbetet slutförts, utan särskild ansökan från den skattskyldige
vidtaga den jämkning i den debiterade preliminärskatten, som kunde föranledas
av de i deklarationen angivna uppgifterna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
45
Utskottet vill understryka vad departementschefen sålunda uttalat.
De av utskottet ovan berörda ändringarna återfinnas i den såsom utskottets
förslag betecknade författningstexten i 2 § 2 morn., 3 §, 4 § 2 och 3
morn., 5 §, 10 §, 28 §, 35 §, 42 §, 46 §, 47 §, 48 § 1 morn., 49 §, 51 §,
61 §, 62 §, 65 §, 69 §, 92 §, 93 §, 100 § 1 mom. och 101 §, övergångsbestämmelserna
samt anvisningarna till 3, 46 och 47 §§.
Övriga av utskottet föreslagna författningsändringar torde icke erfordra
någon särskild motivering.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 370, i vad densamma hänvisats till
bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas,
1) med bifall till motionen 11:672 av herr Lindberg och
motionen 11:680 av herr Adolfsson m. fl., i vad sistnämnda
motion avser anmaning innan indrivning vidtages, ävensom
i anledning av de likalydande motionerna I: 439 av herr Tjällgren
och II: 675 av herr Jönsson i Rossbol m. fl., de likalydande
motionerna 1:438 av herr Sten m. fl. och 11:676 av
herrar Ericsson i Sörsjön och Jonsson i Järfsand samt de likalydande
motionerna I: 442 av herr Wehtje m. fl. och II:
678 av herr Wiberg m. fl. för sin del antaga följande såsom
utskottets förslag betecknade
Utskottet.
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
Uppbördsförordning.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsaccis, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter som avses i 1 § lagen örn
folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt § 1 förordningen
den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
ävensom annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor.
2 §.
1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordningen,
begagnas i denna förordning, hava de, såvida ej annat angives eller av
sammanhanget framgår, samma innebörd som i nämnda författningar.
2 mom. I denna förordning förstås
slutlig skatt: utskylder, vilka
debiteras på grund av sådan taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt och skogsaccis
samt av fastighet, varom beskattningsnämnd
fattat beslut senast den
10 oktober under taxeringsåret, ävensom
i 1 § omförmälda avgifter och
annuiteter, vilka debiteras i sammanhang
med nämnda utskylder;
med
slutlig skatt: utskylder, vilka
debiteras på grund av sådan taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt och skogsaccis,
varom beskaltningsnämnd fattat
beslut senast den 10 oktober under
taxeringsåret, utskylder, vilka debiteras
på grund av sådan taxering av
fastighet, varom beslut fattats av taxeringsnämnd
eller fastighetsprövningsnämnd,
ävensom i 1 § omförmälda
avgifter och annuiteter, vilka debiteras
i sammanhang med nämnda utskylder;
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
47
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
preliminär skatt: i 3 § första stycket omförmäld skatt, som erlägges i
avräkning å slutlig skatt;
kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt
avräknats från slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt
som debiteras på grund av beslut vilket
fattats av prövningsnämnd senare
än den 10 oktober under taxeringsåret
eller av kammarrätten eller
Kungl. Maj:t;
tillkommande skatt: fastighetsskatt,
som debiteras på grund av
beslut vilket fattats av prövningsnämnd
eller av kammarrätten eller
Kungl. Maj:t, samt annan skatt än fastighetsskatt,
som debiteras på grund
av beslut vilket fattats av prövningsnämnd
senare än den 10 oktober under
taxeringsåret eller av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t;
inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;
• uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;
landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som
enligt förordnande av Kungl. Majit tillhör fögderi;
stad: stad med magistrat, som icke tillhör fögderi; samt
lo kal skattemyndighet: på lokal skattemyndighet: på
landet häradsskrivare och i stad upp- landet häradsskrivare och i stad krobördskamrerare.
nokamrerare.
Beräkning av preliminär skatt.
3 §.
Preliminär skatt skall, i den omfattning nedan närmare angives, erläggas
med avseende å följande slag av skatter nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet, allmän kommunalskatt, landstingsmedel,
tingshusmedel och pensionsavgifter, dock att fastighetsskatt icke
skall erläggas preliminärt. Det belopp, som skattskyldig skall betala i form av
preliminär skatt, skall så nära som möjligt motsvara beloppet av de ulskylder
och den pensionsavgift, vilka kunna antagas bliva påförda den skatlskyldige
efter verkställd årlig taxering för den inkomst och förmögenhet, varom
fråga är.
Preliminär skatt skall utgå för in- Preliminär skatt skall utgå för inkomst
och förmögenhet, varför skatt- komst och förmögenhet, varför skattskyldighet
föreligger jämlikt kom- skyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen,
förordningen om munalskattelagen, förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhets- .statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt förordningen om särskild skatt samt förordningen örn särskild
skatt å förmögenhet, dock att prelimi- skatt å förmögenhet.
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
när skatt icke skall utgå för folkpension
enligt 6 § lagen om folkpensionering,
invalidunderstöd enligt förordningen
den 28 juni 1935 om invalidunderstöd,
blindhetsersättning enligt
förordningen den 20 april 1934 örn
blindhetser sättning eller barnbidrag
enligt lagen den 18 juni 1937 örn
barnbidrag, ej heller för sådan pension
eller livränta från försäkringsanstalt,
som understiger 1 200 kronor
för år.
Preliminär skatt utgöres såsom preliminär A-skatt, preliminär B-skatt eller
preliminär C-skatt.
1. Preliminär A- s k a 11 skall
utgöras för sådan inkomst av tjänst,
som helt eller delvis utgår i penningar
och som hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning
eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst
av tjänst, och skall utgå med
belopp som angives i skattetabell, varom
i 4 § sägs, eller med den procent av
inkomsten som i 7 § sägs. Med tjänst
likställes i denna förordning rätt till
pension, livränta och undantagsförmåner
samt sådant periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, som i 31 § kommunalskattelagen
sägs.
1. Preliminär A-skatt skall
utgöras för sådan inkomst av tjänst,
som helt eller delvis utgår i penningar
och som hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning
eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst
av tjänst, och skall utgå med
belopp som angives i skattetabell, varom
i 4 § sägs, eller med den procent avinkomsten
som i 7 § sägs. Med tjänst
likställes i denna förordning rätt till
pension, livränta och undantagsförmåner
samt sådant periodiskt understöd
eller sådan därmed jämförlig periodisk
intäkt, varför givaren enligt
22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen
är berättigad till avdrag. Att preliminär
A-skatt i vissa fall kan komma
att utgå jämväl för annan inkomst än
nyss sagts eller för förmögenhet framgår
av 48 § 1 mom.
2. Preliminär B-skatt skall utgöras av skattskyldig, som icke åtnjuter sådan
inkomst av tjänst som i föregående stycke avses. Preliminär B-skatt skall
utgöras för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor ävensom
för förmögenhet samt utgå enligt debitering på grundval av verkställd
taxering.
3. Preliminär C-skatt skall, under de närmare förutsättningar som angivas
i 23 §, utgöras av skattskyldig som har att erlägga preliminär A-skatt, därest
den skattskyldige åtnjuter jämväl annan inkomst än av tjänst och tillfällig
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
49
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
förvärvsverksamhet. Skall den skattskyldige sålunda utgöra förutom preliminär
A-skatt även preliminär C-skatt, skall sistnämnda skatt utgå jämväl
för den skattskyldiges förmögenhet. Preliminär C-skatt skall utgå enligt debitering
på grundval av verkställd taxering.
Är skattskyldig, som åtnjuter inkomst
av tjänst som under 1 avses,
berättigad till avdrag för omkostnader
till betydande del av inkomsten
eller utgör nyssnämnda inkomst endast
en obetydlig del av den skattskyldiges
sammanlagda inkomster eller
uppbäres den huvudsakliga delen av
inkomsten av tjänst icke från arbetsgivaren
utan från allmänheten eller
föranleda eljest särskilda omständigheter
därtill, må den lokala skattemyndigheten
förordna, att den skattskyldige
skall, i stället för att erlägga
preliminär A-skatt eller sådan skatt
jämte preliminär C-skatt, erlägga preliminär
B-skatt.
Är skattskyldig, som åtnjuter inkomst
av tjänst som under 1 avses,
berättigad till avdrag för omkostnader
till betydande del av inkomsten
eller åtnjuter skattskyldig förutom
nyssnämnda inkomst annan i förhållande
därtill betydande inkomst av
tjänst eller av annan förvärvskälla eller
uppbär skattskyldig den huvudsakliga
delen av inkomsten av tjänst icke från
arbetsgivaren utan från allmänheten,
må den lokala skattemyndigheten
meddela förordnande, att den skattskyldige
skall, i stället för att erlägga
preliminär A-skatt eller sådan skatt
jämte preliminär C-skatt, erlägga preliminär
B-skatt. Dylikt förordnande
må jämväl meddelas, då eljest särskilda
omständigheter därtill föranleda.
(Se vidare anvisningarna.)
Preliminär A-skatt.
4 §•
1 mom. Preliminär A-skatt skall, då inkomst av tjänst avser bestämd tidsperiod
och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, utgå med belopp
som angivas i skattetabeller. Kungl. Maj :t fastställer för varje inkomstår
sådana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka och
månad eller annan tid som Kungl. Majit bestämmer, angiva därå belöpande
preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar nämligen
att
inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret,
att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som
i tabellen angives, ej heller för förmögenhet,
att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels ytterligare ett belopp av etthundra kronor, dels
ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för
kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatte
Biliang
till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 65.
4
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Hafås förslag.)
(Utskottets förslag.)
öre det belopp, som enligt 3 mom. legat lill grund vid uträknandet av de i vederbörlig
tabell angivna utskylderna.
Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar
ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor,
eller ett beskattningsbart belopp eller en beskattningsbar inkomst, understigande
tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal
kronor.
2 mo m. I skattetabellerna skola i
särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av skattskyldiga,
nämligen
1) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare utan barn;
2) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare med ett barn;
3) —9) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare med två,
tre etc. till och med åtta barn, därvid
i tabellen för inkomsttagare med åtta
barn upptagen preliminär skatt skall
avse även inkomsttagare, som hår avses,
med flera än åtta barn;
10) inkomsttagare, som är ogift,
änkling, änka, frånskild eller hemskild,
utan barn;
11) inkomsttagare som är ogift, änkling,
änka, frånskild eller hemskild,
med ett barn;
12) —18) inkomsttagare, som är
ogift, änkling, änka, frånskild eller
hemskild, med två, tre, etc. till och
med åtta barn, därvid i tabellen för
inkomsttagare med åtta barn upptagen
preliminär skatt skall avse även
inkomsttagare, som hår avses, med
flera än åtta barn.
Gift, med maken sammanlevande
kvinna med egen inkomst skall, därest
maken har inkomst, hänföras till under
10) upptagen grupp av skattskyldiga.
2 mo m. I skattetabellerna skola i
särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av skattskyldiga,
nämligen
1) inkomsttagare, som är ogift, utan
barn;
2) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, utan barn;
3) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, med ett barn;
4) —10) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, med
två, tre etc. till och med åtta barn,
därvid i tabellen för inkomsttagare
med åtta barn upptagen preliminär
skatt skall avse även inkomsttagare,
som här avses, med flera ån åtta
barn;
Inkomsttagare, som är ogift, med ett
barn liänföres till under 2) upptagen
grupp av skattskyldiga, sådan inkomsttagare
med två barn hånföres
till under 3) upptagen grupp av skattskyldiga,
sådan inkomsttagare med
tre barn hänföres till under 4) upptagen
grupp av skattskyldiga etc.
Med ogift skattskyldig skall likställas
skattskyldig, som är änkling, änka,
frånskild eller hemskild.
Gift, med maken sammanlevande
kvinna med egen inkomst skall, därest
maken har inkomst, hänföras till under
1) upptagen grupp av skattskyldiga.
Gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst men vilkens
make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 51
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall
likställas med gift manlig inkomsttagare.
Skattskyldig, som är berättigad till ett halvt eller två halva familjeavdrag
för barn, likställes med skattskyldig, som äger åtnjuta ett helt dylikt avdrag,
skattskyldig, som är berättigad till tre halva eller fyra halva avdrag, likställes
med skattskyldig, som äger åtnjuta två hela familjeavdrag för barn, o. s. v.
3 mom. För envar av de i 48 §
1 mom. kommunalskattelagen angivna
fem ortsgrupperna skola upprättas
särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning
att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
ingående bottenskatt beräknas
med tillämpning av det procenttal
av grundbeloppet, som bestämts
för inkomståret, samt att det sammanlagda
beloppet av allmän kommunalskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel
beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela krontal
och femtiotal Ören bestämda belopp,
vilka av Kungl. Majit fastställas för
varje inkomstår.
5 §•
Vid beräkning av preliminär A-skatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig tillämpas den tabell, som
dels avser den ortsgrupp till vilken
den kommun eller kommundel hör
där den skattskyldige mantalsskrives
för inkomståret och dels avser en
sammanlagd utdebitering till allmän
kommunalskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med eller närmast
understiger det belopp som för
nämnda kommun eller kommundel
bestämts till utdebitering för inkomståret.
3 mom. För envar av de i 48 §
1 mom. kommunalskattelagen angivna
fem ortsgrupperna skola upprättas
särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning
atti statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
ingående bottenskatt beräknas
med tillämpning av det procenttal
av grundbeloppet, som bestämts
för inkomståret, samt att det sammanlagda
beloppet av kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel
beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela krontal
bestämda belopp, vilka av Kungl.
Majit fastställas för varje inkomstår.
5 §•
Vid beräkning av preliminär A-skatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig tillämpas den tabell, som
dels avser den ortsgrupp till vilken
den kommun eller kommundel hör
där den skattskyldige mantalsskrives
för inkomståret och dels avser en
sammanlagd utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det belopp,
som för nämnda kommun eller kommundel
bestämts till utdebitering för
inkomståret. Ingå i sistnämnda utdebitering
öretal, uppgående till högst
femtio, användes den tabell, som avser
närmast lägre utdebitering. Därest i
utdebiteringen ingå öretal, överstigande
femtio, tillämpas den tabell, som
avser närmast högre utdebitering.
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i
nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2 mom.
omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid
skall iakttagas, att i nämnda författningsrum med barn avses allenast skattskyldigs
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn,
vilka vid nyssnämnda tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna
antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till
minst sexhundra kronor.
Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för
skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga
om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att
råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal
förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 42 § sista stycket
översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. avsedd
grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Hänsyn skall dock
icke tagas till sådan ändring av barnantalet, som inträtt efter den 1 november
under inkomståret.
6 §■
Preliminär A-skatt enligt skattetabell
utgår vid varje tillfälle, då inkomst
uppbäres, med det belopp som
i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn
angives för det inkomstbelopp
och den tidsperiod, varom fråga är.
Därest inkomsten avser annan tidsperiod
än som är i tabellen upptagen,
skall uträknas huru mycket av inkomsten
som belöper på en i tabellen
upptagen tidsperiod; och skall skatten
beräknas med utgångspunkt från
det skattebelopp, som skulle utgå för
sådan del av inkomsten, och efter förhållandet
mellan, å ena sidan, längden
av den tidsperiod den uppburna
inkomsten avser och, å andra sidan,
den i tabellen angivna tidsperiodens
längd.
6 §•
Preliminär A-skatt enligt skattetabell
utgår vid varje tillfälle, då inkomst
uppbäres, med det belopp som
i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn
angives för det inkomstbelopp
och den tidsperiod, varom fråga är.
Därest inkomsten avser annan tidsperiod
än som är i tabellen upptagen,
skall uträknas huru mycket av inkomsten
som belöper på en i tabellen
upptagen tidsperiod; och skall skatten
beräknas med utgångspunkt från
det skattebelopp, som skulle utgå för
sådan del av inkomsten, och efter förhållandet
mellan, å ena sidan, längden
av den tidsperiod den uppburna
inkomsten avser och, å andra sidan,
den i tabellen angivna tidsperiodens
längd. Ingå härvid i skattebelopp öretal,
skall beloppet avrundas till närmast
lägre hela krontal.
Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär
skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de under samma
vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
53
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7 §•
Då inkomst av tjänst icke avser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres vid
regelbundet återkommande tillfällen, skall preliminär A-skatt utgå med tio
procent av inkomsten. Kan skattskyldig under inkomståret antagas komma att
uppbära inkomst, överstigande tiotusen kronor, skall dock nämnda skatt
utgå med femton procent av inkomsten. Här avsedd skatt skall icke utgå
å belopp, understigande tjugufem kronor. Skattebeloppet avrundas till närmast
lägre hela krontal.
I första stycket omnämnda procentsatser skola angivas i skattetabellerna.
8 §•
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost
och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas
efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.
Kungl. Majit fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner
skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna
förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.
9 §•
Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst
av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar
eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller
är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall
vid beräkning av preliminär A-skatt i
rande ersättning.
10 §.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas
å ersättning, som vid kommunal
tjänst eller, i den män Kungl.
Maj:t därom förordnar, vid annan
tjänst anvisas för vissa med tjänsten
förenade kostnader, ej heller å ersättning
som utbetalas till person, vilken
är i konkurs, eller till konkursbo.
inkomsten inräknas jämväl ltragava
10
§.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas
å ersättning, som vid kommunal
tjänst anvisas för vissa med
tjänsten förenade kostnader, ej heller
å ersättning, som vid enskild tjänst
anvisas för sådana kostnader, därest
icke ersättningen väsentligen överstiger
vad som skäligen kan anses vara
erforderligt för kostnadernas bestridande.
Preliminär A-skatt skall icke utgå
för folkpension enligt 6 § lagen örn
folkpensionering, invalidunderstöd enligt
förordningen den 28 juni 1935 örn
invalidunderstöd, blind hetsersättning
enligt förordningen den 20 april 1934
örn blindhetsersättning eller barnbi
-
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
drag enligt lagen den 18 juni 1937 örn
barnbidrag, ej heller för sådan pension
eller livränta från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 200 kronor
för år.
Preliminär A-skatt skall icke vidare
utgå å ersättning, som utbetalas till
person, vilken är i konkurs, eller till
konkursbo.
11 §■
Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår sedan från
inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av
sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.
Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av
tjänst än ovan sagts må, där ej Kungl. Majit annorledes förordnat, hänsyn
icke tagas vid beräkning av preliminär A-skatt.
12 §.
I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk
makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall preliminär
A-skatt avse allenast å inkomsten av tjänsten belöpande statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt jämte pensionsavgift samt beräknas enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder.
Preliminär B-skatt.
13 §.
Preliminär B-skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stadgas,
beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst och
den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut
under året näst före inkomståret, dock att hänsyn icke skall tagas till beslut
som meddelats senare än den 10 oktober.
Har skattskyldig under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst
men kan han antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst varför
skattskyldighet föreligger, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning
av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering). Äger nu nämnd
skattskyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet
föreligger, skall preliminär B-skatt även för förmögenheten beräknas
med ledning av sådan taxering.
Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxering,
därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst
efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från
55
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst löre inkomståret
med minst en femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst, dock
minst sexhundra kronor. Preliminär B-skatt må beräknas på grundval av preliminär
taxering även i annat fall än nyss är sagt, därest särskilda omständigheter
därtill föranleda.
Preliminär taxering må icke verkställas efter det debetsedel å preliminär
skatt för inkomståret utfärdats för den skattskyldige.
14 §.
Örn så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan antagas
komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj:t förordna att preliminär
B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i
dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å
allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara
inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära
skatten.
15 §.
Vid beräkning av preliminär B-skatt skola beskattningsbart belopp, beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
kommunalskattelagen samt förordningen örn särskild skatt å förmögenhet.
Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbart
belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn dels
till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige
mantalsskrives för inkomståret, dels ock, där icke i andra stycket
annorlunda stadgas, till den skattskyldiges civilstånd och barnantal den 1
november året näst före inkomståret. Hänsyn skall dock härvid tagas allenast
till den skaltskyldiges hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna
barn, vilka vid nyssnämnda tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller
kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående
till minst sexhundra kronor.
Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma
att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs
barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Hänsyn skall dock icke tagas till sådan ändring av barnantalet, som inträtt
efter den 1 november under inkomståret.
Har skattskyldig vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret medgivits
särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt
till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra
närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed
jämförlig omständighet, och kan samma förhållande antagas vara rådande
även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp
och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag.
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
16 §.
Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt
beträffande skattskyldiga, vilka för inkomståret hava att utgöra sådan skatt
i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.
17 §.
Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration).
Sådan taxering må dock åsättas även med stöd av annan uppgift
eller upplysning.
18 §.
1 mom. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, är pliktig
att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:
1) därest han under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst
men kan antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, varför
skattskyldighet föreligger; samt
2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade belopp
eller taxerade inkomst, såvitt senast den 1 december året näst före inkomståret
kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller inkomst
vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en
femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.
2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär
självdeklaration, därest han så finner erforderligt.
19 §.
Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t
fastställt formulär.
Preliminär självdeklaration enligt 18 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1
december under året näst före inkomståret eller, örn den skattskyldige då icke
ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet
föreligger, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom.
Preliminär självdeklaration enligt 18 § 2 mom. skall avlämnas senast den
1 december året näst före inkomståret.
Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet,
som jämlikt 16 § har att verkställa beräkning av preliminär skatt.
20 §.
Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare eller försäkringsanstalt
skyldig att, den förre beträffande namngiven hos honom anställd
person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten
uppbär pension eller livränta, lämna uppgift å löneförmån, pension eller
livränta, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
57
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
21 §.
Har skattskyldig, som jämlikt 18 § 1 mom. skolat utan anmaning avgiva
preliminär självdeklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller befinnes
avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten
anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga
den avgivna deklarationen.
22 §.
Anmaning jämlikt 20 eller 21 § skall innehålla dels föreläggande för den
anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller
annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar
efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd som underlåtenhet
att hörsamma anmaningen medför enligt 103 §.
Preliminär C-skatt.
23 §.
Preliminär C-skatt skall erläggas av
skattskyldig som har att erlägga preliminär
A-skatt, därest han taxeras,
förutom för inkomst av tjänst, jämväl
för inkomst av annan förvärvskälla
än av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet
samt denna inkomst utgör
minst en femtedel av den sammanlagda
uppskattade inkomsten dock
minst 600 kronor. Den preliminära Cskatten
skall i fall varom nyss sagts
utgå för inkomst av andra förvärvskällor
än av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet.
Därest den skattskyldige
i fall varom nyss sagts äger
förmögenhet, varför skattskyldighet
till särskild skatt å förmögenhet föreligger,
skall preliminär C-skatt utgå
jämväl för förmögenheten.
Bestämmelserna i 13—22 §§ skola
fande preliminär C-skatt dock med de avvikelser som följa av vad i 24—
26 §§ stadgas.
23 §.
Preliminär C-skatt skall erläggas av
skattskyldig som har att erlägga preliminär
A-skatt, därest han åtnjuter,
förutom inkomst av tjänst, jämväl inkomst
av annan förvärvskälla än
tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet
samt denna inkomst utgör minst
en femtedel av den sammanlagda
uppskattade inkomsten, dock minst
600 kronor. Den preliminära C-skatten
skall i fall varom nyss sagts utgå för
inkomst av andra förvärvskällor än
tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet.
Därest den skattskyldige i fall
varom nyss sagts äger förmögenhet,
skall preliminär C-skatt utgå jämväl
för förmögenheten.
äga motsvarande tillämpning beträf
-
24 §.
Preliminär C-skatt skall, där ej nedan annorledes stadgas, beräknas med
ledning av den årliga taxeringen under året näst före inkomståret.
Preliminär C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering,
därest det med sannolikhet är att antaga att vid årlig taxering året näst
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
efter inkomståret den uppskattade inkomsten från andra förvärvskällor än
tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet kommer att avvika från motsvarande
inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst
sexhundra kronor; dock att skyldighet att verkställa preliminär taxering
icke föreligger örn den skattskyldiges taxerade belopp eller taxerade inkomst
vid taxeringen året näst efter inkomståret kan antagas komma att avvika
från motsvarande belopp eller inkomst vid taxeringen året näst före inkomståret
med mindre än en femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst. Preliminär
C-skatt må beräknas med ledning av preliminär taxering även i
annat fall än nyss är sagt, därest särskilda omständigheter därtill föranleda.
25 §.
För beräkning av preliminär C-skatt skall, vare sig skatten beräknas med
ledning av årlig eller preliminär taxering, beskattningsbart belopp och beskattningsbar
inkomst fastställas för inkomsten från samtliga förekommande
förvärvskällor ävensom för förmögenhet.
26 §.
I fråga om skyldighet att avgiva preliminär självdeklaration till ledning
vid taxering till preliminär C-skatt skall i stället för bestämmelsen i 18 §
1 mom. 2) gälla att dylik skyldighet åligger skattskyldig, därest hans vid årlig
taxering under året näst efter inkomståret uppskattade inkomst från
andra förvärvskällor än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, såvitt senast
den 1 december året näst före inkomståret kan bedömas, kommer att avvika
från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret
med minst sexhundra kronor; dock att deklarationsskyldighet
icke skall föreligga med mindre den skattskyldiges taxerade belopp eller
taxerade inkomst vid taxeringen året näst efter inkomståret kan antagas
komma att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid taxeringen året
näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst.
Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.
27 §.
Det ankommer på lokal skattemyndighet
att angiva vilken skattetabell och vilken kolumn i vederbörlig avdelning av
tabellen, som skall tillämpas vid uttagande av preliminär A-skatt och, i förekommande
fall, debitera preliminär C-skatt för skattskyldiga, som för inkomståret
mantalsskrivits i kommun eller kommundel inom myndighetens
t j änstgöringsområde,
att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, för vilka myndigheten
jämlikt 16 § beräknat sådan skatt,
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
59
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
att debitera slutlig, kvarstående och tillkommande skatt för skattskyldiga,
som åsatts taxering i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde,
samt
att utfärda debetsedel varom i 40 § förmäles.
28 §.
Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin.
Uppbördsterminerna under uppbördsåret
äro sex och infalla under
tiden från och med den 5 till och meä
den 12 i månaderna mars, maj, juli,
september, november och januari;
dock att under sön- eller helgdag uppbörd
förrättas endast i den utsträckning
generalpoststyrelsen bestämmer.
Kungl. Maj:t må örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss
månad skall infalla under annan tid
än nyss sagts.
Uppbördsterminerna under uppbördsåret
äro sex och infalla under
tiden från och med den 6 till och med
den 13 i månaderna mars, maj, juli,
september, november och januari;
dock att under sön- eller helgdag uppbörd
förrättas endast i den utsträckning
generalpoststyrelsen bestämmer.
Kungl. Majit må örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss
månad skall infalla under annan tid
än nyss sagts.
29 §.
I fråga om preliminär A-skatt skall endast angivas, vilken skattetabell och
vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som med hänsyn till
skattskyldigs civilstånd och barnantal skall tillämpas.
30 §.
Vid debitering av preliminär B-skatt skall iakttagas:
att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 4 § lagen om folkpensionering,
därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår
före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han
fyllt sextiofyra år;
att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas
med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för
inkomståret; samt
att allmän kommunalskatt, lands- att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel uträk- tingsmedel och tingsbusmedel uträknas
med ledning av de belopp för nas med ledning av de belopp för
skattekrona och skatteöre, som förin- skattekrona och skatteöre, som för inkomståret
bestämts för utdebitering komståret bestämts för utdebitering
till vederbörande kommun, municipal- till vederbörande kommun, municipalsamhälle,
landsting och tingslag. samhälle, landsting och tingslag.
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
31 §.
Preliminär C-skatt skall debiteras dels med ett belopp motsvarande skillnaden
mellan den preliminära skatt, som skulle utgå å det beskattningsbara
belopp och den beskattningsbara inkomst, varom i 25 § sägs, och det belopp
som den skattskyldige kan antagas komma att erlägga i form av preliminär
A-skatt dels ock, därest den skattskyldige äger förmögenhet varför skattskyldighet
till särskild skatt å förmögenhet föreligger, med belopp vartill nämnda
skatt beräknas.
32 §.
Preliminär B-skatt skall, liksom preliminär C-skatt, debiteras i en gemensam
post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår
till tjugu kronor, skall icke påföras.
Preliminär B- eller C-skatt skall förfalla till betalning:
om skattens belopp uppgår till högst etthundratjugu kronor, med tjugu kronor
under den första och envar av de närmast följande uppbördsterminerna
till dess hela beloppet sålunda förfallit till betalning, dock att under den
första terminen dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning
icke uppgår till tjugu kronor; samt
örn skattens belopp överstiger etthundratjugu kronor, med lika belopp under
envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under
annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor
därvid återstoden skall förfalla under den första terminen.
33 §.
Vid debitering av fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall
iakttagas:
att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, örn de uppgå
till högst femtio, bortfalla och, om de överstiga femtio, höjas till närmaste
hela krontal; samt
att skatten uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och
skatteöre, som gäller i fråga om annan slutlig skatt, påförd på grund av
taxering under taxeringsåret.
34 §.
1 mom. Vid debitering av annan slutlig skatt än i 33 § sägs skall iakttagas:
att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till
högst femtio, bortfalla och, om de överstiga femtio, höjas till nårmaste hela
krontal;
att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas
med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att
gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande
slutliga skatten;
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
61
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel likaledes
uträknas med ledning av den utdebitering
för skattekrona och skatteöre,
som fastställts att gälla för den
preliminära skatt, vilken skall avräknas
mot ifrågavarande slutliga skatt,
dock att, därest i stad fastställts annan
utdebitering för den slutliga skatten
än för den preliminära skatten, den
kommunala inkomstskatten skall utgöras
efter den utdebitering som bestämts
att gälla för den slutliga
skatten;
att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering
under taxeringsåret; samt
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för sig
samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.
2 mom. Vid debitering av annan slutlig skatt än i 33 § sägs skall skattskyldig
gottskrivas debiterad preliminär skatt, så ock under inkomståret erlagd
preliminär A-skatt.
35 §.
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel likaledes
uträknas med ledning av den utdebitering
för skattekrona och skatteöre,
som fastställts att gälla för den
preliminära skatt, vilken skall avräknas
mot ifrågavarande slutliga skatt;
Fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall förfalla till be
-
talning,
om skattens belopp uppgår till
högst tjugu kronor: under uppbördsterminen
i november månad under
taxeringsåret; samt
om skattens belopp överstiger tjugu
kronor: med lika belopp under vardera
av de två uppbördsterminer, som
infalla i november månad under taxeringsåret
samt i januari månad nästföljande
år; dock att belopp, som
skall förfalla under den senare terminen,
skall avrundas till närmast lägre
hela antal kronor, därvid återstoden
skall förfalla under den förra terminen.
om skattens belopp uppgår till
högst sextio kronor, med tjugu kronor
under uppbördsterminen i september
månad under taxeringsåret samt
vardera av de två uppbördsterminer,
som infalla i november månad under
samma år samt i januari månad nästföljande
år, lill dess hela beloppet sålunda
förfallit till betalning, dock att
under den första terminen dessutom
skall förfalla belopp, som vid sådan
fördelning icke uppgår till tjugu kronor;
samt
om skattens belopp överstiger sextio
kronor, nied lika belopp under envar
av nämnda terminer, dock att belopp,
som skall förfalla under annan
termin än den första, skall avrundas
till närmast lägre hela antal kronor,
därvid återstoden skall förfalla under
den första terminen.
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
36 §.
Annan kvarstående skatt än i 35 § sägs, som icke uppgår till minst fem
kronor, skall icke påföras.
Kvarstående skatt, varom i denna paragraf sägs, skall förfalla till betalning,
om skattens belopp uppgår till högst tjugu kronor: under den första uppbördsterminen
under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; samt
örn skattens belopp överstiger tjugu kronor: med lika belopp under vardera
av de båda första uppbördsterminema under nämnda uppbördsår; dock
att belopp, som skall förfalla under den senare terminen, skall avrundas till
närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden skall förfalla under den
förra terminen.
37 §.
Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt
för debitering av motsvarande slutliga skatt.
Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst
sex på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer,
under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betalning.
Därvid böra tillämpas enahanda grunder, som enligt 32 § gälla för
skatt som där avses.
38 §.
Debitering av px-eliminär B- och C-skatt, slutlig och kvarstående skatt
samt tillkommande skatt skall ske å uppbördskort, som upprättas i enlighet
med av Kungl. Maj:t fastställt formulär. I den mån Kungl. Maj:t därom
förordnar skall jämväl debiteringslängd upprättas.
I fråga örn preliminär A-skatt skall å uppbördskort antecknas tillämplig
skattetabell och kolumn i tabellen.
Fastighetsskatt skall debiteras sär- Fastighetsskatt jämte annuiteter,
skilt för sig. varom i 1 § sägs, skall debiteras sär
skilt
för sig.
39 §.
Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att
utgöra skatt. Har make att erlägga allenast pensionsavgift skall dock, därest
maken är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken
och uppbördskort är för denne upplagt, anteckning angående avgiften
verkställas å nämnda kort.
40 §.
För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall
utfärdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter. Vid
debetsedel, som upptager uppgift angående tillämplig skattetabell, skall fogas
ett exemplar av tabellen i fråga.
Bevillningsutskottets betänkande nv 65.
63
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatteanvisningar,
avsedda för inbetalning av skatt.
Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl.
Maj:t fastställt formulär.
41 §.
Debiterad preliminär skatt eller
uppgift angående tillämplig skattetabell
och kolumn i tabellen skall upplagas
å särskild debetsedel. Särskilda
debetsedlar skola vidare utfärdas dels
för fastighetsskatt jämte annuiteter,
varom i 1 § sägs, dels ock för annan
kvarstående skatt.
Debiterad preliminär skatt eller
uppgift angående tillämplig skattetabell
och kolumn i tabellen skall upptagas
å särskild debetsedel. Särskilda
debetsedlar skola vidare utfärdas dels
för fastighetsskatt jämte annuiteter,
varom i 1 § sägs, dels ock för annan
slutlig och kvarstående skatt.
Har skattskyldig, som jämlikt 46 § skall vidkännas löneavdrag, att erlägga
preliminär men icke kvarstående skatt, skall anteckning härom ske å debetsedel,
avseende den preliminära skatten.
Har skattskyldig att utgöra både preliminär A-skatt och preliminär C-skatt,
skall särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt.
Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel. Ingår fastighetsskatt
i den tillkommande skatten skall särskild debetsedel därå utfärdas.
Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig
fastighet som särskilt taxerats, därest han före den 15 juni under taxeringsåret
gör framställning därom hos vederbörande lokala skattemyndighet.
42 §.
Debetsedel å fastighetsskatt jämte
annuiteter, varom i 1 § sägs, skall
med tillhörande skatteanvisningar senast
den 25 oktober under taxeringsåret
samt debetsedel å annan kvarstående
skatt med därtill hörande skatteanvisningar
senast den 10 december
under taxeringsåret med posten utan
kostnad för den skattskyldige tillställas
denne under adress, som är angiven
i mantalslängden eller befolkningsregistret
eller anmälts till den lokala
skattemyndigheten.
42 §.
Debetsedel å fastighetsskatt jämte
annuiteter, varom i 1 § sägs, skall
med tillhörande skatteanvisningar senast
den 25 augusti under taxeringsåret
samt debetsedel å annan kvarstående
skatt med därtill hörande skatteanvisningar
senast den 10 december
under taxeringsåret med posten utan
kostnad för den skattskyldige tillställas
denne under adress, som är angiven
i mantalslängden eller befolkningsregistret
eller anmälts till den lokala
skattemyndigheten.
Debetsedel, avseende preliminär skatt, för vars gäldande jämlikt 46 § löneavdrag
skall verkställas, skall med tillhörande skatteanvisningar och skattetabell
i den ordning, som i nästföregående stycke sägs, översändas till skattskyldig
senast den 18 januari under inkomståret.
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Debetsedel, som avser sjöman inskriven vid sjömanshus, skall avsändas
senast den 15 november året näst före inkomståret.
Har skattskyldig under året näst före inkomståret icke haft att utgöra preliminär
skatt, för vars gäldande löneavdrag skall verkställas, men skall han,
enligt vad antagas kan, under inkomståret utgöra sådan skatt, skall debetsedel
med tillhörande skatteanvisningar och skattetabell, efter anmälan av
den skattskyldige, översändas till honom senast den 18 december året näst
före inkomståret.
Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär Askatt
skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan
inkomst, skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala
skattemyndighet. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest
känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel jämte
tillhörande skatteanvisningar och skattetabell.
43 §.
Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt för vars gäldande löneavdrag
enligt 46 § icke skall verkställas, skall jämte tillhörande skatteanvisningar i
den ordning, som i 42 § första stycket sägs, översändas till skattskyldig senast
den 25 februari under inkomståret.
Debetsedel å preliminär B-skatt, som grundar sig på preliminär taxering
verkställd under inkomståret, så ock debetsedel å tillkommande skatt skola
med tillhörande skatteanvisningar översändas till skattskyldig så snart ske
kan.
Bestämmelserna i denna paragraf skola äga motsvarande tillämpning beträffande
preliminär C-skatt.
44 §.
Därest skattskyldig som icke senast fem dagar efter den tidpunkt, som i
42 § första, andra eller fjärde stycket eller i 43 § första eller tredje stycket
angives, erhållit vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten
gör anmälan härom, åligger det denna att, örn debetsedel bort utfärdas,
under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända
sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast
tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt.
Vad i första stycket stadgas skall
hava motsvarande tillämpning för det
fall att sjöman, som i 42 § tredje stycket
avses, icke erhållit debetsedel senast
den 23 januari under inkomståret.
Anmälan bör härvid göras senast
den 28 januari samma år.
Vad i första stycket stadgas skall
hava motsvarande tillämpning för det
fall att sjöman, som i 42 § tredje stycket
avses, icke erhållit debetsedel senast
den 23 januari under inkomståret.
Anmälan bör härvid göras så
snart ske kan efter sistnämnda dag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
65
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
45 §.
Därest för skattskyldig, som enligt utfärdad debetsedel har att erlägga
preliminär B-skatt, under inkomståret utfärdas debetsedel med uppgift angående
tillämplig skattetabell, skall preliminär B-skatt utgå för tiden till och
med uppbördsterminen i den månad, under vilken löneavdrag varom i 46 §
förmäles börjat verkställas, eller, om uppbördstermin icke infaller under
nämnda månad, för tiden till och med uppbördsterminen under föregående
månad.
Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.
46 §.
1 m o m. Vid utbetalning av kontant
belopp, som för mottagaren (arbetstagaren)
utgör sådan inkomst
av tjänst som i 3 § under 1 sägs (lön),
skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren)
verkställa avdrag
till gäldande av arbetstagaren påförd
skatt (löneavdrag). Avdragsskyldighet
föreligger dock icke i fråga örn
annan skatt än i 2 mom. sägs. Ej heller
föreligger avdragsskyldighet, om
arbetsanställningen varor mindre än
en vecka.
2 mom. Har arbetstagaren att erlägga preliminär A-skatt, skall avdrag ske
med belopp som i 6 eller 7 § angives.
Har arbetstagare varom i föregående stycke sägs att erlägga kvarstående
skatt, som påförts i kommun där han mantalsskrivits för året näst före
taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa
avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt, dock att avdragsskyldighet icke
föreligger beträffande fastighetsskatt samt annuiteter varom i 1 § sägs. För
gäldande av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle
avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under nästföljande
uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn till antalet
utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då nämnda uppbördstermin
infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages vid annat utbetalningstillfälle
än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela
antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället.
46 §.
1 m o m. Vid utbetalning av kontant
belopp, som för mottagaren (arbetstagaren)
utgör sådan inkomst
av tjänst som i 3 § under 1 sägs (lön),
skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren)
verkställa avdrag
till gäldande av arbetstagaren påförd
skatt (l ö ne av d r a g). Avdragsskyldighet
föreligger dock icke i fråga om
annan skatt än i 2 mom. sägs. Ej heller
föreligger avdragsskyldighet, därest
anställningen är avsedd att vara
kortare tid än en vecka.
Har lokal skattemyndighet meddelat
förordnande, som i 3 § sista stycket
avses, skall myndigheten tillika
föreskriva, huruvida löneavdrag skall
Bihang lill riksdagens protokoll 194!5
Ilar lokal skattemyndighet meddelat
förordnande, som i 3 § sista stycket
avses, skall såväl den preliminära
B-skatten som den kvarstående skatten
7 sami. Nr 64. A
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
verkställas för gäldande av den skattskyldige
påförda skatter. Skall löneavdrag
ske, skall såväl den preliminära
B-skatten som den kvarstående skatten
fördelas å utbetalningstillfällena
på sätt ovan sagts i fråga örn kvarstående
skatt.
I fall, som i nästföregående stycke
avses, skall löneavdrag icke verkställas
å lön, vilken utbetalas till person,
som är i konkurs, eller till konkursbo.
3 m o m. Under januari månad
skall, intill dess en vecka förflutit från
det för inkomståret gällande debetsedel
kommit arbetsgivare tillhanda, löneavdrag
ske, därest den skattskyldige
har att utgöra preliminär A-skatt be
-
(Utskottets förslag.)
fördelas å utbetalningstillfällena på
sätt ovan sagts i fråga örn kvarstående
skatt. Därest på grund av skattskyldigs
anställnings- eller inkomstförhållanden
särskilda svårigheter att
göra löneavdrag föreligga, må myndigheten
föreskriva, att dylikt avdrag icke
skall verkställas för gäldande av den
skattskyldige påförda skatter. Utbetalas
lön för kvartal eller halvår eller
eljest vid sådana tidpunkter, att genom
löneavdrag innehållna medel icke
förslå att gälda kvarstående skatt under
vederbörlig uppbördstermin, må
myndigheten förordna, att löneavdrag
icke skall ske för gäldande av nämnda
skatt.
Har lokal skattemyndighet meddelat
förordnande, som i 3 § sista stycket
avses, skall löneavdrag icke verkställas
å folkpension enligt 6 § lagen
örn folkpensionering, invalidunderstöd
enligt förordningen den 28 juni 1935
örn invalidunderstöd, blindhetsersättning
enligt förordningen den 20 april
1934 örn blindhetsersättning, barnbidrag
enligt lagen den 18 juni 1937 örn
barnbidrag, sådan pension eller livränta
från försäkringsanstalt, som
uppgår till högst 1 200 kronor för dr,
sådant periodiskt understöd eller sådan
därmed jämförlig periodisk intäkt,
varför givaren enligt 46 § kommunalskattelagen
är berättigad till avdrag,
eller å lön, vilken utbetalas till
person, som är i konkurs, eller till
konkursbo.
3 mom. Under januari månad må
löneavdrag ske, därest den skattskyldige
har att utgöra preliminär A-skatt
beräknad enligt skattetabell, enligt
den tabell och den kolumn däri som
tillämpats under nästföregående in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
67
(Kungl. Maj:ts förslag.)
räknad enligt skattetabell, enligt den
tabell och den kolumn däri som tilllämpats
under nästföregående inkomstår
och, därest den skattskyldige
har att utgöra preliminär B-skatt, med
belopp som avdragits vid motsvarande
utbetalningstillfällen under december
månad nästföregående år.
(Se vidare anvisningarna.)
(Utskottets förslag.)
komstår och, därest den skattskyldige
har att utgöra preliminär B-skatt, med
belopp som avdragits vid motsvarande
utbetalningstillfällen under december
månad nästföregående år.
Där särskilda förhållanden därtill
föranleda, må löneavdrag jämväl under
februari månad ske på sätt i föregående
stycke sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
47 §.
Då löneavdrag skall verkställas, skall arbetstagaren så snart han erhållit
debetsedel överlämna denna till arbetsgivaren.
Tillträder arbetstagaren ny anställning, skall debetsedel överlämnas till den
nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.
Har i fall, då löneavdrag skall verk
ställas, debetsedel avseende preliminär
skatt icke överlämnats till arbetsgivaren,
skall löneavdrag verkställas
med tjugufem procent av det vid varje
avlöningstillfälle utbetalade beloppet
eller, såvitt angår sjöman inskriven
vid sjömanshus, med tjugu procent
av beloppet. Beloppet avrundas
till närmast lägre hela krontal.
Har i fall, då löneavdrag skall verkställas,
debetsedel avseende preliminär
skatt icke överlämnats till arbetsgivaren,
skall löneavdrag verkställas
med tjugufem procent av det vid varje
avlöningstillfälle utbetalade beloppet
eller, såvitt angår sjöman inskriven
vid sjömanshus, med femton procent
av beloppet. Beloppet avrundas
till närmast lägre hela krontal.
Därest arbetstagaren i fall, då löneavdrag skall verkställas, icke senast
fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel
å kvarstående skatt, har denne att så snart ske kan göra anmälan härom
hos den lokala skattemyndigheten i orten. Därest denna haft att utfärda
debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända
densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt
lämna meddelande till den lokala skattemyndighet, som haft att utfärda
debetsedel, och har sistnämnda myndighet att förfara på sätt nyss
sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången
av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.
(Se vidare anvisningarna.)
48 §.
/ mom. Vill arbetstagare, att löneavdrag
tor gäldande av preliminär
A-skatt skall under inkomståret eller
viss del därav verkställas med större
48 §.
/ mom. Vill arbetstagare, att löneavdrag
för gäldande av preliminär
A-skatt skall under inkomståret eller
viss del därav verkställas med större
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
belopp än som enligt bestämmelserna belopp än som enligt bestämmelserna
här ovan skall ske för gäldande av här ovan skall ske för gäldande av
nämnda skatt, och gör han anmälan nämnda skatt, och gör han anmälan
härom hos arbetsgivaren, är denne härom hos arbetsgivaren, är denne
skyldig att från och med det avlö- skyldig att från och med det avlöningstillfälle,
som infaller näst efter ningstillfälle, som infaller näst efter
det en vecka förflutit från anmälning- det två veckor förflutit från det anén
skedde, verkställa det begärda lö- meiningen skedde, verkställa det beneavdraget.
gärda löneavdraget.
2 mom. Om det belopp, som skulle återstå sedan löneavdrag gjorts, understiger
vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta
underhållsbidrag, äger den lokala skattemyndigheten efter ansökan av den
skattskyldige förordna, att löneavdrag icke skall ske eller skall verkställas
med mindre belopp än som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan. Har
den skattskyldige även annan inkomst, skall vid prövning av frågan om
löneavdragets storlek hänsyn tagas jämväl till denna inkomst.
49 §.
Är utbetald lön icke av den storlek, att därå kan verkställas löneavdrag
motsvarande för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående
skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet
belopp anses i första hand avse kvarstående skatt.
Kan vid visst utbetalningstillfälle
löneavdrag icke verkställas med belopp,
som motsvarar å utbetalningstillfället
belöpande skatt, skall vid senare
utbetalningstillfälle före ingången
av den månad, då nästföljande
uppbördstermin infaller, avdragas så
stort belopp att de innehållna beloppen
tillhopa förslå att gälda under
nämnda uppbördstermin förfallande
skatt. Kan så icke ske och inbetalar
icke arbetstagaren efter anmodan från
arbetsgivaren felande belopp senast
den 10 i den månad, då uppbördsterminen
infaller, skola de innehållna
beloppen innestå hos arbetsgivaren till
och med den 15 i samma månad. Därest
arbetstagaren inom sistnämnda tid
erlagt felande belopp jämte i 62 § omförmäld
särskild avgift, skall arbets
-
Kan vid visst utbetalningstillfälle
löneavdrag icke verkställas med belopp,
som motsvarar å utbetalningstillfället
belöpande skatt, skall vid senare
utbetalningslillfälle före ingången
av den månad, då nästföljande
uppbördstermin infaller, avdragas så
stort belopp att de innehållna beloppen
tillhopa förslå att gälda under
nämnda uppbördstermin förfallande
skatt. Kan så icke ske och inbetalar
icke arbetstagaren efter anmodan från
arbetsgivaren felande belopp senast
den lii den månad, då uppbördsterminen
infaller, skola de innehållna
beloppen innestå hos arbetsgivaren till
och med den 16 i samma månad. Därest
arbetstagaren inom sistnämnda tid
erlagt felande belopp jämte i 62 § omförmäld
särskild avgift, skall arbets
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
69
(Utskottets förslag.)
givaren inom den tid och i den ordning,
som i nämnda paragraf sägs, inbetala
skattebeloppet jämte avgiften.
Erlägges icke felande belopp jämte
omförmälda avgift inom nyss angiven
tid, har arbetsgivaren att skyndsamt
på sätt i 64 § tredje stycket sägs inbetala
innestående belopp till vederbörande
länsstyrelse eller lokala skattemyndighet
i stad.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
givaren inom den tid och i den ordning,
som i nämnda paragraf sägs, inbetala
skattebeloppet jämte avgiften.
Erlägges icke felande belopp jämte
omförmälda avgift inom nyss angiven
tid, bär arbetsgivaren att skyndsamt
på sätt i 64 § tredje stycket sägs inbetala
innestående belopp till vederbörande
länsstyrelse eller lokala skattemyndighet
i stad.
Har genom löneavdrag jämlikt 47 § tredje stycket innehållits större belopp
än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall
under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt
mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.
50 §.
Arbetsgivare är pliktig att låta arbetstagare taga del av för honom utfärdad
debetsedel, som förvaras hos arbetsgivaren.
(Se vidare anvisningarna.)
51 g.
Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken enligt de vid
debetsedel fogade skatteanvisningarna skatt skall erläggas, eller, om arbetstagare
tidigare slutar sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren till
arbetstagaren återställa debetsedeln.
Då arbetstagare slutar anställning
skall arbetsgivaren, därest innehållet
belopp innestår hos honom och anställningen
icke upphör under pågående
uppbördstermin, inbetala eller
medelst girering överföra nämnda belopp
till särskilt centralt postgirokonto.
Därvid skall å inbetalningskortet
eller girokortet angivas den skattskyldiges
namn och mantalsskrivningsadress
samt debetsedels nummer. Inbetalningen
sker kostnadsfritt.
Då arbetstagare slutar anställning
skall arbetsgivaren, därest innehållet
belopp innestår hos honom och anställningen
icke upphör under pågående
uppbördstermin, inbetala eller
medelst girering överföra nämnda bebelopp
till postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden
eller till postgirokontot för
skatteavdelningen vid postgirokontoret.
Därvid skall å inbetalningskortet
eller girokortet angivas den skattskyldiges
namn och mantalsskrivningsadress
samt debetsedels nummer. Inbetalningen
sker kostnadsfritt.
Vid inbetalning skall vidare iakttagas, att kvarstående skatt skall gäldas i
första hand.
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
52 §.
Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter
enligt bestämmelserna i 46—51 §§.
Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträde!!
inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörande
av ovannämnda övervakning.
På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten
å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas,
lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag,
beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna
i 46—51 §§.
Jämkning av preliminär skatt.
53 §.
1 mom. Jämkning av preliminär skatt skall av den lokala skattemyndigheten
verkställas under inkomståret
1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, vartill
hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;
2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannolikt eller
det eljest för myndigheten framstår såsom troligt att den preliminära skatten
till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta andra
avdrag än sådana som vid beräkning av nämnda skatt beaktats, kommer
att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller
3) därest skattskyldig visar eller myndigheten eljest erhåller kännedom
örn att den skattskyldiges skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed
jämförlig omständighet.
Jämkningen skall avse åvägabringande av sådan ändring av den preliminära
skatten, att denna kommer att så nära som möjligt överensstämma
med motsvarande slutliga skatt.
Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall i fall varom
under 2) eller 3) sägs jämkning av preliminär skatt icke äga rum, såvida
icke ändringen i den preliminära skatten skulle uppgå till minst en femtedel
av det förut beräknade skattebeloppet, dock minst tjugufem kronor.
Erhåller lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller eljest
vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp
påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av debetsedel, skall myndigheten
vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.
Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra
sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
71
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt
icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär
skatt med belopp, som beräknas överskjuta motsvarande slutliga
skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor,
skall efter beslut av den lokala skattemyndigheten det överskjutande
beloppet återbetalas till den skattskyldige, på sätt i 89 § 1 mom. sägs, utan
avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter
därtill föranleda, må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av för
mycket erlagd preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten
icke överstiger den beräknade slutliga skatten på sätt nyss angivits.
Beslut om återbetalning av preliminär skatt må fattas av lokal skattemyndighet
jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer
före utgången av april månad.
(Se vidare anvisningarna.)
54 §.
1 mom. Lokal skattemyndighet äger meddela beslut om jämkning i preliminär
skatt beträffande skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret
utfärdat debetsedel, avseende sådan skatt.
Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgöringsområde,
må ansökan örn jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala
skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig
utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket
omförmäld myndighet.
2 mom. Beslut om jämkning skall delgivas den skattskyldige. Innebär
beslut om jämkning, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning
efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det
som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny debetsedel
upptagande den ändrade skatten.
Sker jämkning i preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av
anledning som i 53 § 1 mom. under 1) sägs, skall i beslutet angivas, vilken
kolumn i tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barnantalet
skall tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning i nämnda
preliminära skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom
angivas att den inkomst, varå skatten beräknas, skall nedsättas med visst
belopp eller med viss del av inkomsten eller ock att skatt skall utgå med
visst belopp vid varje avlöningstillfälle eller med viss procent av inkomsten.
Vid jämkning i preliminär skatt, vilken utgår efter i 7 § omförmäld procentsats,
skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten
skall utgöras.
3 mom. Beslut örn jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig,
skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio
dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet
jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skyndsamt tillställas
den skattskyldige utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 53 § 2 morn.,
ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på landet,
skall därjämte tillställas länsstyrelsen.
Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas,
har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte,
i förekommande fall, den nya debetsedeln. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren
iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller näst efter
det en vecka förflutit från det beslutet överlämnades till arbetsgivaren.
55 §.
Har genom löneavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat
beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas,
skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad
sålunda för mycket innehållits.
Anstånd med inbetalning av kvarstående eller tillkommande skatt.
56 §.
Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet eller
sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd med erläggande
av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning
under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det
ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år
efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer
infaller.
57 §.
Gör skattskyldig sannolikt, att han
vid årlig taxering taxerats för samma
fastighet, inkomst, förmögenhet eller
virke å mera ån en ort, och har han
anfört besvär över endera av taxeringarna,
må den skattskyldige beviljas
anstånd med betalning av det lägre
av de skattebelopp, som påförts på
grund av taxeringarna, eller, örn skattebeloppen
äro lika stora, med ettdera
beloppet. Anståndet skall gälla intill
dess prövningsnämnden eller, om besvären
anförts direkt hos kammarrätten,
denna meddelat beslut i anledning
av besvären.
57 §.
Gör skattskyldig sannolikt, att han
taxerats å mera än en ort vid årlig
taxering för samma inkomst, förmögenhet
eller virke samt vid sådan taxering
eller allmän fastighetstaxering för
samma fastighet, och har han anfört
besvär över endera av taxeringarna,
må den skattskyldige beviljas anstånd
med betalning av det lägre av de skattebelopp,
som påförts på grund av
taxeringarna, eller, om skattebeloppen
äro lika stora, med ettdera beloppet.
Anståndet skall gälla intill dess antingen
prövningsnämnden eller fastighetsprövningsnämnden
eller, örn be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 16
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
svårén anförts direkt hos kammarrätten,
denna meddelat beslut i anledning
av besvären.
58 §.
Anstånd, som i 56 och 57 §§ avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig
av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt som med
anståndet avses.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad
för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande länsstyrelse.
I övrigt skola, då fråga är om anstånd enligt 56 §, bestämmelserna
i 54 § 3 mom. sista stycket och 55 § äga motsvarande tillämpning.
Om anståndet skall verkställas anteckning å uppbördskort och i restlängd,
varom i 65 § förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall
länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne
örn anståndet.
59 §.
Sedan meddelande örn anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den
av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej
heller må restavgift varom i 66 § sägs uttagas för skatten.
Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock
den skattskyldige erlägga restavgift å den del av skatten, som då återstod
ogulden.
Uppbörd av skatt.
60 §.
Uppbörd av skatt verkställes genom postverket samt de penninginrättningar,
med vilka Kungl. Majit därom träffat avtal.
61 §.
1 mom. Skatt, som förfaller till betalning
under viss uppbördstermin,
skall under samma termin inbetalas å
fast postanstalt inom riket eller i sådan
penninginrättning, varom i 60 §
sägs. Inbetalning sker kostnadsfritt.
Därvid skall den för den skattskyldige
utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen
avsedd skatteanvisning
företes. Skall enligt utfärdad debetsedel
debiterad skatt erläggas under me
-
61 §.
1 mom. Skatt, som förfaller till betalning
under viss uppbördstermin,
skall under samma termin inbetalas å
fast postanstalt inom riket eller i sådan
penninginrättning, varom i 60 §
sägs. Inbetalning sker kostnadsfritt.
Därvid skall den för den skattskyldige
utfärdade debetsedeln jämte för
uppbördsterminen avsedd skatteanvisning
företes. Skall enligt utfärdad
debetsedel debiterad skatt erläggas
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
ra än en termin, må, om därför avsedda
skatteanvisningar företes, under
en termin inbetalas jämväl den
del av skatten, som förfaller till betalning
under den eller de följande
terminerna.
under mera än en termin, må, örn
därför avsedda skatteanvisningar företes,
under en termin inbetalas jämväl
den del av skatten, som förfaller
till betalning under den eller de följande
terminerna. Debiterad skatt,
som förfaller till betalning under viss
uppbördstermin, må före terminens
ingång inbetalas eller medelst girering
överföras till i 51 § omförmält postgirokonto.
För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren ombesörja
inbetalningen, såvitt angår skatt som med löneavdraget avses. Då
arbetsgivare har att inbetala preliminär A-skatt för arbetstagare, skall arbetsgivaren
å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av sådan skatt
Arbetsgivare med flera än tjugufem
arbetstagare må, efter tillstånd av
länsstyrelsen i länet, inbetala arbetstagarnas
under uppbördstermin förfallande
skatt sålunda, att det sammanlagda
skattebeloppet antingen medelst
inbetalningskort eller girokort
inbetalas eller överföres till postgirokontot
för skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstaden eller ock
översändes till vederbörande penninginrättning;
samtidigt därmed skola
för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar
ävensom summerad förteckning
i två exemplar över de olika
skattebeloppen insändas till skatteavdelningen
eller penninginrättningen.
För att sådan inbetalning skall anses
verkställd under uppbördsterminen,
skall försändelsen hava inkommit till
postanstalt eller penninginrättning senast
å terminens sista dag. Tillstånd,
Arbetsgivare med flera än tjugufem
arbetstagare skall inbetala arbetstagarnas
under uppbördstermin förfallande
skatt sålunda, att det sammanlagda
skattebeloppet antingen medelst
inbetalningskort eller girokort inbetalas
eller överföres till postgirokontot
för skatteavdelningen vid postkontor
i residensstaden eller ock översändes
till vederbörande penninginrättning;
samtidigt skola debetsedlar
jämte för uppbördsterminen avsedda
skatteanvisningar insändas till skatteavdelningen
eller penninginrättningen.
För att sådan inbetalning skall anses
verkställd under uppbördsterminen,
skall försändelsen hava inkommit till
postanstalt eller penninginrättning sebast
å terminens sista dag.
varom i detta stycke sägs, lämnas tills
vidare och må när som helst återkallas.
Statlig eller kommunal myndighet
äger, oavsett antalet arbetstagare,
utan särskilt tillstånd verkställa inbetalning
av skatt för arbetstagarna i
den ordning varom i detta stycke sägs.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
75
(Kungl. Maj.ts förslag.)
Inbetalning av skatt under uppbördstermin
må ock kunna fullgöras
sålunda, att skattebeloppet medelst
girering överföres till postgirokontorets
skatteavdelning. För att dylik inbetalning
skall anses fullgjord under
uppbördsterminen, skall girokort jämte
skatteanvisning eller skatteanvisningar
för uppbördsterminen ävensom,
i sistnämnda fall, summerad förteckning
i två exemplar över de olika
skattebeloppen hava inkommit till
postanstalt senast å terminens sista
dag.
(Utskottets förslag.)
Inbetalning av skatt under uppbördstermin
må ock kunna fullgöras
sålunda, att skattebeloppet medelst girering
överföres till postgirokontorets
skatteavdelning. För att dylik inbetalning
skall anses fullgjord under
uppbördsterminen, skall försändelse
innehållande girokort jämte skatteanvisning
eller skatteanvisningar för
uppbördsterminen ävensom, i sistnämnda
fall, summerad förteckning i
två exemplar över de olika skattebeloppen
hava inkommit till postanstalt
senast å terminens sista dag.
2 mom. Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna
penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad
av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit fastställt
reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande
penninginrättning.
Sker inbetalning av skatt med företeende
av debetsedel, skall den tjänsteman,
som mottager betalningen, frånskilja
och behålla den skatteanvisning,
enligt vilken betalningen erlägges,
samt till den, som verkställer inbetalningen,
återställa debetsedeln,
kvitterad och avstämplad i överensstämmelse
med anvisningar å densamma.
Verkställes inbetalning samtidigt
enligt minst tio debetsedlar, må
i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto,
upptagande namn och,
örn så erfordras, adress å den, som
verkställer inbetalningen, samt debetsedlarnas
antal och det belopp som
sammanlagt erlägges. Snarast därefter
skola debetsedlarna, kvitterade och
avstämplade, mot återbekommande
av interimskvittot återställas till den,
som verkställt inbetalningen.
lid arbetsgivare, som i i mom. tredje
stgeket avses, inbetalat skatt för arbetstagarna,
skall vederbörande tjäns
-
Sker inbetalning av skatt med företeende
av debetsedel, skall postanstalt,
skatteavdelning eller penninginrättning
frånskilja och behålla den
skatteanvisning. enligt vilken betalningen
erlägges, samt till den, som
verkställer inbetalningen, återställa
debetsedeln, kvitterad och avstämplad
i överensstämmelse med anvisningar å
densamma. Verkställes inbetalning i
den ordning, som i 1 mom. första stycket
sägs, samtidigt enligt minst tio debetsedlar,
må i stället vid inbetalningen
lämnas interimskvitto, upplagande
namn och, om så erfordras, adress å
den, som verkställer inbetalningen,
samt debetsedlarnas antal och det belopp
som sammanlagt erlägges. Snarast
därefter skola debetsedlarna,
kvitterade och avstämplade, mot återbekommande
av interimskvittot återställas
till den, som verkställt inbetalningen.
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
teman lämna kvitto till arbetsgivaren
d det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren
bär därefter att förse envar arbetstagares
debetsedel med kvitto i
överensstämmelse med anvisningar å
debetsedeln.
Har annan än arbetsgivare, som i
1 mom. tredje stycket avses, inbetalat
skatt i den ordning som i 1 mom. sista
stycket sägs, skall postgirokontorets
skatteavdelning till den, som verkställt
gireringen, översända särskilt kvitto
(Utskottets förslag.)
Har skatt inbetalats i den ordning,
som i 1 mom. sista stycket sägs, skall
postgirokontorets skatteavdelning till
den, som verkställt gireringen, översända
särskilt kvitto beträffande varje
skatteanvisning.
med anvisning
-
beträffande varje skatteanvisning.
Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse
arna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.
62 §.
Har skattskyldig eller arbetsgivare
försummat att under uppbördstermin
inbetala därunder förfallande skatt,
äger han att med företeende av debetsedeln
senast den 17 i den månad, under
vilken terminen infallit, å fast
postanstalt inom riket erlägga skatten,
därvid han tillika skall gälda särskild
avgift, utgörande för skattebelopp örn
högst 20 kronor
över 20 men icke över 50 »
» 50 » » » 100 s
över 100 »
hundratal kronor.
62 §.
Har skattskyldig eller arbetsgivare
försummat att under uppbördstermin
inbetala därunder förfallande skatt,
äger han att med företeende av debetsedeln
senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infallit, å fast
postanstalt inom riket erlägga skatten,
därvid han tillika skall gälda särskild
avgift, utgörande för skattebelopp örn
20 öre
50 »
1 krona samt
1 » för varje påbörjat
Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederbörande
tjänsteman förfara på sätt i 61 § 2 mom. andra stycket sägs samt därjämte
förse skatteanvisningen med frimärke till belopp, motsvarande den erlagda
särskilda avgiften.
63 §.
I fråga om inbetalning av skatt för sjöman, som är inskriven vid sjömanshus
och för vilken löneavdrag verkställes, skola i stället för de i 61 § 1 mom.
och 62 § meddelade bestämmelserna gälla vad nedan stadgas.
Vederbörande befälhavare skall till rederiet redovisa belopp motsvarande
verkställda löneavdrag samt översända för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar
jämte summerad förteckning i två exemplar över de särskilda
77
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skattebeloppen. Samtidigt skall befälhavaren förse envar sjömans debetsedel
med kvitto i överensstämmelse med anvisningar å debetsedeln.
Vederbörande rederi skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt
sålunda att det sammanlagda skattebeloppet för de hos rederiet anställda
sjömännen medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres
till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i
det län, där rederiet har sitt huvudkontor, eller medelst girering överföres lill
postgirokontot för skatteavdelningen vid postgirokontoret; samtidigt därmed
skola för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar ävensom summerad
förteckning i två exemplar över de särskilda skattebeloppen insändas till vederbörande
skatteavdelning.
Inbetalningen skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den,
då uppbördsterminen infallit. Möter hinder för inbetalning inom nämnda tid
må länsstyrelsen i det län, där rederiets huvudkontor är beläget, bevilja anstånd
med inbetalningen, i regel dock högst en månad.
64 §.
Ej må postanstalt under annan tid eller i annan ordning än i 61- eller 62 §
sägs, ej heller penninginrättning, som i 60 § avses, under annan tid eller i
annan ordning än i 61 § angives mottaga skattebelopp, som under viss uppbördstermin
förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må
belopp mottagas, som icke motsvarar vad som förfaller till betalning vid
den eller de uppbördsterminer inbetalningen avser.
Har under den i 62 § omförmälda tid skatt inkommit till penninginrättning,
som i 60 § avses, eller till skatteavdelning vid postkontoret i residensstad
eller till postgirokontorets skatteavdelning, skall den skattskyldige anmanas
att ofördröjligen inbetala den i 62 § angivna särskilda avgiften. Efterkommes
icke anmaningen, skall det inbetalda skattebeloppet inbetalas eller överföras
till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet
i stad medelst inbetalningskort eller girokort.
Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis etter utgången
av den i 62 § eller, såvitt angår sjöman, den i 63 § angivna tiden men
innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall
skatten inbetalas eller överföras till det särskilda postgirokontot för vederbörande
länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort
eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress
samt debetsedels nummer. Vid inbetalning av skatt efter utgången av
tid, som i 62 eller 63 § sägs, skall jämväl erläggas restavgift i enlighet med
vad i 66 § stadgas.
Har efter utgången av den i 62 § eller, såvitt angår sjöman, den i 63 §
omförmälda tid skatt inkommit till penninginrättning eller skatteavdelning
varom i andra stycket sägs, skall beloppet översändas lill länsstyrelsen eller
den lokala skattemyndigheten på sätt i nämnda stycke angives.
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
Skatt, som innehållits genom löneavdrag
enligt 47 § tredje stycket, skall
under vederbörlig uppbördstermin
likaledes överföras till vederbörande
länsstyrelse eller lokala skattemyndighet
i stad på sätt i andra stycket i
denna paragraf sägs.
65 §.
1 mom. Penninginrättning, varom i
60 § sägs, skall dag för dag till skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden
i länet dels redovisa inbetalda
skattebelopp medelst insättning
på skatteavdelningens postgirokonto,
dels ock insända motsvarande skatteanvisningar,
försedda med anteckning
eller påstämpling, att beloppen inbetalats
till inrättningen, jämte över desamma
upprättad förteckning i två
exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen
skall, försett med kvitto
av vederbörande tjänsteman vid skatteavdelningen,
återställas till penninginrättningen.
Till skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstaden skola postanstalterna
i länet dag för dag insända
inkomna skattebelopp och skatteanvisningar.
Postgirokontorets skatteavdelning
har att efter utgången av uppbördstermin
skyndsamt till skatteavdelningen
vid postkontoret i vederbörlig
residensstad översända till postgirokontorets
skatteavdelning inom föreskriven
tid inkomna skatteanvisningar.
2 mom. Skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstad har att dag för
dag dels till skatteavdelningen vid
postkontoret i residensstad i annat län
översända skatteanvisningar, som av
-
(Utskottets förslag.)
Skatt, som innehållits genom löneavdrag
enligt 47 § tredje stycket, skall
under vederbörlig uppbördstermin
likaledes inbetalas eller överföras till
vederbörande länsstyrelse eller lokala
skattemyndighet i stad på sätt i andra
stycket i denna paragraf sägs.
65 §.
Penninginrättning, varom i 60 §
sägs, postanstalt och postgirokontorets
skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till skatteavdelning vid
postkontor i residensstad i den ordning
Kungl. Maj:t bestämmer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
79
(Kungl. Maj:ts förslag.)
se skattskyldiga i nämnda län, dels
ock i riksbanken å statsverkets checkräkning
för länsstyrelsens i länet räkning
insätta beloppet av inbetald
skatt. Skatteavdelningen skall därjämte
vid uppbördsterminens slut
lämna underrättelse till länsstyrelsen
angående beloppet av den skatt, som
avser skattskyldiga inom envar stad
i länet. Samtidigt skall motsvarande
uppgift lämnas till den lokala skattemyndigheten
i envar stad, såvitt staden
angår.
Skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstad skall vidare efter utgången
av envar uppbördstermin i
fråga om skattskyldiga å landet göra
anteckning om inbetald skatt å uppbördskort,
som för sådant ändamål
överlämnats till skatteavdelningen,
samt att särskilt för varje kommun
eller del av kommun upprätta i tre
exemplar förteckning över debiterad
skatt, vilken förfallit till betalning under
uppbördsterminen men icke erlagts
i tid och ordning, som i 61, 62
eller 63 § sägs (restlång d). Restlängden
skall översändas till länsstyrelsen
senast två månader efter uppbördsterminens
början.
Därest Kungl. Maj:t så förordnar,
skall skatteavdelning vid postkontor
i stad på sätt i nästföregående stycke
sägs göra anteckning å uppbördskort
örn inbetald skatt samt upprätta restlängd,
såvitt angår skattskyldiga i staden.
Restlängden skall överlämnas till
den lokala skattemyndigheten i staden
inom tid som i föregående stycke
sägs.
(Utskottets förslag.)
Skatteavdelningen vid postkontor i
residensstad skall efter utgången av
envar uppbördstermin i fråga om
skattskyldiga å landet i länet göra
anteckning örn inbetald skatt å uppbördskort,
som för sådant ändamål
överlämnats till skatteavdelningen,
samt särskilt för varje kommun eller
del av kommun upprätta i tre exemplar
förteckning över debiterad skatt,
vilken förfallit till betalning under
uppbördsterminen men icke erlagts
i tid och ordning, som i 61, 62 eller
63 § sägs (restlängd). Restlängden
skall översändas till länsstyrelsen
senast två månader efter uppbördsterminens
början, dock att restlängd
avseende skattskyldiga, som i
63 § avses, skall översändas senast tre
månader efter utgången av den månad,
varunder uppbördsterminen infallit.
Därest Kungl. Maj:t så förordnar,
skall skatteavdelning vid postkontor i
stad på sätt i nästföregående stycke
sägs göra anteckning å uppbördskort
om inbetald skatt samt upprätta restlängd,
såvitt angår skattskyldiga i staden.
Restlängden skall överlämnas till
den lokala skattemyndigheten i staden
inom tid som i föregående stycke sägs.
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstad har att efter utgången
av uppbördstermin till den lokala
skattemyndigheten i annan stad än i
föregående stycke avses skyndsamt
avlämna de skatteanvisningar, som
avse skattskyldiga i staden. Skatteanvisningarna
skola vid överlämnandet
vara ordnade i nummerföljd samt
åtföljda av förteckning i två exemplar,
upptagande skatteanvisningarnas
nummer och belopp. Det ena
exemplaret av förteckningen skall,
försett med den lokala skattemyndighetens
kvitto, återställas till skatteavdelningen.
Den lokala skattemyndigheten
har att göra anteckning örn inbetald
skatt å uppbördskort samt att
i ovan omförmäld ordning upprätta
restlängd. Skatteanvisningarna skola
av den lokala skattemyndigheten senast
inom fyra månader efter uppbördsterminens
utgång återsändas till
skatteavdelningen vid postkontoret.
(Utskottets förslag.)
Sedan skatteavdelningen vid postkontor
i residensstad efter utgången
av uppbördstermin lämnat den lokala
skattemyndigheten i annan stad än i
föregående stycke sägs uppgift angående
skatt, som under terminen inbetalts
av skattskyldiga i staden, skall
nämnda myndighet göra anteckning
örn inbetald skatt ä uppbördskort
samt i ovan omförmäld ordning upprätta
restlängd.
Indrivning av resterande skatt.
66 §.
Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i
61, 62 eller 63 § sägs, skall erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje
full krona av den sålunda icke erlagda skattens slutsumma, dock ej mindre
än tjugufem öre.
67 §.
Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet
i stad skall senast två månader
efter uppbördsterminens utgång överlämna
två exemplar av restlängden till
vederbörande utmätningsman för resternas
indrivning. Utmätningsmannen
skall så snart ske kan till vederbörande
exekutionsbiträde överlämna ett av
de honom tillställda exemplaren.
67 §.
Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet
i stad skall senast två månader
eller, såvitt angår skattskyldiga som
i 63 § avses, senast fyra månader efter
uppbördsterminens utgång överlämna
två exemplar av restlängden till vederbörande
utmätningsman för indrivning
av de restförda beloppen. Utmätningsmannen
skall så snart ske kan
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
81
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till vederbörande exekutionsbiträde
överlämna ett av de honom tillställda
exemplaren.
68 §.
Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller den
lokala skattemyndigheten i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka,
huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat
till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller
huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan
arbetsgivare än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande
fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av
betydelse för skattens indrivande.
69
Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätningsman
att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning
eller bevilja införsel.
Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indrivning
av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom
eller, där förordnande jämlikt 21 § 8) lagen om införsel i avlöning,
pension eller livränta meddelats, bevilja införsel.
Innan utmätningsman eller exeku- Innan utmätningsman eller exekutionsbiträde
vidtager indrivningsåt- tionsbiträde vidtager indrivningsåt
-
gärd som ovan sägs, skall han genom
tjänstebrev anmana den skattskyldige
att fullgöra sin betalningsskyldighet.
gärd som ovan sägs, bär han, där ej
omständigheterna göra sannolikt att
anmaningen blir utan verkan, genom
tjänstebrev anmana den skattskyldige
att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda
protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han
erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätningsmannen
att med ärendet vidare lagligen förfara.
Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redovisas
i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.
70 §.
1 mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är
ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrättar
utmätning.
2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll
som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter örn
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 65.
6
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms
försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit,
samt örn klagan över utmätningsmans förfarande.
3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i
vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna
förordning.
Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan
underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad.
Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes
å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte
uppgift örn förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton
dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits
i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer
brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta överexekutor
vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i
sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försäljning
vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens
vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgärder
och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten
därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären
underrättelse örn utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny
ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans
underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas
förre ägaren.
4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat
i 21 § lagen örn införsel i avlöning, pension eller livränta.
71 §.
Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen
utom det utmätningmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av
annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdistrikt,
åligger det utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom
veterligen annan inom samma distrikt är pliktig att ansvara för skatten eller
tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att omedelbart hos utmätningsmannen
i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande.
Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med
uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt med intyg,
att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.
72 §.
Kan skattskyldig, i annat fall än i 71 § avses, icke anträffas inom den
kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger det utmätningsmannen,
därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt är pliktig att
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
83
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes,
att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregistret
eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsregistret hos
länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten noga undersöka, å vilken
ort den skattskyldige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må
kunna anträffas.
Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en
månad efter det restlängden kommit utmätningsmannen tillhanda.
Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna
anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där
skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas
inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger det utmätningsmannen i det
förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet
begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt
restlängdsutdrag, försett med intyg att den skattskyldige blivit inom
distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom
med uppgift örn vad vid undersökningen framkommit rörande vederbörandes
vistelseort och anställning eller andra omständigheter, som kunna
föranleda till antagande att skatten kan uttagas å annan ort.
73 §.
Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräckningsorten,
skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i
72 § omförmäles, samt därefter för handräckningens verkställande översända
restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om att skatten icke kunnat
inom distriktet uttagas samt med uppgift örn vad vid ifrågavarande utredning
framkommit, till utmätningsmannen i det distrikt, där den skattskyldige
enligt den sist verkställda utredningen må kunna anträffas. Förstnämnde
utmätningsman skall tillika till sökanden lämna underrättelse om till vem
ärendet överlämnats.
Har vid utredningen icke framkommit var den skattskyldige må kunna
anträffas, skall utmätningsmannen i handräckningsorten i stället återsända
restlängdsutdraget till sökanden.
74 §.
Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill
dess slutredovisning avgivits senast den 20 i varje månad över postgiro till
sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt ombesörja
handräckningen, att slutredovisning, såvitt på utmätningsmannen
beror, kommer sökanden tillhanda senast inom sex månader efter det utmätningsmannen
emottagit framställningen örn handräckning.
75 §.
I mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen
upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom
84
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2 mom.
till annat föranleder och under förutsättning att det restförda beloppet överstiger
femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske
kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning
eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet
erlägga skatten.
2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse,
på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning
av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas
här i riket men anledning föreligger till antagande att den skall kunna indrivas
genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som
enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.
76 §.
Finner länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad sådana omständigheter
föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt denna
förordning är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs här i
riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten
förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp,
för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger
etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande
fallet synnerliga skäl därtill äro.
77 §.
Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads
utgång till länsstyrelsen samt utmätningsman i stad den 15 i varje månad till
den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt
de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregående uppgift
indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut
om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som
på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrelsen
eller den lokala skattemyndigheten.
Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads
utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock
att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.
Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall
till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten
skatt.
78 §.
Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär enligt
denna förordning, utfärda särskilt kvitto (indrivningskvitto), dock att
sådant kvitto icke erfordras då medel erläggas genom insättning å utmät
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
85
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ningsmannens eller exekutionsbiträdets tjänstepostgirokonto. Indrivningskvittot
skall vid betalningstillfället lämnas till den som erlagt beloppet eller,
där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom
i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat
kvitto örn insättning å tjänstepostgirokonto är icke gällande.
79 §.
För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad restavgift
tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exekutionsbiträde,
äger dock denne uppbära hälften av restavgiften för medel med
vilkas indrivning han tagit befattning, dock högst femtio kronor för varje
restförd skattepost.
Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger
sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger
etthundra kronor för varje restförd skattepost. Har exekutionsbiträde anlitats
för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen
tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning han tagit
befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade
särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa
föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgiften skall till den del
densamma överstiger etthundra kronor tillfalla statsverket.
Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av
kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning
av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande
av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsökningsmål
gäller.
Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, må utan särskilt
bemyndigande uttagas.
80 §.
Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda
föreskrifter i fråga örn redovisning av medel, som influtit efter indrivning.
Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.
81 §.
Avkortning av debiterad skatt skall äga rum,
då genom oriktig debitering slutlig eller tillkommande skatt påförts skattskyldig
dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som
vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige
på grund av stadgandet i 91 § är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang
med beslut örn avkortning förordnas om det avkortade beloppets
uttagande hos denne;
86
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
då beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl föreligger till
upphävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 § tredje stycket lagen om
folkpensionering;
då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering;
samt
då genom beslut om jämkning debiterad preliminär skatt nedsatts.
Vidare skall, därest debiterad preliminär skatt överstiger motsvarande
slutliga skatt, det överskjutande beloppet avkortas i den mån det är oguldet.
Har arbetsgivare till gäldande av arbetstagares skatt verkställt avdrag å
lön jämlikt denna förordning eller jämlikt lagen om införsel i avlöning,
pension eller livränta, men kan på grund av arbetsgivarens obestånd det innehållna
beloppet icke utfås hos denne, skall motsvarande debiterade preliminära
eller kvarstående skatt avkortas, såvitt den skattskyldige angår, och
samma belopp i stället uppdebiteras såsom fordran hos arbetsgivaren.
82 §.
Avskrivning av debiterad skatt må äga rum,
1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande
och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta
enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke
må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att
betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;
2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller
skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar
antagits uppehålla sig;
3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det
åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet
vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;
4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej
kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande
utländska myndighet; samt
5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes
eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.
Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången
av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.
Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången
av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.
Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter
det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.
Då arbetsgivaren jämlikt 95 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning
av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning,
som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
87
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
83 §.
Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den
skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort,
skola i stad vederbörliga hindersbevis granskas av den lokala skattemyndigheten.
Om granskningen och vad därvid förekommit skall tecknas intyg
å hindersbevisen eller å en förteckning över desamma.
Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt,
för vars uttagande handräckning enligt 71 eller 72 § begärts.
84 §.
Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och oktober
senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen samt utmätningsman
i stad under samma månader senast å femte söckendagen i månaden
hos den lokala skattemyndigheten i staden till avkortning eller avskrivning
anmäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg
eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall
fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande
poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande
fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 83 §.
Sedan lokal skattemyndighet i stad granskat de enligt första stycket dit
inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen
i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen översända
desamma tillika med bevis om granskningen.
Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads
utgång till länsstyrelsen insända längd över debiterad preliminär skatt,
som till följd av meddelat beslut om jämkning skall avkortas.
85 §.
Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt
och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens
avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning skall,
intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivningsfrågan
i denna del anstå.
Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i
månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Örn
beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyndighet
i stad ofördröjligen underrättas.
86 §.
över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrelsen
upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till
avkortningen.
88
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
87 §.
1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyldiges
och, i förekommande fall, arbetsgivarens betalningsskyldighet. I händelse
framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan
uttagas, skall denna åter uppföras i räkenskaperna, varefter åtgärder ånyo
skola vidtagas för dess indrivande och redovisning.
Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom örn att tillgång finnes
till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta vederbörande
utmätningsman. Erhåller utmätningsman sålunda eller annorledes
kännedom örn förhållande, som nyss sagts, har han att därom underrätta
på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.
2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens
indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt
erläggas, skall den i räkenskaperna ånyo uppföras och behörigen redovisas.
88 §.
Före den 15 januari varje år skall balanslängd över all vid nästföregående
års utgång oredovisad skatt av utmätningsmannen insändas på landet
till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten.
Balanslängden, som bör åtföljas av intyg örn hinder som mött för indrivningen
eller verkställigheten, skall upptaga:
a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för
envar skattskyldig om den eller de utmätningsman, hos vilka handräckning
blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt
b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom
distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och örn det
hinder, som mött för indrivningen.
I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upptagas
summariskt.
Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit
inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad
samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om
granskningen.
Restitution av skatt.
89 §.
1 morn. överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, oberäknat
fastighetsskatt och i 1 § omförmälda annuiteter, skall länsstyrelsen
i det län, där skatten debiterats, utan kostnad för den skattskyldige till denne
återbetala det överskjutande beloppet. Restitution skall dock icke ske av belopp
understigand# fem kronor.
Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen
översända förteckning över skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
89
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
rättigade återbekomma skatt, med angivande tillika av de belopp som böra
återbetalas.
Sedan beslut, som i 53 § 2 mom. avses, inkommit till länsstyrelsen, skall
länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp,
som han enligt beslutet äger återbekomma.
2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering
funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig eller tillkommande
skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt belopp, skall
ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att,
därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt
belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen
eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen likaledes
att återbetala för mycket erlagt belopp.
Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd
slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där
debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.
Därest någon, utan att sådant fall som i andra stycket sägs är för handen,
hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt
lagen örn folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala
vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgifteris belopp.
3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra
stycket är berättigad återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst år,
i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för
annat år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutionsärendet
ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det för
mycket erlagda beloppet, som överstiger det belopp vilket han sålunda rätteligen
har att utgöra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den
skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt
tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där
skatten debiterats eller bör debiteras.
4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma
erlagt skattebelopp, för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger
det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall
gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och
i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tillämpning
av bestämmelserna i 3 mom.
90 §.
Envar som jämlikt 89 § 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär
över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från
honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekominande av
för mycket erlagt belopp tillika erhålla ränta å det belopp, som utbetalas,
efter fem procent för år.
90 Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vid beräkning av ränta skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt uppbördsår,
från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den erlagts
under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande
september och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår,
från och med den 1 därpå följande mars;
att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss
del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas
mot det eller de belopp som sist guldits; samt
att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.
Efterkrav och preskription av skatt.
91 §.
För slutlig eller tillkommande skatt,
som befinnes vara från debitering
obehörigen utesluten eller till för
ringa belopp påförd, är den skattskyldige
fortfarande ansvarig; dock är
han fri från betalningsskyldighet, därest
icke krav delgives honom inom tre
år efter utgången av det uppbördsår,
under vilket skatten, om debitering i
vederbörlig ordning skett, skolat erläggas,
samt utslag i mål angående vederbörandes
betalningsskyldighet är
meddelat inom två år efter det kravet
hos honom anställdes.
92 §.
Skatt må icke uttagas senare än
fem år efter utgången av det uppbördsår,
under vilket skatten enligt
verkställd debitering skolat erläggas.
91 §.
1 mom. För slutlig eller tillkommande
skatt, som befinnes vara från
debitering obehörigen utesluten eller
till för ringa belopp påförd, är den
skattskyldige fortfarande ansvarig;
dock är han fri från betalningsskyldighet,
därest icke krav delgives honom
inom tre år efter utgången av det
uppbördsår, under vilket skatten, om
debitering i vederbörlig ordning skett,
skolat erläggas, samt utslag i mål angående
vederbörandes betalningsskyldighet
är meddelat inom två år efter
det kravet hos honom anställdes.
2 mom. Skatt må icke uttagas
senare än fem år efter utgången av
det uppbördsår, under vilket skatten
enligt verkställd debitering skolat erläggas.
Centrala uppbördsnämnden.
92 §.
Kungl. Maj.t förordnar en för hela
riket gemensam nämnd (centrala
uppbördsnämnden) med uppgift
att
91
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
dels, efter framställning från länsstyrelse,
lokal skattemyndighet, arbetsgivare
eller skattskyldig eller när
anledning därtill eljest uppkommer,
meddela bindande förklaring beträffande
frågor örn sättet för uttagande
av preliminär skatt samt örn verkställande
av löneavdrag,
dels lämna anvisningar i frågor
rörande uppbördsförfarandet,
dels, efter framställning från länsstyrelse
eller lokal skattemyndighet,
avgiva yttranden i ärenden rörande
uppbörd av skatt,
dels ock, när anledning därtill
föreligger, till Kungl. Maj:t avgiva förslag
till föreskrifter rörande tillämpning
av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande
och fyra ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande.
Ordföranden och vice ordföranden
skola vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv, allmänna eller administrativa,
eller eljest väl kvalificerade för
sin uppgift. Av övriga ledamöter skola
en äga särskild insikt och erfarenhet
i uppbörd sfrågor samt två vara i arbetsförhållanden
erfarna och kunniga.
Sistnämnda båda ledamöter förordnas
för två år i sänder, en efter
förslag av svenska arbetsgivarföreningarnas
förtroenderåd och en efter
förslag av landsorganisationen i Sverige.
För envar ledamot utses en suppleant
enligt samma regler som gälla
för utseende av ledamöter.
Förslag till ledamot och suppleant
skall för att vinna avseende upptaga
minst två personer, lämpliga såsom
ledamot, och två personer, lämp
-
92
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
t
(Utskottets förslag.)
liga såsom suppleant. Har vederbörligt
förslag icke avgivits, förordnar
Kungl. Maj.t ändå ledamot och suppleant.
Nämnden är beslutför, då tre medlemmar
äro tillstädes.
Nämnden må i den utsträckning
Kungl. Maj.t förordnar åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet
skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt
112 § taxeringsförordningen meddelade
bestämmelserna i tillämpliga delar
gälla.
Rätt att taga del av preliminär
självdeklaration m. m.
93 §.
Tjänsteman hos lokal skattemyndighet
och länsstyrelse, ordförande
och ledamöter i den centrala uppbördsnåmnden,
hos nämnden anställda
tjänstemän samt sakkunnig, som
biträder nämnden, ävensom, med
motsvarande tillämpning av bestämmelsen
i 56 § 1 mom. första stycket
taxeringsförordningen, beskattningsnämnd
äga taga del av preliminär
självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelse i
denna förordning. Självdeklaration,
uppgift eller handling som nyss sagts
skall jämväl tillhandahållas andra
tjänstemän än de förut nämnda, därest
dessa i och för sin befattning böra
erhålla del därav.
Den, som äger taga del av självdeklaration,
uppgift eller handling,
varom i första stycket sägs, må, i den
mån så erfordras för fullgörande av
vad vederbörande jämlikt denna förordning
åligger, jämväl taga del av
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
93
(Kungl. Maj:ls förslag.) (Utskottets förslag.)
självdeklaration eller annan uppgift
eller handling som avlämnats till ledning
vid ärlig taxering.
Självdeklaration, uppgift eller handling
som i första stycket sägs skola
förvaras under samma tid som motsvarande
självdeklaration vid årlig
taxering.
Vad i 56 § 1 mom. andra, fjärde,
femte, sjätte och åttonde styckena
taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration, uppgift eller
handling som avlämnats till ledning
vid årlig taxering, skall i tillämpliga
delar gälla även i fråga örn självdeklaration,
uppgift eller handling som
i första stycket avses.
Ansvar för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt.
93 §. 9A §.
Häradsskrivare eller uppbördskamrerare
är ansvarig för den debitering,
som på honom ankommer.
Postverket ansvarar för den uppbörd
av skatt, som äger rum genom
verkets försorg.
I stad är uppbördskamreraren ansvarig
för indrivningens och redovisningens
behöriga verkställande.
På landet ansvarar vederbörande
utmätningsman för indrivning eller
befordrande till avkortning eller avskrivning
av ogulden skatt.
9* §.
Underlåter lokal skattemyndighet
eller på landet utmätningsman att
inom föreskriven tid fullgöra vad på
vederbörande enligt denna förordning
ankommer, skall länsstyrelsen, då sådant
blivit känt, omedelbart vidtaga
1 mom. Häradsskrivare eller kronokamrerare
är ansvarig för den debitering,
som på honom ankommer.
Postverket ansvarar för den uppbörd
av skatt, som äger rum genom
verkets försorg.
I stad är kronokamreraren ansvarig
för indrivningens och redovisningens
behöriga verkställande.
På landet ansvarar vederbörande
utmätningsman för indrivning eller
befordrande till avkortning eller avskrivning
av ogulden skatt.
2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet
eller på landet utmätningsman
att inom föreskriven tid fullgöra
vad på vederbörande enligt denna förordning
ankommer, skall länsstyrelsen,
då sådant blivit känt, omedelbart
94 Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)
de åtgärder, vartill förhållandena kunna
föranleda.
Gör utmätningsman i stad sig skyldig
till underlåtenhet, varom förmäles
i första stycket, skall lokal skattemyndighet
i staden förfara på sätt i
nämnda stycke stadgas beträffande
länsstyrelse.
betänkande nr 65.
(Utskottets förslag.)
vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena
kunna föranleda.
Gör utmätningsman i stad sig skyldig
till underlåtenhet, varom förmäles
i första stycket, skall lokal skattemyndighet
i staden förfara på sätt i nämnda
stycke stadgas beträffande länsstyrelse.
Arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt, m. m.
95 §.
Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig
anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbetstagaren
ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp som
svarar mot vad han underlåtit att avdraga.
Arbetsgivarens ansvarighet må dock göras gällande endast om arbetstagaren
underlåter att efter anmaning erlägga ifrågavarande skatt. Det felande
beloppet må i sådant fall uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats
i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren tillika är skyldig att
å beloppet erlägga restavgift.
Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har utmätningsmannen
att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta besked,
huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgivaren
uttagas, därest icke sistnämnda myndighet funnit arbetsgivaren ansvarig
för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal
skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt
för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.
Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall nämnda förhållande
anmärkas i det indrivningskvitto, som överlämnas till arbetsgivaren.
96 §.
Arbetsgivare, som betalt skatt för arbetstagare jämlikt 95 §, äger söka beloppet
åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande
utmätningsman insända det till arbetsgivaren överlämnade indrivningskvittot.
Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning
som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetstagaren tilllika
är skyldig att å beloppet erlägga restavgift.
97 §.
Har arbetsgivare verkställt löneavdrag men icke inbetalat det innehållna
beloppet i tid och ordning, som i 61, 62 eller 63 § sägs, må beloppet uttagas
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
95
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
hos arbetsgivaren i samma ordning, som stadgats i fråga om indrivning av
skatt, och skall arbetsgivaren därvid å beloppet erlägga restavgift.
Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp,
ändå att på grund av arbetsgivarens obestånd det innehållna icke kan utfås
hos denne.
98 §.
Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin
bokföring så ordnad att därav framgå arbetstagares namn, utbetald lön samt
löneavdrags belopp.
Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning
av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen tillhandahålla
sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet
av löneavdrag.
Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt
och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vars
bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det
lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker
eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske
kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas
arbetsgivaren.
Ansvarsbestämmelser m. m.
99 §.
Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som har
betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständigheter att
det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verkställes
eller sker med för lågt belopp, eller
har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan om jämkning av
preliminär skatt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att för honom eller den han företräder leda lill frihet från preliminär
skatt eller till för låg sådan skatt, eller
har någon i ansökan jämlikt 48 § 2 mom. om nedsatt löneavdrag eller i ansökan
om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för ärendets
avgörande,
straffes med dagsböter.
100 §.
Underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra
vad honom sålunda åligger eller
verkställer han löneavdrag med för
100 §.
1 m o m. Underlåter arbetsgivare,
som är skyldig verkställa löneavdrag,
att fullgöra vad honom sålunda åligger
eller verkställer han löneavdrag
96
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
lågt belopp och begås gärningen av
uppenbar tredska, eller
underlåter arbetsgivare att inora föreskriven
tid till uppbördsmyndighet
inbetala innehållet belopp,
straffes med dagsböter.
101 §.
Fullgör icke arbetsgivare eller försäkringsanstalt
behörigen vad vederbörande
enligt 20 § åligger, eller
fullgör icke arbetsgivare behörigen
vad honom enligt 50 §, 51 § första
stycket eller 98 § första stycket åligger,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
(Utskottets förslag.)
med för lågt belopp och begås gärningen
av uppenbar tredska, eller
underlåter arbetsgivare uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet att inom föreskriven
tid till uppbördsmyndighet
inbetala innehållet belopp,
straffes med dagsböter.
2 mom. Fullgör icke arbetsgivare
eller försäkringsanstalt behörigen vad
vederbörande enligt 20 § åligger, eller
fullgör icke arbetsgivare behörigen
vad honom enligt 50 §, 51 § första
stycket eller 98 § första stycket åligger,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
101 §.
Den, som jämlikt 93 § erhållit del
av självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelse
i denna förordning eller som avlämnats
till ledning vid årlig taxering,
må ej i vidare mån än utövningen
av tjänst eller uppdrag erfordrar
offentliggöra eller yppa innehållet i
sådan handling. Bryter någon häremot
straffes, där han ej för sin förseelse
är underkastad ansvar för tjänstefel,
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.
102 §.
Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin
förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd
med straff enligt allmänna strafflagen.
103 §.
1 mom. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär
självdeklaration, eller
underlåter arbetsgivare eller försäkringsanstalt att hörsamma anmaning enligt
20 §, eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
97
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra
sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 50 §, 51 § första stycket
eller 98 § första eller andra stycket,
äger länsstyrelsen förelägga den försumlige lämpligt vite.
Då fråga uppstår om tillämpning av Då fråga uppstår om tillämpning av
förelagt vite, skall av vederbörande
föredragande i uppbördsärenden hos
länsstyrelsen, uppbördskamrerare, häradsskrivare
eller annan behörig person
anmälan därom göras hos länsstyrelsen,
som har att, efter prövning
av härvid förekommande förhållanden,
förordna örn uttagande av det
vite, vartill någon finnes hava gjort
sig förfallen.
förelagt vite, skall av vederbörande
föredragande i uppbördsärenden hos
länsstyrelsen, kronokamrerare, häradsskrivare
eller annan behörig person
anmälan därom göras hos länsstyrelsen,
som har att, efter prövning
av härvid förekommande förhållanden,
förordna om uttagande av det
vite, vartill någon finnes hava gjort
sig förfallen.
2 mom. Den som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning meddelat
vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse
med fem kronor för varje förrättning.
104 §.
Förseelse, som i 99—101 §§ omförmäles, må åtalas, förutom vid laga domstol
i brottmål, vid den rätt där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet.
105 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
106 §.
Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid
debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet
ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka
rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan
om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det
skatten blivit sökanden avfordrad.
107 §.
Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i beslutet
söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkommit
till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del
av beslutet.
108 §.
över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos
kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande
Bihang till riksdagens protokoll 1015. 7 sami. Nr 65. 7
98
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller
jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning
av skatt. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en
månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet, vid påföljd, om den
tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten,
att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten
inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall
skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande
länsstyrelse.
Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra
förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande
samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten
med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.
Över kammarrättens utslag må klagan förås hos Kungl. Majit genom besvär,
vilka tillika med bevis om dagen för utslagets delfående skola hava inkommit
till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden
erhöll del av utslaget, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke
upptagas till prövning.
Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl frågan, huruvida
vitet bort föreläggas, komma under bedömande.
109 §.
Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande handlingar
kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens
eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.
110 §.
Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke
skattskyldig i vidare mån än i 57 § sägs från att i behörig ordning erlägga
skatt.
Särskilda föreskrifter.
lil §•
örn debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm
är särskilt stadgat.
112 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,
meddelas av Kungl. Majit.
99
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att förordningen
skall tillämpas redan dessförinnan såvitt fråga är om åtgärder, som erfordras
för att uppbörd av preliminär skatt i enlighet med förordningens bestämmelser
skall kunna äga rum från 1947 års ingång.
Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december
1917 (nr 838), förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta
vid restitution av utskylder m. m., restindrivningsförordningen den 13 november
1931 (nr 394) samt förordningen den 30 april 1943 örn preskription av
utskylder m. m. (nr 207) så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna
förordnings bestämmelser.
I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:
1) Skattskyldig är, med de inskränkningar som följa av vad nedan under
2) och 3) sägs, befriad från att erlägga:
A. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering,
a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet,
landstingsmedel och tingshusmedel, i den män nämnda skatter enligt äldre
bestämmelser skolat erläggas under år 1947,
b) allmän kommunalskatt; samt
B. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering, statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel,
tingshusmedel samt allmän kommunalskatt.
2) Den under 1) stadgade befrielsen skall icke gälla beträffande fastighetsskatt.
3) Har skattskyldig vid 1948 eller 1949 års taxering taxerats för inkomst
av rörelse lill lägre belopp än vid 1946 respektive 1947 års taxering och
sammanhänger den högre inkomsten det tidigare året med att den skattskyldige
verkställt uppskrivning av lager av tillgångar, avsedda för omsättning
eller förbrukning i rörelse, skall den under 1) stadgade skattebefrielsen icke
avse den del av skatterna, som belöper å det överskjutande inkomstbelopp
som motsvaras av den sålunda framtagna dolda reserven i varulagret. Å
nämnda inkomstbelopp skall därvid anses belöpa så stor del av skatterna,
som motsvarar skillnaden mellan, å ena sidnn, de å den beskattningsbara
inkomsten eller det beskattningsbara beloppet i dess helhet belöpande skatterna
och, å andra sidan, de skatter som skulle hava utgått därest ifråga
-
varande belopp icke ingått i inkomsten.
Vad i föregående stycke stadgats
skall äga motsvarande tillämpning i
annat fall än där sägs, därest skattskyldig
under beskattningsår, för vilket
taxering verkställes år 1946 eller
1947, redovisat inkomst som överstiger
vad den skattskyldige normalt redovisar
såsom inkomst samt det berott
på åtgöranden av den skattskyl
-
Vad i föregående stycke stadgats
skall äga motsvarande tillämpning i
annat fall än där sägs, därest skattskyldig
under beskattningsår, för vilket
taxering verkställes år 1946 eller
1947, av rörelse eller annan förvärvskälla
redovisat inkomst, som överstiger
vad den skattskyldige normalt redovisar
såsom inkomst, samt det be
-
100
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
dige eller av juridisk person, i vilken
den skattskyldige är delägare, eller
annan därmed jämförlig orsak att
högre inkomst redovisats ifrågavarande
år.
Länsstyrelsen skall övervaka, att
beskattningsnämnderna i samband
med 1946 och 1947 års taxeringar
uppgöra förteckningar över sådana
skattskyldiga, beträffande vilka det
med hänsyn till innehållet av avgivna
självdeklarationer eller eljest kan
antagas, att skattskyldighet kommer
att föreligga jämlikt detta moment.
Det skall ankomma på vederbörande
prövningsnämnd att i samband
med 1948 respektive 1949 års taxering
fastställa, örn skattskyldig har
att erlägga skatt jämlikt detta moment.
Innan beslut härom fattas skall
den skattskyldige beredas tillfälle yttra
sig i ärendet. Om besvär över sådant
beslut skall gälla vad i allmänhet
är stadgat angående fullföljd av
talan mot prövningsnämnds beslut.
Skatt för inkomst som i detta moment
avses skall utgå, såvitt angår
inkomst under det beskattningsår för
vilket taxering verkställes år 1946, en
ligt de utdebitering sgrunder som gälla
för preliminär skatt för inkomståret
(Utskottets förslag.)
rott på åtgöranden av den skattskyldige
eller av juridisk person, i vilken
den skattskyldige är delägare, i
syfte att erhålla befrielse från att erlägga
skatt eller annan därmed jämförlig
omständighet att högre inkomst
redovisats ifrågavarande år.
Skatt, som i första eller andra stycket
avses, skall för inkomst, varför
taxering verkställes dr 1956, reduceras
med hälften av i nämnda skatt ingående
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt sådana landstingsmedel
och tingshusmedel, som belöpa å
inkomst.
Länsstyrelsen skall övervaka, att
beskattningsnämnderna i samband
med 1946 och 1947 års taxeringar
uppgöra förteckningar över sådana
skattskyldiga, beträffande vilka det
med hänsyn till innehållet av avgivna
självdeklarationer eller eljest kan antagas,
att skattskyldighet kommer att
föreligga jämlikt första eller andra
stycket.
Det skall ankomma på vederbörande
prövningsnämnd att i samband
nied 1948 respektive 1949 års taxering
fastställa, om skattskyldig har
att erlägga skatt jämlikt första eller
andra stycket. Innan beslut härom
fattas skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig i ärendet. Örn besvär
över sådant beslut skall gälla vad i
allmänhet är stadgat angående fullföljd
av talan mot prövningsnämnds
beslut.
Skatt för inkomst, som i första eller
andra stycket avses, skall utgå, såvitt
angår inkomst under det beskattningsår
för vilket taxering verkställes
år 1946, enligt den statliga skatteprocent
och den kommunala utdebi
-
Bevilhångsutskottets betänkande nr 65.
101
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
1947 samt, såvitt angår inkomst un- tering, som gälla för preliminär skatt
der det beskattningsår för vilket taxe- för inkomståret 1947, samt, såvitt anring
verkställes år 1947, enligt dc går inkomst under det beskattningsgrunder
som gälla för preliminär år för vilket taxering verkställes år
1947, enligt den statliga skatteprocent
och den kommunala utdebitering, som
gälla för preliminär skatt för inkomståret
1948. Skatt som här avses
skall i sin helhet tillfalla staten.
Länsstyrelsen har att i förekom
-
skatt för inkomståret 1948. Skatt som
här avses skall i sin helhet tillfalla
staten.
Länsstyrelsen har att i förekommande
fall bestämma, under vilken mande fall bestämma, under vilken
termin eller under vilka terminer upp- termin eller under vilka terminer upphörd
skall ske av skatt som i detta börd skall ske av skatt som i första
moment avses.
4) Annuiteter å avdikningslån, som
upptagits å kronodebetsedel för år
1946, skola i sin helhet erläggas under
första uppbördsterminen eller å första
uppbördsstämman. Fastighetsskatt,
eller andra stycket avses.
4) Annuiteter å avdikningslån, som
upptagits å kronodebetsedel för år
1946, skola i sin helhet erläggas under
första uppbördsterminen eller å
första uppbördsstämman. Fastighets
-
som påföres på grund av 1946 och skatt, som påföres på grund av 1946
1947 års taxering, skall i sin helhet och 1947 års taxeringar, skall i sin
erläggas under uppbörds terminerna i helhet erläggas under uppbördstermimars
och maj månader år 1947 res- nema i mars, maj och juli månader
pektive år 1948. år 1947 respektive år 1948. Under
sistnämnda uppbördsterminer år 1948
skola jämväl erläggas annuiteter, varom
i 1 § förmäles. Debetsedel å fastighetsskatt
samt å fastighetsskatt och
nyssnämnda annuiteter skall med tillhörande
skatteanvisningar tillställas
skattskyldig senast den 25 februari
1947 respektive 1948.
5) I fråga örn skatt, som påförts eiler påföres på grund av 1946 eller tidigare
års taxering och som icke utgöres av skatt för fastighet för år 1946,
skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
6) Under januari månad 1947 skall, 6) Under år 1947 må under jaintill
dess en vecka förflutit från det nuari månad och, där särskilda förför
inkomståret 1947 gällande debet- hållanden därtill föranleda, jämväl
sedel kommit arbetsgivare tillhanda, under februari månad löneavdrag lill
denne verkställa löneavdrag till gäl- gäldande av arbetstagares skatt ske
dande av arbetstagares skatt med tio med tio procent av inkomsten eller,
procent av inkomsten eller, örn ar- örn arbetstagaren kan antagas kombetstagaren
kan anlagas komma alt ina att under nämnda inkomstår
102
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
under nämnda inkomstår uppbära
inkomst överstigande tiotusen kronor,
med femton procent av inkomsten. Å
belopp, understigande tjugufem kronor,
skall skatt icke utgå. Det belopp,
som vid varje utbetalningstillfälle
skall avdragas, skall avrundas till
närmast lägre hela krontal.
7) De ytterligare föreskrifter, som
erfordras i samband med denna förordnings
ikraftträdande, meddelas av
Kungl. Majit.
(Utskottets förslag.)
uppbära inkomst överstigande tiotusen
kronor, med femton procent av
inkomsten. Å belopp, understigande
tjugufem kronor, skall skatt icke utgå.
Det belopp, som vid varje utbetalningstillfälle
skall avdragas, skall
avrundas till närmast lägre hela
krontal.
7) Skattskyldig eller arbetsgivare,
som vill att preliminär B-skatt skall
utgå för inkomst av tjänst under år
1947, har att senast den 31 mars 1946
göra framställning härom hos taxeringsnämnden
i den skattskyldiges
hemortskommun. Underrättelse örn
nämndens beslut skall tillställas skattskyldig
eller ombud för denne samt,
därest arbetsgivare gjort framställningen,
jämväl denne. Oavsett huruvida
framställning gjorts hos taxeringsnämnden
eller ej, äger skattskyldig
eller arbetsgivare göra ansökan
som här avses hos den lokala skattemyndigheten.
8) De ytterligare föreskrifter, som
erfordras i samband med denna förordnings
ikraftträdande, meddelas av
Kungl. Majit.
Anvisningar
till 3 §.
Med stöd av 3 § sista stycket kan
lokal skattemyndighet i fall, då beräkning
av preliminär skatt enligt
skattetabell eller med viss procentsats
skulle visa otillfredsställande resultat,
på ansökan av skattskyldig eller på
eget initiativ förordna, att sådan skatt
skall utgå med belopp, som grundar
sig pp taxering och angives å debetsedeln.
Sådana fall kunna vara för
handen, då fråga är örn bruttoinkomst,
103
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
från vilken skattskyldig är berättigad
att göra avdrag för omkostnader till
betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst
som åtnjutes av provisionsresande
eller arbetstagare, vilka hava att
själva bekosta material för arbetet. Då
skattskyldig väl åtnjuter inkomst av
tjänst i kommunalskattelagens mening
men icke uppbär inkomsten av
arbetsgivare, kan löneavdrag icke ske
och preliminär skatt ej heller beräknas
enligt skattetabell eller med viss
procentsats; såsom exempel å sådana
skattskyldiga kan nämnas viss serveringspersonal.
Även vid vissa andra inkomst- och
anställningsförhållanden kan det visa
sig ändamålsenligt att uttaga preliminär
skatt efter debitering. Så kan t. ex.
vara fallet, då skattskyldig har anställning
hos ett flertal arbetsgivare utan
att någon av dessa kan anses vara huvudsaklig
arbetsgivare eller då skattskyldig
jämte den huvudsakliga inkomsten
av tjänst har inkomst av
bisysslor eller eljest annan i förhållande
till förstnämnda inkomst
betydande inkomst av annan förvärvskälla
än tjänst. Vidare kan det
befinnas lämpligt att tillämpa debiteringsmetoden
då fråga är örn exempel
vis vissa grupper av stuveriarbetare,
arbetstagare i skogsbruk eller anläggningsindustri
eller hemarbetare, sysselsatta
inom vissa industrier. Med
hänsyn till de i hög grad varierande
anställnings- och inkomst förhållandena
kunna mera detaljerade anvisningar
icke lämnas rörande de fall,
då debitering smetoden bör användas.
Såsom allmän regel gäller emellertid,
att den metod för beräkning av preliminär
skatt bär tillämpas, som är för
den skattskyldige lämpligast. Vid be
-
104
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
dömandet härav skall jämväl beaktas,
att den metod som ur nyssnämnda
synpunkt bör tillämpas icke innebär
en oskälig belastning för arbetsgivaren
och icke medför väsentligt större
avvikelse mellan preliminär och slutlig
skatt än annan metod.
Arbetsgivare äger, liksom arbetstagare,
hos lokal skattemyndighet göra
framställning örn att få tillämpa debiteringsmetoden
för uttagande av preliminärskatten.
Har icke arbetstagaren
biträtt arbetsgivarens framställning,
skall myndigheten, innan beslut
i anledning därav meddelas, inhämta
yttrande från arbetstagaren eller ombud
för denne. Vid prövning av frågan,
örn preliminårskatten skall uttagas
efter debitering eller enligt tabell,
skall den lokala skattemyndigheten
fästa särskilt avseende vid vilken av
de båda metoderna som år för den
skattskyldige och det allmänna den
mest fördelaktiga.
_ Ben i 92 § omförmälda centrala
uppbördsnämnden skall, då sd finnes
påkallat, meddela bindande förklaringar
rörande de fall, då debiteringsmetoden
bör tillämpas.
till 46 §.
Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning envar, som ingått avtal
med annan person att denne skall utföra arbete för hans räkning och
som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås
i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Såsom arbetstagare betraktas
emellertid icke den, som är att anse som självständig företagare.
Lika med arbetsgivare betraktas en- Lika med arbetsgivare betraktas enligt
förordningen den som till annan ligt förordningen den som till annan
utbetalar pension, annan livränta, un- utbetalar pension, livränta, undantags
-
dantagsförmåner, periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt,
varför givaren är berättigad till
avdrag enligt 31 § kommunalskatte
-
förmåner, periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
105
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
lagen, allt såvida beloppet eller förmånen
hänför sig till mottagarens (arbetstagarens)
huvudsakliga arbetsanställning
eller eljest utgör mottagarens
huvudsakliga inkomst av förvärvskäl
-
lan tjänst.
Då en person åtagit sig utförande
av arbete och i sin tur anställt arbetstagare,
är han att anse som arbetsgivare
gentemot dessa. Huruvida han
skall betraktas såsom arbetstagare i
förhållande till sin uppdragsgivare eller
såsom självständig företagare, får
bedömas med hänsyn till dels innebörden
av det mellan dem träffade
avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet
som av uppdragsta
-
Det ankommer på centrala uppbördsnåmnden
att, dd så finnes påkallat,
meddela bindande besked angående
vem som är att anse såsom
arbetsgivare eller arbetstagare enligt
denna förordning.
gören bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete,
byggnadsarbete m. m. förekommer
ofta, att en person åtager
sig att utföra visst arbete och i sin
tur anställer en eller flera personer
för dess utförande. Särskilt i norra
och mellersta Sverige är det sålunda
vanligt, att en skogsägare träffar avtal
med en jordbrukare, att denne
skall mot visst pris verkställa avverkning.
Jordbrukaren (kö rar en) utför
timmerkörslor men anställer skogsarbetare
(huggare), som verkställa huggning.
I sådant fall är jordbrukaren
att anse som arbetsgivare gentemot
de av honom anställda. Då inkomsten
av avverkningen för jordbrukaren
i regel torde utgöra inkomst av jordbruk
eller rörelse, blir denne vanligen
att betrakta såsom självständig
företagare. .... ,
Örn en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är lian att betrakta
som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag ar det
icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning
och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd
tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i
vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings me
-
106
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ls förslag.) (Utskottets förslag.)
ning. Enligt skatteförfattningama anses icke heller den inkomst, som han
uppbär i fonn av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse.
Om en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras däremot
icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär
tantiem.
Provision bör icke anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn
till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision,
är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens
tjänst.
För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare
eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller eljest å
arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är släkt med arbetsgivaren.
Vid utbetalning av lön till arbetsgivarens
make eller hemmavarande
barn under sexton år eller hemmavarande
barn, som fyllt sexton men icke
aderton år och ej har så stor inkomst,
att den föranleder skatteplikt för barnet
enligt 51 § kommunalskattelagen,
skall dock löneavdrag icke verkställas,
enär icke nämnda personer utan den
utbetalande arbetsgivaren med hänsyn
till bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen
och 2 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxeras för lönen eller ersättningen.
Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den
arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa
löneavdrag, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning
arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag.
Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger
tvekan örn vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig,
har arbetstagaren att vända sig till den lokala skattemyndigheten, som
meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas.
Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär skatt
ävensom annan kvarstående skatt än fastighetsskatt jämte annuiteter å avdikningslån
och å förskott för avlösning av frälseräntor, men däremot icke tillkommande
skatt. Avdragsskyldigheten, såvitt angår kvarstående skatt och å
debetsedel till beloppet angiven preliminär skatt, är icke inskränkt till att avse
skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även i fråga om skatt för
annan inkomst. Den å debetsedel till beloppet angivna preliminära skatten
Bevillningsutskottets betänkande nr 65. 107
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kan nämligen, liksom den kvarstående skatten, avse båda de nyssnämnda
slagen av inkomst.
Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sadan till beloppet angiven
preliminär skatt och sådan kvarstående skatt, som arbetstagaren har att
erlägga i hemortskommun. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan
inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras
i annan kommun än hemortskommunen.
Med stöd av 3 § sista stycket kan
lokal skattemyndighet i fall, då beräkning
av preliminär skatt enligt
skattetabell eller med viss procentsats
skulle visa otillfredsställande resultat,
på ansökan av skattskyldig eller arbetsgivare
eller på eget initiativ förordna,
att sådan skatt skall utgå med
belopp-, som grundar sig på taxering
och angives å debetsedeln. Sådana fall
kunna vara för handen, då fråga är
örn bruttoinkomst, från vilken skattskyldig
är berättigad att göra avdrag
för omkostnader till betydande del av
inkomsten, t. ex. inkomst som åtnjutes
av provisionsresande eller arbetstagare,
vilka hava att bekosta material
för arbetet. Dylika fall kunna vidare
inträffa, då av skattskyldig uppburen
inkomst av tjänst utgör blott obetydlig
del av hela hans inkomst. Då i
sistnämnda fall inkomsten av tjänst,
även örn den är arbetstagarens huvudsakliga,
är så obetydlig i förhållande
till annan inlcomst, att de genom
löneavdrag innehållna beloppen
icke förslå att gälda skatten å hela
inkomsten, äger den lokala skattemyndigheten
tillika förordna, att löneavdrag
icke skall verkställas. Då skattskyldig
väl åtnjuter inkomst av tjänst
i kommunalskattelagens mening men
icke uppbär inkomsten av arbetsgivare,
kan löneavdrag icke ske och preliminär
skatt ej heller beräknas enligt
skattetabell eller med viss procentsats;
Då skattskyldig enligt 3 § sista stycket
har att utgöra debiterad preliminär
skatt, äger lokal skattemyndighet i
fall, dd särskilda svårigheter att verkställa
löneavdrag föreligga, medgiva
att dylikt avdrag icke skall göras. Sådana
fall kunna vara för handen, då
en person har anställning hos ett flertal
arbetsgivare utan att någon av dessa
kan anses vara den huvudsaklige
arbetsgivaren.
Framställning örn befrielse från löneavdrag
kan göras både av arbetsgivare
och arbetstagare. Har arbetsgivare
begärt befrielse från att verkställa
löneavdrag, skall arbetstagare, som beröres
av framställningen, eller ombud
för denne höras däröver.
Vid prövning av arbetsgivares ansökan
örn befrielse från skyldighet att
verkställa löneavdrag skall särskilt beaktas
intresset för arbetstagare att erhålla
en bekväm skattebetalningsform
och för det allmänna att ernå en effektiv
utskyldsbetalning.
Den i 92 § omförmälda centrala
uppbördsnämnden skall, då så finnes
påkallat, avgiva bindande besked,
huruvida i visst eller vissa fall —
med hänsyn till skattskyldigs inkomst-
eller anställningsförhållanden
— befrielse från skyldighet att verkställa
eller vidkännas löneavdrag skall
medgivas.
Utom i fall, som ovan sägs, äger lokal
skattemyndighet förordna, att lö
-
108
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
såsom exempel å sådana skattskyldiga
kan nämnas viss serveringspersonal.
(Utskottets förslag.)
neavdrag icke skall verkställas eller
ske i begränsad omfattning, därest i
46 § 2 mom. tredje stycket sista punkten
och 48 § 2 mom. omförmälda omständigheter
åro för handen.
till 47 §.
överlämnas icke debetsedel avseende
preliminär skatt till arbetsgivaren,
bör denne, såvida det icke är uppenbart,
att anställningen hos honom
är att anse som bisyssla, alltid verkställa
avdrag med tjugufem procent
av lönebeloppet eller, såvitt angår sjöman
inskriven vid sjömanshus, med
tjugu procent. Gör arbetstagaren gällande,
att anställningen är av nyssnämnda
natur, bör arbetsgivaren i
tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren
styrker förhållandet med intyg
från den lokala skattemyndigheten.
till 47 §.
Överlämnas icke debetsedel avseende
preliminär skatt till arbetsgivaren,
bör denne, såvida det icke är uppenbart,
att anställningen hos honom är
att anse som bisyssla, alltid verkställa
avdrag med tjugufem procent av lönebeloppet
eller, såvitt angår sjöman
inskriven vid sjömanshus, med femton
procent. Gör arbetstagaren gällande,
att anställningen är av nyssnämnda
natur, bör arbetsgivaren i tveksamma
fall påfordra, att arbetstagaren styrker
förhållandet med intyg från den
lokala skattemyndigheten.
Har debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren,
har denne att hos den lokala skattemyndigheten i orten, d. v. s. å den plats
där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet,
så att ny debetsedel å kvarstående skatt kan utfärdas och tillställas arbets
-
givaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren
tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle
återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas;
kan så icke ske, har arbetstagaren att själv erlägga nämnda skatt.
till 50 §.
Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel,
har han att göra detta pa sadant sätt och å sådan tid, att hinder icke förorsakas
arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbetalning
till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.
till 53 §.
Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under förra delen av inkomståret
eller ändras senast den 1 november under inkomståret antalet barn därigenom,
att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av
preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet
att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i
nämnda skatt, som av ändringen må betingas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
109
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skattskyldige
upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna
paragraf omförmälda fall. Jämkning må icke ske, utan att den skattskyldige
beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke uppenbarligen är obehövligt.
Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas
stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.
Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning,
är olika i det fall, som avses i 1 mom. under 2), och i de fall, som omförmälas
i samma mom. under 3). I det förstnämnda fallet behöver vederbörande
endast göra sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara
för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I
det sistnämnda fallet har han däremot att styrka, att de berörda omständigheterna
verkligen föreligga.
Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den
preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att överensstämma
med den slutliga skatt (oberäknat fastighetsskatt och förut omnämnda
annuiteter) som kan antagas komma att påföras på grund av taxering,
verkställd under året näst efter inkomståret. Har skattskyldig under
inkomståret, innan beslutet örn jämkning meddelats, erlagt högre preliminär
skatt än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbetald skatt nedsättas
och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som
skall erläggas efter beslutet örn jämkning, skall i motsvarande grad reduceras,
så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp,
som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma — sådana
torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret
— då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp att, trots det den
skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer
under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre
skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket
inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan beräknas
komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig
återbekomma det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan å debitering
av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är
t. ex. om s. k. ömmande omständigheter eller om ett särskilt stort skattebelopp
— kan myndigheten, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt,
medgiva alt det för mycket erlagda beloppet återbetalas till den skattskyldige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 65 och 66 §§ samt 70 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 20 § 2. och 3.,
48 § 1., 53 § 1. och 66 § 1. samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
65 §.
Frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan örn
barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst
före taxeringsåret.
Har under---för taxeringen.
66 §.
Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige
författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret.
För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i
riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande honom
förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun
anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast
föregått taxeringsåret.
För oskift---avlidnes hemortskommun.
För bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 § 2 mom. skall
betraktas såsom svensk ekonomisk förening, gäller såsom hemortskommun
den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företag^ utövades den
1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret.
För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sammanslutning,
som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun,
där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år,
som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller
ombud vid nämnda tid var bosatt.
(Se vidare anvisningarna.)
1 Senaste lydelse ''av 66 § se 1933: 394 samt av 70 § 1 mom. och anvisningarna till 20 § 2,
se 1938: 368.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lil
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
70 §.
7 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som
icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit
här i riket bosatt. För inkomster, vilka enligt föreskrifterna i denna lag beskattas
i hemortskommunen, skall skatt av sådan person utgöras i den kommun
här i riket, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret,
först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat,
stadigvarande vistats.
Vad ovan---svenska medborgare.
Anvisningar
till 20 §.
2. Hemmavarande barn---enligt 51 §.
Frågan örn barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året
"häst före taxeringsåret (se 65 §).
3. Såsom allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt lill
landsting, kommun, församling, skoldistrikt, fattigvårdssamhälle, som avses
i 6 § lag örn fattigvården, tingslag och municipalsamhälle. Såsom allmän
skatt räknas däremot icke skogsaccis, ej heller skogsvårdsavgift.
till 48 §.
1. Vad i denna paragraf stadgas örn person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här
i riket stadigvarande vistats. Jämlikt 65 § bedömes frågan, örn en person
varit gift eller om en gift person levt tillsammans med sin make, efter det
förhållande som rått under större delen av beskattningsåret, och bedömes
frågan, huruvida skattskyldig har barn eller icke, liksom ock frågan om
barns ålder efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Avgörande
för frågan, huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna, är det förhållande,
som rått under större delen av beskattningsåret.
till 53 §.
1. Såsom bosatt---i riket.
Huruvida en person skall bär mantalsskrivas eller ej, är således utan betydelse
för frågan örn hans skattskyldighet för inkomst. Ej heller avgöres
frågan örn omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn
till förhållandena den 1 november näst före det år, som närmast föregått
taxeringsåret, utan avseende fästes vid omständigheterna under hela det år,
som närmast föregått taxeringsåret, och kan i anledning härav en person
komma att beskattas såsom här bosatt för allenast en del av samma år.
112
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till 66 §.
1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68 §,
framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande
vistats här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun
beträffande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom
hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som närmast
föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna i
66 och 70 §§ samt anvisningarna till 53 och 66 §§ skola träda i kraft den
1 januari 1948.
I fråga örn eftertaxering för år 1946 eller tidigare år eller, såvitt angår nyss
angivna bestämmelser, i fråga örn eftertaxering för år 1947 eller tidigare år
skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.
3) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 2 §, 4 §, 6 § 1 morn., 14 §, 20 § och 32 § förordningen
den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
Örn vad---följande undantag:
till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande
skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag
därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
vid beräkning —--beräknade nettointäkten.
4 §•
Från sammanlagda---därtill förslår;
slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig
här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan
kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som — — — kommunalskattelagen sägs.
1 Senaste lydelse av 4 § se 1938:369, av 6 § 1 mom. se 1943:46 samt av 20 § se 1943: 264.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
113
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6 §.
1 mom. Skyldighet att---eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; samt
för inkomst---eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den man avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
samt
för inkomst---ekonomiska föreningar.
14 §.
Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före
taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till inkomst- och förmögenhetsskatt
beräknade beskattningsbara belopp icke uppgår till minst 10 kronor,
den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet.
20 §.
Varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b) och
c) omförmälda grundbeloppen bottenskatt skall ingå i preliminär skatt dels
för nästkommande budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare
hälft; därvid iakttages att procenttalen för nästkommande budgetårs förra
hälft skola vara lika med procenttalen för det löpande budgetårets senare
hälft. Slutlig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter de procenttal
av grundbeloppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året
näst före taxeringsåret.
Vid bestämmandet--- — å livförsäkringsrörelsen.
32 §.
Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad
för samma inkomst eller förmögenhet såväl här i riket som i utländsk
stat, må Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande
kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl
föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om
efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts,
återbekommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen
stadgas.
Denna förordning träder i kraft den
1 januari 1947; dock att bestämmelsen
i 20 § skall träda i kraft den 1 januari
1946. I fråga örn eftertaxering för år
1946 eller tidigare år, skola äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Denna förordning träder i kraft den
1 januari 1947; dock att bestämmelsen
i 20 § skall träda i kraft den 1 januari
1946. 1 fråga örn eftertaxering för år
1946 eller tidigare år samt beträffande
skatt, som påförts eller påföres på
grund av taxering eller eftertaxering
för nämnda år, skola äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Iiihanci till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 65.
H
114
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
4) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni
1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild
skatt å förmögenhet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §■
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas
årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången
av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
under taxeringsåret, överstigit 20 000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten
inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande
barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt
21 år, därest ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som---omförmäld familjestiftelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att i fråga örn
eftertaxering för år 1946 eller tidigare år äldre bestämmelser fortfarande
skola gälla.
5) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28
september 1928 (nr 377) om skogsaccis.
Härigenom förordnas, att 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 om
skogsaccis skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8 §.
Skogsaccis till kommunen skall utgå å det taxerade rotvärdet efter en
skattesats, vilken för etthundra kronor utgör en fjärdedel av det belopp, som
på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren beslutats till
utdebitering inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till närmast
högre femtal ören.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
115
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Skattesatsen fastställes på landet vid den ordinarie kommunalstämma eller,
där kommunalfullmäktige finnas, vid det ordinarie sammanträde med kommunalfullmäktige,
som skall hållas under tiden från och med den 16 mars
till och med den 31 maj taxeringsåret, samt i stad vid det ordinarie sammanträde
med stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, vid den
allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av juni månad samma år.
14 §.
Skogsaccis skall--—- om fattigvården.
Vid beräkning av den skattesats, efter vilken skogsaccisen skall utgå, samt
vid påförande av skogsaccis skall vad i 8 § första stycket samt 12 § stadgas
äga motsvarande tillämpning.
Beträffande skogsaccismedel---och 11 §§.
Skattesatsen för skogsaccis fastställes för församling och skoldistrikt av
kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa vid den ordinarie
kyrkostämma eller det ordinarie sammanträde med kyrkofullmäktige, som
skall hållas före utgången av maj månad taxeringsåret. För särskilt fattigvårdssamhälle
fastställes nämnda skattesats av fattigvårdsstämma eller, där
fattigvårdsfullmäktige finnas, av dessa å tid, som i 8 § andra stycket i fråga
örn kommunalstämma eller kommunalfullmäktige sägs.
16 §.
Sedan skattesatsen för skogsaccis fastställts och dylikt beslut i församling,
skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle delgivits på landet kommunalnämnd
och i stad drätselkammare, skola dessa ofördröjligen underrätta länsstyrelsen
och vederbörande lokala skattemyndighet härom.
Örn debitering och uppbörd av skogsaccis stadgas i uppbördsförordningen.
Till utdebitering beslutad skogsaccis äger kommun, församling, skoldistrikt
och särskilt fattigvårdssamhälle uppbära av statsverket.
Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns, församlings, skoldistrikts
eller särskilt fattigvårdssamhälles fordran hos statsverket, skall länsstyrelsen
under nästföljande år utanordna till kommunalnämnden eller drätselkammaren
med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari, den
15 maj, den 15 augusti och den 15 november.
Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden eller
drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över
kommun, församling, skoldistrikt eller särskilt fattigvårdssamhälle tillkommande
samt till kommunalnämnden eller drätselkammaren utanordnad
skogsaccis. Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av
Kungl. Majit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
I fråga örn skogsaccis, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller
tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.
116
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 4 §, 12 § 1 och 3 morn., 15 §, 18 §, 20 § 1 morn.,
24 § 1 morn., 28 § 3 morn., 37 § 1 morn., 53 § 1 morn., 78 §, 86 § samt
145 § 1, 2 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4 §•
Indelning i---särskild taxeringsnämnd.
Åt distrikten — — — i övrigt.
Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall, utom
vad angår Stockholm, yttrande infordras från drätselkammaren ävensom, i
stad med egen uppbördsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten i
staden.
12 §.
1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.
Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen
mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i
fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till
ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som
är mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; beträffande
Kalmar län skall därjämte iakttagas att den, som av någotdera landstingets
förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma
landstings område.
Vid kommuns---inom densamma.
Vid val---ankommande taxeringsfrågorna.
Till medlemmar — — — nämndens verksamhetsområde.
3 mom. Medlem i —:--svensk medborgare.
Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försalt i konkurstillstånd.
1 Senaste lydelse av 4 §, 12 § 1 och 3 morn., 15 § 2 morn., 28 § 3 morn., 78 §, 8fi § samt
145 § 1, 2 och 4 mom. se 1943: 855, av 15 § 1 morn., 20 § 1 mom. och 24 § 1 mom. se
1932: 279, av 37 § 1 mom. se 1945: samt av 53 § 1 mom. se 1945: 409.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
117
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
15 §.
1 mom. I Stockholm må Överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos
ämbetet att biträda beskattningsnämnderna i första instans på sätt i 108 §
sägs. För samma ändamål må i annan stad drätselkammaren, såvitt angår
stad nied egen uppbördsförvaltning efter hörande av den lokala skattemyndigheten,
samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där
kommunalfullmäktige finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnderna
i första instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill
godkännas av länsstyrelsen. Sådant godkännande må lämnas för högst tre
år i sänder. Lämnat godkännande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.
2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita skrivbiträde,
som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet
av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd
i stad med egen uppbördsförvaltning, skall erforderligt biträde lämnas
i Stockholm av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande
av Överståthållarämbetet, och i annan stad av den lokala skattemyndigheten.
I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande lokala
skattemyndighet i den utsträckning Kungl. Majit föreskriver.
18 §.
Till ledning vid allmän fastighetstaxering skola vidare följande handlingar
utan anmaning avlämnas:
a) av lokal skattemyndighet:
de till —- — — avlämnas; samt
b) av hypoteksinrättning:
uppgift å---skall avlämnas.
20 §.
1 mom. Allmän fastighetsdeklaration samt uppgift enligt 18 § skola avlämnas
senast den 15 september året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, och ingivas,
när fråga är örn deklaration,
beträffande fastighet å landet: till ordföranden i beredningsnämnden för
det beredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen
i det län, där fastigheten är belägen;
beträffande fastighet i Stockholm: till Överståthållarämbetet; och
beträffande fastighet i annan stad: till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det distrikt, den lokala skattemyndigheten eller, där staden
icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren
i den stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen; samt,
när fråga är örn uppgift enligt 18 §,
beträffande fastighet---är belägen.
118
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
24 §.
1 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som jämlikt 22 § 1 mom. skall
avgivas utan anmaning, skall avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret
och ingivas antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden för
det distrikt, där fastigheten är belägen, eller, beträffande fastighet i Stockholm,
till Överståthållarämbetet och, beträffande fastighet utom Stockholm,
till länsstyrelsen i det län, den lokala skattemyndigheten eller, där staden
icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren
i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där fastigheten är belägen.
28 §.
3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse
och som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där
han var mantalsskriven för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava
varit mantalsskriven, är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration
till ledning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt
i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till
kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till
sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,
skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig
till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom —---särskild kommun.
37 §.
/ m o m. Självdeklaration, som avgives
utan anmaning, så ock uppgift
enligt 33 eller 34 § skall avlämnas
antingen direkt till ordföranden i
den taxeringsnämnd, som har alt verkställa
taxering, för vilken deklarationen
eller uppgiften är avsedd att tjäna
till ledning, eller, om taxeringen
skall äga rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet
och eljest till länsstyrelsen
i det län, den lokala skattemyndigheten
eller, där staden icke
har egen uppbördsförvaltning, magistraten
eller kommunalborgmästaren i
den stad eller landsfiskalen i det
landsfiskalsdistrikt, där taxeringen
skall äga rum.
37 §.
1 m o lii. Självdeklaration, som avgives
utan anmaning, så ock uppgift
enligt 33 eller 34 § skall avlämnas
antingen direkt till ordföranden i
den taxeringsnämnd, som har att verkställa
taxering, för vilken deklarationen
eller uppgiften är avsedd att tjäna
till ledning, eller, om taxeringen
skall äga rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet
och eljest till länsstyrelsen
i det län, den lokala skattemyndigheten
eller, där staden icke
har egen uppbördsförvaltning, magistraten
eller kommunalborgmästaren i
den stad eller landsfiskalen i det
landsfiskalsdistrikt, där taxeringen
skall äga rum. I fall, som avses i 33 §
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
119
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sista stycket, skola dock uppgifterna
jämte därtill hörande sammandrag
städse avlämnas till myndighet, hos
vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration
må avlämnas.
Motsvarande gäller — — — äga Vad i---äga rum.
rum.
Uppgifter enligt---uppgifter avser.
53 §.
1 mom. Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm
hos Överståthållarämbetet, i övriga städer hos den lokala skattemyndigheten
eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning, hos magistraten
eller kommunalborgmästaren och å landet hos ordförande i kommunalnämnd
samt därjämte, då fråga är om allmän fastighetstaxering, hos ordförande i
beredningsnämnd och, då fråga är om årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd.
Vad nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering skall
gälla även i fråga om blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2 mom.
samt 41 och 42 §§; och skola blanketter lill uppgifter enligt 42 § kostnadsfritt
tillhandahållas jämväl hos den, som utbetalar utdelning eller ränta, som där
avses.
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande —--vinnande behövligt.
Det åligger---kunna lämnas.
På begäran av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet skall ordförande i
taxeringsnämnd vidare lämna länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten
de upplysningar, som vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen
må erfordras och som av ordföranden kunna lämnas.
86 §.
För varje---i 77 § 4 mom.
Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhetslängd.
Särskilda längder skola förås för varje fögderi samt för varje stad med
egen uppbördsförvaltning.
De beslutade — — — skattskyldiges namn.
I inkomstlängden---här ovan.
I förmögenhetslängden —--beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter — — — Kungl. Majit.
Taxeringslängderna underskrivas----och ledamöter.
145 §.
1 mom. Av statsmedel — — — städernas tjänstemän; samt
4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom.
här nedan.
120
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl. Maj:t
inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyssnämnda
taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt
bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill berättigade, och skola därvid
angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.
Motsvarande yttrande--— under taxeringsåret.
Yttrande enligt---taxeringsnämndernas beslut.
i mom. Efter prövning---kommun utanordnas.
Därvid må vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt
ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna samt åt de av
länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna ävensom
för det i samband med allmän fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. av
städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas till kommuner
utgöra sammanlagt högst ett belopp motsvarande två hundradels procent
av taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i riket, sådant detta värde beräknats
enligt fastighetstaxeringsnämndernas beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt åt taxeringskonsulenterna
ävensom för det i samband med den årliga taxeringen jämlikt 15 § 2
mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas till
kommuner må sammanlagt utgöra högst, ett belopp motsvarande tre procent
av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt
taxeringsnämndernas beslut.
Vid fördelningen---av länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna
i 4 §, 15 § 2 morn., 78 § samt 145 § 1, 2 och 4 mom. skola träda i kraft
den 1 juli 1946 samt bestämmelserna i 28 § 3 mom. den 1 januari 1948.
I fråga om ersättning för biträde, som jämlikt 107 § i samband med taxeringsförrättningarna
lämnats av häradsskrivare före den 1 juli 1946, skola
bestämmelserna i 145 § 1, 2 och 4 mom. i sin äldre lydelse alltjämt äga
tillämpning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65
121
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7) för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj
1923 (nr 116) angående skatt för hundar.
Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 17 maj 1923 angående
skatt för hundar skall erhålla följande ändrade lydelse.
11 §•
Hundskatt, som efter vederbörlig anmälan enligt 5 § eller domstols lagakraftägande
utslag är förfallen till betalning, må utmätas lika med skatt
varom i uppbördsförordningen sägs.
Kommunen äger---påföljden, dödas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.
8) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
förordning
örn utdebitering av tingshusmedel.
Härigenom förordnas som följer.
1 §-
Tingshusbyggnadsskyldige skola senast den 31 oktober fastställa utgiftsoch
inkomststat för det nästföljande året, upptagande, å ena sidan, de särskilda
utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att påräkna,
samt det belopp, vilket skall hos tingslagets skattskyldiga invånare utdebiteras.
2 §•
Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering
för ett år, skola utgöras dels tingshusmedel, som ingå i preliminär skatt
för inkomst under detta år, dels ock tingshusmedel, som ingå i den slutliga
skatt som påföres på grund av nästföljande års taxering.
3 §. 3 §.
Sedan utgifts- och inkomststaten Sedan utgifts- och inkomststaten
fastställts, skola länsstyrelsen och ve- fastställts, skola länsstyrelsen och vederbörande
lokala skattemyndighet derbörande lokala skattemyndighet
ofördröjligen underrättas örn det be- ofördröjligen underrättas örn det be
-
122
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
lopp, varmed tingshusmedel skola utgöras.
Samtidigt skall länsstyrelsen
underrättas örn det antal skattekronor
och skatteören, som lagts till grund för
bestämmandet av utdebiteringens storlek.
lopp för skattekrona och skatteöre,
varmed tingshusmedel för nästkommande
år skola utgöras. Samtidigt
skall länsstyrelsen underrättas om det
belopp, som för nämnda dr beslutats
till utdebitering.
4 §.
Om debitering och uppbörd av tingshusmedel stadgas i uppbördsförordningen.
5 §. 5 §.
Till utdebitering beslutade medel Tingshusbyggnadsskyldige äga av
äga tingshusbyggnadsskyldige uppbä- statsverket uppbära de tingshusmedel,
ra av statsverket. som debiteras enligt i kommunalskat
telagen
angivna grunder.
I avräkning å de tingshusmedel,
som debiteras på grundval av taxering
under visst år, äga tingshusbyggnadsskyldige
av statsverket såsom förskott
erhålla det belopp, som beslutats till
utdebitering för närmast föregående
år.
Belopp, som vid utgången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges fordran
hos statsverket, skall länsstyrelsen under nästföljande år utanordna till tingshusbyggnadsskyldige
med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari,
den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november.
6 §•
Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till tingshusbyggnadsskyldige
överlämna för nästföregående år uppräUad redovisning över tingshusbyggnadsskyldige
tillkommande och till dem utanordnade tingshusmedel.
Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1933 om debitering
och uppbörd av tingshusmedel.
I samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas:
1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om tingshusr.iedel,
som påförts eller påföras på grund av 1946 eller tidigare års taxering och
som icke utgöras av skatt för fastighet för år 1946.
2) Tingshusmedel för fastighet för åren 1946 och 1947 skola för skattekrona
och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för
år 1947 respektive år 1948.
3) Tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller
stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder skola, i den mån de inflyta,
tillfalla statsverket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
123
(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9) för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december
1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda kommuner.
Härigenom förordnas, att 2 §, 3 §, 4 § 1 mom. och 5 § förordningen den
16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi
ves.
2 §•
1 mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras:
a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande kommun,
församling och skoldistrikt samt landsting under det löpande året beslutat
till utdebitering, skola tillhopa hava föranlett så högt skattetryck, att
detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger tio kronor för skattekrona, varjämte
det skattetryck, som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av de under
det löpande och de två nästföregående åren beslutade utdebiteringar,
skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga tio kronor för skattekrona;
samt
b) att de utgifter för kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och
barnavårdsväsen, för vilkas bestridande utdebitering beslutats under det löpande
året, skola motsvara ett skattetryck av mer än fem kronor 50 öre för
skattekrona.
2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommunområde,
ändock att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser, kunna
erhålla understöd, därest för kommunområdets vidkommande ett varaktigt
synnerligen högt skattetryck föranletts därav, att den beskattningsbara inkomsten
är väsentligt lägre än i andra liknande kommunområden, eller därav,
att de allmänna ekonomiska förhållandena i kommunområdet undergått en
avsevärd försämring.
3 §.
Vid beräkning — — — iakttagas följande:
a) Kommunalskatten upptages till det belopp, som utdebiterats för skattekrona,
med de jämkningar, som kunna föranledas av föreskrifterna under
b) och c) bär nedan, medan landstingsskatten upptages till det för skattekrona
utdebiterade beloppet.
b) Har vederbörande kommun, församling eller skoldistrikt icke eller endast
delvis begagnat dem tillkommande rätt att såsom tillskott till täckande av ut
-
124
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gifter använda skogsaccismedel eller hava för sådant ändamål icke använts
därför eljest tillgängliga inkomster, skall endast den utdebitering tagas i beräkning,
som skulle erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik
användning.
c) Ingår bland kommunens, församlingens eller skoldistriktets utgifter ränta
eller amortering å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds-,
barnavårds- eller sundhetsväsen, skall allenast den utdebitering beräknas,
som skulle hava erfordrats, därest räntan eller amorteringen icke medräknats
vid utdebiteringens bestämmande.
4 §.
1 mom. Understöd, som i 2 § 1 mom. avses, må icke i något fall utgå
med högre belopp än som erfordras för att skattetrycket må kunna, till den
del det föranletts av de under det löpande året beslutade utgifter för kommunområdets
kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, nedbringas
så mycket, att skattetrycket för angivna ändamål, beräknat för skattekrona,
kommer att utgöra det i 2 § 1 mom. b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.
Med iakttagande av vad nu stadgats skall angående tilldelning av understöd,
som nu avses, gälla följande:
a) understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här nedan annat
föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket, beräknat
för skattekrona, må kunna lättas med
30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,
40 » » » » » » 12 »»14 » ,
50 » » » » » » 14 kronor;
b) kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats därav, att
fastigheterna inom kommunområdet taxerats förhållandevis lägre än vad i allmänhet
i sådant hänseende gäller, eller att vederbörande kommun, församling
eller skoldistrikt under det löpande året eller något av de två nästföregående
åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit
av trängande behov påkallade, eller beslutat utdebitering för täckande av utgifter,
vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel
eller eljest annorledes än med utdebiterade medel,
eller finner---a) sägs.
5 §.
Det åligger kommun, församling eller skoldistrikt, som ämnar ansöka örn
understöd enligt denna förordning, att vid upprättande av utgifts- och inkomststat
för kalenderåret näst efter det löpande upptaga beräknat sådant
understöd bland inkomsterna. I enlighet härmed skall utdebiteringen av skatt
bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget
är erforderligt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 men skall icke tillämpas
beträffande understöd, som utgår under år 1946.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
125
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
10) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 16 oktober 1SC8 (nr 110 s. 1) angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska
kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning.
Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes
prästerskap och betjäning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Vid debitering av i slutlig eller tillkommande skatt ingående avgifter till
svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas
beslut eller eljest utdebiteras, skall iakttagas, att för den till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara inkomsten dylika avgifter skola med
endast hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras medlemmar av
sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare,
vilken äger rätt till offentlig religionsutövning. Vad sålunda är stadgat
skall dock gälla endast såvida de främmande trosbekännarna före den 1
januari det år, då debitering av de i slutlig skatt ingående åVgifterna verkställes,
i laga ordning övergått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande
tillhöra den främmande församlingen.
I ändamål att dylik lindring må tillgodokomma omförmälda främmande
trosbekännare skall intyg om deras namn och bostad ävensom därom, att de
under tiden från och med den 1 januari tillhört och fortfarande tillhöra den
främmande församlingen, av denna församlings föreståndare utfärdas och
före den 1 juli tillställas vederbörande pastorsämbete, som har att ofördröjligen
översända intyget, behörigen granskat, till den som verkställer debiteringen.
Äro avgifterna---äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
B) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1: 437 av herrar Carl Eric Ericsson och Robert Berg
samt II: 674 av herr Lindberg m. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1:442 av herr Wehtje m. fl. och 11:678 av herr
Senaste lydelse se 1928: 398.
126
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Wiberg m. fl. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville snarast möjligt verkställa utredning och för riksdagen
framlägga förslag till ändrade regler angående beskattning
och utskyldsbetalning för sjömän;
C) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville taga frågan örn en komplettering av
de vid förslaget till uppbördsförordning fogade övergångsbestämmelserna
under övervägande samt, om så befinnes påkallat,
vid 1946 års riksdag framlägga förslag i ämnet;
samt
D) alt följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna 1:441 av herrar Gunnar Andersson
och Garlström samt 11:677 av herr Larsson i Karlstad
m. fl.,
de likalydande motionerna I: 440 av herrar Johan Bernhard
Johansson och Carl Eric Ericsson samt lii 681 av herr
Janson i Frändesta m. fl.,
motionen lii 679 av herr Hansson i Skediga, ävensom
motionen 11:680 av herr Adolfsson m. fl. i under A) 1)
härovan ej angiven del,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 december 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Frans Ericson, Velander, Björnsson, Näsgård och Wehtje, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i
Gävle, Orgdrd, Falk, Karlsson i Grängesberg, Olson i Göteborg, Vigelsbo och Kristensson.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
127
Reservationer:
I) av herrar Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg,
vilka
A) dels ansett, att utskottets motivering under rubriken »Utskottets yttrande»
å s. 14 (rad 6 uppifrån—rad 5 nedifrån) i betänkandet bort erhålla
denna lydelse:
»Bevillningsutskottet har vid åtskilliga tidigare tillfällen framhållit de olägenheter
för både den enskilde och det allmänna, som vårt nuvarande uppbördsförfarande
innebär därigenom, att skatten för viss inkomst erlägges
först längre tid efter det att inkomsten intjänats. Därvid har samtidigt betonats
behovet av en bättre ordning på uppbördsväsendets område. I betänkande
i anledning av motioner till 1940 års riksdag hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t ville snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare
inbetalning av skatter till stat och kommun skulle kunna äga rum. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Den utredning, som i anledning
härav igångsattes, föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.
Det i nu föreliggande proposition framlagda förslaget synes anvisa en
framkomlig väg för en reform av vårt uppbördsväsende. Under inkomståret
torde i form av preliminär skatt komma att erläggas i huvudsak de skatter,
som belöpa på den under samma år uppburna inkomsten. De sålunda preliminärt
erlagda skatterna skola avräknas mot den slutliga skatt, som påföres
efter verkställd taxering. En dylik avräkning torde — med den utformning,
som våra beskattningsregler erhållit — icke kunna undvaras; någon ändring
i dessa finner utskottet icke böra ifrågakomma.
Såsom departementschefen framhållit äro åtskilliga svårigheter förknippade
med uttagandet av en preliminär skatt, som skall så nära som möjligt
ansluta sig till den slutliga skatten. Härtill kommer, att det nya uppbördssystemet
erfordrar en mycket betydande förstärkning av den nuvarande uppbördsorganisationen.
Utskottet vågar emellertid hysa den förhoppningen, att
de fördelar, som det föreslagna uppbördsförfarandet innebär för de skattskyldiga
och det allmänna, skola komma alt överväga de olägenheter och
kostnader, vilka föranledas därav. Utskottet anser sig fördenskull kunna i
huvudsak godtaga vad som i propositionen föreslagits.
På åtskilliga, icke oväsentliga punkter har emellertid utskottet funnit sig
böra föreslå ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har dock på grund
av den knappa tid, som stått lill buds för behandling av förevarande synnerligen
omfatlande författningskomplex, icke kunnat underkasta detsamma
en så ingående granskning, som varit önskvärd. Enligt utskottets förmenande
kan därför tvekan råda, huruvida icke vissa i och för sig svårlösta frågor,
beträffande vilka utskottet icke framlägger ändringsförslag, skulle kunna
givas en bättre lösning.
128
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
En reform av den omfattning, varom här är fråga, medför långt gående
verkningar icke blott å beskattningsområdet utan även i åtskilliga andra betydelsefulla
avseenden, icke minst med avseende å arbetsmarknaden och för
kommunerna, och den kräver en utomordentligt vidlyftig organisation. Det
hade därför varit önskvärt, att ett tillräckligt rådrum för reformens förberedande
hade förefunnits. För att tillgodose det i och för sig välgrundade
önskemålet att det nya uppbördsförfarandet skulle kunna träda i tillämpning
redan den 1 januari 1947 har emellertid frågans behandling på grundval av
uppbördsberedningens betänkande hos såväl Kungl. Majit som riksdagen
måst forceras på ett sätt, som är ägnat att väcka betänkligheter. Det måste
befaras, att tillämpningen av åtskilliga i författningskomplexet ingående bestämmelser
komma att bereda betydande svårigheter och att det nya uppbördssystemet
skall befinnas behäftat med avsevärda brister. Beträffande
vissa bestämmelser, avsedda att träda i tillämpning vid en senare tidpunkt
än den 1 januari 1947, är det måhända möjligt att efter en förnyad översyn
framlägga förslag till ändringar därav i god tid före bestämmelsernas avsedda
trädande i tillämpning. I andra fall åter torde förefintliga brister icke
kunna konstateras och förslag till deras avhjälpande icke kunna framläggas,
förrän närmare erfarenhet vunnits om systemets praktiska tillämpning.
På sätt reservanten inom uppbördsberedningen anfört, torde det, med bibehållande
av nuvarande beskattningsregler, icke vara möjligt att, innan den
för ändamålet erforderliga organisationen blivit prövad, genomföra ett uppbördssystem,
som låter anpassa sig efter de i hög grad skiftande anställningsoch
inkomstförhållandena. Systemet måste sålunda successivt förbättras och
kompletteras.
Utskottet förutsätter, att den centrala nämnd, som utskottet senare i betänkandet
föreslår skola inrättas, kommer att fungera såsom ett därför väl
lämpat organ. Den härigenom skapade möjligheten till en allsidig översyn
av författningskomplexet, kontroll av systemets tillämpning samt förbättring
och komplettering därav är i icke oväsentlig grad ägnad att minska utskottets
betänkligheter mot att tillstyrka bifall till det i propositionen framlagda
förslaget med däri av utskottet föreslagna ändringar.
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen berörda
frågorna, i den mån anledning förefinnes till särskilda uttalanden från
utskottets sida.»
B) dels ock beträffande uppbördsförordningens övergångsbestämmelser anfört:
»Utformningen
av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen är
utan tvivel förenad med svårigheter. Problemet har lösts efter helt olika linjer
i uppbördsberedningens betänkande och i den föreliggande propositionen.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att vid sjunkande inkomst de
skatter, som skola uttagas fr. o. m. ingången av år 1947 omedelbart anpassas
till den lägre inkomsten, medan enligt uppbördsberedningens förslag detta,
med vissa begränsade undantag, icke skulle komma att ske förrän fr. o. m.
129
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
ingången av år 1949. Genom det förra förslaget vinnes den fördelen, att i
och med reformens genomförande skattetabeller beträffande det stora flertalet
löntagare komma till användning, vilket icke gärna kunnat ifrågakomma,
därest övergångsbestämmelserna utformats efter uppbördsbeiedningens
linjer. Skatteuttagen åren 1947 och 1948 skulle nämligen då regelmässigt lia
kommit att ske med belopp minst motsvarande de pä grundval av inkomsten
år 1945 respektive år 1946 belöpande beloppen.
Till förhindrande av att skattskyldig skall kunna bereda sig obehörig
skattevinst i samband med övergången till det nya uppbördssystemet har i
propositionen föreslagits, att särskild beskattning skall äga nini, da pa
grund av åtgärder från den skattskyldiges sida en ökning av den för år 1945
eller år 1946 redovisade vinsten åstadkommits. 1 likhet med departementschefen
anse vi, att en dylik spärregel, avsedd att träda i funktion i sådana
fall, då särskilda åtgärder i skattelindrande syfte av den skattskyldige vidtagits,
är erforderlig. Den särskilda beskattningen och därmed förenat betungande
taxeringsarbete begränsas ock härigenom till de fall, då en sådan
beskattning kan anses av sakliga grunder motiverad. Utskottet ifrågasätter
emellertid, huruvida icke en särskild beskattning under vissa antydda förutsättningar
bör ifrågakomma, även om åtgärder i skattelindrande syfte icke
av den skattskyldige vidtagits. Detta skulle innebära, att spärregeln utvidgades
till att avse jämväl sådana fall, då något bärande skäl för dess tilllämpning
icke föreligger, och beskattningen under övergångstiden skulle därmed
för ifrågavarande skattskyldiga närma sig den, som förutsatts enligt de
av uppbördsberedningen föreslagna linjerna. Att anordna övergången för
vissa skattskyldiga enligt väsentligt andra grunder än för övriga skattskyldiga
måste ock framstå såsom föga rimligt.
På grund av vad sålunda anförts och då spörsmålet om i vilken utsträckning
bestämmelser kunna anses påkallade till förhindrande av att skattskyldig
genom särskilda åtgärder söker bereda sig obefogad skattevinst måste
förutsättas hava av Kungl. Majit ingående övervägts i samband med propositionens
utarbetande och framläggande för riksdagen, kunna vi icke biträda
utskottets förslag om förnyat övervägande av bestämmelser nied sådant syfte.
Vi nödgas alltså yrka, att utskottets hemställan under punkt C) i betänkandet
icke måtte av riksdagen bifallas.»; II)
II) av herrar Björnsson, Näsgård, Hammarlund, Orgård, Falk och Vigels
bo, som ansett att utskottets yttrande i fråga örn redovisning av kommun
eller annan kommunal samfällighet tillkommande utskglder bort ha följande
lydelse:
»Propositionen har---------- (= utskottet s. 18 rad .‘5 uppifrån—s. 19 råd 9
nedifrån)---motsvarande inkomstår.
Även örn under vissa perioder av ekonomisk depression skatteunderlaget
skulle sjunka, torde det dock icke kunna bestridas att vid bifall till propositionen
staten i det långa loppet kommer att göra en viss vinst av kommunala
skattemedel. Ehuru denna vinst reduceras därigenom, att .slaten gör ränte
B
i hany till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 6 5.
9
130
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
förlust genom att förskottera kommunen tillkommande skattemedel och genom
att staten utan ersättning svarar för uppkommande restantier beträffande
kommunala utskylder samt dessutom på landet och i fögderistad genom
sina organ utan koslnad för kommunen ombesörjer debitering och
uppbörd av nämnda utskylder, kan det göras gällande, all efterreglering bör
ske, så att kommunernas skatteintäkter komma att beräknas på grundval av
förhållandena under inkomståret, antingen skatteunderlaget befinner sig i
stigande eller sjunkande.
Så länge den ekonomiska utvecklingen fortskrider i gynnsam riktning,
komma kommunerna att genom efterregleringen tillföras vissa, ibland betydande
belopp årligen. Skulle däremot en ekonomisk depression av någon
längre varaktighet inträffa, kunna kommuner med jämförelsevis ringa ekonomisk
bärkraft komma i ett svårt läge, då de bli nödsakade att år efter år
till staten återbetala för högt beräknade skattebelopp. Särskilt kan detta
väntas bli fallet i mindre kommuner på landsbygden med ett ringa antal
skattekronor. Tillgänglig statistik ger visserligen vid handen, att skatteunderlaget
under de sist förflutna tio åren stigit i ungefärligen samma proportion
i landskommunerna som i städerna, men huruvida denna stegring
är enhetlig för olika kategorier av landskommuner synes vara ovisst och
torde böra göras till föremål för närmare undersökning. I fall det skulle visa
sig, att en kontinuerlig minskning av skatteunderlaget skulle vara att vänta
i något större antal kommuner, borde också verkningarna av ovannämnda
efterreglering i fråga om skatterna undersökas. Vidare synes, därest efterreglering
skall ske, böra prövas huruvida icke vid denna efterreglering hänsyn
även borde tagas till statens kostnader för uppbördsförfarandet samt till
uppkomna restantier.
Då frågan om redovisning av dessa utskylder icke behöver avgöras i samband
med det föreliggande förslaget i övrigt anser utskottet, med hänvisning
till det anförda, att frågan om redovisning av kommun tillkommande skattemedel
bör göras till föremål för ny utredning och därför uppskjutas till nästa
års riksdag.»; samt
lil) av herr Björnsson, som beträffande övergångsbestämmelserna anfört
följande:
»Enligt övergångsbestämmelserna i förslaget till ny uppbördsförordning
skola med viss begränsning statliga och allmänna kommunalskatter för inkomster
som taxeras år 1946 eller 1947 efterskänkas i den mån de förfalla
till betalning år 1947 eller senare.
Mot utformningen av de regler, som uppställts, kunna såväl principiella
som tekniska invändningar göras. I huvudsak skall skattebefrielse icke gälla
för inkomst, som direkt eller indirekt tillförts skattskyldig genom överflyttning
av tidigare obeskattade vinstmedel till något av åren 1945 eller 1946
(eller motsvarande räkenskapsår).
Flertalet skattskyldiga, däribland de flesta löntagare, sakna möjlighet att
genom dylik inkomstöverflyttning skaffa sig skattelindring. Det torde där
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
13]
för vara omöjligt att ernå likställighet mellan olika grupper av skattskyldiga,
om man icke till grund för befrielsen rent principiellt fastslår att
skattebefrielse endast skall gälla för inkomst eller vinst, som uppkommit
genom normal förvärvsverksamhet under åren 1945 eller 1946, medan däremot
all inkomst, som direkt eller indirekt härleder sig från inkomstöverflyttning
från annat år, skall undantagas. Härvid är det uppenbarligen rent
fiskalisk sett likgiltigt huruvida sådan inkomstöverflyttning gjorts i syfte
att ge skattskyldig obehörig skattelindring eller ej. I många fall kunna säkerligen
legitima skäl för sådan inkomstöverflyttning föreligga. Så har exempelvis
utskottet i sitt skrivelsetörslag framhållit, att många näringsidkare
kunna bliva tvungna att i samband med lagerminskning realisera dolda reserver
uppkomna genom nedskrivning av lagervärden med hjälp av obeskattade
vinster, som gjorts under tidigare verksamhetsår.
I en massa fall torde det vara praktiskt omöjligt att fastslå huruvida en
dylik inkomstöverflyttning helt eller delvis är att anse som otillbörlig. Med
hänsyn härtill synes det mig principiellt oriktigt att i beskattningsavseende
söka draga en gräns mellan legitima och otillbörliga inkomstöverflyttningar.
Tillämpar man den här ovan angivna grundprincipen, synes det ej heller
riktigt att göra skattebefrielsen beroende av huruvida den skattskyldiges inkomstbelopp
under något av åren 1945 eller 1946 är större än under de föregående
eller de 2 närmast följande åren. Inkomsten från en skattskyldigs
normala förvärvsverksamhet kan nämligen på grund av olika omständigheter
t. ex. ändrade konjunkturer, upptagande av nya verksamhetsgrenar
eller nedläggande av äldre sådana växla med så stora belopp från det ena
året till det andra att de i övergångsbestämmelserna föreslagna spärreglerna
bliva ineffektiva.
Slutligen är det från samma utgångspunkt icke tillfredställande att såsom
föreslås medge skattebefrielse för inkomstöverflyttning, som skett genom
nedskrivning av andra tillgångar än lager. Varje framtagande av dold reserv
bör föranleda skatteplikt för däremot svarande inkomst.
Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa, att riksdagen måtte
besluta att övergångsbestämmelserna i vad de avse punkt 3) första, andra
och tredje styckena skola erhålla följande lydelse:
’Har skattskyldig eller juridisk person, i vilken den skattskyldige är delägare,
under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1946 eller
år 1947, genom uppskrivning av värde å lager, osäkra fordringar eller andra
tillgångar eller genom underlåtenhet att företaga normala avskrivningar eller
genom annan därmed jämförlig åtgärd föranlett, att inkomst blivit högre
än vad eljest skulle hava blivit fallet, skall den under 1) stadgade skattebefrielsen
icke gälla för den del av skatterna, som belöper å inkomstbelopp,
varmed inkomsten därigenom blivit förhöjd. Vad här stadgats skall äga
motsvarande tillämpning i fråga örn inkomst, som uppkommit därigenom
att dold reserv upplösts på grund av lagerminskning eller annan därmed
jämförlig omständighet.
Å nämnda inkomstbelopp skall därvid anses belöpa så stor del av skaf
-
132
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
terna, som motsvarar skillnaden mellan, å ena sidan, de å den beskattningsbara
inkomsten eller det beskattningsbara beloppet i dess helhet belöpande
skatterna och, å andra sidan, de skatter som skulle hava utgått, därest ifrågavarande
belopp icke ingått i inkomsten.
Skatt, som i första eller andra styckena avses, skall för inkomst, varför
taxering verkställes år 1946, reduceras med hälften av i nämnda skatt ingående
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt sådana landstingsmedel
och tingshusmedel som belöpa å inkomst’»
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
133
Bilaga A.
Tabell,
utvisande dels huru stora belopp, som skattebetalarna i Stockholm årligen
hade fått erlägga till statsverket under tidsperioden 1925—1944, därest uppbördsberedningens
förslag till omläggning av uppbördsförfarandet tillämpats,
dels vad staden nied nuvarande uppbördsförfarande under samma tidsperiod
fått vidkännas i avkortning av debiterad skatt.
In-
komst
år
Taxe-
ring
år
Stat
för år
Antal
miljo-
ner
skatte-
kronor
Skattesats
(utom
kommunal
progressiv- skatt)
enl. stat
Korri-
gerad
skatte-
sats1
Debiterat
belopp å
6,6649
(medeltal av
korrigerade
skattesatsen
1925—1946)
milj. kr.
Till
stats- verket
milj. kr.
Från
stats- verket
milj. kr.
Avkor
verkliga
siffror
milj.
kronor
t ning
% av
debite- rad
skatt
1923
1924
1925
8-42
5-20
5-40
56-11
5"40
3-1
6-844
1924
1925
1926
8-73
5-90
6-10
58-18
6-66
3-9
7-213
1925
1926
1927
9-23
5-65
5-80
61-51
6-47
3-7
6-811
1926
1927
1928
9-73
560
5-80
64-84
11-60
3-3
5-868
1927
1928
1929
10-20
5-50
5-80
67-98
1459
3-2
5-404
1928
1929
1930
11-47
5''25
5-45
76*44
9-87
3-4
5-452
1929
1930
1931
12-39
5-15
535
82-57
4-60
4-1
6109
1930
1931
1932
12-95
5-70
5-75
86-31
16-07
6-1
8-102
1931
1932
1933
11-70
8-15
7-65
77-97
12-73
8-3
9-301
1932
1933
1934
10-54
8-10
7-40
70-24
1-86
5-8
7-430
1933
1934
1935
9-79
6-95
6-75
65-24
11-33
3-1
4-701
1934
1935
1936
1026
6*55
6-60
68-38
13-26
2-9
4-205
1935
1936
1937
11-49
6-35
6-45
76-57
12-07
2-5
3-302
1936
1937
1938
12-25
6-35
6*65
81-64
12.13
2-6
3-108
1937
1938
1939
13-30
6-35
6-65
88-64
10-53
3-3
3-708
1938
1939
1940
14-07
7-30
7-—
93-77
5-60
''
4-9
4-901
1939
1940
1941
14-88
8-60
7-85
99-17
7-93
7-0
6-007
1940
1941
1942
14-91
8-95
8-10
99-37
22-99
7-0
25"785
1941
1942
1943
16-07
8-20
7-55
107-10
27-59
7-0
25*785
1942
1943
1944
18-36
7-65
7-05
122-36
19-73
7-5
25-785
1943
1944
1945
20-21
7-15
6-75
134-69
1944
1945
1946
2132
7-15
6*75
142-09
197-75
161
35-26
ä-49
92-7
Vid uppbördsreformens genomförande 1 januari 1947 skulle under förutsättning
av en stegring av antalet skattekronor med 1 milj. kronor och en
utdebitering av 8 kr. per skattekrona staten tillföras årligen 16 milj. kronor 1 2
enligt
följande:
1945
1946
1947
322-32
ä S kr.
178-56
1946
1947
1948
8 23-32
186-66
1947
1948
1949
824-32
194-56
1948
1949
1950
325-32
202-56
16-oo
16-00
1 Den under åren 1925—1939 utgående kommunala progressivskatten samt under åren 1940—
1943 staden tillkommande ersättning för nastad sådan skatt har här fördelats på den beskattningsbara
inkomsten. Hänsyn har jämväl tagits därtill att staden enligt uppbördsberedningens
förslag till omläggning av uppbördsförfarandet tillförsäkras hela det belopp för skattekronor och
-öre, som bestämts till utdebitering för ett år.
2 Genomsnittligt tal för åren 1925—1941. — 9 Sannolika siffror.
134
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Bilaga B.
Tabell,
utvisande dels huru stora belopp, som skattebetalarna i Huskvarna årligen
skulle fått erlägga till staten på grundval av en kommunal utdebitering å
8 kronor 50 öre per skattekrona, därest det föreslagna uppbördsförfarandet
tillämpats från år 1925, dels ock motsvarande belopp, därest nämnda förfarande
skulle tillämpas från år 1947.
Inkomst
år
Taxering
år
Stat för
år
Antal
skattekronor
Debiterat
belopp å 8: 50
Till staten
Från staten
1923
1924
1925
53 220
452 370
1924
1925
1926
61 515
—
522 877
—
1925
1926
1927
63 285
—
537 922
—
85 552
—
1926
1927
1928
66 187
—
562 589
—
39 712
—
1927
1928
1929
67 258
—
571 693
—
33 771
—
1928
1929
1930
71471
—
607503
—
44 914
—
1929
1930
1931
73160
—
621860
—
50167
—
1930
1931
1932
70 945
—
603 032
—
4 471:-
1931
1932
1933
61607
—
523 659
—
98 201: —
1932
1933
1934
56 428
—
479 638
—
123 394: —
1933
1934
1935
61883
—
526 005
—
2 346
—
1934
1935
1936
74174
—
630 479
—
150 841
—
1935
1936
1937
92 942
—
790 007
—
264 002
—
1936
1937
1938
97193
—
826 140
—
195 661
—
1937
1938
1939
107 519
—
913 911
—
123 904
—
1938
1939
1940
103 375
—
878 687
—
52 547
—
1939
1940
1941
110 849
—
942 216
—
28 305
—
1940
1941
1942
123 642
—
1 050 957
—
172 270
—
1941
1942
1943
150 522
—
1 279 437
—
337 221
—
1942
1943
1944
175 358
—
1 490 543
—
439 586
—
1943
1944
1945
196 763
—
1 672 485
—
393 048
—
1944
1945
1946
222 580
—
1 891 930
—
401 387
—
Kronor
2 815 234
—
226 066: —
1945
1946
1947
‘150 000
—
1 275 000
—
397 485: —
1946
1947
1948
‘220 000
—
1870 000
—
21 930: -
1947
1948
1949
‘225 000
—
1912 500
—
637 500: —
Kronor
3 452 734
—
645 481: —
Vid uppbördsreformens genomförande 1/i 1947 skulle siffrorna bli följande:
1945
1946
1947
1150 000
—
1275 000
—
1946
1947
1948
‘220 000
—
1870 000
—
1947
1948
1949
‘225 000
—
1 912 500
—
637 500
—
1948
1949
1950
‘230 000
—
1 955 000
—
85 000
—
Kronor
722 500
—
Sannolika siffror.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
135
Bilaga C.
Tabell.
Därest det föreslagna uppbördsförfarandet skulle ha tillämpats redan från
1930 utvisar följande uppställning huru stora belopp, som skattebetalarna
i Katrineholm årligen skulle fått erlägga till staten på grundval av en kommunal
utdebitering å kr. 9:— per skattekrona.
Inkomst
år
Taxering
år
Stat för
år
Antal
skattekronor
Debiterat
belopp å 9: —
Till staten
Från staten
1930
1931
1932
75 304
—
677 736
__
1931
1932
1933
68 290
—
614 610
—
1932
1933
1934
63 967
—
575 703
—
102 033: —
1933
1934
1935
69 497
—
625 473
—
10 863
—
1934
1935
1936
75 998
—
683 982
—
108 279
—
1935
1936
1937
91 538
—
823 851
—
198 378
—
1936
1937
1938
lil 247
—
1 001 223
—
317 241
—
1937
1938
1939
124 578
—
1 121 202
—
297 351
—
1938
1939
1940
129 301
—
1 163 709
—
162 486
—
1939
1940
1941
147 852
—
1 330 668
—
209 466
—
1940
1941
1942
148 652
—
1 337 868
—
174 159
—
1941
1942
1943
168 570
—
1 517 130
186 462
—
1942
1943
1944
200 181
—
1 801 629
—
463 761
—
1943
1944
1945
251 657
—
2 264 913
—
747 783
—
1944
1945
1946
243 766
—
2193 895
—
392 266
—
1945
1946
1947
*200 000
—
1 800 000
—
464 913: —
1946
1947
1948
Kronor
3 268 495: —
566 946: —
1 Sannolika siffror. Minskning på grund av konflikten. Medeltalet av utdebiteringen per
skattekrona under perioden utgör kr. 9: 05.
136
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
Bilaga D.
Tabell,
utvisande antal skattekronor i hela riket ävensom skillnaden mellan det
antal skattekronor, som påförts visst år, och det antal skattekronor, som
påförts två år senare.
Antal skattekronor, påförda pä grund av taxering åren 1928—19 ii.
År
Antal skatte- kronor i lands- kommuner
Antal skatte- kronor i städer
Summa antal
skattekronor
Skillnad mellan det antal
skattekronor, som påförts
visst är, och det antal
skattekronor, som påförts
två år senare
(ökning + , minskning ./.)
1928
16 342 435
25 834 757
42 177 192
1929
16147 239
28 163 134
44 310373
1930
17 536 833
30 003 112
47 539 945
+ 5 362 753
1931
17 314 504
30 689 489
48 003993
+ 3 693 620
1932
15850 571
28 735 639
44 586 210
./. 2 953 735
1933
13 797 936
26552 181
40 350117
./. 7 653 876
1934
13 829 015
25396 515
39 225 530
./. 5 360 680
1935
15293 495
27 575 166
42 868 661
+ 2 518 544
1936
16 917 913
30 815 099
47 733 012
+ 8 507 482
1937
18 605 642
33 054 510
51 660152
+ 8 791491
1938
22108 334
36 040 487
58 148 821
+ 10 415 809
1939
23 419 710
38423 853
61843 563
+ 10183 411
1940
24 478 267
41781 992
66 260 259
+ 8111438
1941
25 810 923
42 742 929
68553 852
+ 6710 289
1942
29 396 996
47118 785
76 515 781
+ 10 255 522
1943
34 400 660
54 436 557
88 837 217
+ 20 283 365
1944
38 994 715
60 287 487
99 282 202
+ 22 766 421
Summa ökning efter avdrag för minskning
101631 854
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
137
Bilaga E.
Tabell.
Därest det föreslagna uppbördsförfarandet skulle tillämpats redan från
1925, utvisar följande uppställning vad Grangärde kommuns skattebetalai e
skulle erlagt till staten i skatt efter den för varje år fastställda utdebiteringen.
In-
komst
år
Taxe- l
ring
år
Stat
för
år
Antal
skattekronor
Debiterat
belopp |
Till staten
Från staten
Utdebi-
tering
1925
1926
1927
71820:02
481194:13
6: 70
1926
1927
1928
85 147:81
553 460:76
6: 50
1927
1928
1929
109 467: 15
711536:47
230 342:34
6: 50
1928
1929
1930
49 409:90
321 164: 35
232 296:41
6:50
1929
1930
1931
94092:42
611600:73
99 935: 74
6:50
1930
1931
1932
92 239:77
737 918:16
416 753: 81
8: —
1931
1932
1933
72 603: 94
871 247: 28
259 646: 55
12: —
1932
1933
1934
50 311:72
804987:52
67 069: 36
16: —
1933
1934
1935
47 031:52
658 441:28
212 806: —
14:-
1934
1935
1936
54 671:77
546 717:70
258 269:82
10: —
1935
1936
1937
90 046: 52
720 372:16
61 930:88
8: —
1936
1937
1938
94 897: 10
759 176:80
212 459:10
8: —
1937
1938
1939
142 871: 60
1142 972: 80
422 600:64
8: —
1938
1939
1940
233 889: 31
1 754 169:82
994 993:02
7:50
19S9
1940
1941
235 610: 56
1 767 079: 20
624 106: 40
7:50
1940
! 1941
1942
227 443: 57
1705826:77
; 48 344: 05
;
7:50
1941
1942
1943
307 851:90
2 154 963: 30
387 884:10
7: —
1942
1943
1944
294 401:65
2 060811:55
354 984:78
7: —
1943
1944
1945
322 853: 98
2 259 977:86
105 014: 56
i 7:~
1944
1945
1946
239 991:41
| 1 679 939:87
380 871: 68
j 7: —
Kronor ; 4 137 785: 54 \ 1 232 523: 70
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 65,
10
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:609 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående Sveriges anslutning till ett vid den nordiska socialministerkonferensen i Köpenhamn i s s. 2 i texten