Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner.

1945-12-11 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1945:66, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

1

Kr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 11 december 1945 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om nöjesskatt jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 344, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om nöjesskatt.

Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 407 av herr Einar Persson och herr Boman

samt II: 620 av herr Allard m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte vidtaga

sådan ändring i den av Kungl. Maj :t föreslagna nöjesskatteförordningen,

att inkomsterna av tävlingar och uppvisningar i icke professionell idrott och

gymnastik bliva helt befriade från nöjesskatt»;

2) de likalydande motionerna I: 413 av herr Wagnsson m. fl. och II: 628

av fru Alvén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, under förklaring att Kungl.

Maj:ts proposition nr 344 icke kunnat bifallas oförändrad, måtte antaga nedanstående

ändrade förslag till förordning örn nöjesskatt

14 §.

För nöjestillställning---att utgå.

Ej heller skall —--sådant syfte.

Ej heller skall nöjesskatt utgå för av nykterhets- och fölkbildningsorganisationer

anordnade nöjestillställningar av upplysnings-, uppfostrande eller

opinionsbildande karaktär, även örn i programmet skulle ingå exempelvis

amatörteater, mu^ik, sång, litterär underhållning, visning av upplysningsfilm,

folkdans och lek.

16 §.

Skall behållning av nöjestillställning användas uteslutande för välgörande

eller allmännyttigt ändamål, såsom för beredande av hjälp åt behövande eller

sjuka, för främjande av barns eller ungdoms vård, fostran eller utbildning

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami Nr 66. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

eller för stödjande av rikets försvar eller till främjande av sådan verksamhet,

som bedrives av nykterhets- och folkbildningsorganisationer, må länsstyrelsen

---del av nöjesskatten»;

3) de likalydande motionerna I: 415 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och

II: 631 av herr Petterson i Degerfors m. fl., vari hemställts, att 15 § i Kungl.

Maj:ts förslag till förordning om nöjesskatt måtte erhålla följande tillägg:

a) För nöjestillslällning, som anordnas av sammanslutning, vilken äger

och upplåter allmän samlingslokal, åtnjutes för varje tillställning befrielse

från den del av nöjesskatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av

1 000 kronor.

b) I fråga om nöjestillställning, som anordnas av ideell eller politisk förening,

åtnjutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten,

som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor;

4) de likalydande motionerna I: 428 av herr Olof Carlsson m. fl. och

II: 656 av herr Olson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid

behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till förordning

om nöjesskatt måtte uttala, att med nöjestillställning i förordningens mening

icke skall avses tävling i schack»;

5) de likalydande motionerna I: 429 av herr Englund m. fl. och II: 658

av herr Malmborg i Skövde m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, med förklaring

att Kungl. Maj:ts proposition icke kunnat oförändrad bifallas, måtte med

bifall i övrigt till propositionen besluta att 15 § skall utgå samt att 3, 7, 11,

14 och 16 §§ skola erhålla följande lydelse:

3 §•

Nöjestillställning, som avses i denna förordning, hänföres till någon av

följande skatteklasser:

Klass I:

a) teaterföreställning, musikunderhållning, litterär underhållning samt

uppvisning i konstnärlig dans;

b) uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik så ock i yrkesduglighet

eller eljest i skicklighet av visst slag;

c) sånglek, folkdans och folk visedans; samt

d) förevisning av undervisnings- eller upplysningsfilm ävensom av annan

film, som på grund av verklighetstrogen och konstnärligt fullödig skildring

av betydelsefulla livsförhållanden av biografcensuren ansetts böra hänföras

lill skatteklass I;

klass II:

Annan filmförevisning än som i klass I d) avses; *

klass III:

a) revy, kabaret- och varietéföreställning;

b) annan danstillställning än som i klass I a och c avses;

c) cirkusföreställning;

d) förevisning av människor, djur eller föremål; samt

e) marknads- och tivolinöjen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

3

Till nöjesföreställning hänföres icke visning av museum eller annan liknande

inrättning, ej heller utställning av djur eller utställning av konst eller

andra föremål.

Annan ovan icke särskilt angiven nöjestillställning hänföres till samma

skatteklass som nöjestillställning, med vilken den till art och syfte är närmast

jämförlig.

7 §•

Nöjesskatten beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten, och utgör

vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass I:

15 procent av biljettpriset;

vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass II:

när biljettpriset icke överstiger 1 krona: 15 procent av biljettpriset;

när biljettpriset överstiger 1 krona: 15 procent av 1 krona samt 30 procent

av återstoden av biljettpriset;

vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass III:

när biljettpriset icke överstiger 50 öre: 20 procent av biljettpriset;

när biljettpriset överstiger 50 öre: 20 procent av 50 öre och 30 procent

av återstoden av biljettpriset.

11 §•

Medgives rätt---örn biljett utlämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten i skatteklass I till 20

procent, i skatteklass II till 25 procent och i skatteklass III till 35 procent av

de bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed jämställda

avgifter. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten,

uppskattas denna till bruttoinkomst vid utsålt hus eller efter

annan lämplig beräkningsgrund.

14 §.

För nöjestillställning---icke utgå.

Föreläsningsförening, studiecirkel inom riksstudieförbund, kyrklig eller

frikyrklig sammanslutning, förening för amatöridrott eller gymnastik, scoutkår,

nykterhetsförening eller därmed jämförlig sammanslutning för folkundervisning

eller folkuppfostran ävensom politisk ungdomsförening vare

befriad från skatt för tillställning, som är att hänföra till skatteklass I:

a) där tillställningen utgöres av dramatisk eller litterär framställning eller

filmförevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja sammanslutningens

strävanden;

b) där tillställningen ingår som del av tillställning, vilken jämväl som

framträdande del omfattar föredrag eller annan muntlig framställning ägnad

sammanslutningens syfte;

c) där tillställningen utgör uppvisning av skicklighet, som förvärvats genom

sammanslutningens verksamhet;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

d) där tillställning till huvudsaklig del utgöres av tävlingar mellan föreningens

medlemmar eller mellan dessa och andra utövare av amatöridrott

eller gymnastik.

Ej heller i övrigt skall nöjesskatt utgå för nöjestillställning, som anordnas

i undervisnings- eller uppfostringssyfte och som med hänsyn till sitt innehåll

jämväl är ägnad att tjäna sådant syfte.

16 §.

Skall behållning---eller för stödjande av rikets försvar eller för stöd
jande

av verksamheten inom sådan förening eller annan sammanslutning, som

i 14 § andra stycket sägs, må länsstyrelsen — — — intresse»;

6) de likalydande motionerna I: 431 av herr Berling och II: 659 av herr

Fahlman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl.

Majrts proposition nr 344 måtte besluta, att nöjestillställning, som anordnas

av statsunderstödd teater- eller musikförening å lokal, som stadigvarande

begagnas för föreningens verksamhet, skall vara undantagen från tilllämpningen

av den föreslagna förordningen örn nöjesskatt»;

7) de likalydande motionerna I: 432 av herr Helgesson m. fl. och II: 661

av herr Holmström m. fl., vari hemställts, »att samma lindring som i propositionen

föreslagits för tävlingar i icke professionell idrott måtte utsträckas

att gälla även hästsportstävlingar»;

8) motionen I: 414 av herr Ivar Persson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag

till förordning örn nöjesskatt och med beaktande av övriga i motionen framförda

synpunkter måtte besluta, att 2 § nämnda förordning skall erhålla

följande lydelse:

2 §.

Av nöjesskattens belopp skola 20 % behållas av den kommun, inom vars

område nöjestillställningen äger rum, 50 °/o inlevereras till statsverket och

30 % avsättas till en fond, benämnd statens kulturfond, som enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande skall användas för att främja olika kulturella ändamål»

;

9) motionen 1:416 av herrar Berling och Jonsson, vari hemställa, »att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 behagade antaga

nedanstående ändrade förslag till förordning om nöjesskatt.

15 §.

I fråga om upplysning--- 2 000 kronor.

Samma gäller anordning till främjande av nykterhets- och folkbildningsverksamhet,

i vilken till huvudsaklig del ingå andra nöjen än dans»;

10) motionen 1:427 av herr Bror Nilsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till

förordning örn nöjesskatt för sin del måtte besluta att 3 § punkt d) och

4 § skola erhålla följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66-

5

3 §•

d) uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik så ock i skicklighet

av visst slag.

4 §•

Såsom nöjestillställning,---därest tillställningen

uppenbarligen utgör---dylika tillställningar,

eller ingår---offentlig lokal (abonnerad föreställning),

eller eljest,---har tillträde.

Anordnas tillställning av en till viss organisation ansluten förening, skall

den omständigheten, att utom föreningens egna medlemmar jämväl medlemmar

i andra till organisationen anslutna föreningar äga tillträde, icke föranleda,

att tillställningen skall vara att anse såsom sådan, till vilken allmänheten

har tillträde»;

11) motionen 1:430 av herrar Sten och Sandegård, vari hemställts, »att

riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 måtte besluta

att för konsert och annan underhållning i kyrka och därmed jämförlig gudstjänstlokal

nöjesskatt icke skall utgå»;

12) motionen II: 629 av herr Johanson i Norrköping m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 344, måtte besluta

upphäva nu gällande förordning om nöjesskatt»;

13) motionen II: 630 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag

till förordning örn nöjesskatt och med beaktande av övriga i motionen

framförda synpunkter måtte besluta, att 2 § nämnda förordning skall erhålla

följande lydelse:

2 §•

Av nöjesskattens belopp skall 20 procent behållas av den kommun, inom

vars område nöjestillställningen äger rum, 50 procent inlevereras till statsverket

och 30 procent avsättas till en fond, benämnd statens kulturfond, som

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skall användas för att främja olika kulturella

ändamål»;

14) motionen 11:632 av herr Wallentheim m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta sådana ändringar i nu gällande bestämmelser angående

nöjesskatt att politiska, ideella, religiösa, nykterhets-, scout- och

idrottsorganisationer helt befrias från skatt för av dem anordnade festtillställningar»

;

15) motionen II: 633 av herrar Hansson i Skediga och Boman i Stafsund,

vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 344 med förslag till förordning om nöjesskatt måtte besluta, att 15 §

denna förordning skall erhålla följande lydelse:

15 §.

I fråga örn uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik

liksom beträffande av sammanslutning anordnad nöjestillställning åt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

njutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten, som belöper

å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor»;

16) motionen II: 634 av herr Larsson i Julita m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen ville besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 344,

att riksorganisation, som uppbär bidrag av statsmedel och till sådan riksorganisation

ansluten underavdelning, må åtnjuta befrielse från den del av

nöjesskatten som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor vid

varje nöjestillställning som anordnats till förmån för organisationens verksamhet»

;

17) motionen 11:657 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att 3 § punkt d) och 4 § skulle erhålla den ändrade

lydelse, som föreslagits i motionen 1:427;

18) motionen II: 660 av herr Johnsson i Stockholm, vari hemställts, »att

riksdagen ville besluta till 12 § i nämnda förordning göra ett tillägg så lydande:
Förening

eller sammanslutning som i ovan nämnt syfte återkommande

anordnar tillställning, som i denna paragraf avses, må på ansökan, där länsstyrelsen

så prövar lämpligt, för en tid, som länsstyrelsen bestämmer, befrias

från erläggande av nöjesskatt för samtliga tillställningar, som den i angivna

syfte under tiden anordnar.

Skulle skäl till anmärkning uppstå, kan denna generella rätt till befrielse

när som helst återkallas»;

19) motionen II: 662 av herr förste vice talmannen Magnusson, vari hemställts,

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med

förslag till förordning om nöjesskatt ville besluta, att nöjesskatt icke skall

utgå för tillställning, som av ideell förening anordnas till förmån för föreningens

verksamhet»;

20) motionen II: 663 av herr Håstad, vari hemställts, »att riksdagen

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till förordning

om nöjesskatt måtte besluta, dels att statens intäkter i form av nöjesskatt

för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik skola

fonderas till främjande av idrotts- och gymnastikföreningarnas verksamhet,

dels ock att motsvarande intäkter från motorcykeltävlingar skola fonderas

för motorismens främjande,

eller, därest nu nämnda yrkande icke bifalles, att nöjesskatt icke skall

utgå för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:620, 1:413, 1:415, 1:428, 11:658, 1:431,

11:661, I: 414, 1:416, 1:427, 1:430, 11:629, 11:630, 11:632, 11:633, 11:634,

II: 657, II: 660, II: 662 och II: 663.

I en till utskottet inkommen skrivelse rörande nöjesskatten å idrottsrörelsen

har svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund hemställt,

att frågan om idrottens och gymnastikens fullständiga befrielse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66. 7

från nöjesskatt måtte göras till föremål för en fullständig och förutsättningslös

omprövning.

Vidare lia vissa önskemål rörande nöjesskatten å teater- och musiktillställningar

framställts i skrivelser till utskottet från dels teatrarnas riksförbund,

dels svenska teaterförbundets fackorganisation jämte teaterledarna

för Blancheteatern, Vasateatern och Nya teatern, dels ock styrelsen för Siljansbygdens

körförbund.

Teatrarnas riksförbund har uttalat, att förbundet anslöte sig till de förslag,

som innebure, att teaterföreställningar befriades från den del av nöjesskatten,

som belöpte å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 1 000 kronor.

Svenska teaterförbundets fackorganisation jämte ngssnämnda privata

teaterledare i Stockholm ha — under åberopande av en av Nya teatern till

chefen för finansdepartementet överlämnad skrivelse -—- hemställt dels att.

till förnyat övervägande måtte upptagas frågan, huruvida ej värdefull dramatisk

konst och därmed jämställda föreställningar kunde erhålla befrielse

från nöjesskatt samt dels att bestämmelsen i 15 § i förslaget om nöjesskatt

måtte utvidgas till att omfatta jämväl bl. a. av de privata teatrarna anordnade

teaterföreställningar, varvid emellertid i bestämmelsen angivet avgiftsbelopp

skulle maximeras till 1 000 kronor.

Slutligen har styrelsen för Siljansbygdens körförbund föreslagit, att nöjesskatteförordningen

utformades så att varje ideell sammanslutning bleve befriad

från nöjesskatt för underhållning med sång eller musik, som fyllde

rimliga krav på konstnärlighet.

De nu gällande bestämmelserna om nöjesskatt äro upptagna i förordningen

den 14 juni 1940 (nr 478) om nöjesskatt samt kungörelsen samma

dag (nr 481) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Genom

förordning den 26 november 1943, nr 786, har nöjesskatteförordningen ändrats

i vissa hänseenden.

Enligt nöjesskatteförordningen gäller såsom huvudregel, att för nöjestillställning,

till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, skall uttagas en

särskild avgift, benämnd nöjesskatt, vilka lika fördelas mellan staten och vederbörande

kommun. Denna nöjesskatt — som upptages i form av skatt

på biljett eller annat bevis, som berättigar till deltagande i nöjestillställning

och beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten — utgår efter olika taxor, beroende på nöjestillställningens

art och syfte. Enligt taxa I, som tillämpas dels vid konsert, operaföreställning

och annan musikalisk föreställning, dramatisk och litterär föreställning

samt uppvisning i konstnärlig dans och dels i fråga om uppvisning

eller tävling i icke professionell idrott samt hästkapplöpning och travkörning,

utgör nöjesskatten 15 procent av biljettpriset. Vid biografföreställning

uttages nöjesskatt enligt taxa II med 15 procent av biljettpriset, när detta

icke överstiger en krona, och eljest med 15 procent av en krona samt 30

procent av återstoden av biljettpriset. Slutligen tillämpas taxa lil vid ett

flertal slag av nöjestillställningar såsom vid cirkus-, varieté- och kabaret
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

föreställning, uppvisning eller tävling i professionell idrott, danstillställning

samt vid marknads- och tivolinöjen. Enligt taxa III utgör nöjesskatten 20

procent av biljettpriset, när detta icke överstiger 50 öre, och eljest 20 procent

av 50 öre samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.

Är nöjestillställning sammansatt av delar, som falla under olika taxor,

bestämmes skatten efter den del som är den huvudsakliga.

Beträffande den s. k. restaurangdansen gälla särskilda regler för beräkning

av nöjesskatten i sådana fall, då särskild avgift för tillträde till danstillställningen

icke upptages eller avgift uppbäres med visst lägre belopp.

Äger nöjestillställning rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, må länsstyrelsen, när kommunen det tillstyrkt, medgiva befrielse

från nöjesskatten eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars

främjande tillställningen anordnats. Lämnas ej sådant medgivande av länsstyrelsen

eller är fråga om nöjestillställning av annat slag, må kommunen,

när skäl därtill äro, medgiva att den kommunen tillkommande andelen av

skatten återbetalas att användas på nyss angivet sätt.

Nöjesskatteförordningen äger icke tillämpning å nöjestillställning, anordnad

av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal,

som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande begagnas. Om avgift

för sådan nöjestillställning gälla särskilda föreskrifter, upptagna i förordningen

den 14 juni 1940 (nr 479) örn särskild avgift vid nöjestillställning,

anordnad av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm.

Ifrågavarande föreskrifter innebära bland annat, att influtna avgifter

skola användas för dessa teatrars verksamhet enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

Vid 1944 års riksdag var frågan om tillämpningen av nöjesskatteförordningen

föremål för uppmärksamhet. Sedan riksdagens år 1943 församlade

revisorer framställt vissa erinringar med avseende å bestämmelserna i nämnda

förordning — därvid revisorerna dels påtalat vissa rådande svårigheter

att i praktiken avgöra, huruvida en nöjestillställning vore att anse som offentlig

och såsom sådan underkastad nöjesskatt, ävensom att bestämma den

taxa, efter vilken skatt för en viss nöjestillställning rätteligen borde utgå,

dels ock påtalat det förhållandet, att de vid s. k. förköp betingade pristilläggen

vore befriade från nöjesskatt — anförde riksdagen i skrivelse den

10 juli 1944 (nr 455), att riksdagen funne befogat, att åtgärder vidtoges för

att i görligaste mån undanröja de påtalade svårigheterna vid nöjesskatteförordningens

tillämpning och för att åstadkomma en såvitt möjligt likformig

beskattning av nöjestillställningar av samma slag. I skrivelsen anfördes

vidare att, vad beträffade frågan örn beskattning av de s. k. förköpstilläggen,

vissa skäl syntes tala för att skattskyldigheten, på sätt revisorerna ifrågasatt,

utvidgades till att omfatta jämväl dessa tillägg. Under åberopande

härav anhöll riksdagen, som fann lämpligt att omhandlade spörsmål bleve

föremål för vidare behandling, att Kungl. Majit ville låta verkställa översyn

av nöjesskatteförordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66. “

Jämväl i vissa andra framställningar till Kungl. Majit ha påyrkats ändringar

i nämnda förordning.

Sedan Kungl. Majit den 20 oktober 1944 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst tre sakkunniga att inom departementet biträda

med utredning om revision av gällande bestämmelser rörande nöjesskatten,

tillkallades med stöd av nämnda bemyndigande borgmästaren J.

Laurin, uppbördsintendenten A. Lundberg och ordföranden i svenska teaterförbundet,

regissören Sven d’Ailly att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med utredningen, därvid åt Laurin uppdrogs att i egenskap av

ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen

1944 års nöjesskatteutredning, den 10 februari 1945 till departementschefen

överlämnat en samma dag dagtecknad PM angående ändrade bestämmelser

örn nöjesskatt. Denna promemoria har såsom Bihang fogats vid ovannämnda

statsrådsprotokoll.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar. Beträffande innehållet i remissyttrandena

hänvisas till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (se särskilt s.

11—28).

Jämväl såvitt angår motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget

tillåter sig utskottet hänvisa till nyssnämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen

härutinnan återfinnes i propositionen å sidorna 28—31 ^allmän motivering)

samt sidorna 31—59 (specialmotivering).

Vad härefter angår den närmare motiveringen för de i det föregående omnämnda

motionerna vill utskottet till en början erinra om att i dessa motioner

yrkats dels borttagande av nöjesskatten, dels bibehållande av skilda taxor

för olika nöjestillställningar, dels utvidgning av möjligheterna att erhålla

befrielse från eller lindring i nöjesbeskattningen, dels ändrade bestämmelser

angående nöjesskattemedlens användning och dels slutligen vissa andra jämkningar

i nöjesskatleförordningen.

i

Yrkande om borttagande av nöjesskatten har, såsom förut antytts, framställts

i motionen 11:629. Motionärerna ha framhållit bland annat, att nöjesskatten,

som vöre en indirekt skatt och i största utsträckning drabbade

ungdomen, i stort sett kunde jämföras med den allmänna omsättningsskatten.

Nöjesskatten hindrade i stor utsträckning olika föreningar att ekonomiskt

gå ihop, varför man tvunges reducera utgifterna på bekostnad av programmens

kvalitet. De samlade inkomsterna av nöjesskatten, som i och för

sig vore nödvändiga som en samhällets inkomst, borde kunna uttagas pa ett

för ungdomen och småfolket fördelaktigare sätt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

I de likalydande motionerna 1:429 och 11:658 behandlas bland annat frågan

om bibehållande av skilda taxor för olika slag av nöjestillställningar. Enligt

motionärernas mening hade det varit naturligt, örn man i anslutning till

ungdomsvårdskommitténs strävanden försökt att närmare precisera den socialpolitiska

effekten av den ena eller andra utformningen av nöjesskatten.

Det framginge som antagligt, att stegringar eller sänkningar i nöjesskatten

direkt påverkade tillströmningen av besökare till en viss nöjesform först om

biljettpriset hade en icke alltför ringa höjd. Indirekt torde emellertid oberoende

härav skattehöjd och skattedifferentiering utöva ett avsevärt inflytande

på nöjeslivets inriktning genom påverkan på nöjesarrangörernas programkombinationer.

De sakkunniga eller finansministern hade icke förebragt tillräckliga

skäl för att avskaffa den indelning av nöjestillställningarna i olika

skatteklasser, som hittills förefunnits och som syntes äga bestämda socialpolitiska

fördelar. Den nuvarande indelningen i tre skatteklasser, ehuru med

vissa jämkningar, borde därför bibehållas.

I de motioner, i vilka förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla

befrielse från eller lindring i nöjesbeskattningen, har hemställts örn ändringar

av nöjesskatteföroidningen till förmån för ideella föreningar i allmänhet, nykterhet

och folkbildning, statsunderstödda föreningar, kyrkokonserter ävensom

för idrott, gymnastik och hästsport.

Yrkanden angående nöjesbeskattningen av ideella föreningar i allmänhet

ha framställts i de likalydande motionerna I: 415 och II: 631 samt i de likalydande

motionerna I: 429 och II: 658 ävensom i motionerna II: 632, II: 633,

II: 657 och II: 662.

I de likalydande motionerna I: 415 och II: 631 har anförts, alt folkrörelserna

i vårt land med dess olika idériktningar vore liksom sugrötter för det demokratiska

samhällslivet. Inte minst vore detta fallet med de sammanslutningar,

som åt föreningsverksamheten uppläte samlingslokaler, varförutan intet föreningsliv

skulle kunna uppehållas. Under senare år hade det blivit allt svårare

för dessa små föreningar att kunna hävda sig, särskilt i fråga om ekonomien.

Det vore numera uteslutet att annat än under särskilda förhållanden

kunna samla folk lill agitations- eller upplysningomöten vid vilka endast ett

föredrag skulle hållas. För att kunna samla folk lill sådana sammankomster

krävdes även ett underhållningsprogram bestående av sång, musik samt film

eller liknande. Vad nu sagts örn de ideella och politiska föreningarnas verksamhet

gällde i ännu högre grad om de sammanslutningar, som ägde och

underhölle allmänna samlingslokaler. Av avgivna yttranden över förslag till

den av Kungl. Majit nu förordade förordningen angående nöjesskatt framginge,

att flera organisationer framhållit skäligheten av att berörda föreningar

jämställdes med idrottsrörelsen; i dessa uttalanden kunde motionärerna i huvudsak

instämma. En angelägen uppgift syntes vara att nöjesskatteförordningen

utformades så, att de mindre och ekonomiskt svagaste föreningarna av

förut nämnt slag icke helt och hållet hindrades att utöva sin gagnande verksamhet.

Det skulle vara till god hjälp örn de vid anordnande av tillställningar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

11

som avsåge att stärka respektive föreningars ekonomi, för varje tillställning

vöre befriade från den del av nöjesskatten, som belöpte å ett sammanlagt belopp

av 500 kr. Vad anginge de lokalägande föreningarna borde, med hänsyn

till dessa sammanslutningars ekonomiska struktur och verksamhet, ett sammanlagt

belopp av 1 000 kr. för varje tillställning vara befriat från nöjesskatt.

Skulle det anses, att denna befrielse från erläggande av nöjesskatt komme att

medföra alltför stor minskning av skatteintäkterna, torde såväl rättvisa som

billighet kräva att det nöjesskattefria beloppet i 15 § sänktes från 2 000 till

1 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 429 och II: 658 har i förevarande hänseende

hemställts om en utvidgning av möjligheterna att erhålla lindring i nöjesbeskattningen

för ideella föreningar. Det kunde befaras, att propositionens

vaga allmänbegrepp »undervisnings- och uppfostringssyfte» och »huvudsakliga

innehåll» icke komme att visa sig vara ett tillräckligt skydd för de ideella

föreningarna i alla de fall, där dessa syntes äga ett berättigat krav på skattefrihet.

Ett dylikt krav syntes förefinnas, då nöjcsanordningen tillhörde första

skatteklassen och då därjämte något av de fyra fall förelåge, som omnämnts

i motionärernas yrkande. — De ideella föreningarna torde emellertid böra

tillerkännas även den förmånen, att dispensrätten enligt 16 § vidgades att avse

tillställning till stödjande av de ändamål, för vilka nämnda föreningar arbetade.

I motionen 11:632 har anförts bland annat, att enligt ungdomsvårdskommitténs

åsikt borde ideella föreningar befrias från nöjesskatt för sådana tillställningar,

som anordnades till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens

fysiska och andliga fostran. Därvid förutsatte kommittén, att till

ideella ungdomsorganisationer skulle räknas alla sådana av politisk, religiös,

scout-, nykterhets- och idrottskaraktär, vilka arbetade på demokratisk grund.

Motionärerna ansåge, att riksdagen vid sin provning av föreliggande proposition

borde taga ungdomsvårdskommitténs förslag under allvarligt övervägande.

Därjämte förelåge starka skäl att gå ytterligare ett steg längre och helt

befria av politiska, fackliga, ideella, religiösa, nykterhetsbefrämjande, scoutliga

och idrottsutövande organisationer anordnade festtillställningar från nöjesskatt.

I motionen II: 633 har framhåilits, att det arbete för bättre seder och allmän

medborgarfostran, som bedreves av folkbildnings- och nykterhetsorganisationer

samt ideella och politiska ungdomsföreningar, utgjorde ett starkt

skäl för att de borde komma i samma gynnade ställning som idrotts- och gymnastikföreningar.

I motionen II: 662 har anförts bland annat, att de svenska folkrörelserna

av olika slag fyllde en folkuppfostrande funktion, som icke kunde av någon

annan fyllas. Den utväg, som föreningarna brukade tillgripa för att skaffa

medel för en vidgad verksamhet, vore alt anordna en fest eller annat offentligt

nöje, dit allmänheten inbjödes mot erläggande av entré. Det resultat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

som föreningarna i ekonomiskt avseende kunde nå begränsades emellertid

genom att ett avsevärt belopp måste erläggas i nöjesskatt. Man måste finna

det principiellt oriktigt, att de organisationer, som bedreve ett folkligt fostringsarbete

av stor betydelse, skulle hindras i sin verksamhet genom att samhället

försvårade för dem att ekonomisera denna.

Frågan om ändrade bestämmelser till förmån för nykterhet eller folkbildning

behandlas i de likalydande motionerna I: 413 och II: 628 samt i motionen

I: 416.

I de likalydande motionerna 1:413 och 11:628 har anförts, att, då riksdagen

år 1919 beslutade rätt för kommunerna alt uttaga nöjesskatt, det torde

ha varit en allmän uppfattning inom riksdagen, att de ideella organisationernas

tillställningar i direkt programfrämjande syfte ej skulle vara föremål

för nöjesskatt. Men jakten efter skatteobjekt medförde så småningom

att man även började betrakta årsfester och liknande tillställningar, anordnade

av politisk organisation, nykterhetsorganisation, studiecirkel eller dylikt

såsom skattebelagda nöjestillställningar så snart något underhållningsprogram

förekomme och entréavgift upptoges. Särskilt vanligt hade detta

blivit efter tillkomsten år 1940 av den statliga nöjesskatten. Det vore sålunda

tydligt, att vad riksdagen år 1919 antagit skola utgöra ett skydd mot

en icke avsedd tillämpning av nöjesskatteförordningen icke vore effektivt.

Det vore därför nödvändigt att i förordningen direkt angiva, att tillställningar

som anordnats av nykterhets- och folkbildningsorganisationer och

som utgjorde ett led i resp. föreningars upplysnings-, uppfostrings- och opinionsbildande

verksamhet, vore undantagna från nöjesskatt. Detta kunde

lämpligen ske genom ett tillägg till 14 §. — Utöver dessa tillställningar anordnades

emellertid en rad andra i syfte att skaffa medel för själva verksamheten.

Det vore även rimligt, att skattefrihet erhölles för dessa. Denna

skattebefrielse borde vara beroende av ansökan och beslut av resp. kommun

och länsstyrelse enligt 16 §, vars undantagsexempel för detta ändamål borde

utökas att även avse ifrågavarande syften. — Genom en utökning av undantagsbestämmelserna

i 14 § komme också nykterhetsrörelsens och folkbildningsrörelsens

strävanden att ställas i paritet med idrottsrörelsens. Skattefrihet

för idrottstävlingar hade visserligen begränsats till en biljettinkomst

av 2 000 kronor. Det torde vara ytterst sällan, som något av en ideell organisation

anordnat upplysnings- eller propagandamöte medförde större biljettinkomster

än 2 000 kronor, varför det icke kunde anses, att dessa rörelser

genom ett bifall till motionärernas förslag skulle favoriseras framför idrottsrörelsen.

I motionen I: 416 har framhållits bland annat, att det vöre både riktigt

och konsekvent, att även de nöjestillställningar, som anordnades av nykterhets-

och folkbildningsorganisationerna och vid vilka dans icke inginge som

huvudsaklig del av programmet, komme i åtnjutande av samma förmån

som föreslagits för idrotts- och gynmas tikuppvisningar. Som motiv för detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

förslag kunde framhållas, att dessa förstnämnda rörelser utförde genom

frivilliga uppoffringar från medlemmarnas sida en synnerligen betydelsefull

social och kulturell insats. För att kunna bedriva en framgångsrik nykterhets-

och folkbildningsverksamhet erfordrades ändamålsenliga lokaler.

Stora svårigheter förelåge att enbart pa frivillig väg säkerställa lokalfrågans

ekonomi. Därför ansåge motionärerna, att de tillställningar, som

åsyftade att inbringa medel till stöd åt nykterhets- och folkbildningsverksamheten

eller finansiering av den lokal, vari denna verksamhet bcdreves,

icke borde sättas i sämre läge än sådana tillställningar som anordnades av

gymnastik- och idrottsföreningar.

Yrkanden till förmån för statsunderstödda föreningar ha framställts i de

likalydande motionerna I: 431 och II: 659 samt i motionen II: 634.

I de likalydande motionerna I: 431 och II: 659 har framhållits bland annat,

att det vore förenat med mycket stora svårigheter att utan bidrag från

det allmänna uppehålla högtstående teater- och musikverksamhet. Både

staten och kommunerna lämnade i insikt härom regelbundna bidrag till

sådan verksamhet. De angivna förhållandena hade pa sin tid föranlett, att

föreställningarna av de kungliga teatrarna satts i undantagsställning beträffande

nöjesskatten. Enahanda skäl, vilka föranlett undantaget för de

kungliga teatrarna, förelåge för ett undantag beträffande övrig teater- och

musikverksamhet, som vore statsunderstödd. Denna verksamhet måste regelmässigt

i största utsträckning bygga på en publikorganisation med rabatterade

biljettpriser. Om alltså verksamheten i sin ekonomi i huvudsak måste

bygga på rabatterade priser, måste det framstå såsom onödigt betungande

att i enlighet med det framlagda förslaget räkna nöjesskatten på de ordinarie

biljettpriserna. Detta innebure i själva verket, att nöjesskatten för denna

verksamhet, som enligt allas mening vore värd att gynnas, skulle beräknas

efter en högre procentsats än övriga tillställningar, med undantag dock för

biografföreställningar. Redan i beslutet om statsbidrag läge ju en prövning,

som garanterade, att kulturella skäl utgjorde en bärande anledning att främja

verksamheten.

I motionen 11:634 har anförts bland annat, att Sveriges storloge av IOGT

och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling hemställt, att av

ideella sammanslutningar anordnade tillställningar till främjande av nykterhet,

fred och folkuppfostran skulle undantagas från nöjesbeskattningen.

Ett sådant undantagsstadgande för de ideella sammanslutningarna komrne

att medföra en förmånsställning för dem bland övriga nöjesanordnare —

däribland dem, som bedreve sådan verksamhet för egen vinnings skull

men ett sådant förhållande syntes ingalunda giva anledning till erinran, utan

torde i stället ur olika synpunkter få anses såväl eftersträvansvärt som

angeläget. Den ideella föreningsrörelsen fyllde förvisso ett oundgängligt behov

i vårt samhällsliv och åtnjöte i anledning därutav också ekonomiskt

stöd från det allmänna. Inom den verksamhet, som staten på detta sätt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

understödde, kunde nämnas nykterhets-, bildnings- och idrottsrörelserna

samt den frivilliga försvarsrörelsen. Frågan örn befrielse från nöjesskatt för

dessa sammanslutningar kunde lika gärna bedömas med hänsyn till syftemålet

med den verksamhet, behållningen vid nöjestillstäilningen skulle användas

för, som med hänsyn till beskaffenheten av nöjestillställningien.

Eventuella farhågor för en därav föranledd standardsänkning på nöjestillställningarna

kunde på mycket goda grunder anses oberättigade. Avgörande

för befrielse från nöjesbeskattning enligt 15 § skulle vara, att å tillställningen

uppkommande behållning tillfölle statsunderstödd idrottsrörelses

riksorganisation eller till densamma ansluten underavdelning. Motsvarande

befrielse från nöjesbeskattning borde åtnjutas även av övriga statsunderstödda

riksorganisationer och till desamma anslutna underavdelningar.

I motionen I: 430 har hemställts om skattebefrielse för kyr kokonsert er och

annan underhållning i kyrka och därmed jämförlig gudstjänstlokal. Till stöd

för detta yrkande har åberopats, att det syntes tämligen klart, att här ingalunda

kunde vara fråga om nöjestillställning av den art, som en nöjesskalteförordning

borde avse. I regel ginge ju dessutom den ekonomiska behållningen

oavkortad till välgörande eller allmännyttiga ändamål.

Rörande nöjesbeskattningen av gymnastik och idrott har i de likalydande

motionerna 1:407 och 11:620 anförts, att vid upprepade tillfällen och olika

sammanhang hade såväl ungdomsvårdskommittén som riksidrottsförbundet

yrkat på tullständig befrielse från nöjesskatt för inkomster vid uppvisningar

och tävlingar i icke professionell idrott och gymnastik. Kungl. Maj:ts förslag

vore icke till fyllest, även om bestämmelsen i 15 § medförde en lindring

för mindre uppvisningar och tävlingar med smärre intäkter. Föreningarnas

ekonomi vore nämligen i väsentlig grad beroende av de bidrag, som kunde erhållas

genom utdelning av nettoinkomster vid de stora tävlingsevenemangen.

Eftersom emellertid nöjesskatten skulle utgå efter bruttoinkomsten å varje

biljett, bleve det kvarstående nettot, sedan alla omkostnader för förhyrning

av idrottsplats, regnförsäkringar, resor m. m. blivit täckta, ofta nog även vid

publikdragande tävlingar så oväsentligt, att bidragen till föreningarna bleve

skäligen betydelselösa.

Frågan om uttagande av nöjesskatten å hästsporttävlingar har upptagits

till behandling i de likalydande motionerna I: 432 och II: 661. Motionärerna

lia framhållit bland annat, att den svenska hästsportens principiella ställning

i nöjesskattehänseende så nyligen som år 1940 varit föremål för riksdagens

behandling och beslut. Frågans behandling i riksdagen resulterade i att ett

enhälligt bevillningsutskott föreslog hästsportens jämställande med idrotten,

vilket också utan debatt blev båda kamrarnas beslut. Bevillningsutskottets

motivering för avvikelsen från propositionen i denna detalj hade givetvis

varit hästsportens betydelse såsom stöd för landets hästavel. Departementschefen

hade i förevarande proposition tydligen velat återgå till den gamla,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

15

av 1940 års riksdag underkända ordningen, att hästsporten skulle behandlas

sämre än annan sport och idrott. Alldeles oavsett att propositionen på denna

punkt rubbade den av 1940 års riksdag fastslagna principen om lika behandling

i nöjesskattehänseende av idrott och hästsport, kunde man näppeligen

anse, att de för lindringen åt idrotten anförda skälen icke skulle vara tilllämpliga

jämväl på hästsporten. Den största publiksporten vore ju f. ö. fotbollen,

och det kunde knappast anses rimligt, att exempelvis en fotbollsmatch

på Råsundastadion skulle beskattas enligt andra normer än tävlingarna

på de någon kilometer därifrån liggande hästsportbanorna, som i regel

hade mindre publik. Samtliga anordnare av hästsporttävlingar i Sverige vore

ideella föreningar utan särskilda vinstintressen, och de hade till syfte att

främja hästsporten och hästaveln. Anläggandet av våra hästsportbanor hade,

i motsats mot idrottsplatserna, måst ske i stort sett utan anslag från det allmänna.

Enbart de permanenta travbanorna vid sista årsskiftet hade en skuldsumma

på mer än en miljon kronor. I Norge, där nöjesskatten vore dels

statlig och dels kommunal, vore hästsporten helt och hållet befriad från den

statliga skatten. Den kommunala skatten uttoges på en enda bana med 5

procent, medan alla övriga vore helt fria även från kommunal nöjesskatt.

Frågan om nöjesskattemedlens användning behandlas i motionerna 1:414,

II: 630 och II: 663.

I motionen 1:414 har anförts bland annat följande. Den avsevärda ökning,

som den totala nöjesskatten fått och som vid förbättrade kommunikationsförhållanden

ytterligare torde stiga, motiverade en ändrad fördelning.

Det skäl, som ursprungligen vore anledning till den statliga nöjesskatten år

1939, nämligen statsverkets behov av ökade inkomster, torde vara ännu starkare

nu. Samtidigt torde knappast motsvarande skäl kunna anföras till försvar

för en eventuell ökning i kommunens samlade andel. Delta sammanhängde

med den omständigheten, att nöjesskatten verkade mycket ojämnt

kommunerna emellan. Enligt motionäx-ernas mening borde nöjesskatten helt

förstatligas, men en sådan omändring borde icke ske utan föregående utredning.

Det mest bärande skälet för en viss kommunal andel vore att därmed

ersätta besvär genom uppbörd och redovisning av skatten till statsverket.

Men detta torde kunna kompenseras med exempelvis 20 procent av den totala

skatten. En större del av nöjesskatten, förslagsvis 30 procent, borde användas

till kulturella ändamål och till att skapa möjligheter till ett rikare nöjesliv

genom lämpligare fritidssysselsättningar. Denna del av skatten borde

därför överföras till en statens kulturfond, ur vilken anslag skulle kunna

lämnas till det frivilliga bildningsarbetet men även till andra liknande ändamål.

I motionen II: 630 ha åberopats samma skäl som i motionen I: 414.

I motionen 11:663 har anförts bland annat, alt de synpunkter, som utvecklats

i motionen 11:375 vid 1944 års riksdag angående en fondering till

förmån för idrotten av nöjesskattemedel, som härledde från denna, behölle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

sin giltighet även inför det nu framlagda förslaget. En sådan fondering skulle

också i sin mån kunna bidraga till att minska frestelserna till professionalism

inom idrotten. Utanför den egentliga idrotten förelåge intresse av en motsvarande

fondering av nöjesskattemedel från motorcykeltävlingar för främjande

av motorismens utveckling. — Därest icke vägen med en fondbildning

beträddes, anslöte sig motionären till de synpunkter, som anförts i motionen

II: 620.

I de likalydande motionerna 1:428 och 11:656 har hemställts, att schacktävlingar

mätte undantagas från tillämpningen av nöjesskatteförordningen.

Motionärerna ha erinrat att i motiven lill nöjesskatteförordningen av år 1919

uttalats, att nöjesskatt borde omfatta tillställningar, i vilka nöjes- och förströelsemomentet

vore det enda eiler åtminstone huvudsakliga. I motiven till

1940 års förordning förekomme icke någon ändring i denna allmänna definition.

1944 års nöjesskatteutredning uttalade, att dess förslag endast i ringa

mån innebure beskattningens utsträckning till nya områden, men att, då

man eftersträvat en rationell gränsdragning, det synts önskvärt att medtaga

vissa tillställningar, vid vilka förströelsemomentet vore mera framträdande

men vilka icke ansetts ingå i någon av de i författningen nu uppräknade

nöjesformerna. Motionärerna holle före, att schacktävlingar icke borde anses

såsom föremål för nöjesbeskattning, vilken uppfattning torde överensstämma

med nu gällande nöjesskatleförordning. Det torde vara omöjligt

hävda, att det enda momentet vid rena schacktillställningar vore nöje eller

förströelse. Fastmer vore uppenbart, att vid sådana tillställningar det enda

eller åtminstone det huvudsakliga momentet vore en rent intellektuell njutning

i oupplöslig förening med varje schackintresserad åskådares önskan att

samtidigt vinna nya eller fördjupade insikter i spelet. Det borde i sistnämnda

sammanhang understrykas, att det svenska schacklivet vore organiserat genom

ett landsförbund. som vore grundat å distriktsförbund, vilka i sin tur

utgjorde sammanslutningar av schackklubbar. Flertalet medlemmars ekonomiska

förhållanden (det helt övervägande flertalet medlemmar vore kroppsarbetare

eller ungdomar tillhörande arbetareklassen) vore ytterst obetydliga,

och hela den svenska schackorganisationen vore därför i sin verksamhet,

som med fog torde kunna betecknas samhällsnyttig, beroende av frivilliga bidrag.

I åtskilliga andra länder åtnjöte schackorganisationerna ekonomiskt

stöd från statligt eller kommunalt håll; detta givetvis enär man erkände

schackspelets socialt nyttiga karaktär. I Sverige hade sådant stöd förekommit

vid enstaka tillfällen. Att införa beskattning av de blygsamma tillställningar,

vid vilka klubbar och förbund vore i tillfälle att i någon mån lätta

sina ekonomiska bekymmer, vore icke blott stridande mot sociala intressen

utan skulle tillika vara en orättvis åtgärd gentemot det oegennyttiga arbete,

som på det schackliga området här i landet utförts.

I vardera motionen I: 427 och II: 657 behandlas två särskilda detaljfrågor,

nämligen dels frågan örn nöjesbeskattningen av tävlingar i yrkesskicklighet

och dels frågan örn tillställnings offentlighet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

17

Rörande tävlingar i yrkesskicklighet har i motionen I: 427 framhållits

bland annat, att propositionens sammanställning av tävlan i mjölkning och

plöjning med tävlan i bridge- och trolleriföreställning måste anses föga passande

och gåve även omedelbart belägg för att det här vore fråga om beskattningsobjekt

av så vitt skilda slag, att de helt enkelt icke kunde eller

borde sammanföras; å ena sidan främjandet av yrkesskickligheten hos vår

ungdom på ytterst betydelsefulla arbetsområden och å andra sidan rena

skämt- och nöjestillställningar. Den föreslagna bestämmelsen i 3 § d) stöde

också i uppenbar strid mot 14 § i samma förslag. Visserligen skulle nöjesskatt

enligt förslaget utgå även för sådana av det allmänna omhuldade

verksamhetsgrenar som tävlan i sport, idrott eller gymnastik, men dessa

tävlingsgrenar hade fått en favör, som gjorde, att de icke kunde jämföras

med tävlingar i yrkesskicklighet. Vid ett eventuellt övervägande att giva

tävlingar i yrkesskicklighet en liknande favör eller utesluta dem ur lagtexten,

förordades utan tvekan det senare alternativet. Det borde framhållas, att

även mera festligt betonade tävlingar i yrkesduglighet, exempelvis rytlartävlingar,

anordnade av jordbruksungdom, borde vara befriade från nöjesskatt.

Enligt vad i motionen vidare anförts kunde en anmärkning av mera formell

natur riktas emot det framlagda förslaget i 4 § rörande tillställnings

offentlighet. Detta gällde främst frågan, huruvida tillställning, vartill förening

inbjudit en eller flera angränsande föreningar av samma slag, skulle

vara att anse såsom offentlig eller icke. För att vinna full och otvetydig klarhet

i detta avseende borde till 4 § fogas sista stycket i samma paragraf i nu

gällande förordning örn nöjesskatt.

I motionen II: 657 ha anförts i huvudsak samma synpunkter som i motionen

I: 427. Därutöver har i förstnämnda motion ifrågasatts, huruvida icke

nöjestillställningar, som anordnades av ideellt betonade organisationer för att

förbättra föreningens ekonomi, borde åtnjuta befrielse från nöjesskatt. Ungdomsvårdskommittén

hade avgivit förslag i denna riktning. Enligt motionärernas

mening borde denna fråga emellertid bli föremål för förnyat övervägande.

Man kunde tänka sig, att en bygdegårdsförening finge hålla ett

fåtal nöjesskattefria tillställningar per år under förutsättning att inkomsterna

användes till finansiering av bygdegården.

Slutligen har i motionen 11:660 hemställts örn ändring i nöjesskatteförordningen

i syfte att bereda möjlighet till medgivande av generell befrielse

från erläggande av nöjesskatt för vissa nöjestillställningar. Motionären bär

påpekat att många sammanslutningar, som arbetade just för de här avsedda

ändamålen, måste för att få in tillräckligt med medel gång efter annan anordna

sådana tillställningar, som »12» § i förordningen avsåge. Det vållade

både dem och skattemyndigheterna icke så litet besvär, att proceduren

för varje gång skulle genomgås med ansökan örn befrielse, deklaration örn

försålda biljetter, insändande av beräknad nöjesskatt och sedan skattens res
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr GG. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Utskottet.

tituering, vilket ofta skedde månader efter tillställningen. Förordningen borde

lämna möjlighet för vederbörande myndighet att för viss tid bevilja institution,

förening eller annan samanslutning, som visat sig pålitlig i hithörande

stycken, generell befrielse från erläggande av nöjesskatt för alla tillställningar,

som anordnades i anförda syften. Såsom belysande exempel kunde

anföras stadsmissionen i Stockholm, som genom sin sociala frivilligkår

varje år anordnade en rad dylika underhållningar.

Den särskilda beskattningen av offentliga nöjestillställningar, som infördes

i vårt land efter förra världskrigets slut genom 1919 års nöjesskatteförordning,

åsyftade i främsta rummet att bereda ökade inkomster åt kommunerna.

Emellertid har nöjesbeskattningen numera — genom 1939 och 1940

års ändringar med avseende å fördelningen av nöjesskatteintäkterna — erhållit

en icke oväsentlig betydelse såsom inkomstkälla även för staten. Enligt

utskottets mening kan nöjesskatten —- i motsats till vissa andra slag av indirekta

skatter — varken ur sociala synpunkter eller av andra skäl anses

vara förenad med sådana olägenheter att lagstiftningen örn nöjesskatten därför

bör upphävas. Utskottet avstyrker fördenskull det i motionen II: 629

framställda yrkandet, att den nu föreliggande propositionen med förslag till

ny nöjesskatteförordning måtte avslås och att den gällande förordningen på

förevarande område måtte upphävas.

Då utskottet sålunda är av den åsikten, att en särskild nöjesskattelagstiftning

alltjämt har sitt berättigande, har utskottet härefter att taga ställning

till frågan rörande den närmare utformningen av denna lagstiftning.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om nöjesskatt innehåller

en väsentlig nyhet därutinnan, att det nu gällande systemet med beräkning

av nöjesskatten efter tre olika klasser ersatts med den regeln, att

nöjesskatten i princip skall utgå efter en enhetlig taxa.

Beträffande storleken av nöjesskatten — som genom 1939 och 1940 års

ändringar skärptes avsevärt bland annat för de till taxa III hänförliga nöjestillställningarna

— föreslogs i den sakkunnigutredning, som ligger till grund

för propositionen, att nöjesskatten skulle utgå efter en enhetlig taxa å 20 procent

av bruttoinkomsten för nöjestillställningen. Då emellertid genom sistnämnda

förslag en icke önskvärd skärpning av nöjesskatten skulle inträda för

sådana nöjestillställningar som för närvarande beskattades efter taxa I med

endast 15 procent av det erlagda biljettpriset, föreslog utredningen därjämte,

att särskild kompensation skulle beredas såväl teater- och musiklivet som

idrottsrörelsen. Emellertid har i departementsförslaget enhetstaxan bestämts

till endast 15 procent av biljettpriset och härigenom ha åtskilliga svårigheter,

som sakkunnigutredningen haft att beakta, eliminerats. I denna enhetstaxa om

15 procent ha dock gjorts vissa modifikationer. Sålunda har föreslagits, att örn

biljettpriset vid biografföreställning överstiger en krona, nöjesskatten skall

utgöra 15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.

Vidare har i departementsförslaget — i 15 § — förordats den lindringen i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66■

19

beskattningen av uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik,

att för varje sådan tillställning skall åtnjutas befrielse från den del av

nöjesskatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor.

I övrigt innebär det förslag till nöjesskatteförordning som framlagts i nu

förevarande proposition vissa förenklingar och förtydliganden i jämförelse

med hittills gällande bestämmelser. Sålanda har en överarbetndng verkställts

av stadgandena angående vad som skall hänföras under begreppet offentlig

nöjestillställning, sättet för biljettprisets fastställande kompletterats med nya

föreskrifter — som bland annat gå ut på att jämväl förköpsavgifter o. d.

skola beläggas med nöjesskatt — och möjligheterna att i särskilda fall erhålla

befrielse från nöjesskatt för vissa slag av tillställningar vidgats.

Enligt utskottets mening skulle införandet av en enhetlig taxa för alla slag

av nöjes tillställningar i hög grad förenkla tillämpningen av nöjesskattelagstiftningen.

Framför allt skulle härigenom vinnas den fördelen, att de nu rådande

svårigheterna att avgöra om en nöjestillställning, vare sig den är sammansatt

av flera delar eller icke, skall hänföras till taxa I eller till den betydligt

strängare taxa lil, skulle i huvudsak bortfalla. Det argument till stöd för bibehållande

av systemet med tre olika taxor, som framförts i de likalydande

motionerna 1:429 och 11:658, eller att en differentiering av nöjesskatten

skulle kunna öva inflytande på nöjeslivets inriktning, torde icke kunna tillmätas

någon större betydelse. Jämväl förslaget örn fastställande av enhetstaxan

till endast 15 procent av biljettpriset — dock med den ur fiskalisk synpunkt

mycket betydelsefulla modifikationen, att nöjesskatten för biografföreställning

beräknas till 30 procent, såvitt angår den del av biljettpriset

som överstiger en krona — anser utskottet vara förenat med så betydande

fördelar, att det kan vara försvarligt att bortse från den minskning av nöjesskatteintäkterna,

som uppenbarligen blir en följd av att enhetstaxan fastställes

till denna låga procentsats.

Med hänsyn härtill och då — såsom utskottet i det följande kommer att

närmare utveckla — möjligheter torde finnas att inom ramen för det förslag

lill ny förordning om nöjesskatt, som framlagts i propositionen, vidtaga vissa

detaljändringar i förslaget för att därigenom tillgodose sådana motionsvis

framförda önskemål, som enligt utskottets mening äro värda att beaktas, anser

utskottet sig kunna i princip biträda förslaget i fråga. Vid sådant förhållande

avstyrker utskottet i nyssnämnda två motioner framställda yrkanden

om bibehållande av skilda taxor för olika slag av nöjestillställningar.

Vad härefter angår de detaljändringar i departementsförslaget, vilka aktualiserats

genom de i ärendet väckta motionerna, synes det största intresset

vara knutet till frågan, örn och i vilken utsträckning ideella organisationer

och sådana sammanslutningar, vilka ha till uppgift att tillhandahålla allmän

samlingslokal, skulle kunna beredas särskild lindring med avseende å nöjesbeskattningen.

Yrkanden i dessa hänseenden — vilka yrkanden gå ut på

ändringar i 13—16 §§ i departementsförslaget — lia framställts i de likalydande

motionerna I: 407 och II: 620, de likalydande motionerna I: 413 och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

11:628, de likalydande motionerna 1:415 och 11:631, de likalydande motionerna

I: 429 och II: 658, de likalydande motionerna I: 431 och II: 659, de likalydande

motionerna 1:432 och 11:661 ävensom i motionerna 1:416, 1:430,

11:632, 11:633, 11:634, 11:662 och 11:663. Vidare ha hithörande spörsmål

berörts i de till utskottet inkomna skrivelserna från representanter för teateroch

musikverksamhet samt idrottsrörelsen.

För ulskottet har det framstått såsom angeläget att i detta sammanhang

understryka den stora betydelse som måste tillmätas det arbete för medborgarfostran,

som uti ättas av ideella organisationer av olika slag. Huvudsakligen

genom enskildas initiativ och genom intresserade medlemmars oegennyttiga

arbete lia inom olika delar av landet byggts upp ideella organisationer,

som tagit hand örn särskilt ungdomen. Att dessa organisationer alltifrån

sin start haft betydande ekonomiska svårigheter att brottas med torde vara

allmänt känt; och under senare år, då organisationernas utgifter av olika

skäl avsevärt stegrats, har det ekonomiska resultatet av organisationernas

arbete och strävanden än ytterligare försämrats.

En lindring av nöjesbeskattningen för dessa ideella organisationer, vilka

uppenbarligen äro förtjänta av det allmännas stöd, skulle självfallet vara av

stor betydelse för deras verksamhet, och med hänsyn härtill ha inom utskottet

övervägts olika utvägar att på nämnda sätt understödja dessa organisationer.

Sålunda har inom utskottet ifrågasatts den lösningen av förevarande spörsmål,

att befrielse från nöjesskatt skulle i viss utsträckning beviljas — förutom

för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik — jämväl

för sådana tillställningar som avses i 3 § a) i departementsförslaget. En

dylik undantagsbestämmelse skulle äga främst den fördelen, att man holle

fast vid principen, att frågan örn uttagande av nöjesskatt skulle bedömas med

hänsyn till tillställningen såsom sådan. Vidare skulle de mera högklassiga

tillställningarna — med all rätt —- gynnas i nöjesskattehänseende, och detta

skulle bliva fallet, oavsett örn dessa tillställningar anordnades av en ideell

organisation eller av enskild teaterledare eller konsertgivare. Å andra sidan

kan mot detta alternativ invändas, att man härigenom skulle på nytt komma

tillbaka till det nuvarande systemet med tre taxor; och vidare skulle lindringen

i nöjesbeskattningen bliva mera omfattande än som kan anses motiverat

av hänsynen till de ideella organisationerna.

Utskottet har därför ansett sig böra följa en annan linje och i stället anknyta

rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen i första hand till det

förhållandet, att nöjestillställningen anordnas av en ideell organisation av

närmare angivet slag. En lindring i nöjesskatten i enlighet med detta alternativ

bör givetvis utformas på sådant sätt att missbruk av ifrågavarande förmån

såvitt möjligt förebygges. Enligt utskottets mening bör en lindring i

nöjesbeskattningen medgivas sådan ideell organisation, som har till uppgift

att stödja teater- eller musikverksamhet, att befordra nykterhet, folkbildning

eller folkuppfostrart eller att främja religiösa eller politiska syften, dock

endast under den förutsättningen att behållningen av tillställningen skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

21

användas att direkt främja nu nämnda ändamål. Emellertid torde ytterligare

en inskränkning i rätten att åtnjuta lindring i nöjesbeskattningen böra föreskrivas.

För att stimulera de ideella organisationerna att anordna nöjestillställningar

av mera högklassigt innehåll torde såsom förutsättning för rätt att

erhålla lindring i nöjesbeskattningen böra uppställas jämväl det villkoret, att

tillställningen till huvudsaklig del skall bestå av annat än dans eller biografföreställning.

Detta villkor är såvitt angår danstillställningar särskilt motiverat

även ur den synpunkten, att redan införandet av en enhetstaxa å L5

procent innebär i förhållande till nu gällande bestämmelser — enligt vilka

danstillställningar beskattas efter taxa III — en betydande reducering av nöjesskatten

för dessa tillställningar. I fråga om biografföreställningar torde,

på sätt yrkats i de likalydande motionerna I: 429 och II: 658, undantag böra

göras för filmförevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja

organisationens syfte.

Beträffande härefter frågan i vilken utsträckning lindring i nöjesbeskattningen

bör ske har utskottet — med hänsyn särskilt därtill att en dylik förmån

i beskattningshänseende torde ha sin största betydelse för organisationer

som arbeta med små resurser och anordna tillställningar, till vilka anslutningen

är förhållandevis ringa — stannat för att förorda, att befrielse från nöjesskatt

skall åtnjutas för varje tillställning från den del av skatten, som belöper

å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.

Den sålunda förordade undantagsbestämmelsen för ideella organisationer

av nu angivet slag torde böra medföra, att den i 15 § i departementsförslaget

intagna bestämmelsen bör utvidgas att avse samtliga nöjestillställningar, anordnade

av ideella organisationer som avse att främja icke professionell idrott

eller gymnastik, dock under de förutsättningar som ovan angivits i fråga

om behållningens användning samt angående dans- och biograftillställningar.

Beträffande det i 15 § föreslagna avgiftsbeloppet om 2 000 kronor

är utskottet av den åsikten, att även örn idrotten är förtjänt av att i största

möjliga utsträckning stödjas av det allmänna, det dock icke kan vara befogat

att ställa idrotten i särskilt gynnad ställning i förhållande till förstnämnda

ideella organisationer. På grund härav förordar utskottet, att berörda

i 15 § upptagna avgiftsbelopp nedsättes till 500 kronor eller alltså till

samma belopp, som föreslagits såsom gräns för skattelindringen för av övriga

ideella organisationer anordnade nöjestillställningar.

Vidare förordar utskottet —- i anslutning till de likalydande motionerna

1:432 och 11:661 — alt ideell organisation, som avser att främja hästsport,

må åtnjuta befrielse från nöjesskatt i samma omfattning som ideell organisation,

vilken har till uppgift att stödja icke professionell idrott eller gymnastik.

I de likalydande motionerna 1:415 och 11:631 har särskilt understrukits

vikten av att jämväl sammanslutningar, som äga och underhålla allmänna

samlingslokaler, beredas vissa lättnader i nöjesbeskattningen. Enligt vad för

utskottet upplysts kunna till samlingslokaler av nu angivet slag hänföras i

huvudsak folkets hus- och nykterhetslokaler samt s. k. bygdegårdar, och de

lokalägande sammanslutningarna torde i allmänhet vara registrerade såsom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

ekonomiska föreningar, ehuru dessa regelmässigt icke utdela någon vinst till

sina medlemmar.

Jämväl i fråga om sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla

allmän samlingslokal, är det av betydelse, att dylika sammanslutningar icke

på grund av alltför hög nöjesbeskattning hindras att utöva sin ur allmänna

synpunkter gagnande verksamhet. Särskilt för de mindre och ekonomiskt

svagare sammanslutningarna torde skyldigheten att erlägga nöjesskatt för av

dem anordnade nöjestillställningar vålla ett betydande avbräck i deras verksamhet.

Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill att befrielse från nöjesskatt

medgives även i de fall, där nöjestillställning anordnas av organisation, som

har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Å andra sidan kan

utskottet dock icke förorda, att denna befrielse göres mera omfattande än den

befrielse från nöjesskatt som utskottet, enligt vad förut anförts, funnit sig

kunna tillstyrka i fråga om tillställningar anordnade av vissa ideella organisationer.

Det kan sålunda icke rimligen ifrågakomma, att nöjesskatt icke skall

utgå för biografföreställningar, som anordnas av sammanslutning med uppgift

att tillhandahålla allmän samlingslokal. Vad nu sagts torde böra gälla

även i fråga om danstillställningar; i annat fall skulle det egendomliga förhållandet

kunna uppkomma, att om en dylik sammanslutning i sin lokal anordnade

en danstillställning, lindring skulle i nöjesbeskattningen inträda,

medan detta icke skulle bliva fallet, därest i stället en ideell organisation

hyrde lokalen och ställde sig själv såsom anordnare av danstillställningen.

Såsom ytterligare villkor för rätt att erhålla lindring i nöjesbeskattningen

torde böra stadgas, att sammanslutningen i fråga icke lämnat utdelning till

sina medlemmar under de senast förflutna fem åren. Ej heller bör nu berörda

förmån inträda, där tillställning av samma slag hålles inom samma

lokal eller område mer än två dagar i följd. Lindringen i nöjesbeskattningen

torde därjämte böra lill beloppet begränsas på sätt utskottet förordat med

avseende å tillställningar som anordnas av vissa ideella organisationer.

Utskottet är givetvis medvetet om afl de nu föreslagna lindringarna i nöjesbeskatlningen

för vissa ideella organisationer och för sammanslutningar,

som ha till uppgift att tillhandahålla allmänna samlingslokaler — vilka lindringar

innebära ett betydande avsteg från departementsförslagets mera konsekvent

genomförda princip om enhetlig nöjesskatt -— komma att föranleda

vissa praktiska olägenheter. Utskottet har emellertid icke kunnat anvisa någon

annan framkomlig utväg än den nu förordade för att tillgodose de önskemål

om uppmjukningar i nöjesbeskattningen, vilka utskottet anser särskilt

berättigade. De praktiska olägenheterna med nu ifrågavarande lindringar i nöjesbeskattningen

böra dock icke överskattas.

Vad angår den närmare beskaffenheten av nyssnämnda olägenheter kan

självfallet mot de av utskottet nu förordade utvidgningarna göras den invändningen,

att ökade svårigheter uppkomma för uppbördsmyndigheterna

vid prövning av frågan örn skattskyldigheten för olika nöjestillställningar;

uppbördsmyndigheterna skulle sålunda bliva nödsakade att undersöka icke

endast beskaffenheten av en nöjestillställning såsom sådan utan därutöver

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

23

utforska — genom granskning av stadgar, verksamhetsberättelser m. m. —

huruvida den organisation, som ställer sig såsom anordnare av en nöjestillställning,

är berättigad åtnjuta den av utskottet förordade lindringen i nöjesbeskattningen.

Dylika farhågor torde emellertid enligt utskottets mening

vara överdrivna; särskilt ute på landsbygden torde uppbördsmyndigheterna

äga sådan kännedom örn där verksamma ideella organisationer, alt några

särskilda undersökningar icke erfordras för att utröna örn sådana organisationer

äro berättigade att komma i åtnjutande av lindring i nöjesbeskattningen.

Ej heller anser utskottet — bland annat med hänsyn till alt befrielsen

från nöjesskatt icke uppgår till högre belopp än 75 kronor för varje tillställning

— att någon risk föreligger för att bulvanorganisationer bildas i syfte

att söka illojalt utnyttja möjligheterna att undgå att betala nöjesskatt.

Den av utskottet nu förordade lindringen i nöjesbeskattningen för vissa

ideella organisationer och för sammanslutningar, som ha till uppgift att

tillhandahålla allmän samlingslokal, torde lämpligen böra införas i 15 § i

departementsförslaget.

Att införa ytterligare bestämmelser om undantag eller befrielse helt eller

delvis från skyldigheten att erlägga nöjesskatt anser utskottet icke tillrådligt.

I den mån i nu ifrågavarande motioner framställts yrkanden örn lättnader

i nöjesbeskattningen, vilka icke tillgodosetts genom den av utskottet förordade

ändringen i 15 § departementsförslaget, avstyrkas samma yrkanden av

utskottet.

Jämväl såvitt angår utformningen av begreppet nöjestillställning i 3 §

departementsförslaget ha vissa ändringsyrkanden framförts i de i ärendet

väckta motionerna Sålunda yrkas i motionerna 1:427 och 11:657, att uppvisning

eller tävling i yrkesduglighet icke skall anses såsom nöjestillställning

i författningens mening, och motsvarande yrkande har beträffande schacktävlan

framställts i de likalydande motionerna I: 428 och 11:656. Dessa ändringsförslag

böra enligt utskottets mening beaktas, dock bör ur 3 § första

stycket uteslutas endast sådan uppvisning eller tävling i yrkesduglighet, som

främst syftar till förkovran i visst yrke. I enlighet härmed bör nöjesskatt icke

utgå vid tävling i exempelvis plöjning eller mjölkning, medan däremot uppvisningar

av yrkesakrobater eller tävlingar mellan yrkesboxare, i vilka fall

det ekonomiska intresset torde vara det dominerande hos de tävlande, allt

fortfarande skola nöjesbeskattas. I fråga örn schacktävlingar, vilka ofta torde

stå på gränsen till enskilda tillställningar, äro dessa tävlingar till sin natur

förhållandevis egenartade; det kan därför icke anses oegentligt att befria

dylika tävlingar från nöjesskatt och samtidigt behålla exempelvis bridge- och

frågesporttävlingar såsom nöjesskattepliktiga tillställningar.

I motionerna 1:414 och 11:630 har upptagits till behandling frågan örn

nöjesskattemedlens användning, och samma fråga bar berörts jämväl i motionen

11:663. I anledning härav vill utskottet erinia örn alt frågan, huruvida

nöjesskattemedlen böra i sin helliot tillkomma staten eller icke, utförligt

behandlats av kommunalskatteberedningen, vars förslag härutinnan alltjämt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Vid sådant förhållande anser utskottet

det icke lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn nöjesskattemedlens

användning till närmare prövning. Utskottet avstyrker alltså de i

berörda tre motioner framställda yrkandena om ändring i deparlementsförslaget

i denna del.

I de nyssnämnda motionerna I: 427 och II: 657 har hemställts, att den nu

gällande bestämmelsen i 4 § andra stycket i 1940 års nöjesskatteförordning

däri stadgas att, därest tillställning anordnas av en till viss organisation

ansluten förening, den omständigheten, att utom föreningens egna medlemmar

jämväl medlemmar i andra lill organisationen anslutna föreningar

äga tillträde, icke skall föranleda, att tillställningen skall vara att anse såsom

sådan till vilken allmänheten har tillträde — måtte bibehållas även i departementsförslaget.

Da emellertid under förarbetena till propositionen framlagts

fullgoda skäl för uteslutande ur nöjesskatteförordningen av berörda bestämmelse

och densamma med hänsyn till innehållet i 4 § departementsförslaget

torde sakna självständig betydelse, finner utskottet anledning icke

föreligga att tillstyrka någon ändring på denna punkt i sistnämnda förslag.

Vad härefter beträffar det i motionen 11:660 framställda yrkandet om sådan

ändring i departementsförslaget, att befrielse från nöjesskatt skulle

kunna meddelas för vissa föreningar eller sammanslutningar för längre tidsperioder,

vill utskottet understryka, att erfarenheterna från tillämpningen av

1940 ars nöjesskatteförordning visat, att det är angeläget med kontroll från

uppbördsmyndigheternas sida även i fråga om sådana tillställningar, som

avses i 16 och 17 §§ i departementsförslaget. På grund härav kan utskottet

icke tillstyrka det ändringsförslag, som framlagts i sistnämnda motion.

Vad angår departementsförslaget i de delar, vilka icke förut berörts i detta

betänkande, har utskottet vid sin granskning av sagda förslag icke funnit

anledning till erinran mot detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen måtte -— med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 344 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, samt med bifall till de likalydande

motionerna I: 428 av herr Olof Carlsson m. fl. och II: 656

av herr Olson i Göteborg m. fl. ävensom med avslag å motionerna

I: 414 av herr Ivar Persson m. fl., II: 629 av herr

Johanson i Norrköping m. fl., 11:630 av herr Hansson i

. Skegrie m. fl. och II: 660 av herr Johnsson i Stockholm —-

antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65.

25

Förslag

till

förordning om nöjesskatt.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

För nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift,

ävensom för annan nöjestillställning, som i 5 § avses, skall erläggas en särskild

avgift benämnd nöjesskatt.

2 §.

Nöjesskatten fördelas med hälften till staten och med hälften till den

kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum.

3 §•

Med nöjestillställning avses i denna förordning:

a) teaterföreställning, musikunderhållning, litterär underhållning samt

uppvisning i konstnärlig dans;

b) revy-, kabaret- och varietéföreställning;

c) biografföreställning;

d) uppvisning eller tävling i sport, d) uppvisning eller tävling i sport,

idrott eller gymnastik så ock i yrkes- idrott eller gymnastik så ock eljest i

duglighet eller eljest i skicklighet av skicklighet av visst slag;

visst slag;

e) danstillställning;

f) cirkusföreställning;

g) förevisning av människor, djur eller föremål;

h) marknads- och tivolinöjen; samt

i) annan tillställning, som till sin art och sitt syfte är jämförlig med tillställning

som avses under a)—h).

Till nöjestillställning hänföres Till nöjestillställning hänföres

icke visning av museum eller annan icke uppvisning eller tävling i skickliknande

inrättning, ej heller utställ- lighet, som främst syftar till förkänning,

av djur eller utställning av konst rån i visst yrke, ej heller scliacktäveller

andra föremål. Ian, visning av museum eller annan

liknande inrättning, utställning av

djur eller utställning av konst eller

andra föremål.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §.

Såsom nöjes tillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, skall anses

jämväl nöjestillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i

viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen

uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver

uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar,

eller ingår i ett nöjesföretags rörelse och äger rum i offentlig lokal (abonnerad

föreställning),

eller eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger

tillträde till tillställningen eller de villkor varunder tillträde lämnas, är att

jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.

5 §.

Anordnas danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, i lokal

eller å plats, där utskänkning av spritdrycker, vin, pilsnerdricka eller alkoholfria

drycker samtidigt må äga rum, eller i annan lokal, som står i obehindrad

inre förbindelse med lokal som ovan sägs, skall, ändock att särskild avgift

för tillträde till danstillställningen icke uppbäres, nöjesskatt utgå för densamma.

Om sättet för beräkning av nöjesskatten.

6 §•

Nöjesskatten upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis, som berättigar

till deltagande i nöjestillställning.

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att, om biljettpriset vid biografföreställning överstiger

en krona, nöjesskatten utgör 15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden

av biljettpriset.

B §•

För danstillställning som avses i 5 § skall, där avgift för tillträde till

danstillställningen icke uppbäres eller uppbäres med lägre belopp än nedan

sägs, skatten beräknas som om avgift för varje person, vilken äger rätt att

deltaga i dansen, erlagts med

a) fem kronor, där utskänkning av spritdrycker må äga rum;

b) tre kronor, där utskänkning av vin men ej av spritdrycker må äga rum;

samt

c) en krona 50 öre, där utskänkning av endast pilsnerdricka eller alkoholfria

drycker må äga rum.

Uttages vid sådan danstillställning avgift för varje dans, skall nöjesskatt

utgå som om avgiften för varje dansande par utgjorde minst 50, 30 eller

15 öre för de under a)—c) angivna olika slagen av utskänkningsställen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9 §•

Såsom biljettpris anses det ordinarie priset för den tillställning, varom

fråga är, utan hänsyn till att nedsättning medgives för vissa grupper av deltagare

eller att biljett utlämnas utan betalning (fribiljett).

I biljettpriset inräknas förköpsavgift, särskild sittplatsavgift eller annan

dylik avgift ävensom sådan program-, garderobs- eller därmed jämförlig avgift,

vars erläggande utgör villkor för tillträde till tillställningen.

Avser biljett ett flertal tillställningar eller ett flertal personer, beräknas

skatt därå såsom för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller en

person. Har icke vid biljettens utlämnande bestämts, huru många tillställningar

eller personer biljetten avser, beräknas skatten å biljetten till 20 procent

av biljettpriset eller, då fråga är om biografföreställning, till 25 procent

av nämnda pris.

10 §.

Skatt utgår icke:

a) för fribiljett, som utlämnas till begagnande av polismyndighet, ortens

brandväsende eller den, som eljest å tjänstens vägnar skall närvara;

b) för fribiljett, som utlämnas till tidningsredaktion för recension eller anmälan

av nöjestillställning, dock att sådan skattefrihet må åtnjutas för högst

två biljetter till samma tidning för varje tillställning av enahanda beskaffenhet;
c)

för fribiljett till nöjestillställning, som avses i 3 § a), då biljetten utlämnas

till begagnande i studiesyfte; samt

d) för fribiljett åt barn under 12 år.

11 §■

Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning mot avgift, utan att biljett

eller annat dylikt bevis utlämnas, men kan på annat sätt, såsom genom vändkors

med räkneverk eller dylikt, tillförlitlig utredning vinnas örn antalet inträdesavgifter

jämte motsvarande friplatser i olika prislägen, må nöjesskatten

därå beräknas såsom om biljett utlämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten till 20 procent av det

bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed likställda avgifter,

eller, då fråga är om biografföreställning, lill 25 procent av nämnda

bruttobelopp. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga

bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten vid utsålt hus

eller efter annan lämplig beräkningsgrund.

12 §.

Där nöjesskatten för biljett eller eljest uppgår till del av öre, avrundas

skattebeloppet till närmast högre hela öretal.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om undantag eller befrielse från nöjesskatten.

13 §.

Nöjestillställning, som anordnas av kungl, teatern eller kungl, dramatiska

teatern i Stockholm å lokal, som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande

begagnas, är undantagen från tillämpningen av denna förordning.

14 §.

För nöjestillställning, som tjänar vetenskapligt ändamål, skall nöjesskatt

icke utgå.

Ej heller skall nöjesskatt utgå för nöjestillställning, som anordnas i undervisnings-

eller uppfostringssyfte och som med hänsyn till sitt innehåll jämväl

är ägnad att tjäna sådant syfte.

15 §. 15 §.

I fråga om uppvisning eller tåv- Dår ideell organisation, som bär

ling i icke professionell idrott eller till uppgift att stödja teater- eller mugymnastik

åtnjutes för varje tillställ- sikverksamhet, att befordra nykterning

befrielse från den del av nöjes- het, folkbildning eller folkuppfostran

skatten, som belöper å ett samman- eller att främja religiösa eller polilagt

avgiftsbelopp av 2 000 kronor. tiska syften, anordnar nöjestillställning,

vars behållning skall användas

att direkt främja nämnda ändamål,

åtnjutes för varje tillställning befrielse

från den del av nöjesskatten, som

belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp

av 500 kronor. Vad nu sagts

skall dock icke gälla med avseende

å tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår dans eller biografföreställning

med undantag för sådan

filmförevisning, sorn genom sitt ämnesval

år ägnad att direkt främja organisationens

syfte.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning jämväl

beträffande sådan ideell organisation,

sorn avser att stödja icke professionell

idrott eller gymnastik eiler

att främja hästsport.

Där nöjestillställning anordnas av

organisation, som har till uppgift att

tillhandahålla allmän samlingslokal

och som under de senast förflutna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fem åren icke lämnat utdelning dt

sina medlemmar, åtnjutes befrielse

från nöjesskatt för varje tillställning

med belopp som i första stycket angives,

dock endast under förutsättning

att tillställning av samma slag

hålles högst två dagar i följd inom

samma lokal eller område och att tillställningen

icke är av beskaffenhet

som avses i första stycket andra

punkten.

16 §.

Skall behållning av nöjestillställning användas uteslutande för välgörande

eller allmännyttigt ändamål, såsom för beredande av hjälp åt behövande eller

sjuka, för främjande av barns eller ungdoms vård, fostran eller utbildning

eller för stödjande av rikets försvar, må länsstyrelsen, efter hörande av vederbörande

kommun, medgiva befrielse från nöjesskatten, dock att mot kommunens

avstyrkande befrielse icke må medgivas frän den kommunen tillkommande

andelen av skatten. Där behållningen endast till viss del skall användas

för välgörande eller allmännyttigt ändamål må, enligt nyss angivna

grunder, befrielse medgivas från motsvarande del av nöjesskatten.

Befrielse från nöjesskatt må jämväl, enligt i första stycket angivna grunder,

medgivas då skolungdom utan medverkan av utomstående anordnar nöjestillställning,

i vilken till huvudsaklig del ingå andra nöjen än dans och vars

behållning, utan att vara avsedd för välgörande eller allmännyttigt ändamål,

avses skola användas till främjande av skolans bästa eller eljest till att främja

elevers gemensamma intresse.

17 §.

Lämnas ej sådant medgivande som i 16 § sägs eller är fråga om nöjestillställning

av annat slag än där avses, må kommunen, om skäl därtill äro,

medgiva befrielse från den kommunen tillkommande andelen av nöjesskatten.

18 §.

Preliminärt beslut örn befrielse från nöjesskatt gillig! 16 eller 17 § må meddelas

innan nöjestillställning hålles. I sådant fall må slutligt beslut, innefattande

befrielse från nöjesskatt, icke meddelas förrän anordnaren av tillställningen

inkommit med redovisning över densamma.

Befrielse från nöjesskatt enligt 16 eller 17 § må icke meddelas i anledning

av ansökan som inkommit senare än tre månader efter det tillställningen

ägt rum.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om nöjesskatten vid s. k. sammansätta tillställningar.

19 §.

Är tillställning sammansatt av skilda delar, av vilka någon är att anse såsom

nöjestillställning, skall frågan huruvida nöjesskatt skall utgå bedömas

med hänsyn till tillställningens huvudsakliga innehåll och syfte.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beräkningen

av nöjesskatt för sådan av skilda delar sammansatt nöjestillställning,

där nöjesskatten för de olika delarna beräknas efter olika grunder.

20 §.

Uttages särskild avgift för tillträde till lokal eller område, inom vilket anordnats

en eller flera särskilda nöjestillställningar, skall, oavsett om tillställningen

eller någon av dem är avgiftsbelagd eller icke, nöjesskatt utgå å förstnämnda

avgift, såvida denna icke kan anses huvudsakligen avse tillgång till,

förutom själva lokalen eller området, sådana anordningar för vilka nöjesskatt

ej skall utgå.

Örn uppbörd av nöjesskatten.

21 §.

Nöjesskatten skall erläggas av den som anordnar nöjestillställningen.

22 §.

Det åligger den kommun, inom vars område nöjestillställning äger rum,

att fastställa nöjesskattens belopp samt uppbära densamma. Jämväl i övrigt

ankommer det på kommunen att övervaka att gällande bestämmelser rörande

nöjesskatten efterföljas.

De uppgifter som enligt vad nu sagts åvila kommunen skola fullgöras i

Stockholm av Överståthållarämbetet, i annan stad av drätselkammaren samt

på landet av kommunalnämnden, där ej kommunen annorledes bestämt.

23 §.

Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar är anordnare av nöjestillställning

skyldig att till uppbördsmyndigheten överlämna på heder och samvete

avgiven deklaration rörande vid tillställningen influtna avgifter.

24 §.

Det åligger kommun att till statsverket inleverera staten tillkommande

andel av influten nöjesskatt.

Särskilda bestämmelser.

25 §.

Kommuns beslutanderätt i frågor som avses i 17 § må kommunen överlåta

åt den i 22 § andra stycket angivna myndigheten eller åt annan kommunal

nämnd eller styrelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

26 §.

Äger nöjestillställning rum inom två eller flera kommuner och kunna uppbördsmyndigheterna

i dessa kommuner ej överenskomma om nöjesskattens

uttagande och fördelning, har vederbörande länsstyrelse att på framställning

förordna därom. Höra kommunerna under olika länsstyrelser, bestämma

dessa gemensamt.

27 §.

I fråga om nöjestillställning, som hålles inom municipalsamhälle eller

inom köping vilken ej utgör egen kommun, skall vad i denna förordning

sägs angående kommun äga motsvarande tillämpning beträffande municipalsamhället

eller köpingen.

28 §.

Örn ansvar i vissa fall för den som i deklaration, varom i 23 § sägs, lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

29 §.

Underlåter någon att inom behörig tid avgiva föreskriven deklaration eller,

då deklaration befunnits ofullständig, att på anmodan av uppbördsmyndigheten

inom förelagd tid fullständiga densamma, vare förlustig rätten att

överklaga uppbördsmyndighetens beslut rörande det skattebelopp, för vars

fastställande deklarationen skolat ligga till grund.

30 §.

Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens beslut rörande nöjesskatt

och som ej till följd av stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till talan,

äger i beslutet söka rättelse hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava

inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll

del av beslutet.

I länsstyrelsens utslag i anledning av besvär enligt första stycket eller i

annat ärende rörande nöjesskatt må ändring sökas hos Kungl. Maj:t genom

besvär, vilka skola hava inkommit till finansdepartementet inom en månad

från den dag, då klaganden av beslutet erhöll del; dock äger menighet som

klagar tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än nu sagts.

31 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, från och med vilken

dag förordningen den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt samt förordningen

samma dag (nr 479) örn särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad av

kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm, skola upphöra

att gälla.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sistnämnda båda förordningar skola dock alltjämt äga tillämpning i fråga

om nöjéstillställning, som tagit sin början före denna förordnings ikraftträdande.

II) att följande motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 407 av herrar Einar Persson

och Boman samt II: 620 av herr Allard m. fl.,

b) de likalydande motionerna I: 413 av herr Wagnsson

m. fl. och II: 628 av fru Alvén m. fl.,

c) de likalydande motionerna I: 415 av herr Gustaf Karlsson

m. fl. och II: 631 av herr Petterson i Degerfors m fl.,

d) de likalydande motionerna I: 429 av herr Englund m. fl.

och II: 658 av herr Malmborg i Skövde m. fl.,

e) de likalydande motionerna I: 431 av herr Berling och

II: 659 av herr Fahlman m. fl.,

f) de likalydande motionerna I: 432 av herr Helgesson

m. fl. och II: 661 av herr Holmström m. fl.,

g) motionen I: 416 av herrar Berling och Jonsson,

h) motionen 1:427 av herr Bror Nilsson m. fl.,

i) motionen I: 430 av herrar Sten och Sandegård,

j) motionen 11:632 av herr Wallentheim m. fl.,

k) motionen II: 633 av herrar Hansson i Skediga och Boman

i Stafsund,

l) motionen II: 634 av herr Larsson i Julita m. fl.,

m) motionen II: 657 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.,

n) motionen II: 662 av herr förste vice talmannen Magnusson,

samt

o) motionen II: 663 av herr Håstad,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 december 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,

Hobert Berg, Heuman, Näsgård, Wehtje* och Englund, samt

från andra kammaren: herrar Björklund*, Hammarlund, Olsson i Gävle, Orgård, Janson

i Frändesta*, Falk, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Fröderberg och Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

33

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje, Janson i Frändesta och Henriksson, vilka

inom utskottet yrkat att utskottets yttrande och hemställan skulle erhålla

följande lydelse:

»Den särskilda beskattningen — —• — (= utskottet s. 18 råd 8 uppifrån

— s. 20 rad 20 uppifrån)---understödja dessa organisationer.

Inom utskottet har sålunda ifrågasatts den lösningen av förevarande

spörsmål, att befrielse från nöjesskatt skulle i viss utsträckning beviljas —

förutom för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik

— jämväl för sådana tillställningar som avses i 3 § a) i departementsförslaget.

En dylik undantagsbestämmelse skulle äga främst den fördelen,

att man holle fast vid principen, att frågan örn uttagande av nöjesskatt

skulle bedömas med hänsyn till tillställningen såsom sådan. Vidare skulle

de mera högklassiga tillställningarna — med all rätt — gynnas i nöjesskattehänseende,

och detta skulle bliva fallet, oavsett om dessa tillställningar

anordnades av en ideell organisation eller av enskilda teaterledare eller

konsertgivare. Med hänsyn härtill — och då en lindring i nöjesbeskattningen

för vissa ideella organisationer oavsett tillställningens beskaffenhet skulle

strida mot grunderna för nöjesskattens beräknande — har utskottet funnit

sig böra förorda den förstnämnda lösningen.

Beträffande frågan i vilken utsträckning den avsedda lindringen i nöjesbeskattningen

bör ske har utskottet — med hänsyn särskilt därtill att en

dylik förmån i beskattningshänseende torde ha sin största betydelse för

organisationer som arbeta med små resurser och anordna tillställningar,

till vilka anslutningen är förhållandevis ringa — stannat för att förorda,

att befrielsen från nöjesskatt skall åtnjutas för varje tillställning från den

del av skatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.

Vidare förordar utskottet — i anslutning till de likalydande motionerna

1:432 och 11:661 — alt uppvisning eller tävling i hästsport likställes med

uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik.

Att införa ytterligare bestämmelser örn undantag eller befrielse helt eller

delvis från skyldigheten alt erlägga nöjesskatt anser utskottet icke tillrådligt.

I den män i väckta motioner framställts yrkanden om lättnader i nöjesbeskattningen,

vilka icke tillgodosetts genom den av utskottet förordade ändringen

i 15 § departementsförslaget, avstyrkas samma yrkanden av utskottet.

Jämväl såvitt — -— — (= utskottet s. 23 råd 23 uppifrån s. 24 råd 28

uppifrån)---erinran mot detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen---(= utskottet s. 24 rad 9 nedifrån

— s. 28 rad 11 uppifrån)---sådant syfte.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 7 sami Nr 66.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

15 §.

För nöjestillställmng, som avses i 3 § a), så ock i fråga om uppvisning

eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik eller i hästsport åtnjutes

för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten, som belöper

å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.

16 §.

Skall behållning---(= utskottet s. 29 rad 13 uppifrån — s. 32 rad

30 uppifrån)---lämnas utan åtgärd.»;

II) av herrar Heuman och Falk, som ansett, att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»Den särskilda beskattningen---(= utskottet s. 18 rad 8 uppifrån

~ s. 21 råd 1 uppifrån)---främja nu nämnda ändamål.

Därest denna rätt till lindring i nöjesbeskattningen skulle begränsas till

att avse endast sådana tillställningar, där andra anordningar än dans och

biograf till huvudsaklig del ingår i tillställningen, skulle betydande

svårigheter uppkomma för uppbördsmyndigheterna vid bedömandet av

frågan om skattskyldigheten för olika nöjestillställningar. Då någon objektiv

gräns för vad som bör betraktas som huvudsaklig del av tillställningen

icke kan dragas, torde vederbörande myndigheters inställning till anordnarna

i mycket hög grad komma att påverka deras ställningstagande och leda

till helt olika beslut i fråga om skattelindring för alldeles lika tillställningar.

För organisationernas del skulle sådan inskränkning i rätten att erhålla

lindring i nöjesbeskattningen medföra, att de — för att undgå beskattning

— måste vid en nöjestillställning med dans ha anordningar av annat slag,

som i de flesta fall medför ökade kostnader, utan att i nämnvärd grad

öka inkomsterna. Den ekonomiska fördel, dessa organisationer skulle erhålla

genom lindring i nöjesbeskattningen, bleve på grund av denna begränsning

helt obetydlig, varför utskottet anser att någon begränsning av ovannämnda

slag i rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen icke bör föreskrivas.

Beträffande härefter frågan ----(= utskottet s. 21 rad 15—21 uppifrån)

—-- 500 kronor.

Den sålunda förordade undantagsbestämmelsen för ideella organisationer

av nu angivet slag torde böra medföra, att den i 15 § i departementsförslaget

upptagna bestämmelsen bör utvidgas att avse samtliga nöjestillställningar,

anordnade av ideella organisationer som avse att främja icke professionell

idrott eller gymnastik, dock under den förutsättning som ovan angivits i

fråga om behållningens användning. Beträffande det i 15 § föreslagna

---(= utskottet s. 21 rad 18 nedifrån — s. 22 rad 2 uppifrån)---

medlemmar.

Jämväl i fråga om sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla

allmän samlingslokal, är det av betydelse, att dylika sammanslutningar

icke på grund av alltför hög nöjesbeskattning hindras att utöva sin

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

35

ur allmänna synpunkter gagnande verksamhet. Särskilt för de mindre och

ekonomiskt svagare sammanslutningarna torde skyldigheten att erlägga nöjesskatt

för av dem anordnade nöjestillställningar vålla ett betydande avbräck

i deras verksamhet. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill att befrielse

från nöjesskatt medgives även i de fall, där nöjestillställning anordnas

av organisation, som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal.

Å andra sidan kan utskottet dock icke förorda, att denna befrielse

göres mera omfattande än den befrielse från nöjesskatt som utskottet, enligt

vad förut anförts, funnit sig kunna tillstyrka i fråga om tillställningar

anordnade av vissa ideella organisationer. Det torde icke vara befogat att

sådana sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla samlingslokaler

och som regelmässigt anordna biografföreställning eller som ha så

god ekonomi att de kunna lämna utdelning till medlemmarna, skola erhålla

lindring i nöjesbeskattningen. Det torde därför böra föreskrivas såsom villkor

dels att tillställningar av samma slag icke hållas inom samma lokal

eller område mer än två dagar i följd, dels att sammanslutningen i fråga icke

lämnat utdelning till sina medlemmar under de senast förflutna fem åren.

Lindringen i nöjesbeskattningen torde till beloppet begränsas till vad som

förordas i fråga om tillställningar som anordnas av vissa ideella organisationer.

Utskottet är givetvis---(■= utskottet s. 22 rad 16 — råd 7 nedifrån)

---icke överskattas.

Den granskning av stadgar, verksamhetsberättelser m. m., som uppbördsmyndigheten

får vidtaga för att utforska huruvida anordnare av nöjestillställning

är berättigad till den av utskottet förordade lindringen i nöjesbeskattningen,

torde icke medföra några större svårigheter. Särskilt ute på

landsbygden torde uppbördsmyndigheterna äga sådan kännedom örn där

verksamma ideella organisationer, att några särskilda undersökningar icke

erfordras för alt utröna om sådana organisationer äro berättigade att komma

i åtnjutande av lindring i nöjesbeskattningen. Ej heller anser utskottet

—- bland annat med hänsyn till att befrielsen från nöjesskatt icke uppgår

till högre belopp än 75 kronor för varje tillställning — att någon risk föreligger

för att bulvanorganisationer bildas i syfte att söka illojalt utnyttja

möjligheterna att undgå att betala nöjesskatt.

Den av utskottet--— (= utskottet s. 23 rad 13 uppifrån — s. 24

rad 11 nedifrån)---erinran mot detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen---(= utskottet s. 24 rad 9 nedifrån

— s. 28 rad 11 uppifrån)---sådant syfte.

15 §.

Där ideell organisation, som har till uppgift att stödja teater- eller musikverksamhet,

alt befordra nykterhet, folkbildning eller folkuppfostran eller

att främja religiösa eller politiska syften, anordnar nöjestillställning, vars

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

behållning skall användas att direkt främja nämnda ändamål, åtnjutes för

varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten som belöper å ett

sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning jämväl

beträffande sådan ideell organisation, som avser att stödja icke professionell

idrott eller gymnastik eller att främja hästsport.

Där nöjestillställning anordnas av organisation, som bär till uppgift att

tillhandahålla allmän samlingslokal och som under de senast förflutna fem

åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, åtnjutes befrielse från nöjesskatt

för varje tillställning med belopp som i första stycket angives, dock

endast under förutsättning att tillställning av samma slag hålles högst två

dagar i följd inom samma lokal eller område.

16 §.

Skall behållning---(= utskottet s. 29 rad 13 uppifrån — s. 32 rad

30 uppifrån)---lämnas utan åtgärd.»;

lil) av herr Fröderberg, som anfört följande:

»Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 angående förslag

till förordning om nöjesskatt har bevillningsutskottet företagit en ändring

i förslagets 15 §. I propositionen föreslås befrielse från nöjesskatt för idrottsoch

gymnastiktävlingar och uppvisningar upp till ett sammanlagt avgiftsbelopp

av 2 000 kronor. Utskottet hemställeF att detta avgiftsbelopp skall

fastställas till endast 500 kronor. Detta skulle medföra att idrotts- och

gymnastikorganisationema skulle utsättas för en beskattning som skulle

för dem bliva ytterst kännbar.

Jag anser därför att utskottets hemställan, såvitt angår 15 § andra stycket,

bort lyda:

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning jämväl

beträffande sådan ideell organisation, som avser att stödja icke professionell

idrott eller gymnastik eller att främja hästsport, dock att då fråga är om

uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik befrielse

skall åtnjutas för varje tillställning från den del av nöjesskatten, som belöper

å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor.»;

IV) av herr Englund med avseende å den av utskottet förordade principen

att oavsett tillställningens beskaffenhet uttaga nöjesskatt efter en enhetlig

taxa; samt

V) av herr Orgård.

458945. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:596 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten