Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av gällande bestämmelser örn val av huvudmän i sparbank.

1945-03-15 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av gällande bestämmelser örn val av huvudmän i sparbank.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17.

i

Hr 17.

Ankom till riksdagens kansli den IG mars 1945 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av

gällande bestämmelser örn val av huvudmän i sparbank.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, den ena inom första

kammaren under nr 32 av herr Leander jämte nio av kammarens övriga

ledamöter och den andra inom andra kammaren under nr 64 av herrar

Svensson i Alingsås och Forsberg, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn förslag till sådan ändring av 1923 års

sparbankslag att huvudmännens rätt att omvälja sig själva avskaffas och

ersättes med en valordning i huvudsaklig överensstämmelse med den i motionen

angivna».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionerna följande:

»Vid tidigare tillfällen bär riksdagen haft att taga ställning till framställningar

rörande sådan ändring av gällande sparbankslag som innebär att en

förändring av valordningen för val av huvudmän för sparbankerna kommer

till stånd. Senast vid 1943 års riksdag behandlades en motion i detta ärende.

Även vid 1937 års riksdag förelåg en liknande motion till behandling. Vid

1943 års riksdag beslöt andra kammaren med mycket stor majoritet biträda

motionens syfte medan däremot första kammaren ställde sig avvisande.

Den egentliga anledningen till att åtgärder från riksdagens sida hittills

icke vidtagits synes vara att man förväntat att en översyn beträffande sparbankslagen

i sin helhet var att förvänta. Det har emellertid visat sig att något

förslag till en mera allmän revision av sparbankslagen icke kommit til!

stånd, och när en sådan eventuell revision kan komma till stånd vet man

överhuvud taget ingenting om. Det kan därför vara på sin plats att de i motionerna

tidigare framförda synpunkterna ånyo komma under riksdagens

prövning.

I § 9 i lag om sparbanker av den 29 juni 1923 säges nämligen, att ''sparbanks

angelägenheter skola handhavas dels av huvudmän, vilka skola såsom

representanter för insättarna övervaka sparbankens förvaltning, och dels av

en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall handhava den omedelbara

ledningen av sparbankernas verksamhet’. Huvudmännen skola enligt § 10

av samma lag vara till antalet minst 20 och högst 50. Tidigare hade huvudmännen

rätt att helt välja sig själva till detta uppdrag. 1923 års lag begränsade

emellertid denna rätt till att omfatta två tredjedelar av antalet huvudmän,

medan den återstående tredjedelen numera skall utses av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,

municipalfullmäktige, landsting, häradsrätt eller hushållningssällskap.

Majoriteten av huvudmännen i en sparbank kan alltså alltjämt i

enlighet med nu gällande bestämmelser omvälja sig själv till detta uppdrag.

bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 17.

När det gäller sparbankernas huvudmannainstitution måste dessa valbestämmelser

utan tvivel anses såsom föråldrade, och en revision av ifrågavarande

valordning synes oss vara fullt motiverad. Den nu gällande valordningen

strider mot demokratisk uppfattning och har säkerligen också

inverkat på så sätt att ålderssiffrorna inom sparbankernas huvudmannainstitutioner

blivit synnerligen höga, även örn det måste erkännas att ansatser

gjorts för att nedbringa desamma. Vidare äro dessa valbestämmelser

av sådan innebörd, att man näppeligen kan göra gällande att sparbankerna

på detta sätt äro fast förankrade bland folket, vilket ju dock är avsikten om

sparbankerna skola vara vad man gärna vill göra gällande att de äro, nämligen

folkets banker.

Det synes oss vara mest ändamålsenligt, att huvudmännens rätt att välja

sig själva helt avskaffas och att det i sparbankslagen införes bestämmelser

om att huvudmännen skola utses av de kommunala organen inom respektive

sparbankers verksamhetsområden. Det torde heller icke möta några större

svårigheter att fixera dessa verksamhetsområden, synnerligast som nu gällande

lag föreskriver att sparbankernas reglementen skola innehålla uppgift

örn banks verksamhetsområde.

De kommunala organ som böra ifrågakomma vid tillsättandet av huvudmän

för sparbankerna äro enligt vår uppfattning landstingen samt de kommunala

stämmorna och fullmäktigeinstitutionerna. Genom ett dylikt förfaringssätt

skulle de folkvalda representanterna komma att å folkets vägnar

utse dessa huvudmän, vilka alltså indirekt bleve utsedda av ortens befolkning.

Med denna valordning skulle också vinnas att samtliga orter inom

respektive bankers verksamhetsområden skulle bliva representerade inom

huvudmannainstitutionerna.

Vi äro övertygade om att en förändring i den riktning vi här angivit uteslutande

skulle vara till gagn för våra svenska sparbankers fortsatta verksamhet

och leda till ett ökat förtroende från kommunernas och folkets sida.»

Det i motionen väckta spörsmålet var föremål för behandling av 1937 års

riksdag i anledning av ett motionsvis framfört förslag i syfte att samtliga

huvudmän i sparbank skulle utses i offentlig ordning. Bankoutskottet framhöll

i sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 65) vikten av att sparbankernas

organisation vore så anordnad, att största möjliga garanti ernåddes för att

de erhölle den mest dugliga ledningen och sålunda på bästa sätt kunde fullgöra

sin verksamhet i samhällets tjänst. I den mån detta syfte kunde nås

genom ändrade bestämmelser om utseendet av huvudmännen borde detta

ske. Utskottet ville därför icke ställa sig avvisande till tanken att ett försök

gjordes att utfinna regler, som om möjligt bättre än de nuvarande kunde

tillgodose de olika intressen —■ det allmännas, insättarnas och låntagarna >

— som berördes av sparbankerna. Ett dylikt övervägande syntes främst böra

inriktas på frågan om ökad möjlighet för representation i sparbankernas

olika organ av de stora grupperna av småsparare. Även om erfarenheten från

vissa sparbanker i södra Sverige visat, att ett sådant syfte kunde tillgodoses

inom ramen av gällande bestämmelser, skulle en utveckling i antydd riktning

påskyndas, därest den nuvarande självkompletteringsrätten för huvudmännen

begränsades. Enligt utskottets mening borde utredningen av frågan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17.

3

lämpligen ske i samband med den blivande revisionen av sparbankslagen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, att de i ämnet väckta motionerna

finge anses besvarade med vad utskottet anfört.

Frågan upptogs på nytt i en vid 1943 års riksdag väckt motion. Över denna

motion inhämtade utskottet i vederbörlig ordning utlåtande av sparbanksinspektionen,

varjämte utskottet anhöll, att svenska sparbanksföreningens

styrelse ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande över motionen.

I anledning härav anförde sparbanksinspektionen i utlåtande den 2 mars

1943 följande:

»I motionen har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte anhålla örn förslag till sådan ändring av 1923 års sparbankslag att

huvudmännens rätt att omvälja sig själva avskaffas och ersättes med en

sådan valordning att huvudmännen utses av de kommunala organen, landsting,

kommunalstämma och fullmäktigeinstitutioner, inom respektive sparbankers

verksamhetsområden.

Enligt 3 § 5) sparbankslagen skall reglemente för sparbank angiva, bl. a.,

huvudmännens antal och grunderna för val av huvudmän. I 10 § samma

lag föreskrives, att huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio,

att de skola utses på sätt sparbankens reglemente föreskriver samt att i

reglementet skall stadgas, alt minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas

av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige,

municipalstämma, municipalfullmäktige, landsting, häradsrätt

eller hushållningssällskap.

Beträffande sättet för utseende av de huvudmän, som icke enligt lagen

skola tillsättas av nämnda korporationer, finnas inga närmare bestämmelser

meddelade. Dessa utses i allmänhet av samtliga huvudmän eller av de

huvudmän, som ej tillsatts i offentlig ordning, d. v. s. huvudmännen komplettera

sig själva. I omkring ett 60-tal fall utses emellertid samtliga huvudmän

av offentlig korporation.

Gällande bestämmelser i förevarande ämne ha tillkommit efter förslag

av 1920 års sparbankssakkunniga. Dessa hänvisade i sitt år 1921 avgivna

betänkande, sid. f>0, bl. a. till alt det dittillsvarande systemet, enligt vilket

huvudmännen till hela antalet kunde komplettera sig själva, i regel medförde,

att huvudmännen foges ur en relativt begränsad krets. Beträffande

vad de sakkunniga i övrigt anförde i detta ämne får sparbanksinspektionen

hänvisa till nämnda betänkande. Till förekommande av de med självkompletteringssystemet

förenade olägenheterna skulle enligt de sakkunnigas

förslag en tredjedel av huvudmännen utses genom offentlig korporation. De

sakkunniga ansågo däremot, att sparbankerna fortfarande borde ha full frihet

att bestämma över valet av huvudmännens flertal.

1 förevarande motion har gjorts gällande att nuvarande valbestämmelser

måste anses som föråldrade. Den nuvarande valordningen strede mot al''

demokratisk uppfattning oell hade dessutom säkerligen inverkat på så säth

att ålderssiffroma inom sparbankernas huvudmannainstitulioner blivit anmärkningsvärt

höga.

Enligt inspektionens mening torde det innebära betänkligheter, att hell

kommunvalda organ skola bestämma örn en sparbanks löne- och räntepolitik,

användningen av sparbanks vinstmedel m. m. Det torde enligt vad

erfarenheten giver vid handen icke kunna anses självfallet, att av kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 17.

mimala korporationer valda huvudmän vid konflikt mellan å ena sidan

kommunens intressen och å andra sidan de intressen, som sparbank företräder

såsom förvaltare av insättarnas medel och såsom kreditgivare till

allmänheten, skola vara lika villiga att giva dessa senare intressen företräde

som på annat sätt utsedda huvudmän. Samma betänkligheter i detta

hänseende göra sig icke gällande, örn endast en minoritet av huvudmännen

utses av kommunal korporation. Det kan dock råda viss tvekan, huruvida

sådana institutioner som häradsrätt och hushållningssällskap erbjuda

önskvärd garanti för att huvudmännen bli utsedda med tillräcklig hänsyn

till fördelningen av invånarna på olika befolkningsgrupper. Inspektionen

vill även framhålla, att erfarenheten från de sparbanker, där huvudmännen

i sin helhet utses av kommunala valkorporationer, icke synes väsa att

en önskvärd föryngring av huvudmannakårerna ernåtts genom sådan valmetod.

Inspektionen vill emellertid icke bestrida, att självkompletteringssystemet

även i dess nuvarande utformning kan medföra, att huvudmännen

komma att tagas ur en relativt begränsad krets och att en sparbanks ledning

därigenom ej alltid fått den förankring bland insättarna, som vore

önskvärd. En relativt ofta framträdande brist i huvudmannakårs sammansättning

är, att större eller mindre delar av en sparbanks verksamhetsområde

blivit orepresenterade eller alltför litet representerade i huvudmannakåren.

Av skäl som i det föregående anförts har inspektionen ej ansett

sig kunna förorda en reform av nuvarande valbestämmelser, gående ut på

att huvudmännen helt skola utses av kommunala och därmed likartade

korporationer. Möjligen skulle det av motionärerna uppställda syftet kunna

gagnäs genom att ersätta nuvarande valbestämmelser med stadganden, innefattande

rätt för insättarna att välja huvudmän. En sådan fråga bör emellertid

göras till föremål för ingående utredning och en dylik utredning bör

då ske i samband med en allmän revision av sparbankslagstiftningen, som

snart torde bliva nödvändig.

Under åberopande av det sålunda anförda får sparbanksinspektionen avstyrka

i förevarande motion framlagt förslag.»

Svenska sparbanksföreningens styrelse yttrade i skrivelse till utskottet den

20 februari 1943 följande:

»Motionärerna åsyfta en sådan ändring av sparbankslagen, att huvudmännen

skola utses av vissa kommunala organ: landstingen och de kommunala

stämmorna och fullmäktigeinstitutionerna. Av motionärernas kritik

mot den nuvarande ordningen synes framgå, att de avse, att genom den

påyrkade ändringen skulle vinnas bättre överensstämmelse med vårt lands

demokratiska ordning, en föryngring av huvudmannainstitutionen samt en

fastare förankring bland folket så att sparbankerna skulle bli, ’vad man

gärna vill göra gällande att de äro, nämligen folkets banker’.

Styrelsen hyser för sin del den uppfattningen, att de av motionärerna

antydda syftemålen i stort sett äro uppnådda eller i varje fall kunna uppnås

inom den nuvarande ordningens ram. För närvarande skall enligt lagen

minst en tredjedel av huvudmännen utses av vissa kommunala organ eller

av häradsrätt eller av hushållningssällskap. I sparbankernas reglementen

har huvudmannainstitutionens sammansättning fastställts på många olika

sätt, och det förekommer fall, där samtliga huvudmän skola utses av kommunala

organ. Någon väsentlig fördel av sistnämnda ordning har icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17.

o

kunnat skönjas, i varje fall icke på det sättet att dessa sparbanker skulle

lia framträtt såsom mer välskötta eller mer folkligt inriktade än andra

sparbanker.

Med nuvarande valordning bli huvudmännen i regel väl så representativa

för sparbankernas verksamhetsområden som det vore möjligt att uppnå

med någon annan valordning. Om huvudmannainstitutionen på sina håll

företer brister, äro dessa snarast att hänföra till att huvudmännens verksamhet

ofta nog begränsar sig till deltagande i årssammanträdena. Inom

sparbanksväsendet har man emellertid särskilt på senare år fått upp ögonen

för betydelsen av att de cirka 14 000 huvudmännen intresseras för sparbankernas

verksamhet och örn möjligt förmas att mer eller mindre aktivt

utföra sin huvudmannagärning till sparbankernas nytta. Åtskilligt har gjorts

i detta syfte, och ytterligare åtgärder äro att förvänta. Den mycket eftersträvansvärda

föryngringen av huvudmannakåren pågår, bl. a. genom alt

en övre åldersgräns alltmera tillämpas.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att valet av huvudmän visserligen bör

ske med hänsyn till att sammansättningen blir representativ för verksamhetsområdets

skilda delar och kanske än mer för de olika befolkningslager,

som finnas inom området. Men det får inte förglömmas, att sparbankerna

äro institutioner med ekonomisk och finansiell verksamhet och att deras

styrelser i regel rekryteras ur huvudmannakåren. Det är därför av största

vikt att till huvudmän väljas personer med tillräckliga kvalifikationer för

uppdraget.

De, som rikta kritik mot valordningen för huvudmannainstitutionen, stöda

sig i allmänhet på lösliga principuttalanden. Under de mer än 100 år, som

sparbankerna verkat i vårt land, ha sparbankerna undergått en utveckling,

som ingalunda tyder på någon påtaglig brist i organisationen. Fastmera torde

de vunna erfarenheterna giva vid handen, att ledningen av sparbankerna

legat i goda bänder.

Folkets förtroende ha sparbankerna tillvunnit sig främst genom arten av

sin verksamhet, genom den trygghet, som de kunnat erbjuda insättarna, och

den stabilitet i lånevillkoren, som låntagarna fått åtnjuta. Genom sin skolsparverksamhet,

sina sparklubbar, sin ekonomitjänst ha sparbankerna under

senare år sökt och lyckats utvidga sin sedan gammalt goda kontakt med

breda folklager, och genom centralt samarbete med de stora folkrörelserna

skapas förutsättningar för ytterligare utbredning av sparbankernas sparfrämjande

verksamhet. Allt färre bli de sparbanker, där man icke insett nyttan

av att hava dugliga representanter för de stora folkrörelserna med bland

huvudmän och styrelsemedlemmar. Styrelsen vågar för sin del hävda, att

sparbankerna — som icke ha några egna eller andras vinstintressen att tillgodose

— på dessa sätt mycket mer än som kan ske genom en ändring av

sättet för val av huvudmän skapat och kunna utveckla sin ställning som

hela folkets sparbanker. Sparbankernas nära fyra miljoner motböcker meden

insättarbehållning av i genomsnitt över 1 000 kronor tala sitt tydliga språk.

Styrelsen vill som sin mening uttala, att en omläggning av valordningen

för huvudmannainstitutionen åtminstone för närvarande icke kan anses påkallad.

En utredning i detta hänseende synes i varje fall böra anstå till dess

en allmän revision av sparbankslagen anses böra ske. Redan nu vill dock

styrelsen framhålla sina starka betänkligheter mot den av motionärerna föreslagna

valordningen. De kommunala representationerna äro politiskt valda.

All sannolikhet talar för alt även huvudmännen skulle komma ali väljas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

f>

eiler partilinjer. Hur personvalet kan komma att utfalla är ovisst och mycket

beroende på kommunens intresse för sparbanken. Man riskerar, att kvalifikationerna

för ifrågavarande speciella uppdrag kunna bli svaga liksom även

idt personer kunna väljas, beträffande vilka huvudsyftet är att förr eller

senare bereda dem plats i sparbankens styrelse såsom belöning för arbete i

partiernas eller kommunens tjänst.

Vid bedömandet av det av motionärerna framförda förslaget måste också

beaktas, att kommunerna tillhöra sparbankernas största låntagare och hava

intresse av att erhålla billiga och på annat sätt fördelaktiga lån. Att en låntagargrupp

erhåller ett så dominerande inflytande på sparbankernas skötsel,

som motionärerna avsett, är tydligen olämpligt och kan medföra risker för

sparbankerna. Faran för en olycklig utveckling i detta hänseende är kanske

mindre för de större sparbankerna med deras mera omfattande verksamhetsområden

men är mycket påtaglig för sparbanker, vilkas områden omfatta

endast en eller annan socken.

Aven om man icke är benägen att acceptera alla de synpunkter, som här

framförts, synes dock enighet böra kunna råda därom, att en politisering

av sparbankerna skulle vara den nära nog olyckligaste väg man kunde välja

får en ändring av huvudmannainstitutionen. Én politisering synes icke ägnad

alt tillvinna sparbankerna något ökat förtroende från folkets sida, kanske

tvärtom.

Under åberopande av det anförda får styrelsen för Svenska sparbanksföreningen

avstyrka bifall till förevarande motion.»

För egen del anförde utskottet i sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 48

följande:

»De uttalanden, som på sätt framgår av det ovanstående gjordes av 1937

års bankoutskott vid behandlingen av samma fråga som i den nu föreliggande

motionen, äga enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet

ställer sig fortfarande tveksamt till förslaget, att hela buvudmannadnstituiionen

skulle utses av offentliga korporationer, och delar de betänkligheter

mot en dylik anordning, som framförts i de avgivna yttrandena. Utvecklingen

under de senaste åren bar i själva verket gått i den riktning, som åsyftas i

motionen. Vad beträffar önskemålet örn en föryngring av huvudmannainstitutionen,

lia sålunda strävanden från sparbanksinspektionen och sparbanksföreningen

redan medfört vissa resultat. Det torde knappast vara alltför

optimistiskt att hysa den uppfattningen, att vårt sparbanksväsende genom

fortsatta egna initiativ skall kunna verksamt bidraga till att huvudmannakåren

erhåller en alltmer ändamålsenlig sammansättning.

Av det sagda följer emellertid ingalunda, att förhållandena för närvarande

i alla avseenden äro tillfredsställande, sä att en ändring av gällande valbestämmelser

skulle kunna anses obehövlig. Såsom sparbanksinspektionen

anfört, kan det nuvarande självkompletteringssystemet leda till att huvudmännen

komma att utses ur en relativt begränsad krets med påföljd att en

sparbanksledning därigenom ej alltid får den förankring bland insättarna,

som vore önskvärd. En annan konsekvens av systemet är, att större eller

mindre delar av en sparbanks verksamhetsområde ofta blivit orepresenterade

eller alltför litet representerade i huvudmannakåren. Med hänvisning

till sitt år 1937 gjorda uttalande vill utskottet nu begränsa sig till att på

nytt framhålla angelägenheten av att frågan om en ändring av nuvarande

bestämmelser örn utseende av huvudmän måtte i samband med den blivande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr il.

7

allmänna revisionen av sparbankslagen göras till föremål för utredning i

syfte att tillförsäkra insättarna ökat inflytande vid valet av huvudmän

och därmed även på sparbankens ledning. Såsom sparbanksinspektionen

framhållit, torde en sådan revision snart bliva nödvändig, varför det kan

förväntas att frågan inom en nära framtid bringas till en lösning. Vid

sådant förhållande torde anledning nu saknas för riksdagen att hos Kung!.

Majit hemställa om särskild utredning i ärendet.

På grund av det anförda hemställer utskottet, att förevarande motion

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation, vari hemställdes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

till sådan ändring i sparbankslagen, att huvudmännens rätt att omvälja

sig själva avskaffades och ersattes med valrätt för insaltare eller allmänna

korporationer.

Första kammaren biföll vad utskottet i nämnda utlåtande hemställt, varemot

andra kammaren avslog utskottets hemställan och i stället biföll diar

vad utlåtandet fogade reservationen med den ändring däri, att ur hemställan

skulle uteslutas orden »insaltare eller».

Frågan hade således förfallit vid 1943 års riksdag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har utskottet vid de till- Utskottet.

fällen under de senare åren, då frågan om sättet för huvudmännens utseende

upptagits inom riksdagen, företrätt den uppfattningen, att det nuvarande

självkompletteringssystemet icke i alla avseenden fungerat tillfredsställande.

Sålunda anförde utskottet i sitt år 1943 i ärendet avgivna utlåtande,

att huvudmännen i många fall kommit att utses ur en relativt begränsad

krets med påföljd att sparbankerna icke alltid fått den förankring

bland insättarna, som vöre önskvärd. Större eller mindre delar av en sparbanks

verksamhetsområde hade ofta blivit orepresenterade eller alltför litet

representerade i huvudmannakåren. Det har också gjorts gällande, att den

nuvarande valordningen i viss mån lett till att ett jämförelsevis stort antal

huvudmän kommit att väljas bland personer med hög ålder.

I betraktande av ovan angivna förhållanden har utskottet vid tidigare

behandling uttalat sig för att frågan om sättet för huvudmännens utseende

gjordes till föremål för utredning, varvid utskottet förutsatte, att utredningen

skulle verkställas i samband med den väntade allmänna revisionen

av sparbankslagen. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning. Med hänsyn

härtill finner utskottet sig nu böra föreslå riksdagen att i skrivelse lill

Kungl. Majit hemställa, att denna revision måtte igångsättas med det snaraste

och att i direktiven för den blivande utredningen måtte ingå uppdrag

att närmare undersöka, vilka åtgärder som lämpligen böra vidtagas i syfte

all giva huvudmannainstitutionen en mera allsidig och ändamålsenlig sam

mansättning än för närvarande. Härvid böra såväl de i de nu väckta niotio
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskotiets utlåtande nr 17.

nema framförda synpunkterna som andra under diskussionen framkomna

förslag till ändrade valbestämmelser för huvudmännen komma under omprövning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1: 32

och II: 64, må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att en

allmän revision av sparbankslagen måtte snarast igångsättas

och att därvid i överensstämmelse med vad utskottet ovan

anfört frågan örn ändrade grunder för utseende av huvudmän

i sparbank måtte upptagas.

Stockholm den 15 mars 1945.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandström, Sundvik, Leander, Edin, Lindblom,

Löfgren, Andersson i Tidaholm och Ljungdahl* ;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Mattsson, Eriksson i Sandby,

Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, von Seth och Svensson i Alingsås.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945

541079

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:123 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändring av gällande bestämmelser om val av huvudmän i sparbank. a1 i texten