Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § kungörelsen den 30 juni 1942

1945-04-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § kungörelsen den 30 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 696) nied föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst.

I en inom andra kammaren under nr 66 väckt motion, vilken hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Karlsson i Grängesberg

hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att 1 § i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 30 juni 1942, med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1§-

Där så finnes skäligt må-----under förutsättning

a) att arbetaren vid anställningens upphörande — —--honom åvilande

arbetsuppgifter;

b) att arbetaren vid anställningens upphörande---innehaft annan

statsanställning. Vid beräkning av anställningstid som här sägs, skall arrendator

å kronotorp tillgodoräknas den arbetstid, som kan beräknas erforderlig

för torpets brukande, dock högst fyra månader årligen;

c) att arbetaren — — — gott vitsord; samt

d) att arbetaren enligt---understöd av statsmedel.

Såsom med tjänstepension —--för riksdagens verk.»

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

»Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1942 (SFS 696/1942) innefattar

vissa summariska pensionsbestämmelser, avsedda att vinna tillämpning å

sådana till arbetarpersonal hänförliga befattningshavare i .statens tjänst,

vilka, utan alt uppfylla villkoren för pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare, dock finnas böra vid entledigandet beredas viss pension

på grund av utfört arbete i statens tjänst.

Bestämmelserna i nämnda kungörelse innebära bl. a., alt arbetare vid

anställningens upphörande antingen uppnått en levnadsålder av 60 år eller

dessförinnan blivit till följd av sjukdom, vanförhet elier lyte eller till följd

av nedsatt arbetsförmåga för framtiden oförmögen alt på tillfredsställande

sätt utföra honom åvilande arbetsuppgifter.

För vederbörande arbetares rätt till pension erfordras vidare, att arbetaren

vid anställningens upphörande under en tid av minst 15 år efter fyllda

18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år, innehaft sådan anställning i statens

tjänst, som utgjort bans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,

Bihang till riksdagens protokoll 1945. S sand. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

dock alt, där tiden i dylik anställning endast obetydligt understiger 15

respektive 12 år, pension likväl må kunna beviljas, om arbetaren under

avsevärd tid innehaft annan statsanställning.

Ansökning om pension enligt nämnda kungörelse prövas i fråga om arbetare,

som är eller senast varit anställd vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vattenfalls verk eller domänverket, av vederbörande verks

styrelse samt beträffande annan arbetare av statens pensionsanstalt.

Vid tillämpningen av dessa pensionsbestämmelser ha särskilt arrendatorerna

på kronans skogstorp kommit i en synnerligen missgynnad ställning.

Dessa arrendatorer ha skogsarbete och skogskörslor som sin huvudsakliga

inkomstkälla, och deras årsinkomster äro över lag relativt låga. Detta framför

allt beroende därpå att de i allmänhet endast tidvis under året äro tillförsäkrade

arbetsmöjligheter. Genom arrendet äro de dock bundna vid kronans

torpställen och få där nedlägga ett många gånger påfrestande och föga

inkomstbringande arbete. Det måste dock rimligen anses vara i statens

tjänst, som de utföra även detta arbete, trots att de arbeta på statens jordbruksegendomar

i egenskap av arrendatorer.

Då skogstorparens anställningstid sedan skall beräknas för fastställande

av rätt till pension, sammanräknas emellertid endast den effektiva arbetstid,

som han utfört i form av skogsarbete, körslor o. d. för kronans räkning,

varefter denna sammanräknade arbetstid förvandlas till s. k. anställningsår.

Den arbetstid, som hail nedlagt på brukande och skötsel av statens jordbruksegendom,

räknas honom icke till godo såsom kvalifikationstid för

pensionsrätten.

Denna metod för beräkning av kvalifikationstid och ''anställningsår’ måste

betecknas såsom i hög grad otillfredsställande och orättvis. Resultatet blir i

många fall, att fattiga människor, som varit statens arrendatorer och skogsarbetare

ett trettiotal år i följd, ändock ej bli berättigade till erhållande av

den lilla pension, som är fastställd i här nämnda kungörelse. Rättvisligen

bör ju den arbetstid, som arrendatorn under året nedlägger för brukande

och skötsel av kronans torplägenhet, också tillgodoräknas honom såsom

kvalifikationstid vid beräknande och bestämmande av rätten till pension.»

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffa!

utlåtande från statskontoret, som hört domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har anfört:

Ifrågavarande kungörelse tillämpas, då fråga är örn pensionering av hos

staten anställda skogsarbetare. Dessa äro nämligen genom föreskrift i 3 §

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 695) med föreskrifter rörande tillämpning

av 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare m. m.

undantagna från tillämpningen av sistnämnda pensionsreglementen. För att

kunna erhålla pension jämlikt den förstnämnda kungörelsen (nr 696) fordras

bland annat, att arbetaren vid anställningens upphörande under en tid

av sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda

60 år, innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla, dock att, där tiden i dylik anställning

endast obetydligt understiger 15 respektive 12 år, pension likväl må

kunna beviljas, örn arbetaren under avsevärd tid innehaft annan statsanställning.

i

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har domänstyrelsen icke ansett

sig kumla som anställningstid för pension inräkna annan tid än sådan,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

3

under vilken arbetaren utfört avlönat arbete åt staten. Jämväl vid tillämpningen

av bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585)

med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst, som alltjämt gäller beträffande viss arbetarpersonal, som avgått ur

statens tjänst före den 1 juli 1942, har styrelsen följt samma regler.

Tid, under vilken arbete ej utförts åt staten på grund av arbetsbrist, eller

under vilken arbetaren varit anställd hos annan arbetsgivare, t. ex. hos

köpare av skog, som å kronans skogar sålts på rot, har alltså ej medräknats

för pension. Ej heller har tid för skötseln av arrenderat skogsjordbruk,

kronotorp och dylikt medräknats.

Enär brukandet av ett större skogsjordbruk, där en eller flera hästar

hållas, kräver mera tid än skötseln av ett mindre s. k. huggartorp, ha arrendatorerna

av de större gårdarna i regel ej kunnat kvalificera sig för pension.

För arrendatorer av dessa större gårdar måste för övrigt enligt domänstyrelsens

mening skötseln av den arrenderade gården, och ej skogsarbetet,

anses utgöra »huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla». I de fall

arrendator av dylik större gård i undantagsfall beviljats pension, har pensionsrätten

grundats därpå, att sökanden tidigare under ett flertal år, t. ex.

som skogshuggare, utfört arbete åt staten. Den i regel kortare tid dylik

sökande personligen varit sysselsatt med skogsarbete åt staten, efter det han

antagits till arrendator av en större gård, har därvid tillgodoräknats honom

för pension, övertagandet av den större arrendegården har med andx*a ord

ej betagit brukaren den rätt till pension, som han beräknats tidigare ha

grundlagt.

I de fall säkra upplysningar örn anställningstid ej kunnat erhållas genom

arbetsintyg eller hos arbetsgivaren förda matrikelanteckningar, har anställningstiden

beräknats med ledning av arbetarens arbetsförtjänst, som omräknats

i arbetsdagar. Med arbetsdag har jämställts arbetsfri dag, under

vilken avlöning åtnjutits på grund av semester eller av annan orsak, t. ex.

olycksfall i arbete. Ett anställningsår för pension beräknas i detta sammanhang

omfatta 280 arbetsdagar. Därigenom tillgodoräknas arbetaren ett

mindre antal strödagar, under vilka skogsarbete av en eller annan orsak ej

kunnat utföras.

Det må erinras örn att vid beräkning av tjänstår för tjänstepension enligt

14 § i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare (nr 452) tid under

vilken arbetaren innehaft viss anställning må inräknas. I 1938 års pensionssakkunnigas

betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsregleinenten

för arbetare i statens tjänst (SOU 1942: 8, sid. 34), ha de sakkunniga

anfört följande: »Härvid hava de sakkunniga emellertid utgått från

att anställning i detta sammanhang icke kan anses innehavas, med mindre

arbetaren åtnjuter någon avlöning i densamma.»

De av domänstyrelsen tillämpade grunderna vid beräkning av anställningstid

för pension åt skogsarbetare ha, i de fall de underställts Kungl.

Maj:ts eller kammarrättens prövning, lämnats utan erinran.

Den i 1942 års pensionskungörelse (nr 696) införda bestämmelsen, att

viss del av de för pension, erforderliga 15 anställningsåren kan intjänas efter

fyllda 60 levnadsår, har avsevärt förbättrat skogsarbetarnas möjligheter att

erhålla pension.

Innan domänstyrelsen närmare ingår på motionen och däri framförda

förslag, vill styrelsen påpeka, att motionären, enligt vad han under hand

meddelat, med uttrycken »kronotorp» och »skogstorp» avser sådana å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

kronoparker eller andra kronoskogar belägna mindre skogsarbetarställen,

där skogsarbetet och ej jordbruket är brukarens huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla, såsom mindre skogsjordbruk, kronotorp, skogstorp,

odlingslägenhet och kolonat.

Med anledning av vad i motionen uttalas om ifrågavarande arrendatorers

arbete på av dem brukade ställen, vill styrelsen erinra att, efter ikraftträdandet

av kungl, förordningen den 10 mars 1944 (nr 69) örn ändring i förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom, det åligger kronan att å kronans byggnader vid skogsjordbruk

verkställa erforderliga nybyggnader och reparationer. För de

grundförbättringar, som arrendator utför under arrendetiden, erhåller han

ersättning enligt lag. Vidare svarar kronan för alla fastighetsskatter. Brukarens

arbete på den jord, som hör till respektive »torp», måste anses främst

gagna den enskilda brukarens intressen. Den arrendeavgift, som kronan

betingar sig för upplåtandet av skogsjordbruk, täcker endast en mindre del

av kostnaderna. Som exempel kan nämnas att under 1943 uppgingo inkomsterna

av de s. k. skogsjordbruken till i runt tal 682 100 kronor och

utgifterna till 2 669 800 kronor, därav 2 524 224 kronor i byggnadskostnad.

Till innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet och kolonat utgår

jämväl ersättning i form av bvggnadsbidrag, odlingshjälp med tilläggs- och

odlingsbidrag. Vidare erhåller brukaren i regel fritt virke för uppförande

av s. k. födorådsstuga att bebo på ålderdomen.

Domänstyrelsen kan alltså ej finna det vara motiverat att arrenderandet

eller innehavet av ett kronans skogsjordbruk eller »skogstorp» i och för sig

skall berättiga till pension.

Ehuru domänstyrelsen sålunda dels finner skogsarbetarnas möjligheter

att erhålla pension avsevärt ha förbättrats genom ikraftträdandet av 1942

års pensionskungörelse (nr 696), dels anser principen att anställningstid för

pension bör beräknas endast för tid, under vilken arbetaren åtnjutit avlöning

i anställningen, vara av grundläggande betydelse, kan styrelsen ej

underlåta att framhålla, att skogsarbetarna enligt styrelsens mening i pensionshänseende

äro missgynnade i förhållande till tjänstepensionsberättigade

arbetare. Detta framför allt på den grund att en skogsarbetare, som vid avgången

ej kan tillgodoräknas minst 15 anställningsår, ej med stöd av pensionskungörelsen

kan tilldelas någon som helst pension, medan en tjänstepensionsberättigad

arbetare kan erhålla en mot tjänstetiden avkortad pension

eller livränta efter endast omkring sju respektive fem års anställning.

Av de pensionssökande skogsarbetare, som styrelsen ej kunnat bevilja

pension, ha många kunnat räkna en anställningstid av 12 å 13 år. Ofta ha

dessa arbetare bebott och brukat något kronans skogsarbetarställe 20 å 25

år. Det har ofta synts hårt, att dessa äldre och i regel väl förtjänta arbetare

ej kunnat beviljas pension av domänstyrelsen.

Med hänsyn till att dylika skogsarbetare under lång tid stått till statens

förfogande för skogsarbete — i regel genom i uppiåtelsekontrakt fastställd

arbetsskyldighet — anser styrelsen vissa skäl tala för att åtminstone någon

del av kontraktstiden må inräknas vid beräknande av den i pensionskungörelsen

fastställda lägsta anställningstiden för pension, 15 år.

För den arrendetid, som sålunda skulle få tillgodoräknas för erhållande

av pensionsrätt, bör pension dock ej utgå. Pension bör enligt styrelsens

mening utgå endast med ett mot den verkliga anställningstiden, dock lägst

12 år, svarande, reducerat belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

5

Det av styrelsen framförda önskemålet skulle kunna vinnas genom att

1 §, 1 stycket b) gives delvis ändrad lydelse och genom tillägg av ett nytt

stycke b) under 6 § 2 morn., varvid nuvarande stycke b) erhåller beteckningen

c). Förslagsvis skulle ändringarna kunna få följande lydelse:

»1 §.

b) att arbetaren vid anställningens upphörande---innehaft annan

statsanställning. Vid beräkning av anställningstid som här sågs, må arrendator

av skogsjordbruk och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet,

kolonat eller annan mindre lägenhet å kronopark eller annan

kronoskog, därest han stått till förfogande för arbete åt staten, kunna tillgodoräknas

en tid av 3 månader för år, varunder han innehaft arrendet,

dock sammanlagt högst 36 månader.

6

2 b) att, därest vid beräkning av anställningstid för erhållande av pension

tillägg gjorts för viss arrendetid jämlikt 1 §, 1 stycket b, sista meningen,

pensionens grundbelopp skall minskas och utgå med lika mångå femtondelar

av den enligt mom. 3 beräknade pensionen som antalet tjänstår, under

vilka avlöning åtnjutits.»

Enär nu ifrågavarande kungörelse utfärdats av Kungl. Maj:t i administrativ

ordning, efter det huvudgrunderna för pensioneringen godkänts

av riksdagen, torde författningstexten ej böra fastställas av riksdagen.

Domänstyrelsen får alltså avstyrka bifall till motionärens förslag, men

hemställer/att åtgärder vidtagas för ändring av ifrågavarande pensionskungörelse

på sätt styrelsen föreslagit. Möjligen beslutad ändring bör ^ej

vinna tillämpning å arbetare, som före ändringens genomförande avgått fran

sin senaste anställning i statens tjänst.

Statskontoret har anfört:

I likhet med domänstyrelsen anser statskontoret skäl tala för att möjligheterna

för i motionen avsedda skogsarbetare att erhålla pension förbättras.

Såsom domänstyrelsen framhållit, bör arrenderandet eller innehavet av ett

kronans skogsjordbruk eller liknande mindre skogsarbetarställe icke i och

för sig få berättiga till pension. Förslaget att hänsyn skall få tagas till

arrendetiden vid beräknande av lägsta anställningstid för erhållande av

pension samt att i sådant fall av arrendetiden skall fa tillgodoräknas sammanlagt

högst 36 månader finner sig dock statskontoret kunna biträda.

Likaledes har statskontoret icke något att erinra emot vad domänstyrelsen

föreslagit rörande grunderna för beräknande av pensionens grundbelopp i

sådant fall, där arrendetiden inräknats i anställningstiden.

De föreslagna grunderna för pensionering av skogsarbetare böra enligt

statskontorets mening icke lämpligen intagas i kungörelsen den 30 juni 1942

(nr 696) utan synas för ändamålet böra utfärdas särskilda föreskrifter, att

av domänstyrelsen iakttagas vid tillämpningen av de summariska arbelarpensionsbeslämmelscrna

å ifrågavarande skogsarbetare.

De skogsarbetare, som avses i den föreliggande motionen, äro i regel

arrendatorer av ett kronans skogstorp eller liknande mindre skogsarbetarboställe

och stå genom i upplåtelsekontrakt fastställd arbetsskyldighet till

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

förfogande för skogsarbete och körslor för kronans räkning m. m. För

närvarande äga dessa skogsarbetare att vid beräkning av pension enligt

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst tillgodoräkna allenast den tid,

under vilken de utfört avlönat arbete i statens tjänst, medan däremot tid

för skötsel av till dem utarrenderade ställen ej medräknas. Enligt domänstyrelsens

föreliggande förslag skulle av arrendetiden i pensionshänseende få

tillgodoräknas sammanlagt högst 36 månader vid beräknande av den i

pensionskungörelsen fastställda lägsta anställningstiden för pension, 15 år.

Skogsarbetare, som härigenom blir berättigad lill erhållande av pension,

skulle emellertid få sin pension beräknad med hänsyn till den verkliga

anställningstiden, varvid den i reglementet fastställda grundpensionen vid

lägst 15 år skulle reduceras med en femtondel för varje felande tjänstår.

Arrendetiden skulle således icke i och för sig berättiga till pension utan

endast få i begränsad omfattning tillgodoräknas för erhållande av pensionsrätt.

I betraktande av de speciella tjänstgörings- och anställningsförhållanden,

som på sätt ovan antytts gälla för här avsedda skogsarbetare, finner utskottet

sig kunna biträda domänstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag

till förbättring av möjligheterna till erhållande av pension för skogsarbetare,

som efter förslagets genomförande lämna sin statsanställning.

Utskottet förutsätter härvid, att ifrågavarande medgivande att taga i beräkning

tid, då arbetaranställning i statens tjänst icke innehafts, endast

skall avse den, som före fyllda 60 år under minst 12 år innehaft dylik anställning.

Såsom statskontoret anfört, synas erfox-derliga föreskrifter i ämnet

lämpligen böra meddelas vid sidan av pensionskungörelsen. I sådant syfte

torde Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att utfärda föreskrifter.

I nder åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:66,

må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad ovan anförts utfärda föreskrifter angående

pensionering av vissa i statens tjänst anställda skogsarbetare.

Stockholm den 10 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandén, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander*,

Lindblom, Löfgren och Persson i Ålvdalsåsen;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal jungby,

Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården*, Sundberg, von Seth och Persson i

Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:173 Skrivelse till Konungen, angående användande av riksbankens vinst för år 1944. a1 i texten