Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus.

1945-04-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt

åt underläkare vid vissa sjukhus.

I två likalydande, till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 183 av

herrar Mannerskantz och Arrhén och den andra inom andra kammaren

under nr 286 av herrar Håstad och Birke, har hemställts, »att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning jämte

därav föranledda förslag i syfte att tillförsäkra underläkarna vid statens,

landstingens och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrättningar

pensionsrätt».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionerna följande:

»Underläkarna vid våra sjukhus, såväl de statliga som sjukhusen under

landsting och städer utanför landsting, anställas genom förordnande på

högst tre år. Detta hänger väsentligen samman med att underläkartjänsterna

även fylla funktionen av utbildningstjänster, över dessa befattningar passera

inte endast de blivande lasarettsläkarna — detta ord då taget i den

betydelse det har enligt lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus — utan även blivande tjänsteläkare och huvuddelen

av dem, som senare komma att ägna sig åt privatpraktik. Det är

alltså endast en del av underläkarna, som senare kommer att kvarstanna

inom lasarettsväsendet, och beträffande dessa vet man inte hos vilken

huvudman, de komma att hamna.

Denna speciella karaktär hos underläkartjänsterna har även medfört, att

någon pensionsrätt inte är med dem förbunden annat än i vissa undantagsfall,

som snarast bekräfta regeln. Sålunda äro förste underläkarna i Stockholms

stads tjänst och underläkarna vid Malmö stads sjukvårdsinrättningar

berättigade till pensionsförmåner, vilka de dock förlora vid övergång till

tjänst hos annan huvudman.

Detta förhållande, att underläkarna i regel inte ha rätt till vare sig tjänsteeller

familjepension, medför olägenheter, som klarast framträda vid en blick

på utbildningsgången. Medelåldern vid avläggande av medicine licentiatexamen

håller sig omkring 29—30 år, varefter oftast torde följa kortare

underläkarvikariat. Vanligen omkring fyra år efter examen kan den unge

läkaren räkna med att erhålla sin första ordinarie underläkartjänst. För

rätt att annonsera .specialitet inom visst fack fordras därefter tre års sjukhustjänstgöring

inom facket och vissa närliggande områden, och för behörighet

till tjänsteläkarbefattningar fordras i regel cirka tio, ofta tolv till femton

års sjukhustjänstgöring från legitimationen räknat.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sand. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoulskotlets utlåtande nr 22.

Först i 40 45-årsåldern når alltså deli läkare, som inriktar sig på befattmng

vid sjukhus eller som tjänsteläkare, fram till sådan befattning Då

pensionsåldern för dessa befattningar är 65 år (provinsialläkare 63 år) och

antalet tjanstear for lid pension 30 (förste provinsialläkare och provinsiallakare

25) betyder detta, att hel pension erhålles endast i sällsynta undantagsfall.

Det mäste sagas vara otillfredsställande, att pensionsbestämmelserna

tor en betalning aro så utformade, att avkortad pension i praktiken

ar regel och hel pension undantag. En lösning i denna del av frågan synes

dock icke erbjuda några oöverstigliga svårigheter och enklast ske genom

en minskning av det erforderliga antalet tjänsteår. Men det ur social synpunkt

betänkliga är att under hela underläkartiden pensionsförhållandena

aro oreglerade för våra yngre läkare, vare sig dessa senare kvarstanna inom

sjukhusvasendet, bil tjänsteläkare eller övergå till privatpraktik. Detta bctyder

stor otrygghet både för vederbörande själv och i än högre grad för de

anhöriga. Under de år, som äro viktigast ur familjebildningssynpunkt, saknas

varje efterlevandeskydd. Man bör även lia i minnet de stora studiekostnader,

sorn äro förenade med läkarutbildningen, och de därav följande

betydande skuldbördorna, vilka ytterligare öka otryggheten för de anhöriga.

Inkomstforhallandena medge heller inte, att efterlevandeskvddet ordnas

genom privat försäkring.

Vi äro väl medvetna örn de svårigheter, som resa sig mot olika lösningar

av detta problem, och vilka väl få anses vara orsak till de rådande förhållandena.

Pensionsrätt för underläkarna, vilkas ställning väl närmast får

anses motsvara extra tjänstemäns, skulle strida mot de av staten hittills

regelmässigt tillämpade pensioneringsprinciperna. Ä andra sidan torde det

med tog kunna göras gällande, att speciella förhållanden kräva speciell reglering.

Den i och för sig lyckligaste lösningen synes vara en så konstruerad

pensionsrätt, att vederbörande kunde ta med sig pensionsrätten vid ombyte

av huvudman och helst även i förekommande fall själv överta inbetalningarna,

alltså en pensionslorm liknande den frivilliga pensionsförsäknngen

och den av SPP tillämpade formen. I avseende på möjligheten alt

medföra pensionsrätten vid ombyte av huvudman är detta heller icke någon

tor det statliga pensionsväsendet ny princip, då den av statens pensionsanstalt

redan tillämpas beträffande lasarettsläkare, distriktssköterskorna,

aistriktsbarnmorskorna m. 11. En sådan pensionering skulle väl svara mot

den speciella ställning den här ifrågavarande kategorien intager och mot

önskemålet, att på grund av underläkartjänsternas karaktär av jämväl ut,

Jd“ngstjanster pensionsförhållandena inte utformas så, att underläkarna

alltför fast knytas till sjukhusen eller viss huvudman.

Att en lösning kan vinnas på denna eller liknande väg synes sannolikt.

V i ha ovan pekat på de undantagsfall, där pensionsrätt förekommer. Den

rån och med den 1 januari innevarande år gällande överenskommelsen angående

de vid landstingens sjukvårdsinrättningar anställda underläkarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden förutsätter vidare, att underläkarnas

peJ1.S1^.ns^fråga skall regleras. Enligt uppgift är frågan för närvarande förelnä

ör prövning fran svenska landstingsförbundets sida, varvid man övervager

möjligheten av en pensionering genom statens pensionsanstalt. Då det

har gäller ett område, där staten, landstingen och städerna utanför landsting

ha gemensamma intressen, och en tillfredsställande lösning förutsätter gemensamma

och likartade åtgärder, synes det lämpliga vara, att hela frågan

genom statens försorg ntredes i ett sammanhang.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr 22.

3

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

från statskontoret, som hört statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har anfört följande:

Förslag örn beredande av pensionsrätt åt underläkare vid statliga och

kommunala sjukhus framlades av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga

i deras den 10 februari 1942 avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas

avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. I underdånigt utlåtande

den 13 mars 1942 över sagda betänkande förklarade sig pensionsanstalten

— under förutsättning att avlönings- och övriga anställningsförhållanden

för de vid icke-statliga sjukhus anställda underordnade läkarna

reglerades enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna — icke böra

motsätta sig, att pensionsrätt i anstalten bereddes dessa läkare i huvudsaklig

överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit. Sakkunnigförslaget

synes emellertid hittills icke hava blivit föremål för ställningstagande från

statsmakternas sida.

Enligt pensionsanstaltens mening tala onekligen vissa skäl för beredande

av pensionsrätt åt de i motionerna avsedda underläkama. Anstalten har därför

intet att erinra mot att frågan härom göres till föremål för förnyad utredning.

Denna utredning synes lämpligen böra uppdragas åt 1944 års pensionsutredning,

vilken kan förutsättas komma att i varje fall till behandling

upptaga frågan i vad den berör underläkare vid icke-statliga sjukhus.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket anslöte sig till vad pensionsanstalten

i ärendet anfört.

i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet, att det i

motionerna upptagna spörsmålet örn beredande av pensionsrätt åt underläkare

vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående städernas

sjukvårdsinrättningar bör göras till föremål för närmare utredning. Utskottet

tillstyrker fördenskull, att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller örn

utredning och förslag i ämnet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 183

och II: 286, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville låta verkställa utredning av frågan örn

beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens

och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrättningar

samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 12 april 1945.

Utskottet.

På bankoulskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén*, Sandström, Sundvik*, Edin,

Lindblom, Löfgren och Näsgård*;

fran andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby*,

Mattsson*, Eriksson i Sandby, Sundberg*, von Seth och Stjärne.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltrycker fet, Esselte ab. Stockholm 1945

541221

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:174 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus. a1 i texten