Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus.
1945-04-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1945:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt
åt underläkare vid vissa sjukhus.
I två likalydande, till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 183 av
herrar Mannerskantz och Arrhén och den andra inom andra kammaren
under nr 286 av herrar Håstad och Birke, har hemställts, »att riksdagen
ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning jämte
därav föranledda förslag i syfte att tillförsäkra underläkarna vid statens,
landstingens och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrättningar
pensionsrätt».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionerna följande:
»Underläkarna vid våra sjukhus, såväl de statliga som sjukhusen under
landsting och städer utanför landsting, anställas genom förordnande på
högst tre år. Detta hänger väsentligen samman med att underläkartjänsterna
även fylla funktionen av utbildningstjänster, över dessa befattningar passera
inte endast de blivande lasarettsläkarna — detta ord då taget i den
betydelse det har enligt lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus — utan även blivande tjänsteläkare och huvuddelen
av dem, som senare komma att ägna sig åt privatpraktik. Det är
alltså endast en del av underläkarna, som senare kommer att kvarstanna
inom lasarettsväsendet, och beträffande dessa vet man inte hos vilken
huvudman, de komma att hamna.
Denna speciella karaktär hos underläkartjänsterna har även medfört, att
någon pensionsrätt inte är med dem förbunden annat än i vissa undantagsfall,
som snarast bekräfta regeln. Sålunda äro förste underläkarna i Stockholms
stads tjänst och underläkarna vid Malmö stads sjukvårdsinrättningar
berättigade till pensionsförmåner, vilka de dock förlora vid övergång till
tjänst hos annan huvudman.
Detta förhållande, att underläkarna i regel inte ha rätt till vare sig tjänsteeller
familjepension, medför olägenheter, som klarast framträda vid en blick
på utbildningsgången. Medelåldern vid avläggande av medicine licentiatexamen
håller sig omkring 29—30 år, varefter oftast torde följa kortare
underläkarvikariat. Vanligen omkring fyra år efter examen kan den unge
läkaren räkna med att erhålla sin första ordinarie underläkartjänst. För
rätt att annonsera .specialitet inom visst fack fordras därefter tre års sjukhustjänstgöring
inom facket och vissa närliggande områden, och för behörighet
till tjänsteläkarbefattningar fordras i regel cirka tio, ofta tolv till femton
års sjukhustjänstgöring från legitimationen räknat.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sand. Nr 22.
2 Bankoulskotlets utlåtande nr 22.
Först i 40 45-årsåldern når alltså deli läkare, som inriktar sig på befattmng
vid sjukhus eller som tjänsteläkare, fram till sådan befattning Då
pensionsåldern för dessa befattningar är 65 år (provinsialläkare 63 år) och
antalet tjanstear for lid pension 30 (förste provinsialläkare och provinsiallakare
25) betyder detta, att hel pension erhålles endast i sällsynta undantagsfall.
Det mäste sagas vara otillfredsställande, att pensionsbestämmelserna
tor en betalning aro så utformade, att avkortad pension i praktiken
ar regel och hel pension undantag. En lösning i denna del av frågan synes
dock icke erbjuda några oöverstigliga svårigheter och enklast ske genom
en minskning av det erforderliga antalet tjänsteår. Men det ur social synpunkt
betänkliga är att under hela underläkartiden pensionsförhållandena
aro oreglerade för våra yngre läkare, vare sig dessa senare kvarstanna inom
sjukhusvasendet, bil tjänsteläkare eller övergå till privatpraktik. Detta bctyder
stor otrygghet både för vederbörande själv och i än högre grad för de
anhöriga. Under de år, som äro viktigast ur familjebildningssynpunkt, saknas
varje efterlevandeskydd. Man bör även lia i minnet de stora studiekostnader,
sorn äro förenade med läkarutbildningen, och de därav följande
betydande skuldbördorna, vilka ytterligare öka otryggheten för de anhöriga.
Inkomstforhallandena medge heller inte, att efterlevandeskvddet ordnas
genom privat försäkring.
Vi äro väl medvetna örn de svårigheter, som resa sig mot olika lösningar
av detta problem, och vilka väl få anses vara orsak till de rådande förhållandena.
Pensionsrätt för underläkarna, vilkas ställning väl närmast får
anses motsvara extra tjänstemäns, skulle strida mot de av staten hittills
regelmässigt tillämpade pensioneringsprinciperna. Ä andra sidan torde det
med tog kunna göras gällande, att speciella förhållanden kräva speciell reglering.
Den i och för sig lyckligaste lösningen synes vara en så konstruerad
pensionsrätt, att vederbörande kunde ta med sig pensionsrätten vid ombyte
av huvudman och helst även i förekommande fall själv överta inbetalningarna,
alltså en pensionslorm liknande den frivilliga pensionsförsäknngen
och den av SPP tillämpade formen. I avseende på möjligheten alt
medföra pensionsrätten vid ombyte av huvudman är detta heller icke någon
tor det statliga pensionsväsendet ny princip, då den av statens pensionsanstalt
redan tillämpas beträffande lasarettsläkare, distriktssköterskorna,
aistriktsbarnmorskorna m. 11. En sådan pensionering skulle väl svara mot
den speciella ställning den här ifrågavarande kategorien intager och mot
önskemålet, att på grund av underläkartjänsternas karaktär av jämväl ut,
Jd“ngstjanster pensionsförhållandena inte utformas så, att underläkarna
alltför fast knytas till sjukhusen eller viss huvudman.
Att en lösning kan vinnas på denna eller liknande väg synes sannolikt.
V i ha ovan pekat på de undantagsfall, där pensionsrätt förekommer. Den
rån och med den 1 januari innevarande år gällande överenskommelsen angående
de vid landstingens sjukvårdsinrättningar anställda underläkarnas
anställnings- och avlöningsförhållanden förutsätter vidare, att underläkarnas
peJ1.S1^.ns^fråga skall regleras. Enligt uppgift är frågan för närvarande förelnä
ör prövning fran svenska landstingsförbundets sida, varvid man övervager
möjligheten av en pensionering genom statens pensionsanstalt. Då det
har gäller ett område, där staten, landstingen och städerna utanför landsting
ha gemensamma intressen, och en tillfredsställande lösning förutsätter gemensamma
och likartade åtgärder, synes det lämpliga vara, att hela frågan
genom statens försorg ntredes i ett sammanhang.»
Bankoulskottets utlåtande nr 22.
3
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
från statskontoret, som hört statens pensionsanstalt.
Statens pensionsanstalt har anfört följande:
Förslag örn beredande av pensionsrätt åt underläkare vid statliga och
kommunala sjukhus framlades av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
i deras den 10 februari 1942 avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas
avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. I underdånigt utlåtande
den 13 mars 1942 över sagda betänkande förklarade sig pensionsanstalten
— under förutsättning att avlönings- och övriga anställningsförhållanden
för de vid icke-statliga sjukhus anställda underordnade läkarna
reglerades enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna — icke böra
motsätta sig, att pensionsrätt i anstalten bereddes dessa läkare i huvudsaklig
överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit. Sakkunnigförslaget
synes emellertid hittills icke hava blivit föremål för ställningstagande från
statsmakternas sida.
Enligt pensionsanstaltens mening tala onekligen vissa skäl för beredande
av pensionsrätt åt de i motionerna avsedda underläkama. Anstalten har därför
intet att erinra mot att frågan härom göres till föremål för förnyad utredning.
Denna utredning synes lämpligen böra uppdragas åt 1944 års pensionsutredning,
vilken kan förutsättas komma att i varje fall till behandling
upptaga frågan i vad den berör underläkare vid icke-statliga sjukhus.
Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket anslöte sig till vad pensionsanstalten
i ärendet anfört.
i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet, att det i
motionerna upptagna spörsmålet örn beredande av pensionsrätt åt underläkare
vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående städernas
sjukvårdsinrättningar bör göras till föremål för närmare utredning. Utskottet
tillstyrker fördenskull, att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller örn
utredning och förslag i ämnet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 183
och II: 286, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning av frågan örn
beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens
och de utanför landstingen stående städernas sjukvårdsinrättningar
samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 12 april 1945.
Utskottet.
På bankoulskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 22.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén*, Sandström, Sundvik*, Edin,
Lindblom, Löfgren och Näsgård*;
fran andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby*,
Mattsson*, Eriksson i Sandby, Sundberg*, von Seth och Stjärne.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltrycker fet, Esselte ab. Stockholm 1945
541221
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:174 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus. a1 i texten