Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å pensioner till vissa f. d. anställningshavare hos vägdistrikt.

1945-04-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å pensioner till vissa f. d. anställningshavare hos vägdistrikt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å pensioner

till vissa f. d. anställningshavare hos vägdistrikt.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion nr 184 har herr Wagnsson hemställt, »att riksdagen

måtte tillerkänna de f. d. anställningshavare vid vägdistrikten, vilka

vid vägförstatligandet blivit övertaliga, dyrtidstillägg å till dem utgående

pensioner efter samma grunder som gälla för statens befattningshavare.»

I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån ej redogörelse

härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den

allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål om pensionering

av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo

både personal, som erhöll anställning i statens tjänst, och personal,

som blev övertalig i anledning av förstatligandet. I viss omfattning hade

vägdistrikten anordnat pensionering av ifrågavarande personal. Detta hade

i allmänhet skett beträffande den tekniska personalen, i vissa fall beträffande

för kamerala ändamål anställda befattningshavare och i undantagsfall beträffande

arbetarpersonal. För pensioneringen hade vägdistrikten tillämpat

skiftande former. Viss personal hade beretts delaktighet i statens pensionsanstalt.

I andra fall hade vägdistrikten anordnat pensionsförsäkring i enskild

pensionsinrättning eller ock utfäst sig att själva svara för utbetalningen av

pensionerna. Ett vägdistrikt hade anordnat pensionering av arbetarpersonal

genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

Flertalet av ifrågavarande pensionsspörsmål ha i enlighet med beslut av

1943 och 1944 års riksdagar (prop. nr 286/1943, punkt 13; r. skr. nr 466;

prop. nr 260 och 261/1944; r. skr. nr 354 och 355) reglerats genom kungörelserna

nr 710/1943 (ändr. gm nr 178/1944) och nr 502/1944.

Beträffande personal, som icke erhållit statsanställning, innefattas huvudstadgandet

i 5 § 1 mom. kungörelsen nr 710/1943. Har vägdistrikt utfäst

sig att självt pensionera anställningshavare hos vägdistriktet och har anställningshavaren

ej blivit underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet

(jämte vissa specialstadganden) eller 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare (likaså jämte vissa specialstadganden), skola enligt detta

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

förfatiningsrum de pensionsförmåner, som enligt vägdistriktets utfästelse

skolat utgå för tid efter 1944 års ingång, bestridas av statsmedel. I det

tall, att vederbörande erhållit med pensionsrätt ej förenad statsanställning,

skola sagda pensionsförmåner likväl beräknas på sätt enligt vägdistriktets

utfästelse skolat ske för det fall, att han efter avgången ur vägdistriktets

tjänst icke erhållit sådan anställning. Å pensionsförmånerna må ej utgå

tilläggsförmåner utöver vad som följer av vägdistriktets utfästelse.

I förhållande till sådan personal vid vägdistrikten, som ej erhållit anställning

i statens tjänst, har staten sålunda regelmässigt allenast åtagit

sig att fullgöra de pensionsförpliktelser, som ålegat vägdistriktet respektive,

vad angår personal med anställning hos vägdistriktet intill 1944 års ingång,

skolat åligga vägdistriktet, om detta fortbestått därefter men vederbörandes

anställning upphört vid 1944 års ingång. Från regeln lia emellertid efter

beslut av 1944 års riksdag gjorts följande tre undantag:

1. Enligt kungörelsen nr 502/1944 må, där så finnes skäligt, viss pension

av statsmedel kunna beredas hos vägdistrikt före den 1 januari 1944

anställd arbetare, som är född före den 1 januari 1884 samt kvarstått

i anställningen till 1943 års utgång eller på grund av arbetsbrist permitterats

av vägdistriktet under år 1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning

vid vägförvaltning (eller i varje fall ej mera stadigvarande

sådan anställning).

Nyssnämnda kungörelse har utfärdats i enlighet med beslut av 1944 års

riksdag i anledning av propositionen nr 260. Av propositionen framgår,

att de pensionsbelopp, som skulle utgå till ifrågavarande arbetare, beräknats

med beaktande av att dyrtidstillägg icke skulle utgå å pensionerna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade med instämmanden av statens pensionsanstalt

och statskontoret till utgångspunkt för sitt förslag i ämnet

tagit de vid tillämpning av 1934 års summariska arbetarpensionskungörelse

utgående beloppen, uppräknade med omkring 10 procent. Föredragande

statsrådet anförde i propositionen bland annat följande:

Vad angår de belopp, som skola ingå i pensionsskalan, anser jag i likhet

med myndigheterna, att ifrågavarande arbetare, vilka antingen allenast

kort tid eller ock ej alls innehaft anställning i statens tjänst, icke böra

erhålla med rörliga tilläggsförmåner förenade pensioner enligt den normalskala,

som enligt 1942 års summariska pensionskungörelse är tillämplig på

arbetare med långvarig statsanställning. Med beaktande jämväl av det sätt,

varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kan antagas ha gestaltat

sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat, böra pensionerna bestämmas

till lägre belopp än som i form av fasta och rörliga förmåner utgå enligt

nämnda kungörelse. Skäl tala också för att pensionerna icke förses

med rörliga tilläggsförmåner. Beloppen böra emellertid skäligen undergå

någon höjning i förhållande till dem, som av myndigheterna föreslagits för

den lägre pensionsskalan. Å andra sidan synes det med hänsyn till föreliggande

förhållanden icke påkallat att upptaga särskilt högre normalbelopp

vid anställningstid av 30 år eller däröver. Jag föreslår alltså, att såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bimkoutskottets utlåtande nr 24.

3

normalbelopp för pensionerna tillämpas 700 kronor, där anställningstiden

understiger 20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till 20 men ej

till 25 år, samt 1 100 kronor, där anställningstiden uppgår till 25 år eller

mera, dock att nämnda belopp av 700 och 1 100 kronor för vinnande av

delbarhet med 12 böra jämkas till 708 respektive 1 104 kronor.

De sålunda förordade beloppen överstego med 100—150 kronor de av

myndigheterna föreslagna.

Bankoutskottet uttalade sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag, som

jämväl biträddes av riksdagen.

2. Pension, som på grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer

i anledning av vägväsendets förstatligande övertalig t j ä n s t em

a n, kan under vissa villkor utfyllas av statsmedel. Sålunda kan den från

pensionsåldern utgående pensionen genom statens försorg uppbringas till

det belopp, varmed den skulle ha utgått, örn ej anställningen upphört före

pensionsåldern, och vidare kan under tiden mellan anställningens upphörande

och pensionsåldern pension av statsmedel få utgå efter samma

beräkningsgrund som den efter pensionsåldern utgående pensionen.

3. Vissa f. d. befattningshavare hos vägdistrikt, vilka vägdistriktet ej

utfäst sig att pensionera, ha efter riksdagsbeslut i varje särskilt fall erhållit

pension av statsmedel. Fråga har här i regel varit örn personer, som

kvarstått i anställningen hos vägdistriktet vid vägväsendets förstatligande.

Med bifall till propositionen nr 261 medgav sålunda 1944 års riksdag,

att pension av statsmedel finge utgå till anställningshavare hos vägdistrikt.

som ej kunnat vinna pensionsberättigad anställning i statens tjänst. I

propositionen upptogs frågan, huruvida å pensionerna borde utgå tilläggsförmåner

eller icke. I avseende härå hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med instämmande av statskontoret anfört bland annat följande:

De i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens den 14 maj 1937 utfärdade allmänna

normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal angivna

högsta beloppen för ålderspension åt den tekniska personalen voro fastställda

att överensstämma med de pensionsimderlag, som då gällde för motsvarande

statliga befattningshavare, varvid uppräkning skett av beloppen

med hänsyn till å .statliga pensioner utgående dvrtidstillägg. På grund härav

bör i överensstämmelse med vad styrelsen i tidigare liknande fall ock föreslagit

med pensionen icke följa tilläggsförmåner. I detta sammanhang vill styrelsen

erinra, att dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma

anställningshavare hos vägdistrikt på grund av pensionsförsäkring

i enskilda pensions- och försäkringsinrättningar. Likaledes omfattar i de

fall, där vägdistrikt utfäst sig alt självt pensionera anställningshavare, utfästelsen

regelmässigt ej tilläggsförmåner. Då de pensioner åt förutvarande

befattningshavare hos vägdistrikten, varom framställning nu göres hos riksdagen,

utmätts enligt samma grunder, som tillämpats vid bestämmandet avpensionerna

från de enskilda pensionsinrätiningarna samt de av vägdistrikten

utfästa pensionerna, kan beviljandet av dyrtidsförmåner å riksdagspensionerna

komma att medföra krav på dyrtidskompensation från övriga nämnda

pensionstagare. En nedsättning av de föreslagna riksdagspensionsbeloppen

i syfte att låta tilläggsförmåner utgå å de reducerade beloppen torde,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

om nedsättningen göres med belopp, som helt motsvarar nu utgående dyrtidsförmåner,

vid fallande levnadskostnadsindex komma att föra med sig,

att dessa pensionstagare råka i sämre ställning än övriga förenämnda pensionstagare.

Om dyrtidsförmåner anses böra utgå å här ifrågavarande riksdagspensioner,

vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vill förorda,

höra alltså pensionerna endast nedsättas med belopp, som motsvarar viss

del, förslagsvis hälften, av de nu utgående dyrtidsförmånema.

Föredragande statsrådet förklarade sig för egen del anse övervägande

skäl tala för myndigheternas uppfattning, att några rörliga tilläggsförmåner

icke borde utgå å ifrågavarande pensioner. I anslutning härtill hemställde

Kungl. Maj:t, att dyrtidstillägg icke skulle utgå å de pensioner, som föreslogos

i propositionen. På hemställan av bankoutskottet beslöt riksdagen

bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

I propositionen nr 164 till 1945 års riksdag har Kungl. Maj:t hemställt

om bemyndigande att i enlighet med i propositionen förordade grunder besluta

örn pension åt sådana i kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 502) avsedda

förutvarande vägarbetare, vilka icke innehaft föreskriven anställningstid

före fyllda 60 år.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 192 (punkt 4) framlagt förslag

örn pension — utan rätt till dyrtidstillägg — till en förutvarande befattningshavare

vid vägdistrikt.

Nämnda framställningar behandlas av bankoutskottet i dess utlåtanden

nr 25 resp. nr 26 (punkt 7).

Till stöd för yrkandet i den nu föreliggande motionen anföres i huvudsak

följande:

Till utgångspunkt för beslutets motivering ha tagits de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

år 1937 utfärdade allmänna normerna för personalens

pensionering. Det framgår uttryckligen, att ifrågavarande normer inkluderade

kompensation för den dittills inträdda levnadskostnadsstegringen. Dyrtidstillägget

gjordes emellertid i detta fall icke rörligt utan tillädes i stället

pensionens grundbelopp, varefter summan avrundades uppåt. Då avsikten

torde ha varit, att vägdistrikten med ledning av dessa normer skulle pensionsförsäkra

sin personal, föll det sig naturligt att tillämpa det angivna beräkningssättet,

enär en pensionsförsäkring av tekniska skäl måste avse ett fixerat

belopp. Ett dylikt förfaringssätt kunde också anses fullt försvarligt i ett

läge, då levnadskostnadsindex under en lång följd av år företett endast

mycket måttliga fluktuationer.

I beslutets motivering har åberopats, att vägdistriktens pensionsutfästelser

regelmässigt ej omfatta tilläggsförmåner. Detta är emellertid en helt naturlig

följd av det beräkningssätt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat

och för vilket jag i det föregående redogjort.

Det förhållandet, att en arbetsgivare åvägabringat en till beloppet fix pensionsförsäkring

eller utfäst sig att själv utbetala ett fixerat pensionsbelopp,

kan icke slutgiltigt befria honom från skyldigheter gentemot dem, som varit

i hans tjänst. Statsmakterna ha också erkänt detta i och med införandet av

kristillägg å de statliga befattningshavarnas pensioner från och med år 1941,

trots att någon utfästelse härom icke återfinnes i gällande pensionsregle
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

5

mentén. Även ett flertal kommunala förvaltningar samt de ledande enskilda

företagen med Svenska arbetsgivareföreningen i spetsen ha accepterat samma

princip. Med hänsyn till rådande dyrtid har man sålunda ansett det ofrånkomligt

att med särskilda dyrtidstillägg komplettera de genom försäkring

eller utfästelse säkerställda pensionerna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i propositionen återgivna uttalande, att

»dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma anställ - ningshavare hos vägdistrikten på grund av pensionsförsäkring i enskilda

pensions- och försäkringsinrättningar», måste sålunda betecknas sorn i hog

grad vilseledande. Därest icke vägväsendet förstatligats, skulle i sjalva verket

vägdistrikten — lika väl som varje annan ansvarskännande arbetsgivare,

vilken genom pensionsförsäkring eller utfästelse ordnat företagets pensionsfråga

— ha funnit sig nödsakade att utgiva dyrtidstillägg på de utgående

pensionsbeloppen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde också otvivelaktigt

ha medgivit statsbidrag till dylika tillägg, därvid följande de normer

som i detta avseende godtagits såväl av enskilda och kommuner som av

staten själv.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava genom beslut av 1943 Utskottet

och 1944 års riksdagar fastställts grunder för pensionering av sådana anställningshavare

hos vägdistrikt, som blivit övertaliga i samband med vägväsendets

förstatligande den 1 januari 1944. Beträffande de övertaliga

tjänstemännen har staten genom de ar 1943 antagna pensioneringsbestämmelserna

allenast åtagit sig att bestrida de pensioner (jämte i förekommande

fall tilläggsförmåner därå), som enligt vägdistrikts utfästelse

skola utgå för tid efter förstatligandet. Genom år 1944 antagna bestämmelser

har emellertid staten åtagit sig ökade pensionsförpliktelser gentemot

ifrågavarande personal. I sådana fall, där avgång före pensionsåldern föranletts

av förstatligandet och tjänsteman varit berättigad till pension från

vägdistriktet, har staten sålunda medgivit, att denna pension må utfyllas

av statsmedel, i den mån densamma avkortats på grund av den tidigare avgången.

Härjämte ha statspensioner tillerkänts ett antal förutvarande befattningshavare

hos vägdistrikt, som icke fått sin pensionering ordnad

genom vägdistriktets försorg. Pensionsbeloppen ha i sistnämnda fall i regel

bestämts med hänsyn tagen till vad som skolat utgå, örn pensioneringen

varit ordnad enligt för motsvarande personal hos vägdistrikten i allmänhet

tillämpade grunder och vederbörande fått kvarstå i tjänst till pensionsålderns

inträde. Härvid har föreskrivits, att dyrtidstillägg icke skall utgå

å beloppen. Vad härefter angår den övertaliga arbetarpersonalén

har densamma, oaktat den endast undantagsvis varit tillförsäkrad

pension av vägdistrikten, berens pension av statsmedel i nära anslutning

till de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna. Pensionerna, å

vilka några tilläggsförmåner icke må utgå, ha bestämts lill belopp, som ansetts

skäliga med hänsyn lill föreliggande förhållanden.

Den .statliga pensioneringen av vägdistriktens övertaliga personal har salunda

skett med utgångspunkt från att tilläggsförmåner icke skola utgå å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

pensionerna utom i de undantagsfall, då vägdistrikt gjort särskild utfästelse

härutinnan. Vid prövning i fjol av frågan om tilläggsförmåner övervägdes

jämväl det alternativet, att -— i stället för fixa pensionsbelopp — lägre pensionsbelopp

skulle fastställas, å vilka dyrtidstillägg skulle utgå. Med hänsyn

främst till att de pensioner, som vägdistrikten — i allmänhet genom försäkring

hos enskild inrättning — tillförsäkrat personalen, regelmässigt icke

voro förenade med några rörliga tilläggsförmåner, stannade man emellertid

vid att avväga beloppen utan tillägg även för de grupper och personer, som

tidigare ej varit berättigade till pension. Enligt utskottets mening har den

övertaliga personalens intressen i stort sett tillgodosetts genom de pensioneringsåtgärder,

som sålunda från statens sida vidtagits i samband med

vägväsendets förstatligande. Såsom ovan antytts ha dessa åtgärder i olika

hänseenden sträckt sig längre än till ett infriande av vägdistriktens pensionsförpliktelser.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke tillstyrka motionärens förslag,

att de nu utgående pensionerna skulle ökas med tilläggsförmåner efter

samma grunder, som gälla för statens befattningshavare. Icke heller finner

utskottet skäl förorda en omläggning av pensioneringen på det sätt, att

pensionerna — utan att de totala förmånerna därigenom jämkades — skulle

uppdelas i dels ett grundbelopp och dels rörliga tilläggsförmåner. Såvitt

utskottet kunnat finna, ha sedan nästföregående år icke inträffat några omständigheter,

som böra föranleda en annan ståndpunkt i denna fråga än

den, statsmakterna då intogo. I varje fall har någon sådan förändring av

levnadskostnaderna icke inträtt, som kan motivera en höjning av pensionerna

till den övertaliga personalen vid vägdistrikten. I anledning av

den i motionen uttalade förmodan, att vägdistrikten skulle, därest vägväsendet

icke förstatligats, ha funnit sig nödsakade att utgiva dyrtidstillägg på

de utgående pensionerna, vill utskottet för sin del framhålla, att det undandrager

sig utskottets bedömande, hur förhållandena kunnat utveckla sig i

detta avseende. Det avgörande har ansetts vara, att sådana tillägg regelmässigt

icke utgingo vid tidpunkten för förstatligandet och att sedan dess

någon nämnvärd ökning av levnadskostnaderna icke inträtt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 184 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandström, Sundvik*, Leander, Edin, Löfgren,

Andersson i Tidaholm, Ljungdahl och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal jungby*,

Mattsson*, Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården, Sundberg* och von Seth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sandström och Löfgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.