Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande proposition

1945-04-26 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:26, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1945 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av framställningar angående pensioner eller

understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå

dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av

affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

proposition (nr 192) och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Justitiedepartementet.

l:o.

Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström.

I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 192, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att

förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström må från

och med den 1 juli 1945 under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en till 2 400 kronor för år förhöjd

pension.

Genom beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 196, p. 1; bankoutsk. uti. nr

51, p. 3; riksd. skr. nr 216) tillerkändes förre förste amanuensen i Svea hovrätt

Bengt Fredrik Sabelström en årlig pension av 1 500 kronor från och

med den 1 januari 1936. Sedan Kungl. Majit genom beslut den 10 mars

1944 lämnat utan åtgärd en av Sabelström gjord framställning örn förhöjning

av pensionen, har han hos Kungl. Maj :t gjort förnyad framställning i ämnet.

Sabelström, som är född den 1 september 1885 och således 59 år gammal,

har under en tid av närmare 20 år innehaft anställning i statens tjänst. Närmare

uppgifter örn hans anställningsförhållanden m. m. återfinnas i propositionen

nr 196/1936, p. 1, till vilken må hänvisas. I detta sammanhang må

Bihang till riksdagens protokoll li)i5. 8 sami. Nr 26. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

emellertid nämnas följande. Under tiden 15 januari 1923—30 juni 1933 innehade

Sabelström förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt, vilken

befattning från och med den 1 juli 1933 utbytts mot en förste amanuensbefattning

i 18 lönegraden. Sabelström innehade denna befattning intill den

1 juli 1934, från vilken tidpunkt han av hovrätten uppsagts från tjänsten.

Uppsägningen hade beslutats efter det att Sabelström vid Stockholms rådhusrätt

åtalats för brott, för vilket han sedermera genom utslag av rådhusrätten

den 31 maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes

till en månads fängelse.

Av ett utav dåvarande överläkaren vid psykiatriska sjukhuset, framlidne

professorn V. Wigert och dåvarande förste läkaren vid samma sjukhus, numera

överläkaren vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg L. Sahlin den 20

januari 1936 avgivet intyg, vilket företeddes i samband med att frågan om

pension åt Sabelström väcktes vid 1936 års riksdag, framgick bland annat,

att Sabelström under tiden 31 juli—19 oktober 1935 vårdats å psykiatriska

sjukhuset och därvid befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd på grund

av organiska förändringar av centrala nervsystemet.

I det nu föreliggande ärendet har åberopats ett av Sahlin den 27 september

1944 utfärdat läkarintyg, vari anföres bland annat, att det icke kunde

råda någon tvekan om att Sabelström skulle ha blivit straffriförklarad enligt

5 kap. 5 § strafflagen, om hans sinnesbeskaffenhet vid tiden för åtalade

brottets begående blivit undersökt.

Statskontoret har förklarat, att ämbetsverket — med hänsyn till den

ytterligare utredning rörande Sabelströms hälsotillstånd vid tiden för hans

entledigande från tjänsten i Svea hovrätt, som nu förebragts, ävensom till

hans minskade förmåga att genom arbete bidraga till sin försörjning —

funne sig böra tillstyrka en förhöjning av hans pension. Vad beträffade

pensionsförhöjningens storlek, ansåge statskontoret skäligt, att pensionen

anpassades efter Sabelströms avlöning under de tre sista åren av hans anställning

vid Svea hovrätt samt bestämdes i närmare överensstämmelse med

de grunder, som regelmässigt tillämpats vid fastställande av riksdagspensioner.

Pensionsbeloppet skulle enligt dessa beräkningsgrunder närmast bliva

2 484 kronor eller efter avrundning 2 400 kronor.

Med biträdande av vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit

hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande framställning.

2:o.

Förre kronohäktesföreståndaren Jacob Reinhold Wilhelm Tersmeden.

I motionen II: 104 hemställer herr Paulsen, »att riksdagen må medgiva, att

f. d. föreståndaren vid kronohäktet i Ystad J. W. Tersmeden må, räknat från

och med den 1 januari 1945, äga åtnjuta en tredjedel av det honom ursprungligen

tillkommande pensionsbeloppet».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

3

Av handlingarna inhämtas,

att Tersmeden är född den 28 augusti 1874 och således 70 år gammal;

att han antogs till officersvolontär vid Jämtlands fältjägarregemente från

och med den 14 juni 1895;

att han utnämndes till underlöjtnant vid Livregementets grenadjärer den

9 december 1898 och till löjtnant vid samma regemente den 3 juli 1903;

att han erhöll avsked från sistnämnda beställning med tillstånd att såsom

lönlös kvarstå i regementet den 3 juni 1904 samt inträdde i regementets reserv

den 14 juni 1907;

att han utnämndes till kapten i regementets reserv den 8 oktober 1918;

att han efter provtjänstgöring vid fångvårdsstaten antogs till icke-ordinarie

amanuens å fångvårdsstyrelsens kameralbyrå från och med den 13 december

1904;

att han utnämndes till ordinarie assistent i dåvarande lägsta lönegraden

vid fångvårdsstaten från och med den 1 juli 1912;

att han transporterades till föreståndare av första klass vid kronohäktet i

Ystad från och med den 1 april 1924;

att han genom Kungl. Maj:ts utslag den 2 maj 1934 dömdes att för vissa

brott i tjänsten undergå frihetstraff, att vara avsatt från sitt ämbete som föreståndare

vid kronohäktet och som kapten i Livregementets grenadjärers reserv,

att vara ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt att vara underkastad

påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen;

att han på grund härav gått förlustig såväl rätten till pension jämlikt bestämmelserna

i 1907 års civila pensionslag som honom i egenskap av kapten

i reserven tillkommande reservpension;

samt att från civilstatens pensionskassa till Tersmedens hustru utbetalts

ett belopp, motsvarande försäkringstekniska värdet av vissa utav Tersmeden

till kassan erlagda avgifter.

Hos Kungl. Majit anhöll Tersmeden år 1935 att varda tillerkänd pension,

beräknad i enlighet med de i 1907 års pensionslag angivna grunderna för bestämmande

av sjukpension.

I häröver avgivet utlåtande anförde fångvårdsstyrelsen, bland annat, att

därest civila tjänstepensionsreglementet av den 30 juni 1934 (nr 442) varit för

Tersmeden gällande, han jämlikt 22 § 1 mom. reglementet varit tillförsäkrad

uppskjuten livränta från 65 års ålder. Styrelsen fann sig böra förorda, att

Tersmeden bereddes dylik livränta eller ock årligt understöd till motsvarande

belopp.

Statskontoret uttalade betänkligheter mot en retroaktiv tillämpning av civila

tjänstepensionsreglementet och hemställde, att Tersmedens ansökan lämnades

utan bifall.

Genom beslut den 28 februari 1936 fann Kungl. Maj.t ansökningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som anfört i huvudsak följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

Såsom stöd för motionen har nu bl. a. åberopats att riksdagen år 1932

(riksdagens skrivelse nr 227 p. 13) tilldelat f. d. kaptenen L. O. A. Liberg en

tredjedel av det pensionsbelopp, som han gått förlustig. Av utredningen i

sagda ärende framgår emellertid, att förhållandena i fallet i väsentlig mån

skilde sig från omständigheterna i det nu förevarande ärendet. Enär Liberg,

som vid domstillfället var pensionerad enligt de för militära beställningshavare

då gällande pensioneringsbestämmelsema, icke var i besittning

av den befattning, vari han förbrutet sig, dömdes han i stället för avsättning

till straff jämlikt 2 kap. 17 g strafflagen. På grund av bestämmelserna i kungörelsen

den 24 maj 1918 (nr 353) gick Liberg med anledning av domen

förlustig samtliga honom tillkommande pensionsförmåner. I 1907 års pensionslag

stadgades för motsvarande fall, att två tredjedelar av pensionen

skulle anses förverkade och pension utgå med en tredjedel av pensionens ursprungliga

belopp. Ehuru Idberg icke var underkastad 1907 års pensionslag,

ansågs dock skäligt, att han, i överensstämmelse med vad som sålunda i fråga

örn rätten till pension samtidigt gällde för befattningshavare inom den civila

förvaltningen och även inom kommunikationsväsendet, berättigades att utbekomma

en tredjedel av samtliga honom vid beviljandet av avsked tillagda

pensionsförmåner. Till skillnad mot Liberg gäller alltså i fråga om Tersmeden,

att vid tidpunkten för denne senares skiljande från tjänsten icke inom

det statliga pensionsväsendet funnos några bestämmelser, som tillförsäkrade

befattningshavare, vilka avsatts från sin tjänst före det de kommit i åtnjutande

av pension, viss livränta. Sådana bestämmelser tillkommo först i och

med ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet. Då, såvitt handlingarna

i ärendet utvisa, några nya förhållanden av beskaffenhet att böra föranleda

ett bifall till motionen icke tillkommit, finner sig statskontoret böra

avstyrka densamma.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande förhållanden finner utskottet det vara

med billighet förenligt, att Tersmeden berättigas att uppbära någon del av de

honom ursprungligen tillkommande pensionsförmånerna. I sådant avseende

vill utskottet föreslå, att Tersmeden må äga åtnjuta en tredjedel av såväl det

för honom i hans befattning såsom kronohäktesföreståndare vid tidpunkten

för anställningens upphörande gällande pensionsunderlaget som den honom

tidigare tillkommande reservpensionen. I enlighet härmed skulle till Tersmeden

utgå dels (3 240: 3 =) 1 080 kronor, dels ock (768: 3 =) 256 kronor, allt

jämte därå belöpande tilläggsförmåner och för år räknat.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 104,

må medgiva, att förre kronohäktesföreståndaren av 1 :a klass

Jacob Reinhold Wilhelm Tersmeden må, räknat från och med

den 1 januari 1945, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. i pension uppbära

dels ett belopp motsvarande en tredjedel av det pensionsunderlag,

som vid den tidpunkt, då hans statsanställning

upphörde, varit gällande i hans nyssnämnda befattning,

dels ock en tredjedel av den honom i hans förutvarande

egenskap av kapten i reserven tidigare tillkommande reservpensionen;

skolande å dessa pensioner utgå tilläggsförmåner

enligt de för dylika pensioner gällande grunderna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

5

II. Försvarsdepartementet.

3:o.

Överstelöjtnanten Sigurd Vilhelm Kant Halvorsen (förhöjd pension). I

likalydande motionerna I: 267 av herrar Elmgren och Sandler samt II: 413 av

herr Holmström hemställes, »att riksdagen måtte besluta tilldela överstelöjtnanten

i armén, majoren i kungl. Norrlands artilleriregementes reserv S. V.

K. Halvorsen majorspension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet av

den 30 december 1941 från den dag hans nuvarande militärtjänstgöring upphör».

Av handlingarna inhämtas,

att Halvorsen är född den 31 december 1881 och alltså 63 gammal;

att han den 30 december 1916 utnämndes till kapten vid Smålands artilleriregemente;
att

han den 1 januari 1928 utnämndes till major vid Norrlands artilleriregemente;
att

han den 8 september 1934 på egen begäran erhöll avsked ur tjänst med

kaptenspension;

att han den 13 november 1936 utnämndes till överstelöjtnant i armén;

samt att han alltsedan den 5 december 1939 — med undantag för tiden

1—31 augusti 1940 — fullgjort militärtjänstgöring i anledning av anbefalld

förstärkt försvarsberedskap.

I en den 2 juli 1942 dagtecknad skrift anhöll Halvorsen hos Kungl. Maj:t

att från och med den dag hans nuvarande militärtjänstgöring upphörde få

komma i åtnjutande av majorspension. Till stöd för ansökningen framhöll

Halvorsen bl. a., att han under ifrågavarande tjänstgöring fått vidkännas mot

pensionsavdrag svarande minskning av månadslönen.

I häröver avgivet yttrande anförde arméförvaltningens civila departement

bl. a. följande:

Den omständigheten, att sökanden efter erhållet avsked med pension under

nu rådande beredskapsförhållanden ålagts viss tjänstgöring, lärer icke kunna

föranleda en omräkning av sökanden tillerkänd pension. Arméförvaltningens

civila departement anser sålunda, i anslutning jämväl till Kungl. Maj:ts beslut

i liknande fall den 29 maj 1942 angående ansökning av kaptenen i Svea

livgardes reserv f. d. löjtnanten på övergångsstat V. H. Lindström i fråga

örn förhöjd pension, föreliggande ansökning icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Det av sökanden åberopade förhållandet, att han

under krigstjänstgöringen fått vidkännas mot pensionsavdrag svarande minskning

av sin månadslön, grundar sig på föreskriften i 5 § 8 mom. krigsavlöningsreglementet.

Rörande tillkomsten av denna bestämmelse tillåter sig departementet

hänvisa till vad föredragande departementschefen uttalat till det

vid Kungl. Maj:ts proposition nr 246 till 1939 års lagtima riksdag fogade utdraget

ur statsrådsprotokollet över försvarsärenden, s. 36.

Statskontoret avstyrkte likaledes bifall till den gjorda ansökningen under

åberopande av vad civila departementet anfört.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Genom beslut den 2 oktober 1942 fann Kungl. Maj.t ansökningen ej föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Frågan om förhöjda pensionsförmåner åt Halvorsen på grund av fullgjord

tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap har varit föremål för

riksdagens prövning i anledning av två vid 1943 års riksdag väckta motioner

samt en vid 1944 års riksdag väckt motion.

I utlåtande över de vid 1943 års riksdag väckta motionerna (uti. nr 31, p.

6) anförde bankoutskottet följande:

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, erhöll Halvorsen på egen begäran

avsked ur tjänst såsom major på aktiv stat den 8 september 1934. Enligt

då gällande pensionsbestämmelser kunde Halvorsen endast komma i åtnjutande

av kaptenspension, enär han vid avskedet icke innehade erforderligt

antal tjänstår för erhållande av majorspension. Halvorsen har sålunda

blivit tillerkänd den pension, som författningsenligt tillkommer honom.

I förevarande motion yrkas nu, att Halvorsen skulle erhålla majorspension

jämlikt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente. De till stöd för

detta jakande anförda omständigheterna kunna emellertid ej anses bärande.

Sålunda lärer det till en början vara uteslutet att grunda en omräkning av

Halvorsens pensionsförmåner på det förhållandet, att Halvorsen under rådande

beredskap varit inkallad till tjänstgöring. Halvorsen är nämligen i

egenskap av i reserven kvarstående beställningshavare underkastad full tjänstgöringsskyldighet

under beredskap och i krig. Sådan tjänstgöring har ock

efter beredskapens intagande utkrävts av det övervägande antalet beställningshavare

i försvarsväsendets reserver. Den omständigheten, att Halvorsen

under sin ifrågavarande tjänstgöring fått vidkännas avdrag å krigslönen med

belopp motsvarande pensionsavdragen i majors lönegrad, lärer icke heller

kunna åberopas såsom stöd för det i motionerna väckta yrkandet. Såsom

arméförvaltningens civila departement påpekat, grundar sig avdragsskyldigheten

på en uttrycklig föreskrift i krigsavlöningsreglementet, vilken tillkommit

i syfte att förhindra, att pensionsavgången personal skall under krigstjänstgöring

komma i åtnjutande av högre behållen lön än motsvarande personal

på aktiv stat.

Utöver vad utskottet nu anfört vill utskottet tillägga, att ett tillmötesgående

av motionärernas förslag givetvis måste medföra vittgående konsekvenser.

På grund av det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionerna. 1943 års

riksdag beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Bankoutskottet vid 1944 års riksdag (uti. nr 39, p. 7) anförde:

Enligt utskottets mening ha i förevarande motion icke förebragts några

skäl, vilka kunna motivera ett frångående av den ståndpunkt, utskottet och

riksdagen i fjol intogo till det då framförda yrkandet om pensionsförhöjning

åt överstelöjtnanten Halvorsen. Även om, såsom motionären gjort gällande,

ett bifall till yrkandet icke skulle få några konsekvenser beträffande med

Halvorsen närmast jämställda officerare, synes det utskottet icke uteslutet,

att ett dylikt beslut kan få prejudicerande verkningar beträffande andra personalgrupper

i sådana fall, där vederbörande efter uppnådd pensionsålder

avgått med pension utan att innehava för full pensions erhållande föreskrivet

antal tjänstår samt varit inkallade till fullgörande av beredskapstjänstgöring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

7

I enlighet nied det anförda hemställde utskottet, att den väckta motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. 19H års riksdag biföll utskottets

hemställan.

Över de nu föreliggande motionerna har utskottet i vederbörlig ordning

införskaffat utlåtande från statskontoret, som hört försvarets civilförvaltning.

Försvarets civilförvaltning har — utöver tidigare av arméförvaltningen

civila departement anförda synpunkter — framhållit, att under nu rådande

beredskapstid pensionsavgångna och förtidsavgångna beställningshavare i reserven

med högre tjänstegrad i regemente o. s. v. eller i armén etc. än den,

vederbörande vid avgången från aktiv stat innehade, i åtskilliga fall tagits i

anspråk för arbetsuppgifter, motsvarande dem, som regelmässigt ankomma

på beställningshavare, tillhörande den högre graden. Ett tillmötesgående av

motionerna torde, uttalar civilförvaltningen, kunna giva anledning till klav

på förbättrade pensionsförmåner även för nyss angivna beställningshavare.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret biträder den uppfattning, åt vilken arméförvaltningens civila

departement och försvarets civilförvaltning givit uttryck i sina yttranden i

frågan. Ämbetsverket vill ytterligare framhålla, att de före tillkomsten av

militära tjänstepensionsreglementet gällande grunderna för pensionering^ av

beställningshavare vid armén i fråga örn rätten till pension vid förtidsavgang

i sådant fall som Halvorsens ställde sig förmånligare än motsvarande bestämmelser

i sagda reglemente. Halvorsen erhöll salunda, trots att han avgick

i förtid från sin innehavande majorsbeställning på aktiv stat, full kaptenspension.

Hade han däremot varit underkastad militära tjänstepensionsreglementet,

skulle han vid förtidsavgången varit berättigad endast till uppskjuten

livränta till belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarade mot den

intjänta pensionen.

Under hänvisning till vad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 267 och II: 413 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

III. Socialdepartementet.

4:o.

Platsledaren hos statens arbetsmarknadskommission Carl Johan Edenbrandt

och biträdande redogöraren bos kommissionen Gustaf Adolf Olsson.

Under punkten 2 av förenämnda proposition nr 192 föreslår Kungl. Maj.t

riksdagen medgiva, att envar av platsledaren hos statens arbetsmarknadskommission

Carl Johan Edenbrandt och biträdande redogöraren hos kommissionen

Gustaf Adolf Olsson ina Iran och med manaden näst etter den,

varunder vederbörande lämnar sin anställning, under sin atel stående livstid

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension, Edenbrandt å 1 968 kronor och Olsson å 2 652 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Edenbrandt,

att han är född den 18 juni 1878 och således 66 år gammal;

att han under tiden 31 mars 1899—30 september 1900 haft fast anställning

vid Västernorrlands regemente;

att han under åren 1917 och 1918 under en sammanlagd tid av 1 år och

2 månader innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader, varefter han

under tiden 20 september 1919—23 oktober 1922 varit anställd hos vattenfallsstyrelsen

med tjänstgöring i Suorva;

att han under tiden 24 oktober 1922—15 september 1923 tjänstgjort vid

Norrlands statsarbeten;

att han sedan den 21 januari 1932 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission

respektive statens arbetsmarknadskommission, varvid han tjänstgjort

såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare;

att hans kontanta avlöning under de senaste tio åren uppgått till 4 800

kronor för år, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för närvarande

utgående med 22 procent, varjämte han dels under tiden 1 januari

1935 31 oktober 1937 åtnjutit fri bostad och fri vedbrand, vilka förmåner

värderats till 65 kronor i månaden, dels ock från och med den 1 januari 1938

uppburit bostadsersättning, till en början med 75 kronor i månaden samt

från och med den 1 januari 1941 med 85 kronor i månaden;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen

under år 1945; och

beträffande Olsson,

att han är född den 6 november 1886 och således 58 år gammal;

att han under tiden 5 augusti 1923—5 september 1924 tjänstgjort vid

Södra Sveriges statsarbeten;

att han sedan den 1 februari 1925 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission

respektive statens arbetsmarknadskommission och därvid tjänstgjort

såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare samt under senare

tid — då han på grund av sjukdom blivit varaktigt oförmögen att utföra det

tyngre arbetet såsom platsledare — såsom biträdande redogörare;

att hans kontanta lön under de senaste tio åren utgjort lägst 5 400 och

högst 5 700 kronor, vartill från och med år 1940 kommit dyrtidstillägg, för

närvarande utgående med 22 procent, varjämte han under tiden 21 februari

1937 15 januari 1941 och 27 maj—31 december 1941 åtnjutit fri bostad och

fri vedbrand samt under övrig del av tioårsperioden bostadsbidrag, vilket senast

utgått efter 600 kronor för år;

att han enligt läkarintyg är varaktigt oförmögen till kroppsarbete som

platsledare och redogörare;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen

med utgången av juni 1945.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

9

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

5:o.

Städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria Andersson, född

Lindberg. Under punkten 3 av propositionen nr 192 föreslår Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att städerskan hos Överståthållarämbetet Ingeborg Maria

Andersson, född Lindberg, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 300

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson, som är änka, är född den 28 september 1886 och således

58 år gammal;

att hon sedan den 1 april 1918 utfört städningsarbete vid Överståthållarämbetet,

till den 1 juli 1932 vid ämbetets avdelning för uppbördsärenden

och därefter vid ämbetets kansli, respektive kansliavdelningar, varvid hon

under tiden 1 april 1918—31 maj 1923 varit anställd av annan person, som

omhänderhaft städningsarbetet på entreprenad, och därpå varit anställd

av ämbetet;

att det av Andersson utförda städningsarbetet beräknats kräva en daglig

arbetstid av mellan 5 och 6 timmar;

att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1940—1944 uppburit

i medeltal omkring 1 970 kronor om året;

samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen

till arbete.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

6:o.

Förre väg- och stenarbetare!! Johannes Emil Sandstedt. I motionen II: 63

hemställer herr Pettersson i Hällbacken, »att riksdagen måtte bevilja förre

stenarbetaren Johannes Emil Sandstedt i Uppsälje, Järna socken, en årlig

pension till belopp, som kan anses skäligt».

Av handlingarna inhämtas,

att Sandstedt, vilken tidigare hetat Andersson, är född den 24 juni 1875

och således 69 år gammal;

Utskottet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

att han varit anställd såsom telegrafsoldat vid Svea ingenjörbataljon under

tiden 18 mars 1897—17 oktober 1901 eller under 4 år 7 månader;

att han varit anställd vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader

såsom stenarbetare under olika perioder åren 1912—1915, 1918—1920 och

1931—1934 med en sammanlagd tjänstetid av 6 år 10 månader 6 dagar;

att han varit anställd vid Södra Sveriges statsarbeten såsom lagbas under

tiden 3 januari—1 oktober 1923 eller under 8 månader 29 dagar;

att han varit anställd hos statens arbetsmarknadskommission såsom specialarbetare

under olika perioder åren 1936—1941 med en sammanlagd tjänstetid

av 4 år 4 månader 17 dagar;

att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst, anställningstiden

vid Södra Sveriges statsarbeten däri inräknad, sålunda utgjort 16 år 6 månader

22 dagar, därav 12 år 2 månader 5 dagar före fyllda 60 år;

att han avgått ur statens tjänst den 27 oktober 1941;

att han varit anställd hos väghållningsdistrikt under olika perioder åren

1917, 1918 och 1924—1931 med en sammanlagd anställningstid av omkring

7 V2 år;

samt att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande

är att anse såsom mindre bemedlad.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statens pensionsanstalt, som hört väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört:

Då Sandstedt under åren 1942 och 1943 icke innehaft anställning hos vägdistrikt,

torde han ej kunna hänföras till den grupp genom vägväsendets förstatligande

övertaliga arbetare, beträffande vilka bankoutskottet i sitt utlåtande

den 25 maj 1944 (nr 51) uttalat den förhoppningen, att frågan örn

deras pensionering efter framställning från vederbörande arbetare av Kungl.

Maj:t måtte tagas under omprövning och att, där förhållandena därtill föranledde,

förslag i ämnet förelädes riksdagen i varje särskilt fall. Med hänsyn

till att Sandstedt vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder under

en tid av sammanlagt 11 år 5 månader 6 dagar innehaft sådan anställning

i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,

samt dessutom innehaft en jämförelsevis lång anställning vid vägväsendet,

får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen likväl tillstyrka, att Sandstedt

tillerkännes pension av statsmedel.

Statens pensionsanstalt har anfört:

Vid avgången ur tjänst kunde Sandstedt icke erhålla pension enligt då

gällande summariska arbetarpensionsbestämmelser, enär han vid den tidpunkt,

då han uppnådde 60 års ålder, icke under en tid av sammanlagt

minst 15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Då han icke varit anställd

hos vägdistrikt (hans senaste anställning hos väghållningsdistriktet upphörde

år 1931), är han icke att hänföra till de arbetare, beträffande vilka

bankoutskottet vid 1944 års riksdag i utlåtande nr 51, s. 8, uttalat den förhoppningen,

att frågan om deras pensionering efter framställning från vederbörande

av Kungl. Maj:t foges under omprövning och att, där förhållandena

därtill föranledde, förslag i ämnet förelädes riksdagen i varje särskilt

fall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

11

Vid bedömande av frågan om pension skall beviljas Sandstedt, synes —

särskilt i betraktande av konsekvenserna av att tillgodoräkna anställning i

enskild eller kommunal tjänst för pension av statsmedel — hänsyn böra tagas

allenast till hans statliga anställningstid. Med hänsyn till omfattningen av

sistnämnda tid och i betraktande av att riksdagen i vissa med förevarande

ärende likartade fall ansett sig böra medgiva pension (t. ex. 1943: prop. nr

103, p. 16; bankoutsk. uti. nr 31, p. 33; riksd. skr. nr 146 samt 1944: motionerna

I: 5 och II: 24; bankoutsk. uti. nr 39, p. 40; riksd. skr. nr 209) vill

pensionsanstalten emellertid icke göra någon erinran mot att pension beviljas

Sandstedt, förslagsvis till årligt belopp av 504 kronor att, räknat från och

med den 1 januari 1945 under hans återstående livstid utgå från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m.

I likhet med vad de hörda myndigheterna förordat tillstyrker utskottet,

att Sandstedt beredes en årlig pension av statsmedel på grund av hans anställningar

i statens tjänst. Med avseende å pensionsbeloppet biträder utskottet

vad statens pensionsanstalt föreslagit.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 63,

må medgiva, att förre väg- och stenarbetaren Johannes Emil

Sandstedt må, räknat från och med den 1 januari 1945, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504

kronor.

IV. Kommunikationsdepartementet.

7 :o.

Förre biträdande vågmästaren i Norra Åsbo vägdistrikt Gustaf Fritiof

Eriksson. Under punkten 4 av förenämnda proposition nr 192 föreslår

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre biträdande vågmästaren i Norra

Åsbo vägdistrikt Gustaf Fritiof Eriksson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1 080 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 1 juni 1883 och således 61 år gammal;

att han under tiden 8 maj 1928—31 juli 1944 varit anställd såsom biträdande

arbetsledare och biträdande vägmästare i Norra Åsbo vägdistrikt;

att han därefter erhållit tillfällig anställning vid vägarbeten, som bedrivas

av vägförvaltningen i Kristianstads län;

samt att hans avlöning under åren 1938—1943 utgjort 3 600 kronor för år

jämte dyrtidsförmåner, vilka under år 1943 utgått med 31 procent.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

Eriksson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt

Eriksson till belopp av 1 080 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta tilläggsförmåner.

Styrelsen har därvid framhållit, att Eriksson icke sökt fast anställning

vid den statliga vägorganisationen och att han på grund av sin ålder

icke heller torde ha kunnat påräkna sådan anställning.

Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har styrelsen anfört följande.

Då Eriksson torde haft anledning att räkna med att vid fortsatt anställning

hos vägdistriktet få kvarstå i tjänst intill en uppnådd levnadsålder av 63

år, synes tjänstårsberäkningen för den ifrågasatta pensionen böra omfatta

tiden 8 maj 1928—30 juni 1946 eller alltså drygt 18 år. Då Erikssons tjänst

hos vägdistriktet torde hava motsvarat befattning såsom schaktmästare, för

vilka befattningshavare enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens allmänna

normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal ålderspension

må utgå med 2 700 kronor för år, vill styrelsen förorda, att pensionen åt

Eriksson fastställes med detta belopp som utgångspunkt. Med beaktande

härav ävensom att han icke själv bidragit till pensioneringskostnadema

skulle pensionen åt Eriksson närmast uppgå till (18/30 X 2/3 X 2 7 00 =) 1 080

kronor för år.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i ärendet föreslagit.

Föredragande statsrådet har anfört:

_ Genom beslut vid 1944 års riksdag tillerkändes vissa förutvarande befattningshavare

hos vägdistrikt pension av statsmedel (prop. nr 261; bankoutsk.

uti. nr 52; riksd. skr. nr 355). Då omständigheterna i det nu föreliggande

ärendet äro likartade med förhållandena i nämnda fall, anser jag mig böra

förorda, att pension utverkas åt Eriksson. Mot det i ärendet föreslagna pensionsbeloppet

har jag intet att erinra.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

V. Ecklesiastikdepartementet.

8:o.

Läraren i musikens historia och estetik vid musikhögskolan, professorn

Johan Henrik Tobias Norlind. Under punkten 5 av förenämnda proposition

nr 192 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att läraren i musikens

historia och estetik vid musikhögskolan, professorn Johan Henrik Tobias

Norlind må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensionei

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2 400 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

13

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Norlind är född den 6 maj 1879 och således 65 år gammal;

att han den 28 maj 1909 promoverades till filosofie doktor och den 22 juni

samma år förordnades till docent i litteratur- och musikhistoria vid universitetet

i Lund;

att han från och med höstterminen 1909 till och med vårterminen 1913

samt från och med höstterminen 1914 till och med höstterminen 1918 hållit

föreläsningar och lett seminarieövningar vid universitetet;

att han sedan den 1 november 1918 innehaft befattningen såsom lärare i

musikens historia och estetik vid musikkonservatoriet, numera musikhögskolan;
att

Norlinds avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp

av 4 700 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller

kristillägg;

att Norlind, som enligt reglementet för musikhögskolan varit skyldig att

avgå från nyssnämnda befattning med utgången av vårterminen 1944, av styrelsen

för musikaliska akademien medgivits anstånd med avsked tills vidare

intill den 1 juli 1945;

att han under åren 1903—1917 innehaft befattningar såsom lärare, föreståndare

eller rektor vid olika folkhögskolor eller folkhög- och lantmannaskolor

samt under åren 1919—1931 förestått Stockholms borgarskolas folkhögskolelinje;
att

han sedan januari 1919 varit föreståndare för musikhistoriska museet;

samt att han under en lång följd av år varit av Kungl. Majit förordnad såsom

examinator i musikhistoria med musikteori vid universitet och högskolor.

Statskontoret har anfört.

Den av professorn Norlind innehavda befattningen som lärare i musikens

historia och estetik vid musikhögskolan har tidigare varit uppförd å ordinarie

stat och förenad med pensionsrätt enligt 1907 års lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension. Sin nuvarande karaktär av arvodesbefattning

erhöll tjänsten vid den år 1926 genomförda löneregleringen, varvid samtidigt

den Norlind som tjänstinnehavare tillkommande pensionsrätten bortföll.

Vid framläggande för 1926 års riksdag av löneregleringsfrågan framhöll

föredragande departementschefen (statsverksprop. VIII huvudtiteln, s.

190), bland annat, att det skäl, som föranlett, att vissa till musikhögskolan

knutna lärartjänster oaktat den med dem förenade ringa tjänstgöringsskyldigheten

blivit ordinarie statsbeställningar, hade varit hänsynen att kunna

bereda vederbörande tjänstinnehavare pension, men att detta skäl, som förut

hade varit värt beaktande, dåmera icke kunde tillmätas samma betydelse,

enär frågan om icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt vore aktuell

och snart nog torde komma att lösas. Vid en senare ordnad pensionering för

icke-ordinarie befattningshavare hava emellertid sådana anställningshavare,

vilkas avlöning utgår i form av arvode, icke tillförsäkrats pensionsrätt. Med

hänsyn till här anförda omständigheter och då Norlinds befattning vid musikhögskolan

torde haft karaktären av huvudsyssla, bär statskontoret icke

något att erinra mot att Norlind beredes pension å ifrågavarande lärarbefattning

genom framställning till riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

I egenskap av lärare vid musikhögskolan uppbär Norlind ett årligt arvode

av 3 500 kronor jämte 3 ålderstillägg vart och ett å 400 kronor eller sålunda

tillhopa 4 700 kronor utan tilläggsförmåner. Då man torde kunna utgå ifrån

att löneförmånerna avvägts med hänsyn till tjänstgöringsorten, kommer avlöningen

efter frånräknande av vad som kan anses motsvara dyrtidstillägg att

närmast motsvara lön i 15:e löneklassen enligt de före den 1 juli 1939 för allmänna

civilförvaltningen gällande löneplanerna. Lönen på A-ort utgör i sagda

löneklass 3 450 kronor. Norlind har före det han tillträdde sin sedan den 1

november 1918 innehavda befattning vid musikhögskolan, under 8Y2 års tid

fullgjort lärarverksamhet som docent vid universitetet och torde alltså i förevarande

hänseende kunna tillgodoräkna en anställningstid av mer än 30 år i

statens tjänst. Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder skulle pensionen

för Norlind sålunda kunna bestämmas till (2/s X 3 450 = 2 300; 2 300

— 10 °/o = 2 070) i avrundat tal 2 076 kronor för år.

Vad beträffar frågan huruvida pensionen för Norlind med hänsyn till dennes

värdefulla insatser på musikens område bör avvägas efter förmånligare

grunder än ovan angivna vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i de fall

där fråga varit om honnörspension som sin uppfattning uttalat, att med hänsyn

till konsekvenserna i olika riktningar största försiktighet från statsmakternas

sida borde iakttagas vid beviljande av sådana pensioner. Statskontoret

kan för sin del svårligen finna att vad i ärendet anförts utgör tillräckligt stöd

för beviljande av högre pension än vad här ovan föreslagits.

Föredragande statsrådet har anfört i huvudsak följande:

Vid bedömande av den föreliggande pensionsfrågan bör beaktas, att Norlind

efter övergången å den nya lönestaten till en början kommit i åtnjutande

av en mindre löneförbättring men under de senaste åren kommit i en

väsentligt sämre ställning på grund av att å arvodet icke utgått rörliga tillläggsförmåner.

Härtill kommer att han förlorade sin rätt till pension, vilken

skulle hava uppgått till omkring 2 700 kronor för år jämte dyrtids- och kristillägg.

I betraktande av det anförda samt med hänsyn jämväl till Norlinds

verksamhet ej blott vid musikhögskolan utan även på andra närliggande

områden, anser jag mig böra tillstyrka, att han kommer i åtnjutande av

pension av statsmedel. Med utgångspunkt från storleken av den pension, som

han skulle erhållit vid kvarstående å den äldre lönestaten, i vilket fall han

emellertid haft att vidkännas pensionsavdrag, vill jag föreslå, att pensionen

bestämmes till 2 400 kronor för år.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts till stöd för förslaget om beredande

av en pension av statsmedel åt Norlind finner utskottet sig böra tillstyrka,

att Norlind beviljas pension med det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o.

Läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur Pegel. Under

punkten 6 av propositionen nr 192 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att läraren i oboespelning vid musikhögskolan Georg Arthur Pegel må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, un
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

15

der sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

lii. m. uppbära en årlig pension av 984 kronor, vilken pension icke skall

medföra nedsättning av Pegel tillkommande pension såsom f. d. militär beställningshavare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pegel är född den 24 december 1877 och således 67 år gammal;

att han sedan höstterminen 1904 varit anställd vid musikkonservatoriet,

numera musikhögskolan, såsom lärare i oboespelning, varjämte han i viss

utsträckning undervisat i ensemblespelning för blåsinstrument;

att hans undervisningsskyldighet, som till en början varit av något växlande

omfattning, från och med läsåret 1935/36 till och med läsåret 1938/39

omfattat 5 veckotimmar, därefter till och med läsåret 1942/43 7 veckotimmar

samt från och med läsåret 1943/44 8 veckotimmar;

att Pegels avlöning under senare tid utgått i form av arvode till belopp

av 3 536 kronor för år (inberäknat ålderstillägg), varå icke utgått dyrtidseller

kristillägg;

att Pegel beräknas komma att lämna sin tjänst vid musikhögskolan med

utgången av juni 1945;

samt att han såsom förutvarande medlem av hovkapellet sedan den 1 november

1931 uppbär en årlig pension av 2-100 kronor och i egenskap av

f. d. musikfanjunkare å övergångsstat sedan den 8 januari 1933 åtnjuter

en årlig pension av 2 916 kronor, vartill komma dyrtids- och kristillägg.

Föredragande statsrådet har anfört i huvudsak följande:

Lärarbefattningarna vid musikhögskolan ha tidigare varit förenade med

pensionsrätt trots den jämförelsevis ringa undervisningsskyldighet, som i en

del fall ålegat befattningarnas innehavare. Förslag är avsett att framläggas

för innevarande års riksdag om att flertalet av lärartjänsterna skola omändras

till extra ordinarie befattningar och sålunda åter bliva pensionsberättigande,

för den händelse undervisningsskyldigheten kommer att uppgå till

minst sex veckotimmar. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till Pegels

mer än 40-åriga lärarverksamhet vill jag icke motsätta mig, att han

erhåller någon pensionsförmån på grund av sin tjänstgöring vid musikhögskolan.

I detta hänseende får jag tillstyrka, att pensionen fastställes till 984

kronor för år, varvid bör föreskrivas, att den militära pensionen icke skall

minskas med hänsyn till pensionen för lärarbefaturingen.

Med hänsyn till de pensionsförmåner, som redan tillkomma Pegel såsom

förutvarande medlem av hovkapellet och f. d. musikfanjunkare å övergångsstat,

kunde det måhända förefalla tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att tillerkänna Pegel ytterligare pension av statsmedel på grund av hans

omförmälda anställning såsom lärare i oboespelning vid musikhögskolan.

Emellertid har läraranställning därstädes tidigare i regel varit förenad med

pensionsrätt även vid jämförelsevis begränsad undervisningsskyldighet. Såsom

i ärendet erinras, föreligger vid innevarande riksdag förslag örn omändring

av flertalet lärartjänster vid musikhögskolan till extra ordinarie befattningar,

varmed således skulle följa pensionsrätt. Vid angivna förhållan
-

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

den och då Pegels lärarverksamhet omfattat en tid av mera än 40 år vill utskottet

icke motsätta sig, att Pegel på sätt Kungl. Majit föreslagit på grund

av berörda läraranställning tillerkännes en pension av 984 kronor för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

10:o.

Specialläraren vid Chalmers tekniska högskola m. m. Johan Björk. Under

punkten 7 av propositionen nr 192 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att specialläraren vid Chalmers tekniska högskola, timläraren vid tekniska

gymnasiet i Göteborg Johan Björk må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sina anställningar vid läroanstalterna, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1 644 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björk är född den 21 november 1880 och således 64 år gammal;

att han under läsåret 1913/14 varit anställd såsom lärare i modellering vid

dåvarande Chalmers tekniska läroanstalt, varefter han från och med den 1

juli 1914 innehaft en speciallärarbefattning i modellering vid Chalmers tekniska

institut respektive Chalmers tekniska högskola;

att hans tjänstgöring i speciailärarbefattningen omfattat lägst 8 och högst

12 veckotimmar till och med läsåret 1936/37, 5 veckotimmar under läsåren

1937/40 samt 4 veckotimmar därefter;

att han i egenskap av speciallärare åtnjutit årligt arvode, vilket från och

med läsåret 1941/42 utgått med 900 kronor;

att Björk, sedan den lägre avdelningen vid Chalmers tekniska institut år

1937 ombildats till tekniskt gymnasium, från och med läsåret 1937/38 tjänstgjort

vid gymnasiet såsom timlärare i frihandsteckning och skissteckning

samt projektionslära;

att hans tjänstgöring såsom timlärare omfattat i medeltal något mer än 12

veckotimmar samt att han på grund av densamma åtnjutit arvode, som senast

utgått med 276 kronor för veckotimme;

att han beräknas lämna sina ifrågavarande anställningar med utgången av

november 1945;

samt att han från slöjdföreningens skola i Göteborg sedan den 1 juli 1943

uppbär en årlig pension å 3 156 kronor.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits ifrågavarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

17

ll:o.

Förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl.

Under punkten 8 av propositionen nr 192 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att förra lärarinnan vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha

Ekedahl må från och med den 1 juli 1945 under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Generella bestämmelser ha meddelats om ersättning och pension åt vissa

ämneslärarinnor och lärarinnor i övningsämne vid de statsunderstödda enskilda

läroverken, vilka genom 1927 års skolreform förlorat sin anställning. Föreskrifterna

återfinnas i kungörelser den 9 oktober 1931 (nr 344 och 345), vilka

emellertid ej äga tillämpning å lärarinnor i de förberedande klasserna vid

nämnda läroanstalter. Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 107/1932

har det ansetts lämpligt, att frågor om understöd och pension åt sistnämnda

lärarinnor prövas från fall till fall.

Ekedahl, som är född den 22 augusti 1885, anställdes år 1914 såsom lärarinna

vid Ystads högre läroverk för flickor, där hon tjänstgjort huvudsakligen

i de förberedande klasserna. Sedan den förberedande undervisningen vid skolan

nedlagts i samband med genomförandet av 1927 års skolreform och Ekedahl

till följd därav nödgats sluta sin tjänst vid skolan med utgången av vårterminen

1933 utan att kunna erhålla ny anställning, medgav 1934 års riksdag

genom särskilt beslut (statsverksprop., VIII ht, p. 137; statsutsk. uti. nr 104,

p. 2; riksd. skr. nr 293, p. 2), att till henne finge under tiden 1 juli 1934—31

december 1939 utgå ett understöd av 1 300 kronor för år, att bestridas från det

under VIII huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till ersättning åt vissa lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Understödet begränsades

till att avse nämnda tid med hänsyn till att Ekedahl såsom delägare i svenska

lärarinnornas pensionsförening inträdde i pensionsåldern med ingången av

år 1940.

Enligt medgivande av 1940 års lagtima riksdag (statsverksprop., VIII

ht, p. 134; statsutsk. uti. nr 8, p. 133; riksd. skr. nr 8, p. 133) tilldelades

Ekedahl fortsatt understöd för tiden intill den 1 juli 1945, under vilket

år hon uppnår 60 års ålder, d. v. s. den åldersgräns, intill vilken ersättning

kan utgå jämlikt kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344). Understödet

bestämdes därvid till 1 050 kronor för år i betraktande av att Ekedahl,

enligt uppgift, ägde att från och med år 1940 från svenska lärarinnornas

pensionsförening uppbära en årlig pension av omkring 250 kronor.

Understödet skulle liksom tidigare bestridas från anslaget till ersättning

åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande Ekedahls pensionsförmåner,

att hon från svenska lärarinnornas pensionsförening åtnjuter pension, som

för närvarande uppgår till 219 kronor örn året utan tilläggsförmåner;

Bihang till riksdagen.1! protokoll 1945. 8 sami. Nr 26. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

att, därest hon kvarstått i tjänst vid Ystads högre läroverk för flickor till

den 1 juli 1945 och därvid till pensionsföreningen erlagt föreskrivna årsavgifter,

hon skulle ha blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av

507 kronor utan tilläggsförmåner;

samt att hon, på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt under

läsåren 1925/26—1929/30, från och med den 1 juli 1945 äger uppbära en

pension, som beräknats till 135 kronor örn året utan tilläggsförmåner.

Hos Kungl. Majit har Ekedahl gjort framställning örn pension av statsmedel.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 i anledning

av Ekedahls framställning hemställt, att hon måtte erhålla årligt understöd

å 1 050 kronor under sin återstående livstid från samma anslag som

hittills.

Statskontoret har i utlåtande den 30 september 1944 över skolöverstyrelsens

anslagsäskanden avstyrkt, att medel anvisades för beredande av fortsatt understöd

åt Ekedahl, varvid ämbetsverket framhållit, att skäl icke förelåge att

bereda Ekedahl en bättre ställning än om bestämmelserna i kungörelsen den

9 oktober 1931 (nr 344) varit tillämpliga å henne.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (VIII ht, s. 305)

har föredragande departementschefen anfört, att han ansåge sig icke böra

biträda skolöverstyrelsens förslag, att fortsatt understöd skulle utgå till Ekedahl

från förenämnda anslag, samt uttalat, att frågan om pension av statsmedel

åt henne komme att tagas upp till prövning i annat sammanhang.

Sedermera har direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt i utlåtande

den 19 januari 1945 tillstyrkt, att Ekedahl finge från och med den 1 juli 1945

under sin återstående livstid från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 300 kronor utan

tilläggsförmåner. Pensionsanstalten har därvid anfört följande.

Vid bedömande av frågan om fortsatt understöd till förra lärarinnan i de

förberedande klasserna vid Ystads högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl

efter den 30 juni 1945 synes man böra utgå från att Ekedahl, därest den

förberedande skolan vid berörda läroverk fått bestå, nödgats avgå från sin

anställning vid sagda tidpunkt. Det torde därjämte få förutsättas, att Ekedahl

i sådant fall skulle intill avgången fortsatt att till svenska lärarinnornas

pensionsförening erlägga för statsbidrag till föreningen föreskrivna årliga avgifter.

Enligt det till handlingarna i ärendet fogade intyget från pensionsföreningen

skulle hon därvid efter avgången kommit i åtjutande av pension

från föreningen till årligt belopp av 507 kronor utan tilläggsförmåner. Härtill

skulle kommit den pension av 135 kronor för år — likaledes utan tilläggsförmåner

— som hon på grund av delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt

läsåren 1925/30 under alla förhållanden äger uppbära från och med den 1

juli 1945.

I betraktande av bland annat den förmånsställning, som genom kungörelsen

den 9 oktober 1931 (nr 345) beretts flertalet av de entledigade lärarinnor,

vilka erhållit ersättning enligt kungörelsen samma dag (nr 344), bör det enligt

direktionens mening skäligen tillses, att Ekedahl icke till följd av skolindragningen

får det sämre ställt i pensionsavseende än om hon fått fortsätta

med sin anställning. Härför kräves, att den henne nu tillkommande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

19

pensionen från svenska lärarinnornas pensionsförening till belopp av 219 kronor

utfylles med 507 — 219 = 288 eller, avjämnat, 300 kronor. Det förhållandet,

att Ekedahl icke erlagt några avgifter till pensionsföreningen för tiden

efter avgången ur tjänst med utgången av vårterminen 1933, borde egentligen

föranleda viss reduktion av utfyllnadsbeloppet, men med hänsyn till

dettas obetydliga storlek lärer man kunna underlåta sådan reduktion.

Föredragande statsrådet bär anfört:

Det torde kunna antagas, att Ekedahl, därest den förberedande undervisningen

vid Ystads högre läroverk för flickor fått fortgå, kvarstått i sin anställning

vid läroverket till utgången av juni 1945. Såsom av det förut anförda

framgår skulle hon i sådant fall, förutsatt att hon till svenska lärarinnornas

pensionsförening erlagt stadgade avgifter, efter avgången ur tjänst ha

blivit berättigad till en årlig pension från föreningen av 507 kronor, under det

att hon under nuvarande omständigheter äger uppbära en årlig pension från

föreningen av allenast 219 kronor. Vid sådant förhållande finner jag det skäligt,

att hon erhåller kompensation för den sålunda uppkomna försämringen

av pensionen i den ordning, direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt

föreslagit.

Utskottet har icke funnit anledning till saklig erinran mot vad Kungl. Maj:t

under förevarande punkt föreslagit. Med hänsyn till karaktären av det fyllnadsbelopp,

som avses utgå, synes detsamma emellertid böra benämnas bidrag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förra lärarinnan vid Ystads

högre läroverk för flickor Bertha Ekedahl må från och med

den 1 juli 1945 under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt bidrag

av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

VI. Jordbruksdepartementet.

12:o.

Förre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin. Under punkten

9 av förevarande proposition nr 192 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva,

att förre extra lantmätaren Karl Reinhold Laurentius Festin må, räknat

från och med den 1 januari 1945, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av

1 008 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Festin är född den 1 mars 1866 och således 79 år gammal;

att han den 10 maj 1892 konstituerats till lantmäteriauskultant (från och

med år 1921 extra lantmätare);

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskottet.

att han under åren 1892—1912 ägnat sig åt lantmäteriverksamhet under

sammanlagt ungefär 12 år 3 månader och därvid tjänstgjort huvudsakligen

såsom tjänstemedhjälpare hos lantmätare;

att Festin under åren 1914 och 1915 under tillhopa omkring 1 V2 år tjänstgjort

såsom amanuens å lantmäterikontoret i Västerbottens län samt under

åren 1916—1923 under 3V2 månad innehaft förordnande såsom avvittringslantmätare

i Västerbottens och Norrbottens län samt i övrigt under något

mera än 4 år biträtt inom lantmäteristyrelsen med olika arbeten;

samt att hans sammanlagda tjänstgöringstid sålunda uppgått till omkring

18 år 5 månader.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

13:o.

Förre trädgårds- och parkarbetaren Per Jönsson. I motionen II: 14 hemställer

herr Paulsen, »att riksdagen måtte besluta tilldela trädgårds- och parkarbetaren

Per Jönsson ett årligt understöd av lämplig storlek».

Av handlingarna inhämtas,

att Jönsson är född den 14 december 1878 och således 66 år gammal;

att han varit anställd såsom trädgårds- och parkarbetare vid Alnarps

trädgårdar under tidsperioderna 1 oktober 1923—31 december 1924 och 25

mars 1925—31 december 1944, varvid arbetstiden icke understigit 8 timmar i

medeltal per dag;

att hans årliga avlöningsförmåner under de senaste fem åren utgjort i medeltal

omkring 2 300 kronor vartill kommit förmån av fri bostad och fri

sjukvård;

samt att han enligt från Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

införskaffad uppgift under tiden 1 januari 1937—31 december 1940 erlagt

pensionsavgifter för pensionsgrupp 1 enligt bestämmelserna i 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört.

Av från Alnarps institut införskaffad uppgift synes framgå, att Jönsson den

1 januari 1937 blivit underkastad tjänstepensionsreglementet för arbetare

samt därefter till och med år 1944 kvarstått i sådan arbetsanställning hos

institutet, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Jönsson lärer sålunda kunna erhålla pension enligt för arbetarpersonal i

statens tjänst meddelade pensionsbestämmelser. Prövning av pensionsfrågan

ankommer på statens pensionsanstalt. Vid nu angivna förhållande synes

förevarande motion icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

21

Enär, såsom statens pensionsanstalt upplyst, Jönsson lärer vara berättigad

att efter vederbörlig ansökan hos anstalten erhålla pension jämlikt för arbetarpersonal

i statens tjänst meddelade pensionsbestämmelser, hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 14 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VII. Handelsdepartementet.

14:o.

Båtbiträdet vid Aspö lotsplats Axel Teodor Magnusson. Under punkten

10 av förevarande proposition nr 192 förslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att båtbiträdet vid Aspö lostplats Axel Teodor Magnusson må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1 044 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Magnusson är född den 14 november 1881 och således 63 år gammal;

att han under åren 1899—1905 under sammanlagt omkring 5 år 2 månader

varit anställd såsom arbetare vid Karlskrona fästningsbyggnad;

att han den 5 maj 1922 inträtt i lotsverkets tjänst och sedan dess — med

vissa smärre avbrott å sammanlagt omkring 2 Va månad — tjänstgjort vid

verket dels såsom båtbiträde vid Aspö lotsplats, dels ock såsom tillfälligt biträde

å fyrplats eller fyrskepp;

att hans avlöning under åren 1940—1944 uppgått till i medeltal 2 649

kronor;

samt att Magnussons tjänstgöring vid lotsverket varit av sådan omfattning,

att han icke kunnat bereda sig inkomst av annan förvärvskälla.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Majlis ifråvarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

B. Affärsdrivande verks medel.

Statens domäners fond.

15:o.

Domänintendenten Gustaf Fridolf Flodkvist. Under punkten 11 av förevarande

proposition nr 192 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att domänintendenten

Gustaf Fridolf Flodkvist må från och med månaden näst ef
-

Utskottet.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

ter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 2 544 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Flodkvist är född den 4 december 1877 och således 67 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1932 uppehållit befattning såsom domänintendent,

från vilken han avgått med utgången av mars 1945;

att hans tjänstgöringsområde till en början omfattat Västmanlands, Gävleborgs

och Kopparbergs län men från och med år 1933 utsträckts till att omfatta

även Uppsala län samt från och med år 1939 jämväl Stockholms län,

norr örn Mälaren, och Stockholms stad;

samt att han såsom domänintendent åtnjutit arvode, vilket sedan den 1

oktober 1939 utgått med 6 500 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.

Föredragande statsrådet har anfört:

För beviljande av riksdagspensioner plägar i allmänhet krävas, att befattningshavaren

innehaft anställning i statens tjänst minst femton år. Flodkvist^

kommer emellertid endast att ha innehaft sin tjänst i något mer än tretton

år.^ Med hänsyn härtill är det synnerligen tveksamt, huruvida pension

bör ifrågakomma. Då emellertid befattningarna som domänintendent bruka

rekryteras bland personer med jämförelsevis långvarig praktisk erfarenhet inom

jordbruket, vill jag icke motsätta mig, att framställning göres till riksdagen

om pension åt Flodkvist trots den korta statsanställningen.

Beträffande pensionsbeloppet må till en början framhållas, att domänintendenterna

tidigare brukade erhålla en pension å 2 000 kronor efter omkring

tjugu tjänstår. Beloppet höjdes i samband med den år 1925 beslutade

allmänna höjningen av äldre tjänstepensioner till 2 448 kronor. Ett dylikt

enhetligt pensionsbelopp, som icke står i direkt förhållande till befattningshavarens

avlöningsförmåner eller tjänstetid, är föga förenligt med eljest tilllämpade

pensioneringsgrunder. I betraktande av att domänintendentstjänsterna

numera i allt större utsträckning taga befattningshavarnas tid i anspråk,

vill jag förorda en övergång till de pensioneringsprinciper, som eljest bruka

tillämpas för riksdagspensioner. Med utgångspunkt från två tredjedelar av

arvodet samt en tjänstetid av tjugu år för hel pension och sedvanlig reduktion

av tio procent för icke erlagda pensionsavgifter skulle pensionen åt Flodkvist

kunna bestämmas till (2/s X 6 500 X 13/so — 10 °/o = avrundat) 2 544 kronor

för år.

Utskottet. Med hänsyn till vad som anförts till stöd för förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

16:o.

Förre domänintendenten Gustav Alson Ahrén. Under punkten 12 av förevarande

proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre domänintendenten

Gustav Alson Ahrén må, räknat från och med den 1 januari

1945, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1 872 kronor,

att utgå av statens domäners fond.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26. 23

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ahrén är född den 6 juni 1878 och således 66 år gammal;

att han under åren 1932—1944 uppehållit befattningen såsom domänintendent

i Östergötlands län;

samt att han i denna egenskap åtnjutit arvode, som från och med år 1939

utgått med 4 800 kronor för år, jämte dyrtids- och kristillägg.

Föredragande statsrådet har anfört:

Under hänvisning till vad jag anfört under nästföregående punkt vill jag

icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen om pension åt Ahrén. Med

tillämpning av samma grunder för bestämmande av pensionsbeloppet skulle

detta kunna fastställas till (% X 4 800 X 13/ao ■—-10 %=) 1 872 kronor.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

17 :o.

Förre kronoarrendatorn Per Persson. I motionen II: 15 hemställer herr

Karlsson i Grängesberg, »att riksdagen måtte bevilja förre skogsarbetaren

och arrendatorn Per Persson, Gällsåsen, Björnhyttan, en ärlig pension till

belopp som kan anses skäligt, att utgå av statens domäners fond».

Av handlingarna inhämtas,

att Persson är född den 8 januari 1877 och således 68 ar gammal;

samt att han under tiden 14 mars 1916—14 mars 1943 arrenderat skogsjordbruket

Gällsåsen å kronoparken Björnhyttan och därvid utfört skogsarbete

åt kronan under en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid av omkring

10 år.

Då, såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, Perssons sammanlagda

effektiva anställningstid i statens tjänst uppgått till allenast omkring

tio år, finner sig utskottet förhindrat tillstyrka, att pension beviljas honom

av statsmedel.

Utskottet hemställer fördenskull,

att förevarande motion II: 15 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

18:o.

Förre kronoarrendatorn Johan Axel Eriksson. I motionen II: 16 hemställer

herr Pettersson i Hällbacken, »att riksdagen måtte bevilja f. d. skogsarbetaren

och arrendatorn Johan Axel Eriksson i Billsjön, Viksberg, ett årligt

pensionsunderstöd till belopp, som kan anses skäligt, att utgå av statens

domäners fond».

Utskottet.

Utskottet.

Av handlingarna inhämtas,

att Eriksson är född den 4 juli 1880 och således 64 år gammal;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

Utskott et.

Utskottet.

att han arén 1900—1930 innehaft olika anställningar som skogsarbetare

och arrendator av kolgården Bastberget å kronoparken Kloten med en

sammanlagd tjänstetid av 18 år 2 månader 21 dagar;

samt att han den 14 mars 1930 vid en ålder av 49 år på egen begäran

frånträdde sin anställning vid domänverket för att övergå till privat tjänst.

I en den 28 september 1944 dagtecknad skrift anhöll Eriksson hos domänstyrelsen

om pension. Genom beslut den 1 december 1944 fann domänstyrelsen

— enär Eriksson avgått från sin senaste anställning i statens tjänst år

1930 och kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst icke ägde tillämpning

på arbetare, som avgått från sin senaste statsanställning före den 1 januari

1935 — att ansökningen icke kunde bifallas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, frånträdde Eriksson år 1930

vid en levnadsålder av 49 år frivilligt sin anställning hos domänverket för

att övergå till privat tjänst. Under sådana förhållanden finner utskottet sig

icke kunna tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas Eriksson. Utskottet

hemställer förty,

att förevarande motion II: 16 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

19:o.

Förre kronoarrendatorn Johan August Pettersson. I motionen II: 17 hemställer

herr Pettersson i Hällbacken, »att riksdagen måtte bevilja f. d. skogsarbetarn

och arrendatorn Johan August Pettersson i Malingsbo ett årligt

pensionsunderstöd till belopp, som kan anses skäligt, att utgå av statens domäners

fond».

Av handlingarna inhämtas, att Pettersson är född den 1 juli 1873 och således

71 år gammal;

att han under tiden 14 mars 1901—14 mars 1931 arrenderat kolargården

Skottorp under kronoparken Kloten och därvid utfört skogsarbete för kronans

räkning under sammanlagt 21 år 11 månader;

samt att han — vid 58 års ålder — lämnade sin anställning vid domänverket

på grund av ohälsa.

I en den 26 maj 1944 dagtecknad skrift anhöll Pettersson hos domänstyrelsen

om pension jämlikt kungörelsen den 7 december 1934, nr 585. Genom

beslut den 17 juli 1944 fann domänstyrelsen, enär Pettersson icke uppfyllde

fordringarna för erhållande av pension, att framställningen icke kunde bifallas.

Enär Pettersson avgått från anställningen i statens tjänst före ikraftträdandet

den 1 januari 1935 av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26.

25

föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

har han icke kunnat av domänstyrelsen tillerkännas pension. Av den lämnade

redogörelsen framgår emellertid, att Pettersson under en trettioårig anställningstid

vid domänverket före fyllda 60 år utfört arbete för kronans

räkning under en effektiv tjänstetid av nära 22 år. Utredningen i ärendet giver

vidare vid handen, att Pettersson frånträdde sin anställning på grund av

ohälsa vid en levnadsålder av 58 år. Vid angivna förhållanden finner utskottet

starka billighetsskäl tala för att Pettersson beredes en årlig pension av

statsmedel under sin återstående livstid. Pensionsbeloppet synes — på sätt

tidigare i liknande fall medgivits — böra bestämmas till 504 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 17, må

medgiva, att förre kronoarrendatorn Johan August Pettersson,

må, räknat från och med den 1 januari 1945, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att

utgå av statens domäners fond.

20 :o.

Förre kronoarrendatorn Johan Nilsson. I motion II: 38 hemställer herr

Lindahl jämte tre av andra kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte

bevilja förre arrendatorn Johan Nilsson, Källkärn, Kloten, en årlig pension

till belopp, som kan anses skäligt, att utgå av statens domäners fond».

Av handlingarna inhämtas,

att Nilsson är född den 21 december 1870 och således 74 år gammal;

att han under tiden 14 mars 1917—14 mars 1940 arrenderat skogstorpet

Södra Lönnmora under Klotens kronopark;

samt att han åren 1912—1914 samt 1918—1943 utfört skogsarbete åt kronan

under en sammanlagd tjänstetid av 14 år 7 månader 15 dagar, därav 10

år 1 månad 5 dagar före uppnådd ålder av 60 år.

I en den 19 augusti 1944 dagtecknad skrift anhöll Nilsson hos domänstyrelsen

om pension jämlikt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696). Enär

Nilsson icke uppfyllde fordringarna för erhållande av pension, fann sig domänstyrelsen

enligt beslut den 11 oktober 1944 icke kunna bifalla framställningen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Nilsson utfört arbete för

statens räkning under sammanlagt omkring 15 år. Enär härav allenast omkring

10 år infallit före 60 års ålder, har pension av statsmedel icke kunnat

författningsenligt beredas honom. Emellertid hava pensioner tidigare i en

del med det förevarande likartade gränsfall beviljats genom särskilda beslut

av riksdagen. Utskottet vill därför tillstyrka bifall till det i motionen väckta

Bihang till riksdagens protokoll 10i5. 8 sami. Nr 26. 3

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

-ö Bankoutskottets utlåtande nr 26.

yrkandet, varvid utskottet föreslår, att pensionsbeloppet bestämmes till 504

kronor.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 38, må

medgiva, att förre kronoarrendatorn Johan Nilsson må, räknat

från och med den 1 januari 1945, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå av

statens domäners fond.

21 :o.

Förre kronoarrendatorn Karl Arvid Lindberg. I motionen II: 39 hemställer

herr Lindahl jämte tre av andra kammarens övriga ledamöter, »att

riksdagen måtte bevilja förre arrendatorn Karl Arvid Lindberg, Björnbacken,

Kloten, en årlig pension att utgå fr. o. m. den 1 januari 1944 med belopp,

som kan anses vara skäligt, ur statens domäners fond».

Av handlingarna inhämtas,

att Lindberg är född den 15 september 1876 och således 68 år gammal;

att han åren 1907—1909 och 1912 haft anställning hos enskild arbetsgivare,

som åtagit sig visst arbete åt domänverket;

samt att han åren 1904—1906, 1910, 1911 samt 1913—1939 — åren 1914

—1940 i egenskap av arrendator av skogsbruket Björnbacken å Klotens kronopark

— utfört skogsarbete åt kronan med en sammanlagd tjänstetid av 15

år 1 månad 21 dagar, därav 13 år 11 månader 13 dagar före 60 års ålder.

Genom beslut den 3 januari 1940 förklarade sig domänstyrelsen icke kunna

bifalla en av Lindberg gjord ansökan om pension jämlikt kungörelsen den 7

december 1934, nr 585. Sedan härefter Lindberg i en den 18 februari 1940

dagtecknad skrift hemställt, att styrelsen ville upptaga hans ansökan till förnyad

prövning, och såsom skäl härför framhållit, att han på grund av arbetsbrist

tidvis ej kunnat erhålla arbete, vilket medfört att hans effektiva arbetstid

utan hans förvållande blivit avkortad, fann styrelsen genom beslut den 9

mars 1940 sig icke kunna bifalla framställningen, enär tid, varunder arbete

på grund av arbetsbrist ej kunnat utföras, icke finge inräknas i den för pension

beräkneliga anställningstiden.

Enär Lindberg vid sin avgång ur domänverkets tjänst år 1940 innehaft

anställning före 60 års ålder under allenast omkring 14 år, har han enligt

då gällande pensioneringsbestämmelser icke kunnat tillerkännas pension,

oaktat hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgått till drygt

15 år. Emellertid hava pensioner tidigare i vissa med det förevarande likartade

fall beviljats genom beslut av riksdagen. Utskottet finner sig därför

kunna tillstyrka bifall till motionärernas yrkande, varvid pensionsbeloppet

torde böra bestämmas till 504 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26-

27

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 39, må

medgiva, att förre kronoarrendatorn Karl Arvid Lindberg må,

räknat från och med den 1 januari 1945, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå

av statens domäners fond.

Stockholm den 26 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander,

Edin, Lindblom och Löfgren;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Mattsson, Johnsson

i Kastanjegården, Sundberg, Nilsson i Landskrona, Svensson i Alingsås och Fagerholm.

Reservation

vid punkten 9 (ang. pension åt läraren i oboespelning vid musikhögskolan

Georg Arthur Pegel):

av herrar Sandström, Sundvik, Löfgren, Andersson i Munkaljungby, Nilsson

i Landskrona och Svensson i Alingsås, vilka ansett att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av utredningen i ärendet framgår, åtnjuter Pegel i egenskap av

förutvarande medlem av hovkapellet en årlig pension av 2 100 kronor samt

såsom f. d. musikfanjunkare å övergångsstat en årlig pension av 2 916 kronor,

vartill komma dyrtids- och kristillägg. I betraktande av storleken av de

pensionsförmåner, vilka sålunda redan tillkomma Pegel, finner utskottet icke

skäl tillstyrka, att Pegel på grund av sin omförmälda anställning vid musikhögskolan

— med vilken anställning varit förenad en jämförelsevis begränsad

undervisningsskyldighet — beredes ytterligare pension av statsmedel.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt vissa f. d. arbetare vid väg väsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten