Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar.

1945-04-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor

åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar.

I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 150, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att järnvägsstyrelsen

må med i propositionen angivna befattningshavare och f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar träffa överenskommelse om livräntor enligt

grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete.

Genom befullmäktigat ombud hava i särskilda skrivelser, vilka samtliga

inkommit den 25 oktober 1944, vissa nuvarande och förutvarande befattningshavare

vid statens järnvägar — nämligen stationskarlänka Knut Johan

Larsson och Axel Håkansson, förre stationskarlen Olof Alfred Ferdinand

Holmberg, trafikbiträdet David Sigfrid Emanuel Jansson samt expeditionsvakten

Oskar Ferdinand Pålsson — anhållit envar dels att få sig tillerkänd

livränta enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete, dels att livräntan måtte få utgå för tio år

retroaktivt fränden dag framställningen inkommit till Kungl. Majit.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Larsson,

att han är född den 14 januari 1897;

att han anställdes vid statens järnvägar i oktober 1915 och numera innehar

befattning såsom stationskarl i lönegraden A 5;

att han genom olycksfall i arbetet den 28 oktober 1916 svart skadades i

båda underbenen;

samt att han i oktober 1940 framställde anspråk på livränta till följd av

skadan, vilken framställning järnvägsstyrelsen den 23 januari 1941 förklarade

sig icke kunna bifalla, då anspråket ej framställts inom i 1901 årsolycksfallsersättningslag

föreskriven tid;

beträffande Håkansson,

att han är född den 21 mars 1889;

att han anställdes vid statens järnvägar i april 1913 och numera är stationskarl

i lönegraden A 5;

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 32. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

att han genom olycksfall i arbetet den 6 november 1913 skadade vänster

arm så svårt, att amputation måste företagas av armen mellan armbågsleden

och axelleden;

samt att Håkansson i oktober 1938 anhöll att, sedan han blivit pensionsberättigad,

utöver pensionen erhålla livränta, vilken ansökan järnvägsstyrelsen

den 10 februari 1939 förklarade sig vilja upptaga till prövning först i

samband med Håkanssons pensionering;

beträffande Holmberg,

att han är född den 24 maj 1886;

att han anställdes vid statens järnvägar år 1904 och blev ordinarie stationskarl

den 1 april 1908;

att han genom olycksfall i arbetet den 16 april 1909 skadade höger ben

så svårt, att detsamma måste amputeras tio cm nedanför knäleden;

att Holmberg den 31 december 1931 på grund av dövhet avgick ur tjänst

med avkortad pension beräknad efter 24 tjänstår;

samt att järnvägsstyrelsen den 19 augusti 1940 på därom gjord förfrågan

meddelat, att livränta icke kunde tillerkännas Holmberg, då han ej framställt

anspråk därom inom i 1901 års olycksfallsersättningslag föreskriven

tid;

beträffande Jansson,

att han är född den 29 september 1885;

att han anställdes vid statens järnvägar den 26 juni 1906 och numera är

trafikbiträde i lönegraden A 6;

att han genom olycksfall i arbetet den 26 juli 1912 ådrog sig en krosskada

i vänstra foten, vilken medförde viss invaliditet, som enligt ett den 3 juni

1944 utfärdat läkarintyg fortfarande kvarstår;

att Jansson icke inom föreskriven tid hos järnvägsstyrelsen ansökt örn

skadereglering, då läkare till en början förklarat, att han skulle bliva fullt

återställd utan framtida men; samt

beträffande Pålsson,

att han är född den 6 december 1888;

att han anställdes vid statens järnvägar den 4 april 1915 och numera är

expeditionsvakt i lönegraden A 5;

samt att han genom olycksfall i arbetet den 14 maj 1915 skadades så svårt

i vänstra armen, att densamma måste amputeras mellan armbågsleden och

axelleden.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Trafikbiträdet Jansson, expeditions vakten Pålsson, stationskarlama Larsson

och Håkansson samt förre stationskarlen Holmberg hava samtliga under

tjänstgöring vid statens järnvägar skadats under sådana förhållanden, att

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i

arbete varit tillämplig å skadefallen. Den rätt till ersättning, som kan hava

tillkommit de skadade, har emellertid i samtliga fall preskriberats, då ingen

av de skadade framställt krav mot statens järnvägar inom tid, som angives

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

3

i 13 § nämnda lag. Detta oaktat finner jag i likhet med de hörda myndigheterna

skäligt, att livräntor tillerkännas ifrågavarande personer enligt grunderna

i 1901 års olycksfallsersättningslag. På sätt myndigheterna förordat

torde bemyndigande böra utverkas för järnvägsstyrelsen att i överensstämmelse

med de principer, som styrelsen i regel tillämpat vid beviljande av dylika

livräntor, träffa överenskommelse med förevarande personer om dem

tillkommande livräntebelopp. För Hohnberg torde livräntebeloppet böra utgå

retroaktivt för tio år räknat från dagen för framställningens ingivande, medan

de övriga sökandena böra erhålla livräntor räknat från tidpunkten för

blivande avgång.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 26 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 30.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar a1 i texten