Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om resekostnadsersättning och tjänstgöringstraktamente åt vissa hos 1945 års riksdag anställda tjänstemän.

1945-05-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om resekostnadsersättning och tjänstgöringstraktamente åt vissa hos 1945 års riksdag anställda tjänstemän.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr AO.

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om resekostnadsersättning

och tjänstgöringstraktamente åt vissa hos 1945 års

riksdag anställda tjänstemän.

I två likalydande, till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 263 av herrar

Norman och Schlyter samt den andra inom andra kammaren under

nr 145 av herr Hallén, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att hos

194a ars riksdag anställda tjänstemän, vilka icke äro bosatta i Stockholm

eller dess förorter, må äga åtnjuta

1 j resekostnadsersättning för resa till och från riksdagen vid dennas början

och slut samt för en till två hem- och återresor under riksdagsperioden:

samt

2) tjänstgöringstraktamente med i motionerna angivet eller annat såsom

skäligt befunnet belopp.

1 ill stöd för dessa yrkanden anföres i motionerna följande:

Örn man bortser från vaktmästartjänsterna i riksdagen, äro flertalet befattningar

hos denna halvtidstjänster eller rena bisysslor. Ett mindre antal

tjänster, särskilt i vissa av de ständiga utskotten, äro dock av den krävande

natur, att vederbörande befattningshavare helt måste ägna sig åt dem under

riksdagstiden. Lika självklart som det är, att tjänsterna av det förra slaget

uteslutande rekryteras bland personer, som äro bosatta i Stockholm eller

dess förorter, lika naturligt är det, att man vid tillsättandet av de senare

tjänsterna söker förvärva de för dessa lämpligaste krafterna utan hänsyn

till deras bosättningsort.

Rekryteringen av dessa heltidstjänster, vilka höra till de mera betydelsefulla

hos riksdagen, kan i längden äventyras, om dessas innehavare, därest

de utväljas bland personer, bosatta i den egentliga landsorten, icke erhålla

resekostnads- och tråktamentsersäföling i skälig omfattning. Principerna

för rättvisa och billighet lära också kräva, att de erhålla dylik kompensation

för sina merkostnader i förhållande till övriga riksdagstjänstemän.

I gällande avlöningsbestämmelser för personalen hos riksdagens kamrar,

utskott och kansli m. m. beaktas emellertid märkligt nog icke detta förhållande.

. Inom statsförvaltningen i allmänhet är dock regeln godtagen, att en

statstjänsteman för tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten äger åtnjuta

såväl resekostnadsersättning som tjänstgöringstraktamente. De riksdagsmän,

som äro bosatta i landsorten, erhålla också ett 25 procent högre

arvode än riksdagsmän bosatta i Stockholm. (Härtill kommer, att de förra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottets utlåtande nr 40.

13

enligt gällande skaf teförfattningar såsom omkostnader för riksdagsmannauppdragets

fullgörande äga avdraga s/s av arvodet.) Icke förty saknas i

avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal föreskrifter örn några

motsvarande förmåner för riksdagens egna tjänstemän.

Vid 1944 års riksdag beslöts visserligen, att de då anställda tjänstemän,

som icke hade sitt hemvist i Stockholm eller dess förorter, skulle få åtnjuta

resekostnadsersättning efter vissa grunder för resa till och från riksdagen

samt för en hemresa under riksdagsperioden. Men beslutet gällde endast

för 1944 års riksdag. Ett beslut är därför påkallat även i år, vilket med

avseende å resor bereder samma kategori tjänstemän åtminstone motsvarande

förmån som föregående år eller ännu hellre utvidgar denna till att

omfatta två hemresor, eftersom varje sådan resa oftast i följd av riksdagstjänstens

pressande natur endast torde kunna omfatta en sön- eller helgdag

eller i varje fall ett mycket begränsat antal dagar.

Riksdagen bör emellertid icke stanna härvid. Lika angeläget som det är

att frågan om reseersättning löses, lika angeläget är det, att frågan örn ett

tillfredsställande tjänstgöringstraktamente i förekommande fall regleras. Ett

uppskov nied lösningen av detta senare spörsmål synes icke nu böra få äga

rum på den grund, att den av riksgäldsfullmäktige tillsatta s. k. riksdagsvaktmästarkommittén

i följd av särskilda omständigheter ännu ej kunnat

slutföra sitt arbete. Det finnes nämligen intet närmare samband emellan

frågan örn tjänstgöringstraktamente i vissa fall åt högre befattningshavare

hos riksdagen och kommitténs huvuduppgift, som är spörsmålet angående

ordnandet av den lägre personalens avlönings- och anställningsförhållanden.

En reglering av den förra frågan kan omöjligen verka pre judi cerande på

lösningen av det senare spörsmålet eller vice versa (även om en omreglering

av vaktmästarnas avlöningsförhållanden i vissa andra avseenden kan tänkas

komma att återverka på de högre tjänstemännens).

Ett positivt beslut i traktamentsersättningsfrågan bör därför nu träffas.

Helst hade lösningen bort göras till en även för kommande riksdagar gällande,

så att vederbörande personer redan före antagandet av anställningen

hos riksdagen kunnat bedöma sina blivande ekonomiska förmåner i riksdagstjänsten.

Men då den förut berörda riksdagsvaktmästarkommittén möjligen

också kan komma att företaga en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna

för riksdagens personal, torde endast en för 1945 års riksdag gällande

provisorisk reglering av traktamentsfrågan — liksom av reseersättningsfrågan

— nu böra sökas.

Tjänstgöringstraktamente bör alltså utgå vid 1945 års riksdag till de

tjänstemän hos denna, som icke äro bosatta i Stockholm eller dess förorter.

Traktamentet bör givetvis bestämmas till skäligt belopp. Detta innebär bl. a.,

att det icke bör sättas lägre än vad som motsvarar rimliga merkostnader för

vederbörandes vistelse i Stockholm. Konsekvensen skulle nämligen eljest ur

skattesynpunkt bliva, alt den del av de verkliga omkostnaderna, vilken överstiger

traktamentsersättningcn, ändock icke finge avdragas såsom underskott

vid beskattning. Traktamentet synes vidare av praktiska skäl lämpligen

kunna bestämmas till eli och samma belopp för varje dag eller varje månad

under tjänstgöringstiden hos riksdagen oavsett längden av denna tid. En

viss gradering av traktamentsersättningcn efter vederbörande befattningshavares

tjänsteställning lärer också vara motiverad. Från dessa allmänna

utgångspunkter synes traktamentsersättningen förslagsvis kunna beräknas

till 9 kronor per dag eller 270 per månad för sekreterare i kammare och i

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

lian kott i sko U et s utlåtande nr 4-0.

ständigt utskott, till 7: 50 per dag eller 225 per månad till stomnotarie i

kammare och notarie med sekreteraregöromål i ständigt utskott samt till

6 kronor per dag eller 180 per månad till övriga ifrågakommande tjänstemän,

alltså notarier, kanslister etc.

De i motionerna väckta spörsmålen voro föremål för behandling av 1944

års riksdag. Bankoutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna memorial nr 54,

att frågan örn beredande av arvodestillägg eller traktamentsersättning åt de

tjänstemän hos riksdagen, vilka icke hade sitt hemvist i Stockholm eller

dess förorter, borde upptagas till övervägande först i samband med en allmän

översyn av avlöningsbestämmelserna för de hos riksdagen anställda

tjänstemännen. Däremot föreslog utskottet, att frågan örn ersättning för

uppkommande resekostnader provisoriskt löstes på det sätt, att ifrågavarande

hos 1944 års riksdag anställda tjänstemän medgåves åtnjuta resekostnadsersättning

— däremot icke traktamentsersättning — för resa i II klass

till och fran Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom

för en hem- och återresa i samma klass under riksdagsperioden.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

över de nu ifrågavarande motionerna har utskottet inhämtat yttrande

av den kommitté för utredning av riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden

m. m., som i anledning av 1943 års riksdags beslut tillsatts av

fullmäktige i riksgäldskontoret (bankoutskottets utlåtande nr 8/1943).

Kommittén har i huvudsak anfört följande:

• I avvaktan på slutförandet av kommitténs uppdrag vill kommittén —

som icke för närvarande anser sig böra förorda den i motionerna ifrågasatta

utökningen från en till två av antalet fria resor under riksdagsperioden

— föreslå, att i fråga örn resekostnadsersättning åt vissa hos 1945 års riksdag

anställda tjänstemän lämnas enahanda medgivande som vid fjolårets

riksdag.

Vad härefter angår frågan om tjänstgöringstraktamente åt riksdagens i

Stockholm eller dess förorter icke bosatta tjänstemän, är detta ett vittutseende

spörsmål, som enligt kommitténs förmenande icke bör upptagas

till omprövning i förevarande sammanhang. Kommittén får fördenskull avstyrka,

att i motionerna föreslaget medgivande angående tjänstgöringstraktamente

nu lämnas.

Kommittén vill slutligen erinra, att möjlighet i vissa fall föreligger att

efter särskild prövning av föreliggande omständigheter bevilja exempelvis

sekreterare hos ständigt utskott tilläggsarvode utöver det enligt avlöningsbestämmelserna

utgående (jämför bankoutskottets utlåtande 1939: 10 sid.

7 8). Medgivande härtill, vilket har karaktären av personlig förmån och

förutsätter beslut av riksdagens kamrar, har beträffande statstjänstemän

plägat lämnas endast för tid, varunder vederbörande med avstående av

samtliga med hans statstjänst förenade löneförmåner åtnjutit hel ledighet

från denna på grund av tjänstgöring hos riksdagen. Kommittén vill härutinnan

erinra exempelvis om riksdagens beslut i anledning av bankoutskottets

memorial 1940:44 (avseende S. Romanus och C. Svennegård) samt

1943:45 (avseende N. Bodin).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr AO.

15

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, medgav 1944 års riksdag,

att hos samma riksdag anställd tjänsteman, som icke hade sitt hemvist i

Stockholm eller dess förorter, finge åtnjuta resekostnadsersättning

för resa i II klass till och från Stockholm vid riksdags tjänstgöringens början

och slut ävensom för en hemresa i samma klass under riksdagsperioden.

I förevarande motioner hemställes nu, att motsvarande medgivande eventuellt

utökat med rätt till ytterligare en hem- och återresa under riksdagstiden

—- skulle lämnas tjänstemännen hos 1945 års riksdag. Kommittén för

utredning av riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden m. m. har i

infordrat yttrande över motionerna uttalat sig för att de vid fjolarets riksdag

antagna bestämmelserna skulle oförändrade tillämpas även vid innevarande

riksdag. Frågan örn resekostnadsersättning för riksdagens tjänstemän skulle

således enligt de föreliggande motionerna jämväl i år lösas provisoriskt, vilket

sammanhänger med alt man velat avvakta slutförandet av den översyn av

avlöningsbestämmelserna för dessa tjänstemän, som är avsedd att verkställas

av den ovan omförmälda kommittén.

Utskottet finner sig böra tillstyrka, att resekostnadsersättning under innevarande

riksdag medgives i anslutning till vad som härutinnan gällde under

1944 års riksdag. Dock synes det utskottet skäligt, att såsom i motionerna

alternativt ifrågasatts antalet hem- och återresor på det allmännas bekostnad

under riksdagsperioden ökas från en till två. I den mån dessa resor utnyttjas

under vårsessionen, skulle således resekostnadsersättning icke utgå för hemresa,

som av tjänsteman företages under en blivande höstsession i år. Däremot

skulle dylik ersättning utgå för resa till och från Stockholm vid tjänstgöringens

början och slut icke blott under vår- utan även under höstsessionen.

Vad angår det i motionerna väckta förslaget örn att utanför Stockholm eller

dess förorter bosatt tjänsteman skulle under innevarande riksdag äga åtnjuta

tjänstgöringstraktamente vill utskottet erinra, att denna fråga

närmast har betydelse för lagutskotten, vilka under en följd av år såsom

tjänstemän anställt befattningshavare vid hovrätt i landsorten. Förslaget

har av nyssnämnda kommitté ansetts icke böra upptagas i förevarande

sammanhang. Samtidigt som kommittén i anslutning härtill avstyrkt förslaget,

har kommittén hänvisat till möjligheten att bereda exempelvis sekreterare

hos ständigt utskott tilläggsarvode utöver det enligt avlöningsbestämmelserna

utgående.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om tjänstgöringstraktamente sålunda

för närvarande befinner sig, synes enligt utskottets mening lämpligt

att uppskjuta dess avgörande, till dess ståndpunkt kan tagas till kommitténs

förslag lill avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän. Motionerna

synas därför, i vad de avse nyssnämnda fråga, icke böra föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutsknttets utlåtande nr 40.

1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 263 och II: 145, må medgiva, att hos 1945 års lagtima

riksdag anställd tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm

eller dess förorter, må äga åtnjuta ersättning för resa

i II klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringem

början och slut ävensom för två hem- och återresor i samma

reseklass under riksdagsperioden; dock att ersättning icke

må utgå enligt högre klass än som verkligen kommit till användning;

samt

2) att förenämnda motioner, i vad desamma avse tjänstgöringstraktamente

till hos 1945 års riksdag anställd tjänsteman,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander*,

Edin, Lindblom och Löfgren;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkal jungby, Mattsson, von Seth*,

Persson i Norrby, Fagerholm och Persson i Landafors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.