Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnande av riksdagshusets omgivningar.

1945-05-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1945:47, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnande av riksdagshusets omgivningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnande av riksdagshusets

omgivningar.

I en inom första kammaren under nr 262 väckt motion, vilken hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Björck jämte sex

av kammarens övriga ledamöter hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse

till fullmäktige i riksgäldskontoret anhålla, att fullmäktige ville verkställa

utredning och framlägga förslag om ordnandet av riksdagshusets omgivningar.

Motionärerna ha till en början lämnat en redogörelse för frågans tidigare

behandling i riksdagen. I sådant avseende anföres i motionen följande:

»Frågan örn ett slutgiltigt ordnande av platsen omkring riksdagshuset har

vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning utan att en tillfredsställande

lösning av problemet kunnat åstadkommas. Redan år 1908

hade riksdagen frågan under debatt på grund av en skrivelse från riksgäldsfullmäktige

till statsutskottet, men riksdagen ansåg ärendet då i så outrett

skick, att frågan fick falla.

Elva år senare, år 1919, togs ärendet ånyo upp, då bankoutskottet efter

en skrivelse från riksgäldsfullmäktige i ett utlåtande sade sig dela fullmäktiges

uppfattning att frågan örn ''Helgeandsholmens slutliga ordnande ej

längre borde undanskjutas’. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte uppdraga

åt riksgäldsfullmäktige att utreda frågan samt ställa ett belopp av

15 000 kronor till fullmäktiges förfogande för ändamålet. Riksdagen beslöt

i enlighet härmed.

Första resultatet av riksdagens beslut blev att en nämnd av nio personer

tillsattes för frågans utredning. Nämnden beslöt utlysa en pristävlan bland

svenska arkitekter örn bästa förslaget till Helgeandsholmens slutliga ordnande.

Vid tävlingstidens utgång i december 1920 hade 29 förslag inkommit. Fem

av dessa prisbelöntes, varjämte två dessutom inköptes.

Emellertid var intet av förslagen sådant att det oförändrat kunde komma

till utförande. Nämnden ansåg att en överarbetning av förslagen var nödvändig

och begärde för detta ändamål 10 000 kronor av riksdagen 1921.

Riksdagen ansåg tydligen att tidsläget då var sådant alt ärendet borde uppskjutas,

varför begäran örn ytterligare medel avslogs. Därmed hade frågan

fallit för denna gång.

År 1928 väckte herr Värner Rydén en motion, vari han kraftigt underströk

önskvärdheten av att frågan om ordnande av planen framför riksdagshuset

snarast löstes. Vad han anför i motionen är alltjämt lika aktuellt,

varför vi tillåta oss att här citera en del av vad han skriver:

Bihang till riksdagens protokoll 1945. S sami. Nr 47—49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr A7.

’Den svenska riksdagen kommer säkerligen att för långa tider lia sitt

hem på Helgeandsholmen. Under sådana förhållanden är det knappast försvarbart

att platsen kring riksdagshuset får förbliva i det ofullbordade och

torftiga skick, i vilket den befunnit sig ända sedan århundradets början. Ur

estetisk synpunkt är planen kring riksdagshuset synnerligen både krävande

och ömtålig. Slottet, Norrbro, strömmarna. Gustav Adolfs torg, byggnadernas

centrala uppgift i stadslivet — allt utpekar Helgeandsholmen såsom den

plats i huvudstaden, där alldeles särskild omsorg måste nedläggas på att

tillgodose skönhetssynpunkten. Frågan torde vara om någon plats överhuvud

taget i hela vår vackra huvudstad ställer större anspråk, på monumentalitet

än denna. Och dock synes det mig, som om man utan överdrift

måste säga, att en ur berörda synpunkter mera styvmoderligt behandlad

plats knappast står att uppleta i Stockholm.

Planteringen framför riksdagshuset skulle kunna göras utomordentligt

vacker, särskilt örn något mera av avskildhet förlänades området i fråga.

Nu håller det i intet hänseende måttet med andra offentliga planteringar.

Särskilt ter sig den grusade planen framför huvudentrén tröstlös och ful.’

Man måste i stort sett instämma i vad herr Rydén här säger. Särskilt med

tanke på platsens belägenhet i hjärtat av Stockholm är det knappast försvarbart

att frågan örn dess slutgiltiga ordnande på ett tillfredsställande sätt

gång efter annan uppskjutes.

Bankoutskottet hemställde, med anledning av motionen, att riksdagen

måtte uppdraga åt riksgäldskontoret att i samråd med byggnadsstyrelsen

skyndsamt verkställa utredning och ingiva förslag örn åtgärder för ett tillfredsställande

ordnande av riksdagshusets omgivningar. Riksdagen biföll

utskottets hemställan, och en nämnd på nio personer valdes för att ånyo

utreda ärendet. Nämnden antog namnet Hel gean dskommittén och avgav

redan i februari 1929 till fullmäktige sitt utlåtande med förslag i frågan.

Fullmäktige överlämnade ärendet till bankoutskottet. Detta hade emellertid

blivit tveksamt huruvida ärendet var moget för avgörande, varför utskottet

i ett utlåtande av den 27 maj 1929 hemställde att frågan örn ordnande av

riksdagshusets omgivningar ej för närvarande skulle till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Riksdagen följde utskottet.

Efter två år kom frågan åter på riksdagens bord genom en av herr

Lithander i andra kammaren väckt motion. Även denna gång ställde sig

såväl utskottet som riksdagen avvisande till förslaget, som alltjämt ställdes

på framtiden.»

I motionen anföres härefter lill stöd för det däri framställda yrkandet

följande:

»Som av ovanstående kortfattade redogörelse framgår, har frågan örn ordnande

av riksdagshusets omgivningar vid upprepade tillfällen varit före i

riksdagen utan att en lösning kunnat åstadkommas. Några ekonomiska skäl

torde knappast kunna åberopas, ty även örn ett av de dyraste projekten

kommit till utförande, har Stockholms stad utfäst sig att bidraga med halva

kostnaden, eller 1 200 000 kronor. Dessutom finns en donation avsatt till ett

nationalmonument framför riksdagshuset. Denna ställdes till förfogande

redan år 1907, var ursprungligen på 100 000 kronor men har nu vuxit till

ca 535 000 kronor. Denna donation är i och för sig ett av de skäl som tala

för att frågan borde lösas. Man är ju skyldig donatorn en viss hänsyn; han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr A7.

3

hade väl knappast tänkt sig att uppfyllandet av lians önskemål skulle uppskjutas

på sätt som skett, årtionde efter årtionde.

Den tveksamhet som riksdagen ådagalagt vid denna frågas behandling

kan man i viss mån förstå. De olika projekt som framkommit under de företagna

utredningarna torde inte ha bidragit till att skapa enighet, snarare

tvärtom. Men man måste dock bli betänksam, när man följer denna frågas

behandling genom åren. Ty i det här fallet är det riksdagen ensam som

beslutar. Någon framställning från Kungl. Maj:t i form av proposition eller

liknande kan det här ej bli fråga om. Det är ju riksdagens eget hus det här

gäller. Det måste betecknas som en svaghet hos vår folkrepresentation att

den ej kan samla sig till ett beslut i en angelägenhet av denna art.

Att på något sätt antyda hur frågan om ordnandet av riksdagshusets omgivningar

bäst löses har ingalunda varit vår avsikt. Vi skulle dock som

vår mening vilja framhålla, att. en nämnd i likhet med den som utsågs år

1928 borde få hand om ärendet, men med vidare fullmakt än denna, så att

riksdagen ej behövde syssla med detaljer. Om enighet om en sänkning av

planen mellan riksdagshuset och Norrbro — ett av de tidigare förslagen — ej

kan vinnas, borde man kunna enas örn en annan lösning, så att området

i fråga får en värdigare och mot platsens centrala belägenhet bättre svarande

gestaltning än vad som nu är fallet.»

Över förevarande motion har utskottet införskaffat yttrande från fullmäktige

i riksgäldskontoret, som anfört följande:

»I motionen lämnas en historik över frågans tidigare behandling i riksdagen.

Denna historik sträcker sig t. o. m. år 1931. Ämnet har emellertid

även senare varit föremål för riksdagens behandling.

Vid 1936 års riksdag väcktes sålunda av herr Wohlin i första kammaren

en motion nr 106 angående en förnyad utredning av frågan om riksdagshuset

och dess omgivning. I motionen hemställdes, att riksdagen måtte besluta

att på grundval av ett till motionen fogat, av professor Ragnar Östberg

utarbetat förslag till skyndsam förnyad utredning upptaga frågan örn

riksdagshuset och dess omgivning med samtidigt beaktande av därmed

jämväl förenade frågor örn vissa mera praktiska anordningar inom själva

riksdagshuset. Från fullmäktige i riksgäldskontoret hade till nämnda riksdag

avgivits förslag till vissa ändringar av riksdagshuset. Dessa förslag berörde

icke riksdagshusets omgivningar. Bankoutskottet hemställde att riksdagen

i anledning av fullmäktiges framställningar och herr Wohlins motion

måtte bl. a. uppdraga åt fullmäktige att låta utreda frågan rörande

förändringar beträffande riksdagshuset och dess omgivningar. Riksdagen

biföll utskottets hemställan.

Med anledning härav tillsatte riksgäldsfullmäktige i juni 1936 en kommitté,

riksdagshuskommittén, som i mars följande år avgav en utredning

Riksdagshuskommitténs betänkande örn förändringar av riksdagshuset och

dess omgivningar. I fråga örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar

hade kommittén uppdragit åt professor Östberg att utarbeta fyra olika

alternativ. Två av dessa inneburo en nedschaktning av riksdagshusplanen

till samma höjdläge som Strömparterren. Det tredje alternativet förutsatte

en sänkning av planen till Riksgatans nivå. Det fjärde alternativet behöll

de nuvarande terrängförhållandena. Kommitténs majoritet förordade det

sistnämnda alternativet. Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnat

betänkandet til! talmännen vid 1937 års riksdag och. dessa hänskjntit det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

till bankoutskottet, införskaffade utskottet utlåtande från byggnadsstyrelsen.

I detta föreslog styrelsen ytterligare utredning av frågan. 1 sitt utlåtande

nr 66 hemställde utskottet bl. a. att riksdagen måtte anmoda fullmäktige

i riksgäldskontoret att efter erforderlig utredning till 1938 års riksdag

inkomma med yttrande i anledning av föreliggande förslag angående

förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar.

Den sålunda begärda nya utredningen, sammanfattad i Yttrande angående

förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar, avgavs av riksgäldsfullmäktige

till riksdagen i januari 1938. Utredningen innehöll detaljerade

förslag till omfattande förändringar av riksdagshusets yttre och inre. I

frågan örn ordnande av riksdagshusets omgivningar avgåvo fullmäktige

däremot icke något förslag. Fullmäktige uttalade emellertid att de ansågo

att riksdagshusplanen borde bibehållas i sitt nuvarande höjdläge och förordade

alt riksdagen måtte fatta ett beslut av sådant innehåll. Enligt fullmäktiges

mening vore det emellertid ej nödvändigt att riksdagens beslut innebure

ett i detalj gående avgörande örn hur riksdagshusplanen skulle ordnas och därmed

sammanhängande spörsmål, redan vid riksdagen 1938. Arbetena med riksdagshuset

beräknades taga tre år i anspråk, och det funnes ingen anledning att

taga itu med arbeten å planen, förrän någon del av denna lid förflutit. Fullmäktige

utginge härvid från den uppfattningen, att det inom riksdagen före1''unnes

en mycket stark stämning emot planens sänkning. Vore detta riktigt,

så berördes ej arbetet å riksdagshuset av den slutliga utformningen av byggnadens

omgivningar på samma sätt som om något av herr Östbergs övriga

alternativ skulle vinna riksdagens anslutning. 1 samband med riksdagens avgörande

i huvudfrågan kunde lämpligen åt fullmäktige lämnas i uppdrag att

till 1939 års riksdag framlägga ett detaljförslag i anslutning lill principbeslutet

av år 1938.

I ett av byggnadsstyrelsen till fullmäktige avgivet utlåtande över fullmäktiges

utredning anförde styrelsen, vad beträffade ordnandet av riksdagshusets omgivningar,

att styrelsen i likhet nied fullmäktige förordade, att denna fråga

bleve föremål för förnyad utredning, men byggnadsstyrelsen kunde för sin

del icke finna det lämpligt att lösningen av denna fråga så tillrida bundes att

riksdagen redan år 1938 fattade beslut om att riksdagshusplanen skulle bibehållas

i sin nuvarande höjd.

Bankoutskott anförde i sitt utlåtande nr 36 vid 1938 års riksdag i förevarande

ämne, att utskottet biträdde fullmäktiges förslag, att riksdagen skulle

uppdraga åt fullmäktige att verkställa en utredning. Utskottet funne det emellertid

icke lämpligt att utredningen bundes vid ett uttalande örn planens bibehållande

i det höjdläge, den för närvarande hade. Ehuru utskottet hyste den

uppfattningen, att någon avsevärdare sänkning av planen icke borde ifrågakomma,

ansåge utskottet, att möjligheten av en mindre sänkning av densamma

borde stå öppen, därest så vid närmare övervägande skulle befinnas vara till

fördel, exempelvis för att markera en skillnad mellan Norrbro och riksdagshusplanen.

Enligt utskottets mening vore det lämpligt, att fx-ågans utredning

och avgörande uppskötes, till dess arbetena med själva riksdagshuset blivit

i huvudsak slutförda.

I nu förevarande ämne hemställde utskottet, att riksdagen måtte uppdraga

åt fullmäktige ä riksgäldskontoret att efter erforderlig utredning till riksdagen

inkomma med förslag till ordnande av planen framför riksdagshuset. Riksdagen

biföll denna utskottets hemställan. Med anledning av den av 1938 års

riksdag beslutade ombyggnaden av riksdagshuset tillsatte riksgäldsfullmäktige

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

5

i maj nämnda år en kommilté, Riksdagens byggnadskommitté, med uppdrag

att leda arbetet med ombyggnaden. Åt kommittén uppdrogs jämväl att i enlighet

med bankoulskottets Vid 1938 års riksdag lämnade direktiv utreda frågan

örn riksdagshusplanens ordnande. Beträffande sistnämnda fråga beslöt kommittén

inbjuda vissa arkitekter att inkomma med förslag i ämnet i enlighet

med ett av kommittén utarbetat program.

De inkomna förslagen granskades av en särskild nämnd. Denna avgav den

1 december 1939 sitt granskningsutlåtande, vari nämnden med vissa modifikationer

förordade ett av arkitekten Nils Einar Eriksson i Göteborg avgivet förslag

med motto ''Norrström’. Till utlåtandet var fogad en kostnadsberäkning

av samtliga inkomna förslag. Utlåtandet, som, jämte riksdagens byggnadskommittés

yttrande över detsamma, utgivits av trycket med titeln Förslag till

ordnande av riksdagshusplanen, bifogas härmed.1

1 sitt yttrande gav byggnadskommittén företräde åt det av bedömningsnämnden

förordade förslaget, men kommittén ansåg sig icke böra ingå på de

av nämnden föreslagna ändringarna, ehuru kommittén även för sin del fann

sådana önskvärda. Anledningen var, att hela frågan om planens ordnande

uppenbarligen måste skjutas upp på obestämd tid med hänsyn till det statsfinansiella

läget, som icke medgåve, att något anslag för ändamålet kunde

ifrågasättas. Kommittén hade för övrigt den uppfattningen, att även ett förslag

med hela planen i nuvarande höjdläge, alltså utan sänkningar i norr och söder,

så som det av nämnden förordade förslaget förutsatte, måste utarbetas, innan

frågan förelädes riksdagen. Då det efter allt att döma kunde dröja en längre

tid, innan frågan kunde upptagas till slutligt avgörande, hade kommittén icke

ansett det vara lämpligt att omedelbart träda i författning örn ett sådant förslags

anskaffande, men kommittén funne att detta borde ske före den slutliga

prövningen av olika alternativ.

I sin skrivelse i februari 1940 till bankoutskottet vid 1940 års riksdag angående

vissa luftskyddsanordningar vid riksdagshuset m. m. berörde fullmäktige

även frågan örn riksdagshusplanens ordnande. Anledningen härtill var, att

det hade ifrågasatts att anordna ett skyddsrum under riksdagshusplanen omedelbart

intill riksdagshuset. Beträffande riksdagshusplanens ordnande framhöllo

fullmäktige för egen del, att allt talade för ett längre dröjsmål med en

slutlig lösning av frågan örn riksdagshusplanen.

I sitt utlåtande nr 11 i anledning av fullmäktiges nu nämnda skrivelse gjorde

bankoutskottet icke något uttalande i fråga örn ordnande av riksdagshusets

omgivningar, och denna fråga herördes ej heller vid utlåtandets behandling i

kamrarna men blev i annat sammanhang omnämnd vid 1940 års riksdag. I

första kammaren hade herr Lindhagen väckt en motion, nr 142, örn »ett återupptagande

av den gamla frågan örn resande av ett nationalmonument framför

riksdagshuset». I sitt utlåtande nr 31 över motionen anförde bankoutskottet

att det väckta förslaget sammanhängde med frågan om ordnande av planen

framför riksdagshuset. Utskottet lämnade en kortfattad redogörelse för denna

frågas dåvarande läge och berörde här ovan nämnda yttrande från riksdagens

byggnadskommitté och fullmäktiges uttalande örn att frågan örn riksdagshusplanens

ordnande borde ställas på framtiden. Utskottet anförde att, vad fullmäktige

sålunda förutsatt, icke föranlett någon erinran från bankoutskottets

sida. Vad vidare angick det i motionen framförda önskemålet örn resande av

ett nationalmonument framför riksdagshuset, framhöll utskottet, att önske
-

1 Här uteslutet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

1tskottet.

målet vore otvivelaktigt i och för sig värt beaktande. Det torde emellertid icke

kunna förverkligas annat än i sammanhang med en framtida lösning av den

vilande frågan om ett definitivt ordnande av riksdagshusplanen. Härtill komme

att — bortsett från det samband motionärens förslag hade med riksdagshusplanens

ordnande — det rådande tidsläget icke medgåve ett genomförande av

förslaget. Utskottet hemställde att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I nu förevarande motion till 1945 års riksdag erinra motionärerna om att

Stockholms stad utfäst sig att Indraga med vissa belopp för genomförande av

vissa av Helgeandskommittén behandlade förslag, nämligen de av professor

Östberg för nämnda kommitté framlagda förslagen, benämnda alternativ I

och alternativ II. Det förstnämnda alternativet avsåg en nedschaktning av riksdagshusplanen

till ungefär samma nivå som Strömparterren och genombrytande

av tre valv under Norrbro. I alternativ II skulle ske endast en sådan genombrytning.

Stadsfullmäktige i Stockholm utfäste sig den 21 maj 1929 att

bidraga till Helgeandsholmens ordnande enligt alternativ I nied 1 200 000 kr.

samt enligt alternativ II med 350 000 kr. År 1929 utförda kostnadsberäkningar

gåvo för alternativ I till resultat 2 180 000 kr. och för alternativ II ett

belopp av 1 317 000 kr.

År 1937 gjorde riksdagshuskommittén en förfrågan till ordföranden i Stockholms

stadsfullmäktige, huruvida staden ville, även om planen icke sänktes,

bidraga med någon del av kostnaderna för planens iordningställande på sätt

kommittén föreslagit enligt alternativ IV, d. v. s. planens bibehållande med nuvarande

nivå. Med anledning härav meddelade Stockholms stadskollegium i

skrivelse till fullmäktige den 2 september 1937, att kollegiet med hänsyn till

utgången i riksdagen av frågan om riksdagshusets omdaning m. m. ansåge sig

icke f. n. böra föra riksdagshuskommitténs framställning vidare till stadsfullmäktige.

Några ytterligare förhandlingar med Stockholms stad i ämnet från

riksgäldsfullmäktiges sida hava sedermera icke förekommit.

Såsom framgar av den i det föregående lämnade redogörelsen föreligger sedan

några år tillbaka såsom resultat av den av 1938 års riksdag begärda utredningen

i ämnet ett av sakkunniga i huvudsak förordat förslag till ordnande av riksdagshusplanen

m. m, bl. a. innebärande en viss sänkning av densamma i norr

och söder, d. v. s. utmed Norrström och Stallkanalen. Förslaget har emellertid

med hänsyn till rådande tidsläge ännu icke ansetts böra framläggas för riksdagen.

Innan så sker — och tidpunkten härför torde enligt fullmäktiges mening

ännu icke vara inne — är det fullmäktiges avsikt att jämväl låta utarbeta

ett förslag till riksdagshusplanens ordnande med i det hela bibehållet

höjdin ge. Vad beträffar den i olika sammanhang berörda frågan örn resande

av ett nationalmonument framför riksdagshuset synes denna vara av beskaffenhet

att icke böra upptagas till avgörande förrän tidigast då de olika alternativen

till riksdagshusplanens ordnande föreligga.»

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan om ordnandet av riksdagshusets

omgivningar vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling

inom riksdagen, senast i samband med 1938 års riksdags beslut rörande

riksdagshusets ombyggnad. Den kommitté, riksdagens byggnadskommitté,

som med anledning av nämnda beslut tillsattes för att leda ombyggnadsarbetet,

erhöll jämväl i uppdrag att utreda frågan örn riksdagshusplanens ordnande.

Efter utredning i ämnet gav kommittén företräde åt ett av arkitekten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

7

Nils Einar Eriksson utarbetat förslag avseende sådan ändring av riksdagshusplanen,

att sidopartierna skulle sänkas och tillsammans med Strömparterren

bilda ett promenad- och parkområde runt Helgeandsholmen. Att byggnadskommittén

likväl icke ansåg sig böra förorda arbetets genomförande

sammanhängde med att hela spörsmålet om riksdagshusplanens ordnande

måste uppskjutas med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Kommittén uttalade

tillika den uppfattningen, att jämväl ett förslag avseende hela planens

bibehållande i nuvarande höjdläge, således utan nedschaktning av sidopartierna,

borde utarbetas, innan frågan förelädes riksdagen.

I sitt över förevarande motion avgivna yttrande ha fullmäktige i riksgäldskontoret

uttalat som sin uppfattning, att tidpunkten ännu icke syntes vara

inne att förelägga riksdagen frågan örn riksdagshusplanens ordnande, ävensom

meddelat, att det vore fullmäktiges avsikt att före det slutliga ställningstagandet

till frågan låta utarbeta ett förslag avseende planens ordnande

med i det hela bibehållet höjdläge.

Enligt utskottets mening framstår det såsom angeläget, att den sedan länge

svävande frågan om ett definitivt ordnande av riksdagshusets omgivningar

bringas till en tillfredsställande lösning och att därvid de möjligheter till

riksdagshusplanens förskönande tillvaratagas, vilka såsom framgått av verkställda

undersökningar onekligen erbjuda sig. Lämpligt synes vara, att fullmäktige

under det fortsatta utredningsarbetets gång träda i förhandlingar

med Stockholms stad för utrönande av, huruvida och under vilka förutsättningar

staden må vara villig att ekonomiskt bidraga till arbetets genomförande.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att med hänsyn till arbetets

beskaffenhet detsamma med fördel torde kunna förläggas till en tidpunkt

av minskade arbetsmöjligheter.

Då fullmäktige således förklarat sin avsikt vara att fullfölja de hittills

verkställda undersökningarna, saknar utskottet anledning att tillstyrka motionärernas

hemställan om särskilt uppdrag från riksdagens sida till fullmäktige

i förevarande hänseende.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 262 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 maj 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 47.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Leander*, Edin*, Löfgren,

Andersson i Tidaholm och Näsgård*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,

Mattsson, Nilsson i Landskrona, Stjärne, fru Humla och herr Persson i Landafors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.